LIETUVIŲ LEKSIKOS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIX (1991)

JONAS KLIMAVIČIUS

NÅGRA MIKROSYSTEM AV HYDROLOGISKA TERMER (VATTENFLÖDE)

Denna undersökning, konkret och kanske användbar för praktisk terminologisk standardisering och användning, har i sina teoretiska premisser, problemställningar och metodik anknytning till den tidigare artikeln ”Melioracija, drenažas, irigacija: vertiniai, sinonimai ir hiponimai (Istorijos, sistemos ir vartosenos bruožai)“¹.

Undersökningen går något utanför den hydrologiska terminologins gränser; systematiska samband med andra terminologier undviks inte (även om man av hänsyn till framställningens konsekvens har varit tvungen att avstå från att behandla några av dem). Hydrologin har här nära samband med markavvattning, och i något enstaka fall förs framställningen också in på geografisk terminologi.

Artikeln behandlar inte så mycket vetenskapliga begrepp som terminologiska mikrosystems språkliga semantik, och dessutom inte enbart ur terminologisk utan också ur lexikologisk synvinkel: man nöjer sig inte med den befintliga realiseringen, utan betraktar den som en av flera varianter och undersöker också vidare semantiska och nominativa möjligheter. Man nöjer sig inte enbart med terminologisk standardisering, utan ser också till hur termerna fungerar. Vi undviker inte ens fenomen som rör terminologisk avterminologisering; vi menar att detta har samband med vetenskapsspråkets semantik och stilistik och till och med påverkar dem. Eftersom vetenskapen och dess begreppsapparat är internationella är det riktigt att också beakta fenomen i den språkliga situationen – lån och översättningsbildning, motsvarigheter och skillnader.

Det är lämpligt att börja undersöka systemet ”vattenflöde” med verbet tekėti – som grund för bildningen av olika termer och som kärnan i betydelsefältet ”flyta”. Eftersom det är mycket förgrenat utgår varje delavsnitt från de betydelser av tekėti som behövs för ämnet, liksom från synonymer (bėgti, srūti, srovėnti,...), hyperonymen (judėti), kausativet (tėkinti), antonymerna (leisti, vesti, traukti vandenį) och vissa icke-terminologiska avledningar av dem, vilka tydligare visar lexikal semantisk potential.

1. Flöde och rörelse: semantik

I vardagsspråket både flyter och bėga vatten; i dialekterna har till och med įbėgti betydelsen ”rinna ut i (om en flod)”: Šunija po Mažintais įbėg[a] į Jūrą Skdy (LKŽ D). Inom hydrologin talar man bara om att vanduo flyter. Adjektivet takus, som i vardagsspråket betyder ”strömmande” (och inom fysiken ”icke-viskös, текучий, fluid”), används inte här. I allmän fysisk mening kan dock vatten också röra sig. Vattenflöde skiljer sig från rörelse (utöver det självklara kännetecknet – att vara flytande) åtminstone på två sätt: 1) det är, enkelt uttryckt, strömmande och fårbildande; därför flyter hav inte (vissa sjöar är avrinning), 2) det är mer eller mindre jämnt. Vattnets rörelse beläggs av dialekterna och till och med språket i äldre skrifter

¹ Lietuvių kalbos specialioji leksika // Lietuvių kalbotyros klausimai. V., 1983. T. 22. P. 26–68.

7*

99

data: Och detta är en stor omvälvning i de trojanska marsken DP 78. Marskens omvälvning SD 171. Havet har blivit mycket upprört K II 272. Havet är häftigt (dvs. våldsamt) upprört, i uppror K II 336. Marsken rördes upp, och en drake med tre huvuden seglade fram BsP II 51 (Nm). De ständigt rörliga vågorna i marsken skvalpar V. Piet. Det upprörda havet kastade omkring och skrämde resenären P. Cvir. Den andra skillnaden illustreras kanske bara av icke-marina, dvs. strömmande vatten, vattennamn Judis, Judinys, Judra, Judrė, Judreika, Judriukė, Judrinas.

Dessa två skillnader förverkligas också i hydrologisk terminologi. Det tycks finnas till och med fler konkreta rörelserealisationer än nödvändigt. Detta beror inte på språkliga faktorer eller begrepp, utan på själva klassificeringen: eftersom det finns virvlande rörelse ”en sådan vätskerörelse där varje partikel inte bara rör sig framåt utan också roterar kring sig själv” MelŽ och turbulent rörelse ”en sådan vätskerörelse där partiklarna oordnat ändrar sin inbördes position” MelŽ, finns av systemskäl också laminär rörelse ”en sådan vätskerörelse där partiklarna inte blandas med varandra – deras rörelse sker längs parallella raka eller krökta linjer” MelŽ, och inte strömning; på liknande sätt finns vid sidan av ojämn rörelse, vars ”hastighet i rörelseriktningen är olikformig”, också likformig rörelse MelŽ, och bredvid icke-stationär, dvs. ”varierande med tiden”, finns stationär vattenrörelse MelŽ. En sådan mekanisk utjämning av termerna efter klassificering, utan semantisk grund, är ingen hållbar normeringsfaktor, eftersom man också kan jämna ut dem tvärtom – med utgångspunkt i strömning. Och det har faktiskt gjorts: laminär, virvlande, turbulent strömning MelŽ, likformig, olikformig vattenströmning MelŽ. På engelska heter det överallt här motion, vilket tydligen beror på språkets större förkärlek för mer allmänna ord. På ryska skiljer man mellan течение och движение: fluid motion — течение жидкости: rotational fluid motion — вихревое течение жидкости, turbulent motion — турбулентное движение, laminar motion — ламинарное движение, ламинарное течение Гидр сл. Litauiska termer bör normeras på motsvarande sätt: vatten-/vätskeströmning: laminär strömning, virvlande rörelse/strömning, turbulent rörelse/strömning, likformig strömning, olikformig rörelse/strömning, stationär strömning, icke-stationär rörelse/strömning.

