LIETUVIŲ ONOMASTIKOS TYRINĖJIMAI LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXI (1981)

VITALIJA MACIEJAUSKIENĖ

DET LITAUISKA ANTROPONYMISKA SYSTEMET PÅ 1500-TALET

Det litauiska antroponymiska systemet formades under flera århundraden. Seden att benämna personer med ett enda namn ersattes av registrering med ett namn och ett beskrivande eller helt enkelt appellativiskt tillnamn, och senare med två eller tre personnamn. Ett av dessa personnamn blev fast, ärftligt och gemensamt för alla familjemedlemmar, det vill säga utvecklades till ett efternamn. Resultatet av det litauiska antroponymiska systemets utveckling är att personer benämns med förnamn och efternamn.

Redan före 1500-talet hade alla huvudsakliga sätt att registrera personer etablerats, och de förekommer även under senare århundraden (personer kan benämnas med ett, två eller tre olika personnamn). Det har konstaterats att benämning med två personnamn redan under 1400-talets andra hälft var det mest produktiva sättet. Detta visar att ett tvåledat litauiskt antroponymiskt system höll på att formas.

En analys av personregistreringar i olika dokument från 1500-talet vittnar tydligt om att det tvåledade litauiska antroponymiska systemet hade blivit etablerat. Av exempelvis 4 000 olika personregistreringar från 1500-talets andra hälft utgör registreringar med ett enda personnamn endast 3,4% och registreringar med tre olika personnamn 3%. Alla övriga fall gäller personer som benämns med två personnamn. Ett liknande förhållande kännetecknar hela 1500-talet. Det tvåledade sättet att benämna personer användes under 1500-talet för företrädare för alla samhällsstånd (bönder, ofria personer i herrgårdarnas hushåll och tjänstefolk registrerades oftast med ett personnamn, medan personer ur de högre stånden registrerades med tre).

Det förekom emellertid fortfarande många variationer och ojämnheter i personbenämningen under 1500-talet. Först och främst handlar det om de redan nämnda sätten att registrera en person med ett eller tre personnamn. Det förekommer även registreringar med så många som fyra olika antroponymer. Under denna period var det fortfarande relativt vanligt att benämna personer med ett förnamn och ett beskrivande eller helt enkelt appellativiskt tillnamn. Dessutom finns det fall där samma person kan registreras på olika sätt — med ett enda personnamn, med ett förnamn och ett beskrivande tillnamn eller med två antroponymer och så vidare.

Artikeln undersöker alla sätt att registrera personer som användes under 1500-talet, diskuterar ursprunget till och bildningen av de personnamn som ingår i olika modeller för personbenämning och drar slutsatser om hur litauiska efternamn bildades under denna period.

Alla artikelns påståenden illustreras med många exempel hämtade ur olika publicerade och handskrivna källor från 1500-talet; en alfabetisk förteckning över källorna finns i slutet av artikeln. Efter varje exempel anges inom parentes källans nummer i den nämnda förteckningen samt sid- eller folionummer.

154

1. Benämning av personer med ett enda personnamn

Detta kan vara ett nationellt litauiskt personnamn, t.ex.: Бернатъ (6,18), Будорис (27,203), Бутвил (27,206), Доркежъ (15,62), Кгалминъ (24,227), Кгедкогвтъ (24,51), Кгетовт (27,13), Кгедутис (27,176), Кгоилюс (27,34), Ягкемин (27,67), Ясвил (27,217), Кинтовт (27,199), Кловзкойлелис (27,44), Кушилутис (27,67), Монивидъ (22,806), Мопейко (2, 216), Монтвилъ (13,18), Monwil (2,215), Можецко (2,21), Можис (27,167), Нарбuta (K-genitiv; 6,20), Нареищь (2,157), Нармонть (27,176), Pukienis (2,74), Радвил (27,210), Равдонисъ (2,414), Рымъккайло (24,202), Ромейко (2,27), Рустейко (27,64), Саръккус (27,210), Скирелис (27,84), Skodeila (2,469), Стягвил (2,11), Сунькоилъ (27,106), Галицом (N-genitiv; 26,888), Тортовидъ (24,49), Вобол (2,133), Жабмис (27,35), Жездрыс (27,231).

Vanligare är olika former av dopnamn, t.ex.: Адамъ (15,62), Ангъдреu (2,314), Бартломей (13,500), Богданъ (15,59), Болътрутис (2,165), Борътко (27,208), Доменикъ (24,41), Кабрялъ (15,62), Грицъ (24,213), Кгерикгас (2,540), Ггигоръ (27,232), Грин (2,26), Яъкъ (2,18), Янол (2,154), Jesiulis (13,487), Jonis (16,382), Юркгелисъ (2,443), Юргисъ (24,57), Юркгутис (2,217), Юри (27,115), Каспоръ (15,52), Криштофъ (24,39), Лаврун (2,568), Лукаш (2,12), Мацелъ (2,217), Мартин (27,210), Мартинел (2,27), Martinelis (2,214), Матей (2,218), Matelis (13,282), Мицко (27,232), Мик (27,232), Микелисъ (13,14), Миколай (27,216), Микут (2,23), Микутис (27,127), Миселисъ (21,184), Павел (27,16), Павлук (2,218), Петкус (27,160), Петръ (2,23), Петралисъ (13,78), Петрашъ (24,210), Petrel (2,191), Пилипъ (24,227), Symona (K-genitiv; 2,82), Стан (27,159), Станел (2,18), Станкелис (2,291), Stankus (13,380), Станиславъ (24,203), Stasis (2,37), Стасюк (2,371), Степан (2,17), Шымко (15,61), Шымонъ (15,67), Szymtis (2,213), Szymunel (2,214), Томашъ (15,63), Тумелисъ (2,416), Вацус (2,223), Валис (2,234), Венъцлавъ (15,52), Воитех (2,409), Воиткелис (2,291).

På 1500-talet, när bruket att ange personer med två antroponymer så gott som blir norm, kan ett enda personnamn inte ge tillräcklig information om den omtalade personen. Därför skrivs adelsmän mycket sällan med endast ett namn. Om sådana fall ändå förekommer (till exempel när samma person nämns på nytt eller när en adelsman skrivs in i ett mindre betydelsefullt dokument), används vanligen den långa formen av det kristna namnet, t.ex.: pana Symona (K-genitiv; 2,83), pana Onikieja (K-genitiv; 2,79) och liknande.

I regel skrivs främst ofria bönder, gårdsfolk och tjänare i 1500-talets dokument med ett enda personnamn. De ägde ingen större egendom och deltog i liten utsträckning direkt i samhällslivet; därför påverkades deras benämning i skrift minst av de förändringar som uppkom när det antroponymiska systemet utvecklades. När så behövdes skrevs de endast med förnamn, ofta i en kortform eller diminutivform, kanske

155

så som de kallades till vardags. Detta bekräftas också av de ofta förekommande diminutivformerna av kristna namn under denna period¹.

På 1500-talet, när tvåledade personbeteckningar är vanligast och ger mer information om den omtalade personen, kan det ha räckt att ange en person med en enda antroponym endast i en mycket begränsad krets av personer som umgicks. När någon därför bara har ett förnamn och saknar det andra personnamn som var vanligt under denna period (eller när detta är okänt för den som skriver), fogas olika appellativa binamn till förnamnet. De ger ytterligare information om personen och gör det möjligt att skilja honom eller henne från andra med samma namn.

2. Appellativa binamn och deras utveckling till personnamn

Dessa binamn är mycket varierande på 1500-talet. Oftast anges personens sysselsättning eller yrke efter förnamnet, t.ex.: Балчюс коваль (2,415), Bartłomiej kowal (13,283), Григор ковал (27,172), Jakst kowal (16,398), Ян ковал (27,47), Юръкгис ковал (27,26), Kasper kowal (2,533), Maciej kowal (2,506), Marcin kowal (16,401), Межис ковал (27,136), Наркейло ковал (6,39), Stanisław kowal (2,469), Степан ковал (6,39), Симонъ беднар (2,416), Казюлис чоботар (2,414), Миколай чоботарь (13,299), Olexi czobotarz (2,194), Стагь чоботарь (2,332), Чепутис долида (2,316), Więcko doilida (2,215), Янь, кравецъ (14,198), Митко кравец (27,217), Урбанъ кухар (2,334), Grygalus, ławnik (16,426), Petryk, ławnik (16,416), Станисъ лавникъ (3,94), Stanisław ławnik (2,397), Woyciech ławnik (2,536), Богдан мельник (2,13), Грышко мельникъ (2,244), Piotrz młynarz (2,469), Иванец огородникъ (2,234), Naruczys ogrodnik (13,282), Tomas ogrodnik (2,536), Шымко пастухъ (2,234), Павел пивовар (2,339), Stas piwowar (2,505), Янелис резникъ (3,94), Богдан рыболов (6,39), Томашъ рыбаловъ (2,335), Бонис стрыхар (2,281), Микелъ слесарь (13,299), Павел ткач (2,314), Довгейнътъ токар (2,281).

Även innehavda befattningar kan anges, t.ex.: Якуб попристав (6,39), Янис попристав (6,39), Павел попристав (27,133), Петръ попристав (6, 39), Воитко, перевозник (27, 64), Ян стрелец (27, 205), Валюлис тивунъ (3, 94), Петр, воит (27, 160), Stasiul, voit (13, 250), vilket markerar att personen nyligen har flyttat dit och är nybyggare, t.ex.: Jan novik (9, 8), Юръкгис, новосед (27, 121), Матей новосед (27, 131), Мелвид новосед (27, 10), Mikuc nowosiad (2, 196), Станис новосед (27, 131), eller att ståndet anges — Bartłomiej, boyarzyn (13, 290), Венцлавъ боярынъ (15, 67). Mer sällan anges någon annan egenskap hos personen, t.ex.: Миколая погорелого (K-genitiv; 2, 218), Станеля хромого (K-genitiv; 2, 218) och liknande.

¹V. Tagunova hävdar att uppkomsten av diminutivformer av personnamn drevs av samhälleliga behov. Fram till 1700-talet användes dessa former just i talspråket och i dokument för att benämna personer ur de icke-privilegierade stånden, i syfte att understryka sociala skillnader. Se: Тагунова В. И. Категория уменьшительности и ласкательности в диалектной антропонимии. – В кн.: Ономастика Поволжья. Горький, 1971, с. 82.

156

Ytterligare information om den person som skrivs ned ges också av andra typer av tillnamn – angivelser av att personen är en ingift son eller en förvaltare, till exempel: Болтрутис прикуруис (27, 130), Ченута пренкура (K linksnis; 3, 182), Кгрикегута пренкура (K linksnis; 3, 182), Ендрулис унюжкур (3, 94), z Jurgiem uzkurem (Įn linksnis; 2, 179), Юри унюжкурис (3, 243), Лаврину ушкуру (N linksnis; 3,243), Мартин унюжкурис (3, 243). Det kan anges vems ingift son eller förvaltare personen är, det vill säga att det appellativa tillnamnet utvidgas med ett personnamn, till exempel: Andrzej, przeykur Mikołajowej (3, 182); Jakub, prey kur Ożakowey (3, 182), Szymos, uszkuris Bernatow (3, 243), Шымъко, Нароштове пренкур (3, 182) med flera. Efter personens namn kan det anges vems svärson han är: Janko, Montrynow zięc (2, 183); Янутыс, Юрковец зеньть (2, 335); Мацъ Вошайтовъ зять (13, 12); Maciej, Iaciow zienc (2, 537); Macziei, Napsow zięcz (2, 644); Paweł, zięć Goyzutow (2, 117); Zygmunt, Pawlow zięc (2, 194), eller andra släktskapsförhållanden anges – Adam, syn Wojciechow (2, 535); Кгрикзъ, сын небожчицы Зофии (3, 195); Яс, Кагавсапин муж (2, 223); Kasper, Andrzeiow pasynek (2, 567); Marcin, syn woytow (2, 67); Petruć, Szczepuciowei mąż (2, 214) och så vidare.

Alla de här anförda beläggen på namn tillsammans med ett appellativt eller annat beskrivande tillnamn är inte hämtade ur någon enskild källa. De förekom i olika skrifter från den nämnda perioden, vid sidan av belägg med två personnamn. Dessa tillnamn var alltså på 1500-talet likvärdiga med patronymikon, personnamn av öknamnstyp eller redan efternamn som fogades till personens namn. De fyllde den grundläggande – särskiljande – funktion som dessa hade. Detta framgår också av sådana fall där olika sätt att benämna personer förekommer sida vid sida, till exempel: Кгрикгос ушкурыс а Симон Якубович (3, 243); Кгрикегута Кагавчаня а другого Кгрикегута пренкура (K linksnis; 3, 182); Матею Яцковичу, Лаврину ушкуру, Якубу Пацовичу, Петрыку ушкуру (N linksnis; 3, 243) och så vidare.

En del av de tidigare nämnda appellativa och beskrivande tillnamnen utvecklas till personnamn. På 1500-talet, särskilt under dess andra hälft, uppstod många antroponymer från yrkes- och hantverksbeteckningar, till exempel: Urban Bartnik (13, 169), Adoms Czobotoro (2, 390), Миколай Чоботарь (13, 300), Lawryn Czobotarz (13, 380), Peczu-lis Czobotarz (2, 631), Wolonczus Czobotarus (13, 107), Филипъ Дойлида (13, 299), Mikucz Doylida (2, 191), Woyciel Doylida (13, 293), Амброзъ Коваль (13, 501), Bartłomiej Kowal (13, 283), Bolcius Kowal (13,175), Czeputis Kalwis (2,523), Юрк-ецъ Кальвицъ (13, 311), Каспор Ковал (2, 309), z Petkyem Kalwiem (Įn linksnis; 13, 130), Stanisław Kowal (13, 532), Banis Krawiec (2, 567), Якубъ Кравецъ (14, 219), Jan Krawiec (13, 139), Joachym Krawiec (2, 567), Андрей Кубилъ (13, 17), Jan Kubil (13, 277), Янунис Кубилис (27, 26), Мартинъ Кубилюсъ (13, 524), Галвоши Кубилис (27, 28), Paweł Ławnik (13, 166), Ambros Melnik (2, 185), Wojtekus Miesnik (13, 129), Jan Piwowar (2, 552), Pietryk Podzius (2, 185).

Att appellativa och beskrivande tillnamn utvecklades till personnamn på 1500-talet framgår också av följande belägg: Яна Боярина (K linksnis; 21, 345), Матей Бо-ярынъ (24, 85); Андрей Новикъ (2, 452), Андрей Новосѣдъ (13, 526), Янь Новосель (13, 78), Janel Nowosied (13, 250), Jendrzej Nowik (2, 505), Jozef Nowosiad (2, 182), Moneiko Nowosed (2, 216), Petrik Nowosed (2, 216), Stas Nowosiad

157

(2, 182), Wojciech Nowosied (13, 250), Андрей Прейкишас (2, 413), z Andrejem Preykurem (In linksnis; 13, 126), Кергикъ Прейкишас (2, 413), Янъ Прейкишас (3, 321), Янел Прейкирис (27, 105), Janis Preikuris (2, 215), Янутъ Прейкишис (13, 525), Jas Preykurys (13, 384), Pawilus Preykurys (13, 116), Stanisław Preykuris (2, 607), s Tomaszem Preikurem (In linksnis; 2, 237), Кергикъ Ушкурисъ (13, 603), Yęndrzej Uszkuris (2, 471), Юркейсъ Ушкуръ (13, 528), Мачулисъ Ушкурисъ (13, 604), Матушъ Ушкуръ (13, 527), Paweł Uszkuris (13, 285), Петрос Ушкурис (2, 146), Станюлис Ушкурисъ (2, 321); Stasiul Woit (13, 250), eller Gryg Balžentis (2, 398), Матеи Бирутженгентис (2, 428), Szimko Dundulžentis (2, 626), Stanis Kibeikozentis (2, 638), Станисълав Котинженгентисъ (2, 417), Миколаи Кунигенгентис (2, 310), Macellis Lolzentis (13, 482), Войцусъ Петржентисъ (13, 604), Banis Urbzentis (2, 252), Pecžulis Dowkssobrolis (2, 650), Можан Кушультбралис (27, 42), Яна Петрутпрейкиша (K linksnis; 3, 321) och så vidare.

