LIETUVIŲ LEKSIKOS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOS

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI. XXIX (1991)

ZOFIJA BABICKIENĖ

REGRESSIV VOKALASSIMILATION I KRETINGA-DIALEKTERNA

1. Inledande anmärkningar*. Vokalassimilation är ett mycket viktigt fenomen i den samogitiska dialekten: den ligger till grund för klassificeringen av till och med de nordliga samogitiska subdialekterna – kretinga- och telšiai-dialekterna (Girdenis, Zinkevičius, 1966, 142; Zinkevičius, 1978, 112–114; Grinaveckis, 1973, 13, 142–145, Girdenis, 1981, 42, 50).

Vokalassimilation har undersökts mer ingående endast i telšiai- och varniai-subdialekterna (Girdenis, 1962; Rokaitė, 1961; Vitkauskas, 1963, 1974; Skirmantas, Girdenis, 1972). Noggrannare observationer och experiment visade att assimilation också förekommer i dialekterna Kulių, Budrių och Darbėnų, som hör till de nordliga samogitiska dounininkai-kretinga-dialekterna.

I kretinga-subdialekten är vokalassimilationen inte lika tydlig som i telšiai-subdialekten. Nästan i alla positioner där telšiai-dialekttalarna har i, u (t.ex.: singularis nominativ vė̃nės ”spik”, mõsės→musis ”fluga”: pluralis ackusativ vinis ”spikar”, mùsis → musis ”flugor” Mžk¹) uttalar kretinga-dialekttalarna öppnare ę, o-varianter, jämför följande minimala par: singularis nominativ bẽtės → bitis ”bi”: pluralis ackusativ bẽtis → bitis ”bin”; presens indikativ singularis 1:a person knę̃šǫ ”jag gräver”: 2:a person knęši ”du gräver”; pluralis nominativ rõgė ”råg”: pluralis genitiv rùg’ūm ”rågens”; presens indikativ singularis 1:a person pl’ǫ.rpǫ→pliurpù ”jag pladdrar”: 2:a person pl’ǫ.rpi ”du pladdrar”. I de senare exemplen i paren har vokalerna ę, o ett mer slutet uttal och högre tungposition (om transkriptionen, se s. 24).

Assimilationstendensen märks lätt också när ę har förlängts i kretinga-dialekterna. Jämför aš rė̃.šǫ → aš rišu ”jag kommer att sy”: to rė̃.ši ”du syr”; aš patę̃.ksǫ → aš patiksu ”jag kommer att tycka om”: to patę̃.ksi ”du tycker om”; drė̃.skes ”trasor”: drį̃.skiṣ ”trasig”; žlė̃.be ”en kis”: žl’į̃.bi ”kis”; spę̃.tres ”spräckliga”: sp’į̃.tris ”spräcklig”. I detta fall uttalas framför en hög vokal en mycket sluten, spänd vokal, som påminner om litteraturspråkets ė. I de undersökta dialekterna är denna vokal tydligt diftongiserad och ganska lik diftongen ie.

När vi jämför vokalassimilationen i kretinga- och telšiai-subdialekterna ser vi att den väsentliga skillnaden är att fonemet förändras genom assimilation i telšiai-subdialekten, medan nya varianter av samma fonem – snävare e- och o-allofoner – uppstår i kretinga-dialekterna. Intrycket är att telšiai-dialekttalarna också kan ha genomgått ett sådant stadium (jfr Kazlauskas, 1969, 32), men att de senare av vissa orsaker ersatte mellanljuden med tydliga ljud. Om detta antagande är riktigt bör vokalassimilationen i kretinga-dialekterna vara äldre.

* Författaren tackar varmt prof. A. Girdenis, som uppmuntrade henne att skriva denna artikel och även lämnade många värdefulla kritiska synpunkter, vilka hon försöker beakta.

¹Ortsförkortningarna är desamma som i den akademiska ”Litauiska språkets ordbok”.