2. Strömning, flöde, ström, stråk

Även om synonymer till strömning inte är terminologiserade inom hydrologin och alltså inte används, representeras synonymerna till verbet strömma här på ett annat sätt – som grund för avledningar. Strömning, flöde, ström är inte synonymer inom hydrologin. Men skillnaderna mellan deras betydelser är mycket oklara i såväl fackordböcker som allmänordböcker: 1) strömning — помок, течение — ”en flodström eller strömmen hos någon annan strömmande vätska” MelŽ, 1. ”strömfåra för rinnande vatten; ström” DŽ₂; 2) flöde — помок — ”vattenmassa som strömmar på jordytan eller under jord ⟨…⟩; ström, strömning” MelŽ, 1. ”vätskeström, strömning” DŽ₂; 3) ström — течение, помок — en vätskemassa som rör sig i en riktning och vars gräns mot omgivningen helt eller delvis utgörs av fasta ytor; flöde, strömning” MelŽ, 1. ”vattenströmning” DŽ₂. Kännetecknande är att rysk terminologi här bara har två beteckningar — помок och течение: помок — 1. ström, strömning, 2. flöde, medan течение — 1. ström,

100

2. strömning, 3. 〈…〉 GeolŽ; поток — flöde, о течение — 1. ström, (atmosfärisk strömning, 2. 〈…〉, 3. 〈…〉 MetŽ. Alltså ger varken betydelseförklaringarna eller motsvarigheterna på andra språk någon klarhet.

Det är bara s t r å k ”en del av ett vattenflöde” DŽ₂ – mok GeolŽ, MetŽ – som skiljer sig helt tydligt: vattenstråk — mok vody ”en avgränsad vattenmassas rörelse, en del av ett flöde” MelŽ. Men här synonimiseras s t r å k omedelbart med ström: mok — ström, s t r å k MelŽ: линия мока — stråkets linje MelŽ och strömlinje — линия мока — MelŽ, medan synonymen till ström i MelŽ är flöde, strömning. Inte heller PolŽ₂ ger någon klarhet: линия мока — 1. hydrol. strömningens linje, 2. meteor. stråkets linje, 3. strömlinje, линия потока — flödeslinje, потоковая линия — strömlinje. Alltså är inte heller s t r å k tydligt differentierat överallt.

En liknande odifferentierad brokighet finns också i andra språks terminologi. På lettiska motsvaras течение av både straume, plūsma, tece, ток — och strāva, plūsma Hidromet vard. Den största mångfalden finns i engelskan. Enligt uppgifter i Гидр сл. finns här stream — 1. река; ручей; поток; течение; струя²; flow — 2. течение; ток; поток; струя; 〈…〉; streamflow — 2. речной поток; current — течение; поток; струя; torrent — поток; fluent — струя воды; поток; flux — поток; 〈…〉; pour — 1. поток, течение; run — 2. течение; squirt — струя; jet — 1. струя. Bara filament är tydligt differentierat – i stället för en enordig motsvarighet anges precisa uttryck отдельный ток струи; небольшая струя.

I texter används strömning, flöde, ström inte på något annat sätt. Exempelvis står det, när den teoretiska modellen för vattenfiltration introduceras: 〈…〉 filtrationsströmningen schematiseras, och man antar att filtrationen sker genom hela filtrationsströmningens tvärsnitt, inte genom bergartens porer Hidrogeol 217. Strax därefter ersätts strömning med flöde: Den del av bergartslagret där vattnets f l ö d e filtreras kallas filtrationsområde Hidrogeol 218. Därefter används strömning som en hyponym till flöde: Vid matematisk behandling av ett filtrationsflöde används mindre f l ö d e s e l e m e n t eller strömningar som motsvarar flödets övergripande bana. För detta kan man skilja ut de så kallade strömlinjerna. Hidrogeol 218. Därefter förekommer endast vattenflöde Hidrogeol 229 ff. och strömlinje Hidrogeol 233 ff. Men stråk och stråkets linjer förekommer inte alls här. För övrigt förklaras eller definieras inte termerna flöde och strömning här. På andra håll används strömning i betydelsen ”strömmande”: Oceanologer har upptäckt en 1 200 miles bred kallvattenström. Visserligen är strömmen mycket långsam: 〈…〉 MG 1975 10 36.

Att dessa termer inte hålls isär är naturligtvis ingen dödlig brist och orsakar kanske ingen större saklig förvirring, men det bör ändå rättas till. Om vi i framtiden får en mikrosystematik för dessa termer som utarbetats av hydrologispecialister, skulle vi kunna presentera dem mer precist i allmänna ordböcker och tvåspråkiga ordböcker och bedöma en lös och osystematisk användning tydligare (t.ex.: Den avstannade tryckvågens ström förde tillbaka till strömningen P 1980 9 37).

^² Av den dubbla betydelsen hos stream – ”ström, flöde” och ”flod” – har tydligen uppstått en journalistisk kalkering: Här föds också världshavets största ”f l o d” – Golfströmmen T 1976 291 2. Vattentemperaturen i Golfens ”flod” på samma ställe.

101

3. Röra sig och flöda: avledbarhet. Rörelse och cirkulation

Som redan nämnts förklaras ström som ”en massa av vätska i rörelse” MelŽ, och flöde som ”vattenmassans rörelse” MelŽ. I allmänna ordalag används också uttrycket vattnets rörelse när man talar om grundvattnets dynamik: När vatten fyller bergarternas porer och står stilla gäller hydrostatikens jämviktslagar Hidrogeol 215. När vatten som fyller alla bergarternas porer rör sig under inverkan av olika krafter rubbas den hydrostatiska jämvikten, och hydrodynamikens lagar träder i kraft. Vattnets rörelse genom bergarternas porer och sprickor kallas filtration Hidrogeol 217. Men inkonsekvent förekommer också flöde (till och med turbulent!): Vattenflödet i bergarter kan vara laminärt eller turbulent Hidrogeol 224. ”〈…〉” i sanden sker ett stabilt vattenflöde eller en stabil vattenfiltration Hidrogeol 224.

Men av röra sig har vi inte någon sådan avledning som flyta har flöde, av strömma — ström och strömning. Följaktligen är resultatet av vattnets rörelse en ström: Grundvattnets yta kan ha en lutning åt det ena eller andra hållet. Då sker en rörelse hos grundvattnet, som beror på vattenporernas lutning eller terrängens relief och bildar en grundvattenström Hidrogeol 134. Naturligtvis kan det förekomma virvel- eller turbulent vattenrörelse, filtrerande vattenrörelse genom porer och sprickor, vattnets rörelse i jord MetŽ, även om även flöde är möjligt här (och faktiskt förekommer) (men endast fuktens rörelse i jord MetŽ, vattnets och vattenångans rörelse Hidrolog 25). Ibland sammanfaller betydelserna: ström- eller flödesrörelse: Grundvattenströmmen rör sig vanligen mot de lägsta terrängpartierna: floder, bäckar, diken, dalar, sjöar, sänkor, ”〈…〉” Hidrogeol 134. I centrala strömsystem rör sig flodflöden radiellt, som om de kretsade kring ett centrum, ”〈…〉” Hidrolog 50. Mer naturligt vore att säga inte strömmen rör sig, utan strömmen flyter (och faktiskt förekommer, vid sidan av strömmens rörelse Hidrogeol 234, även strömmens flöde Hidrogeol 233); inte flöden rör sig radiellt, utan flödena virvlar och roterar.

