ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XLI (1999)

Laimutis BILKIS

Lietuvių kalbos institutas, Vilnius

LITAUISKA SUFFIXALA DEMINUTIVA HELONYMER

1. Viktigaste dragen i litauisk deminutivbildning

1.1. Litauiskan kännetecknas av en stor mängd deminutiver. Detta framhålls i alla arbeten som ägnas åt såväl synkrona som diakrona undersökningar av ordbildning (LKG I 254; Urbutis 1978: 280; Ambrazas 1994: 130; m.fl.). Särskilt bör deras mångfaldiga bildning betonas: det stora antalet suffix som kan fungera som ordbildningsaffix, den faktiska eller potentiella möjligheten att bilda deminutiver av nästan varje substantiv och en stor del av adjektiven, och så vidare.

Ur kronologisk synvinkel urskiljs fyra skikt av litauiska deminutiver: 1) det indoeuropeiska: avledningar med determinativet *-k-; 2) deminutiver som började uppkomma i enskilda dialekter av indoeuropeiska språk och i grupper av sådana: avledningar med determinativen *-l-, *-g-/-g’-, *-s- samt med adjektivsuffixet *-ino-; 3) det protobaltiska: avledningar med determinativet *-t-, adjektivsuffixet *-ino- och suffixet för beteckningar på bärare av en egenskap *-ītio- (< *-ito- + *-io-); här urskiljs också ett gemensamt litauisk-lettiskt skikt av deminutiver (avledningar med suffixen *-ēno- (< *-ēn- + *-o-), *-īnio- (< *-ino- + *-io-), *-ātio- (< *-āto- + *-io-) samt med de slaviska suffixen -ka, -uška); 4) det litauiska: avledningar med -aitis (-aitė), -eitė, -uolis (-uolė), -yklė, -uklis, samt med olika slaviska suffix (Ambrazas 1994: 153).

1.2. I studiet av litauisk deminutivbildning används toponymiska data (särskilt hydronymiska) i ganska stor utsträckning¹. Hydronymer, som en föga föränderlig ortnamnsklass, kan ge värdefulla uppgifter om de litauiska deminutivernas utveckling (kronologi, utbredning m.m.).

Apie deminutyvinius lietuvių upių ir ežerų vardus yra rašęs J. Senkus (Senkus 1963: 249–260), ypač detaliai jie ištirti A. Vanago hidronimų darybos studijoje (Vanagas 1970). Iš šių tyrimų matyti, jog lietuvių vandenvardžių su deminutyvinėmis priesagomis daryba yra adekvati apeliatyvinių deminutyvų darybos tendencijoms: pasižymi darybos produktyvumu (pvz., tarp priesagų vedinių daugiausia yra upių ir ežerų vardų su deminutyvų priesaga -ėlė, -elis) bei pakankamai gausiu darybos afiksų inventoriumi. Panašios tendencijos pastebimos ir latvių hidronimijoje – tarp priesaginės darybos limnonimų produktyviausios vėlgi deminutyvų darybos priesagos -īt- ir -iņ-. (Balode 1985: 61). Taigi čia pateikiama

¹ Förutom den nämnda artikeln av S. Ambrazas, jämför även P. Skardžius studie om ordbildning (Skardžius 1996).

51

Analysen av helonymer inom den talade kategorin, eller namn på sumpiga platser², förefaller kunna utgöra en nödvändig och konsekvent fortsättning på hydronymforskningen. Dessutom skulle denna analys göra det möjligt att jämföra bildningen av diminutiva helonymer³ med bildningen av andra hydronymer och påvisa likheter och skillnader mellan dem.

2. Problem vid analys av diminutiva helonymers ordbildning

När analysen av suffigala diminutiva helonymer inleds måste flera centrala problem lösas, vilka rör 1) fastställandet av bildningssättet; 2) fastställandet av det lexikala statuset hos den ordstam som ligger till grund för bildningen; 3) fastställandet av den bildade formens ordbildningsbetydelse, det vill säga dess hänförande till en viss ordbildningskategori.

2.1. När det gäller problemet med att fastställa bildningssättet bör de fall nämnas där den ordstam som ligger till grund för bildningen är ett appellativ, eftersom det i språket vid sidan av vart och ett av dessa finns diminutiva varianter bildade med olika suffix, och helonymerna därför kan ha uppstått direkt ur dessa, t.ex. Balėlė b. Rm < balėlė < bala; Raist-ūkas b. Dbg < raistūkas < raistas osv. Om en sådan ordbildningsmodell antas, skulle namn på sumpiga platser behöva betraktas som suffixavledda, dvs. som former med ett suffix som inte är ett ordbildningsaffix utan endast ett morfem som direkt har övertagits från det underliggande appellativet. Detta förefaller dock inte vara riktigt. Det är ganska uppenbart att den absoluta majoriteten av de diminutiver som teoretiskt skulle kunna fungera som grundord inte är nominativa nomenklatoriska geografiska termer, eftersom de inte är neutrala i lexikal betydelse utan också uttrycker en viss värderande och emotionell aspekt. Ett undantag skulle möjligen vara den nominativa termen upėlis. Att göra sådana appellativ till ortnamn utan affix är inte ett vanligt sätt för ortnamn att uppstå. Detta betyder naturligtvis inte att det är omöjligt, men eftersom det nästan inte går att urskilja sådana fall bör alla helonymer med suffix som är typiska för diminutivbildning betraktas som suffixavledningar.

2.2. I litauiska toponymikers arbeten anses den lexikala karaktären hos den ordstam som ligger till grund för bildningen vara särskilt betydelsefull: först och främst dess tillhörighet till appellativens eller propriernas klass och därefter till vissa mindre underklasser (se Vanagas 1970; 1973: 209–219; Razmukaitė 1981: 199–206; 1983: 146–153; 1988: 88–104; 1989: 138–147; 1991: 53–60). Det hävdas exempelvis att oikonymbildningen, utöver ett eller annat mer universellt suffix, kännetecknas av flera suffixgrupper som uppkommit genom att suffixen är beroende av det lexem de fogas till, det vill säga av vilken typ av grundord det rör sig om: ett appellativ, ett personnamn eller ett toponym (Razmukaitė 1989: 139). Man menar till och med att en differentiering av ortnamn bildade med alla ordbildningssätt utifrån denna grund skulle kunna utgöra det första steget i en ordbildningsklassificering (Savu-

² Šių terminų vartojimas yra aptartas išsamiau (žr. Bilkis 1997: 35–57).

