LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVIII (1997)

Algirdas SABALIAUSKAS

PRANAS SKARDŽIAUS VETENSKAPLIGA VERKSAMHET I EXIL

Pranas Skardžius var den mest produktive språkforskaren under det andra decenniet av det självständiga Litauen. Efter Kazimieras Būgas och Jonas Jablonskis död var Pr. Skardžius och Antanas Salys de mest framstående litauiska språkforskarna, för vilka både den litauiska språkvetenskapen och dess praktiska angelägenheter var lika viktiga. De inledde sina studier vid Litauens universitet, där de inte bara bevistade K. Būgas och J. Jablonskis föreläsningar utan också hade nära kontakt med dessa forskare och främjare av det litauiska språket. Senare genomgick de en utmärkt lingvistisk utbildning vid Leipzigs universitet, där Jurgis Gerulis var deras främsta lärare. Dessa två språkforskare kan sägas representera en egen period i den litauiska språkvetenskapens utveckling. Den moderna litauiskans framväxt är också nära förknippad med deras namn.

År 1944 lämnade Pr. Skardžius, liksom en stor skara andra forskare och kulturpersonligheter, Litauen och inledde en svår tillvaro i exil. Exilen blev särskilt smärtsam eftersom Pr. Skardžius som forskare genast rycktes bort från sitt främsta forskningsobjekt – det levande litauiska språket, dess dialekter och olika skriftliga källor – och samtidigt från sitt pedagogiska arbete. Det arbetet fick han visserligen utföra i Tyskland under några år, om än under mycket svåra förhållanden. Tack vare den franske språkforskaren och framstående politiska och militära aktören Raymond Schmittlein (Raimonas Šmitlenas), en uppriktig vän av litauerna, inrättades nämligen en institution för baltiska språk vid universitetet i Tübingen. Där undervisade Pr. Skardžius och A. Salys 1946–1949 och turades om att leda den. Bland annat fick Aleksandras Dundulis, Antanas Mažiulis, Domas Velička och andra, som senare blev välkända kulturarbetare bland litauer utomlands, möjlighet att slutföra sina lituanistiska studier, som de hade påbörjat i Litauen.

Så långt förhållandena tillät arbetade Pr. Skardžius i Tyskland också med annat vetenskapligt arbete. På uppmuntran av de framstående tyska baltisterna Eduardo Hermann och Franz Specht översatte han sitt verk „Lietuvių kalbos žodžių daryba“ (V., 1943) till tyska. Tillsammans med Stasys Barzdukas och Jonas Martynas Laurinaitis skrev han det då mycket behövliga och viktiga verket „Lietuvių kalbos vadovas“ (Bielefeld, 1950) för litauiska emigranter.

Detta var en omfattande bok (606 sidor), utgiven av de litauiska flyktingarnas samfund i en upplaga på hela 5 000 exemplar. Inledningsdelen behandlar frågor som det litauiska språket och dess ålder, den moderna litauiskans karaktär, skriftspråkets utveckling, standardspråket och dess bruk, standarduttal, stavning och normerade former. Bokens första del ägnas åt praktiska problem med stavning, interpunktion och accentuering. Större delen av boken utgörs av en ordbok över det litauiska språket. I den finns inte bara allmänna

3

ord, utan också geografiska namn, efternamn på olika litauiska kultur- och vetenskapspersonligheter och till och med vanliga latinska uttryck. Ordens betydelser förklaras ibland också på främmande språk. Det verkar som om J. M. Laurinaitis sammanställde större delen av ordboken. St. Barzdukas arbetade främst med verkets första del. Pr. Skardžius fick komplettera ordboken, skriva inledningen och redigera hela verket. Det var naturligtvis ett tungt arbete, och författarnas arbetsförhållanden var föga avundsvärda. I ett brev till Vincas Krėvė-Mickevičius den 6 januari 1949 skrev Pr. Skardžius: „På sistone har jag arbetat 16–18 timmar om dagen, och ofta har jag bara kunnat sova 3–4 timmar. Jag har nämligen bestämt mig för att färdigställa „Liet. kalbos vadovą“. I början arbetade vi tre med den, men en av mina medarbetare, överste J. Laurinaitis, fick en hjärtattack och har nu legat på sjukhus i fyra veckor; jag tror inte att han kommer att kunna hjälpa mig mer. Men allmänheten väntar ivrigt på detta arbete [...]. Vi håller redan på att samla in den sjätte tusentalet prenumerationer“ (Ostrauskas 1983: 176–177). Eller här följer ett utdrag ur ett brev daterat den 14 maj 1950*: „Jag arbetar på slakteriet vanligen 8 timmar, och ibland till och med 10 eller 11. Resan till företaget tar en hel timme; lika lång tid går åt när jag åker hem. När jag kommer hem har jag hittills fått rätta ganska svåra korrektur till Vadovas, och dessutom skriva någon artikel till tidningarna, få ihop ett nödvändigt brev, och så är dagen slut. Det återstår bara knappt 4–5 timmar för sömn“ (Ostrauskas 1983: 184).