Vattnets rörelse begränsas inte bara av att termen är olämplig i fackspråket, utan också av att prefixformer saknas. Sådana finns endast för flöda, flöde: Grundvattenbildningen består av följande komponenter: 1) vatten som tillförs från andra delar av samma akvifer; 2) vatten som tillförs från andra akviferer; 〈…〉. Grundvattenutflödet från akviferen består av följande komponenter: 1) avrinning till andra delar av akviferen; 2) avrinning till andra akviferer; ”〈…〉” Hidrogeol 211. Först måste vi veta hur vattnet fyller porerna genom vilka det flödar, och under vilka förhållanden volymen vatten som rinner in i en viss del av porerna är lika stor som den som rinner ut Hidrogeol 222.

Vattnets rörelse är också begränsad av vattnets kretslopp, även om begreppet, utöver avrinning, omfattar ytterligare tre komponenter — avdunstning, nederbörd och dess infiltration Hidrogeol 94 — och därför är det omöjligt att beskriva kretsloppet på annat sätt än som rörelse: Vattnet i jordens alla sfärer — atmosfären, biosfären, hydrosfären och litosfären — har ett nära samband. Under lämpliga förhållanden, som uppstår när tryck och temperatur förändras och transpiration, dehydrering, kondensation och infiltration verkar, övergår vattnet från en sfär till en annan samtidigt som dess fysikaliska tillstånd förändras. En sådan fortgående

102

process av vattnets rörelse från en sfär till en annan kallas vattnets kretslopp Hidrogeol 94. Man säger till och med motsatsen: På grund av vattnets kretslopp sker en ständig rörelse av vatten i hydrosfären; en del av det avdunstar och återbildas Hidrolog 26. Naturligtvis har kretslopp — круговорот, круговорот — ”flöde runtom, cirkulation” — en internationell synonym, cirkulation — циркуляция — ”kretslopp, rörelse i en cirkel” MelŽ, men användningen av cirkulation för att beskriva kretslopp i stället för rörelse, även om det är möjligt, skulle inte alls ha trängt undan rörelse här.

Vattnets kretslopp används konsekvent överallt, men ibland förekommer vattenomsättning Hidrogeol 166 (på samma ställe vattnets kretslopp Hidrogeol 165, 166), grundvattenomsättning Hidrogeol 136, slutet vattenkretslopp Armand 62, även om omsättning inte definieras eller förklaras. Det är bara en sammanblandning av termer. Vattenutbytet mellan Östersjön och Nordsjön T 1982 53 4 är naturligtvis möjligt, men det är inte ett ”kretslopp”.

Följaktligen begränsar verbet flödas avledningsmöjligheter (inflöde, utflöde, tillrinning, avrinning, flöde, kretslopp), liksom ström, strömning, flöde, användningen av termen vattnets rörelse. Den kan användas endast som det mest allmänna begreppet inom hydrodynamiken och bör inte tränga undan det specifika bruket av verb, som är så karakteristiskt för litauiskan. Exempel: Flodavrinning — 1. vattnets rörelse (= flöde) inom den naturliga kretsloppsprocessen, när vattnet rinner bort genom flodfåran MelŽ. 〈…〉 hastigheten på vattnets rörelse (= flöde) varierar från noll till vissa maximala värden Hidrogeol 217. 〈…〉 grundvattnet rör sig (= flödar) med olika hastighet eller står nästan stilla (= flödar inte, står stilla) Hidrogeol 135.

Det är svårt att rekommendera synonymerna för flödeshastighet: forsar fram, strömmar, sipprar/rinner, forsar igenom/silar.

4. Flöda, låta rinna, släppa ut, leda

När man väl har konstaterat att flöda har ett semantiskt övertag över röra sig bör man inte tro att enbart flöda är tillräckligt inom hydrologin och den markavvattning som bygger på den, liksom inom vattenbyggnad och andra områden. Tvärtom. Gränserna för betydelsen hos Flöda uttrycks träffande i gåtan: — Åt vilket håll rinner alla vatten? — Nedåt. Därför bör följande definitioner betraktas som något pleonastiska: En flod definieras som en samlad vattenmassa som rinner i lutningens riktning genom en fåra som bildats i en lång fördjupning Hydrolog 48. En flodfåra definieras som den lägsta delen av en dal, genom vilken vatten rinner i lutningens riktning Hydrolog 54.

När vattnet står stilla och har dämmts upp måste det tappas av, och när det inte finns någon lutning eller en sådan inte kan åstadkommas — ledas bort eller avledas.

Kausativet låta rinna används inte inom hydrologin. Att låta rinna kan man göra med sav, tjära (”släppa ut”), öl, svagdricka, mäsk, vin (”tappa av”), vassle, kvarg (”låta rinna av”), mjölk (”tappa”), blod, saliv, tårar (”droppa”), sprit (”bränna”). Att låta rinna betyder också ”smälta” (i fysisk mening — ”smälta”): Må den klara solen lysa upp, må den smälta isberget (folksång) Ds. Vatten, om det någonsin tappas, tappas bara ur kranen eller genom rännan. Endast den folklige J. Baltrušis och den stilistiske Vaižgantas använde låta rinna i en betydelse nära ”släppa ut”: Och regnet störtflödade, öste, skvalpade. Jorden drack och kunde inte längre suga upp, så den täcktes av en svart skorpa, tog inte längre emot vatten, utan ledde det nedåt till ängar, pölar, kärr, 〈…〉 J. Balt. På våren sin rikliga fuktighet från de östra höjderna

103

rinna längs den bäcken och översvämma ängarna vida omkring Vaižg. En liknande användning har dock inga utsikter inom hydrologin.

Inom hydrologin är det nödvändigt att skilja mellan flöda och släppa ut, det vill säga ”låta det flöda”, samt leda, det vill säga ”åstadkomma att det flödar”. Så är också fallet. Vi ska kortfattat gå igenom användningen av uttrycken släppa ut och leda vatten (och deras avledningar), samtidigt som vi pekar på olika brister och ofullkomligheter i bruket.