³ I enlighet med den etablerade traditionen inom forskningen om appellativa diminutiver förstås termen diminutiv helonym här och i den fortsatta artikeln i vid bemärkelse: som diminutiver betraktas även augmentativ, meliorativ och pejorativ, särskilt eftersom det knappast är möjligt att skilja mellan betydelserna hos sådana avledningar när det gäller helonymer (liksom toponymer i allmänhet).

52

kynas 1971: 168). Todėl šio skirstymo nevengiama analizuojant ir deminutyvinius priesaginius helonimus, nes norima išsiaiškinti priesagų santykius su atitinkamiems leksikos sluoksniams priklausančiais pamatiniais žodžiais. Tiesa, tenka pripažinti, kad tai nėra struktūrinė, o tam tikra prasme semantinė klasifikacija, todėl konstatuotinas klasifikavimo nevienarūšiškumas (plg. Toporov 1963: 228). Tačiau jis pateisinamas, kadangi, kaip minėta, nuo helonimų darybos pamato leksinio pobūdžio gali priklausyti priesaginio helonimų struktūrinės ypatybės. Be to, tai nėra helonimų, o jų pamatinių žodžių semantinis klasifikavimas. Remiantis tuo, kas pasakyta, išskiriamos dvi pagrindinės deminutyvinių helonimų grupės. Pirmajai (1.) priskiriami helonimai, padaryti iš apeliatyvų (priesaginė toponimizacija), antrajai (2.) – helonimai, padaryti iš onimų (toponimų) (priesaginė transtoponimizacija). Jos skirstomos smulkiau – pirmoji: iš fiziografinių terminų, iš augalų pavadinimų, iš gyvūnų pavadinimų, iš objektų kuopą reiškiančių vietų pavadinimų ir t. t.; antroji: iš kitų helonimų, iš upių ir ežerų vardų, iš oikonimų, iš kitokių toponimų.

När diminutiva helonymer klassificeras efter grundordets lexikala status är det ibland svårt att avgöra vilken grupp det hör till – appellativen eller proprierna (närmare bestämt toponymerna). Det faktum att inget ortnamn med samma rot utan diminutivsuffix har belagts vid sidan av helonymen med diminutivsuffix bekräftar ännu inte att ett sådant namn på en sumpig plats inte finns eller tidigare har funnits i talspråket. Om det inte finns någon konkret möjlighet att bevisa detta bör dock endast de helonymer hänföras till den transtoponymiska gruppen vilkas grundord är ett faktiskt belagt ortnamn, det vill säga ett namn upptecknat ur talspråket.

Det bör också påpekas att en grundläggande helonym i vissa fall inte behöver vara en självständig toponymisk enhet, utan kan vara en variant vid sidan av den avledda formen, men även detta är mycket svårt att fastställa. Denna möjlighet har dessutom ingen större betydelse för den lexikala karakteriseringen av bildningsgrunden, eftersom derivatet i båda fallen är ett ortnamn, närmare bestämt en helonym.

2.3. Undersökningen av ordbildningsbetydelsen hos suffixavledda helonymer kompliceras av att grundordet för en betydande del av dessa avledningar inte är helt klart eller är fullständigt oklart, och att suffixen kan urskiljas genom att jämföra helonymen med andra helonymer med samma rot, namn på floder och sjöar, andra toponymer samt sådana avledningar där en motsvarande formant (ett suffix) också kan urskiljas: Al-iūlė b. Šš – jfr Āliai plk. Švnč; At-aisai plk. Šlv – jfr At-uonės b. Trš, At-esys ež. Smn; beträffande suffixet, jfr Ilg-áis(is) rst. Krn, Juod-aisės plk. Btr, Rim-aisai k. Rm, lat. Raūnais(is) ež., Kļavaisa up., Ārais(is) ež. osv. I sådana fall är även ordbildningsbetydelsen hos helonymerna (däribland dem med suffix som är typiska för diminutivbildning) naturligtvis oklar. När diminutiva helonymer diskuteras avses därför endast namn på sumpiga platser med tydlig ordbildning, det vill säga sådana vars grundord är helt klart.

Ordbildningsbetydelsen hos helonymer bildade med suffix som är typiska för diminutivbildning varierar och är i vissa fall något annorlunda än hos motsvarande appellativ.

53

2.3.1. Endast sådana helonymer kan betraktas som egentliga diminutiva helonymer vars basord är ett appellativ, t.ex. Šak-ėlės < gren; Ąžuolyn-ėlė < ekskog; Uodeg-ikė < svans ”en avsmalnande del av mark, en äng, åker eller skog” (LKŽ XVII 460, 464); Ežer-iūkas < sjö och så vidare. Dessa helonymer analyseras i den första (1.) gruppen.

2.3.2. Helonymer bildade av adjektiv hör snarare till avledningskategorin för beteckningar på bärare av en egenskap uttryckt med ett adjektiv (nomina attributiva) än till diminutiver, t.ex. är helonymen Žal-ėliss relation till adjektivet grön som ligger till grund för bildningen ungefär densamma som substantivet kart-ėlė ”korsört (ett släkte av korsblommiga växter)” (LKG I 360) har till adjektivet bitter; helonymen Apskrit-utės relation till bildningsbasen rund, -a är ungefär densamma som substantivet rausvūtė ”en mossa som växer i tallskogar på ren sand” (LKG I 352) har till bildningsbasen rosa, -a, och så vidare. Av denna anledning bör man, förefaller det, inte behandla suffixavledda helonymer av denna typ i analysen av diminutiva helonymer.