15

Löp.nr. | Vokal | Stavelsevolym | Position | Parametrar | Pra F₁ 1 | ẹ | 6 | —C′ | x ± s | 345 ± 14 | | | | v | 4,14 | | | | ÷ | 330 ÷ 360 2 | ẹ | 11 | —C | x ± s | 400 ± 35 | | | | v | 8,45 | | | | ÷ | 380 ÷ 420

2. Forskningsmetodik. Inspelningarna av de kretingiska dialekterna analyserades inte bara auditivt; även den instrumentella spektrografiska metoden tillämpades i stor utsträckning². Med denna metod undersöktes de akustiska egenskaperna hos enskilda vokaler och diftonger, särskilt positionsvarianterna av fonemen /ę/, /e/, /ọ/. För första gången spelades följande text in: ātē·t drẽ.s̃kis õntā, ātē·t drẽ.s̃kēs õntā, tūoki drẽški atvès, tūokę drẽškę atvès, tūokę drẽškę laūko, aš tum drẽšk’u laūko…* Andra gången valdes följande text: aš pẽlūs jeu alāus, aš patẽ·ks’o pūonams, ātē·t drẽ.s̃kis õntā, jeu nudrẽ.s̃ka Stāpuons, to palẽ·ksi vẽšūs, lāuk tuo plẽ.ke šētā, to pẽlis tuo alāus, ātē·t drẽškes õntā, to jeu pẽli šētā, jeu nuplẽ.ka Stāpuons, lāuk tuo žlẽ.bę šētā …

Informanterna³ läste texterna in på bandspelare med konstaterande intonation. Vid undersökningen av texter från Kulių-dialekten gjordes en inspelning i Vilnius universitets audiovisuella laboratorium med bandspelaren ”Tembr” (bandhastighet 190,5 mm/s). En annan gjordes i Kaunas, i en lägenhet, med bandspelaren ”Orbita” (bandhastighet 97,5 mm/s), med en riktad mikrofon MD-52-A.

Vid Vilnius universitets laboratorium för experimentell fonetik filmades dynamiska spektrogram av typen ”Visible speech”. En spektrograf konstruerad vid Kaunas tekniska institut, KP1-69, användes. Spektrogrammens frekvensområde var 50—10000 Hz, bandhastigheten 63,3 mm/s, analystiden 4 ms och tidmarkeringarna 20 ms.

Formantcentra för vokaler och diftonger mättes på spektrogrammen i början, mitten och slutet av mikrofilmerna med läsapparaten ”Mikrofilm” med ett objektiv, di-

² Texterna från författarens egen Kulių-dialekt, som omfattar byarna Blidakių, Reiskių, Pāalančio, Unkurių med flera, undersöktes med denna metod av artikelförfattaren, medan texterna från Darbėnų-dialekten undersöktes av A. Kalninaitė.

³ Två män som behärskade sin dialekt väl valdes som informanter.

* Om diftongernas stötton (notation), se s. 24.

16

Tabell 1

džia | Mitt | Slut F₂ | F₁ | F₂ | F₁ | F₂ 1830 ± 28 | 380 ± 28 | 1855 ± 29 | 400 ± 20 | 1855 ± 19 1,56 | 7,55 | -1,58 | 5,17 | 1,04 1800 ÷ 1860 | 350 ÷ 410 | 1820 ÷ 1825 | 380 ÷ 420 | 1835 ÷ 1875 1725 ± 60 | 445 ± 35 | 1780 ± 60 | 465 ± 35 | 1725 ± 50 3,54 | 7,95 | -3,2 | 7,16 | 3 1685 ÷ 1765 | 420 ÷ 465 | 1745 ÷ 1815 | 445 ÷ 485 | 1690 ÷ 1760

som förstorar tio gånger. På spektrogrammen mättes varaktigheten med hjälp av tidmarkeringarna. Vid mätningen antecknades ordningsnumret för formantens mittfilter eller för två intilliggande filter, vilket senare omvandlades till hertz (Hz) med hjälp av en särskild tabell. På detta sätt mättes och undersöktes över 200 spektrogram.

Efter att alla mätningar hade utförts beräknades följande statistiska parametrar: aritmetiskt medelvärde (x̄), varians (S²), standardavvikelse (s), 95% konfidensintervall (÷), variationskoefficient (v). Resultatens signifikans bedömdes med Students t-test (Урбах, 1975). Alla parametrar och test beräknades enligt formlerna i boken (Урбах, 1964, 131—133, 166—171).

3. Resultat av den spektrografiska undersökningen

3.1. Vokalen e ”i”

Tabell 1 visar en tämligen tydlig assimilation av vokalen ę — sg. nom. žlė.bis ”žlibis”: sg. gen. žlė.bę ”žlibio”. Vid beräkningen utelämnades uppgifter om former med k (drė.skis: drė.skę), eftersom det hade observerats att de palatala konsonanterna k’, š’ modifierar vokalen ę:s kvalitet. Konfidensintervallen för den andra formanten skär inte varandra vare sig i början, mitten eller slutet. Skillnaden mellan intervallen är störst i slutet.

