Denna indelning bygger inte på en enda grund (säg, ortnamn av preussiskt eller kuriskt ursprung kan också ha sitt ursprung i vattennamn, personnamn, yrkesbeteckningar eller liknande), men ger en utförlig och sammanfattande bild av ursprunget och bildningen hos namnen på bosättningar i Litauen Minor.

I det andra underavsnittet i detta kapitel, ”Förändringar i ortnamn”, skildras historiskt hur området förtyskades och senare russifierades, varvid de baltiska språken slutligen trängdes undan från detta territorium. Studien avslutas med en omfattande sammanfattning (9 sidor) på tyska och en förteckning över namnen på kyrkbyarna, som det fanns 210 av här.

Avslutningsvis, när vi summerar boken, bör det sägas att ortnamnsforskare här, utöver autentiskt och värdefullt material, också kommer att finna sådant som kan kritiseras – tvivelaktiga etymologier eller andra felaktigheter i namnanalysen. Ingen kan dock förneka att V. Pėteraitis studie ”Ortnamnen i Litauen Minor och Tvanksta”, liksom denna författares första bok ”Litauen Minor och Tvanksta”, än en gång vittnar om det baltiska substratet i Litauen Minor och utgör ett viktigt bidrag till forskningen om baltisk kultur.

Marija Razmukaitė

TILL MINNE AV TERJE MATHIASSEN

(1938–1999)

En tragisk ödesmakt tycks förfölja Skandinaviens baltologer. För inte så länge sedan ryckte vårt århundrades fruktansvärda sjukdomar i förtid norrmannen Helge Rinholm och islänningen Jörundur Hilmarsson bort till graven. Och nu sörjer vi åter: efter ett långt lidande tog cancern den 9 januari 1999 slutgiltigt även knäcken på Terje Mathiassen, professor vid universitetet i Oslo. Alla tre var inte bara goda vänner, forskare i de baltiska språken och lärjungar till den framstående norske baltologen Christian S. Stang, utan också vårt folks allra uppriktigaste vänner.

Mathiassen föddes den 12 april 1938 i Oslo. År 1957 tog han studentexamen. Till en början ville han studera latin och matematik. Men numera är det svårare att kombinera studier i dessa ämnen, och Mathiassen bestämde sig för att studera ryska, germanistik och norsk filologi vid universitetet i Oslo. Förutom Chr. S. Stang hade han där också den berömde norske iranisten Georg Morgenstierne bland sina lärare. År 1962 avslutade Mathiassen grundstudierna med en magisterexamen. Hans fortsatta intresse för slavistik och delvis även baltologi kan sägas ha avgjorts av NATO. Under sin militärtjänstgöring fick Mathiassen nämligen möjlighet att genomgå mycket goda kurser i ryska som organiserades av NATO (han gick dem tillsammans med Norges blivande försvarsminister). Bland andra hade även vår tidigare nämnde H. Rinholm genomgått sådana kurser. År 1964 fick Mathiassen tillbringa fem månader med vidareutbildning i Leningrad. Den bortgångne brukade berätta att hans första visum till Leningrad utfärdades av den litauiske tjänstemannen Vytautas Burkauskas vid Sovjetunionens ambassad i Norge. År 1965 var Mathiassen redan kandidat i filologi. 1966–71 var han stipendiat vid universitetet i Oslo—

247

...diant. År 1970 tilldelades han filosofie doktorsgrad för sin avhandling ”Studier i slavisk och indoeuropeisk långvokalism”. Kort därefter gavs avhandlingen ut som en separat bok (Studien zum slavischen und indoeuropäischen Langvokalismus. Oslo, Bergen, Tromsø, 1974). Chr. S. Stang var avhandlingens officielle opponent.

År 1971 inleddes Mathiassens aktiva pedagogiska verksamhet. Vid universitetet i Oslo undervisade han i ryska, kyrkslaviska och litauiska och lettiska språkkurser samt i en introduktion till baltisk filologi. Han lärde sig litauiska och lettiska, inte bara teoretiskt utan också praktiskt. År 1982 infördes på hans initiativ en kurs i litauiska som eget ämne vid universitetet i Oslo (tidigare hade litauiska undervisats oregelbundet som en del av indoeuropeistiken). År 1991 inrättades också, till stor del tack vare hans insatser, lektorat i litauiska och lettiska vid universitetet. Filologer från Litauen och Lettland kom dit för att undervisa.

År 1978 valdes Mathiassen in i Norska vetenskapsakademien. År 1985 utnämndes han till professor. Från 1987 var han medlem av Internationella slavistkommittén. Åren 1992–94 ledde han ett projekt vid universitetet i Oslo till stöd för de baltiska länderna. År 1996 valdes han in som utländsk ledamot av Lettlands vetenskapsakademi.

Ett stort antal av Mathiassens viktigaste publikationer har samband med hans pedagogiska verksamhet. Först bör nämnas en utförlig rysk grammatik (Russisk Grammatikk, Oslo, 1990; 2:a uppl. 1996) och de träffande av den lettiske lingvisten Janis Valdmanis kallade ”tvillinggrammatikerna” för litauiska och lettiska (A Short Grammar of Lithuanian. Columbus, 1996¹; A Short Grammar of Latvian. Columbus, 1997²).