Det bör nämnas att verket också föreslog vissa stavningsreformer (bjaurus, pjauti, galbūt), vilka antogs i Litauen långt senare. I övrigt bedömdes dock de stavningsreformer som presenterades här ganska skeptiskt av vissa språkforskare. A. Salys skrev följande när han överblickade den litauiska lexikografins historia: „Den (dvs. „Lietuvių kalbos vadovas“, A. S.), trots att den är mycket användbar, avvek från den vedertagna jablonskiska stavningen och förde in en viss förvirring i den litauiska pressen utomlands, en förvirring som ännu inte har retts ut“ (Salys 1985: 237).

Författarna tillägnade sitt verk de framstående litauiska språkforskarna J. Jablonskis och K. Būga till minne.

Först efter pensioneringen 1971 kunde Pr. Skardžius ägna sig åt mer reguljärt vetenskapligt arbete i Amerikas förenta stater. Åtminstone till en början var även hans materiella levnadsvillkor ganska dåliga. Han hade visserligen blivit inbjuden att ägna sig åt arbete för Bostons „Lietuvių enciklopedija“, men även där tycks arbetsförhållandena inte ha tillfredsställt honom. Pr. Skardžius sinnesstämning och livsomständigheter vid den tiden återspeglas särskilt tydligt i ett brev av den 13 april 1953 till författaren Stasys Santvaras, som ansvarade för att rekrytera medarbetare till encyklopedin:

„Jag har redan räknat ut allt till ett minimum och vet inte längre hur jag ska få det att gå ihop på annat sätt. Jag har varken bil, går på nöjen eller tar emot gäster, och ändå klarar jag mig nätt och jämnt på 3 000 dollar. Till exempel köpte jag Preobraženskijs etymologiska ordbok över ryska språket och betalade över 16 dollar. Ännu dyrare prenumererar jag på-

* Från 1949 bodde Skardžius i Amerikas förenta stater.

4

…merat Vasmers etymologiska ordbok. Att fotografera W. Fenzlaus avhandling kostade också över 16 dollar osv. För att åtminstone delvis kunna bedriva mitt vetenskapliga arbete och hålla jämna steg med den vetenskapliga utvecklingen skulle jag alltså vilja få minst 3 500 dollar om året åtminstone till en början; av denna summa skulle jag kunna betala även de statliga skatterna” (Keturakis 1995: 14). Trots de ogynnsamma arbetsförhållandena arbetade Pr. Skardžius intensivt inom den litauiska språkvetenskapen under hela sin tid i exil.

Som bekant ägnade han redan under sin tid i Litauen stor uppmärksamhet åt problemen kring litauisk betoning. Han intresserade sig både för betoningens historia och för dess praktiska aspekter. Pr. Skardžius habilitationsarbete vid Vytautas Magnus-universitetet var ”Dauksas accentologi” (K., 1935). Hans bok ”Den litauiska standardspråkets betoning” (K., 1936) ägnades åt praktisk betoning. Med huvudsakligt stöd i dessa verk skrev Pr. Skardžius, på uppdrag av det pedagogiska lituanistikinstitutet i Chicago, boken ”Litauisk betoning” (Chicago, 1968). Där redogörs systematiskt för standardspråkets betoning. Framställningen begränsar sig dock inte till att enbart konstatera dessa förhållanden. Litauiskans betonings- och accentfenomen jämförs här också med fakta från andra språk; variationen i betoningen i litauiskans dialekter visas, liksom skillnaderna mellan det moderna språkets betoning och den tidigare betoningen (i M. Daukšas skrifter). Liksom i den föregående boken erkänns här den korta accentkonturen, trots att detta strider mot Pr. Skardžius egen beskrivning av accentkonturen. Nutida forskare inom litauisk accentologi instämmer inte heller i Pr. Skardžius traditionella beskrivning av accentkonturen i obetonade stavelser. Vissa betoningstyper som föreslås i boken, också de traditionella, väcker tvivel och är svåra att förena med dagens språkbruk (Laigonaitė 1971: 209–211; Vidžiūnas 1990: 90–102).