Tabell 2 visar också assimilationen av den halvlånga betonade vokalen ę ”i”. Här jämförs följande exempel: vokalen ę — sg. nom. drė.skis ”driskis” och ę pl. nom. drė.skes ”driskės”. Vi ser att skillnaden mellan konfidensintervallen för den andra formanten är störst i början — 105 Hz, betydligt mindre i mitten — 65 Hz — och minskar ytterligare i slutet. Dessa statistiskt signifikanta resultat visar också en tämligen tydlig diftongering av vokalen ę, som i kretingadialekten har uppstått till följd av konsonanternas palatalitet. Vokalens början, som påminner om i, är lättare att förena med denna palatalitet.

2. Lietuvių kalbotyros klausimai 29 t.

17

Rad nr.

Vokal

Stavelsevolym

Position

Parametrar

Pra

_F1

1

ę

6

— C’i

x ± s

430 ± 19

v

4,5

÷

410 ÷ 450

2

ę

6

— C’e

x ± s

435 ± 39

v

7,1

÷

400 ÷ 470

Rad nr.

Vokal

Stavelsevolym

Position

Parametrar

Början

_F1

1

ę

6

— C’i

x ± s

360 ± 56

v

15,7

÷

300 ÷ 420

2

ę

9

— C’e

x ± s

355 ± 53

v

14,75

÷

310 ÷ 400

3

ę

8

— Ca

x ± s

400 ± 60

v

15

÷

350 ÷ 450

18

2 lentelė

början

Mitten

Slut

_F₂

_F₁

_F₂

_F₁

_F₂

2250 ± 67

425 ± 18

2275 ± 38

445 ± 14

1900 ± 65

2,98

4,27

1,7

3,2

3,42

2180 ÷ 2320

405 ÷ 445

2235 ÷ 2315

430 ÷ 460

1920 ÷ 2060

2030 ± 42

430 ± 19

2095 ± 69

445 ÷ 27

1925 ± 44

2,0

4,5

3,29

6,2

2,3

1985 ÷ 2075

410 ÷ 450

2020 ÷ 2170

415 ÷ 475

1880 ÷ 1970

Tabell 3

början

Mitten

Slut

_F₂

_F₁

_F₂

_F₁

_F₂

1805 ± 45

355 ± 31

1875 ± 62

375 ± 33

1840 ± 88

2,49

8,7

3,3

8,96

8,4

1755 ÷ 1850

320 ÷ 390

1810 ÷ 1940

340 ÷ 410

1750 ÷ 1930

1790 ± 49

380 ± 55

1845 ± 52

395 ± 60

1815 ± 95

2,75

14,5

2,8

15,3

5,24

1750 ÷ 1830

330 ÷ 425

1800 ÷ 1890

345 ÷ 445

1735 ÷ 1895

1590 ± 65

470 ± 39

1675 ± 35

470 ± 63

1590 ± 48

4,14

8,4

2,12

13,5

3

1535 ÷ 1645

435 ÷ 500

1645 ÷ 1705

415 ÷ 525

1550 ÷ 1630

2*

19

I själva verket modifierar konsonanternas mjukhet och hårdhet vokalernas spektrum avsevärt. Före en mjuk konsonant får vokalen en högre klangfärg (Girdenis, Kubiliūtė-Kliukienė, 1982, 36).

Skillnaden mellan en assimilerad och en icke-assimilerad vokal märks särskilt tydligt när den senare följs av en hård konsonant, jfr. žļė.bis ”žlibis”: apžļė.bęs ”apžlibęs”: apžļė.ba ”apžlibo”, drė.s kis ”driskis”: drė.skęs ”driskęs”: nudrė.ska ”nudrisko”. I de tredje exemplen i paren påminner vokalen ę mycket om ryskans э eller det östlitauiska ė, som används efter ett förhårdat l.

Även konsonantuttalet skiljer sig åt. När det finns en hög vokal i ändelsen är konsonanten före ę tydligt mjuk. Konsonanten före ę mjuknar obetydligt när ę följs av vokaler av ę-typ. Och konsonanten är helt hård före ę när den följs av en hård konsonant, jfr. spē.tris ”spitris”, spē.tres ”spitrės”: spę.tra ”spitro”.

