LITEWUYCH KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVIII (1998)

Danuta ROSZKO och Roman ROSZKO

Institut för slavistik, PAN, Warezawa

OM SPRÅKLIG KONFRONTATION MED LITAUISKAN OCH BULGARISKAN SOM EXEMPEL

Den forskning som inleddes av författarna till den kontrastiva bulgarisk-polska grammatiken (Projekt 1981), och som går från analys av betydelse till analys av former i de språk som jämförs med utgångspunkt i ett intermediärspråk, blir allt populärare. Erfarenheterna från författarna till den kontrastiva bulgarisk-polska grammatiken kommer till uttryck i arbetet hos den internationella gruppen för kognitiv grammatik, vars medlemmar inte bara är lingvister, logiker och matematiker från Polen, Bulgarien, Frankrike, Tyskland, Belgien, Italien...

Kontrastiv forskning i den betydelse som författarna till den kontrastiva bulgarisk-polska grammatiken ger begreppet består i en synkron jämförelse av minst två språk med utgångspunkt i ett intermediärspråk.

1. Vad är ett intermediärspråk?

Intermediärspråket utgör en gemensam konstgjord betydelsemässig plattform för de språk som jämförs. Det är en struktur som kan utvecklas under forskningens gång och som placeras på samma nivå som de jämförda språken (i detta fall litauiska och bulgariska), jfr fig. 1.

Fig. 1.

Intermediärspråket är endast ett hjälpmedel vid beskrivningen, inte beskrivningsspråket (metaspråket). I det konkreta fallet är polska beskrivningsspråket; lika gärna kunde det ha varit ett annat språk. De överväganden som vägledde vårt val av publikationsspråk avgjorde emellertid att det skulle vara polska, som inte av en slump inte är föremål för vår forskning. Intermediärspråket konstrueras parallellt med forskningens fortskridande. Därför är intermediärspråket en dynamisk och flexibel struktur. Intermediärspråket måste uppfylla kraven på inre sammanhang och enkla regler.

177

I kontrastiva undersökningar beskrivs strukturerna i de enskilda undersökta språken med utgångspunkt i ett intermediärt språk, vilket säkerställer enhetlighet i beskrivningen och full jämförbarhet mellan resultaten.

Användningen av ett intermediärt språk i undersökningar är ovillkorligen förknippad med utpräglat teoretiska arbeten. Inom tillämpad lingvistik förekommer termen knappast. De teoretiska grunderna för det intermediära språket utgörs av den så kallade situationssemantiken hos Barwise och Perry, Russells och Reichenbachs bestämda beskrivning samt den extensionella modellteorin inom första ordningens predikatlogik. Jfr (Koseska i Gargov 1990). Termen intermediärt språk infördes relativt nyligen, år 1969. Just det året använde Selinker för första gången uttrycket intermediärt språk i sitt anförande vid den 2:a internationella kongressen för tillämpad lingvistik i Cambridge, för att beteckna närmare ospecificerade kompetenser i målspråket, vilka utgör en resultant av kompetenserna i modersmålet och det språk som jämförs. Jfr (Koseska i Gargov 1990) och den bibliografi som anges där.

2. Kontrastiva och traditionella undersökningar

I praktiken innebär tillämpningen av reglerna för kontrastiva undersökningar med utgångspunkt i ett intermediärt språk att man förkastar 1) undersökningar baserade på former, 2) undersökningar som går ut på att översätta former från språk A till B eller omvänt. Som exempel skulle en traditionell (formell) beskrivning av kategorin bestämdhet–obestämdhet i litauiska och bulgariska huvudsakligen innebära en beskrivning av de morfologiska uttrycken i bulgariska, av uppenbara (läs: formella) skäl begränsad till nomen. Därefter skulle man konstatera att litauiska saknar morfologiska uttryck för denna kategori. Möjligen skulle man analysera utvalda pronomen och försöka översätta bulgariska former med artikel till litauiska. På så sätt skulle man bevisa tesen att bulgariska (liksom språk som liknar det, till exempel franska, engelska och tyska) formellt sett är rikare än litauiska, eftersom det uttrycker betydelserna bestämdhet–obestämdhet med hjälp av artikeln -ąt. Det är möjligt att traditionella undersökningar inte skulle nämna den bulgariska artikeln edin, vars identifiering och beskrivning i själva verket kan tillskrivas författarna till den bulgarisk-polska grammatiken (Koseska i Gargov 1990).