2.3.3. Helonymer avledda från verb med suffix som är typiska för diminutivbildning ska inte betraktas som diminutiver, utan som avledningar tillhörande kategorin för beteckningar på bärare av en verbal egenskap (nomina agentis). Helonymerna Murm-ėlės, Išpūv-elė, Siūb-ūkas, Pump-utis, Kriok-uzis m.fl. förhåller sig till motsvarande verb som ligger till grund för bildningen, murmėti (mūrma) ”brusa, porla, bubbla” (LKŽ VIII 426), išpūti (išpūvo) ”ruttna bort allihop, förgås; förvandlas till förruttnelse” (LKŽ X 1125), siūbuoti ”gunga från sida till sida, svaja; vackla, vagga på ytan, guppa” (LKŽ XII 585–586), pumpėti ”vidgas, svälla” (LKŽ X 909, IX 312), kriokti ”andas tungt, rossla, flåsa; dåna kraftigt, brusa” (LKŽ VI 605–606) på samma sätt som appellativen čiūpelis ”en klump, en liten klump” (LKG I 334), sugriūvelis (LKG I 319), šlamūkas ”en växt i familjen korgblommiga, immortell” (LKG I 328), blizgutis ”glitter, blåsippa” (LKG I 324) förhåller sig till de verb som ligger till grund för bildningen: čiūpti (čiūpo), sugriūti (sugriūvo), šlamėti (šlama), blizgėti (blizga).

2.3.4. Helonymer bildade från andra toponymer med suffix som är typiska för diminutiver kännetecknas också av en särskild avledningsbetydelse. I förhållande till basordet uttrycker sådana avledningar inte bara diminutivitet (därför kallas de också toponymiska diminutivavledningar⁴), utan även possessivitet. Ursprungs- och tillhörighetsrelationerna mellan derivant och derivat är här tillräckligt tydliga, inte bara därför att de bestäms av relationen mellan de objekt som namnen betecknar (Vanagas 1970: 75), utan också av avledningsformantens egenskaper. Exempelvis kan suffixen -ait-, -el-, -yt-, -(i)ok-, -(i)uk- i helonymerna Meldutišk-aitė, Bagm-ėlis, Žydbal-ytė, Kuden-iōkas, Švendr-iūkas, som bildats av motsvarande osuffixerade ortnamn med samma rot, Meldūtiškė, Bagmas (Bagmà), Žydbalė, Kudėnis, Švendra, även fungera som avledningsformanter för appellativiska avledningar som uttrycker diminutivitet och possessivitet – jfr karal-aitis, ant-ėlis, kat-ytis, stim-iōkas, generol-iūkas (LKG I 411) och så vidare.

⁴ Vanagas 1970: 75.

54

Det är sant att i semantiska studier av namn på floder och sjöar behandlas avledningsbetydelsen hos avledningar bildade från ortnamn i olika klasser på olika sätt: hydronymer avledda från andra flod- och sjönamn betraktas som diminutiver (med ett samtidigt uttryck av possessivitet), medan sådana som avletts från alla övriga toponymer betraktas som possessiver. Denna distinktion grundar sig på de skilda kvantitativa relationerna mellan de objekt som betecknas av basordet respektive avledningen (Vanagas 1981: 46–48; 94–97). Ett sådant kriterium är dock kanske något formellt i vissa fall, eftersom diminutiva relationer mellan toponymer (derivant och derivat) som språkliga enheter inte nödvändigtvis motsvarar de kvantitativa relationerna mellan de objekt de betecknar: exempelvis kan ängen Sidabrinė vara mindre än sjön Sidabrinaitis, men avledningen Sidabrinaitis kan i förhållande till basordet Sidabrinė ändå vara en diminutiv. Detta gäller i ännu högre grad när det handlar om helonymers relationer till andra toponymer som utgör deras basord, eftersom det i sådana fall inte alls går att fastställa de kvantitativa relationerna mellan objekten som namnen betecknar (t.ex. mellan en mosse och en äng, en göl och en äng, en våtmark och en sjö osv.). Av dessa skäl bör alla helonymer som bildats från andra ortnamn (såväl helonymer som andra toponymer) med avseende på avledningsbetydelse betraktas som diminutiver och possessiver, det vill säga som avledningar som i förhållande till basordet uttrycker diminutivitet och possessivitet.

Sådana helonymer, det vill säga helonymer bildade från andra toponymer, utgör den andra (2.) gruppen av analyserade namn på våtmarker.

Det bör understrykas att när avledningsbasen för namn i denna grupp på våtmarker fastställs måste man beakta lokaliseringsuppgifterna för de objekt som betecknas av basordet och avledningen, eftersom avledningen kan betraktas som en produkt av transtoponymisering endast när objekten ligger intill eller nära varandra⁵.

2.3.5. Antropohelonymers avledningsbetydelse bör förstås på ett annat sätt. Avledningar bildade från personnamn uttrycker tillhörighet i förhållande till basordet och kan därför endast föras till kategorin possessiver, t.ex. skulle avledningsbetydelsen hos helonymen Abrom-alis plk. Slnt: Abrōmas efternamn (LPŽ I 60) vara ”som tillhör Abromas”; för helonymen Tamul-ianka b. Krkn: Tamùlis efternamn (LPŽ II 1017) – ”som tillhör Tamulis”; helonymen Bìsl-aitė b. Jnš, som troligen uppkommit ur *Bìsl-aitė: Bìslis efternamn (LPŽ I 266), skulle betyda ”som tillhör Bisli”, och så vidare. Även denna grupp av helonymer faller alltså utanför analysen av diminutiva helonymer.

3. Analys av suffixbildade diminutiva helonymer

3.1. Avledningar med litauiska (baltiska) suffix.

Suffixet -aič-

-aitė (-aitės). 1. Rūd-aitės kärr. Sem < rūdà⁶ ”naturligt mineralämne ur vilket metaller framställs; dålig, sank mark med torvinblandning, malmmyr”.

⁵ Detta antagande gäller endast inte metaforiska helonymer.