Tabell 3 visar beräkningsresultaten från mätningen av spektrumet hos den halvlånga vokalen ę ”i” i sådana ord som drė.skis ”driskis”, trė.dis ”tridis”, i den andra formen — drė.skę ”driskio”, trė.dę ”tridžio”, i den tredje — nudrė.ska ”nudrisko”, sotre.da ”sutrido”. Statistiskt signifikanta resultat erhölls genom att jämföra konfidensintervallen för de andra formantema i den första raden (1755 Hz, 1810 Hz, 1750 Hz) och den tredje (1535 Hz, 1645 Hz, 1550 Hz), eller i den andra (1750 Hz, 1800 Hz, 1735 Hz) och den tredje raden. Den tydliga assimileringen av vokalen ę ”i” i kulių-dialekten visas i diagrammet, där spektrogrammens frekvens (Hz) är markerad på den vertikala axeln och formantcentrumens punkter — i början, mitten och slutet — på den horisontella. Diagrammet bygger på data från flera försök, beräknade som medelvärde. Konfidensintervallen för kurva A: Pr. — 1962±47; Vid. — 2002±43; Pab. — 1865±57; för kurva B — Pr. — 1848±50; Vid. — 1906±60; Pab. — 1822±64; för kurva C — Pr. — 1590±65; Vid. — 1675±35; Pab. — 1590±48.

Assimilering av vokalen ę ”i”. A — ę — C’i; B — ę — C’e; C — ę — Ca

Assimilering av vokalen ę ”i” förekommer också i Darbėnų-dialekten. Särskilt betydelsefulla resultat från den spektrografiska undersökningen erhölls när vokalen ę ”i” jämfördes i positioner före främre och bakre vokaler. Konfidensintervallen för den andra formanten hos vokalen ę ”i” före en främre vokal är följande: i början — 2540 Hz, i mitten — 2300 Hz, i slutet — 2250 Hz, medan betydligt lägre värden erhölls före en bakre vokal: i början — 2170 Hz, i mitten — 1870 Hz och i slutet — 1970 Hz (Kalniūtė, 69).

20

De assimileringsmönster för vokalen ę ”i” som beskrivits här framträder vid böjning av orden: rė.štę ”rišti”, bętęs ~ bitis ”bitė”, trę.dis ”tridis”.

1. Presens Futurum 1a. Kulių Darbėnų Kulių Darbėnų 1a. rėšǫ rešo re.šo rė.šu 2a. rėši riši rė.ši rė.ši 3a. rėš reš reš reš

2.⁴ Singularis Pluralis V. bętęs trę.dis bįę.tis trędē K. bętęis trę.de bęt’ū’m trįę.d’u N. bętęi tręđ’ōu bętįms trędēms G. b’įę.ti trįę.di bętis tręd’ūs Įn. bętę tręd’ō bętęmis trędēs Vt. bętīē trędīe bętīēs tręd’ūs

Assimileringen av diftongen ęi ”ie” är särskilt tydlig i stavelser som är obetonade i standardspråket, men som i de undersökta dialekterna ibland får en tillbakadragen betoning, till exempel: kvęitis ”kvietys”: sǫ kvęit’ǫ; rėibībę ”riebybė”: rėibōs ”riebius”; stęipis ~ stie pies ”stiebiesi”: stęibōus ~ stiebos ”stiebuosi”. Assimileringen av diftongen ęi ”ie” har underlättats av den andra komponentens inverkan: i ord som kęimę ”kieme”, kęim’ā ”kiemai” är vokalen ę ju redan i sig öppnare än till exempel i kę.rmes ~ kirmis ”kirmėlė”, pę.rmā ”pirma”.

3. Singularis Pluralis Kulių Darbėnų Kulių Darbėnų V. kvęitis kvītis kvęitē kvītē K. kvęitę kvęitę (kvīti) kvęit’ū’m kvīt’ū N. kvęit’ōu kvęit’ōu kvęitēms kvęitēms G. kvęiti kvęiti kvęit’us kvīt’us Įn. sǫ kvęit’ō sǫ kvęit’ō sǫ kvęitēs sǫ kvęitēs Vt. kvęitīē kvęitīē kvęit’ūs kvīt’ūs

Variationen mellan allofonerna till vokalen ę ”i” i kretingiškiai-dialekterna uppvisar både gemensamma och vissa särskiljande egenskaper. I Darbėnų-dialekten används ett kort į före vokalism av i-typ, till exempel: bītims ”bitėms”, kiši ”kiši”, riši ”riši”. I Kulių-dialekten uttalas en något öppnare allofon av ę-typ.