I motsats till detta skulle kontrastiva undersökningar med utgångspunkt i ett intermediärt språk visa en helt annan sakernas ordning (status quo). För det första skulle man skapa ett abstrakt intermediärt språk för den semantiska (obs: inte morfologiska) kategorin bestämdhet–obestämdhet och därefter konsekvent genomföra undersökningar inom litauiska och bulgariska, med målet att finna alla former (på satsnivå och i ett vidare kontextuellt sammanhang) som kan uttrycka bestämdhetsbetydelser.

178

Nästa steg i undersökningen skulle vara att jämföra dessa uttryck i båda språken och lägga fram de slutsatser som följer av jämförelsen.

En allmän kännedom om den semantiska kategorin bestämdhet–obestämdhet, liksom kunskap om litauiska och bulgariska, gör det möjligt för oss att konstatera att båda språken uttrycker betydelserna i den nämnda kategorin. Det enda som kan ligga till grund för slutsatsen att uttrycken för bestämdhet–obestämdhet är mindre formaliserade inom nomen i litauiska är att artiklarna -ăt och edin har utvecklats i bulgariska, medan litauiska saknar en strikt morfologisk motsvarighet till dem. Detta kan däremot aldrig användas som förevändning för att hävda att litauiska är bristfälligt när det gäller att uttrycka betydelserna i denna kategori, eller att bulgariska skulle vara särskilt lämpat för att uttrycka dessa betydelser.

3. Översikt över den semantiska kategorin bestämdhet–obestämdhet

Vi kommer att presentera strukturen hos den semantiska kategorin bestämdhet–obestämdhet i form av ett schema:

Fig. 2.

Vi betraktar denna kategori som en satskategori och tar därför bestämt avstånd från den traditionella beskrivning som endast ser bestämdhetsbetydelser i former inom nomen, aldrig i verbum. Av uppenbara skäl består kategorin av två grundläggande betydelser: bestämdhet och obestämdhet. Bestämdhet är inget annat än individualitet, medan obestämdhet är summan av existentiella och generella betydelser.

För att göra beskrivningen mer kompakt använder vi logiska formler:

Med individualitet avser vi betydelser som uttrycks med den logiska formeln: (ix) P(x), (iX) P(X), vilket kan parafraseras: ”exakt detta element (x), exakt denna mängd (X) uppfyller predikatet P.”

Exempel:

(1) Mano duktė gyvena Plocke.

(2) Yra atvažiavęs.

(3) Människan är intelligent. (endast människor och ingen annan).

Existentialitet förstår vi som betydelser uttryckta med hjälp av den logiska formeln: (∃x) P(x), vilket kan parafraseras: ”det finns minst en (x) som uppfyller predikatet P.”

179

Exempel:

(4) Barnen leker på gården.

(5) Någon väntar på dig.

(6) Ibland kommer hen tillbaka tidigare.

Universalitet förstår vi som betydelser uttryckta med hjälp av den logiska formeln (∀x) P (x), vilket kan parafraseras: ”varje (x) uppfyller predikatet P.”

Exempel:

(7) Alla kommer att dö.

(8) Ingen letade efter dig.

4. Den sista delen av vår artikel ägnar vi åt en selektiv jämförelse av uttrycken för den semantiska kategorin bestämdhet–obestämdhet i litauiska och bulgariska. Vi noterar att de flesta bulgariska exemplen inte är knutna till artikeln -ăt. Därmed vill vi visa att den semantiska kategorin bestämdhet–obestämdhet har en betydligt större räckvidd än den morfologiska (formella) kategorin, eftersom den omfattar former knutna både till nomen och till verbum.

(9) Jag sover.

(10) Jag frågar.

I meningarna (9) och (10) är det personliga pronomenet aš och aš uttryck för singularitet.

(11) Min dotter bor i Płock.

(12) Min dotter bor i Plocke.

Den nominalfras som innehåller ett possessivt pronomen och en artikel på bulgariska, liksom den nominalfras som innehåller ett possessivt pronomen på litauiska, är uttryck för individualitet. Observera att den bulgariska formen utan artikel inte är möjlig i mening (11).

(13) Иван чете книга в стаята си.

(14) Jonas skaito knygą kambaryje.

Formerna чете och skaito uttrycker individualitet hos det nutida tillstånd som utsagan representerar.

(15) Той понякога сънува кошмари.

(16) Kartais jis sapnuoja košmarus.

Existentialitet uttrycks genom användningen av formerna понякога och kartais, som ingår i den verbala gruppen.