⁶ För att fastställa de appellativ som utgör basord för suffixbildade diminutiva helonymer användes flera litauiska ordböcker. För att undvika att de nämns ofta efter varje basord anges de i litteraturförteckningen efter artikeln. Av samma skäl redovisas inte betydelserna hos alla appellativ, utan endast hos dem som är mindre vanliga i litauiskan.

55

Suffixet -aič- är sällsynt inte bara i bildningen av helonymer, utan även av andra ortnamn och appellativ (om de senare, se LKG I 286). Det bör betraktas som en variant av suffixet -ait- (-aitė). Suffixet -ait- -aitė (-aitės). Efter basordens lexikala status delas avledningar med tydlig ordbildning in i två grupper: appellativa och onymiska (toponymiska). 1. a) från fysiografiska termer: Alksn-aitė kärr. Ply < álksna (alksnà) ”träsk, sänka, dal; plats bevuxen med alar, albestånd”, jfr även álksnis (alksnỹs) ”träd av björkfamiljen”; Apydėm-aitė kärr. Ml < apydėmė ”gemensam jordlott i en by mellan två gårdar; området bakom huset, utfart”; Bal-aitė kärr. Kair, Snt, Šl; kärr, myr. Str; Balaità – slaviserad form av *Bal-aitė, myr. Grvš; Bal-aitė kärr. Grl, Mrk, Švnč; mosse. Bzl osv. (sammanlagt 14); Bal-aitė⁷ kärr. Al, Lzd, Lg; mosse. Šl; myr. KzR osv. (sammanlagt 15); Bal-aitės kärr. Šl; mosse. Vs; myr. Sem osv. (sammanlagt 9); Bal-aitės kärr. Ml; mosse. Kair, Vrn; Bal-aitės, en svårframkomlig alskog, Jnk; mosse. Grz, Mrc, Šl; mosse. Mrs < balà; Duobur-aitė kärr. Kpč < duoburỹs ”hålighet”; Durpinÿč-aitė kärr. Alvt < dùrpinÿčia ”plats där torv grävs eller har grävts; grop i en torvmosse”; Gir-aitė kärr. Vs; kärr, myr. Kpč; mosse. Rs, Ššt osv. (sammanlagt 10); Gir-aitė kärr. Vs; mosse. Šlv, myr. Mrk; Gir-aitė 2 kärr. Kpč; mosse. Dg, Mrk; myr. Arn; Gir-aitės kärr. Kuč < girià; Išdag-aitė kärr. Šmk < išdaga (išdaga) ”plats som bränts av eller svedts av solen på en äng, i en skog eller på en torvmosse; brand”; Išdeg-aitė kärr. Erž < išdegas ”plats som bränts av eller svedts av solen på en äng, i en skog eller på en torvmosse; brand”; Kalianij-aitės kärr. Vs < *kalianija – jfr kaliònija ”ensamgård; separat jordlott”; Kriauš-aitė mosse. Vrd < kriaušis (kriaušys) ”brant, stupande strand, plats som höjer sig brant”; Kupurn-aitė kärr. Kuč < kupūrna ”ojämnhet på en äng, tuvmark, tuva; igenvuxen mullvadshög”; Lank-aitė mosse. Smln < lankà ”stor, jämn äng, oftast vid en flod och översvämmad vid högvatten; sänka, dal, sluttning”; Lauk-aitė kärr. Šln < laũkas ”öppen, trädlös plats; odlad mark, åker”, men kan också vara deadjektiviskt bildat – jfr laũkas, -à ”med vit panna eller vitt nosparti”; Paker-aitė myr. Mlt < pakerė ”plats under trädrötter som spolats fram av vatten; vattenursköljd, överhängande strand vid en flod, sjö eller grop, brant strand”; Piev-aitė mosse. Kr; Piev-aitės myr. Dg; Piev-aitės kärr. Vs < píeva; Pievel-aitė kärr. Žmt < pievėlė < píeva; Plyn-aitė kärr. Kbr; Plyn-aitė kärr, mosse. Šk; Plyn-aitė kärr. Kbr < plýnė ”öppen plats, slätt; träsk, myr”; Sal-aitės kärr. Alv, Dkšt; Sal-aitės kärr. Rd < salà ”landområde omgivet av vatten på alla sidor; en något högre, torr liten jordfläck i ett kärr eller en myr, en yta med en enda sorts gräs eller andra växter, en tuva”; Šlyn-aitė mosse. Alj < šlỹnas ”gråblå eller vitaktig, klibbig lera med organiska inblandningar; jord av sådan lera; slam, gyttja”; b) från växtnamn: Egl-aitė kärr. Krkn; Egl-aitė kärr. Krkn < eglė (eglė); Obel-aitė äng. Dg < obelìs; c) från djurnamn: Kuis-aitė mosse, träsk. Rt < kuisis (kuisys) ”mygga, knott”;

⁷ Helonymformer som har upptecknats ur levande språkbruk men inte accentuerats återges här och fortsättningsvis i artikeln utan accent.

56

d) från namn på föremål eller företeelser i olika sociala miljöer: Pil-aitė b. Lzd < pilìs; e) från namn på olika föremål utifrån en viss likhet (metaforiska avledningar): Niekot-aitė b. Sltn < niekotė ”litet kärl för att rensa och skölja spannmål och gryn; spannmålskorg” – vad gäller semantiken, jfr Geld-ėlė b. Ttr.

Toponymiska avledningar kan, efter vilket slags toponym baskomponenten tillhör, delas in i flera grupper.