3.2. Vokalen ę ”e”

I Kretinga-underdialekten har även assimilation av vokalen e observerats. Jämför följande par i Kulių-dialekten: sg. ack. s’ēni ”gubben”, ēžī ”igelkotten”: sēnę ”gubbe”, ēžę ”igelkott”, sg. nom. gerē.snis ”bättre”: sg. gen. gerē.snę ”bättre”, sg. ack. vaik’ēli ~

⁴ Här återges paradigmen i Kulių-dialekten.

21

Nr | Vokal | Stavelsevolym | Position | Parametrar | Pra | F₁ 1 | i̇e | 10 | – C′i | x ± s | 400 ± 28 | | | | v | 7,1 | | | | – | 380 ÷ 420 2 | e | 10 | – Cọ | x ± s | 430 ± 40 | | | | v | 9 | | | | ÷ | 400 ÷ 460

vaikelį ”pojken”, sg. gen. vaikelę ”pojken”. Före höga vokaler uttalas en diftongoid som starkt påminner om standardspråkets diftong ie. Detta bekräftas också av resultaten från den spektrografiska undersökningen av vokalen e, vilka redovisas i tabell 4.

Vokalen e undersöktes i följande par: mi̇e.di ”trädet”: mėde ”trädets”; pi̇ė.ti ”axeln”: pėte ”axelns”; vaikė.li ”pojken”: vaikelė ”pojken”; lapiė.li ”bladet”: la-pėlė ”bladets”. Den största skillnaden mellan konfidensintervallen för den andra formanten hos assimilerat och icke-assimilerat e återfinns i början av vokalens artikulation: 1760 Hz: 1615 Hz; i slutet av vokalens artikulation är skillnaden obetydlig. A. Kalniūtės data om assimilation av vokalen e i Darbėnų-dialekten är ganska betydande. Konfidensintervallen för den andra formanten hos den assimilerade vokalen e är: i början — 2330 Hz; i mitten — 2270 Hz; i slutet — 2110 Hz; för den icke-assimilerade vokalen — i början — 2140 Hz; i mitten — 1990 Hz; i slutet — 1910 Hz (Kalniūtė, 78). De statistiskt signifikanta resultaten visar att vokalen es formanter i Darbėnų-dialekten ligger på olika nivåer före vokaler av typen i respektive e.

I Kretinga-dialekterna har vokalen e, liksom ę, flera tydliga varianter: före en hård konsonant är den mycket öppen ɛ, t.ex.: fut. 1:a pers. sg. ne.šo ~ nėšu ”jag ska bära”, nume.so ~ numėsu ”jag ska kasta”. Före en konsonant som föregår en vokal av typen ę uttalas e, liknande standardspråkets e, t.ex.: numė.tės ”efter att ha kastat”, nutė.pės ”efter att ha smort”. Ett slutet ę, som påminner om det korta internationella ę (nėši ”bär”, gėri ”goda”, kėpi ”bakade”), och ett tydligt diftongiserat i̇e (numė.si ”du kastar”, nuti̇e.psi ”du smörjer”) används när ändelsen innehåller en hög vokal. Långt ę (grėžo ~ grėžų ”jag borrar”, grė.šo ~ grėšu ”jag ska borra”) skiljer sig från det slutna, spända ę, som står före vokalism av typen i (grėži ”du borrar”, grėši ”du ska borra”). De undersökta dialekterna kännetecknas av en hierarki bland allofonerna hos den assimilerade vokalen e: i̇e, ę, ę och så vidare.

22

Tabell 4

tion | Mitten | Slut F₂ | F₁ | F₂ | F₁ | F₂ 1810 ± 65 | 495 ± 69 | 1750 ± 71 | 580 ± 69 | 1695 ± 80 3,6 | 14 | 4 | 12 | 4,7 1760 ÷ 1860 | 440 ÷ 545 | 1695 ÷ 1805 | 530 ÷ 630 | 1635 ÷ 1755 1700 ± 116 | 545 ± 58 | 1690 ± 72 | 605 ± 71 | 1665 ± 53 6,86 | 10,75 | 4,26 | 11,8 | 3,2 1615 ÷ 1785 | 500 ÷ 585 | 1640 ÷ 1740 | 555 ÷ 655 | 1625 ÷ 1705

Konsonanternas hårdhet respektive mjukhet fördelar sig på liknande sätt: före vokaler av typen ε är konsonanten helt hård, före e något palataliserad och före vokaler av typen ę eller ‘e helt mjuk.

