GRAMATINĖS KATEGORIJOS IR JŲ RAIDA

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XVIII (1978)

PUBLIKATIONER

Г. К. ВЕНЕДИКТОВ

OM LITAUENFORSKNINGENS HISTORIA I RYSSLAND: J. JUŠKAS BREV TILL I. I. SREZNEVSKIJ

(Fortsättning)

Bland akademikern I. I. Sreznevskijs många korrespondenter fanns också Jonas Juška (Ivan Vasiljevitj Juškevitj, 1815–1886), en känd litauisk språkforskare, samlare och utgivare av litauiska folkvisor. I den del av den ryske slavistens personarkiv som förvaras i Centrala statsarkivet för litteratur och konst (TsGALI) i Moskva finns 34 brev från J. Juška till I. I. Sreznevskij. Det första är daterat 3.I.1856 och det sista 25.IX.1878¹, liksom ett gratulationstelegram av honom från 4.IV.1879 med anledning av 50-årsjubileet av I. I. Sreznevskijs vetenskapliga verksamhet². Vi har kortfattat berört dessa brevs betydelse för litauenforskningens historia i våra inledande anmärkningar till publiceringen av J. Juškas tio första brev³. J. Juškas arbete med ”Det litauiska språkets rotordbok”, en ordbok över litauisk-sanskritiska motsvarigheter och förhållandet mellan J. Juška och I. I. Sreznevskij behandlas utförligare i en annan artikel av oss⁴. Där publiceras också den nämnda ordboken över litauisk-sanskritiska motsvarigheter, utkast till artiklar i ”Det litauiska språkets rotordbok”, som bifogats J. Juškas brev, samt litauiska benämningar på släktskapsgrader, insamlade i trakten kring Panevėžys av A. Juška, J. Juškas bror.

Nedan publiceras J. Juškas återstående 24 brev till I. I. Sreznevskij och gratulationstelegrammet. Liksom de tio första trycks dessa brev enligt reglerna för modern rysk ortografi, men med bevarande av andra särdrag i brevens språk. Våra förklaringar i texten står inom hakparenteser. En kort kommentar till brevens text har förts till avsnittet ”Anmärkningar”, som – med hänsyn till publikationens omfattning och det begränsade utrymmet i denna samlingsvolym – endast innehåller de förklaringar som enligt vår mening är mest nödvändiga och väsentliga.

* * *

¹TsGALI, f. 436 (Sreznevskij-arkivet), inv. 1, enhet 1433.

²Där, enhet 1615.

³Se samlingsvolymen: Baltoslaviska studier. Moskva, 1974, s. 242–243.

⁴Venediktov, G. K. Material till litauenforskningens historia ur I. I. Sreznevskijs arkiv. – I samlingsvolymen: ”Lietuvių terminologija” (”Lietuvių kalbotyros klausimai”, bd XVI). Vilnius, 1975, s. 203–224.

12. Gramatinės kategorijos ir jų raida

177

^115⁵

Ärade herr Izmail Ivanovitj!

Det har nu gått flera dagar sedan min lyckosamma resa till huvudstaden. Jag återvände från denna tredagarsresa med sådan inspiration och sådan håg för nya arbeten som endast kan uppnås [så!] genom lyckans särskilda ynnest. Jag har uteslutande Er att tacka för mitt nya liv, högt ärade Izmail Ivanovitj; jag tackar Er, och jag vet inte hur jag ska tacka Er. Jag tackar också Jekaterina Fjodorovna för hennes ytterst omsorgsfulla gästfrihet; jag tillbringade dessa tre dagar som hos mina närmaste och bästa släktingar.

I går var jag hos P. I. Solovjov; han tackar Er för intresset för hans arbete och lovar att lägga fram det för det arkeologiska sällskapet i april nästa år, med uppdrag åt sällskapet att också vetenskapligt bearbeta det. Ärkemandriten Makarius brev till biskopen i Novgorod, där han uppmanade nyckelbäraren Solovjov att överlämna sitt arbete till den heliga synoden, hade ingen framgång [så!]; det skickades tillbaka till honom på grund av vissa uttryck som var kränkande för biskopsämbetet. Jag tackar Er innerligt, Izmail Ivanovitj, för böckerna som Ni lät mig låna ur Ert bibliotek; bland dem skickar jag tillbaka programmet för undervisning i slavisk filologi och bifogar en minneslista över de av Era böcker som jag har kvar¹. Eftersom jag inte tänker lämna filologins fält [så!], skulle jag gärna vilja skaffa de nödvändigaste och viktigaste hjälpmedlen i egen ägo, och till att börja med skulle jag vilja beställa: 1) Beiträge zur Kunde der littauischen Sprache v. F. Kurschat, 2) en lettisk grammatik och ett lexikon, 3) Die Sprache der alten Preussen v. Nesselmann, 4) Vergleichende Grammatik v. Bopp, 5) Geschichte der deutschen Sprache J. Grimm, 6) Etimologische Forschungen auf der Gebiete der Indo-German. Sprache v. Pott, 7) Jahrbücher für slawische Litteratur, Kund und Wissenschaft; därför skulle jag, om det inte innebar någon svårighet, ödmjukast be Er, Izmail Ivanovitj, att vid tillfälle beställa även de nämnda hjälpmedlen åt mig, eller några andra som Ni, Izmail Ivanovitj, anser vara nödvändiga för mig, och jag skulle genast skicka pengarna för detta. Jag har redan avslutat arbetet med att sammanställa tabeller över litauiska participers och pronomens böjning i jämförelse med fornkyrkoslaviska; nu ska jag ägna mig åt böjningen av litauiska verb. Jag har också redan läst några sidor i den litauiska bibeln och märker en tydlig skillnad mellan bibelns språk och folkspråket, både i ordförrådet och i de grammatiska formerna. När jag undersöker språkets sammansättning finner jag det nyttigt att också samla grammatiska särdrag som kan tjäna som material till litauiskans historia. Pjotr Ivanovitj, Marija Ivanovna, Aleksej Vasiljevitj och Marija Andrianovna bad mig framföra sina hälsningar till Er, Izmail Ivanovitj, och till Jekaterina Fjodorovna; nyckelbäraren Solovjov och köpmannen Fjodorov gör det också. Om några dagar tänker jag även besöka bibliotekarien Ivan Semjonovitj.

Jag tackar Er än en gång, Izmail Ivanovitj, och tackar även Jekaterina Fjodorovna för Er välvilliga omtanke om mig. Med högsta aktning och fullständig hängivenhet har jag äran att förbli Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, ödmjukaste tjänare.

Ivan Jusjkevitj

Den 6 januari 1857.

Novgorod.

⁵ De första tio breven, se den ovan nämnda samlingsvolymen: Baltoslaviska studier, s. 244—254.

178

Jag ber er ödmjukast, Izmail Ivanovitj, att framföra min allra högsta aktning till Jekaterina Fjodorovna; jag hälsar Olga Izmailovna, Ljudmila Izmailovna, Nadezjda Izmailovna, Vladimir Izmailovitj och Vjatjeslav Izmailovitj; även Nikolaj Aleksandrovitj hälsas.

12.

Högädle herre, Izmail Ivanovitj!

Förlåt mig, Izmail Ivanovitj, för att jag inte har skrivit till er på så länge. Ju längre jag kommer i mina studier av det litauiska språket och ju mer jag lär känna de äldsta minnesmärkena inom den slaviska skriftkulturen, desto mer övertygad blir jag om betydelsen och vikten av er vägledning och ert stöd, och desto djupare rotar sig i mitt hjärta känslan av aktning och tacksamhet mot er, Izmail Ivanovitj, som upphovsman till en ny period i mitt andliga liv. Tro mig, Izmail Ivanovitj: mina ord är ett uttryck för min själ. Orsaken till min tystnad är arbetets beskaffenhet.

В начале минувшего января я принялся за чтение литовской библии; и я начал с Нового Завета, с Евангелия, потому что, для сравнения литовского языка со славянским, я имел под рукою древнейший и уже исследованный язык Остромирова Евангелия; за тем я прочел деяния и послания апостольские и приступив к Ветхому Завету, я прочитал книги Моисея, Иисуса Навина, книги судей, царств, Паралипоменон, Ездры, Неемии, Иова, Псалтырь, Притчи Соломоновы, Песнь песней и Премудрости Соломона до Пророка Исаии, всего Священного писания более двух третей. Читая, я подчеркивал каждую фразу, в которой я встречал новое слово или то слово, которого значение было неясно, или которое имело другое значение. Выписку подчеркнутых фраз я поручил ученикам четвертого и пятого классов и они представили уже мне более пяти тысяч билетиков, из которых на каждом выписана особая фраза с означением, в верхнем левом углу билетика одного-двух начальных слогов из следующего слова. Теперь принимаюсь за составление основы предполагаемого корнеслова. Язык библии далеко не тот, которым говорят теперь наши литовцы; он отличается от последнего не столько составом, сколько грамматическими формами, отличающими минувший период развития литовского языка. Все вышедшие из употребления слова и грамматические формы я выписал особенно. При исследовании языка лит[овской] библии, я думаю попытаться определить степень влияния чужеземного элемента на лит[овский] язык внесенного переводом св[ященного] писания. Для этой цели желательно бы мне прочесть статью г. Буслаева о влиянии христианства на славянский язык. Рассмотрев язык лит[овской] библии, я бы желал познакомиться с другими древнейшими памятниками лит[овского] языка, и здесь имею в виду следующие памятники. 1) Молитва Господня XIII—XIV в. (Dr. St. nar. Lit. Narb. T. 1, с. 461—468, и в Жур. Нар. Пр. т. LVI, статья о лит. народе Боричевского, 2) Лит. Катехизис на жемельском (жмейткском) говоре 1547 г. 3) Обряд крещения (Forma kriksz-tima), Дабманна в Кенигсберге 1559 г. 4) (Postille, arba sakimai kuniga Wujka, żemajtisz kaj izgulditi par K. Mikołą Dauksza) Постилла или сказания св. Вуйка, по жемайтски изложенные Михаилом Даукиом 1599 в Вильне (перевод с польского). 5) Статьи сказаний (Punktaj sakimu) Констан. Шир-вида в Вильне 1629 года. 6) Книга христианской набожности (Kniga Nobaż-nisties Krikszczioniszkos) в Кейданах 1653 г. Новейшие некоторые лит[овские] сочинения, находящиеся в продаже, я могу себе выписать из Вильны. Из них важнейшими для своего труда я считаю: Жемайтское епископство (Žemajtių wiskupiste) еп. Волончевского и сочинения Довконта (перевод

12*

179

fabler av Phaedrus och Cornelius Nepos). Av min bror hoppas jag inom kort få upp till tre tusen litauiska ord, insamlade i trakten kring staden Panevėžys ur litauernas levande folkspråk. Detta är ett viktigt material för mitt arbete. Men min andra föresats, att förbereda mig för examen, har jag inte heller försummat; varje ledig stund ägnar jag åt att studera språket i de äldsta slaviska minnesmärkena, såväl de kyrilliska som de glagolitiska, till största delen utifrån de fragment jag har. Nästan alla vetenskapliga hjälpmedel har jag er att tacka för, Izmail Ivanovitj; jag tackar er, jag tackar er. Jag skäms verkligen över att jag har lånat så många böcker ur ert bibliotek och behållit dem så länge; var så vänlig och be mig skicka tillbaka de böcker ni behöver. En sådan anvisning skulle stilla min oro över att jag håller kvar era böcker och ge mig mod att be er om andra vetenskapliga hjälpmedel när behov uppstår. Uppfylld av den innerligaste tacksamhet mot er, Izmail Ivanovitj, för ert välvilliga sinnelag gentemot mig, har jag med högsta aktning och fullständig hängivenhet äran att förbli er, Izmail Ivanovitj, ödmjukaste tjänare.