2. a) från andra helonymer: Alksnyn-aitė b. Vs < Alksnynė b.; Ašutin-aitė b. Mrk < Ašutinė b.; Bal-aitė b. Ckn < Balà b.; Bal-aitė b. Šl < Balà plk.; Dielin-aitė b. Mrk < Dielinė b.; Girnalov-aitės b. KzR < Girnalovė b.; Gojin-aitė b. Lzd < Gojinė b.; Yvin-aitė b. Šlvn < Yvinė (Yvinė) b.; Jendrin-aitė b., rst. Vs < Jendrinė b.; Jendrin-aitė b. Vs < Jendrinė b.; Kemšin-aitė b. Mrc < Kemšinė b.; Kiaulin-aitė b. Vs < Kiaulinė b.; Krakin-aitė b. Vs < Krakinė b.; Kūdabāl-aitė (|| Kūdabālaitis) b. ŠlnL < Kūdabale b.; Kūlyn-aitė b. Lp < Kūlynas b.; Kupstin-aitė b. Vs < Kupstinė b.; Lapūkin-aitė b. Srj < Lapūkinė b.; Lašišk-aitės rst. Dg < Lašiškės rst.; Luotin-aitė b. Lzd < Luotinė b.; Nendrin-aitė b. Kuč < Nendrinė b.; Ožkabal-aitė b. Šk. < Ožkabalė plk.; Ožnugar-aitė b. Rtnk < Ožnugarė b.; Polabal-aitė b. Lp < Polabalė b.; Prūd viet-aitės plk. Rs < Prūdvietės plk.; Rūdin-aitė b. Kuč < Rūdinė b.; Širok-aitė plk. Lp. < Širokė plk.; Tunišk-aitės b. Vrn < Tuniškės b. Ett par helonymer har inte bildats av namn på våtmarker som betecknar objekt i närheten, utan direkt av sidformer: Medušk-aitė b. Alv är sannolikt en ombildning genom metates av *Medukšt-aitė < Medukštė, Medukšta; Meldutišk-aitė b. Mrk < Meldùtiškė.

Den aktuella avledningsmodellen utgör en regelbunden fortsättning och representerar resultatet av samspelet mellan toponymer av samma slag, vilket har iakttagits i det litauiska systemet för bildning av flod- och sjönamn – avledningar med suffixet -ait-, typiskt för diminutiv- och possessivbildning, som uttrycker diminutivitet i förhållande till baskomponenten i toponymen samt tillhörighet (för det senare, jfr Vanagas 1970: 75).

Även andra liknande avledningar representerar denna avledningsmodell:

b) från oikonymer: Keryv-aitė plk. Grk < Keryvai k.;

c) från andra slags toponymer: Bal-aitės b. Vrn < Bālos pv.; Bendrābal-aitė b. Lp < Bendrābolė pv., som sannolikt har fått slavisk prägel från *Bendrābalė; Degus-aitė b. Lp < Dėgusė pv.; Kemsin-aitė b. Lzd < Kemsinė pv.; Kiauliabal-aitė b. Vrn < Kiauliābalis del av en mš., pv.; Moragin-aitė b. Vrn < Morāginės pv.; Plyn-aitės plk. KzR < Plý nė ar.; Sal-aitės b. Mrc < Sālos l., pv.; Sal-aitės rst. Dg < Sālos pv.; Varnišk-aitė b. Kuč < Varniškės pv.

-aitis (-aičiai). 1. a) från fysiografiska termer: Bal-aičiai plk. Str; rst. Dv; Bal-aičiai plk. Čk; Bal-aitis b. Švnč; Bal-aitis b. Pls; Bal-aitis b. Onš < balà; Eglyn-aičiai b. Lp; Eglyn-aitis b. Lp < eglȳnas; Ežer-aičiai 2b. Ut; plk. Žl; rst. Gr, Vyd, Vrn; Ežer-aičiai plk., rst. Žl; helonymen Ežeroičiai rst. Žl, som sannolikt fått slavisk prägel, hör också till samma avledningstyp – det kommer av *Ežeraičiai; Ežer-aitis b. Grz; plk. Blnk, Gr; plk., b. Grk; rst. Lel, Mrc, PžlM; Ežer-aitis b. Rod; Ežeroitis rst. Btr – med slavisk prägel från *Ežer-aitis <

57

sjö; Gir-áičiai kärr. Btr < girià; Karklyn-áičiai mosse. Bzl; Karklyn-ái tis by. Kpč < karklẏnas; Kelm-ái čiai mosse. Mcč < kélmas; Kvajyn-aitis by. Vs < kvajýnas ”tallskog”; Liglynáičiai by. Lp < *Liglyn-áičiai är tydligen en viss ombildning från den ursprungliga formen Eglyn-áičiai (se); Lóv-aičiai mosse. Rs < lovỹs ”sänka, ränna, kanal, dike”; Mulyn-ái tis by. Lp < *mulynas < mùlas ”dy”; Rūd-áičiai kärr. Gr < rūdà ”naturligt mineralämne ur vilket metaller framställs; dålig, sank mark med torvinblandning, myrmark”; Rūd yn-aitis by. Erž < rūdýnas ”myr med rostfärgat vatten, torvmosse; vatten med rost, rostigt vatten; jord som innehåller malm”; Samanýn-aitis by. Švn < samanỹnas; Šil-áičiai by. Knv; Šil-aičiai skog. Dg < šìlas;

b) från växtnamn: Ąžuol-aitis by. Dg, Vrn < ą́žuolas;

c) från djurnamn: Dėl-aitis by. Sltn < dėlė ”blodsugande mask i sötvatten, igel”; Gaigal-ái tis kärr. Pkn < gaĩgalas ”and”; Várn-aitis by. Vlž < várna; Vilk-aičiai kärr. Blnk < vìlkas.

De återstående avledningarna kan med säkerhet betraktas som bildade från olika toponymer:

2. a) från andra helonymer: Bendrar aist-aitis by. Vrn < Beñdraraistis kärr; Kūdabal-aitis (|| Kūdabalaitė) < Kūdabalė by; Skundabal-aitis by. ŠlnL < Skùndabalis by; Švokšlin-aitis by. Onš < Švokšlinis by;

b) från flodnamn: Akl-aitis kärr. Dbg < Áklis flod;

c) från andra slags toponymer: Gulbin-aitis mosse. Grz < Gul̃binas sjö; Veršišk-aitis kärr. Dg < Veršiškis bäck.