Vattnet sänks när det finns en lutning men inget drag: vattnet har dämt upp sig eller blivit uppdämt, stängt med någon lucka eller kran och kan inte självt rinna av längs lutningen, t.ex.: Vattensänkning — водопонижение — ”sänkning av vattennivån med vattenregleringsanordningar (t.ex. i en sjö)” MelŽ, motsats. vattenhöjning — водоподъём — ”höjning av vattennivån för bevattning och andra ändamål” MelŽ, jfr vattenståndsstegring — паводок, половодье — ”höjning av vattennivån i en flod när snön smälter eller efter ett skyfall; vårflod, översvämning” MelŽ. Dräneringens huvudsakliga uppgift är att sänka grundvattennivån, <…> Kel 127. <…> anordning som leder bort vatten — dränering Kel 129. Det finns avledning av regnvatten [bortledning] — отвод дождевых вод MetŽ, utloppssluss — выпускной шлюз MelŽ, avtappningssluss — спускной шлюз MelŽ (till den leds avledningssluss — сбросной шлюз), reparationsutlopp MelŽ, utloppskanal — впускной шлюз MelŽ, ŽŪŽ, utloppskanal MelŽ och vattenavledningskanal — водосбросный канал ŽŪŽ.

Men detta är illa uttryckt: <…>avledning av vatten genom avledningsdiken Kel 123. Det borde bara kunna vara tvärtom. Meningen Utloppsdiken är avsedda att leda bort överskottsvatten Drėk 151 har ett felaktigt bruk av prefix.

Vatten kan tappas av på ett helt annat sätt också — inte längs en lutning, utan rakt nedåt: vertikal dränering — ”sådan dränering där marken avvattnas genom vertikala rör, genom vilka vatten antingen leds ned till genomsläppliga djupare lager (nederländsk dränering), eller pumpas upp till markytan (kalifornisk dränering)” MelŽ.

Från termen avrinnande vatten — стекающая вода — ”den del av nederbörden som rinner längs markytan i lutningens riktning” MelŽ skiljer sig avloppsvatten från avloppsnätet — сточные канализационные воды MelŽ. Denna term har två varianter: 1) avloppsvatten — hushålls-, industri-, regn- och smältvatten som förorenats av föroreningar. <…>. Man skiljer mellan hushålls-, industri- och dagvatten LTE VIII. Det finns också en singularvariant: avloppsvatten PolŽ₂, M och T 1975 3 43, VN 1983 214 2(nx). Ibland används båda till och med parallellt: avloppsvatten Šv 1973 12 26(2x) och avloppsvatten ibid. (7x); 2) avloppsvatten — сточная вода — ”vatten som använts för hushålls- eller industriändamål och som leds (= släpps ut) till reningsanläggningar och en recipient” eller ”vatten som rinner ut från avloppsanläggningar” MelŽ eller avloppsvatten (det delas in i a) hushållsspillvatten eller hushålls- och fekalvatten; b) processvatten från industriföretag; 3) dagvatten eller regnvatten) Vandentiek 207 (även om det i en intervju med bokens författare 20 år senare sägs: På ert initiativ inrättades 1962 vid KPI ett filiallaboratorium för rening av avloppsvatten M och T 1976 7 29). Den tredje varianten är synonym: avloppsvatten [avloppsnätets vatten] — сточная вода MetŽ.

104

Ibland förekommer verkliga märkvärdigheter: <...> att ta i bruk nya reningsanläggningar för avloppsvatten från stadens avloppsnät Šv 1977 1 25 (ur okorrigerade skrifter). Det blandas till och med ihop med (produktions)avfall: Enbart i landets stora floder <...> släpps årligen mer än sex miljoner ton avfall ut. I Marseille och andra stora städer <...> kastas produktionsavfall direkt i havet T 1977 226 3. Även uttrycket företagens utsläppsvatten MG 1973 5 13, vatten som släpps ut från företagen KV 1971 44 13, utsläppt vatten M ir T 1975 3 44, utkastat vatten Šv 1973 12 26, avloppsutlopp MG 1977 2 7 används.

Mer etablerat är avloppsvatten, och kanske är till och med singularformen avloppsvatten mer lovande. Det är sent att fundera över varför man inte använder avledningsvatten eller utsläppsvatten. Båda skulle ha ungefär samma innebörd — vattnet släpps ut, alltså rinner bort, jfr: <...> avlopp — ett system av anläggningar genom vilket använt avloppsvatten avleds Vand ū k. 6. <...> till floder och andra vattendrag i de nämnda avrinningsområdena rinner betydligt mindre orenat avloppsvatten T 1976 28 1. Det vore verkligen bättre, mer precist att säga att avloppsvattnet släpps ut, inte att det avleds. Dessutom betyder avledningsvatten numera не сплошная, о сбросная вода PolŽ₂ (i MelŽ användes avledningsvatten; om deras betydelse och lämplighet, se nedan).

När lutning saknas kan vattnet inte ledas bort eller ledas till — utan mekaniska hjälpmedel. Det finns mekanisk dränering MelŽ, mekanisk bevattning MelŽ (jfr eng. pumping irrigation), bevattning genom mekanisk pumpning av vatten MelŽ, ŽŪŽ, till och med dränering genom mekanisk pumpning av vatten MelŽ.

Men avledningar är ofta tveksamma eller rentav uppenbart omotiverade — de används där det borde stå (ut)släppande. Exempel: avledningsvatten — сбросная вода — ”vatten som inte förbrukas av jordbruksgrödor och rinner bort från det bevattnade området” MelŽ (PolŽ₂ avledningsvatten är inte heller tillräckligt precist och tydligt); avledning — отвод — ”bortförande (av vatten)” MelŽ, vattenavledning — отвод воды — ”bortförande av vatten från ett område som ska dräneras” MelŽ; avledande del av ett markavvattningssystem — проводящая часть мелиоративной системы — ”hela systemet av avledningskanaler i ett dräneringssystem, genom vilka vatten som samlats upp av dräneringsanordningar [!] leds till en recipient” MelŽ och avledande del av ett dräneringssystem — проводящая часть осушительной системы — ”den del av dräneringssystemet som består av en huvudgrav och avledningsdiken” MelŽ; avledande bevattningsnät — сбросная оросительная сеть — ”ett kanalsystem vars syfte är att avlägsna överskottsvatten från det bevattnade fältet, vilket uppstår när vatten släpps ut från bevattningskanaler, vid olyckor osv.” MelŽ; matande bevattningsnät — проводящая оросительная сеть — ”den del av ett bevattningssystem vars uppgift är att leda vatten från bevattningskällan till de bevattnade fälten” MelŽ och vattenavledningsnät (avledningsnät) — водоотводная (проводящая) сеть — ”dräneringskanaler genom vilka vatten från det dränerade området leds till en recipient” MelŽ; nät av avledningsdiken — водоотводная (водосборная) сеть каналов MelŽ samt nät av matande bevattningskanaler — сеть проводящих оросительных каналов — ”bevattningskanaler som leder vatten från en vattenreservoar till ett bevattnat område” MelŽ.

