MOKSLO KALBOS KULTOROS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV (1985)

ТАТЬЯНА ЛЕОНИДОВНА КАНДЕЛАКИ

OM TYPER AV TERMINOLOGISKA FÖRRÅD

Vid utformningen av terminologier på Sovjetunionens folks nationella språk spelar det ryska språkets terminologiska förråd en stor roll.

Ryska är språket för vår kommunikation mellan olika folk. Det tjänar också som medel för officiella, statliga, diplomatiska, vetenskapliga, kulturella, kommersiella och andra relationer med andra länder.

Ryska är ett av Förenta nationernas sex officiella språk och representerar sovjetisk vetenskap, litteratur och konst utomlands. Det hör till de globala kommunikationssystemen (radio- och tv-sändningar, flyg- och rymdkommunikation).

Ryska har välutvecklade begreppssystem och därmed även terminologiska system med anknytning till studiet av naturen och samhället, naturvetenskapliga, tekniska och samhällsvetenskapliga ämnen samt litteratur och konst.

De ryska terminologiska systemen finns dokumenterade i rysk vetenskaplig och pedagogisk litteratur, i rysk terminografi, i standardiserade terminologier – samlingar av rekommenderade termer och statliga standarder för termer och definitioner.

D. S. Lotte, grundaren av den sovjetiska terminologiska skolan, postulerade ett synsätt där en term från ett främmande språk (som lånas in, ordnas eller helt enkelt används) betraktas som en medlem av ett konkret terminologiskt system.

Han tillämpade sina framförda idéer om terminologiers systematik (i fråga om både innehåll och uttryck) på låneprocessen vid skapandet och ordnandet av terminologier.

Han betraktade processen som ett samspel mellan två terminologiska system, varav det första är källspråkets terminologiska system (en medlem av detta är den lånade termen med ett bestämt ”nät” av betydelser och term­element som bildar dess lexikalisk-semantiska struktur), medan det andra är det mottagande, lånande terminologiska systemet i ett annat språk.

I det mottagande terminologiska systemet avgränsar författaren, kring den framtida betydelsen hos den lånade termen, så att säga en ”sfär” av betydelser som är knutna till den och av termer som redan finns i det aktuella språket (en

64

klassifikationsserier, helheter och deras delar samt andra typer av relationer mellan benämningsobjekt).

Vid bedömningen av en låneterm beaktar han:

1) den lexikalisk-semantiska strukturen hos termer med anknytning till det aktuella begreppet;

2) strukturen hos synonymer och dubletter som korrelerar med den aktuella termen;

3) graden av ”enhetlighet”–”mångfald” hos den aktuella termen eller termkomponenten i den mottagande terminologin;

4) beskaffenheten hos de termkomponenter som termen består av (”redan etablerade” eller ”inte etablerade” i språket) och några andra faktorer.

D. S. Lottes koncept redogörs utförligt för i hans monografi ”Frågor om lån och standardisering av främmande termer och termkomponenter”, utgiven 1982 på förlaget Nauka.

I de två samverkande terminologiska systemen – det ryska och språken hos folken i Sovjetunionen – har moderna forskare urskilt ämnes- och begreppsmässiga samlingar av termer som fyller olika uppgifter på nationell nivå.

Vid utarbetandet och standardiseringen av terminologier på språken hos folken i Sovjetunionen måste man först fastställa deras sammansättning och omfattning, vilka avgör om olika grupper av termer ska behandlas på olika sätt.

I detta sammanhang kan man tydligen urskilja tre terminologiska fonder:

A. En fond som är gemensam till omfattningen för alla folk i vårt land och som omfattar termer som återspeglar det socialistiska systemet (den livsform, ekonomi och kultur som är gemensam för alla folk i Sovjetlandet – detta är begrepp med anknytning till försvar, transport, kommunikation, press, statlig handel, hälso- och sjukvård, folkbildning, konst, litteratur och idrott).

B. En fond med termer för vetenskap, produktion och industrialiserat jordbruk – varierande i omfattning mellan republikerna; dess sammansättning beror på de specifika vetenskapsområden, industrigrenar och former av industrialiserat jordbruk som utvecklas i varje enskild republik samt på deras utvecklingsgrad.

C. En fond som kännetecknar det aktuella folkets särart – nationell livsform, traditioner, riter och seder, folkkonst, folkliga idrottsgrenar med mera.

I samspelet mellan de två terminologiska systemen – det ryska och det nationella – kommer principen om minsta möjliga skillnader mellan terminologierna framför allt till uttryck i deras semantiska identitet och i antagandet av en gemensam begreppsgrund för alla terminologiska system.

De nationella språken hos folken i Sovjetunionen skiljer sig avsevärt åt i uttryckshänseende vad gäller skrifttraditioner, den historiska erfarenheten av deras utveckling till litteraturspråk, strukturella och typologiska särdrag, ursprung och omfattningen av deras samhällsfunktioner.

5 Užsak. Nr. 1007

65

Därför är traditionerna för termbildning mycket varierande. Termer som hör till fond A och termer i fond B har en naturlig tendens att närma sig varandra även till uttrycket.

Därför kan, utöver användningen av nationellt lexikalt material, följande förekomma i varierande grad i alla nationella terminologier: 1) lån från ryska terminologier (däribland ryska termer bildade av grekisk-latinska element; ryska lån från moderna främmande språk samt termer med ursprungligen ryskt ursprung — i olika grad omformade); 2) kalkeringar av ryska termer; 3) beskrivande översättningar av ryska termer.

Terminologiska system för vetenskap, produktion och industrialiserat jordbruk utarbetas, som bekant, för områden som är karakteristiska för respektive republik. I dag visar dock den dagliga arbetspraxisen att de samhälleliga funktionerna hos Sovjetunionens folks nationella språk redan kräver en större, kompletterande termfond inom en mängd olika kunskapsområden, som sträcker sig utanför de kunskapsområden och produktionsgrenar som terminologiarbetet omfattar.

Vid konferensen ”Problem med utveckling och standardisering av terminologi vid vetenskapsakademierna i unionsrepublikerna” (Moskva, mars 1981) uppehöll sig A. Ya. Blinken vid detta fenomen. Med utgångspunkt i uppgifter från lettiskan visade hon att lettiska termer för produktionsgrenar som inte förekommer i Lettland används i stor utsträckning i skönlitteratur, press, radio och television.

Utöver fond B, som omfattar ett system av termer för vetenskap och produktion, tillkommer alltså enskilda termer.

Terminologerna i unionsrepublikerna står inför en ny uppgift — att utarbeta principer för införandet i de nationella språken inte bara av hela terminosystem (såsom hittills varit fallet), utan också av enskilda termer, som ofta saknar stöd i befintliga terminologier.

Den enda riktiga vägen i detta fall är att utgå från D. S. Lottes idé om samspelet mellan två terminologiska system.

66