Bland Pr. Skardžius enskilda artiklar om problem inom litauisk accentologi bör hans artikel ”Den litauiska betoningens ålder” (Aidai, 1965, 6, p. 260–265) nämnas. Efter en kort genomgång av forskningens historia kring problemet recenserar han i praktiken den ryske lingvisten V. Ilič-Svityčius verk ”Substantivisk accentuering i de baltiska och slaviska språken” (”Imennaja akcentuacija v baltijskom i slavjanskom”. Moskva, 1963). Pr. Skardžius anser att V. Ilič-Svityčius endast delvis har nått sitt mål, även om han konstaterar att ”detta författarens arbete som helhet ger ett gott intryck”, eftersom många av de påstådda gemensamma dragen mellan enskilda litauiska accentklasser och den gamla indoeuropeiska betoningen är ”tvivelaktiga och inte tillräckligt underbyggda med tydliga autentiska belägg eller djupare historiskt tolkade”.

Pr. Skardžius behandlar omstridda problem inom litauisk historisk accentologi också i sin mycket utförliga recension av J. Kazlauskas bok ”Litauisk historisk grammatik” (Lituanistikos darbai. III. Brooklyn, 1973. p. 269–280). Han instämmer inte i J. Kazlauskas uppfattning att de östliga höglandslitauerna inte skiljer mellan akut och cirkumflex accentkontur. Han är obenägen att hålla med J. Kazlauskas om att den moderna litauiskans rörliga accentparadigm kan ha ärvts från den forntida indoeuropeiska betoningen.

5

Ett av Pr. Skardžius mer betydelsefulla arbeten som publicerades i exil är studien ”Tidigare och nutida bruk av litauiskans standardspråk” (Chicago, 1971). Studien består av följande kapitel: I. Litauiskans standardspråk i bruk, dess kriterier och normer. II. Tidigare arbete med litauisk språkvård och dess bedömning i Litauen. III. Betydande nutida tendenser i Litauen. IV. Problemet med bruket av substantiv bildade av verb med suffixet -imas. V. Adverb på -iniai, deras bildning och bruk. VI. Standardspråkets förhållande till folkspråket och språklig korrigering i Litauen. VII. Det ryska språkets inflytande på litauiskans standardspråk och språkets fortsatta utveckling.

Av denna studie framgår att Pr. Skardžius följde utvecklingen av det litauiska språket i Litauen mycket noggrant. Han förstod dess ganska svåra situation. Han bedömde de litauiska språkvetarnas insatser i kampen mot det ryska språkets inflytande positivt.

Eftersom Pr. Skardžius bodde i Förenta staterna och märkte att många litauer i landet hade en tendens att i sitt språk använda färre internationella ord, skrev han boken ”Litauiska motsvarigheter till internationella ord” (Chicago, 1973). Det är ett intressant verk som faktiskt innehåller många goda ersättningsord för olika så kallade internationella ord som används i större eller mindre utsträckning. Pr. Skardžius motsätter sig inte kategoriskt bruket av dessa ord. ”De ord som presenteras här”, skriver han i bokens förord, ”bör inte betraktas som några förslag från författaren, utan som material som läsarna kan använda individuellt efter behov och smak” (p. 7). Pr. Skardžius påpekar att litauiskan har ett stort antal nybildningar som skapats mer självständigt än exempelvis motsvarande ord i lettiskan, ryskan eller tyskan. Här syftar han på ord som dalykas, skersmuo, vadovėlis, pusiausvyra. Enligt Pr. Skardžius är den bästa och största källan till litauiska nybildningar för närvarande M. Niedermanns, F. Brenderios, A. Sennos och A. Salys ”Lietuvių rašomosios kalbos žodynas” (Heidelberg, 1926–1968). Här är några av de motsvarigheter som Pr. Skardžius föreslår: abžacas – įtrauka, adaptacija – pritaikymas, prietaika, anestezija – nejautra, boksas – kumštynės, dėpas – garvežinė, ekskūrsas – nuokrypa, fāršas – įdaras, kamšalas, kimšinys, prižmė – briaunys, terminas – įvardas, vitrina – prekylangis. Många av motsvarigheterna är mycket väl valda eller har bildats av Pr. Skardžius själv. Men knappast någon skulle väl i dag vilja ersätta boksą med kumštynėmis eller terminą – įvardu.