Den kvantitativa karakteristiken för helonymer – avledningar med suffixet -ait- – utifrån grundordets lexikala status och den därav beroende ordbildningsbetydelsen är följande: avledningar från appellativ (toponymisering), det vill säga egentliga diminutiver, är vanligare – 75%; avledningar från toponymer (transponymisering), det vill säga avledningar som uttrycker diminutivitet och possessivitet, utgör 25%.

Särskilt bör kärrnamnet Mūtrung-ái tis mosse. Grk nämnas, eftersom dess relation till bebyggelsenamnet Mūtrungis by kan vara en annan: den ursprungliga formen av helonymen kan ha varit *Mut-rungis, och senare, när byn fick samma namn, omformades relationerna mellan dessa namn, och helonymen fick, nu som possessiv form, suffixet -aitis. Ett sådant fenomen är ganska vanligt i flod- och sjönamn (se Vanagas 1970: 77, 126 m.fl.).

Flera ganska tydligt avgränsade utbredningsområden för avledningar på -ait- framträder. Den största koncentrationen finns i Litauens södra och sydvästra utkant – kring Lazdijai, Alytus, Varėna, Šakiai och Vilkaviškis. Andra områden med något större utbredning är östra Litauen samt trakten kring Raseiniai och Tauragė. Det är värt att notera att helonymernas utbredningsområden till stor del sammanfaller med utbredningsområdena för flod- och sjönamn med detta suffix (om de senare, se Vanagas 1970: 79). Flod- och sjönamnens nordgräns (Priekulė–Jūžintai) sträcker sig visserligen längre norrut än helonymernas, ända till Šiauliai och Gruzdžiai.

Suffixen -al-

-alė (-alės). 1. a) från fysiografiska termer: Bry l-alė plk. Ms < brýlas ”jordklump”; Daub-ālės plk. Pšk < daubà ”dal, sänka, ravin”; Ganykl-ālė plk. Žlb < ganyklà; Grau ž-ālės plk. Obl < gráužas (graužas) ”beståndsdel i grus; grus,”

58

singel; mark vid en grusbank; grustäkt; en sandhög eller liten ö som förts dit av översvämning; en stenig, sandig strandkant vid en flod eller sjö; en brant sluttning”; Lank-ālė plk. Msd < lankà ”en stor, jämn äng, oftast vid en flod och översvämmad under högvatten; dalsänka, sluttning”; Mark-ālė b., plk. Vg; Mark-ālės b. Dr; Mork-ālės b. NmŽ – en ombildning av *Mark-ālės < markà ”plats där lin blötläggs, linröt”; Pelk-ālė plk. Kltn; Pelk-alė plk. NmŽ; Pelk-ālės plk. Kltn, Varn < pélkė; Piev-ālė plk. Rt; Piev-alės b. Kl < píeva; Prūd-alė (|| Prūdėlė) plk. Užv; Prūd-alės plk. Mcč < prūdas (prūdàs) ”damm”; Rūd-ālė b. Klm < rūdà; Šil-ālė plk. Vyr < šìlas; Tyr-ālė plk. Tl < týras ”en sankig myr, bevuxen med glesa små träd”; Turpyn-ālė plk. Pkšt, Šll < turpýnas ”plats med torv, torvmark”;

b) från växtnamn: Gurgžd-ālė plk. Lk < gurgždis ”växt av flockblommiga familjen; skogskvanne; läkevänderot; libbsticka; kirskål; sprängört; vildpersilja”; Karkl-alė b. Dr < kàrklas; Kytr-ālė plk. Tv < kyt rė ”missne (missne)”; Vingrykšt-ālė b. Krž < vingrykštis ”bindbåge”;

c) från djurnamn: Gerv-alės plk. Als < gérvė (gervė);

d) från namn på föremål eller företeelser i olika sociala miljöer: Pil-ālė plk. Krt < pilìs;

e) från andra appellativ: Šak-alės plk. Plm < šakà ”ett skott från stammen på ett träd, en buske eller någon annan växt”. Det är sant att denna helonym också kan ha en annan ordbildning – en avledning med ändelse från appellativet šakalỹs ”en smal, liten käpp, en vedbit”.

En annan grupp är avledningar på -aitė bildade av olika toponymer:

2. a) från andra helonymer: Lakštin-alė plk. Plng < Lakštinė plk.;

b) från oikonymer: Lendrym-ālė plk. Dglk < Lendrýmai bydel;

c) från andra toponymer: Lank-ālė plk. Pkšt < Lankà by; Liekn-alės plk. Plt < Lieknà skog, by; Mark-alės plk. Pdv < Markos by; Šil-alės plk. Žib < Šilai skog; Tyr-alės plk. Stlg < Týrai kärr, äng.

Helonymen Pekl-ālė plk. Paš har troligen bildats av den primära formen Peklà, som betecknar samma objekt.

-alis (-aliai). 1. a) från fysiografiska termer: Dumbur-aliai plk. Kltn < dumburys ”sänka”; Ežer-alis plk. Žlb; rst. Pln < ežeras; Gyvatyn-alis rst. Varn < gyvatýnas ”plats där det finns många ormar; sankmark”; Mark-aliai plk. Varn; Mark-alis b. Varn < markà ”plats där lin blötläggs, linröt”; Paliūn-aliai (|| Paliūnėliai) plk. Nv < paliūnė ”plats vid en sankmark; kanten av en sankmark, myr; en våt, fuktig, sumpig äng”; Paversm-ālis plk. Plt < pavérsmis, pavérsmė ”en blöt plats vid en källa som aldrig torkar och inte fryser om vintern; källa”; Pjaun-alis 2plk. Šll < pjaunys ”en slåttermyr bevuxen med buskar, en sänka där vatten står kvar på våren och hösten”; Prūd-aliai plk. Jčč; Prūd-aliai b. Lk; Prūd-ālis b. Tt; plk. Pšln < prūdas (prūdàs) ”damm”; Pušyn-ālis plk. Plt; rst. Varn < pušýnas; Rub-ālis plk. Žr < rubà ”gräns, linje”; Skynim-aliai rst. Trg < ský imas (skynìmas) ”en röjd, avverkad del av skogen”; Smuklyn-ālis plk. NmŽ < smuklýnas ”en sunkig, svårframkomlig