3.3. Vokalerna o och „u“

Observationerna bekräftar att även vokaler av u-typ assimileras i kretingaiernas dialekter. Diftongerna oi < ui, ou < uo, som används i obetonade stavelser som fått betoning överförd från en betonad ändelse, påverkas mest av assimilationen. Detta bekräftas av paradigmen 4 och 5: kộudis ~ Kuodys, trộikis ~ Truikys (efternamn).

4. Singularis Pluralis Kulių Darbenų Kulių Darbenų N. kộudãs kộudãs kộudė kộudė G. kộudę kộudę kộud’ù’m kộud’ū D. kộud’ộu kộud’ộu kộudėms kộudėms A. kộudi kộudi kộud’ūs kộud’ūs I. sộ_kộud’ộ sộ_kộud’ū sộ_kộudė·s sộ_kộudės V. kộudi kộudi

5. Singularis Pluralis Kulių Darbenų Kulių Darbenų N. trộikis trộikīs trộikė trộikė G. trộike trộike trộik’ū’m trộik’ū D. trộik’ộu trộik’ộu trộikėms trộikėms

23

G. trọikì trūikì trọik’ùs trūik’ùs

I. sò_trọik’ò sò_trọik’ù sò_trọikēs sò_trọikēs

V. trọikì trūikì trọikē trūikē

Resultaten från den spektrografiska undersökningen i Darbenų-dialekten visade en tydlig tendens till assimilation av vokaler av u-typ. Exempelvis erhölls följande konfidensintervall för den andra formanten vid undersökning av en vokal av o-typ i position före vokaler med högsta tungläge: i början — 1400 Hz, i mitten — 1310 Hz, i slutet — 1370 Hz, medan resultaten i positionen — Ce — var i början — 1390 Hz, i mitten — 1250 Hz, i slutet — 1240 Hz (Kalniūtė, 81).

Assimilation av vokalen u har också iakttagits i följande ordpar: jōukà ”skämt”: jōukū·m ”skämts”; pōrvà ”gyttjor”: pō·rvū·m ”gyttjors”; kōtà ”tofsar”: kōtū·m ”tofsars”; jōudà ”svart”: jōudībė ”svärta”; trōpō ”smått”: trōpiēs ”smådelar” osv.

Assimilationen är obetydlig när vokalen har förlängts under en gammal betoning, t.ex. skọ·si ”du ska skära”: skọ·sęs ”du ska skära dig”, ọ·tis ~ utys ”små loppor”: ọ·tęs; krọ·pis → krupis ”växer inte”: krọ·pęs ~ krupės ”paddor”.

En mycket liten skillnad mellan en assimilerad och en icke-assimilerad vokal hörs när ändelsen innehåller en kort, betonad hög vokal, t.ex. singularis nominativ ọ·tęs ~ utis: pluralis genitiv ọ·tis ~ utis ”lus”.

4. Slutsatser

1. I de kretingiska dialekterna har icke-diftongerade e- och e-typvokaler följande tydliga varianter:

a) Före vokaler med hög tungställning och palatala konsonanter är dessa vokaler mycket slutna och av diftongisk karaktär — ẹ, īe.

b) Före velara konsonanter uttalas betydligt öppnare e-typvokaler, som påminner om ryskans э.

c) Före palataliserade konsonanter och i andra positioner (t.ex. före e och e) uttalas ẹ- och e-typvokaler.

2. Assimilation är också typisk för u-typvokaler och diftonger som innehåller dessa vokaler.

3. Slutsatserna från de auditiva observationerna bekräftas av det spektrografiska experimentet. I det första (a) fallet har vokalerna ẹ och e en mycket högre andra formant än i det tredje (c) och särskilt i det andra (b) fallet.

Anmärkningar. På grund av brist på tecken markeras assimilerade vokaler av typen e och o på vissa ställen endast med e, o, i stället för de snävare varianterna (med två punkter under).