För forskare av litauiska hydronymer är Pr. Skardžius studie ”Litauiska hydronymer på -nt. Deras bildning, ursprung och betydelse” (Lituanistikos darbai. III. Brooklyn, 1973, p. 7–70) mycket viktig. Studien behandlar ingående litauiska hydronymer som Álantas, Gáilintas, Sálantas, Šlavaṅtas, Viekšintas. Författaren drar slutsatsen att ”de litauiska hydronymerna på nt- är bildade på liknande sätt som ortnamn, personnamn eller appellativer med samma suffix. Till en början har de huvudsakligen varit appellativer eller bildats med hjälp av suffix av appellativer; en del av dem härrör eller kan härröra från egennamn” (p. 64). Studien innehåller mycket positiva omdömen om de litauiska språkvetarna Bron iaus Savukyno och Aleksandro Vanago, som då ännu var unga, och deras hydroni-

6

undersökningar. R. Schmittleins arbeten inom detta område bedöms skeptiskt; det påpekas att han ”utan någon tydligare grund, ibland helt konstlat, härleder ett stort antal gamla, genuint litauiska egennamn från germanska språk” (s. 9). I stort sett måste man hålla med studiens recensent A. Vanagas om att ”denna studie borde innebära att hypotesen slutgiltigt begravs – en hypotes som nästan bara försvarats av R. Schmittlein – att de flesta litauiska vattennamn med -nt- kan vara germanismer” (Vanagas 1976: 103).

A. Vanagas fäste uppmärksamheten också på ytterligare en viktig särprägel hos denna studie: ”P. Skardžius är en av de få forskarna inom litauisk onomastik som har förstått att hydronymens betydelse inte är det som appellativet som hydronymen härstammar från betydde, utan det som ordet betydde när det blev ett nomen proprium. Det är inte ordets rot eller stam, utan hela hydronymen – med dess grundläggande och avledda (ordbildningsmässiga) betydelse” (Vanagas 1981: 17).

Minėtinas Pr. Skardžiaus straipsnis „XVI amžiaus lietuvių asmenvardžiai“ (Aidai, 1954, 1, p. 27–33), kuriame nagrinėjami K. Jablonskio „Istorijos archyvo“ pirmajame tome (K., 1934) paskelbtų inventorių asmenų vardai ir pavardės.

De preussiska och samogitiska gudanamnen behandlar Pr. Skardžius i artikeln ”Lietuvių mitologiniai vardai” (Aidai, 1954, s. 218–226). En stor del av artikeln ägnas åt V. Jaskevičius avhandling ”Lietuvių mitologijos studija” (”A Study in Lithuanian Mythology”).

Labai vertinga yra Pr. Skardžiaus studija „Dievas ir Perkūnas“ (Aidai, 1963, 6, p. 253–257; 7, p. 311–318). Čia aiškinama šių žodžių daryba ir kilmė. Pr. Skardžius nepritaria A. Senno nuomonei, jog suom. taivas ‘dangus’ turėtų būti kilęs iš baltiškos formos *daivas – taivas šaltiniu galėjusi būti ir forma *deivas. Taip pat jis, remdamasis latvių liaudies dainų pavyzdžiais, linkęs manyti, jog lat. dievs yra dar išlaikęs senąją reikšmę ‘dangus’. Pr. Skardžius nepritaria aiškinimui, jog. liet. perkūnas yra sietinas su lot. quercus ‘ąžuolas’ ir kitais šios šaknies žodžiais. Jam atrodo paprasčiau būtų slavų Perun sieti *per- ‘mušti, trenkti’ o liet. Perkūnas su tos pačios reikšmės išplėstine šaknimi *perk-, kuri, nors ir nepaliudyta baltų kalbose, gali būti pateisinama, plg. liet. jaũti: jaũkti ir kt. Semantiškai tokį siejimą patvirtintų liet. dundūlis ‘perkūnas, griaustinis’: dundėti, vok. Donner: skr. tānvati ‘ošia, dunda, griaudžia’, lot. tonāre ‘griausti’ ir kt.