I. Jusjkevitj

19 februari 1857

Novgorod.

Var vänlig och framför min allra högsta aktning till Jekaterina Fjodorovna. Jag hälsar Olga Izmailovna och alla era kära barn.

Pjotr Ivanovitj, Aleksej Vasiljevitj, Maria Andrianovna och Ivan Kuprijanovitj har bett mig framföra sina hälsningar. Maria Ivanovna är nu i Petersburg. Nyckelbäraren Solovjov, Ivan Semenovitj, Konshin och Fjodorov hälsar er också.

Jag tackar er ödmjukast, Izmail Ivanovitj, för särtrycken om Schleichers grammatik; jag fick dem redan i januari.

13.

Högädle herre,

Izmail Ivanovitj!

Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna tacka er, Izmail Ivanovitj, för er välvilja mot mig. På senare tid har jag fått av er en polsk avhandling av F. Buslajev, Om kristendomens inflytande på det slaviska språket, två andra litauiska böcker: 1) den lantliga dikten av Chr. Donelaitis^а och 2) Punktaj Sakimu av Kon. Szirwid, samt ett betydande antal särtryck ur hr Mikuckis åttonde och nionde rapporter — från Kommittén vid Vetenskapsakademin. Jag läste hr Buslajevs avhandling med beundran och fann den mycket användbar för mig, tack vare författarens skarpsinniga syn på den lexikala sidans historiska utveckling. Detta har ett nära samband med mitt nuvarande arbete. De nämnda litauiska böckerna är av stor betydelse för studiet av det litauiska språket. Jag känner inte till något annat litauiskt verk där det litauiska folkets lantliga liv skildras så fullständigt och levande som i de fyra årstiderna, den lantliga dikten av Chr. Donelaitis. Punktaj Sakimu (Predikosamlingar) är viktiga för sitt språk, som går tillbaka till den litauiska skriftens första tider — XVI—XVII århundradena. Vad beträffar särtrycken ur hr Mikuckis åttonde och nionde rapporter är jag förbryllad. Jag tror att de var avsedda för något annat och skickades till mig av kommittén av misstag.

Efter att ha fått två nya källor till mitt arbete lade jag tills vidare åt sidan bearbetningen av orden som jag hade skrivit av ur bibeln och tog itu med att läsa Donelaitis. På de första sidorna gick läsningen ganska långsamt, eftersom man [sic] nästan var tvungen att undersöka vartenda ord. Men med högt aktade råd och

180

I enlighet med Era anvisningar, Izmail Ivanovitj, begränsar jag mig i mina överväganden till att fastställa betydelserna hos det ord som behandlas, förklarar dem med fraser där det förekommer och jämför litauiska rötter endast med slaviska. Jag tillåter mig [så!] endast att jämföra lettiska och fornpreussiska ord med litauiska ord, och använder för de två sistnämnda språken Stenders lexikon och lexikonet som finns infogat i utgåvan av de tre preussiska katekesen av herr Nesselmann. Men jag har tagit med lettiska och fornpreussiska i mina studier för min egen skull, eftersom jag önskar lära känna dessa språk som litauiskans nära släktingar. Huruvida lettiska och fornpreussiska ord och rötter ska införas i det rotlexikon jag planerar, kommer helt att bero på Era, Izmail Ivanovitj, råd och anvisningar, vilka jag högaktar och vördnadsfullt ska följa. Jag skriver orden på kort; för varje rot avsätter jag ett särskilt kort. Om ord som utvecklats ur samma rot inte får plats på ett enda kort, lägger jag till ett till under det andra numret. Jag har ordnat korten alfabetiskt efter bokstäver. För varje bokstav har jag gjort två fack för korten. I det ena har jag lagt kort med rötter som utvecklats till många olika former; i det andra finns kort med rötter som förekommer i en, två eller tre former. Tills vidare ligger korten i högar på bordet. Dessa högar växer dagligen.

Vi har fått klara vårdagar som påminner om den annalkande sommaren. Om Ni storsint glömmer alla olägenheter som Ni fick utstå i Novgorod förra sommaren, skulle Ni då inte, Izmail Ivanovitj, vilja låta ordna en bostad åt Er i Novgorod även för den kommande sommaren? Verkligen, det vore utmärkt! Köpmannen Fjodorovs välkända hus är nu upptaget, men det skulle gå att hitta en annan bra bostad.

Med den största aktning och fullständig tillgivenhet har jag äran att vara Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, ödmjukaste tjänare

И. Юшкевич

Den 25 mars 1857

Novgorod

Jag ber Er framföra min högsta aktning till Jekaterina Fjodorovna och försäkra henne om att jag och alla deras bekanta i Novgorod med glädje står redo att erbjuda dem vår hjälp, om de blott ville glädja Novgorod med sitt besök under sommaren.

Jag bugar ödmjukast för Olga Izmailovna, Ljudmila Izmailovna, Nadezjda Izmailovna, Vladimir Izmailovitj och Vjatjeslav Izmailovitj. Även för Nikolaj Aleksandrovitj.

14.

Ärade herre, Izmail Ivanovitj!

I går fick jag Ert brev, och i dag skickade Pjotr Ivanovitj herr Mikuckijs särtryck till författaren i Vilna, tillsammans med en skrivelse där felet angavs. Förlåt mig storsint, högt ärade Izmail Ivanovitj, för att jag inte genast underrättade Er om denna felaktiga försändelse; en del av skulden för dröjsmålet med svaret skulle jag kunna skylla på vårt postkontors bristande punktlighet, eftersom det håller kvar brev och aviseringar i hela veckor. Exempelvis mottogs även Ert nuvarande brev av postkontoret i Petersburg den 28 mars, medan jag fick det den 4 april. Ivan Kuprijanovitj, som väntar på de sista arken av femte bandet av II avdelningens Meddelanden, antar att det kanske...

181

En som skulle till Novgorod hamnade i Vilna genom ett sådant misstag som att en person från Vilna hamnade i Novgorod.

Det gladde mig mycket att Ni, högt ärade Izmail Ivanovitj, bad mig om provkort till den rotordbok jag planerar att sammanställa. Jag skickar Er några av dem i det skick de befinner sig³. Men jag anser det vara min plikt att säga att de långt ifrån är färdigställda. När jag samlar material till den planerade rotordboken antecknar jag på korten endast de ord jag stöter på under läsningen. Antalet ökar dagligen, och materialmängden växer; men jag kommer att ordna dem i ett organiskt system först när jag har gått igenom alla litauiska källor som jag har tillgång till. Av det insamlade materialet kommer endast det som är väsentligt viktigt och svarar mot syftet att tas med i arbetet. Vad gäller det planerade arbetets omfattning tror jag att man kunde begränsa sig till enbart de former som bidrar till att förklara olika typer av rötter och deras betydelser. Jag förklarar inte de lettiska och fornpreussiska orden med exempel, utan anför dem endast för att visa vilka rötter som har bevarats i de närmast besläktade grenarna av det litauiska språket. Nu läser jag Donelaittis verk och har redan excerperat upp till 600 rötter ur det. Orden som excerperats ur den lit[auiska] bibeln (upp till 6000) väntar ännu på bearbetning. På de kort jag skickar med har former hämtade ur Donelaitis antecknats, och endast några få ur evangeliet. Av de sju rötter jag skickar med verkar två saknas i det slaviska språket: lik och mau.

Jag kan inte undanhålla Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, att mina kunskaper i modern filologi är mycket begränsade och att min syn på det arbete jag åtagit mig kan vara mycket felaktig. Om jag vågar ta mig an ett så viktigt arbete, som kräver mångsidiga och grundliga kunskaper i modern filologi, och om jag kan göra någon nytta, så sker det endast under Er ledning. Därför kommer Ni, högt ärade Izmail Ivanovitj, att skänka mig en ny anledning till sonlig tacksamhet, om Ni, efter att ha granskat de bifogade provkorten och därigenom fått en uppfattning om min syn på det påbörjade arbetet och om de metoder jag använder, inte avböjer [sic!] att uppriktigt och öppet meddela mig Er mening om mitt arbete och samtidigt ge mig Era faderliga råd. Jag tackar Er innerligt, högt ärade Izmail Ivanovitj, för de lit[auiska] böcker som Ni redan har skickat och för löftet att skicka fler, om Ni bara hittar några; jag är bara rädd att behålla dem för länge. Vi skulle gärna vilja läsa det tal Ni höll vid universitetets högtidsakt, mig veterligen om de paleografiska kännetecknen hos forna slavisk-ryska handskrifter. Jag har äran att gratulera Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, och hela Er familj till den annalkande Kristi uppståndelsefesten och att önska Er god hälsa och all lycka.

Med den största aktning och fullständig hängivenhet har jag äran att förbli Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, ödmjukaste tjänare

И. Юшкевич

Den 5 april 1857

Novgorod.

15.

Ärade herr Izmail Ivanovitj!

Mitt samvete har länge plågat mig för att jag har behållit Era böcker så länge. Förlåt mig generöst för detta, högt ärade Izmail Ivanovitj! I dag har jag skickat följande av dem till redaktionen för Vetenskapliga skrifter, vetenskapsakademiens andra avdelning: 1) Donelaitis Fyra årstider, 2) Punktai

182

Sakimu Širvydas, 3) Širvydas Dictionarium, 4) Mielckes litauiska grammatik, 5) Om de slaviska språkens element och former av Katkov, 6) Om det slaviska språkets förhållande till besläktade språk av Hilferding. De övriga böckerna vågar jag ännu behålla hos mig, men med stor oro för att inte alltför mycket missbruka Er storsinta beredvillighet, med vilken Ni behagat öppna hela Ert bibliotek för mig; jag lugnar mig med antagandet att Ni kommer att vara uppriktig mot mig och uttryckligen be mig återlämna alla Era böcker så snart Ni önskar ha dem hos Er.

Donelaitis lantliga dikt fann jag vara en mycket rik källa för mitt arbete. Även om nästan alla former av det litauiska språket som förekommer i Donelaitis lantliga dikt har tagits med i Nesselmanns litauiska lexikon, anger Nesselmann för det mesta inte varifrån de har hämtats och förklarar inte deras betydelse med exempel. Jag skrev upp alla dessa former på kort, belyste dem med exempel och översatte dem till ryska. Širvydas ordbok ingår också i Nesselmanns lexikon. Širvydas Dictionarium (5:e uppl., 1713, 454 s.), hans Punktai Sakimu (1:a uppl. 1629, 2:a uppl. 1845) och Mielckes grammatik fick jag i gåva av L. Ivinskis, utgivaren av den litauiska kalendern, med vilken jag inledde en korrespondens. L. Ivinskis, överlärare vid församlingsskolan i staden Retovas i Telšiai-distriktet, har nu i tio år gett ut en litauisk kalender på rent samogitiskt tungomål, där han publicerar vissa historiska och statistiska uppgifter om Litauen i allmänhet och om samogiterna. Han ägnar sig också åt samogitisk folkpoesi.