105

Det är inte heller helt klart om verbet leda passar i andra fall. Exempel: matningskanal — проводящий канал — ”kanal genom vilken vatten leds till ett bevattnat område eller en annan användningsplats” MelŽ, avledningskanal — водоотводный канал — ”kanal genom vilken överskottsvatten avleds” (dit avlednings- och avloppskanalen leds) MelŽ, avlednings-/utloppskanal — выводящий канал (och vattenavledningskanal — водоотводный канал) ŽŪŽ, huvudavledningskanal — ”huvudkanal till vilken vatten från sekundära kanaler leds och förs vidare till en recipient” MelŽ; matningsdike — проводящая канава — ”dike genom vilket vatten rinner in i ett bevattnat område” MelŽ, avledningsdike (avloppsdike) — водоотводная канава — ”dike som samlar upp vatten från dräneringsanordningen [!] och leder det till en dräneringskanal av högre ordning eller till en recipient” MelŽ, utloppsränna — выводная канавка — ”ränna genom vilken vatten förs ut från ett bevattningsdike av högre ordning” MelŽ, tilloppsfåra — выводная борозда ”fåra genom vilken vatten släpps in i bevattningsfåror” MelŽ, avledningsfåra — сбросная борозда — ”fåra som samlar upp vatten från flera sidofåror” MelŽ; matningsrör — проводящая труба, подающая труба — MelŽ, avledningsrör — отводящая труба — ”rör för att leda bort vatten” MelŽ.

Ibland används ledning helt i onödan, till exempel: holländsk dränering — <…> vatten leds ned på djupet MelŽ. Bättre är formuleringen: vertikal dränering — <…> vatten <…> leds ned till genomsläppliga djupare lager (holländsk dränering), <…> MelŽ.

Endast omledningskanal — обводный канал — ”kanal genom vilken en del av flodens vattenföring leds åt sidan för att minska översvämningen och sedan återförs till floden nedströms om det skyddade området” MelŽ, och tillförande kolmationskanal — водопроводный кольматационный канал — ”kanal genom vilken vatten leds till ett område som ska kolmatas” MelŽ, är invändningsfria. Från omledningskanalen skiljer sig tydligen förbiledningskanal — обходной канал — ”kanal som går förbi någon anläggning (t.ex. en damm)” MelŽ.

Även om det finns konkreta tvivel och oklarheter, till och med uppenbara och tyvärr talrika fel, är det i allmänhet inte bara möjligt utan också nödvändigt att leda vatten. Detta stöds också av de vedertagna uttrycken föra in/föra fram vatten, (i)leda vattenförsörjning och den semantiska rinna/strömma ↔ leda-korrelationen (liksom dra — låta rinna). Det finns också gott om internationella och främmande paralleller av detta slag. Exempel: derivationskanal — ”kanal genom vilken vatten leds till vattenturbiner” MelŽ; akvedukt, dyker < lat. ducere ”leda”; jfr även eng. duct — проход; канал, протока; труба Гидр сл, water conduct — водовод; водопровод Гидр сл, conduit — водоотводная канава Гидр сл, eduction — истечение; выпуск; выход; удаление (жидкости) Гидр сл, eduction pipe — utsläpps- eller avloppsrör, lead(er) — 1. kanal; passage (bland drivis); 3. stupränna Гидр сл., ryska водовод, водопровод, водоотвод, tyska Wasserabführung m.fl.

Vatten tillförs dessutom, fördelas, samlas upp, fångas in, tas in och tillhandahålls. Exempel: <…> bevattningssystem med mekanisk vattentillförsel Drėk 21; I alla större bevattningssystem installeras tillförsel-, fördelnings- och utsläpps-

106

öppna diken Drėk 150; tillförselledning MelŽ; vattenuppsamlare MelŽ; vattenfördelare MelŽ; uppsamlande dränering MelŽ; en anläggningskomplex avsett för att ta, tillföra och fördela vatten inom ett angivet område kallas ett bevattningssystem Drėk 19. En komponent i bevattningssystemet från vilken vatten hämtas kallas dock vattenkälla (flod, sjö, damm) (se Drėk 19), medan en komponent i dräneringssystemet till vilken vattnet leds bort kallas vattenmottagare eller mottagare (se MelŽ); jämför också vattenuttag MelŽ. Inom vattenförsörjningen är det annorlunda — vattenintag (водозабор) kallas de anläggningar vid företag där vatten tas ut (se Vandentiek 33, 35).

5. Självfall

Även om flöde till sin verkningskaraktär står i motsats till att leda, föra (och dra), finns det i samtliga fall ett visst vattenflöde, en viss strömning. Därmed blir behovet av termen självfall — самотёк — förståeligt: ”fenomen där vatten (vätska) strömmar genom kanaler eller rör med en viss lutning under inverkan av sin egen tyngd; självströmning” MelŽ. Om man inte förstår detta skulle komponenternas förhållande i självfall verka pleonastiskt. Men med ett sådant formalistiskt synsätt skulle man också behöva kritisera självgång, självfärd, självrullning. Det vore inte förnuftigt.

Självfall används också adverbiellt (liksom varianten med självfall): gödseln hamnar av sig själv i gödselstaden T 1977 70 1, vattnet ⟨…⟩ återvänder med självfall till akvarierna M ir G 1978 7 9, bränslet strömmar med självfall VV I 31, 32, mjölken rinner ut med självfall VV I 205.

Men vattnet, visserligen något annorlunda men ändå av liknande slag, är inte självfallande utan gravitationellt: Gravitationellt vatten är en typ av fritt vatten som rör sig fritt i bergarters porer och sprickor [!] under inverkan av tyngdkraften= (påverkad av tyngdkraften) och vid förekomst av en tryckskillnad Hidrogeol 102 (på liknande sätt även MelŽ). I andra språk finns också gravitationellt flöde, ström och avrinning, ja till och med gravitationell vattenförsörjning, till exempel: eng. gravity flow — 1. безнапорный поток, самотёк; 2. гравитационное течение (ледника) Гидр сл, gravity current — гравитационное течение ⟨…⟩ Гидр сл, gravity drain — сток самотёком Гидр сл, rus. самотёчное орошение — pol. nawadnienie grawitacyjne Słow tech, гравитационный водопровод — wodociąg grawitacyjny Słow tech. På litauiska används också självfallande (självfalls-, självströmmande) och gravitationell vattenförsörjning: vattenförsörjning med fritt flöde (självfall) — самотечное водоснабжение PolŽ₂, självfallande vattenförsörjning — самотечный водопровод PolŽ₂, vattenförsörjning med självfall L ir M 1983 47 8, självfallande vattenförsörjning Vandentiek 7, gravitationella (självfallande) vattenförsörjningssystem Vandentiek 16, gravitationella vattenförsörjningssystem Vandentiek 16, gravitationell vattenförsörjning — гравитационный водопровод _PolŽ₂.