Det råder inget tvivel om att en del av de här beläggen kan ha uppkommit till följd av varierande stavning. Stavning med stor eller liten bokstav och skrivning i ett eller två ord varierade nämligen kraftigt i dåtidens källor (till exempel förekommer samma person på tre olika sätt i Virbalis stadsinventarium från 1561 — Macziei, Napssow zięcz; Macziei Napssowzięcz och Macziei Napszęzentis).

De flesta av de nämnda beläggen visar dock hur appellativa och beskrivande öknamn utvecklades till personnamn. Ett senare steg i denna process utgörs av bildningar med olika patronymiska suffix, härledda från de behandlade personnamnen, till exempel: Якѹб Калваитис (2, 291), Janelis Pudzunas (2, 644), Томашъ Пивоварайтисъ (13, 299) och så vidare. Dessutom utvecklades en del av dessa personnamn till efternamn i takt med att det antroponymiska systemet utvecklades. Detta framgår av våra nutida efternamn Čebatōrius, Čebatoriūnas, Dailidė, Dailidōnis, Kálvis, Malináitis, Puodžiūnas, Puodžius, Preikšā, Preikšas, Uškurys, Užkuráitis samt de ovanligare Juōdžentis, Lāpžentis, Simonžentis, Viktažentis, Vitāžentis² med flera.

3. Benämning av personer med två personnamn

Detta var det mest produktiva sättet att benämna personer på 1500-talet och vittnar om att det litauiska antroponymiska systemet med två namn hade stabiliserats.

3. 1. Det första ledet i benämningen av dessa personer är ett inhemskt eller kristet personnamn. På 1500-talet utgjordes majoriteten av litauiska namn av dopnamn, men inhemska namn användes också ofta (särskilt under första hälften av 1500-talet). Visserligen hade dessa namn på 1500-talet helt trängts undan av kristna namn i olika kyrkliga dokument, kyrkböcker och liknande (här levde de endast kvar i patronymikon), men administrativa och juridiska dokument från perioden innehåller fortfarande många inhemska namn. Exempelvis finns det i förteckningen över de samogitiska böndernas skyldigheter från 1537³ omkring 3 300 bönder som tillhörde storfursten; de är upptagna med två personnamn, och ungefär 31% av dem har ett inhemskt namn. Det rör sig främst om äldre litauiska personnamn med två stammar,

² Se Institutet för litauiska språket och litteraturens vid Litauens SSR:s vetenskapsakademi efternamnskartotek.

³ Se källa 27.

158

t.ex.: Буйвид Контовтович (171)⁴, Бутнар Рукотайтис (33), Бутримъ Пупо-итис (101), Бутвил Спукайтис (182), Дамонт Мечунос (11), Довкил Довмена йтис (135), Эинаръ Буйвидатис (24), Кегдимин Пацович (29ª), Кегд-кавят Минишайтис (22), Кегдвил Контримович (66), Кегестовт Павлович (90), Кгетовт Дидекайтис (217), Кгинвил Кентрайтис (46), Кеголмин Пикелович (43), Ягмин Бутайтис (188), Ясвил Доркгелайтис (78), Кестовт Пиктайтис (58), Контмин Жалакис (78), Контрим Скетрис (91), Контвил Довкишайтис (194), Милконт Куборайтис (44), Минбит Петрович (23), Минкеел Милякович (23), Минггол Лутис (41), Минтовт Доркгович (32), Монтаргт Кголминович (50), Монтовт Кгедвилайтис (28), Монгрим Римутович (47), Монтвил Пиктайтис (84), Монтвил Кентрайтис (86), Монвид Довкишайтис (208), Моствил Кушлейкович (52), Можрим Домейко-вич (125), Нарбут Липаитис (98), Нармонгт Микайтис (166), Наргвид Кенчейкайтис (27), Нарвил Монтвилайтис (162), Нарвоши Белевич (11), Римкгойл Минейкович (75), Родвил Контовтович (216), Сюнгтовт Якубович (86), Сингкал Монтовтович (117), Сурзмин Талвошайтис (24), Талмин Мож-римович (191), Талвоши Юшкович (197), Товтвил Царкайтис (195), Вак-гирд Варкунович (85), Видкиент Ровжетайтис (193), Вилбуг Петрашай-тис (208), Вислин Сумонтович (49), Висмонт Жубрис (44), Войдмин Кон-тейкович (78), Войнар Пиктужович (96), Войшнар Кушлейкович (52), Вош-вид Ябутович (16), Вошвил Нарволович (31), Жадовин Доркгелайтис (80).

Det förekommer också olika andra, i dag ibland kanske något ovanliga, nationella personnamn som skrivs på förnamnets plats, t.ex.: Бокшис Петрович (40), Балучис Нарей-кович (156), Билюс Толейтович (122), Будрел Шедвилович (43), Будрис Пелодитайтис (180), Букнюс Ворайтис (85), Бутикис Минжайттис (34), Дартокейс Юшкайтис (227), Добил Кернесис (44), Доркгунжис Кентрай-тис (79), Довкис Гулкинтович (38), Кгойлюс Спонкелис (65), Кгогнелис Ренштайтис (28), Кгойнис Волейко (29), Кентрус Витартайтис (46), Кес-тис Айримович (177), Кловсут Минжайттис (58), Кушлейко Бучайтис (42), Кушлис Уръбайтис (66), Кутурис Можримайтис (189), Локутис Скокон-тович (42), Мажус Петрович (71), Мажунтис Пиктуйжайтис (70), Мик-нюс Марьтинович (131), Можутел Контримайтис (102), Нарутс Лютко-вич (52), Пиктели Скобтайтис (41), Пиктутс Висмонович (40), Пиктужис Толутайтис (22), Рудели Миткович (116), Спиклис Можайттис (65), Спу-дейко Дрокенайтис (68), Стирбис Толутайтис (134), Талюс Руслай-тис (115), Талюшис Скралис (29), Товткус Янкович (12), Виркуттис Жо-карис (67), Войнюс Совойнович (104), Жадейко Кголминайтис (29), Жвирб-лис Петрович (77). De flesta av dessa personnamn är i dag inte kända som förnamn, men de har bevarats i våra efternamn.

De tvåstammiga och andra litauiska personnamn som anges här, skrivna på den första platsen i en tvåledad personbeteckning, är inte något särdrag som bara förekommer i den nämnda källan. De är vanliga även i andra dokument från 1500-talet, särskilt från dess första hälft.

⁴ Eftersom alla exempel hämtats från den nämnda källan 27 anges endast sidnumret inom parentes.

159

Under andra hälften av 1500-talet minskar användningen av litauiska namn, särskilt öknamn, avsevärt; de trängs undan ur bruk av kristna namn. Dopnamnsförrådet under 1500-talet är dock inte stort. Vid en genomgång av omkring 10 000 belägg på personnamn hittades cirka 70 olika dopnamn, vilka skrivs på mycket varierande sätt i dokumenten. De flesta varianter uppstod eftersom källorna skrevs på olika språk (under första hälften av 1500-talet främst på ryska, under den andra hälften på polska). Vissa olikheter återspeglar dock dopnamnens formutveckling, en viss process där de anpassades till litauiskans språklagar. I 1500-talets tvåledade modell för personbeteckning skrivs följande dopnamn först⁵: Adam Janauicz (2, 532), Александръ Богдановичъ (15, 52), Амброжей Андруиковичъ (24, 230), Ambrozey⁶ Staskowicz (2, 120), Андрей Андруиковичъ (15, 60), Андре-юс Милюнос (2, 272), Андриянъ Войшвидовичъ (24, 207), Анкудъ Куприяно-вич (2, 26), Антон Бояринович (2, 26), Астафей Яцыничъ (24, 39), Авкгуштын Деволайтис (2, 328), Augustyn Towtkaytis (16, 430), Балътромей Любортовичъ (24, 209), Battromiejus Gaytaytis (11, 13), Bartłomiey Czapaytys (13, 385), Bartłomieius Zyndaitis (2, 435), Benedykt Iodkavyćis (2, 606), Блажей Станьковичъ (24, 79), Богданъ Берънатовичъ (24, 201), Давыдъ Мацевичъ (24, 105), Dominik Andrusaytis (16, 400), Erasmuss Rymkaitis (2, 237), Езофъ Матее-вичъ (13, 299), Филипъ Концевичъ (24, 40), Пилип Кондолович (27, 147), Флерьянъ Барътшоевичъ (15, 58), Кгабриалъ Андруиковичъ (24, 61), Григоря Яне-лотия (K linksnis; 3, 181), Grygalis Tuscaytis (16, 385), Grygalus Gindaytis (16, 405), Grigalius Ianussaitis (2, 643), Игнат Данилович (2, 24), Яким Тубелис (27, 141), Якубъ Бридаитис (3, 94), Iakubus Stanislawaitis (13, 105), Ian Bortkayćis (2, 584), Jonas Atsaycis (2, 533), Jozefh Diwozaic (2, 188), Ермола Слотовичъ (18, 101), Яронимъ Якубовичъ (24, 222), Каликстъ Юшковичъ (24, 28), Карпъ Спяцевич (2, 24), Каспаръ Адамовичъ (24, 40), Kasper Ambrosaic (2, 518), Климентъ Михайловичъ (24, 53), Krzysztof Mikolaiewicz (13, 486), Лавринъ Бер-натовичъ (24, 53), Lauryn Piotrowicz (2, 53), Lawrynas Jonaytis (13, 485), Лазаръ Миколаевичъ (24, 76), Luk Steponaitis (2, 462), Лукашь Бернатовитисъ (13, 239), Лукан Левонович (2, 24), Мальхерович Матееевичу (N linksnis; 17,10), Марко Яновичъ (24, 210), Марътингъ Авкгуштыновичъ (24, 109), Martinas Kibu-taytus (13, 383), Матей Балчунаитис (2, 327), Matiews Giedutaytis (8, 2), Motie-ius Mikolaiatitys (13,114), Mikolay Andrzeiaytis (13,489), Mikolayus Dargaitis (13,107), Онзельма Богдановичъ (24,76), Оведи Муринович (2, 26), Paulus Ri-muidowyez (2, 179), Pawilus Iuczaitis (13, 111), Петръ Бирбилаитисъ (2, 238), Piotr Boburnaitis (2, 527), Петрас Кедминаитис (2, 320), Petras Grigowycz (2, 178), Прокон Оилевич (2, 26), Романъ Бернатовичъ (24, 231), Серафинъ Ми-хайловичъ (24,49), Сельвестръ Добрынановичъ (15,62), Sylwestra Michałowicza (K linksnis; 16, 392), Себастьянъ Мисевичъ (K linksnis; 12,407), Sebestiian Stanay-tis (2,397), Симеонъ Григорьевичъ (12,31), Symon Ambrosaytis (16,405), Stanis-

⁵ Det råder inget tvivel om att material från andra 1500-talskällor som inte granskats skulle utöka dopnamnsförrådet.

⁶ Här ges några mer typiska och mer allmänt förekommande varianter av vissa dopnamn.

160

taw Bartkavtys (13, 382), Stefanus Kumžaytis (11, 12), Сменань Бортьковичь (24, 105), Stephonas Rimuidowycz (2,179), Томасъ Якубовичь (24,39), Tomaszus Giedraitys (13,107), Urban Gawrayć (13,380), Urbanas Juszkaitys (13,382), Waclaw laykowski (2,568), Валентинъ Янелаитис (2,340), Valentinus Januszewicz (2,178), Węcław Jotaytys (13,381), Войтехъ Александровичь (24,50), Woytekus Mildwagytys (13,110).

Alla dopnamn på 1500-talet var inte lika vanliga. En del förekommer bara en eller ett fåtal gånger, nämligen: Ангдриань, Анкудъ, Астафей, Блажей, Езофъ, Флерьян, Якимъ, Ярмола, Каликсть, Карпъ, Климентъ, Лазарь, Лукан, Малхеръ, Прокопъ, Овдей, Романъ, Сарафинъ, Sebastian, Сельвестръ med flera. Sådana namn saknar i regel både kortformer och andra sidovarianter. De vanligare namnen har däremot ett stort antal sådana. Exempelvis förekommer följande former av namnet Jonas och dess avledningar i källor från 1500-talet: Jan Bortkavyčis, Янен Будраштис, Янелис Андреятис, Janik Budginavyčis, Janikas Giedcszaytys, Janikus Anksztokaithys, Janczus Jurgavtis, Janusz Auzaytis, Янушюс Бушаутис, Januszy s Giniwilayčis, Januszko Drusaytis, Janutis Bruzaitis, Janos Eykintaytys, Janus Kwiezczaitys, Janusis Janaytis, Janko Gryczaytis, Ясь Бутюшайтис, Jasas Bukontaytis, Ясюлис Янелаутис, Jasulis Iakaytis, Ясупсь Барткайтис, Jasius Ianaitis, Jonas Atsaycis, Ionelis Gadeykaytis, Hanns Butrymaičis, Hannus Kibortaitis, Iwan Krowitaitis (2,584), (2,443), (2,314), (2,613), (13,487), (13,127), (16,397), (16,419), (2,166), (2,617), (11,12), (2,546), (13,382), (13,114), (16,406), (16,389), (13,14), (13,483), (2,340), (5,1), (2,221), (2,639), (2,533), (8,2), (2,590), (2,658), (2,631) och så vidare.

Även andra populärare dopnamn hade många former, avledningar och olika grafiska, fonetiska och andra varianter. De flesta kom till Litauen från ryska, polska, belarusiska, tyska och andra språk och finns numera kvar endast i våra efternamn⁷.

I talspråket började olika former och varianter av kristna namn troligen uppstå omedelbart efter dopet, när litauerna kom i kontakt med dessa namn. I skriftliga källor kunde mångfalden av dopnamnsformer avspeglas först efter en längre tid, när de redan hade spritts i talspråket. I källor från 1500-talet förekommer redan ofta de kortformer av dopnamn som är kända och allmänt använda i dag, vilka bildats i litauiskan eller lånats in från andra språk, till exempel: Alexy Ludkunos, Ambras Jakstaytis, Ambros Giedminaytis, Brazis Węcławowicz, Brazus pawilaytis, Андрусъ Радивоновичь, Baltrus Marcinowicz, Банис Бушзкаитис, Grig Duliebaitis, Керикас Якубаитис, Gust Woidotait, Jakas Dawgiedaytis, Jozis Misowicz, Juras Bruzaytis, Jurgis Butkaytis, Климъ Миколаевичъ, Matius Бутвилаитисъ, Mik Bernotayčis, Mikas Giedwoszaycis, Пронисъ Якубовичь, Размусь Яновичь, Sak Lawrzinowicz, Симос Миколаевич, Stanis Gieneraytis, Стась Бертькаитис, Stasius Giedwilaytis, Stapus Laygaytis, Urbas Pet-

⁷ Vanagas A. Mūsų pavardės. I. – Kn.: Žodžiai ir žmonės. V, 1974, p. 87–152; Vanagas A. Mūsų pavardės. II. – Kn.: Žmonės ir kalba. V., 1977, p. 49–92.