Jag arbetar nu med att bearbeta orden, vars antal redan uppgår till 10 000. Jag hoppas att jag under det kommande lovet ska föra mitt arbete betydligt framåt. Jag beklagar endast mycket att Ni inte kom till oss i Novgorod i somras. Jag står i så stor tacksamhetsskuld till Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, att jag sannerligen inte vet hur jag ska tacka Er. Jag tackar Er, jag tackar Er. Med den högsta aktning och fullkomlig hängivenhet har jag äran att vara Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, ödmjuke tjänare.

И. Юшкевич

9 juni 1857, Novgorod

Jag har äran att framföra min högsta aktning till Jekaterina Fjodorovna och bugar ödmjukt för Olga Izmailovna, Ljudmila Izmailovna, Nadezjda Izmailovna, Vladimir Izmailovitj och Vjatjeslav Izmailovitj.

Pjotr Ivanovitj, Maria Ivanovna, Aleksej Vasiljevitj och Maria Andrianovna bad mig framföra sina djupaste hälsningar till Er och Jekaterina Fjodorovna. De beklagar mycket att de nu börjar förlora hoppet om att Ni ska komma till Novgorod i sommar.

16.

Ärade herre,

Izmail Ivanovitj!

Med gårdagens post skickade jag mina häften till redaktionen för Vetenskapliga anteckningar, andra avdelningen vid Vetenskapsakademien. De hade sammanställts med anledning av herr Schleicher utgåva av den litauiska läseboken. Av de texter som ingår i herr Schleichers bok har jag översatt fem sånger, ett antal gåtor, ordspråk och talesätt samt några sagor från litauiska till ryska. I översättningen har jag försökt bevara originalets bokstavliga trohet så långt det varit möjligt—

183

… och tillfoga sådana ryska uttryck genom vilka den litauiske bondens liv skulle skymta fram och hans syn på naturen och över huvud taget hans individualitet skulle framträda så tydligt som möjligt. Men det är inte lätt att på ryska uttrycka nyanserna i den litauiske bondens begrepp och tankar, och för mig var det ännu svårare eftersom jag är föga förtrogen med det ryska bondelivet och de ryska böndernas levnadssätt. Därför blev min översättning, tycks det mig, inte särskilt lyckad eller flytande. Vid översättningen av sagorna tillät jag mig att avvika något från originalets bokstavliga exakthet, eftersom de har tryckts i den form i vilken de upptecknades efter en obildad litauisk bonde eller bondkvinna; den enkla och osammanhängande berättelsen å ena sidan och det litauiska språkets egenheter å den andra gjorde det omöjligt för mig att översätta dem ordagrant. Jag försökte dock i alla händelser bevara deras innehåll i dess helhet och de särdrag som kännetecknar de litauiska böndernas syn på naturen och tankesätt. Dessa avvikelser från sagornas original gäller endast berättelsens form. Vad de litauiska sångerna beträffar beklagade jag mycket att jag inte hade Bergs sångsamling till hands; jag tror att jag kanske skulle ha funnit just de litauiska sånger där som jag själv har översatt, och då hade jag kunnat jämföra hans översättning med min. Bland de litauiska gåtorna, ordspråken och talesätten fann jag få som liknade de ryska, och helt identiska var mycket få. Vid översättningen av de likartade avvek jag inte från originalets uttryckssätt; därför har de i den ryska översättningen en viss egenartad prägel. Nu håller jag på med att gå igenom de litauiska rötterna.

Med högaktning och fullständig tillgivenhet har jag äran att vara Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, ödmjukaste tjänare.

Den 20 juli 1857

Novgorod

I. Jusjkevitj

Jag har äran att betyga Jekaterina Fjodorovna min djupaste vördnad; jag bugar mig ödmjukast för Olga Izmailovna, Ljudmila Izmailovna, Nadezjda Izmailovna, Vladimir Izmailovitj, Vjatjeslav Izmailovitj och Pavel Izmailovitj.

17.

Ärade herre, Izmail Ivanovitj!

Jag står i stor och stor skuld till Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, för att jag så länge har underlåtit att underrätta Er om hur mitt arbete fortskrider; dess idé och både andliga och materiella stöd har jag helt och hållet Er att tacka för. Jag kan inte berömma mig av några påtagliga framsteg, men hädanefter går arbetet framåt dag för dag. Orsakerna till dess långsamhet är tjänsteåliggandena, arbetets omfattning och min svaga hälsa. Jag hoppas snart få tillfälle att personligen tala med Er om några omständigheter som rör detta ämne. Nu vill jag endast säga att det har samlats mycket material från källorna och att jag hoppas kunna lägga fram åtminstone början till mitt arbete för Er i mitten av december nästa år.

Jag tar också tillfället i akt att gratulera Jekaterina Fjodorovna till hennes förestående namnsdag och Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, på hennes namnsdag, samt önska Er att alla Era önskningar går i uppfyllelse och all världens lycka.

184

Med högsta aktning och fullständig hängivenhet har jag äran att vara Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, ödmjukaste tjänare.

I. Jusjkevitj

Den 23 november 1857

Novgorod

Jag har äran att betyga Jekaterina Fjodorovna min högsta aktning; jag bugar ödmjukt för fröknarna, Vladimir och Vjatjeslav Izmailovitj.

18.

Högt ärade Izmail Ivanovitj!

Ert brev, som jag hade äran att få i går, gav nya bevis på Er välvilja mot mig. Jag vet sannerligen inte hur jag ska tacka Er för Er vänlighet mot mig. Jag tackar Er! Jag tackar! Er inbjudan att komma direkt till Er är mycket värdefull för mig, och jag kommer med glädje att anta den.

Med dagens post skickar jag till redaktionen för Vetenskapliga skrifter början på mitt arbete; till helgerna ska jag förbereda de följande häftena. Jag bifogar anteckningar av Antonij Malinovskij om Novgorods katedraler: Sofiakatedralen, Nikolajkatedralen och Znamenskijkatedralen, samt tre exemplar av den litauiska kalendern för 1858, som dess utgivare L. Ivinskij har skickat mig. Den litauiska kalendern ges nu ut av herr Ivinskij för elfte året. Till kalendern för 1858 har fogats: en uppräkning av de viktigaste händelserna i världshistorien och Litauens historia, en förteckning över de viktigaste skrifterna [sic!] och språken på jordklotet, en statistisk tabell över Europas stater, en lista över marknader och kyrkliga högtider i Žemaitijas stift, fyra folkberättelser med moraliserande innehåll från trakten kring köpingen Tver (Telšiai distrikt), två folkvisor, två sidor med folkliga talesätt och ordspråk samt anvisningar om praktiska behandlingsmetoder för vissa sjukdomar. Till kalendern för 1857 hade, bland andra artiklar som till största delen var desamma som i kal[endern] för 1858, fogats en tämligen utförlig statistisk beskrivning av Telšiai distrikt med allmänna slutsatser och två folkberättelser. Jag kan inte låta bli att berätta för Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, om det arbete som för en tid avledde mig från mitt huvudsakliga arbete. Tvingad därtill av upprepade angrepp från våra pedagogiska tidskrifter på de skriande bristerna i metoden för geografiundervisning vid våra skolor, författade jag en liten artikel om mina undervisningsmetoder och skickade den till redaktionen för Tidskrift för den ryska pedagogiska budbäraren⁴. Jag skulle gärna vilja veta vad herr Vyšnegradskij tyckte om den. Jag hoppas få äran att tala med Er personligen om allt detta.

Med högsta aktning och fullständig hängivenhet har jag äran att vara Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, ödmjukaste tjänare.

I. Jusjkevitj

Den 16 december 1857

Novgorod

Jag har äran att betyga Jekaterina Fjodorovna min högsta aktning. Jag bugar för fröknarna och mina vänner Vladimir Izm[ailovitj] och Vjatjeslav Izm[ailovitj].

185

19.

Högt ärade Izmail Ivanovitj!

Jag skäms mycket över att jag inte har skrivit till Er på så länge; orsaken är en ögonsjukdom, på grund av vilken jag från nyår och fram till nu nästan hela tiden varit fullständigt overksam. Ack, så tråkigt och plågsamt denna tid har varit för mig! Nu fortsätter jag visserligen fortfarande behandlingen, men har så smått börjat arbeta igen. I fråga om mitt arbete väntar jag på en ny, rik källa: Luka Ivinskij, utgivaren av den litauiska kalender som Ni känner till, har lovat att skicka mig de tre första delarna av den polsk-samogitiska ordbok han sammanställer, så att jag kan granska dem. Vad gäller min lilla artikel om geografiundervisning har den tryckts i nummer 2 och 3 av Rus[ska] Pe-dag[ogiska] Vestnik, men jag har ännu inte fått särtrycken och vet inte om sådana finns. Tänker Ni inte, Izmail Ivanovitj, komma till oss i Novgorod i sommar? Ack, så glada vi skulle bli om Ni kom till oss; jag skulle då hitta den allra bästa sommarbostaden åt Er.

Med djupaste vördnad och fullständig tillgivenhet har jag äran att vara Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, ödmjukaste tjänare.

Ivan Jusjkevitj

Den 13 april 1858

Novgorod.

Jag har äran att betyga Jekaterina Fjodorovna min höga aktning; till Vladimir Izmailovitj, Vjatjeslav Izmailovitj och damerna sänder jag min ödmjuka hälsning.

Pjotr Ivanovitj, Marija Ivanovna, Pjotr Ivanovitj Solovjov, Ivan Kuprijanovitj och Nikolaj Karlovitj Otto sänder Er sina vördnadsfulla hälsningar.

20.

Ers excellens, högt ärade Izmail Ivanovitj!

Ert brev gladde mig mycket, ty dess hjärtliga uttryck visade att jag fortfarande åtnjuter Er tidigare välvilja. Jag tackar Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, för Er vänlighet, och tackar även för Era vänskapliga råd att skona ögonen; jag kan verkligen ännu inte arbeta ordentligt och fortsätter att behandla mig med vatten och homeopatiska droppar.

Jag har äran att gratulera Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, till Er utnämning till verkligt statsråd; alla Era bekanta i Novgorod blev glada när de fick veta att Ni beviljats denna kejserliga ynnest. Äntligen har även Era så betydande och mångsidiga insatser för vetenskapen till en del blivit belönade.

Vi är mycket glada över att Ni lovar att besöka oss, om än bara på genomresa; jag smickrar mig med hoppet att Ni beviljar mig ett besök: jag har två separata rum där Ni kan bo som hemma. Förresten kunde Ni under genomresan genom Novgorod ta en titt på ingenjöröverste Genevs nya stenhus med en träflygel, en liten vacker trädgård och alla bekvämligheter, som säljs för 6 000–7 000 rubel silver. Det är ett av de bästa husen i Novgorod; det kan årligen inbringa 500–7 000 rubel silver.[sic] Övervåningen ger 250–300, undervåningen 150–200 och flygeln 150–200; övervåningen är särskilt praktfull. Hela huset står nu tomt; det ligger på Moskovskajagatan nära den lutherska kyrkan.