59

plats, sankmark“; Šaltin-alis subst. End < šaltinis (šaltinys); Tarp-aliai subst. Krt – troligen från *tarpa, *tarpas eller liknande – jfr pol. dial. tarfa ”torv” (Nitsche 1964: 88), vitry. mapn, mapфa ”torv” (SBG V 91); Tyr-aliai subst. Pkšt; Týr-alis subst. Vgr, Žr; Tyr-alis subst. Pln, Tv, Žlb; dial. Rt < týras ”sankig mosse bevuxen med glest stående små träd“;

b) från växtnamn: Berž-aliai subst. Brs < béržas; Kež-alis subst. Plt < kéžas ”litet, knotigt, vissen träd; stubbe; lav av kežinių-familjen“, de två andra varianterna av detta helonym Kež-alis, Kiž-alis bör betraktas som sekundära, som vissa ombildningar från det första;

c) från ortnamn som betecknar en samling objekt: Ožyn-alis subst. Kv < *ožynas < ožys;

d) från benämningar på föremål eller företeelser i olika sociala miljöer: Aptvor-ális subst. Tv < aptvoras ”staket, inhägnad“; Num-aliai subst. Skdv < nūmas ”hus“;

e) från benämningar på olika föremål grundade på en viss likhet (metaforiska avledningar): Jūr-alis subst. Skd < jūra.

2. a) från andra helonymer: Tyr-alis subst. Tl < Týrai torvmosse; Žaltatyr-alis subst. Kl < Žaltatyris skog;

b) från andra toponymer: Liūgn-aliai subst. Kltn < Liūgnai äng; Pākryž-alis subst. Varn < Pākryžis åker.

Med avseende på det lexikala statusen hos derivationsbasen och den derivationella betydelsen fördelar sig -al-avledningarna på följande sätt: avledningar från appellativer (toponymisering), dvs. egentliga diminutiver, utgör 84%, avledningar från toponymer (trans-toponymisering), dvs. diminutiver och possessiva avledningar, utgör 16%.

Helonymerna Marg-aliai subst. Krt; Marg-alis subst. Plt kan motiveras både av adjektivet márgas, -à och av substantivet márgas ”landmått”.

Utbredningsområdet för helonymer med suffixet -al- skiljer sig något från området för flod- och sjönamn av samma derivationstyp (om de senare, se Vanagas 1970: 90): det är något större och sträcker sig längre österut i Žemaitija – ända till Tytuvėnai och Bazilionai. Områdets yttersta punkter är Žemaičių Naumiestis – Dauglaukis – Kelmė – Tytuvėnai – Micaičiai – Barstyčiai – Pašilė – Skuodas, men koncentrationen av sådana avledningar är betydligt större i den västra och nordvästra delen av Žemaitija.

Suffix -eik-

-eika (-eikos). 1. Bal-eikos dial. Btrm < balà. Jfr appellativ diminutiv živeikà ”liten fisk“ (Ambrazas 1994: 131). Å andra sidan kan suffixet vara slaviskt – jfr vitry. flodnamn Батлейка, Варэйка, Рудамейка osv. (Lemciugova 1970: 89).

Suffix -ėk-

-ėkas. 1. Berž-ėkas subst. Aln < béržas; Ežer-ėkas subst. Kurn < ėžeras; Francūz-ėkas dial. Glv < *francūzas – jfr prancūzas.

Suffix -el-

-elė (-elės). Särskiljas bör helonymer bildade från appellativer (toponymisering) och från andra toponymer (trans-toponymisering); deras derivationella betydelse beror på detta: produkti-