11. 91

161

kaytis (16,386), Woytkus Janikaytis (16,404), Венцус Сонтовтовичъ (21,172) med flera.

Mycket ofta skrivs i 1500-talets tvåledade personbeteckningar diminutiva avledningar av dopnamn i första position. Diminutivformer bildas mer sällan av de långa dopnamnsformerna, till exempel: Jakubelis Petkavys (8,2), Martinelis Łowcaytis (3,6) och liknande. Under den aktuella perioden finns många diminutivformer bildade av kortformer av dopnamn och tvåstaviga namn (Jonas, Petras, Tomas), till exempel: Andrik Mazaytis (2,194), Андрюло Быковичъ (13,478), Andruc Jonetaytis (13,461), Baltruc Diburaytis (13,459), Bolulis Niestajewicz (2,112), Grigiel Butkaitis (2,214), Grygul Janowicz (13,380), Grygutis Bruzaytis (13,483), Iakiel Glabaitis (2,634), Iakucis Boiaraycis (2,569), Jakutis Giedwĩaitis (2,524), Janutis Bruzaitis (2,546), Jurgielis Borzdaycis (2,604), Jurguc Budkaytis (2,189), Юркейтусъ Мурзовичъ (2,415), Matulis Eykintaytys (13,382), Мамутусъ Баболантис (2,313), Mikielis Dziugaitis (13,111), Микутъ Талюшовичъ (24,228), Mikatis Jagminaytis (16,419), Petrelis Janowicz (2,66), Petruk Mineykaytis (16,409), Petrutis Butkaytis (16,422), Symiel Daszkowicz (13,293), Елмулис Миколаевич (27,105), Szimutys Budraytis (2,393), Stanel Eitminaitis (2,214), Stasiulis Petkaitis (2,533), Stasiul Dopultaytis (2,393), Sczepuc Giedminaytis (2,183), Тамул Добковичъ (2,156), Tomiel Stanisławowicz (2,323), Urbutis Powłtaytis (5,8), Walulis Janikaytys (13,384).

Den stora mängden diminutiva dopnamnsformer i skrifter av olika slag är ett karakteristiskt drag för den period som behandlas. I dag används diminutivformer av traditionella dopnamn endast i en snäv krets av familj och vänner. I officiella dokument (pass, folkbokföringsregister) är det däremot brukligt att skriva deras fullständiga former eller kortvarianter som närmast har blivit självständiga namn.

3.2. Den andra leden i tvåledade personbeteckningar kan delas in i två huvudgrupper: 1) antroponymer av patronymiskt ursprung (patronymer); 2) icke-patronymiska personnamn (de gamla litauiska tvåstammiga namnen, namn av öknamnsursprung och andra antroponymer). Den första gruppen är betydligt större. Av de 4 000 fallen av tvåledade personbeteckningar från 1500-talets andra hälft står exempelvis omkring 21% för kombinationer av ett förnamn och ett personnamn av icke-patronymiskt ursprung; under 1500-talets första hälft var andelen ännu lägre.

Således är den mest produktiva tvåledade personbeteckningen på 1500-talet förnamn + patronym.

3.2.1. Under den aktuella perioden bildas patronymer med de litauiska patronymiska suffixen -aitis, -onis, -ūnas, -ėnas samt de slaviska suffixen -ovič, -evič med flera. Dessa suffix är olika produktiva. Under 1500-talets första hälft bildas exempelvis flest patronymer med det slaviska patronymiska suffixet -ovič. De övriga suffixen kan rangordnas efter produktivitet i följande ordning: -aitis, -evič, -ūnas, -onis. Under 1500-talets andra hälft dominerar däremot patronymer med det litauiska suffixet -aitis. Därefter följer avledningar med suffixet -ovič, medan de övriga suffixen fördelar sig efter produktivitet i följande ordning: -evič, -onis, -ūnas, -ėnas. Man kan alltså se en viss tendens till att patronymbildningen blir mer litauisk, en tendens som framträder ännu tydligare under senare århundraden.

Det har konstaterats att nästan alla patronymer på 1400-talet bildades med de slaviska patronymiska suffixen -ovič, -evič, vilka med tiden blev ett privile-

162

legion. Eftersom två personnamn i 1400-talets dokument oftast används för att beteckna företrädare för de adliga stånden, är det logiskt att deras patronymika bildas med suffixen -ovič, -evič. Å andra sidan var det enklast för främmande skrivare som inte skrev på litauiska att bilda patronymika enligt den etablerade ryska patronymikonbildningen.

Litauiskan hade däremot egna ordbildningsmedel för detta ändamål. På 1500-talet, när tvåledad personbeteckning blir etablerad, det vill säga när patronymika börjar skrivas även för företrädare för de lägre stånden, förekommer litauiska suffix i dokumenten vid sidan av de vanliga slaviska patronymiska suffixen. Vissa av dem (t.ex. -aitis) är redan under 1500-talets andra hälft till och med vanligare än de slaviska patronymiska suffixen⁸.

Det är svårt att tala om sambandet mellan användningen av patronymiska suffix på 1500-talet och de registrerade personernas ståndstillhörighet, eftersom böndernas patronymika i denna periods inventarier kan vara bildade med både litauiska och slaviska patronymiska suffix. Exempelvis registreras bönder med en jordlott eller mindre i 1561 års inventarium över Sudargo by i Jurbarkas distrikt (2,576) på följande sätt: Piotr Hrynūnas, Woyčis Pietraszayčis, Roman Pietraszayčis, Paweł Stegwilayčis, Piotr Iurszayčis, Maciey, Michaiło Ianowicz, Maczys Maczkayčis, Jurgi Maczkayčis, Piotr Maczkayčis, Bartłomiej Bohdanowicz, Więcko Andrzejewicz, Miczkus Pietrykayčis, Bartłomiej Macieiewicz, Simon Marćinowicz, Rymko Nareykowicz, Więcko Nareykowicz, Maczys Iurszayčis, Jakiel Miczkayčis, Niekrasz Ianowicz, Ian Iuriewicz, Iurgi Kieturokis, Ianik Woitkowicz, Woyćiech Guczaytis, Iankus Woitkayćis, Paweł Sargun, Roman Iagminowicz, Maczys Maczkowicz, Mikolay a Ludko Miczkowiczy a Woyčis Giedrayćis, Jakiel Marćinowicz, Iurgi Bildeniewicz, Kasper Trzećiakowicz a Ienis Maczonis⁹ etc.

3.2.2. Det mest produktiva patronymiska personnamnssuffixet på 1500-talet är -ovič (även om patronymika med suffixet -aitis är vanligare under 1500-talets andra hälft, visar en analys av samtliga patronymika från 1500-talet att suffixet -ovič, som var särskilt produktivt under 1500-talets första hälft, dominerar).

⁸ Detta påstående är, liksom andra resonemang av liknande slag, grundat enbart på analys av det material som samlats in för denna studie (det litauiska personnamnssystemet på 1500-talet undersöks utifrån omkring 12 000 belägg). Användningen av litauiska eller slaviska patronymiska suffix kan möjligen delvis ha påverkats av dokumentens karaktär, språket som dokumentet skrevs på och den person som skrev det. Materialet från 1500-talet har huvudsakligen samlats in från godsens inventarier. Men även bildningen av patronymika som hämtats ur andra slags källor motsäger i huvudsak inte de påståenden som framförs här.

⁹ Särskilda undersökningar skulle kunna visa om patronymika för adelsmän och andra personer av hög börd oftare bildades med slaviska patronymiska suffix. När exempel samlades in för att illustrera olika former av dopnamn (kortformer och diminutiva avledningar) uppmärksammades emellertid ett intressant förhållande. När den första delen av en tvåledad personbeteckning utgörs av dopnamnets fullform eller en kortform av det, bildas patronymikonet med vilket som helst av de patronymiska suffix som användes under denna period. Diminutiva dopnamnsformer förekommer däremot relativt sällan tillsammans med patronymika med suffixen -ovič, -evič, medan de betydligt oftare följs av patronymika med suffixet -aitis. Eftersom diminutiva och hypokoristiska namnformer var mer utbredda bland företrädare för de lägre stånden (se personbeteckningar med ett enda personnamn), kan man anta att slaviska patronymiska suffix var mer typiska för patronymika bland företrädare för de adliga stånden på 1500-talet.

11*

163

Patronymika med suffixet -ovič bildas oftast av dopnamn, t.ex.: Каспаръ Адамовичъ (24,40), Mikolai Adamowicz (2,636), Мартынъ Аввакумовичъ (24,109), Войтко Богдановичъ (15,43), Stasius Boniulowicz (2,53), Станисъ Даниловичъ (24,207), Андрей Давидовичъ (15,43), Ian Filipowicz (10,1), Янъ Кабриаловичъ (24,56), Urban gricowicz (10,5), Mis Grygowicz (1,2), Андрей Ивановичъ (12,31), Касперь Яцковичъ (13,7), Монтонтъ Ивашковичъ (27,203), Кгиль Ивашковичъ (24,213), Юргисъ Яковичъ (15,61), Lawryn iakubowicz (9,5), Maciey Janielowicz (2,47), Peikiel Jankowicz (1,3), Товткус Янковичъ (27,12), Довкнъ Яновичъ (2,15), Kieszort Januszkowicz (2,113), Миколай Ясовичъ (13,240), Матей Юръгкеловичъ (24,80), Pawel Jurgowicz (13,282), Jasiul Kasporowicz (13,380), Лаврень Константиновичъ (12,29), Павелъ Лавриновичъ (24,69), Stanislaw Lawrynowicz (2,95), Венцлавъ Луковичъ (3,246), Lawrin Macieiowicz (2,486), Кагбриалъ Мацковичъ (24,40), Marcin Mackowicz (2,92), Якуб Мацович (27,201), Stassys Maczieiowicz (2,659), Baltrus Marcinowicz (10,1), Балътромей Мартыновичъ (15,43), Szczepan Mickowicz (2,143), Товтвилдъ Михайловичъ (15,33), Piotr Mikolaiowicz (10,2), Iakub Mikowicz (2,594), Stas Mikutowicz (10,1), Witko Olechnowicz (2,595), Банис Павилович (2,21), Jakub Pawlowicz (2,36), Нарвоши Петкович (27,33), Стась Петрашковичъ (15,67), Минбут Петорович (27,23), Мацко Проньковичъ (21,916), Jurgis Romanowicz (2,89), Marcin Symonowicz (2,99), Petr Stanislawowicz (25,5), Радивилъ Станьковичъ (24,76), Anton Stasiowicz (2,481), Миколаи Степанович (2,133), Michailo Tomkowicz (10,3), Jan Tomowicz (2,466), Марко Урбановичъ (17,10), Lawryn więckowicz (10,5), Jasis Woyciechowicz (2,47), Янъ Войтеховичъ (24,52), Macieyko Wincowicz (2,65).

Som exemplen visar bildas patronymika med suffixet -ovič oftast av fullständiga dopnamn eller kortformer av dem, och betydligt mer sällan av diminutiva avledningar av dessa namn.

Under den nämnda perioden finns många patronymika med suffixet -ovič som bildats av gamla tvåstammiga litauiska personnamn (under 1500-talets första hälft var de till och med fler än patronymika bildade av kristna namn), t.ex.: Кесмус Айрумович (27,177), Балътромей Бейнарович (24,106), Малко Будиводович (15,62), Ян Буциводович (27,53), Станиславъ Бутовтовичъ (24,229), Богданъ Бутримовичъ (15,36), Стась Бутвиловичъ (15,57), Кагбриалъ Довьятловичъ (24,228), Mateius Daugwiłowicz (2,179), Jurgi Dowgialowicz (2,631), Матвяксъ Довгкиштовичъ (24,85), Станисъ Довконтович (2,13), Станисъ Довьмонтовичъ (15,46), Jan Doinagowicz (20), Bucбym Еиксинтович (2,7), Войтко Еймонтовичъ (15,59), Maczys Eynarowicz (2,599), Miczus Gintowtowicz (2,575), Стасис Кешвилович (3,343), Jurgis Jagminowicz (13,290), Якубъ Ямонтовичъ (24,211), Шымко Ясвидовичъ (24,51), Павел Ясвилович (27,13), Лавринъ Ятовтовичъ (24,40), Петръ Кантримовичъ (24,224), Янъ Кеггайловичъ (15,70), Шимко Кибортовичъ (21,525), Petrel Mielwydowicz (2,39), Петръ Милконтовичъ (24,213), Шимко Минбутович (27,37), Степанъ Монтововичъ (24,202), Янъ Мон-тримовичъ (15,61), Шылейко Монвиловичъ (2,2), Юце Моствилович (27,141), Ian narbutowicz (10,5), Станис Наркеилович (2,14), Контин Нармонтович

164

(27,78), Вошивил Нарвилович (27,31), Янъ Радвиловичъ (24,68), Jonas Rymgailowycz (2,179), Миколай Римтовтовичъ (21,349), Ян Сиртовтович (27,22), Станиславъ Скирвойновичъ (15,67), Матей Стекевиловичъ (24,230), Наркагъ Судмонтовичъ (24,223), Миколай Тарвидович (27,152), Hrehory Towdyginowicz (1,5), Богушъ Товтиловичъ (15,69), Романъ Витортовичъ (24,102), Banis Wyzgirdowycz (2,179), Богданъ Визгирдовичъ (24,211), Бутнюс Вошюнович (27,9), Андрѣй Войшиводовичъ (15,43), Миколай Войшвиловичъ (15,66), Машко Ждавилович (2,20). Patronymikon med suffixet -ovič bildas under den nämnda perioden även av andra typer av litauiska personnamn, till exempel: Юрьи Бружович (27,123), Станислав Будрович (27,152), Павел Бурбович (27,113), Jana Butowicza (K linksus; 16,437), Кедемилъ Даркегулович (15,62), Woytko Daugutowicz (2,92), Andrey Diedowicz (2,324), Тирвилдъ Довъкковичъ (15,45), Стирбис Кедутович (27,147), Буткус Кентрович (27,112), Янко Кловосич (27,32), Шепан Корейвович (27,154), Петръ Кушелейкович (24,227), Янкис Локутович (27,143), Миллейко Можейкович (27,191), Нарвил Можович (27,36), Пац Пиктович (27,33), Юрькайс Пиктурновичъ (15,58), Янушис Пилипрович (27,48), Богданъ Ракевичъ (24,209), Maciej Rudielowicz (2,469), Мицко Страздович (2,22), Балтуш Шилекович (2,17), Андрѣи Шовклович (27,127), Юри Талутович (27,96), Матей Трумпович (2,7), Петръ Вяжсович (27,119), Павел Виркутович (27,40), Димкол Воболович (27,52), Минейко Жадейкович (27,24), Юшко Жвирблович (27,145), Jozeph Zuikowicz (2,47).