186

Vi tackar Er ödmjukast, Izmail Ivanovitj, för underrättelsen om akademikerna Pogodins och Kuniks ankomst till oss; herr Pogodin har redan skickat Ivan Kuprijanovitj sina tryckta utdrag om det forntida Novgorods historiska orter för kontroll på plats. Vi väntar också greve Uvarov från Moskva; inför examinationen väntar vi även på vår förvaltare, furst Sjtjerbatov, men under tiden spreds för några dagar sedan rykten om att han skulle ha begärt avsked. Är detta sant eller inte? Det vet vi inte. P. I. Solovjov är mycket glad över att hans arbete har kommit ut och väntar på särtrycken, men oroar sig eftersom han inte kan få herr Savaitovs stadga för Sofiakatedralen, som ska lämnas in till Sofiabiblioteket för förteckning. Mitt arbete går nu mycket långsamt framåt; jag hoppas kunna ägna mig åt det mer allvarligt under den lediga tiden. Vad gäller min resa till Litauen vet jag ännu ingenting. Den beror på våra familjeförhållanden; kanske kommer min bror från Litauen till mig i Novgorod, men innan något har beslutats hoppas jag få äran att träffa Er personligen, högt ärade Izmail Ivanovitj, och i väntan på denna efterlängtade stund har jag med den djupaste respekt och fullkomlig tillgivenhet äran att för alltid förbli Ers Excellens ödmjukaste tjänare.

Иван Юшкевич

Den 10 maj 1858. Novgorod

Jag har äran att betyga Ekaterina Fjodorovna min allra största aktning; till fröknarna, Vladimir och Vjatjeslav Izmailovitj sänder jag mina djupaste hälsningar.

Ivan Kuprijanovitj, Pjotr Ivanovitj, Marija Ivanovna och P. I. Solovjov sänder Er sina vördnadsfulla hälsningar.

21.

Ers Excellens, högt ärade Izmail Ivanovitj!

Jag beklagar mycket att jag, när jag återvände via Sankt Petersburg, inte fann Er hemma och inte kunde tala med Er om vissa frågor som rör resultaten av min nuvarande resa till Litauen.

Huvudsyftet med min resa var både att samla in nytt material till den litauisk-slaviska rotordbok som jag håller på att sammanställa och att så noggrant som möjligt fastställa de viktigaste dialekterna hos våra litauer, samt att förklara det material jag redan har. Därför hade jag tänkt resa genom alla delar av vårt Litauen, lyssna närmare till de litauiska böndernas tal och samtala med kännare och entusiaster av det litauiska språket och de litauiska fornlämningarna. I verkligheten visade det sig emellertid att man på så kort tid, bara en månad, inte kunde besöka de motsatta ändarna av vårt Litauen; därför måste jag begränsa mig till besök i städerna Vorny, Eiregola och Pusjolaty samt deras omgivningar. Litauernas språk i Vorny socken och de angränsande socknarna kan tjäna som ett exempel på den žemaitiska eller samogitiska dialekten; språket hos litauerna i Eiregola socken kan tjäna som exempel på den panemuniska litauiska dialekten, och språket hos litauerna från Pusjolaty och i allmänhet Ponievez kan betraktas som den egentliga litauiska dialektens mönster, det vill säga språket hos litauerna som bor i distrikten Ponievez, Vilkomir och Novo-Aleksandrovsk i provinserna Vilna och Grodno. I dessa tre trakter upptecknade jag ur de litauiska böndernas mun litauiska folkvisor, berättelser, ordspråk och talesätt och samlade in 40 žemaitiska sånger,

187

12 på ejragolsk dialekt [så!] eller panemunsk dialekt och 30 på pusjolatsk dialekt eller egentlig litauiska. Nu under augusti månad har jag renskrivit dem och översatt dem till ryska, strof för strof, vers för vers. Dessutom tog jag med mig upp till 50 sånger som skrivits av min bror och av okända personer, samt några dikter, bland dem en märklig dikt om våren, bestående av 25 strofer med 8 oregelbundna verser i varje strof, och en dikt om fördelningen av arbetet mellan medlemmarna i en lantlig familj under sommaren. Den första av dessa har jag redan översatt till ryska.

Jag skulle vilja ge ut mina sånger i en särskild samling tillsammans med en rysk översättning och i förordet infoga mina anteckningar om särdragen hos de tre litauiska dialekter på vilka sångerna har nedtecknats. Jag skulle här lägga till tre litauiska folkvisor på språket hos litauerna i Svencionys, där det vitryska språkets inflytande redan har satt sina spår. Dessa tre sånger skrev jag upp efter en litauisk kvinna från Svencionys, som reste med mig på ångbåten från staden Svencionys till S:t Petersburg. Samlingen skulle kunna utökas genom att man lade till sånger som skrivits upp av min bror och av okända personer. Jag skulle endast gärna vilja ge ut dem under Vetenskapsakademiens eller Ryska geografiska sällskapets beskydd, för att undvika censuren — inte för att de skulle innehålla något som strider mot censurreglerna, utan för att den inte skulle hålla kvar dem länge.

Utgivningen av dessa sånger skulle ha den viktiga betydelsen att den skulle presentera färska exempel på våra litauers tre dialekter, som är mycket litet kända av herr Schleicher. I stavningen har jag försökt bevara alla nyanser i folkets uttal; i stället för det mjukgörande i har jag överallt använt ett accenttecken /'/ ovanför den konsonant som mjukgörs, för att underlätta läsningen för dem som inte är vana vid att uppfatta i som ett mjukgörande tecken. Av de 130 sånger jag har fann jag inte en enda i Nesselmanns sångsamling.

De sagor, ordspråk och talesätt som jag har skrivit upp tänker jag ge ut senare, tillsammans med sagor, ordspråk och talesätt som skrivits upp av min bror.

För min etymologiska ordbok har jag skaffat ett betydande förråd av material. Jag fann många nya språkstammar i de nämnda sångerna och sagorna, som hade skrivits upp i byar, till största delen avsides belägna och omgivna av skog, och hos äldre människor som endast talar sitt modersmål. Många nya ord antecknade jag i samtal med dem. Jag skaffade också flera tryckta böcker som jag inte hade tidigare. Bland dem märks en om de forntida litauernas seder (Dovkontas under pseudonymen Laukia). En ojämförligt rikare källa fann jag emellertid i min brors nyligen omarbetade handskrivna lexikon över pusjolatskdialekten (14 verst från staden Panevėžys). Här förklaras varje ords betydelse med ett exempel hämtat ur levande tal, där ordet i fråga förekommer. Vid varje ord anges dess synonymer, vilkas betydelser förklaras på sina respektive ställen. Så har till exempel 50 synonymer angetts till ordet kalbéti, ”tala”. Denna egenskap hos det nämnda lexikonet är av stor vikt för en litauisk lexikograf. Översättningen är gjord till polska, eftersom min bror inte kan ryska. Min bror vill ge ut det redan i år, men är rädd att censuren ska hålla kvar det länge. Omfånget kan bli upp till 400 trycksidor in 8°.

Jag skickar inte mina sånger till Er nu, eftersom den ryska översättningen ännu inte är renskriven och eftersom jag hoppas vara i Petersburg under första hälften av september tillsammans med min bror, som jag väntar på här. — Jag har hört att det för närvarande inte finns någon ordinarie censor för litauiska böcker och att censuren tillfälligt har anförtrotts åt två personer; skulle jag på något sätt kunna rekommendera mig själv för den tjänsten?

188

Med den djupaste respekt och fullkomlig tillgivenhet har jag äran att alltid förbli Ers Excellens, högt ärade Izmail Ivanovitj, ödmjuke tjänare.

Ivan Jusjkevitj

Den 27 augusti 1858

Novgorod.

Jag har äran att betyga Ers Excellens Jekaterina Fjodorovna min djupaste vördnad. Till Olga Izmailovna, Ljudmila och Nadezjda Izmailovna samt Vladimir och Vjatjeslav Izmailovitj sänder jag mina ödmjukaste hälsningar.

Jag står i stor skuld till Er och Jelisaveta Grigorjevna för att jag inte personligen överlämnade Er försändelse till henne. Det skedde mot min vilja; jag var bara några timmar i Riga, och Bolderaa ligger 12 verst från Riga; tiden tillät mig inte att åka dit. Jag skickade försändelsen med posten.

Maria Ivanovna, Ivan Kuprijanovitj, Otto, Solovjov och Fjodorov sänder Er sina vördnadsfulla hälsningar och tänker alltid vänligt på Er. Pjotr Ivanovitj är nu på resande fot mellan skolorna.

22.

Ers Excellens, högt ärade Izmail Ivanovitj!

Förlåt mig nådigt, högt ärade Izmail Ivanovitj; jag missbrukade utan avsikt den godhet som jag sätter så högt, och som Ni har visat mig. Jag trodde att jag redan hade återlämnat alla böcker till Er, utom den Heliga skrift på litauiska, och därför blev jag mycket förvånad och bekymrad när Ivan Kuprijanovitj sade mig att Ni begärde Kellgren. I går skickade jag honom till redaktionen för Vetenskapliga anteckningar, men förlåt mig att jag inte bifogade något brev till försändelsen; Ivan Kuprijanovitj berättade det för mig i klassrummet, och det återstod så litet tid att jag knappt hann göra i ordning försändelsen och skicka den med posten. Vad Kellgren beträffar minns jag ingenting. Jag trodde hela tiden att jag redan hade lämnat tillbaka den till Er och hade beställt ett eget exemplar från Egers förra året, men mitt exemplar har kommit bort någonstans och jag kan för närvarande inte hitta det. Den Heliga skrift som jag har från Er behåller jag fortfarande, eftersom jag inte kan vara utan den, men så snart Ni befaller skickar jag den genast till Er med uppriktig tacksamhet. Jag skäms verkligen över att jag så länge har behållit Era böcker, som Ni kanske själv behöver. Jag skulle skaffa mig ett eget exemplar av den litauiska Heliga skrift, om det bara gick att beställa den någonstans ifrån.

Jag skäms verkligen inför Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, över att jag under så lång tid ännu inte har infriat mitt löfte beträffande mitt arbete. Bland annat var ögonsjukdom den främsta orsaken till denna försening; den lämnade efter sig en irritation i ögat som hindrar mig från att ägna arbetet tillräckligt mycket tid för att framstegen ska bli mer märkbara. Inte mindre hindrade de dagliga tjänsteplikterna mig; de tog all min bästa tid och berövade mig all kraft och andlig spänst. Snart hoppas jag flytta till byn Medved, och jag tror att den nya tjänsten kommer att vara friare och lättare och göra det möjligt för mig att ägna mig åt det påbörjade arbetet med större energi och framgång.

Jag skickar därför inte de litauiska sångerna, eftersom jag väntar på några upplysningar från min bror om de uttryck för folklivet som förekommer i de sånger jag har samlat.