Tillsammans med en annan norsk lingvist, Siri Sverdrup Lunden, redigerade Mathiassen Valerij Berkovs ”Rysk-norsk ordbok”, utgiven i Moskva 1987 (Русско-норвежский словарь. Russisk-norsk ordbok). Kanske får vi snart även se ett annat lexikografiskt verk, där Mathiassens omsorgsfulla arbete också kommer att utgöra en betydande del. Så här beskriver professor Evalda Jakaitienė, en av verkets ledare, det: ”Sedan 1996 var han en av ledarna för ett projekt vid det nyinrättade Institutet för östeuropeiska studier och orientalistik vid universitetet i Oslo: ’Litauisk-norsk / norsk-litauisk ordbok’. Mathiassen skötte inte bara projektgruppens organisatoriska frågor, utan var också en utmärkt rådgivare, eftersom han hade en enastående känsla för nyanserna i norska ord, var oerhört arbetsam och omarbetade samma text många gånger i sin jakt på den så exakta litauiska motsvarigheten som möjligt till det norska ordet. Ordboken är ännu inte färdig, och dess redaktörer kommer ständigt att sakna sin kunniga kollegas kommentarer, kloka råd och välvilliga uppmuntran”³.

¹ Sabaliauskas A., Valeika L. (Rec.). – Baltistica, 1997, 32 (1), 133–136.

² Rosinas A. (Rec.). – Baltistica, 1997, 32 (2), 256–258.

³ Jakaitienė E. Profesorius Terjė Matiasenas. – Gimtoji kalba, 1999, 2, 21–23.

248

Mathiassen publicerade i olika länders press ett stort antal artiklar om frågor kring baltiska och slaviska språks historiska morfologi, fonetik, syntax, lexikon och språkkontakter.⁴

Vid Norska vetenskapsakademiens session 1981 höll Mathiassen ett föredrag om de baltiska folkens språk och kultur. Föredraget publicerades i Norska vetenskapsakademiens skrifter. Han deltog i många vetenskapliga konferenser i Litauen, Lettland, Sverige, Ukraina, Polen, Tyskland, Kanada och Förenta staterna.

Mathiassen besökte Litauen många gånger. När han kom till Litauen hösten 1991 gladdes han åt att han den här gången inte längre behövde visum. År 1994 tillbringade han tre veckor i vårt land tillsammans med sin hustru Anna Maria Mathiassen, som också var mycket intresserad av Litauen. Särskilt kär var honom resan till Kuriska näset, nära de platser där hans lärare Christian S. Stang en gång i tiden tillsammans med Jurgis Gerulis undersökte den litauiska fiskardialekt som i dag helt har försvunnit.

Författaren till denna korta artikel minns hur han den 24 september 1975 tillsammans med professor Zigmas Zinkevičius reste till flygplatsen för att möta Mathiassen. Då kände ingen i Litauen till den norske lingvisten. För att väcka den okändes uppmärksamhet höll vi en nyligen utgiven bok av honom i händerna. När en av passagerarna fick syn på boken log han och kom fram till oss. Så började Mathiassens vänskap med Litauen. Terje Mathiassen erinrade sig varmt om det mötet och vännerna som välkomnade honom i sitt föredrag vid den åttonde internationella baltistkongressen i Vilnius (9 oktober 1997). Tyvärr blev detta föredrag också lingvistens sista möte med vårt land och sina många vänner här. Det är svårt att förlika sig med tanken att denna enastående människa, som gjorde så mycket gott för Litauen, inte längre finns ibland oss.

Algirdas Sabaliauskas

⁴ Mathiassen T. Die Personalendungen im baltischen Verbum unter besonderer Berücksichtigung der 2. P. Sg. lit. – lett. *je und die indoeuropäische Grundlage. Versuch einer neuen Deutung. – Norsk Tidsskrift for Sprogvidenskap, 1975, 29, 199–205; О происхождении форм причастий на -ęs, -ę в литовском языке, -is в латышском языке. – Baltistica, 1976, 12 (1), 43–50; Сколько было в прабалтийском основных типов словесного ударения – два или три? – Baltistica, 1983, 19 (2), 108–113; A Discussion of the Notion ‘Sprachbund’ and its Application in the Eastern Baltic Area (Slavic, Baltic, and West Finnish). – International Journal of Slavic Linguistics and Poetics, 1985, 31–32, 273–281; An Unorthodox View of the 1. P. Sg. Subjunctive (Optative) in Lithuanian. – Baltistica, 1993, 28 (1), 5–8; Prepozicinis nagų valdomas kilmininkas baltų, Pabaltijo suomių ir skandinavų kalbose (istorinė apžvalga). – Baltistica, 1993, 28 (2), 21–26; Nochmals zum ie- Komplex im Ostbaltischen. – Linguistica Baltica, 1995, 4, 41–53; Some Aspects of the History of Lithuanian and Latvian Grammatical Terminology. – Baltistica V Priedas, 1998, 169–176, med flera.

249