3.2.3. Patronymikon med det litauiska suffixet -aitis bildas under 1500-talet:

a) av olika former av dopnamn, till exempel: Tanelis Adamaitis (2,630), Symon Ambrosaytis (16,405), Якос Андрайтис (27,160), Mikiel Andreatitis (2,520), Blazukas Andruszaicis (2,535), Мартинъ Андрушкайтисъ (15,66), Петръ Балтрушкайтисъ (2,548), Maciey Bartłomieiaytis (16,404), Czeputis Beniuszaitis (2,214), Юхно Богданойтисъ (24,224), Jonas Brazaicis (2,535), Stanisław Czepaytis (13,459), Woyciech Czepuyaitis (16,388), Stanisław Domikaytis (2,183), Богдан Доминикайтис (27,204), Станиславъ Керциотитисъ (3,94), Щепут Кгрикайтис (2,218), Jurgiel Grygalait (13,251), Петръ Якайтисъ (24,223), Петрик Якубайтис (27,74), Stanislaw Iakutaitis (2,530), Mik Ianayćis (2,583), Piotr Janelaytis (2,182), Pawilus Janikait ys (13,114), Petryk Janulaytis (16,387), Witkus Januszaytis (16,417), Jaczus Jasaytis (16,390), Łukasz Jasielaytys (13,385), Lawrynas Jonaitis (13,485), Mateius Jonelaytis (8,2), Лавринъ Юркгайтис (2,540), Юрий Юркгелайтисъ (17,54), Юркгелисъ Юркгужайтисъ (13,18), Baltutis Kasparaytis (13,461), Maczulis Ławrynaycis (2,569), Янъ Мацкайтисъ (15,65), Александро Мартинaitis (15,103), Janik Mataytis (2,183), Станюль Матейтис (2,405), Петкус Матукатис (27,137), Нармонть Микайтис (27,166), Kasper Mikatojaytis (2,183), Janus Mikielait ys (13,114), Монтвил Микутайтис (27,35), Czeputis Moteiaytis (13,489), Jurgi Narkaytis (2,189), Macius Olech naytis (13,459), Томаш Павилайтис (27,105), Iakutis petraytis (8,2), Mikolay Petrutaytis (13,461), Urbutis Powilaytis (5,8), Янушъ Проникойтисъ (24,211), Andre yus Romanaity s (13,110), Мартин Семенайтис (27,187), Pawel Symonaytis (13,459), Матей Станайтисъ (13,14), Urban

165

Stanielaytis (13,461), Jakubus Stanisławaitis (13,105), Петръ Станюкайтисъ (24,228), Paweł Staniulaitis (2,553), Шимко Станкайтисъ (15,104), Ян Стасаитис (2,437), Micius Steponaytis (11,13), Mikielis Szymkaytis (13,482), Янь Тамоцайтисъ (24,208), Łukasz Tomaycis (2,140), Ławryn Urbanaytis (13,482), Стасюлис Бауме-каутис (2,409), Walentyn Walentynaytys (13,381), Tomulis Węntławaytis (2,552), Gawdutis Wienckaytis (11,14), Jakutis Wojtekaytis (13,481), Jurgis Woytkaytis (16,424);

b) av gamla litauiska tvåstammiga personnamn, till exempel: Толосъ Баревдайтис (27,204), Нарвилъ Барвондайтис (13,12), Janik Budginaytis (2,613), Грыгоръ Будвидоитис (15,58), Якубъ Бувилатис (2,146), Юркгисъ Бугиодайтисъ (24,209), Tomasz Butrymajtis (16,429), Матис Бутелайтисъ (2,145), Jurgiel Dargwilaitis (2,216), Jakas Dawgiedaytis (13,491), Stasko Dawgielaytis (16,397), Петръ Довкгелайтис (24,225), Матей Довкенитайтис (15,63), Mikolay Eydminaycis (2,579), Piotr Eygirdaycis (2,579), Matulis Eykintaytys (13,382), Stanel Eitminaitis (2,214), Мартинъ Келминайтисъ (24,222), Стан Кедминайтис (27,26), Petryk Gedwidaytis (16,415), Юргъелс Кгинтовмайтис (27,214), Andrzej Girdwilaytis (2,397), Pawlik Girdwonaytis (16,409), Piotr Jagminaytis (16,385), Marcin Jaswilaytis (2,185), Кгогиль Ятвилойтисъ (24,204), Łukasz Jawłontaytis (16,405), Jurgi Kibortaitis (2,658), Микуту Контминайтис (27,170), Razmus Kontrymaytis (16,427), Нарвил Контвейнайтис (27,180), Jankus Manwilaytys (13,382), Букишус Манжбутайтис (27,193), Ian Milkintaitis (2,639), Миколай Милконтаитис (27,73), Юрги Минмонтоитисъ (24,226), Буткус Монтвидайтис (27,194), Grigiel Monwilaitis (2,215), Юркгел Моствилойтис (27,181), Якуб Можримоитис (27,103), Минкусъ Можвидайти (13,14), Walis Narbutaytis (2,552), Лукаши Нармонтаитис (27,166), Pawlik Narwilaytis (16,407), Kasper Norwidaic (2,198), Станиславъ Радивилайтис (24,226), Woytko Radwilaytis (16,394), Богданъ Скиврийнойтисъ (24,211), Pawel Stegwilaycis (2,576), Thomas Sudwilaycis (2,594), Петръ Галвошшоттис (27,105), Можейко Таргвидайтис (27,91), Болишус Товтримайтис (27,157), Петко Товтвилайтис (15,66), Милюс Твирбутайтис (27,207), Bogusz Widminaytis (5,4), Петръ Видмонтайтис (27,185), Piotr Wiskuntaitis (2,248), Юркгис Висмилайтис (2,166), Довкоил Висминайтис (27,159), Юркгис Висмонтайтис (2,456), Якуб Висвидайтис (27,26), Jakub Wizbutaytis (2,198), Piotr Woysznaraytis (16,397), Gryg Woyszwilaytis (2,553), Maciej Zadminaytys (2,532), Andrusys Żadwanaytis (16,400);

c) av personnamn av olika typer med litauiskt öknamn eller annat ursprung, till exempel: Mamen Alcaūmuc (27,65), Jan Alsutaytis (2,191), Петюл Арелаŭмuc (27,111), Матеу Балчунaitис (2,327), Grigutis Balsaitis (2,249), Mikielys Barzdilaitis (2,392), Миколай Билайтисъ (15,64), Jurgi Barzdayčis (2,572), Андрушко Будрайтисъ (24,222), Petryk Burbaytis (13,380), Ягемин Бутаŭтис (27,189), Pasius Dagaytis (11,14), Кгедмин Даркгайтис (27,189), Миколай Довкшайтисъ (15,63), Stas Drasutaitis (2,364), Сгерис Gaidaitis (13,250), Мацко Кгайлайтис (27,92), Tomaszus Giedraitÿs (13,107), Ян Кеелутийтис (27,88), Slapris Iodkayčis (2,606), Можан Кестайтис (27,87), Филипъ Кетурнокаŭтисъ

166

(13,299), Martinas Kibutaytys (13,383), Ян Крепшайтис (27,158), Можутис Крутилайтис (27,158), Кинчис Кирмайтис (27,191), Яна Кушлейкойтя (k-ord; 6, 21), Czepulis Lagaitis (2,524), Юркис Локайтис (27,154), Шим Мажавтис (2,314), Евноль Минайтис (13,13), Войдвин Минтайтис (27,75), Станис Мостайтис (15,63), Павлик Можантис (27,119), Андрей Можелайтис (27,154), Лаврык Носалтис (2,473), Urban Perkunaitis (2,533), Станис Пиктурноитис (3,208), Янелис Повкиштайтис (27,137), Stanislaw Pingulwaitis (2,545), Kasper Pupaytis (16,384), Яник Пупелаитис (27,142), Gryczus Puplesaytis (16,417), Marczin Purwaitis (2,649), Gaylus Rudaytis (11,14), Grigutis Sakalaitis (2,524), Матеŭ Сорбкайтис (15,58), Urban Szarkaytis (16,388), Янъ Талошайтис (15,57), Довкел Толайтис (27,90), Ян Трумпайтис (27,84), Szymko Wegaytis (13,482), Grygos Wilkait (2,518), Нарвил Боболайтис (27,111), Лукаш Воверавтис (27,134), Владиславъ Жалойтис (24,233), Войтко Жилайтис (27,181), Кедвил Жвирблайтис (27,64), Woyciech Žagaraytis (16,401).

3.2.4. Patronymiska fadersnamn med den slaviska suffixet -evič är på 1500-talet betydligt ovanligare än de tidigare nämnda suffixen -ovič och -aitis. Oftast är det patronymer bildade av kristna namn, till exempel: Marcin Ambrożewicz (2,96), Адамъ Андреевич (24,60), Григоръ Балтомеевич (15,62), Janel Bartłomiejewicz (2,466), Станиславъ Болтромеевич (24,107), Jurgis Bortkiewicz (2,149), Piotr Daniewicz (2,115), Piotr Domaszewicz (2,103), Stanislaw Grygalewicz (2,108), Maciej Jakiewicz (2,112), Stanis Ianelewicz (1,2), Мартин Янушевич (2,17), Maciej Yurgiewicz (2,480), Maciej Łukaszewicz (2,33), Marcin Maciejewicz (2,85), Якубъ Мацевевич (24,53), Богданъ Мартишевич (15,65), Станюл Матеевич (6,54), Юръгел Матвеевич (27,118), Janel Matulewicz (2,117), Pikčius Mikiewicz (2,455), Матей Миколаевич (15,45), Ясь Микутевичъ (24,228), Миколай Петрошевич (27,157), Bohdan Pietkiewicz (2,101), Paweł Pietraszewicz (2,484), Мартинъ Проневичъ (13,7), Балтомей Станевичъ (24,230), Woyciech Staniuliewicz (2,148), Довкагилъ Станькевичъ (24,213), Ambros stasiewicz (10,2), Łukasz Stasulewicz (2,122), Балтомей Томашевичъ (15,65), Stanislaw Wincewicz (2,65), Петръ Витевичъ (24,58), Нарбутъ Войтюлевичъ (24,61), Мартинъ Войткевичъ (13,7).

Färre fadersnamn med detta suffix har bildats av litauiska personnamn av öknamnsartat eller annat ursprung, till exempel: Stanis Baltniewicz (2,608), Piotr Botłukiewicz (10,5), Якубъ Будревичъ (15,66), Янъ Даръкесевичъ (24,222), Бернантъ Дребулевичъ (24,204), Станиславъ Кегиревичъ (24,69), Петръ Кеглежевичъ (2,417), Нарбутъ Когйлевичъ (15,45), Paweł Greycewicz (2,113), Богданъ Кестуцевичъ (24,104), Ян Купревич (27,229), Jorgi Kurkliewicz (9,2), Якубъ Кушлевич (2,23), Jurgi moliniewicz (10,1), Кегйлос Можевич (27,101), Marcin Mozulewicz (2,65), Янъ Можутевичъ (15,61), Matel Piktewicz (2,98), Юри Пилкевич (27,111), Петръ Рудевичъ (24,208), Ян Саркуевич (2,20), Матей Смолевичъ (21,102), Микуть Талошевичъ (15,66), Ночис Трумпелевич (2,22), Миколай Вяжевичъ, och av äldre litauiska antroponymer med två stammar,

167

till exempel: Станиславъ Медвошиевичъ (2,23), Михайло Мельвошевичъ (24,70), Войтко Минкелевичъ (15,62), Лаврынъ Толговошевичъ (15,51).

3.2.5. Fadersnamn med det litauiska patronymiska suffixet -onis är sällsynta under 150-talets första hälft. Under seklets andra hälft förekommer dock avledningar med suffixet -onis från kristna namn, äldre litauiska personnamn med två stammar och antroponymer av öknamnsartat eller annat ursprung ofta bredvid den nämnda personens namn, till exempel: Stanis Andruszanis (2,499), Jakub banonis (9,9), Maciey Bartkonis (2,180), Станюлисъ Чепанонисъ (13,530), Банисъ Григанисъ (13,78), Maciejos Yakubanís (2,483), Петръ Якубонисъ (13,527), Kasper Jananis (13,282), Grigas Janonis (2,180), Szczepan Janulanis (13,282), Скудумисъ Янюшонисъ (13,529), Maciey Jasanis (13,286), Германъ Ясюлонисъ (13,528), Банисъ Ясонисъ (13,529), Szimko Jokubonis (2,180), Andrejus Jononis (2,179), Staniulis Jurganis (13,288), Matas Yurgionis (2,484), Grygas Lawrynanis (13,286), Tomasz Lawrinonis (2,484), Павелъ Мачулонисъ (13,530), Jan Marthinanis (2,302), Янъ Мартиновнисъ (13,530), Wulus Matonis (2,481), Czap Matulianis (2,483), Мартинъ Миконисъ (13,528), Микъ Павилонисъ (13,528), Gryg Pawłonis (2,483), Якубъ Петронисъ (13,529), Матюлис Романанис (2,271), Lawryn Stananis (13,287), Marcin Stanionis (2,399), Paweł Stanulanis (13,282), Lawryn Stasionis (13,277), Шимастъ Степанонисъ (13,527), Андрей Шимонисъ (13,527), Jurgis Thamuszonis (2,179), Янъ Войтконисъ (13, 528); Герман Бейнаронисъ (13,529), Шимастъ Бутвилонисъ (13,530), Iurgi Dowboronis (2,637), Michno Dowtortonis (2,180), Brazis Jatowtonis (2,149), Mikotay Jawgilanis (13,287), Юхно Нарбутonisъ (13,530), Batruszis Narwidonis (2,180), Janusz Rimgieylionis (2,180), Szczephan Rimwidonis (2,180), Banis Wizgirdonis (2, 180); Paweł Batłkonis (2,639), Кголмин Бовжанис (27,28), Piotr Dowkssonis (2,637), Керишс Кгаикгалонис (2,270), Jan Gawenonis (13,286), Marcin Iodanis (10,1), Буткус Кивонис (27,12), Lawryn Kunigonis (9,4), Narbut Mazulianis (2,500), Jedrzej Meylonis (13,285), Юръкеис Совсонис (27,120), Jan Styrnionis (2,552), Станелис Жалчонис (2,293).

3.2.6. Fadersnamn med det litauiska patronymiska suffixet -ūnas bildas under den behandlade perioden av kristna namn, till exempel: Piotr Ambrasūnas (2,150), Щефан Андреюн (2,307), Thomasz Andrunas (2,443), Янушко Яндрушунос (27,223), Staszko Batromiełunas (2,498), Юхно Бенюнос (27,227), Jusius Grygalunas (13,291), Ботмехъ Янигунъ (13,528), Piotr Iankunas (2,645), Stasius Łukasgunas (4,303), Jurgis Maciunas (2,150), Andrzej Maczieiunoss (2,302), Bartłomiej Mateiunas (13,289), Stasis Matucūnas (2,148), Janis Mickunas (2,366), Maciey Mikotaiunas (2,180), Wolus Motieūnas (2,180), Stanis Petkunas (2,149), Jurgis Pietraszunas (13,284), Stanius Pronckunas (2,150), Jasius Staniunas (2,147), Janelis Stankunas (13, 283), Urban Stasiunas (13, 282), Юнасъ Шимкунасъ (13,527), Банисъ Томашунъ (13, 528), Jakutis Tomaszunas (2,552), Петръ Томкунасъ (13,529), Pawełł Waytkunas (2,150), Tomasz Wenckunas, liksom litauiska antroponymer av öknamnsursprung, till exempel: Andrus Añczunas (2,628), Павел Авшун (6,64), Piotr Batczunas (2,400), Staniulis Berniunas (13,288), Ян Благодзонис (2,269), Миксъ Блодюнас (2,272), Maciey Borzdžiunas (2,604), Yonas Dydzunas (2,400), Stasis Gaylunas (13,282)

168

Jendrzej Yodziun (2,494), Мацце Кинкунос (27, 16), Петръ Клонюнасъ (13,527), Стас Кветкунос (27,227), Andrzej Medziunas (2,203), Матук Пикчионос (2,405), Mik Pikciun (2,255), Jurgi Podziunas (2,653), Łukasz Styrniunas (2,552), Jakub Szer­niunas (2,604), Мацулисъ Тауткунасъ (13,604).