*Tryckeriet markerade den cirkumflexa betoningen i diftongerna au, ou, ie, uo inte på båda leden, utan endast på det första

LITERATŪRA

Girdenis A. Balsių asimiliacijos reiškiniai Tirkšlių tarmėje || Kalbotyra, 1962. T. 4. P. 141—150.

Girdenis A., Zinkevičius Z. Dėl lietuvių kalbos tarmių klasifikacijos || Kalbotyra, 1966. T. 14. P. 139—147.

24

Girdenis A. Hierarchinė šiaurės žemaičių tarmės klasifikacija || Baltistika, 1981. T. 17(1). P. 42—51.

Girdenis A., Kubiliūtė-Kliukienė R. Regresyvinis priebal­sių palatalizacijos poveikis balsių spektrui šiaurės žemaičių tarmėje || Kalbotyra, 1982. T. 33(1). P. 30—37.

Grinaveckis V. Žemaičių tarmių istorija (fonetika). V., 1973.

Kalniūtė A. Darbėnų šnektos prozodija ir vokalizmas. Diplominis darbas. V., 1978.

Kazlauskas J. Dėl baltų *ei ir *o lietuvių žemaičių tarmėse || Baltistika, 1969. T. 5(1). P. 29—35.

Rokaitė B. Kai kurie nauji žemaičių tarmių fonetikos dalykai || Lietuvių kalbotyros klausimai, 1961. T. 4. P. 149—153.

Skirmantas P., Girdenis A. Progresyvinė balsių asimiliacija pietinėse „dounininkų“ šnektose || Kalbotyra, 1972. T. 2(4). P. 91—96.

Vitkauskas V. Dėl regresyvinės balsių asimiliacijos kai kuriose šiaurės rytų žemaičių dūnininkų tarmėse || Lietuvių kalbotyros klausimai, 1963. T. 6. P. 269—273.

Vitkauskas V. Nauji regresyvinės balsių asimiliacijos veikimo faktai Kuršėnų šnektoje || Kalbotyra, 1974. T. 26(1). P. 81—85.

Zinkevičius Z. Lietuvių kalbos dialektologija. V., 1978.

Урбах Б. Ю. Биометрические методы. М., 1964.

Урбах Б. Ю. Статистический анализ в биологических и медицинских исследованиях. М., 1975.

3. БАБИЦКЕНЕ

РЕГРЕССИВНАЯ АССИМИЛЯЦИЯ ГЛАСНЫХ В КРЕТИНГСКИХ ГОВОРАХ

Резюме

В статье исследуется регрессивная ассимиляция (гармония) гласных в кретингских говорах.

В результате субъективных и объективных методов фонетического исследования было установлено, что перед гласным верхнего подъема произносится очень узкий напряженный гласный, напоминающий i литературного языка. Это различие особенно ярко выражено в позиции перед твердым согласным, ср. ž̇i̇.bis ~ ži̇bis букв. „слепец“: apž̇lē.bes ~ apž̇lēbęs букв. „ослепнувший“; apž̇lē.ba ~ apž̇libo букв. „ослеп“; drė̇.skis ~ driskis букв. „босая“; drė̇.skes ~ driskes букв. „босики“; nudrė̇.ska ~ nudrisko букв. „раздиралась“. В словах apž̇lē.ba, nudrė̇.ska гласный ẹ в кретингских говорах напоминает русский э, или гласный, употребляемый в восточных говорах литовского языка после твердого l.

Выявлено, что в кретингских говорах недиффузные гласные типа ẹ и e имеют три четко выраженные варианта:

а) перед гласными верхнего подъема и мягкими согласными эти гласные произносятся закрыто и несколько дифтонгизируются;

б) перед твердыми согласными встречаются более задние варианты, несколько напоминающие русское э;

в) перед смягченными согласными, за которыми следуют гласные типа ẹ, e, произносятся ẹ, e.

Ассимиляции подвергаются и гласные типа ø, а также дифтонги, первым компонентом которых являются исследованные гласные.

Результаты аудитивного наблюдения подтверждаются данными спектрографического анализа. В подавляющем большинстве случаев в позиции (а) вторая форманта F₂ гласных ẹ и e находится в более высокой зоне частот, чем в позиции (в) и в особенности — (б).

Если сравнить ассимиляцию гласных в кретингских и тельшяйских говорах, то основное их различие заключается в том, что в тельшяйских говорах в результате ассимиляции изменяется фонема, а в кретингских появляются новые варианты той же самой фонемы.

25