Gravitationell vattenförsörjning står i motsats till vattenförsörjning med mekaniskt tryck: Med vattenförsörjning med mekaniskt tryck avses sådana system där vatten pumpas in i vattenledningsnätet; i gravitationella vattenförsörjningssystem kommer däremot vattnet in i vattenledningsnätet genom självfall, ⟨…⟩ Vandentiek 16. Dessa termer är dock inte etablerade; även andra används — trycksatt och trycklös vattenförsörjning:

107

Vattenförsörjningssystem kan vara trycklösa eller trycksatta ŽŪVand 175; trycksatt vattenförsörjning med mekanisk vattenuppfordring ŽŪVand 6; trycksatt vattenförsörjning med vattentorn ŽŪVand 6; högtrycksvattenförsörjning ŽŪVand 7.

Valet mellan dessa oetablerade benämningar på vattenförsörjningssystem är i högre grad en fråga för specialisterna. Endast när det gäller vattenförsörjning med självfall kan man också anföra språkliga resonemang. Denna benämning, liksom självfallande vattentillförsel MelŽ, tycks ha en större brist på förenlighet mellan komponenterna — självverksamhet (strömma) och ändamålsenligt agerande (förse) — än själva självfallet. Naturligtvis är en vattenledning inte en flod: den har ventiler och kranar, och om man inte öppnar dem upphör vattenledningen inte att finnas, men det blir heller inget flöde, inget självfall. Ändå skaver tappa ut med självfall Vandentiek 307 minst i öronen, mjölk tappas ut ur behållare med självfall VV II 253 — mer, vattnet tillförs med självfall Vandentiek 30, vattnet tillförs från källan till det bevattnade området och fördelas där med självfall Drėk 21 — ännu mer, och vatten leddes med självfall in till stadens centrum från Vingriai-källorna Vandentiek 7 — allra mest.

Mindre problematiska ur denna synvinkel är självfallsdränering MelŽ, självfallstorkning MelŽ, självfallsbevattning MelŽ, ŽŪŽ, bevattning med självfall MelŽ, självfallsbevattningssystem Drėk 21, självfallskanal MelŽ, självfallsrör MelŽ.

6. Avledningar av verbavledda substantiv med prefixen teketi, leisti, vesti

Inom hydrologins, geografins, markavvattningens och meteorologins terminologi finns det ganska många avledningar av verbavledda substantiv med prefix till verbet tekėti: intakas och det mindre vanliga ištakas (t.ex.: Pisos källflöde från sjön Vištytis. Turist 206. Rakyte rinner upp från den sydöstra kanten av Rakas. Själva källflödet är gömt i tät vass, ‹…› MG 1973 7 34. ‹…› ett naturligt utlopp genom vilket överskottsvattnet [från sjön] skulle rinna bort MG 1977 5 16), vandens įtekis — nпумок воды — ”vattnets inströmning i ett område” MelŽ, nuotakas, nuotakis, nuotėkis, protaka, protakas, protakis, protėkis, pertaka, pertakas, prietaka — nпумок — ”vattnets tillrinning (inflöde)” MelŽ (och vandens prietaka — nпумок воды ”vattnets tillflöde” MelŽ, likaså oro prietaka — nпумок воздуха MetŽ, šilumos prietaka — nпумок тепла MetŽ), prietėkis (t.ex.: ‹…› ytvattens och grundvattens tillflöde till Aralsjön T 1981 70 4), santaka, užtaka (köldens inträngning på cyklonens baksida [bakom cyklonen] MetŽ), užtakis, užutekis. Nästan alla möjligheter har alltså förverkligats. I dialekterna finns ytterligare några liknande avledningar: aptaka ”en flods översvämning”, attaka(s) ”vik; bakvatten”, atotekis ”strömning bakåt”.

Här är det bara själva faktumet att avledningarna är många och har terminologisk karaktär som är av störst vikt. Några av dem hör inte till denna artikels ämne. Ämnet för detta avsnitt kräver att endast några få behandlas mer ingående.

Framför allt gäller det nuotakis och nuotėkis. Ibland betraktas de som varianter av samma term, ibland som två olika termer. DŽ₂ anger den senare som huvudvariant: nuotakis se nuotėkis 1. ”läckage, avrinning: av vatten, gas, elektrisk ström”; 2. fackterm ”den vattenmängd som rinner bort under en viss tid”. Den andra betydelsen är bara en inskränkning av den första (med avseende på objekt och kvantitet). LKŽ VIII jämställer dem endast delvis: nuotėkio den allmänna betydelsen ”läckage, avrinning, ström (av vatten, gas,

108

elektricitet)” har en inskränkt variant (med avseende på objekt) ”vatten som rinner av över markytan eller genom marken under tyngdkraftens inverkan”, betecknad med ordet nuotakis 1; ännu mer inskränkt (med avseende på kvantitet) är ordets andra betydelse – geogr. ”den vattenmängd som rinner bort under en viss tidsperiod”. Även nuotėkis 2 hänvisar till denna betydelse. (Och nuotėkis 3. ”dike eller rör för avledning av vatten”, även om detta inte anges, motsvarar nuotakas 3.) Så är det också i MelŽ: nuotėkis se nuotakis – сток – 1. ”den vattenmängd som rinner genom en flod (eller kanal) under en viss tidsperiod (dygn, månad, år)”; 2. ”vatten som rinner av över markytan eller genom marken under tyngdkraftens inverkan”. Nuotakis används också i PolŽ₁ och ŽŪŽ. Det var också vanligare i markavvattningslitteraturen, t.ex.: En del av nederbörden som faller på land rinner av över markytan och bildar ytvatten, eller ytavrinning (floder, bäckar, sjöar); en del tränger ner i marken och bildar grundvatten, eller grundavrinning; en del avdunstar på nytt Mel 14. Den vattenmängd som under en viss tidsenhet rinner av över markytan från ett visst avrinningsområde kallas ytavrinning Mel 18. Men GeolŽ, GeogrŽ, PolŽ₂ och LTE VIII använder nuotėkis. Det dominerar också i den nyare markavvattningslitteraturen: Med avrinning avses den vattenmängd som rinner av ⟨…⟩ under en viss tidsperiod (timme, dygn, vecka, månad, år eller flera år) Hidrolog 79.