3.2.7. Den litauiska patronymiska suffixet -ėnas är icke-produktivt under 1500-talet. Patronymikon med detta suffix är mycket sällsynta i dokument från den aktuella perioden, t.ex.: Piotrass Bat­tupenas (2,659), Янасъ Бавкенисъ (13,528), Янушко Ютенасъ (13,527), Банюлис Микенос (7,54), Юркелисъ Минкененасъ (13,528), Titas Tarutenas (2,499), Чепась Петпенасъ (13,527).

3.2.8. En särskild liten grupp av sekundära personnamn utgörs av antroponymer med så kallade diminutiv- och hypokoristiska suffix, vilka är sällsynta under den aktuella perioden. Avledningarna med suffixen -ėlis, -ėlė, -ėlis, -ėlė är vanligare (på grund av skrivsättet i källorna går det inte att skilja dessa suffix åt). De personnamnssuffix som behandlats tidigare var patronymiska. När det gäller suffixen -ėlis, -ėlė, -ėlis, -ėlė är det svårt att avgöra när de har en patronymisk betydelse, det vill säga när ett personnamn med dessa suffix har bildats av faderns namn eller av faderns sekundära antroponym, som skrivs efter förnamnet. Materialet i den litauiska språk­atlanten visar att barns (pojkar, tonåringars och unga mäns) efternamn i våra dialekter för närvarande bildas av faderns efternamn med suffixen -ėlis, -ėlės. Därför kan suffixen i personnamn som bildats av den ena eller andra formen av ett dopnamn ibland också ha en patronymisk betydelse, t.ex. Якуб Мацелис (27,84).

Andra personnamn med dessa suffix är oftast av öknamnsursprung, t.ex.: Павла Авинеля (kasus K; 17,33), Janel Budrel (2,457), Tomko Gaydel (13,293), Maciej Gražel (2,505), Marczyn Gudelis (2,398), Лукашь Каурель (3,94), Jan Meszkele (2,364), Iakub Mitelis (2,506), Станиславъ Руделисъ (2,414), Станис­лав Сенелис (6,59), Maciej Szerelis (2,471), Амбросъ Вилкелис (2,322) m.fl.

I vissa fall kan suffixen i dessa personnamn vara patronymiska (som vi ska se senare förekommer det relativt ofta under den aktuella perioden att även ett suffixlöst öknamnsantroponym av liknande typ skrivs efter personens förnamn). I de flesta fall är det dock helt omöjligt att avgöra om personnamn med suffixen -ėlis, -ėlė, -ėlis, -ėlė har bildats av andra, icke-avledda antroponymer (i så fall kan dessa suffix ofta ha en patronymisk betydelse), eller om diminutiva former av appellativ har övergått till att bli öknamnsbaserade personnamn.

Andra diminutivsuffix (-ulis, -ukas, -utis) är mycket sällsynta under 1500-talet, t.ex.: Grygas Stanulis (13,286), Grygalus Janutis (13, 489), Янъ Петрутисъ (15, 62), Юшко Довкутис (2,18), Павелъ Даргентусъ (2,336), Maciej Goyzutis (2, 110), Iurgi Gierulis (2,638), Yan Sildziuk (2,255).

3.2.9. Det litauiska suffixet -iškis kan också ofta ha en patronymisk betydelse. På 1500-talet bildas personnamn med detta suffix av kristna namn, t.ex.: Iakub Ch­wiedkíškis (2,639), Mikotai Grygiškis (2,365), Балтърпишъ Лавришкисъ (2,332), Petrazs Michailiškis (2,255), Jan Mikutyszskis (2,183), Ianik Simoniskis (2,579), Iurgi Woyčiskis, av tvåstammiga litauiska antroponymer, t.ex.: Maciej Dawnaryszkysz (2,188), Ян Нарвидишкис (27,207), eller av personnamn med öknamnsursprung, t.ex.: Павелъ Бискупишкисъ (13,311), Kasper Czypiszkis, An-

169

drzej Doyniskis (2,581), Груин Вилкишкис (27,201), Macziej Zydziskis (2,497) m.fl.

Andra avledningar med detta suffix, framför allt ortnamnsbaserade, har ingen patronymisk betydelse, t.ex.: Петр Керновшкис (27,168), Thomas Eiragolisskis (2,641), Jurgi Jurbarkisskis (2,659), Юпи Кедайнишкис (2,322), Ian Moissagolisskis (2,649), Iurgis Punisskis (2,639), Marczin Upitisskis (2,649), Piotr Wielionisskis (2,643), Dobko Wilkiiskis (2,649) m.fl.

3. 2. 10. Utöver de tidigare nämnda patronymiska suffixen -ovič, -evič förekommer även andra slaviska suffix på 1500-talet, t.ex. -ovskis, -ickis, -inskis, -ackis m.fl. Personnamn med dessa suffix är sällsynta på 1500-talet. Avledningar med suffixet -ovskis är något vanligare, t.ex.: Станислав Бердовский (24,50), Iadarn Grzegorzowski, Василей Калусовский (24,203), Миколай Мировский (15,33), Iarmoda Sakowski (2, 636), Петра Скрибовского (kasus K; 12, 15), Кедтин Шилов'ски (27,49), Krysztoph Woytkowski (2,568). Det finns bara enstaka belägg för personnamn bildade med de övriga suffixen, t.ex.: Pawel Kownacky (2,181), Janes Pokrywnicki (13, 380), Andrzey Wyszyński (2,568) och liknande.

Enstaka personnamn med dessa suffix kan tillhöra personer av annan etnicitet, som flyttat hit från andra orter. De flesta av dem (liksom personnamn med suffixen -ovič, -evič) har dock införts och spridits genom officiella skrifter.

3. 3. Alla personnamn av icke-patronymiskt ursprung som på 1500-talet skrivs efter personens förnamn kan delas in i flera grupper.

3. 3. 1. Den största gruppen utgörs av olika personnamn med öknamnsursprung, bildade av namn på djur och växter samt av olika appellativer och adjektiv, t.ex.: Мартина Алсня (kasus K; 2,416), Янушис Авижис (2,377), Янушко Барздюс (2,411), Iurgi Bildenis (2,579), Staniul Bredis (2,529), Ясъ Бубисъ (13,240), Jakst Budras (16,417), Mikolay Buyna (2,111), Jan Burba (13,386), Benedyk Dyrrda (15,145), Стасюл Докгил (2,339), Юркгел Дуда (27,36), Стас Ерелис (2,410), Janel Gaidis (2,184), Bernat Garnis (2,194), Петръ Кгекгжис (2,292), Петрыкъ Кгележисъ (21,249), Grycius Gierwis (13,487), Юри Кгожлюс (2,283), Станис Кгожьис (2,163), Maczus Gruzdys (16,417), Marczin Iodis (2,657), Marczin Kailis (2,643), Marcin Kisiel (2,487), Iurgis Kiszkis (2,499), Maciey Kleywa (1,1), Stanis Klisz (16,384), Юри Кнапцис (2,291), Matis Kodzis (2,570), Maciey Koyris (2,569), Janus Metagis (13,107), Петраш Мишкинис (6,39), Pawlik Pauxtis (16,401), Петрик Пилпис (27,112), Керикгъ Плинисъ (3,264), Tomasz Pukis (13,381), Marcin Ragayszus (2,498), Масолис Рашнис (2,406), pawil Rydik (9,2), Юркгел Ровклюс (2,315), Marko Rudis (1,1), Thomas Šėybus (2,567), Mikolai Sidobr (2,213), Jury Skiersis (2,466), Петръ Скилусъ (2,452), Ян Скилоновисъ (2,335), Peczulis Smilgis (2,365), Нарвоши Шолтис (27,47), Maczys Schernas (2,630), Матеу Швельнисъ (2,378), Jorgi teterwin (9,2), Stas Trumpa (2,215), Станюлис Вашкисъ (2,415), Iurgi Wewersis (2,649), Marczin Wilk (2,463), Петрик Жоденис (27,112).

Tvåstammiga personnamn av öknamnstyp är betydligt ovanligare, t.ex.: Миколай Дидекольвисъ (17,35), Jakub Rudgolwic (16,417), Мисъ Шолгтоборвицъ

170

(15,47), Керикга Швинтадопя (K kasus; 12,553), Юри Венорокис (27,32), Контмин Жалакус (27,78) och så vidare.

Till denna grupp bör också hänföras personnamn som har uppkommit ur olika appellativa tillnamn. Det rör sig om antroponymer som härrör från benämningar på yrken och hantverk, t.ex.: Станислав Балнюс (2,421), Paweł Bartnik (2,393), Paweł Czobotar (1,1), Mikucz Doylida (2,191), Czeputis Kalwis (2,523), Jan Kotylus (2,570), Ambras Kowal (16,383), Munkowau Кубилис (3,94), Paweł Kubilius (9,8), Ambros Melnik (2,185), Pietryk Podzius (2,185), ur en etnonym, t.ex.: Янелис Keydac (2,335), Малхъ Литвинъ (24,222), Tomasz Lotwin (2,462), Iwanko Rusin (2,567), Andrzej Tatarzyn (2,85), Szymon Węgrzyn, samt personnamn som har uppkommit ur appellativa tillnamn såsom *užkūrys*, *preikuras* och liknande, t.ex.: Янъ Прейкъшас (3,321), Керикгъ Прейкшас (2,413), Stanislaw Preykuris (2,607), Миколай Ушкурис (15,16) och så vidare.

3. 3. 2. Den andra gruppen utgörs av gamla litauiska tvåstammiga personnamn, t.ex.: Jędrzej Buiwid (2,462), Мартинъ Бутрымъ (15,49), Балътромея Бутовилъ (3,96), Szeputis Dawkontis (11,14), Jan Ebartis (2,525), Jurgis Eytowtys (13,114), Юри Кегдойнис (27,97), Наръкели Кеглбут (27,129), Матеј Кегтовт (3,10), Walentij Jagiel (9,7), Paweł Kibarth (2,639), Ambrus Kibartis (16,412), Jan Kiesmin (2,213), Янъ Контминъ (2,223), Jurgis Mindawgis (13,111), Станиславъ Монкгойло (17,52), Andrey Montwil (2,532), Кинелъ Можримас (27,198), Piotra Narbuta (K kasus; 3,46), Petruk Normantis (2,392), Криштофа Радивила (K kasus; 12, 232), Яна Сантовта (K kasus; 12, 15), Terzy Seybut (1, 4), Piotr Skirmant (16, 431), Валюлис Стегвил (2, 540), Миколай Тальвошъ (12, 253), Янъ Виторть (24, 43), Павелъ Визгинъ (2, 378), Воитеху Вожжкиру (N kasus; 3, 99).

3. 3. 3. Mycket sällsynta är de fall där det andra personnamnet, när en person anges, är något kristet namn, t.ex.: Baltromiey Andrzej (2, 75), Рачко Августинъ (12, 469), Мацукелисъ Кегикголъ (13, 241), Czep Mikołai (2, 213), Станиславъ Петръ (15, 61), Walenty Szczepan (16, 406), Walenty Urban (16, 386), Тумис Виткус (27, 172).

3. 3. 4. En särskild, om än liten, grupp personnamn som förekommer som andra led när en person anges utgörs av slaviska appellativa antroponymer, t.ex.: Iussko Balamuth (2, 629), Банис Баранъ (2, 540), Ian Beručkis (2, 639), Павелъ Быко (13, 478), Юрей Богоматичичъ (24,76), Ян Кривожиевис (2,13), Янъ Круповесь (24,78), Stanisław Miaki (2, 324), Янъ Ручка (24, 201), Тимофеи Сицогол (2, 174).

Det är möjligt att de personer som omnämns med dessa personnamn i dokument från den aktuella perioden var av annan etnisk tillhörighet. Deras förekomst kan dock ofta ha betingats av skriftspråkets särdrag och andra omständigheter¹⁰.

Enstaka personnamn av främmande ursprung som andra led, t.ex.: Jan Ermal (2, 462), Sebestian Stimer (2, 636), Piotr Tidman (2, 636) och så vidare, betecknade sannolikt personer av annan etnisk tillhörighet.

¹⁰ Till exempel kunde litauiska personnamn i dokument från den aktuella perioden som skrevs på andra språk översättas till det språk som dokumentet skrevs på eller på annat sätt förvanskas på olika sätt. Därför är det ofta svårt att förklara deras ursprung.

171

4. Benämning av personer med tre personnamn

Detta sätt att benämna personer är, liksom registrering av personer med ett enda personnamn, ovanligt på 1500-talet. Det tillgängliga materialet visar att det under den aktuella perioden främst var företrädare för de adliga stånden som registrerades med tre personnamn, medan personer ur lägre samhällsskikt förekommer betydligt mer sällan.

4. 1. Den första delen av en tredelad personbeteckning är förnamnet. Oftast rör det sig om olika former av dopnamn – långa och korta varianter samt diminutivavledningar, till exempel: Grygalus Mikotaytis Juszkaycia (13, 488), Якубъ Мисевило Брашкайтис (13, 604), Marcin Arbanaytis Pudlaytis (13, 484), Woyciech Rymkaytis Szyntowkaytis (13, 484); Керикъ Романайтисъ Манулъ (2, 315), Матома Криштофовича Вишторта (genitiv; 12, 412), Stanis Lawrinowicz Dermina (2, 487), Stasius Stonaytis Eydynt (13, 485); Янело Петроичъ Пликевича (13, 78), Janulis Czepaytis Szyłaukaytis (13, 484), Petrutis Jonaytis Skirudaytis (13, 483), Щепутысъ Яноулисъ Контминовичъ (2, 223).

Betydligt mer sällan står ett etniskt namn först i en tredelad personbeteckning, till exempel: Baltutis Mikutaitis Knipaitis (2, 546), Будра Наркевича Блудя (genitiv; 3, 2), Кедминъ Станайтисъ Кивайтя (13, 12), Piktus Pekitaytis Petraytis (13, 485) och liknande.

4. 2. Den andra delen av dessa personbeteckningar är nästan alltid personnamn av patronymiskt ursprung. Oftast har de bildats av olika dopnamnsformer med litauiska och slaviska patronymiska suffix, till exempel: Щефанъ Андреевичъ Луткунъ (4, 89), Каспоръ Августиновичъ Келишъ (17, 5), Янъ Балтромеевичъ Войнятовичъ (13, 238), Lawryn Bartkaytis Preykaytis (13, 489), Федоръ Богдановичъ Сонега (24, 69), Janulis Czepaytis Szyłaukaytis (13, 484), Юхно Якубовичъ Волчкевича (24, 41), Urban Janaytis Waydalaytis (13, 486), Piotr Januszaytis Nasztaytis (13, 484), Łukasz Lawrynwicz Doroyczunas (2, 443), Bendikus Macaitis Kobeklis (13, 111), Jan Macieiewicz Wilmątaitis (13, 491), Macis Martynkaytis Loyzentis (13, 481), Urban Matieiaitis Miraytis (13, 485), Stanislaw Mikalaiaitis Bernotaytis (13, 488), Jas Mikienas Siraitis (2, 366), Urban Mikutaytis Pudaycis (13, 483), Пепра Павилонта Августайта (genitiv; 3, 32), Jan Petrykaytis Pawlisztys (13, 487), Paweł Stanaytis Wilmątaitis (13, 486), Валентинъ Станиславовичъ Наркаутис (2, 547), Szymas Stasiutaytis Giedgowdaytis (13, 490), Stas Urbanaytis Murza (13, 482), Матей Войтеховичъ Яновича (6, 21).