Jag skickar med detta brev benämningarna på släktskapsgraderna i det litauiska språket. De har samlats in av min bror, fader Antonij; jag har ordnat dem efter deras inbördes förhållande och översatt dem till ryska.⁵

189

Jag har äran att framföra mina gratulationer till Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, och till Hennes Excellens Ekaterina Fjodorovna inför de stundande helgerna, och önska Er god hälsa och all slags välgång[så!]. Jag kommer förmodligen inte att vara i S:t Petersburg under helgerna, eftersom jag på grund av familjeangelägenheter reser till Moskva i tre dagar, och till nyåret måste jag skynda till Medved i min nya tjänst; jag tror att ordern då redan kommer att ha utfärdats.⁶

Med djupaste vördnad och fullkomlig hängivenhet har jag äran att för alltid förbli Ers Excellens, högt ärade Izmail Ivanovitj, ödmjukaste tjänare

Ivan Jusjkevitj

17 december 1858

Novgorod.

Jag har äran att betyga Hennes Excellens Ekaterina Fjodorovna min höga vördnad. Jag har äran att sända Olga Izmailovna, Ljudmila och Nadezjda Izmailovny samt Vladimir och Vjatsjeslav Izmailovitj mina djupa hälsningar och gratulera dem till de stundande helgerna.

23.

Ers excellens, högt ärade Izmail Ivanovitj!

Jag beklagar djupt att jag på grund av sjukdom inte har äran att besöka Ers excellens och personligen be Er att vara så vänlig att ursäkta mig inför Vetenskapsakademiens andra avdelning för att jag så länge har behållit herr Akelevitjs anteckningar om det litauiska språket. Tjänsteåliggandenas anhopning har inte tillåtit mig att tidigare fullgöra det för mig så hedrande uppdrag som Andra avdelningen har anförtrott mig. Den första handskriften av herr Akelevitj, med titeln ”Något om Litauen”, har jag nu äran att överlämna tillsammans med mina anmärkningar med anledning av den; den andra ska jag försöka granska och återlämna till avdelningen så snart som möjligt.

Med djupaste aktning och fullständig hängivenhet har jag äran att vara Ers excellens ödmjukaste tjänare.

I. Jusjkevitj

Den 5 mars 1860

Sankt Petersburg.

Jag har äran att betyga Hennes excellens Jekaterina Fjodorovna min allra djupaste aktning.

24.

Ers excellens, högt ärade Izmail Ivanovitj!

Jag har äran att ödmjukast tacka Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, för att Ni har förmedlat Kaspar Wilhelm Smiths filologiska undersökningar till mig; jag fann dem mycket intressanta. När jag nu skickar tillbaka dem [ordet oklart], har jag äran att bifoga mina egna anteckningar om dem.

I detta sammanhang kan jag inte låta bli att anförtro Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, att mina ”litauiska dialekter” ligger mig varmt om hjärtat. Om de skulle få äran att tryckas i Andra avdelningens meddelanden, skulle jag ödmjukast be att få korrekturläsa dem.

190

Med högaktning och fullkomlig hängivenhet har jag äran att vara Eders Excellens ödmjukaste tjänare

Ivan Jusjkevitj

Den 27 september 1860, Sankt Petersburg.

Jag har äran att betyga Hennes Excellens Jekaterina Fjodorovna min djupa aktning.

25.

Eders Excellens, Izmail Ivanovitj!

Jag står i stor skuld till Er, Izmail Ivanovitj, för att jag så länge inte har skrivit ett enda ord till Er. Men en del av skulden kan jag lägga på omständigheterna. När jag kom till Kazan hade jag först tänkt träffa Viktor Ivanovitj⁸ och åtminstone något lära känna stadens särdrag, men mina många tjänsteplikter och förbindelser berövade mig varje möjlighet att utnyttja ett lämpligt tillfälle till detta. Under tiden blev jag inte helt frisk, sannolikt till följd av inverkan från klimatförhållandena i Kazantrakten, som vanligen påverkar nykomlingar starkare. Så gick tiden omärkligt. Jag träffade Viktor Ivanovitj bara två gånger; om Kazan vet jag endast vad jag hört berättas, och själv har jag bara lyckats färdas genom några av dess gator.

Innan jag säger något om Kazan borde jag erinra mig intrycken från resan, men de är inte särskilt märkvärdiga. Från Sankt Petersburg till Kazan reste jag utan uppehåll i sju dagar: till staden Vladimir med passagerartåg på järnvägen och från Vladimir i egen kibitka med postskjuts. Vägen var på sina ställen ganska gropig, vädret dåligt och snöstormen rasade med korta uppehåll. Nedanför staden Nizjnij fick vi färdas på Volgas is i upp till 300 verst. På denna sträcka kan den naturälskande resenärens blick förströs av Volgas högra, kuperade strand, som är oändligt omväxlande och på många håll, på grund av sin branta sluttning, helt fri från snö.

Jag anlände till Kazan om natten. Dagen därpå färdades jag längs dess huvudgata, Voskresenskaja, till min läroanstalt. Vid första anblicken föreföll staden mig till sitt yttre ganska stor och vacker. Den ligger i kuperad terräng på Kazankas vänstra strand. Mitt i staden finns också två sjöar: Kaban och Tjernoje, och den genomkorsas dessutom av bäcken Bulak. Således finns det mycket vatten i Kazan, men det är fullt av infusorier och helt otjänligt som dricksvatten. För matlagning och dryck hämtas vatten ur en enda brunn för hela staden.

Klimatet i Kazan är i allmänhet ohälsosamt. Vintrarna är ständigt mycket kalla; 20 graders köld enligt Réaumur räknas som helt normalt och inte alls förskräckande för traktens invånare. Om våren översvämmas staden av vatten när Kazanka och Volga svämmar över och förenar sina vatten med de nämnda sjöarnas. Då uppträder ihållande feberanfall, som blir värre och fler under sommaren, när ängarna och dalarna som legat under vatten börjar torka och fyller luften med skadliga dunster.

Kazan har en huvudgata, Voskresenskaja; den går längs stadens höjd mellan sjöarna, från universitetet till Kreml. Vår militärskola ligger i Kreml och upptar nästan hälften av det. Den ligger i den nordvästra-

191

stadens nedre del, på den höga stranden av floden Kazanka. Läroverket består av två enorma byggnader i tre våningar, som i mitten bildar en ganska stor gård. I en av de flyglar som hör till detta [så!] ligger också min bostad, mitt emot Katedralens stora portar, alldeles intill, bara tvärs över gatan; därav olägenheten att klockornas dån helt överröstar allt. Bostaden är enorm och består av tio obekvämt placerade rum.

Läroverket har nu 540 elever (kapacitet för 800), 32 lärare och 4 präster som undervisar i religion; därtill finns för de oliktroende en katolsk präst, en pastor och en mulla.

Min främsta uppgift består i att leda lärarnas undervisningsverksamhet och övervaka att uppfostran i kompanierna sköts korrekt; den upptar större delen av min tid – från klockan 8 på morgonen till halv sju på eftermiddagen. För den litauiska ordbildningen återstår bara kvällarna; under den månad och en halv jag varit i Kazan har jag bara hunnit sammanställa tabeller över ord som börjar med vokalljud. Jag hoppas dock att jag får mer ledig tid när ordningen återställs och undervisningsverksamheten kommer in i sina vanliga banor.

Viktor Ivanovitj är så uppmärksam mot mig och så vänlig att han har erbjudit mig all tänkbar hjälp. I Kazan åtnjuter han allmän aktning och är alltid omgiven av sina åhörare och unga forskare; men han verkar missnöjd med sin ställning och vill helst lämna Kazan snart, och hyr därför även tillfälligt en bostad på Rjazanovs hotell. I Kazan har jag återfunnit en skolkamrat från gymnasiet, en till börden litauer och forskare i det lit[auiska] språket, Ugjanskij, som nu är extraord[inär] professor i grek[isk] litte[ratur] vid Kazan[s] universitet.

Med den största vördnad och fullkomlig tillgivenhet har jag äran att förbli Er, Izmail Ivanovitj, ödmjukaste tjänare.

Ivan Jusjkevitj

Den 22 mars 1862. Kazan. Militärläroverket.

Jag har äran att betyga Ers excellens, Jekaterina Fjodorovna, min djupa aktning.

Mina vördnadsfulla hälsningar till den innerligt aktade Olga Izmajlovna; jag hälsar också de blivande vetenskapliga medarbetarna Vladimir och Vjatjeslav Izmajlovitj; jag kysser den kloke Boris. Hälsa även Ljudmila, Nadezjda och Vera Izmajlovna.

26.

Ers excellens, Izmail Ivanovitj!

De handskrivna samlingarna med litauiska ord och litauiska sånger, som herr Mikuckij har sänt till avdelningen, har granskats av mig. Jag tillåter mig att säga några ord om dem, eftersom de föreföll mig [så!].

Orden finns i två samlingar; i båda är de ordnade alfabetiskt. Den första samlingen omfattar 15 blad och innehåller upp till 1 500 ord, den andra 10 blad och upp till 900 ord. I slutet av den första samlingen finns en familjesång som numera brukas överallt: Oj, dėvulajti, ne galū, Åh, min Gud, jag förmår inte; på det sista bladet i den andra samlingen finns litauiska talesätt, gåtor och ordspråk.

192

Orden i den första samlingen har först översatts till polska och därefter till ryska med ett, två eller tre synonyma ord, och de flesta har förklarats med exempel; exemplen har dock lämnats oöversatta, endast några få har översatts till polska. Det förefaller som om alla har hämtats ur litauiska böcker, vilkas titlar anges med initialbokstäver eller inledande stavelser: D., Dauk., Dauksz., Sz., Szir., N.T.d.f., N.T.n.f., K.K., P.M., Ped. Mir., Bals, Rož., Brom., men någon förklaring av dessa förkortningar har inte bifogats. Av exemplens innehåll och språk framgår att de har lånats från religiösa böcker från gångna århundraden: 16-, 17- och 18-hundratalen. Trots detta hör en ojämförligt större del av orden till det allmänt brukade talspråket, de övriga till lokala dialekter och några få till regionala dialekter. Oavsett hur de används utgör de i varje fall ett värdefullt material för en litauisk ordbok, men ett material som väntar på en omsorgsfull bearbetning. Betydelsen och bruket av många ord i denna samling borde, förefaller det, uttryckas tydligare och fullständigare samt belysas med exempel, helst ur det rena levande talspråket, eftersom det polska språkets inflytande är tydligt märkbart i alla litauiska böcker, särskilt i dem med religiöst innehåll. Så till exempel bildar Szirwid, i likhet med hur głowny bildas av głowa och okoliczność av około på polska, i litauiskan galvingas av galva i betydelsen główny och aplinkibė av aplink, omkring, i betydelsen okoliczność, omständighet; ordet aplinkibė används inte alls i levande tal. Alla våra författare av litauiska böcker var visserligen infödda litauer, såsom Daukuszas, Szirwid, Pobrezha, Goylevič, Rupeiko med flera, men de fick sin skolutbildning på polska och latin och började först därefter ägna sig åt litauiskan och författa litauiska böcker.