Varför har man svängt på det här viset – i GeolŽ var termen nuotėkis, därefter dominerade nuotakis på många håll, och nu har nuotėkis åter etablerat sig? Troligen ville man undvika tvetydighet: nuotėkis är en annan term – утечка: gasläckage, värmeläckage, radioaktivitetsläckage FTŽ, PolŽ₂ m.fl. Men här finns det i själva verket ingen tvetydighet, eftersom утечка och сток är begrepp inom helt skilda områden. Om de uttrycks likadant på litauiska – nuotėkis – kommer ingen därför att blanda ihop begreppen från de två områdena. Inom ett tredje område kan det finnas ytterligare en betydelse av nuotėkis, t.ex.: När socker framställs enligt tvåproduktsmetoden centrifugeras den kokta första massecuite: den första gröna sirapen separeras från sockerkristallerna, och av den kokas den andra massecuite; ⟨…⟩. I centrifugen vitas sockerkristallerna som återstår efter centrifugeringen av den första massecuite med hett vatten (75–80 °C) eller överhettad ånga. Den vita sirap som bildas återförs för kokning av den första massecuite LTE II 448.

Även substantivet nuotakas, en abstraktbildning till verbet nutekėti, används. Dess betydelsesystem är vidsträckt och motsägelsefullt. I DŽ₂ betyder det 1. ”flodavrinningsområde”; 2. ”dike eller rör för avledning av vatten”; i LKŽ VIII – 1. geogr. ”område, avrinningsområde, varifrån en flod med sina bifloder, en sjö eller ett hav avvattnas” (även nuoteka); 2. ”avrinning” (även nuotaka 1. ”avrinning, avledning, flöde”); 3. ”dike eller rör för avledning av vatten”; i MelŽ – водоотвод ”dike eller rör för avledning av vatten”, men vandens nuotakas – водосток – ”plats där vatten leds bort” MelŽ, medan водоотвод betyder ”nuotakas, vattenavledare” (och vandens nuvestuvas i MelŽ – водоотвод – ”anordning för att leda bort vatten”, nuvestuvas – водоотводный канал – jämför med nuvedamasis kanalas) och водосток – ”vandens nuotakas”; i PolŽ₂ водоотвод – 1. vattenavledning; 2. nuotakas; водосток – 1. vattenavlopp; 2. dagvattenledning (i PolŽ₂ – endast dagvattenledning); водоотводная och отводная, водосточная och сточная канава – avledningsdike, nuotakas (i PolŽ₂: водосточная канава – vattenavledningsdike, отводная канава – avledningsdike); водоотводная труба – nuotakas, dräneringsrör, отводная труба – nuotakas (i PolŽ₂ – grenrör), от-

109

vandenų truba – nuotakas (i PolŽ₂ – avloppsrör, dräneringsrör, vattenavledningsrör).

Således betecknar nuotakas både avrinning (självfall, avledning, bortledning) och motsvarande vattenled (dike, dränering, rör). I den andra betydelsen är nuotakas mer nödvändigt; i den första vore nuotaka lämpligare (2. ”avrinning, bortflöde, avvattning”: vandens nuotaka DŽ₂), medan nuotakas (eller nuoteka) är föråldrat och onödigt i betydelsen ”avrinningsområde”.

För övrigt används nuotakas på liknande sätt även i den anatomiska nomenklaturen, t.ex.: Genom vissa öppningar i skallbenen löper vener som förbinder de hårda hjärnhinnornas sinus med venerna på skallens utsida. Dessa är emissarievener, emissaria. I dem finns emissarievener, venae emissariae. Žmog anat 460. Vertexemissarien. Mastoidemissarien. Kondylemissarien. Occipitalemissarien. Žmog anat 460. Mastoidemissarieven Žmog anat 120.

Det finns också adjektivet nuotakinis, -ė ”vattenavledande” i LKŽ VIII, men av okänd anledning används det nästan inte alls. Substantivet nuotakinė, som kring Pilviškiai och på andra håll i Suvalkija används i betydelsen ”huvudavvattningsdike”, har inte ens tagits med i LKŽ.

Om vi ser oss om i folkspråket hittar vi också substantivavledningar av verben nutraukti, nuleisti – nuotrauka: När man grävt ett dike på fältet, blir det ändå en avrinning Salamiestis. Se så klen rågen är: det fanns inte alls någon avledning – vattnet låg kvar Dovilai och nuotraukis: Här är vattenavrinningen stor Ėriškiai; nuolaida ”sluttande plats”: Gräv igenom – vattnet står som i en skål (i ett kärl), utan någon sluttning Juodaičiai. Vatten som bryter fram från sluttningarna någon Piniava och ”ett litet dike för att leda bort vatten”: Längs åkerrenen gräver man en avledningsränna efter att rågen såtts A. Juškos ordbok. (Betydelsen av naturlig avrinning börjar användas i Här kan man njuta både av de skuggiga karpatiska granskogarna och av de vidsträckta sluttningarna på alpängarna M ir G 1977 4 22.) MelŽ har visserligen nuolaiduma, nuolaida, men de används endast i betydelsen — покатное место, скат — ”sluttande plats, nedförsbacke”. Den andra betydelsen är viktigare för hydrologin. I den första betydelsen har MelŽ nuolydis — lutning hos en sluttning, botten, flodbädd, vattenyta, medelflöde (kanske borde det endast behålla betydelsen av de pleonastiska termerna naturlig och direkt lutning, som semantiskt motsvarar nuotakas och nuotėkis, jfr.: Den viktigaste morfometriska terrängindikatorn, som till stor del bestämmer ytavrinningens storlek, är lutningen MG 1977 6 18, och ersätta de oxymoroniska uttrycken konstgjord lutning med den tillfälliga termen nuolaidis, och omvänd lutning — bakfall).

I vissa äldre tvåspråkiga ordböcker användes också nuovada och nuovadas i betydelsen ”avledningsrör” LKŽ VIII.

Om dessa ord införlivades i hydrologins terminologi skulle man kunna skapa två mikrosystem: 1) nuotaka — nuolaida nuovada — nuotrauka och 2) nuotakas — nuolaidas — nuovadas — nuotr aukas. Specialisterna får själva komma överens om huruvida nuotakus, nuolaidus, nuovadus, nuotr aukus ska ges betydelsen av endast en typ av vattenled, till exempel ett dike, eller flera, till exempel både ett dike och ett rör, eller om saken ska ordnas på något annat sätt – genom att ge dem en gemensam, besläktad betydelse av vattenled och beteckna underkategorierna med adjektiv som bildats av dem: nuotakinis-dike, nuotakinis-rö

110

nalas, avrinningdränering, avloppsrör och motsvarande avledande, dränerande, avvattnande, med åtskillnad från motsvarande participformer – avrinnande, utsläppt, avlett, bortlett vatten.