Endast i sällsynta fall är det patronymiskt härledda personnamnet på andra plats bildat av ett litauiskt tvåstammigt eller annat antroponym, till exempel: Micius Dawgintaytis Manwitaycia (13, 489), Urban Mazrymaitis Pogankstys (13, 106), Гре-ори Скеревдоитис Вичоитис (2, 222), Jan Gaytaytis Szankis (13, 485), Juchno Łabutaytis Eydynikas (13, 483), Ian Podžunas Dowkssys (2, 651).

Mycket sällan följs förnamnet i en tredelad personbeteckning av ett personnamn av icke-patronymiskt ursprung, till exempel ett annat kristet namn: Керыкгос Крыкгалюс Кекъ (2, 272), Гансис Миц Попенжемтникос (2, 272), Янели Петръ При-

172

шмонтис (15, 9), Стась Янъ Мицевичъ (15, 36)¹¹, eller ett antroponym av öknamnsursprung, till exempel: Томашъ Блюцкисъ Плавъска (2, 237), Jurian Kayrys Prey- karys (13, 117), Петръ Машкела Кухтикъ (2, 281), Pawel Pogonksztys Kie- turaitis (13, 106).

4.3. Av de tidigare anförda exemplen på tredelad personregistrering framgick redan att den tredje delen i sådana personbeteckningar kan delas in i två huvudgrupper, ungefär lika vanliga: a) personnamn av patronymiskt ursprung, b) antroponym utan patronymiska suffix.

Intressant nog är patronymiskt härledda personnamn som står sist i en tredelad personbeteckning relativt sällan bildade av kristna namn, till exempel: Щепан Мацкович Андрушкович (2, 134), Petros Petkaitýs Augústáytis (2, 532), Якуба Томашевича Бортковича (genitiv; 3, 10), Marcin a Andrzej Stasiewi- czy Janaycie (13,487,, Мартина Войтеховича Михновича (genitiv; 17, 3), Валентинъ Станиславовичъ Наркаутис (2, 547), Петръ Яновичъ Петкелевичъ (12, 413), Piktius Pekitaytis Petraytis (13, 485), Юрий Щефановичъ Саковича (17, 3), Pawel Grygutis Szymkaytis (13, 487), Stanis Ianuszewicz Walenthynowicz (2, 443). Däremot är de patronymiskt härledda personnamn som står efter personens förnamn oftast bildade av kristna namn.

Ofta kan den sista delen i en tredelad personbeteckning vara en avledning med patronymiskt suffix från äldre litauiska tvåstammiga personnamn, till exempel: Щефан Балатро-мевецъ Енораутис (2, 548), Woyciech Stasiulaytis Giedgawdaytis (13, 490), Шенутыс Яноутис Контминоутис (2, 223), Micius Dawgintaytis Manwilay- cia (13, 489), Миколай Миколаевичъ Радзивиловича (26, XXIII), Андрей Станюловичъ Сервадайтис (13, 550), Jan Maciewicz Wilmataytis (13, 491), Миколая Андрейтица Витарнайти (genitiv; 15, 157), Стась Якушонисъ Жадвонантисъ (2, 368), och oftast bildad av olika andra (ofta öknamnsursprungliga) etniska antroponymer, till exempel: Петра Павилоня Авкегутая (genitiv; 3, 32), Jan Petraytis Budraytis (13, 484), Andrzej Janutis Dziugaytis (13, 490), Павелъ Шимковичъ Кедромотъ (15, 43), Pawel Pogonksztys Kiefturaitis (13, 106), Baltutis Mikutaitis Knipaitis (2, 546), Станислава Юрьевича Коелевича (genitiv; 17, 9), Юрья Миколаевича Корейбовича (genitiv; 17, 20), Матея Миколай-тиц Косанта (2,476), Stanisław Matienaytis Mažaytis (13,485), Матея Венич-коитя Минекоитя (genitiv; 3,253), Павла Воитеховича Нарушевича (genitiv; 18,219), Piotr Januszaytis Nasztaytis (13,484), Jurgucis Drabacis Perkmai- cis (2,536), Янел Петровичъ Пликеича (2,155), Maciey Piotrowicz Pungalwaitis (2,545), Каспер Адамовичъ Рустейковичъ (3,95), Janusis Jakubaytis Skirulaytis (13,482), Станислава Юшкевича Стебулайта (genitiv; 15,243), Woyciech Rymkaytis Szyntowkaytis (13,484), Thomasz Jumaytis Tataraytis (13,483).

En del av de personnamn som står sist i en tredelad personregistrering utgörs av avledningar med patronymiska suffix från antroponymer av slaviskt ursprung, till exempel: Войтеха

¹¹ I de fall då en diminutivavledning av ett dopnamn står efter förnamnet kan denna också vara av patronymiskt ursprung, till exempel: Pawel Grygutis Szymkaytis (13, 484), Andrzej Janutis Dziugaynis (13, 490), Анд-peu Янотисъ Случысъ (2, 377), Marcin Jurgutis Wilmonaytis (13, 486).

173

Петровича Грибовича (kasus K; 12,412), Каспор Петровичъ Белевича (6,23), Юрьи Миколаевичъ Солобубовичъ (24,207) och liknande. Personnamn av denna typ kan också ha andra slaviska suffix, till exempel: Яня Яновичъ Краговский (3,96), Романъ Якубовичъ Квятковский (13,18), Бартломей Бартошевичъ Поезерский (17,15), Станиславъ Яновичъ Заберезенский (26,XXIII) med flera.

De sista leden i treledade personbeteckningar som inte har patronymiskt ursprung är oftast olika etniska antroponymer (äldre tvåstammiga namn, namn med ursprung i öknamn och liknande), till exempel: Jan Minelaitis Battkarcis (13,486), Будра Нарковна Блудя (kasus K; 3,2), Юрья Балтомеевича Блуся (kasus K; 17,2), Станиславъ Балтомомеевичъ Довгиша (4,134), Juchno Labutaytis Eydynikas (13,483), Ławrin Stanisławowicz Guz (2,252), Thomasz Maleraytis Jurgzentis (13,481), Каспоръ Авкгештыновичъ Келишъ (17,5), Bendikus Macaitis Kobeklis (13,111), Macis Martynkaytis Loyzentis (13,481), Petruys Jurgaitis Metagis (13,107), Juria Jakubowicza Meszkia (kasus K; 20), Urban Mazrymaitys Pogankstys (13,106), Jakub Mikaytis Preykšys (13,483), Якубъ Щепутаитисъ Прейкуръ (13,535), Янели Петръ Пришмонтисъ (13,9), Миколай Криштофовичъ Радивилъ (12,254), Миколая Щефановичу Скурвиду (kasus N; 3,321), Наумъ Даниловичъ Скребня (12,31), Петръ Керщюитис Слимпис (3,258), Томашъ Бакайтисъ Ушкурисъ (13,604), Олехно Мацулевичъ Верышъ (3,329), Janel Jasiutaytis Wilkielis (13,484), Матей Андреяитисъ Жвирблис (2,547).

Under den aktuella perioden kan det sista ledet i en treledad personbeteckning också vara ett icke-patronymiskt personnamn av slaviskt ursprung, till exempel: Яна Миколаевна Гашка (kasus K; 2,151), Михаило Ивановичъ Головинъ (3,7), Юрий Станьковичъ Лецъ (24,52), Piotr Jaksztowicz Żuk (2,47) med flera.

4.4. En del av de ovanliga fallen med treledade beteckningar i vårt tvåledade antroponymiska system (i synnerhet de där leden utgörs av personnamn av slaviskt ursprung) kan ha samband med personer av annan nationalitet, påverkan från skrivare och liknande.

Det råder inget tvivel om att detta sätt har uppstått efter mönster av det ryska antroponymiska systemet. En djupare analys av sådana belägg för namnskick motiverar dock förekomsten av detta sätt att beteckna personer och gör det möjligt att dra vissa slutsatser om det litauiska antroponymiska systemets utveckling och efternamnens uppkomst.

På 1500-talet var det vanligaste sättet att beteckna personer: förnamn + patronymikon. När ärftliga personnamn, det vill säga efternamn, började uppstå, skrevs patronymikonet fortfarande efter personens förnamn, och en del tvåledade belägg blev längre och omvandlades till treledade.

Som framgår av de tidigare exemplen var två huvudtyper av treledade personbeteckningar vanliga på 1500-talet: 1) förnamn + personnamn med patronymiskt ursprung I + personnamn med patronymiskt ursprung II, 2) förnamn + personnamn med patronymiskt ursprung + antroponym utan patronymiskt ursprung. Det andra ledet i en sådan beteckning är alltså nästan alltid ett personnamn med patronymiskt ursprung och är oftast bildat av ett dopnamn. Det är sannolikt ett patronymikon (eftersom etniska namn under andra hälften av 1500-talet gradvis trängdes undan ur officiellt bruk). Det tredje ledet är däremot ett personnamn med patronymiskt ursprung som går tillbaka till ett etniskt namn. Detta

174

visar att det har en viss ålderdomlighet och gör det möjligt att misstänka att det är ett efternamn (det kan ha bildats när etniska namn ännu var allmänt brukade, och den person som betecknas kan ha ärvt det av sin far eller liknande). Vissa belägg visar dessutom att det tredje ledet i denna beteckning är viktigare än det andra. När samma person nämns på nytt kan nämligen det andra ledet (sannolikt patronymikonet) utelämnas, till exempel: Юс Янович Працевич, vid ett annat tillfälle – Юс Працевич (2,475); Яроним Миколаевич Виконевич, på annan plats – Ероним Виконевич (2,475); Pawel Jonatytis Skirutaytis, på annan plats – Pawła Skirutaycia (kasus K; 13,483); Павла Яновича Виржовича (kasus K), på annan plats – Павель Виржовичь (17,27) och liknande.

Antagandet att de två personnamnen med patronymiskt ursprung i en treledad personbeteckning har uppstått vid olika tidpunkter och fyller olika funktioner (det första är ett patronymikon, medan det andra sannolikt är ett efternamn) bekräftas delvis också av sådana fall där dessa personnamn har bildats med olika patronymiska suffix, till exempel: Андрей Станюловичь Сервадайтис (13,550), Якубъ Мисевичъ Брашкайтис (13,604), Урбана а Якуба Мартиновичов Будраитев (kasus K; 3,253), Jan Maciewicz Wilmątaytis (13,491), Jas Mikienas Siraitis (2,366), Юркя Яновича Миткайтиса (kasus K; 13,157), Kasper Szczefanowicz Naruszaytis (2,445), Łukasz Ławrynowicz Doroyczunas (2,443), Петръ Томашевичъ Бирукаутис (2,547), Стася Яновичь Рокгойтис (13,239) och liknande.

Om båda personnamnen med patronymiskt ursprung hade uppstått samtidigt, skulle de sannolikt också ha haft samma patronymiska suffix.

De flesta fall av treledade personbeteckningar på 1500-talet kan alltså på ett eller annat sätt vittna om uppkomsten av litauiska efternamn.

5. Framväxten av litauiska efternamn på 1500-talet

Alla de behandlade sätten att benämna personer på 1500-talet vittnar tydligt om utvecklingen och konsolideringen av det litauiska antroponymiska systemet med två led. Det var just den andra delen i en persons tvåledade benämning – patronymikonet, det gamla tvåstammiga personnamnet, ett antroponym av öknamnsursprung eller ett dopnamn – som utgjorde det material ur vilket de flesta av våra efternamn uppstod. Av de många tidigare exemplen framgick att antroponymer som skrevs efter personnamnet till formen inte skiljer sig från många av våra nutida efternamn. Redan själva drivkraften bakom dessa personnamns tillkomst (att ge ytterligare information om den person som skrevs upp och skilja honom från andra med samma namn) innebar att de också fyllde efternamnets huvudsakliga, särskiljande funktion. Det är dock svårt att säga hur många av dem och vilka som redan hade blivit efternamn, det vill säga ärftliga antroponymer som var gemensamma för alla familjemedlemmar. Endast undersökningar av benämningarna på några medlemmar av en och samma familj, eller rentav på representanter för två eller tre generationer av en släkt, kan bidra till att lösa denna fråga. Eftersom sådana fall av uppteckning inte är vanliga i dokument ger de ingen konkret information om när ett enskilt personnamn blev ett efternamn, utan hjälper endast till att följa de huvudsakliga tendenserna i de litauiska efternamnens framväxt på 1500-talet.

175

5.1. Processen då efternamn uppstod framträder särskilt tydligt i släktgenealogiska beskrivningar, till exempel ¹²: släktens grundare Narbut, vars söner skrivs upp så här — Dobrohost Narbutowicz (år 1501), Stanisław Narbutowicz (år 1495), Mikołaj Narbutowicz (år 1503), Wojciech Narbutowicz (år 1506). Den sistnämnde lämnade efter sig tre söner, som skrivs upp — Jan Wojciechowicz Narbutowicz (år 1536), Wojciechowi Wojciechowiczowi Narbutowiczowi (dativ; år 1529), Mikołajowi Wojciechowiczowi Narbutowiczowi (dativ; år 1551)¹³. Även representanter för senare generationer ärver personnamnet Narbutowicz av patronymiskt ursprung, vilket vittnar om att det har utvecklats till ett efternamn.

En annan släkts grundare skrivs upp med två personnamn — Wojciech Naruszewicz (år 1499). Den andra delen av denna benämning är sannolikt ett patronymikon. Hans son — Paweł Wojciechowicz Naruszewicz (år 1541) — ärver faderns patronymikon och för det vidare till sina barn, som skrivs upp så här — Mikołaj Pawłowicz Naruszewicz (år 1566) och Stanisław Pawłowicz Naruszewicz (år 1569)¹⁴. Således blir personnamnet Naruszewicz, av patronymiskt ursprung, ärftligt, det vill säga utvecklas till ett efternamn.

Samma process då efternamn uppstår beläggs också av ett fall som påträffats i en annan källa: släktens grundare Бизгиньъ, hans son Янъ Бизгинтайтисъ¹⁵, den sistnämndes son Гинятъ Юргонтисъ, och dennes son Мартинъ Гинятайтисъ Бизгинтайтисъ (15,89). Som framgår har personnamnet av patronymiskt ursprung, som bildats av släktens grundares namn, utvecklats till ett efternamn.

Ett något annorlunda förlopp för efternamnens uppkomst återspeglas i följande uppteckning. Släktens grundare är Ruszlis. Hans två söner — Ginthyta (kasus K) och Skaywatha (kasus K). Den förstnämnde sonen — Ginthyt Ruszkaytis¹⁶ — hade två söner, som skrivs upp så här — Swirbutis Ginthytaytis och Sugawdis Ginthytaytis. Den sistnämndes söner — Woytkus Sugawdis, Piktonas Sugaudis, Beniaz Sugaudis (15,327). I detta fall uppvisar ett personnamn av icke-patronymiskt ursprung, som skrevs först i faderns tvåledade benämning, en tendens att utvecklas till ett efternamn.