Den andra, mindre ordsamlingen har en helt annan karaktär. Här har orden översatts med ett enda polskt ord, förklaras inte med exempel och åtföljs inte av några uppgifter om varifrån de har hämtats. Med få undantag hör de alla till lokala dialekter och verkar alla vara hämtade ur vårt Litauens rena levande talspråk; de flesta används av litauer som bor i närheten av småstäderna Posvol och Biržai i Panevėžys län. Herr Mikucki uppmanade år 1860, genom tidningen „Kurier Wileński“, dem som intresserade sig för det litauiska språket att samla litauiska ord och verk av litauisk folkpoesi och skicka dem till honom i Warszawa. Det är sannolikt att orden i denna samling skickades till honom efter denna uppmaning. Hur det än förhåller sig utgör orden i samlingen ett rikt och till största delen nytt material för en litauisk ordbok. En grundlig bearbetning av dem är, förefaller det, möjlig endast i själva Litauen, mitt i det levande talspråk där de används.

De litauiska sånger som har samlats in av herr Mikucki delas in i ringdanser och bröllopssånger. Alla hör till folkdiktningen från gångna århundraden, och seden att sjunga dem lever ännu kvar, men endast på mycket få orter. Därför har de särskild etnografisk och filologisk betydelse.

Ringdanssångerna „Sutartinés (sutarti, komma överens), dainės eller saugės (saugū, saugā, saugti: börja sjunga, stämma in, komma in en smula senare) delas in i dvejsaugės (dvėju, två tillsammans + saugti), trīsaugės och ketursaugės. De första är 12, de andra 37 och de sista 34. Varje grupp av dessa sånger hålls åtskild från de andra: först kommer dvejsaugės, därefter trīsaugės och slutligen ketursaugės. I början av den första sånggruppen (dvejsaugės) står följande förklaring på litauiska: „Dvejsaugės kallas så eftersom de sjungs av två personer; den första sångaren kallas ledare (vadovu arba rinkėju. Vedū vedu, renku, rinkāu, rinkti, samla), och den andra efterföljare (sūkėju arba užsūkėju arba sekėju. Seku, sekāu, sekti följa, …de, …da). Den första (vadovs) börjar sjunga den första strofen, den andra (sūkėjus) sjunger efter honom och ligger alltid ett visst avstånd efter honom på

13. Gramatinės kategorijos ir jų raida

193

ett visst avstånd. Dessa sånger (dvėjsaugės) skiljer sig från trīsaugės, som sjungs av tre personer — de två första sjunger liksom i dvėjsaugės, medan den tredje sjunger utan bestämd melodi — och från keturšaugės, som sjungs av fyra personer, genom att de har en enda ledare, som tar upp sången. De som sjunger keturšaugės delas in i två körer.“ Alla šaugės är skrivna på östlitauisk dialekt, men de östlitauiska uttalsnyanserna verkar ha jämnats ut, sannolikt av insamlaren. Betydligt fler egenheter i den östlitauiska dialektens klang har återgivits i bröllopssångerna. Bröllopssångerna är få — eller rättare sagt finns det bara en, en sorgsen och dyster bruds klagosång — rauda išteken­tós (rauda, rauda, klagosång; raudojų, -jau, -doti, gråta, jämra sig; tekū, tekėjau, tekėti, flyta, rinna; ištekėti, gifta sig) — som hon sjunger vid olika tillfällen under bröllopsceremonin: när man sätter henne till bords på söndagsmorgonen, när brudgummen kommer till gården, när han går in i förstugan, när han går in i stugan, när man sätter honom vid det stora bordet, när brudgummens marskalk räcker henne hans krans, när man kommer för att föra henne till brudgummen, medan man går genom stugan, efter ceremonin, när hon tar farväl före avfärden till vigseln, när hon återvänder från kyrkan till porten vid föräldrahemmet, när hon kör in på gården, när hon tackar för gåvorna, när hon skäller ut svågern dagen efter vigseln, när hennes hemgift lastas på vagnen och när hon själv sätter sig i vagnen. Rauda išteken­tós sjungs under bröllopsceremonier endast på några få orter; den finns inte med i den ganska detaljerade beskrivning av litauernas bröllopsseder i trakten kring Panevėžys som jag har i manuskript. Efter rauda följer ytterligare fyra sånger som kan räknas till bröllopssångerna. Även de är skrivna på östlitauisk dialekt.

I de tryckta samlingar av litauiska sånger som jag känner till finns varken saug eller raud, och över huvud taget har mycket få sånger som sjungs i vårt östra Litauen tryckts; därför skulle det vara mycket värdefullt, både filologiskt och etnografiskt, att trycka saug och raud som äkta folksånger. Jag har 150 litauiska folksånger, insamlade av min bror och mig; bland dem finns 25 saug. Jag tänker ge ut dem och väntar på ett lämpligt tillfälle, men för närvarande håller jag på att sammanställa en lärobok i rysk-litauisk grammatik⁹ och en läsebok för klassundervisning, och har därför tills vidare lagt arbetet med den litauiska ordbildningen åt sidan och kan ännu inte ta mig an något annat arbete heller. Man skulle kunna ge ut alla litauiska sånger i en enda samling: både dem jag har och dem som herr Mikucki har skickat.

Vad beträffar „rauda išteken­tós“ skulle den kunna tryckas tillsammans med de litauiska bröllopsseder som jag har och deras översättning till ryska; den skulle passa väl in där och bidra till en fullständigare skildring av detta inslag i litauernas folkliv.

Tillåt mig, Izmail Ivanovitj, att här säga några ord om mig själv. Jag har redan skrivit till furst Širinskij-Šachmatov, kurator för Vilnas undervisningsdistrikt, om att jag sammanställer en lärobok i litauisk-rysk grammatik och en litauisk läsebok för klassundervisning, och bett att bli upptagen bland kandidaterna till rektorsposter vid något av gymnasierna i den del av Vilnas undervisningsdistrikt som befolkas av infödda litauer. Med brevet skickade jag två småskrifter av mina egna: Om litauiska dialekter och Schleicher’s litauiska grammatik¹⁰, samt fyra småskrifter i pedagogiska ämnen¹¹. Jag har ännu inte framfört en sådan begäran till folkbildningsministern; det vore kanske bättre att skjuta upp det tills jag har avslutat sammanställningen av den litauiska grammatiken.

Viktor Ivanovitj höll ett tal på slaviska vid universitetet under den måltid som gavs den 8 september med anledning av firandet av Rysslands tusenårsjubileum [sic!]. Detta tal och det fornkyrkoslaviska minnesmärket om Kyrillos och Methodios, utgivet av Viktor Ivanovitj, skickar jag med detta brev.

194

Med den djupaste högaktning och fullkomlig hängivenhet har jag äran att för alltid förbli Er, Ismail Ivanovitj, ödmjukaste tjänare.

Ivan Jusjkevitj

Den 18 september 1862, från Kazan

Jag har äran att ödmjukast be Ers Excellens Jekaterina Fjodorovna och Olga Izmailovna att framföra min högsta aktning och mina vänskapliga hälsningar till Vladimir, Vjatjeslav och Boris Izmailovitj samt till Ludmila[så!], Nadezjda och Vera Izmailovna.

27.

Ers Excellens, Ismail Ivanovitj!

Jag kan inte skriva ens några rader till Er, Ismail Ivanovitj, utan att inleda dem med ett uttryck för den tacksamhetskänsla som jag är djupt fylld av gentemot Er för Era vänskapliga råd och Er ständiga uppmärksamhet på mina arbeten om det litauiska språket; jag vet sannerligen inte hur jag ska tacka Er för detta.

Jag sänder mitt manuskript till den litauiska grammatiken till Akademien och anbefaller det åt Er välvilliga uppmärksamhet. Sändandet blev fördröjt eftersom mina ögon blev så röda under resan att jag efter hemkomsten i två veckors tid måste avhålla mig från all läsning.

Denna vecka ska jag försöka skicka en ansökan om mina litauiska läroböcker till chefen för de västra guvernementen; men jag vet ännu inte hur jag ska göra det – genom min egen myndighet eller genom Kazans militäre generalguvernör. Hittills har jag inte gjort några framstötar i saken, eftersom jag ansåg det nödvändigt att först skicka manuskriptet till Akademien.

För några dagar sedan läste jag i Russk[ij] Invalid en artikel av herr Hilferding: ”Om stillandet av oroligheterna i Polen”. Bland annat anser han att införandet av det litauiska språket i stället för det polska överallt i de litauisk-ryska guvernementen är det främsta medlet för att varaktigt lugna polackerna. Detta ord till förmån för litauiskheten gav vår sak större tyngd; må Gud låta denna sanning spridas så vitt som möjligt och bli insedd.

Mottag försäkran om min djupaste aktning och fullkomliga hängivenhet, med vilken jag har äran att för alltid förbli Er, Ismail Ivanovitj, ödmjukaste tjänare.

Ivan Jusjkevitj

Den 10 september 1863, Kazan

28.

Ers Excellens, Ismail Ivanovitj!

Förlåt mig storsint, Ismail Ivanovitj, för att jag, med stöd av Er ständiga välvilja mot mig och Er uppmärksamhet, tar mig friheten att besvära Er med följande begäran.

När jag förbereder en litauisk-rysk grammatik och en litauisk-rysk ordbok för tryckning, skulle jag vilja först trycka ett visst antal litauiska folkvisor med ryska bokstäver som ett försök, för att se i vilken mån det litauiska alfabetet med ryska bokstäver kan tillämpas på det litauiska språket,

13*

195

om man samtidigt tar hänsyn till ljudegenheterna även i hans lokala dialekter. Därför har jag äran att härmed ödmjukast be Er, Ismail Ivanovitj, att behaga utverka att de trettiotre litauiska sångerna, som jag sänder med översättning till ryska, trycks bland akademins publikationer¹². Om detta inte skulle vara möjligt är jag beredd att själv stå för tryckkostnaderna, bara de blir tryckta. Jag skulle önska att trycka dem i 200 exemplar. Om tryckningen går bra kan man förbereda fler för tryck. Under de senaste två åren har jag och min bror skrivit av så många som 1 500 sånger efter litauiska sångares och sångerskors framförande.

Med förhoppningen att Ni, Ismail Ivanovitj, inte ska avslå min begäran, har jag äran att med djupaste respekt och fullständig hängivenhet vara Ers Excellens ödmjukaste tjänare.

Ivan Jusjkevitj

Den 28 november 1866

Nizjnij Novgorod.

29.

Ers Excellens, Ismail Ivanovitj!

I november månad förra året hade jag äran att sända Ers Excellens litauiska folkvisor med en ödmjuk begäran om att få dem tryckta vid Akademien. Nu, när jag läser redogörelsen för II avdelningen vid S:t Petersburgs vetenskapsakademi i Sankt Petersburgs Vedomosti, finner jag det glädjande beskedet att de nämnda sångerna kommer att tryckas bland akademins publikationer¹³. Således har min önskan beträffande de nämnda sångerna uppfyllts bättre än jag ens hade kunnat hoppas. Det återstår för mig att framföra min innerliga tacksamhet till Ers Excellens både för Er välvilliga uppmärksamhet på mitt arbete och för Er ytterst smickrande omdöme om det, och samtidigt förnya min ödmjukaste begäran om att 200 särtryck ska tryckas till min förmån. Jag kommer att ersätta kostnaderna för detta antingen genom att skicka det förfallna beloppet per post eller personligen under det förestående sommarlovet.