År 1954 återutgavs Antanas Juškas ”Lietuviškos dainos” i Lietuvoje. I denna utgåva lade redaktören A. Mockus vid sidan av de fotografiska återgivningarna även fram egendomliga litterära texter. L. Kuodys publicerade en ganska skarp kritik av dessa texter (Kuodys 1958: 555–578). Detta fick Pr. Skardžius att skriva den intressanta artikeln ”Mūsų liaudies dainų kalbos dalykai” (Metmenys, 1962, 5, s. 91–99). Artikeln visar hur varsamt man måste gå till väga när man litterärt bearbetar sångtexter och lyfter fram folkvisornas särart. Pr. Skardžius instämmer inte heller överallt i L. Kuodys synpunkter.

Den sista studie av Pr. Skardžius som publicerades efter hans död är ”Nau

7

jojo Testamento vertimo lietuvių kalba“ (Lituanistikos darbai. IV. Chicago, 1979, p. 63–110). Joje analizuojama Č. Kavaliausko iš senosios graikų kalbos versto ir V. Aliulio redaguoto, 1972 m. Lietuvoje išleisto Naujojo testamento kalba. Autorius šį vertimą lygina su ankstesniuoju J. Skvirecko vertimu, kur vertėjas, anot prelato L. Tulabos, „virš visko statė minties tikslumą ir šiam aukojo kalbos elegantiškumą“. Palyginęs abiejų vertimų rašybos, žodynines, linksnių vartosenos, sintaksines ir stilistines, sakinių sandaros skyrybes, jis padaro išvadą, jog „Kavaliausko vertimo kalba yra pasigėrėtinai taisyklinga, sklandi, lengvai suprantama ir tikslinga, nors kartais ir savotiškiau išreiškianti originalinę mintį (p. 109). Pr. Skardžiaus nuomone „Č. Kavaliausko vertimas, V. Aliulio redaguotas, yra pirmas drąsus žygis visoje Šv. Rašto vertimo lietuvių kalbos istorijoje“ (p. 109).

Mycket intressanta är de så kallade tillfällesartiklarna av Pr. Skardžius, där han skriver om olika forskare i litauiska språket, språkets främjare och kulturpersonligheter. De är särskilt intressanta eftersom Pr. Skardžius inte bara värderar deras bidrag till den litauiska språkvetenskapen, utan ofta också väver in egna minnen. Framför allt i tidskrifterna ”Aidai” och ”Gimtoji kalba” publicerade han artiklar om A. Baranauskas, J. Jablonskis, J. Balčikonis, J. Gerulis, P. Jonikas, J. M. Laurinaitis, J. Laukaitis, B. Larinas, M. Vasmer, E. Fraenkel, E. Hermann och andra.

Pr. Skardžius recenserade ett stort antal verk inom lituanistiken eller baltistiken i allmänhet, publicerade i Lietuvoje och utomlands. Särskilt bör nämnas hans ingående recensioner av verk som Z. Zinkevičius ”Lietuvių dialektologija” (V., 1966), J. Palionis ”Lietuvių literatūrinė kalba XVI–XVII a.” (V., 1967), J. Kazlauskas ”Lietuvių kalbos istorinė gramatika” (V., 1968), J. Pikčilingis ”Lietuvių kalbos stilistika” (V., 1971–1975), den akademiska ”Lietuvių kalbos gramatika” (V., 1965), ”Lietuvių kalbos tarmių chrestomatija” (V., 1970), P. Jonikas ”Lietuvių bendrinės rašomosios kalbos kūrimasis antrojoje XIX a. pusėje” (Čikaga, 1972), J. Otrębskis ”Gramatyka języka litewskiego” (Warszawa, 1956–1965), festskriften till Chr. S. Stang, ”Donum Balticum” (Stockholm, 1970), W. R. Schmalstiegs ”An Old Prussian Grammar” (University Park and London, 1974) med flera.

Pr. Skardžius publicerade ett stort antal artiklar om litauisk språkvetenskap i ”Lietuvių enciklopedija” (Bostonas, 1953–1969) och ”Encyclopedia Lituanica” (Boston, 1970–1978).

Pr. Skardžius skrev, medan han bodde i Jungtinėse Amerikos Valstijose, liksom tidigare i Lietuvoje, mycket om olika frågor som rör det litauiska språkets vård. Framför allt på hans initiativ återupplivades i Jungtinėse Amerikos Valstijose Lietuvių kalbos draugija, som hade varit verksam i Lietuvoje 1935–1941. Pr. Skardžius var en av de mest aktiva medarbetarna i sällskapets tidskrift ”Gimtoji kalba”.