Det är också en fråga för specialister att avgöra om det behövs och, i så fall, vilka avledningar från verben tekėti, leisti, vesti med andra prefix, till exempel: inlopp, inloppsledning, utloppsledning, tilloppsledning, tillopp, utlopp och så vidare. En del av dessa ord finns redan i språket eller har funnits där; ord som saknas är lätta att bilda. För övrigt används några av dem redan inom hydrotekniken, till exempel: Med tilloppsledning avses en rörledning mellan det yttre vattenledningsnätet och vattenmätarnoden i byggnaden ŽŪVand 233.

Att några av dessa ord (avrinning, fotografi, avledningsledning, tillopp, inloppsledning med flera) redan är termer inom andra områden eller ord i allmänt språkbruk hindrar dem inte från att också bli termer inom hydrologi, hydroteknik eller markavvattning. Detta bevisas tydligt av det tidigare behandlade fallet med avrinning. Sådana ordförrådsfenomen är i allmänhet ett kännetecken på ett utvecklat språk.

KORTA SLUTSATSER

1. Undersökningen av den språkliga-semantiska terminsystemet ”vattnets strömning” omfattar flera mikrosystem av realiserade avledningar (och nominativa resurser) till verbet tekėti, dess synonymer, hyperonym, kausativ och antonymer.

2. Vattnets rörelse och strömning förhåller sig till varandra som hyperonym och hyponym. Strömningsbetydelsens särskiljande komponenter är: 1) ”strömartad, fårlik”, 2) ”mer eller mindre jämn”; även om strömningen kan vara virvlande (turbulent) används i detta fall vanligen rörelse (även ångans rörelse). Det är olämpligt att jämställa alla typer – både jämn och laminär strömning – med hyperonymen rörelse.

3. flöde, ström, strömning är inte tydligt åtskilda. Även om detta inte skapar någon ämnesmässig förvirring är det ändå en brist. Ett större och korrigerbart fel är att ström (även flöde och strömning) används omväxlande med srūvis i betydelsen ”del av ett flöde”.

4. Användningen av vattnets rörelse begränsas inte bara av dess semantik och verbet judėti låga avledningspotential, utan också av att prefixformer saknas. Sådana former finns för tekėti, tekėjimas – inströmning, tillströmning, avrinning, utströmning; cirkulation, tillrinning och många andra.

5. Det är svårt att önska sig fler synonymer som uttrycker strömningshastighet och strömningskaraktär, såsom plūsti, srūti, sroventi/almėti, salvėti/sunktis, inom hydrologin.

6. Kausativformen tekinti används inte inom hydrologin. I betydelsen ”låta rinna” används leisti (och prefixformerna išleisti, nuleisti, įleisti); i betydelsen ”åstadkomma att det rinner (vanligen med mekaniska medel)” används vesti (sannolikt även nuvesti). Prefixformerna atvesti, apvesti och deras avledningar är särskilt behövliga, till exempel: avledningskanal, förbiledningskanal. Detta stämmer också med de gängse uttrycken leda in, leda fram vatten, (in)leda vattenförsörjning. Däremot är ledning, oftast avledning ofta tveksamt eller till och med omotiverat – det används där det borde stå (av)tappning, till exempel: avledningsvatten ”vatten som inte används för jordbruksgrödor och rinner bort från det bevattnade området” Melž.

111

7. Vare sig vattnet rinner av sig självt, släpps fram eller leds, rinner det ändå. Därför behövs en term för att säga att det rinner av sig självt: savitaka. Även adverbet savitaka och adjektivet savitakis används: avvattning, bevattning, kanal, rör; vattenledningen är självrinnande/gravitationell (i motsats till trycksatt), medan vattnet endast är gravitationellt (används kanske bara i teorin – inom hydrogeologin).

8. För att striktare skilja mellan avledningar bildade av ändelser till prefixformer av verbet tekėti ”rinna” behövs avledningar av nutekėti ”rinna bort”. Enligt den ungefärligen rådande språkbruket föreslås följande åtskillnad: 1) nuotekis ”den vattenmängd som rinner bort under en viss tid” (äldre nuotakis), 2) nuotaka ”avrinning, avrinningsegenskap” (äldre nuotakis), 3) nuotakas ”avloppsledning (dike, dränering, rör) (äldre ”flodbäcken”). Genom att integrera de terminologiska avledningarna och liknande former av äldre ordboksord som nuleisti, nuvesti, nutraukti skulle man kunna bilda två hydrologiska mikrosystem: 1) nuotaka – nuolaida – nuovada – nuotrauka och 2) vattenleder: nuotakas – nuolaidas – nuovadas – nuotraukas, och som artbeteckningar: nuotakinis – nuolaidinis – nuovadinis – nuotraukinis dike, kanal, rör (endast vattnet borde betecknas som nutekamasis – nuleidžiamasis – nuvedamasis – nutraukiamasis). Om det behövdes finns liknande avledningar också av andra liknande verb med prefix: įlaida, išlaida, įlaidas, išlaidas, įvada, išvada, įvadas, išvadas, … Att några av dessa – nuotaka, nuotrauka, nuovadas, įlaidas, įvadas med flera – redan är termer inom andra områden eller ord i allmänspråket hindrar dem inte från att också bli termer inom hydrologi, hydroteknik och markavvattning. Sådana ordboksföreteelser är ett tecken på ett utvecklat språk.

FÖRKORTNINGAR

Här används samma förkortningar som i författarens artikel ”Melioracija, drenažas, irigacija”, angiven i fotnot 1.

PolŽ betecknas här som PolŽ₁.

Dessutom används:

FTŽ – Fizikos terminų žodynas / Red. P. Brazdžiūnas. V., 1980.

PolŽ₂ – Rusų–lietuvių kalbų politechnikos žodynas / Sudarė G. Daugėla. V., 1984.

Vandentiek – Vabaliečius S. Vandentiekis ir kanalizacija. V., 1954.

VN – Vakarinės naujienos.

VV I – Klenikovas V., Iljinas N. Automobilis / Lärobok för förare av första klass. V., 1976.

VV II – Sabininas A., Plechanovas I., Černiaikinas V. Automobilis / Lärobok för förare av andra klass. V., 1973.

Й. КЛИМАВИЧЮС

NÅGRA MIKROSYSTEM AV HYDROLOGISKA TERMER

(Vattnets strömning)

Sammanfattning

Undersökningen av den språkliga terminosystemet ”vattnets strömning” bygger på semantiken och ordavbildningarna och potentialen hos verbet tekėti ”flyta” och omfattar flera mikrosystem, där även avledningar av dess synonymer, hyperonym, kausativ och antonymer används. Brister, variationer och ofullkomligheter som förekommer anges, liksom orsakerna till att de uppstått, och konkreta åtgärder för att avhjälpa dem föreslås.