Jag kan inte låta bli att i detta sammanhang också nämna några ord om förändringen i min situation. Hans excellens herr folkbildningsministern har behagat föreslå att jag övergår i tjänst i Kongresspolen eller vid någon annan myndighet, sannolikt till följd av den allmänna åtgärd enligt vilken katoliker födda i de västra guvernementen framöver inte kommer att tillåtas inneha administrativa befattningar (inspektörs- och direktörstjänster) inom folkbildningsministeriets skolväsen. På förslag av herr kuratorn för Kazans undervisningsdistrikt har jag därför gått med på en tjänst som lärare i latin vid gymnasiet i Jekaterinburg, med tanke på att lärarnas pension där enligt den gamla tjänsteförteckningen är densamma som vid huvudstadens gymnasier, det vill säga 700 rubel. Nu när jag har förlikat mig med min nya situation tar jag mig an den antika filologin. Jag hoppas att jag i lärartjänsten också kommer att få mer tid att ägna mig åt det litauiska språket. Livet i Uralbergen bör inte försvaga mitt intresse för litauiska.

Jag ber Er ta emot försäkran om min ständiga, djupaste respekt och fullständiga hängivenhet, med vilka jag har äran att vara Ers Excellens ödmjukaste tjänare.

Ivan Jusjkevitj

Den 12 februari 1867

från staden Jekaterinburg.

196

30.

Ers excellens, Izmail Ivanovitj!

Förra sommaren tillät Ers excellens mig och min bror Antonij att skicka Er bokstaven а i den litauisk-ryska ordbok som vi håller på att sammanställa. Vi hade tänkt bli färdiga med den till oktober, men den visade sig vara dubbelt så stor som bokstaven m¹⁴. Jag har redan fått 73 blad av hans brev från min bror och väntar mig minst lika många till. Mina färdigställda blad renskrivs nu av Usanin, elev i åttonde klassen vid Tredje Kazangymnasiet, som av kärlek till språk gärna åtagit sig detta arbete för att samtidigt lära känna det litauiska språket något genom avskrivningen. Med hänsyn till arbetets fortskridande tror jag att bokstaven а inte kan bli färdig förrän tidigast under de sista dagarna i november nästa månad. Då ska jag skynda mig att överlämna den åt Ers excellens välvilliga uppmärksamhet.

Med djupaste aktning och fullständig hängivenhet har jag äran att vara Ers excellens ödmjukaste tjänare.

Иван Юшкевич

Den 5 oktober 1876

i staden Kazan

vid Tredje gymnasiet.

31.

Ers excellens, Izmail Ivanovitj!

Den 25 mars detta år lämnade jag in bokstaven а i vårt utkast till en litauisk-rysk ordbok på posten, adresserad till Ers excellens vid Vetenskapsakademiens andra avdelning. Avsändandet av bokstaven а försenades med tre månader på grund av min korrespondens med min bror om bruket av bokstavstecken och accenttecken. Arbetet med den litauiska ordboken har emellertid inte avstannat, vare sig hos mig eller hos min bror. All tid som blir över från tjänsteplikterna ägnas åt detta arbete. Jag har redan översatt bokstaven б[так!] och håller på att avsluta översättningen av bokstaven d. Översättningen till ryska går dock ganska långsamt, eftersom det förekommer många litauiska ord från allmogens lantliga liv för vilka det ibland är svårt att finna motsvarande ryska ord. Men i Kazan, bland det ryska folket, har jag möjlighet att övervinna dessa svårigheter, något jag däremot inte skulle kunna göra om jag översatte till ryska medan jag bodde i Litauen. Jag översatte bokstaven т förra sommaren i Litauen och finner därför nödvändigt att gå igenom den på nytt.

Kontrollen av de lettiska orden krävde mycket tid och innebar inte så få svårigheter, varför vi beslutade att utesluta den [так!] ur ordboken.

Jag anser att en förklaring av avledningssuffixen och de grammatiska ändelserna är nödvändig för en mer exakt och tydlig förståelse av det litauiska språkets etymologiska struktur. I inledningen, som bifogats bokstaven а, sade jag att denna förklaring skulle bifogas, men den är ännu inte färdig. Nu samlar jag material under översättningen, och det kommer att vara färdigt när ordboken fullbordas.

Jag har ändrat den tidigare titeln ”Material” till ”Utkast till en litauisk-rysk ordbok”, eftersom jag gärna skulle vilja, med hjälp av min brors så rika material, göra detta arbete mer ändamålsenligt och nyttigare. Jag är beredd att granska materialet på plats, där det samlats, och gå igenom hela

197

arbetet och göra om det, om Ers Excellens blott behagar påpeka dess brister för mig.

Under den kommande sommaren hoppas jag vara i Petersburg omkring den 15 juli och smickrar mig därför med förhoppningen att personligen få höra Er uppfattning om detta mitt arbete.

Med djupaste vördnad och fullkomlig hängivenhet har jag äran att vara Ers Excellens ödmjukaste tjänare

Ivan Jusjkevitj

29 mars 1877

i Kazan

32.

Ers Excellens, Izmail Ivanovitj!

Jag hade äran att genom I. A. Baudouin de Courtenay få Ert brev om att mitt manuskript, bokstaven а, hade skickats till professor Potebnja [sic]. Jag vet inte hur jag ska tacka Er för detta Ert livliga intresse för vårt arbete. Det återstår bara för mig att tänka på att föra det vidare och göra det så användbart som möjligt.

I bokstaven b och de följande skiljs ord med fast betoning från ord med rörlig betoning. Det förefaller som om detta inte skulle vara ett onödigt tillägg. Även i bokstaven а borde denna skillnad göras; därför tillåter jag mig ödmjukast att be Er, Izmail Ivanovitj, att efter det att manuskriptet återlämnats till herr Potebnja behaga skicka det till mig och, om möjligt, tillsammans med bokstaven m, som Ni lät mig behålla hos Er förra sommaren. Tecknen som skiljer ord med fast betoning från ord med rörlig betoning är samma två tecken som används för betoning: ett snedstreck från höger till vänster (') ovanför en lång stavelse och – från vänster till höger (') ovanför en kort stavelse, men med ett litet streck tillagt nedtill i vinkel, så här: ∠ — ovanför en lång stavelse, \ — ovanför en kort stavelse. Jag är bara rädd att detta tillägg ska försvåra tryckningen.

Utan tvivel kommer Ni, Izmail Ivanovitj, tillsammans med Vladimir Izmailovitj och Vjatjeslav Izmailovitj, till Kazan denna sommar för Arkeologiska sällskapets kongress. Jag beklagar mycket att jag reser till Litauen på sommaren och därigenom går miste om möjligheten att bjuda Er att bo hos mig; nu återstår det för mig att föreslå att Ni kanske vill bege Er direkt till min lägenhet, som jag har behållit även för nästa år. Den ligger mitt i staden, alldeles nära universitetet, på Rybnorjadskajagatan i M. A. Aleksandrovs hus. Det är det första huset från Nikolajtorget, ett rött stenhus mitt emot hotellet Novgorod. En fullt pålitlig person, Semjon, har lämnats kvar för att vakta det och kan hjälpa till med allt; maten får Ni dock ta från någon kock i staden. Jag skulle bli mycket glad om Ni, Izmail Ivanovitj, tillsammans med era följeslagare fann det lämpligt att bo i min lägenhet under kongressen. Jag återvänder till Kazan först den 15 augusti.

Med djupaste vördnad och fullkomlig hängivenhet har jag äran att vara, Izmail Ivanovitj, Er ödmjukaste tjänare.

Ivan Jusjkevitj

den 29 maj 1877

i Kazan

Adress till mig

Lärare i de klassiska språken vid Kazans tredje gymnasium

198

33.

Ers excellens, Izmail Ivanovitj!

Redan i början av november hade jag glädjen att få ert brev, fyllt av er uppriktiga välvilja mot mig, för vilken jag framför er mitt innerligaste tack. Jag har hittills inte kunnat samla mig till att skriva till er på grund av en ögonsjukdom, till följd av vilken jag måste avstå från all läsning och allt skrivande; nu börjar jag återhämta mig och ska snart åter ta itu med arbetet. Vad min hälsa beträffar är den nu i allmänhet långt ifrån vad den varit; jag känner mycket ofta en tyngd över bröstet och andnöd.

Ni behagade skriva till mig, Izmail Ivanovitj, att bokstaven m i vår litauisk-ryska ordbok (med titeln: Material) finns på er akademiska kansli. Den behöver fortfarande revideras; tillåt mig därför ödmjukast be er skicka den till mig i Kazan.

Mitt arbete med ordboken stannade i november vid det 70:e halva arket för bokstaven g (43 återstår), och min bror skriver av bokstaven n från korten till ark.

Med den djupaste aktning och fullständig tillgivenhet har jag äran att vara Ers excellens ödmjukaste tjänare

Ivan Jusjkevitj

Den 8 januari 1878.

Jag ber er framföra min djupaste aktning till Hennes excellens Jekaterina Fjodorovna och meddela henne att jag med särskilt nöje ska utföra varje uppdrag hon ger mig i Kazan. Jag sänder de mest vördnadsfulla hälsningar till er familj.

34.

Ers Excellens, Izmail Ivanovitj!

De litauiska folkvisorna, som samlats in av min bror Anton Vasiljevitj, har legat i manuskript i åtta år. Vi är rädda att de på något sätt ska gå förlorade. Därför har vi beslutat att överväga att trycka dem utan att skjuta upp saken till en senare, obestämd tid. Med detta i åtanke ägnade vi oss i somras åt att bearbeta visorna, granskade dem, delade in dem i avdelningar och noterade varianterna.

Medan vi arbetar med visorna försummar vi inte heller arbetet med ordboken. Det återstår ännu att föra över hälften av bokstaven ž från korten till ark, medan den ryska översättningen har kommit till andra hälften av bokstaven i. Med tanke på arbetets gång antar vi att tidigast om ett år kan endast den första hälften av ordboken göras färdig för tryckning; under tiden skulle vi gärna vilja trycka visorna.

Liksom alltid hyser jag även i detta fall förhoppningen om Er välvilliga uppmärksamhet, Izmail Ivanovitj, på detta arbete, och jag vågar ödmjukast be Er om att verka för att det trycks bland Akademiens publikationer. I detta syfte sänder jag Er a) det första häftet med visor, som innehåller början av bröllopsvisorna, nämligen visor som sjungs: 1) vid brudgummens första möte med bruden (ant pažinstuviu ir ant megtavimo), 2) under frieriet (ant piršlibu) och 3) vid förlovningen (ant ziedinu); b) den ryska översättningen av titeln och förordet till vissamlingen, och c) fem exemplar av fyra litauiska folkvisor, tryckta

199

I bilagan till band 3 av Kazans universitets vetenskapliga skrifter, i syfte att använda följande bokstäver, som ännu inte brukas i det litauiska alfabetet: Ė (ett blandat e = ə hos Schleicher), ie (= ē hos Schleicher), ı (ett mjukhetstecken, som hos Schleicher ersätts av vokalen i), š och č.

Jag anser det samtidigt vara min plikt att tillägga att de föreslagna folkvisorna har upptecknats efter sångerskornas ord och ännu inte finns i de kända tryckta samlingarna av litauiska visor, med mycket få undantag. Vid jämförelse av ett antal av de föreslagna visorna med visorna i Nesselmanns samling visade det sig att på 25 visor i Nesselmanns samling faller endast en enda variant av de föreslagna visorna.