I de senare generationernas uppteckningar av den andre sonen, benämnd Skaiwathos Ruszlaytis, återspeglas inte uppkomsten av ett ärftligt antroponym: Skaiwathos Ruszlaytis hade tre söner — Derkinta, Wismuntha, Rupeyka (genitiv). Den förstnämnde sonen Derkintos Skaywaytaytis hade fyra söner, som benämns så här — Andruszko Derkintaytis, Możeyko Derkintaytis, Dargis Derkintaytis ir Miknius Derkintaitis. Den sistnämnde hade i sin tur tre söner — Maciey Miknaytis, Petkus Miknaitis, Jurgis Miknaytis (15,327).

¹² Här återges ett par exempel ur A. Boneckis bok ”Poczet rodów w Wielkiem Księstwie Litewskiem w XV i XVI wieku”. – Warszawa, 1887. Detta är visserligen inte längre en primärkälla. Författaren har nämligen hämtat de nämnda medlemmarna av framstående släkter ur olika dokumentsamlingar. Det är oklart om han återger källornas skrivsätt korrekt. Med hänsyn till en viss möjlig felmarginal kan man dock dra vissa slutsatser utifrån det material som presenteras i boken.

¹³ Se: Boniecki A. a.a., s. 196–198.

¹⁴ Se: Boniecki A. a.a., s. 199–200.

¹⁵ Det är oklart av vilka omständigheter skrivfelet här har uppstått. En senare generations representants patronymikon visar att det borde vara Jurgis Visgintaitis. Så står det också i en senare funnen beskrivning av samma släkts generationer: ”Wizgint… miał trzech synow — Jurgia, Bartulia a Petska. Bartulis Wizgintaytis nie miał potomstwa, także y Petkus Wizgintaytis; Jurgis zostawił dwu synow — Giniata a Petska…“ (15, 324).

¹⁶ Bokstaven k i stället för l har sannolikt uppkommit på grund av skrivaren eller andra liknande orsaker.

176

Wysmunth Skaywaytaytis (den andra personens son, vilken anges som Skaywathos Ruszlaytis) hade en son som benämns Ginthkus Wysmunthaytis, vars son var Jakub Ginhkaytis…(15,327). Som framgår skrivs nya medlemmar av samma släkt med förnamn och patronymikon, men de har ingen fast antroponym som är gemensam för hela familjen eller släkten.

5.2. Utifrån de exempel som lagts fram här, även om de är få, kan man redan dra några mycket allmänna slutsatser om hur litauiska efternamn bildades på 1500-talet: 1) under den nämnda perioden fanns det redan etablerade efternamn; 2) en del personer som omnämns i dokument från den aktuella perioden hade ännu inga efternamn; 3) på 1500-talet pågick en intensiv bildning av litauiska efternamn. Det övriga material som vi har samlat in styrker och underbygger också de påståenden som framförts här.

5.2.1. Uppgifter om efternamnens uppkomst ges i stor utsträckning av sådana belägg där far och son (eller döttrar) nämns tillsammans. En del av dem vittnar om att efternamn fanns på 1500-talet. Det gäller sådana fall där samma personnamn ingår i benämningen av far och son (eller dotter), vilket barnen ärver av fadern och som utan större reservation kan kallas efternamn, till exempel¹⁷: fadern Петръ Боревичъ, hans son Миколая Петровича Боревича (ackusativ; 15,423); … på gods tillhörande storfursten i Kovno povet, beträffande Томаша Бортковича och hans son Якуба Томашевича Бортковича (ackusativ; 3,10); Гелияшъ Бурба och med sin son Сымономъ Бурбою (instrumentalis; 15,71); Jurgis Dytaythys med sin son… Lukaszем Dytayciem (13,145); … godsägare i Upita povet Мартину, Томашу, Станиславу Матеевичомъ Фронцкевича… deras far Матея Фронцкевича (17,9); … godsägaren i Upita povet Юрья Станиславовича Януковича… och hans far … Станислава Януковича (17,4); Яна Ликоитя och (med) hans son Урбаном Яновичом Ликаитем (3,30); fadern Венцлавъ Лукович, dotterdottern Ганны Венцлавовны Луковича (ackusativ; 3,246); Мисюлистъ Мику тайтисъ… tre söner Войтехъ, Шимкусъ, Станиславъ Мисюлевичи Мику тайтове (13,488); Петрулъ Микутайтисъ, hans söner – Павелъ, Михалъ, Амброжий, Томашъ, Юргисъ, Венцко Микутайтееве (13,502); Станиславъ Можейко, hans son – Петръ Станиславовичъ Можейко (15,416); … godsägaren i Upita povet Янъ Петровичъ… med sin son Малхеромъ Яновичомъ Петровича… (17,40); Петръ а Григорь Юревичи (på annat ställe – i ackusativ – Юревичовъ Пупшитайтевъ), deras far (i ackusativ) – Юря Пупшты (15,103); fadern – Адаму Рустецковичу (dativ), hans son – Каспер Адамович Рустецкович eller Каспер Рустецковичъ (3,95); … godsägaren… Миколаю Шефановичу Скурвиду (dativ), hans son – Янъ Миколаевич Щефанович Скурвид (3,321); Матей Стукаисъ med sönerna Юрий, Криштофъ, Миколай, Керигъ Стукаисъ (13,547); … med en annan son till samme Миколая Тримпатя och hans helbror Петровым Мартином samt med systern Алжбетою Миколаевнами Тримпатями (3,182); … bojarer i Troki povet Янъ, Юрка, Петръ Богдановичи Вазгирдовичи, deras far (i ackusativ) –

17 I de flesta av dessa exempel återges personnamnen, om möjligt, i sitt sammanhang. Ofta visar detta släktskapsförhållandena mellan de omnämnda personerna, deras sociala stånd och liknande.

12. 91

177

Богдана Вазгировича (15,18); pansarbärande bojar Езофъ Волницъ, två söner Стасько а Ясько Волницсы (13,622).

Det går också att undersöka om sönerna ärver faderns andra personnamn, det vill säga om det blir ett efternamn, genom att jämföra inventarier från samma platser (gods, byar) som upprättats vid olika tidpunkter. I inventariet från Vilkija härad år 1580 står till exempel – Андреи Ретович, жена его Дорота, а сын его старший Мачулис, други Марцин, третий Миколаи, четвертый Щасны, пятый Стасюлис… (2,225), medan endast sönerna anges i inventariet från 1594 – Мачул Рэтович, Миколаи Рэтович, Щасны Рэтович, Станислав Рэтович (2,367). Som framgår blir det patronymiskt bildade personnamnet Ретович ett efternamn.

Ett annat liknande fall finns i inventariet från godset Šilėnai år 1596, där Юр’и Скалышютис… с сынъми своими Стасюлем, Петрушем… (2,429) anges, medan man år 1599 redan skriver – Stanisław s Pietruciem Skaliszayciowie, helbröder… (2,529).

Alltså fanns det redan etablerade litauiska efternamn på 1500-talet. Ett kristet förnamn eller ett patronymikon bildat från ett öknamn överförs ofta från generation till generation och blir därmed ärftligt, det vill säga ett efternamn¹⁸. Det finns också efternamn som uppkommit från personnamn av icke-patronymiskt ursprung.

Av exemplens sammanhang framgick också att det oftast var medlemmar av de adliga samhällsskikten som hade ett ärftligt personnamn.

Vid undersökningen av det litauiska antroponymiska systemet under tidigare århundraden har man konstaterat att litauiska furstar och bojarer redan på 1400-talet kunde ha en ärftlig antroponym som var gemensam för alla medlemmar av familjen eller släkten. Efternamn bland de adliga ståndens medlemmar började alltså uppkomma på 1400-talet och fortsatte att bildas och etableras under 1500-talet.

5.2.2. De två sista exemplen (§ 5.2.1), hämtade ur inventarier från olika tidpunkter, liksom några av de tidigare exemplen, vittnar om att bondeefternamn sporadiskt började uppträda på 1500-talet. Det vore emellertid felaktigt att dra slutsatsen att bondeefternamn bildades allmänt under denna period, framför allt eftersom mycket få sådana belägg har påträffats. För det andra visar många exempel ur olika inventarier från den nämnda perioden att bönder saknade en fast, ärftlig antroponym, till exempel: Матей Датуновичъ и сыны его Петръ а дѣнь Матевии (17,17), Bartosz Daugolowicz, сынъ – Alexy, Marcin, Ambrozy a Czep Barthoszowiczowie (2,351); Janikas Giedgawdaytis, hans son (i ackusativ) – Macieja Janikaycia (13,490); Мартин а Банис Керишевичъ, … у Баниса сыны два Щепанъ а Павелъ Баневичы (2,225); fadern Banis Yakubaitis, sonen – Masiul a Jakub Banewiczy, döttrarna – Baniowny (2,252); Wileyko Jakubaytis, hans son – Jasiulis Wiley kaytis (13,489); Миколаи Якумаитис … зь сынъми Керикаутем, Шымем, Адамем Миколаевичами (2,406); Urban Yanaitis, hans son – Staniul a Stasiul Urbanowiczy, dottern – Zania Urbanowna (2,252); Матѣя Янаитя (i ackusativ) и сына его Урбана Матее- вича (i ackusativ; 3,32); Станислав Ясович зь сынъми своими Лукащомъ а Ленартомъ Станиславовичами (2,341); Павел Ясович зь сынъми… Томашомъ,

¹⁸ A. Seliš”evas konstaterar också en liknande väg för efternamnens uppkomst. Se: Селищев А. М. Происхождение русских фамилий, личных имен и прозвищ. – В кн.: Избранные труды. М., 1968, с. 105.

178

Станиславом, Адамомъ, Юрем, Миколаемъ Павловичами (2,341); Банис Куденисъ... у Баниса сынъ Шымко Баневичи (2,225); Яса Мартиновича зь сынами его Валентыномъ а Венцлавомъ Ясовичи (17,9); Petrukas Micaytis, hans son (K-form) – Stanisława Petrikaycia (13,484); Mikolay Petroszuytis, hans son (K-form) – Stanisława Mikolaiaycia (13,488); Петръ Потановичъ, hans son – Чепуисъ Петраитисъ (13,274); Maciej, Jakub, Bartłomiej… Rukiani bracia, a synowie ich Paweł Maciejewicz, Andrzej Jakubobowicz, Urban y Krzysztof Bartłomiejewiczowie… (13,291); Яна Станковича (K-form), hans son (K-form) – Станислава Яновича (17,15); Яно Стефанкевичъ, сынъ его Станиславъ Яновичъ (17,16); Кедутись Сукгойлись, зь сынми Лукашємъ Кедутайтемъ (13,548); Мартинъ Шаркайтисъ, зь сынми три Балатромей, Адамъ а Симонъ Мартыновичи (13,548); Венцлав Шаркутіѕ, hans döttrar (Jn-form) – Аленою а Зофиею Венцлавовнами (2,371); Петръ Щепутайтисъ … съ сынми Яномъ а Валентыномъ, зь дочками Полониею а Аленою Петровичи (13,550); Banis Urbzentis, hans dotter – Dorota Banewna (2,252); Yanel Zomaitis, hans son Krisztof, Jurgiel a Waliul Ianielowiczy (2,254).

Dessa exempel visar att far och son (eller dotter) inte har något gemensamt, ärftligt personnamn. Barnen skrivs med förnamn och patronymikon.

När det tvåledade antroponymiska systemet får genomslag, det vill säga när det blir vanligast att personer betecknas med två personnamn, har objektiva förutsättningar för efternamnens uppkomst redan skapats. När de uppkommer avgörs av olika omständigheter, oftast av själva behovet av ett efternamn.

V. Nikonov betraktar efternamnet som ett personnamn som förenar alla medlemmar i en familj och anser att den avgörande orsaken till efternamnens uppkomst var familjens ökade betydelse vid ett visst stadium i samhällsutvecklingen¹⁹. Även tidigare forskare inom rysk antroponymi framhåller på ett eller annat sätt det oupplösliga sambandet mellan efternamnens uppkomst och familjens betydelse i samhällslivet. De understryker att efternamnet, ett antroponym som är gemensamt för hela familjen och genom vilket familjetillhörighet, äganderätt och arv kunde uttryckas, framför allt behövdes av företrädare för de besuttna stånden, som ägde sådan egendom²⁰. Den främsta orsaken till efternamnens uppkomst medförde alltså att de först uppstod bland de privilegierade ståndens företrädare.

Bönderna, som saknade omfattande medborgerliga rättigheter och större privat egendom vars ärftlighet de behövde värna om, och som inte aktivt deltog i samhällslivet, kunde länge klara sig utan efternamn. Troligen varierade deras sätt att skrivas i dokument längre av samma skäl: ännu under senare århundraden kunde de antecknas med ett enda personnamn, med förnamn och ett appellativt binamn eller på liknande sätt.

Den ryska antroponymiforskaren G. Simina definierar efternamnet som en officiell, i statliga dokument registrerad och ärftlig del av en persons namn och framför värdefulla resonemang om efternamnens framväxt. Genom att knyta efternamnens

¹⁹ Никонов В. А. Триумфальное шествие фамилий. – В кн.: Имя и общество. М., 1974, с. 184.

²⁰ Морошкин М. Я. О фамильных именах у нынешних европейских народов. — Из журнала Министерства народного просвещения. 1834, с. 29; Карнович Е. П. Родовые прозвания. — СПб., 1886, с. 11.

12*

179

uppkomst till statsbildningens utveckling hävdar författaren att efternamnet behövdes för att genomföra olika statliga uppgifter (folkräkning, fastställande av skatter, uttagning av rekryter och liknande)²¹. I sådana fall var det svårt att klara sig utan efternamn. Troligen var detta också den främsta orsaken till att efternamn uppkom även bland de lägre samhällsgrupperna.

Men det material som samlats in för analysen av 1500-talets personnamnssystem visar att den stora majoriteten av de litauiska bönderna under den aktuella perioden ännu inte hade efternamn.

5.2.3. Materialet som behandlats i de föregående avsnitten och som belägger förekomsten eller frånvaron av efternamn på 1500-talet återspeglar inte hela situationen för hur personer skrevs under den aktuella perioden; därför kan man få ett förenklat intryck av efternamnens framväxt under den period som diskuteras. Det är inte lätt att tala om en regelbunden ärftlighet hos något personnamn och dess övergång till ett efternamn, främst eftersom personer, även samma personer, kan skrivas på olika sätt, och för det andra eftersom det är mycket ovanligt att alla familjemedlemmar skrivs upp tillsammans.

Som redan nämnts kan samma person skrivas med två eller tre personnamn, till exempel:... на земенина господарского повету Упитского на Матея Авгулимтиновича Давейка..., på ett annat ställe – Матей Довейко (17,15);... Олбрахту Мартиновичу Кгаштолту (N-form), på ett annat ställe – пана Олбрахта Кгаштолта (26, LIV);... земенинъ господарский повету Виленского пань Миколай Яновичъ Кгинтовтъ, på ett annat ställe – Миколай Кгинтовтъ (12,483, 486); Stas Stanaytis Greytis, på ett annat ställe – Stas Greytis (13, 481); Миколай Радивилъ, på ett annat ställe – Миколай Юрьевичъ Радивилъ (12,405) och så vidare.