Språkforskaren sammanställde också en omfattande ”Rašybinį lietuvių kalbos žodyną”, som ännu inte har publicerats. A. Dundulis, en tidigare elev till Pr. Skardžius, ska ha överlämnat en kopia av verket till Vilniaus universiteto bibliotekai.

Pr. Skardžius fick arbeta intensivt i Lietuvoje i endast femton år. Dubbelt så lång tid tillbringade han i exil. Till en början försörjde han sig med kroppsarbete. Senare arbetade han

8

På kongressbiblioteket i Washington. I ett brev daterat den 14 januari 1973 till den amerikanske baltisten W. R. Schmalstieg skrev Pr. Skardžius: ”Jag har alltid levt med vetenskapliga bekymmer, men under det sista kvartseklet har jag kunnat ägna mig mycket lite åt egentligt vetenskapligt arbete: flera vetenskapliga arbeten som jag hade tänkt ut och delvis påbörjat blev aldrig färdiga på grund av en oväntad katastrof.” Pr. Skardžius kunde ägna sig helt åt sitt älskade lingvistiska arbete först efter pensioneringen, tyvärr bara under de fyra sista åren före sin död. Trots dessa ogynnsamma arbetsförhållanden åstadkom han dock mycket även i exilen.

Det är glädjande att man i Litauen, som en del av ett program för språkutveckling, planerar att ge ut denna vår berömde språkforskares ”Samlade skrifter”. De förbereds av professor Albertas Rosinas. Den första delen av skrifterna – ”Litauisk ordbildning” – har redan utkommit. I den publiceras också A. Rosinas utförliga artikel om Pr. Skardžius vetenskapliga verksamhet. Vi ser särskilt fram emot de delar där arbeten av Pranas Skardžius som skrevs i exilen och är minst kända bland våra läsare kommer att publiceras.

LITERATŪRA

K e t u r a k i s R. 1995: Bostono dienoraštis – Nemunas 2, 12–19.

K u o d y s L. 1953: A. Juškos „Lietuviškos dainos“. – Literatūra ir kalba 3, 555–578.

L a i g o n a i t ė A. 1971: Rec.–Baltistica 7(2), 209–211.

O s t r a u s k a s K. 1983: Iš laiškų Vincui Krėvei-Mickevičiui. – Metmenys 46, 164–186.

S a l y s A. 1985: Raštai 3, Roma: Lietuvių Katalikų Mokslo akademija.

V a n a g a s A. 1976: Rec. – Baltistica 12(1), 102–104.

V a n a g a s A. 1981: Lietuvių hidronimų semantika. – Lietuvių kalbotyros klausimai 21, 4–153.

V i d ž i ū n a s A. 1990: Pr. Skardžiaus kirčiavimo norminimo pagrindai. – Kalbotyra 41(1), 90–102.

THE SCHOLARLY ACTIVITY OF PRANAS SKARDŽIUS IN EXILE

Summary

Pranas Skardžius (1899–1975) was one of the most prominent Lithuanian linguists of the twentieth century. In 1929 he graduated from the University of Leipzig. In 1929–1939 Pr. Skardžius gave lectures at Vytautas Magnus University in Kaunas, in 1939–1943 – at the University of Vilnius. He worked in various fields of Lithuanian linguistics; he also made an important contribution to the standardization of Lithuanian. Like many workers of culture and science, he left Lithuania in 1944. For some time he taught at the University of Tübingen in Germany. From 1947 up to his death Pr. Skardžius lived in the USA.

In spite of unfavourable conditions for scholarly activity he published many important works in the field of Lithuanian studies. Special mention should be made of „A Reference book of Lithuanian“ („Lietuvių kalbos vadovas“, 1950; co-authors Stasys Barzdukas and Jonas Martynas Laurinaitis), „Accentuation of the Lithuanian Language“ („Lietuvių kalbos kirčiavimas“, 1968), „The Past and Present Usage of Standard Lithuanian“ („Ankstyvesnė ir dabartinė lietuvių bendrinės kalbos vartosena“, 1971), „Lithuanian Hydronyms in -nt-. Their Formation, Origin

9

and Meaning“ („Lietuvių vandenvardžiai su -nt-. Jų daryba, kilmė ir reikšmė“, 1973), „Lithuanian Equivalents of International Words“ („Lietuviški tarptautinių žodžių atitikmenys“, 1973), „On the Translations of the New Testament in Lithuanian“ („Dėl Naujojo Testamento vertimų lietuvių kalba“, 1979).

10