(17) Един човек може да ти каже за това.

(18) Apie tai vienas žmogus gali tau pasakyti.

I de två föregående exemplen handlar det om existentialitet. Lägg märke till att den bulgariska formen един formellt motsvarar litauiskans vienas. Men är det alltid så?

(19) Една влюблена жена може всичко.

(20) Įsimylėjusi moteris viską gali.

180

Det bulgariska една i mening (19) kan inte återges med litauiska vieną, eftersom betydelser av allmän giltighet uttrycks här. Kontexten eller de enskilda betydelser som sammanställs i meningen bestämmer alltså, genom sitt samspel, betydelsen av allmän giltighet. Ibland förknippas avsaknaden av en entydig markör i liknande exempel med så kallad språklig underförståddhet.

(21) Всички деца обичат Дядо Мраз.

(22) Alla barn älskar jultomten.

Всички och visi blir markörer för allmän giltighet.

Lika väl accepterade meningar:

(23) Децата обичат Дядо Мраз.

(24) Barn älskar jultomten.

Meningar som ibland, med avseende på uttryckandet av betydelser av bestämdhet och obestämdhet, betecknas som präglade av språklig underförståddhet uttrycker betydelser som ligger nära dem i meningarna (21) och (22). Även om vissa beskrivningar (Koseska och Gargov 1990) uttryckligen talar om språklig underförståddhet i fall av meningar av typen (23) och (24), är en något annorlunda tolkning enligt min mening ändå möjlig. Meningarna (21) och (22) uttrycker nämligen kategoriskt innebörden ”alla barn tycker om jultomten”, medan (23) och (24) inte betonar lika starkt den omfattning som innefattar alla barn som har funnits, finns och kommer att finnas. Därför kan man säga att det är möjligt att det barn vi möter tycker om jultomten. Naturligtvis utesluter påståendena (23) och (24) inte möjligheten att möta ett barn som inte tycker om jultomten, även om man utgår från att sannolikheten är större att möta ett barn som tycker om jultomten. Därifrån är steget mindre till existentiella betydelser, som kan uttryckas med hjälp av följande meningar:

(25) Някои деца обичам Дядо Мраз.

(26) Vissa barn älskar jultomten.

Härav följer slutsatsen att språkets struktur inte drar några skarpa gränser mellan allmän giltighet och existentiell betydelse. Gränsen är flytande, och därmed kan vissa markörer lika gärna betraktas som markörer för betydelser av allmän giltighet eller, som i vårt fall, existentiella betydelser.

Dessa få exempel hjälper oss att få en uppfattning om den semantiska kategorin bestämdhet–obestämdhet. Som framgår blir inte bara artiklar och pronomen markörer för den aktuella semantiska kategorin. Även verbformer och verbgrupper, och till och med sådant som i vissa arbeten betecknas som språklig underförståddhet (mer typisk för litauiska än för bulgariska), blir markörer för denna kategori. Det bör nämnas att en form som motsvarar bulgariskans -ăt förekommer sporadiskt i litauiska, till exempel:

(27) – Det finns en vit, en grön och en blå kjol. Välj en.... Vilken tar du? – Jag tar den vita.baltąjį.

181

Dess användning är mycket begränsad och i hög grad beroende av kontexten; dessutom begränsas betydelseomfånget till att uttrycka singularitet.

Mottagen 1997 12 01

LITERATURA

Projekt 1981: Projekt gramatyki konfrontatywnej bułgarsko-polskiej i serbskochorwacko-polskiej, – Studia polsko-południowosłowiańskie, Wrocław.

Koseska i Gargov 1990: Българско-полска съпоставителна граматика 2, Семантична категория определеност/неопределеност, София.

APIE LIETUVIŲ IR BULGARŲ KALBŲ GRETINAMĄJĮ TYRIMĄ

Santrauka

Gramatiko kategorijų gretinamasis tyrimas, pagrįstas semantinių sąvokų kalbos tarpininke, leidžia išsamiau ir tiksliau aprašyti kalbos vienetų reikšmes. Vadovaujantis tuo požiūriu straipsnyje norima parodyti, kad semantinė apibrėžtumo/neapibrėžtumo kategorija būdinga ir toms kalboms, kuriose ji neturi specialių morfologinių raiškos priemonių. Ta problema aktuali ir tarinio grupei, kuri tradiciniuose artikelį turinčių kalbų aprašuose šiuo atžvilgiu dar nenagrinėta.

182