Denna variation i skrivsätt försvårar ofta slutsatser om huruvida ett ärftligt personnamn förekommer eller inte. När personer till exempel skrivs med tre personnamn skulle vi förvänta oss att ett av dem redan är ett efternamn. Sönerna skrivs emellertid med två personnamn – förnamn och patronymikon – och har inte ärvt faderns tredje antroponym, till exempel: Станислав Григорович Яновича, en земенин господарский земли Жомоитской, hans barn (K-form) – Яна, Станислава а Миколая Станиславовичов (söner), Ганну, Ядвигу а Зузанну Станиславовнъ (G-form; döttrar) (3,100); Czapas Petraytis Szynlowkaytis, hans söner (K-form) – Andrzeia Czepaycia, Urbana Czepaycia, Jana Czepaycia (13,483). I sådana fall är det svårt att avgöra om sönerna verkligen inte ärver faderns tredje personnamn (i så fall har det ännu inte blivit ett efternamn), eller om det helt enkelt inte har fogats till sönernas namn på grund av att sättet att skriva personnamn ännu inte hade stabiliserats.

Det finns fler fall där personers namn skrivits på oklara sätt, till exempel: пана Станислава Яновича Рекутя Кезкала и за сына его Станислава Станиславовича (23, 583) eller: Воитех Воитехович Стечкевич Воцкер, земенин господарский, hans far (N-form) – Воитеху Воцкеру, och hans bröder (K-form) – Балтромея а Яронима Воитеховичов (3,99). Det är svårt att säga vilka funktioner vart och ett av de fyra personnamnen har i personernas benämning, och vilket av dem som är viktigast. Detta sätt att benämna personer bör sannolikt ses som en (men inte den enda) av de oregelbundenheter som uppstod när det antroponymiska systemet utvecklades och litauiska efternamn tog form.

²¹ Смина Г. Я. Фамилия и прозвище. — В кн.: Ономастика. М., 1969, с. 31.

180

Det finns också fler sådana oregelbundenheter och fall som är svåra att förklara. Bröder skrivs till exempel vanligen med samma andra personnamn. När dessa är av icke-patronymiskt ursprung kan man till och med misstänka att de redan är efternamn, t.ex.: Малко Скевец 3 братом... Виткомъ Скевенемъ (2,223). Att bröderna har samma patronymikon visar att de tillhör samma familj, t.ex.: Щефан Андрутаитисъ 3 братом Янутем Андрутаитем (2,387); Olbrycht Jankaytis z bratem swoim Macieiem Jankaytiem (15,455); ...на Петра Мейлутевича и братью его рожоную Мейлутю, Чена а Валя Мейлутевичовъ (17,18); Есъ Сировичъ, hans bröder (ackusativ) – Стался а Каспора Сировичовъ (15,10) osv. Det finns dock fall där bröder skrivs med olika andra personnamn, t.ex.: Peterys Anksztokaitýs z bratem Macieiem Kumpinasem (13,126); Янгъ Довгердовичъ з братею Юрьем Совмайтемъ а Яномъ Милайтемъ (15,72); Станислава Герубайтя och hans bror Юрга Виткайтя (15,159); Рымко Олгъкишайтисъ зъ братомъ своимъ Павломъ Санъкутаитемъ (15,84), Jury Rymkowicz z bratem Pawłem Moczul iem (13,279).

Alla här nämnda fall av personnamnsskrivning som varierar eller är svåra att förklara vittnar om komplexiteten i hela det litauiska antroponymiska systemet och i den process genom vilken en av dess beståndsdelar – efternamnet – utvecklades. Vid sidan av tydligt urskiljbara regelbundenheter märks också ett inslag av slump eller till och med en viss grad av godtycklighet, vilket man bör hålla i minnet.

I början av detta avsnitt nämndes redan att det är ovanligt att alla familjemedlemmar omnämns tillsammans. I de exempel som hittills har anförts har fadern och barnen oftast skrivits tillsammans, vilket gjorde det möjligt att avgöra om fadern och sönerna (eller döttrarna) hade ett gemensamt personnamn – ett efternamn. Efternamnet är dock det antroponym som förenar alla familjemedlemmar. Därför skulle även uppgifter om hur andra familjemedlemmar skrivs tillsammans, exempelvis man och hustru eller mor och barn, kunna ge mycket information om hur efternamnet uppkom.

Sådana fall är ännu ovanligare och kan därför inte ligga till grund för några mer omfattande generaliseringar. Man kan endast konstatera att exemplen där man och hustru nämns tillsammans i huvudsak inte motsäger de tidigare nämnda slutsatserna om efternamnens utveckling på 1500-talet. En del av dem visar exempelvis hur ett efternamn uppkom. Det gäller fall där mannens och hustruns namngivningsmönster innehåller ett och samma personnamn (ibland till och med två eller fler), t.ex.: именемъ малжонки своей паней Зофии Яновны Давидовича, панъ Андрей Яновичъ Давидовичъ... (12,482); земянки господарьской повету Упитского Катерыны Шимъковны Жижморевича Станиславовой Яновича Яковича och hennes make Станислава Яновича (17,43); панъ Лаврынъ Станиславовичъ Келпигъ, hans hustru – Барбара Станиславовна Лаврынова Станиславовича Келпигова... (17,28);... мещанка господарьская Поневежская Матеевая Вайшторовоя Ягенешка Петровна, hennes make (genitiv) – Матею Петкевичу Войштору... (17,11); пана Миколая Станиславовича Белозора och hans hustru, frun Малгореты Миколаевны Белозоровны... (17,33).

Vissa exempel visar att mor och son har gemensamma personnamn, t.ex.: Алжбета Марковна Лавринова Яновича, hennes son (ackusativ) – Яна Лавриновича... (17, 33); Andrzejowa Juszkayciowa Magreta, änka, (med) son

181

swoim Pawłem Andrzejaytiem… (13, 488); Anna Juriowa Maciewiczowa, hennes son – Matutis Jurgielaytis (13, 483);...... жаловала намъ Скилондинная пани Катерина на сына своего дворянина нашего Добка Скилондеевича... (21, 838). Andra sätt att skriva namnen visar att man och hustru inte har något gemensamt antroponym, t.ex.: Янъ Миколаевичзъ жоною Лучиею Томашовною (2,342); панъ Янъ Станиславовичъ Лойба и малъжонка его пани Дружьяна Якубовна... (17,8); Лаврынъ Мартиновичъ з жоною Настасиею Миколаевною... (17,3);... отъ земенина господарьского повету Упитского Матея Тишка, från hans hustru Зофии Пашковны... (17,11); Матей Войшторъ и жона его Янешика Петровна... (17,13) och så vidare.

Således visar vissa fall där man och hustru, mor och son skrivs tillsammans att ett gemensamt familjeantroponym – ett efternamn – höll på att utvecklas på 1500-talet. Olika variationer i namnskrivningen eller svårförklarliga sätt att benämna personer, liksom exempel som visar att efternamn saknades, vittnar om att 1500-talet utgör ett skede i utvecklingen av de litauiska efternamnen, medan de senare århundradena utgör andra utvecklingsfaser i denna process.

6. Sammanfattande kommentarer

6. 1. Det mest produktiva sättet att benämna personer på 1500-talet var med två personnamn, vilket vittnar om att det litauiska tvåledade antroponymiska systemet utvecklades och vann insteg.

6. 2. Förutom att personer benämns med två antroponym i 1500-talets dokument kan de skrivas med ett personnamn, med ett namn och ett appellativt eller annars beskrivande tillnamn, eller med tre (eller fler) olika personnamn.

6. 3. Den första leden i tvåledade personbeteckningar är ett kristet eller inhemskt namn.

6. 4. Den andra leden kan utgöras av personnamn av patronymiskt ursprung (patronymikon) eller av antroponym av icke-patronymiskt ursprung.

6. 5. Patronymikon bildades på 1500-talet med slaviska och litauiska patronymiska suffix (-ovič, -evič, -aitis, -onis, -ūnas osv.) från olika dopnamn och deras former, gamla litauiska tvåstammiga personnamn samt inhemska antroponym av öknamnsursprung.

6. 6. De andra leden i tvåledade personbeteckningar – patronymikon, antroponym av öknamnsursprung och gamla litauiska tvåstammiga personnamn – utgjorde det material ur vilket de flesta av våra efternamn uppstod.

6. 7. När tvåledade personbeteckningar blir etablerade skapas objektiva förutsättningar för att efternamn ska uppstå. När efternamnen uppkommer i olika samhällsskikt avgörs till största delen av själva behovet av efternamn.

6. 8. Efternamnet, som ett fast, ärftligt antroponym gemensamt för alla familjemedlemmar, behövdes framför allt av företrädare för de adliga stånden. Det angav tillhörighet till en familj eller släkt och underlättade bland annat regleringen av arv av egendom. Därför fortsatte efternamn bland företrädare för de adliga stånden, vilka började uppkomma på 1400-talet, att utvecklas och stabiliseras under 1500-talet.

6. 9. I de lägre samhällsskikten uppstod efternamnen senare. Det insamlade materialet visar att de flesta bönder ännu inte hade efternamn på 1500-talet. I högre grad

182

varierade också sättet att skriva dem i dokument från den behandlade perioden – de kunde anges med ett enda personnamn, med ett förnamn och ett appellativt eller beskrivande tillnamn och så vidare.

6. 10. 1500-talet är ett av skedena i de litauiska efternamnens bildningsprocess. Denna process fortsatte även under de följande århundradena. Det är troligen just där man bör söka efter den allmänna uppkomsten av efternamn bland bönderna.

ALFABETISK KÄLLFÖRTECKNING

1. Inwentarz starostwa Bolnickiego czyli akt rewizji ograniczenia ziem tegoż starostwa. MACBRS, F. 20–65.

2. Jablonskis K. Historiearkiv (1500-talet). – K., 1934.

3. Jablonskis K. Litauiska ord i det gamla Litauens kanslispråk. – K., 1941.

4. Jablonskis K. Litauisk kultur och dess företrädare. – V., 1973.

5. Kopia exerpem wypisana co do wsiów Kielmienskich Wikrayciow, Petrykayciow – Widminayciow – Skilwayciow y Bityk z inwentarza poprawy pomiery Kielmienskiej w roku 1595 poczętego a 1598 skonczenego. (Ištrauka iš 1595–1598 m. Kelmės dvaro inventoriaus.) MACBRS, F. 37–10541.

6. Litauiska bönders och stadsbors tvister med godsens förvaltare. – V., 1959, bd 1.

7. Litauiska bönders och stadsbors tvister med godsens förvaltare. – V., 1961, bd 2.

8. Regestr Gruszszewski… majętności Tyrkszle… (Tirkšlių miestelio inventorius). MACBRS, F. 37–507.

9. Regestr wybierania czynszow s poddanych… Capituly Wilenskiej Plebanii Paswolskiej… (1589 metų Pasvalio miestelio ir kaimų gyventojų ir jų sumokėtų mokesčių surašymas). MACBRS, F. 43–14750.

10. Rejestr nieodrobienia abo reszta z wlosci Miereczkiej za rok 1589… (Sąrašas valstiečių nesumokėtų mokesčių Merkinės valsčiuje). MACBRS, F. 21–1126.

11. Woytowstwo Žemelanskie…(Žemelėnų dvaro dokumentai). MACBRS, F. 37–525.

12. Akter utgivna av Vilnius arkeografiska kommission. Akter från Vilnius stadsdomstol. – Vilna, 1875, bd 8.

13. Akter utgivna av Vilnas arkeografiska kommission. Godsens inventarier från 1500-talet. – Vilna, 1888, bd 14.

14. Akter utgivna av Vilnas arkeografiska kommission. Akter från Grodnos jorddomstol. – Vilna, 1890, bd 17.

15. Akter utgivna av Vilnakommissionen för granskning av äldre akter. Akter rörande bojarerna. – Vilna, 1897, bd 24.

16. Akter utgivna av Vilnakommissionen för granskning av äldre akter. Inventarier och gränsdragningsakter. – Vilna, 1898, bd 25.

17. Akter utgivna av Vilnakommissionen för granskning av äldre akter. Akter från Upits stadsdomstol. – Vilna, 1899, bd 26.

18. Akter rörande västra Rysslands historia, insamlade och utgivna av den arkeografiska kommissionen. – S:t Petersburg, 1848, bd 2.

19. Hans nådes herre… Stanisław Andrzejewicz Powojna… gård Dekriptiškės… (Daugirdiškių gårdsdokument: inventarium över Daugirdiškės 1552). MACBRS, F. 138–1381.

20. Samogitiska jorddomstolen. CVIA, SA 19518ª.

21. Litauiska metrikaböckerna. – S:t Petersburg, 1903, bd 1.

22. Litauiska metrikaböckerna. Del 1: Registreringsböcker. – S:t Petersburg, 1910, bd 1.

23. Litauiska metrikaböckerna. Del 3: Offentliga handlingars böcker. – Jurjev, 1914, bd 1.

24. Litauiska metrikaböckerna. Del 3: Offentliga handlingars böcker. Litauiska arméns rullor. – Petrograd, 1915.

183

25. Till minne av mig, Bogusz Jakubowicz Byczko … (Dokument från Daugirdiškis gård: inventarium över Daugirdiškis 1569), MACBRS, F. 138—1382.

26. Regional indelning och lokal förvaltning i den litauisk-ryska staten vid tiden för utgivningen av den första litauiska statutet. Matvej Ljubavskijs historiska skisser. — Moskva, 1892.

27. Register över alla skatter och inkomster till storfursten från Žemaitija, upprättat av Andrzej Mackowicz [och senare kompletterat] av Nikolaj Šimkovič. — Utan ort, 1537. MACBRS, F. 16—12. — Handskrift.

DET LITAUISKA ANTROPONYMISYSTEMET PÅ 1500-TALET

Sammanfattning

På grundval av en analys av omkring 12 000 antroponymer, hämtade ur olika publicerade och handskrivna historiska källor från 1500-talet, rekonstrueras det litauiska antroponymisystemet under denna period.

Det konstateras att det under den undersökta perioden ännu inte fanns någon enhetlig modell för personnamn (enledade, tvåledade och treledade personbeteckningar urskiljs). Den mest produktiva på 1500-talet var dock den tvåledade personbeteckningen, vilket vittnar om tendenser till utveckling av ett tvåledat antroponymisystem bland litauerna.

I sådana namnkonstruktioner står oftast ett kristet namn först. Under första hälften av 1500-talet förekommer dock även antroponymer av litauiskt ursprung ofta på denna plats.

Som andra led i en tvåledad personbeteckning kan förekomma: 1) patronymiska former av personnamn med avledningssuffix av litauiskt eller slaviskt ursprung (oftast -ovič, -aitis, -evič, mer sällan -onis, -ūnas och andra); 2) andra antroponymer, varav många i grunden bygger på ett öknamn eller anger den namngivna personens yrke, sysselsättning, familje- eller sociala ställning och liknande.

Alla dessa personnamn liknar litauiska efternamn. Endast en del av dem blev dock ärftliga på 1500-talet. De andra gick inte i arv, utan förändrades från generation till generation.

Slutsatsen dras att det redan på 1500-talet fanns många litauiska efternamn, som huvudsakligen bars av personer ur samhällets privilegierade skikt. Böndernas efternamn var mycket sällsynta under denna period, eftersom deras uppkomstprocess bara hade börjat.