Antalet föreslagna visor uppgår till minst 3500, varianterna oräknade; av dessa visade sig finnas över 2000. De är alla indelade i de avdelningar som anges i förordet och sys ihop i separata häften, som vart och ett innehåller 100 till 300 visor. Visornas längd kan anges till i genomsnitt 35, till största delen korta versrader, just sådana som finns i Nesselmanns samling av litauiska visor.

Till en betydande del av visorna har noter skrivits; jag skulle föreslå att de trycks i slutet av samlingen. På samma sätt skulle vissa anmärkningar om visorna och de mest anmärkningsvärda ställena i varianterna kunna tryckas i slutet av samlingen.

Jag förstår mycket väl att en rysk översättning av visorna som bilaga är ett viktigt villkor för att de ska tryckas på Akademiens bekostnad, men eftersom jag för närvarande ägnar all min lediga tid åt den ryska översättningen av ordboken kan jag inte ens tänka på att översätta visorna; jag skulle gärna ta itu med det sistnämnda när arbetet med ordboken är avslutat. Den ryska översättningen av visorna kan naturligtvis tryckas senare, separat, i enlighet med originalets ordningsföljd. Likaså hindrar tidsbristen mig från att skriva rent visorna så att de kan lämnas in för tryckning i en prydligare form.

Om avdelningen skulle anse det nödvändigt att låta någon granska de föreslagna visorna i förväg, undrar jag om det skulle vara möjligt att anförtro detta åt Iv. A. Baudouin de Courtenay. Jag skulle personligen kunna lämna honom upplysningar, om han önskade få några uppgifter av mig beträffande dessa visor.

Om avdelningen för ryska språket och litteraturen vänligen vill trycka de föreslagna visorna bland sina publikationer, kommer vi utan dröjsmål att skicka följande häften i ordning, allteftersom de trycks. För egen del skulle jag be att få 30 särtryck tryckta. Om svaret däremot blir negativt vågar jag ödmjukast be Er, Izmail Ivanovitj, att återsända det insända manuskriptet till mig i Kazan, till tredje gymnasiet.

Med djupaste aktning och fullständig hängivenhet har jag äran att vara Ers Excellens ödmjukaste tjänare

Ivan Jusjkevitj

Den 25 september 1878 i Kazan

35.

Telegram från Kazan den 4.IV.1879 med anledning av I. I. Sreznevskijs 50-årsjubileum som forskare:

Jag gratulerar Er till femtioårsdagen av Er vetenskapliga verksamhet. Jag önskar Er många levnadsår. Jusjkevitj.

200

ANMÄRKNINGAR

1) Den här omnämnda förteckningen är upprättad på ett separat blad:

Förteckning över böcker som jag lånat från akademikern Sreznevskijs bibliotek

1. Serbiskt lexikon av Vuk Stefanović. 1818.

2. Lettisches Lexicon von G. F. Stender.

3. Die Grundzüge der finnischen Sprache v. Kellgren.

4. Beiträge zur Kunde der littauischen Sprache. Zweites Heft. Laut und Tonlehre. — v. F. Kurschat, 1849.

5. Läroboksanteckningar från 2:a avdelningen av Kejserliga vetenskapsakademien, bok II.

6. Litauisk bibel.

7. Litwa. Lud. z Pokiewia (Litwa Ludwika z Pokiewia).

8. Om de slavisk-ryska språkets element och former, av M. Katkov.

9. Dictionarium trium linguarum. — Szirwid.

10. Om det slaviska språkets förhållande till besläktade språk, av A. Gilferding.

11. Anfangsgründe einer litt[auischen] Sprachlehre v. Mielcke.

12. Elemente der altböhmischen Grammatik v. P. G. Schafarik.

13. Die Sprache der alten Preussen v. Nesselmann.

I. Jusjkevitj.

Den 5 januari 1857.”

2) K. Donelaitis (K. Donelaitis), författaren till den berömda dikten „Årstiderna“, vars material J. Jusjka i stor utsträckning använde vid utarbetandet av „Det litauiska språkets rotordbok“ (se även exemplen i provartiklarna till „rotordboken“ i publikationen: G. K. Veneditkov. Material till litauistikens historia ur I. I. Sreznevskijs arkiv), återges på olika sätt i breven: Donalejtis (jfr även Donalejtis, med ett uppenbart skrivfel — i stället för den ryska bokstaven л har den litauiska bokstaven п skrivits), Donalajtis, Donelajtis, Donelajt.

3) De omnämnda „provkort för den planerade … rotordboken“ publiceras separat (se G. K. Veneditkov. Material till litauistikens historia ur I. I. Sreznevskijs arkiv, s. 219—221).

4) Här avses artikeln „Om undervisningen i geografi“, som kort därefter trycktes i tidskriften „Russkij pedagogitjeskij vestnik“, 1859, nr 2, s. 75—106; nr 3, s. 197—212, och sedan även utkom som separat broschyr. I tidskriften angavs artikeln vara undertecknad: N. Jusjkevitj. Felet i initialen förklaras av att J. Jusjka skrev det versala и som н — med ett horisontellt, inte snedställt, mittstreck.

5) De omnämnda beteckningarna för släktskapsgrader publiceras separat (se G. K. Veneditkov. Material till litauistikens historia ur I. I. Sreznevskijs arkiv, s. 221—224).

6) J. Jusjka syftar på det väntade förordnandet om att utse honom till inspektör vid Novgorods militärskola, som troligen låg i byn Medved.

7) Med „mina litauiska dialekter“, som nämns här, avses sannolikt hans arbete „Ape kalbas lētuviszko lēžuvo“, som publicerades året därpå i „Material för en jämförande och förklarande ordbok och grammatik“, bd V, 1861.

8) Viktor Ivanovitj är den välkände ryske slavisten V. I. Grigorovitj, professor vid Kazans universitet. I ett brev till V. I. Grigorovitj av den 16 januari 1862 skrev I. I. Sreznevskij: „Detta brev kommer att överlämnas till Er av Ivan Vasiljevitj Jusjkevitj, vars arbeten om det litauiska språket Ni naturligtvis har lagt märke till; han kan verkligen språket och har gjort mig många tjänster

201

i detta avseende. Nu kommer han att vara Er på tjänsteorten och behöver utan tvivel Era råd och kunskaper. Jag anser det överflödigt att be Er ta emot honom hjärtligt: Ni kan ju inte ta emot en så värdig person på något annat sätt” (В. И. Срезневский. Переписка И. И. Срезневского с В. И. Григоровичем. — „Списание на Българската академия на науките, т. 54. Клон историко-филологичен и философско-обществен, 26“, София, 1937, с. 82). I sitt svar den 13 oktober 1862 skrev Grigorovitj till Sreznevskij: „Jag har äran att besvara Ert förbindliga brev, som Ivan Vasiljevitj överlämnade till mig. Jag känner mig mycket förpliktad för att ha fått lära känna en lärd man som förenar så många sällsynta förtjänster i Kazan. Om det inte var möjligt för mig att dra nytta av hans kunskaper i litauiska, tar jag tacksamt del av hans samtal, som vittnar om en sann pedagog” (Där, s. 83).

9) Dessa läromedel i litauiska, liksom den litauisk-ryska lärobok som nämns i brev [28] av den 28.XI.1866, publicerades inte. Deras manuskript förvaras på manuskriptavdelningen vid Institutet för litauiska språket och litteraturen i Vilnius (se B. Tolutienė. Antanas Juška leksikografas. — „Literatūra ir kalba“, 1961, т. V, p. 364).

10) Här avses: „Kalbos lėtuviško lėžuvo ir lėtuviškas statrasizimas arba ortografija“ (Peterburge, 1861) och „Записка о книге Шлейхера: Handbuch der litauischen Sprache“ (СПб., 1857).

11) „Fyra broschyrer med pedagogiskt innehåll” är: 1) den ovan nämnda (se anm. 4) broschyren „О преподавании географии“; 2) „И еще несколько слов по поводу особых переводных экзаменов“, СПб., 1859, 7 с.; först tryckt i tidningen „Русский инвалид“, № 212, 1859; 3) „Мысли об устройстве учебной части наших училищ“, СПб., 1860, 18 с.; först publicerad i tidningen „Русский инвалид“, № 24 от 11.XI.1860; 4) „Несколько слов об учебно-педагогическом самообразовании“, СПб., 1860, 32 с.; först tryckt i tidningen „Русский инвалид“, № 271 от 14.XII.1860 med undertiteln: „По поводу учебно-педагогических упражнений учителей С.-Петербургского училища военного ведомства в минувшем учебном году“. Artikeln är undertecknad: „Н. Юшкевич“. Om felet i initialen, se anm. 4.

12) Dessa sånger publicerades som: И. и А. Юшкевич. Литовские народные песни с переводом на русский язык. — „Сборник статей, читанных в Отделении русского языка и словесности Императорской Академии наук“, т. II, № 2, СПб., 1867 (på den gemensamma titelsidan: 1868), с. 1—43.

13) Й. Юшка syftar på notisen „Заседания Императорской Академии наук по Отделению русского языка и словесности. За декабрь 1866 года“, publicerad i „Санктпетербургских ведомостях“ i № 11 den 11.I.1867 г., där det står att „Akademikern Sreznevskij föredrog för sina kollegers uppmärksamhet:... 2) herr Jusjkevitjs artikel „Литовские народные песни“ med rysk översättning, vilken enligt herr Sreznevskijs mening beslutades att tryckas i Akademiens „Записках“.”

14) Om Й. Юшка och hans bror А. Юшка arbete med en ordbok över det litauiska språket och dess öde efter deras död, se den omfattande studie av B. Tolutienė som nämns ovan, där bland annat även Й. Юшка brev till И. И. Срезневский från 6.V.1878 publicerats. De brev av Й. Юшка som publiceras här innehåller intressanta uppgifter om förberedelserna för utgivningen av denna ordbok. I detta sammanhang bör också nämnas brevet från И. А. Бодуэн де Куртенэ till И. И. Срезневский av den 16/28 oktober 1879 (ЦГАЛИ, ф. 436, оп.1, ед. хр.1167), som också handlar om denna ordbok. Brevet publicerades nyligen: С. В. Смирнов. И. А. Бодуэн де Куртенэ и И. И. Срезневский. — „Ученые записки Тартуского гос. ун-та,“ вып. 310. Труды по русской и

202

славянской филологии, XXII, Тарту, 1973, с. 215—217. Й. Юшку И. А. Бодуэн Де Куртенэ упоминает и в других опубликованных С. В. Смирновым письмах (там же, с. 210, 214).

15) Sångerna som avses här gavs ut av Vetenskapsakademien 1883 under titeln: „Литовские свадебные народные песни, записанные Антоном Юшкевичем и изданные Иваном Юшкевичем“ (СПб., 1883, XXIV++893 с.). För en närmare redogörelse för historien bakom utgivningen av denna samling, se: А. Mockus. Broliai Juškos – lietuvių liaudies dainų rinkėjai ir leidėjai. V.,1956; B. Tolutienė. Указ. соч., с. 139 и след.