60

suffixala bildningar av appellativer betraktas som diminutiver, medan avledningar från andra toponymer i förhållande till grundordet uttrycker både diminutiva relationer och tillhörighetsrelationer. 1. a) från fysiografiska termer: Ak-ėlė b. Ig, Stk; rst. Sem; Ak-ėlės plk. Vdn; rst. Vrn, Žž; rst., plk. Nmt < akys ”en hålighet i ett kärr; en liten vattenyta i en mosse eller i en sjö som håller på att växa igen || en källa som tränger fram ur djupet, en vattenöppning”; Alksn-ėlė rst. Būd < álksna (alksna) ”pöl, sänka, dal; plats bevuxen med alar, alskog”, men å andra sidan, jfr álksnis ”ett träd i björkfamiljen”; Bagn-ėlė rst. Aln; Bagn-elė b. Mlt < bagnà ”mosse, kärr, dy; || djup gyttja, sankmark”; Bal-ėlė b. Mrc, Nj, Trgn; plk. Krkn, Rd; rst. Pnm och andra (sammanlagt cirka 110); Bal-ėlė (|| Kertynė) b. Šd; Bal-ėlės b. Mšk, Sv, Šmn; rst. Žl och andra (sammanlagt cirka 18) < balà; Birž-ėlė b. Alns, Tk; rst. Trgn; Birž-ėlės rst. Žl < biržė ”björkdunge, björkskog, liten björkskog”; Brast-ėlė b. Pmp, Vs; plk. Slv; rst. Mlt och andra (sammanlagt 12); Brast-ėlės b. Kpč, Ldvn, Lkšt; rst. Msn, Saml < brastà; Bucht-ėlė b. Glv; rst. Auk – jfr polska buchta ”vik, skyddad vik; djupt ställe i en flod” (Nitsche 1964: 165); Bukt-ėlė plk. Tl < buktà ”vik i en flod, sjö eller pöl; bakvatten; en djup plats utgrävd av vatten”; Daub-ėlė plk. Tl < daubà; Degsn-ėlės lk. Mšk < dėgsnė (degsnė) ”bränning, avbränd plats”, jfr även degsnis ”bränning, bränd fläck”, degsnys ”bränd fläck, degsnė”; Diegl-ėlė lk. Dj – troligen från *Degl-ėlė – jfr dėglė ”djup, gyttjig plats i en mosse”; Dirv-ėlės b. Ds; rst. Lkm < dirvà; Dirž-ėlė b. Rk < diržas ”jordremsa”; Dumbl-ėlė b. Dj, Jnšk; Dumbl-ėlė b. Stč; Dumbl-ėlės b. Jnš < dūmblas; Duob-ėlė b. Jk, Vs; rst. Kvr, Lel, Pbs och andra (sammanlagt 15); Duob-ėlė rst. Prn, Vv; Duob-ėlės b. Trgn; plk. Jk, Pmp; rst. Stk < duobė; Dzern-ėlė b. Lp < dzernà ”grästorv, torva”; Gal-ėlė b. Rz < gãlas ”kant; gräns; slut”; Gemb-ėlės b. Kair < gėmbė ”krök, böj”; Gir-ėlė b. Antz, Km; plk. Sgl; rst. Slk, Žl och andra (sammanlagt 19); Gir-ėlė b. Bsg, Sd, Vs; Gir-ėlės b. Užp; rst. Pbs < girià; Goj-ėlė b. Lzd; rst. Pbs; Goj-elė plk. Alksd < gõjus ”liten, vacker skogsdunge”; Grub-ėlė plk. Rd; rst. Šmn < grùbas ”tuva”; Grūb-ėlė b. PnmR < grūbà ”en högre plats i en pöl, bevuxen med buskar och små björkar; kulle, höjd”; Kamš-ėlė b. Krkn, Lp; plk. Ktv, Pn; rst. Sug och andra (sammanlagt 9); Kamš-ėlė b. Brž, Kpč, Tršk; rst. Nmt; Kamš-ėlės b. Bb, Rk; plk. Grnk, Jon < kamšà ”en väg fylld och belagd med kvistar; en fylld, igenlagd grop; sank mark”; här bör också helonymen Kamašalė b. Rtn nämnas; den har kanske uppkommit ur *Kamaš-ėlė, och det senare genom anaptixis ur *Kamš-ėlė; Kapč-ėlė rst. Dg < kāpčius ”en uppkastad jordhög (vall) som markerar en åkergräns, gärdesgård eller mur; gränsmärke; mullvadshög”; Kems-ėlė rst. Žl; Kems-ėlės b. Aln < kėmsa, kėmsas ”en stubbe eller liten jordkulle bevuxen med mossa eller gräs, kesas”; Kin-ėlė rst. Eiš < kinė (kinė) ”en högre plats på en äng, i en mosse eller i vatten; åkerkantens ände där den ansluter till åkern, kanten vid åkern”, kinis ”en förvuxen skorpa på vatten; kärr; en öppen plats i ett kärr; vak”; Kopt-ėlė plk. Mcč < koptà ”vadställe, övergång; båtbrygga”; Kūdr-ėlė b. Ck, Ds, Grz; plk. Pkr; rst. Lbn och andra (sammanlagt 32); Kūdr-ėlė Žb. Dg, b. Ds; lk. Pp; Kūdr-ėlės b. Dnv, Mšk, Rm, Sml, Vyd; Kūdr-ėlės plk. Sk < kūdra (kūdrà); Kul-ėlė rst. Pnvž < kulys (kūlis) ”vik, udde; krök, bukt; hörn; kant, bit”; Kusc-ėlė b. Pklnš – jfr vitryska куце ”alskog”;

61

Lank-ėlė b. Kri, Lks; plk. Akm; rst. Ut och andra (sammanlagt 19); Lank-elė b. Pn, Pnd, Skm; Lank-ėlės lk. Pn; rst. Btr, Mrk; Lank-elės b. Vžns; plk. Prv < lankà ”stor, plan äng, oftast vid en flod och översvämmad vid högvatten; sänka, dalgång, sluttning”; Liekn-ėlė b. Pbr; Liekn-ėlės b. Pn < lieknas (lieknas) ”våt, sank äng, mosse, pöl; kärr; våt plats bevuxen med buskar och småväxta träd, träsk”; Liūn-ėlė b. Antz, Pknš, Vp; rst. Luok < liūnas; Mark-ėlė b. An, Pbs, 2b. Mlt, Žl; rst. Vdn; Mark-ėlės b. Aln, Dbk, Rk, Šš; plk. Šlv; Mark-elės b. An, Rgl, Rk < markà ”plats där lin blötläggs, linblöta”; Pekl-ėlė b. KzR, Nj, 3b. Pn, b. Srv; plk. Srv och andra (sammanlagt 10); Pekl-elė b. Ars, Upt; plk. Grk; rst. Krn < peklà ”helvete; mycket avlägsen, avskild plats; dålig, besvärlig väg, sankmark”; Pelk-ėlė b. Kršk, Pp, Žg; lk. Pp; plk. Krp, Pp, Vgr; Pelk-elė b. Šd; plk. Yl < pélkė; Piev-ėlė b. Pls; rst. Jnn; Piev-ėlės b. Kpč, Pls, Vrn; rst. Lh, Mrc < pieva; Pleck-ėlė b. Šd – kanske av *plečka eller liknande – jfr plėcius ”jordstycke, åkerlott; plats, område, plan”; Plyn-ėlės rst. Brš < pýne ”öppen plats, slätt; mosse, träsk”; Prūd-ėlė b. Moc < prūdas (prūdas) ”damm”; Rag-ėlė b. Tj < rãgas ”en spetsig landtunga som skjuter ut i havet, en sjö eller en skog, halvö”; Riev-elės rst. Srj < rievà ”grund; upphöjd plats i en mosse, liten ö”; Rub-ėlė plk. Rd < rubà ”gräns, linje”; Rūd-ėlė b. Al, Kn, Njn, Tz; Rūd-ėlės plk. Stp < rūdà ”naturligt mineraliskt ämne ur vilket metaller framställs; mager, sank jord med inblandning av torv, malmrik mark”; Sal-ėlė b. Pg, Pnm, Rm, Užp; rst. Sv och andra (sammanlagt 13); Sal-elė b. Kur; rst. Skm; Sal-ėlės b. Ddsl, Km, Vb; lk. Kpr; Sal-elės plk. Krn; rst. Jz < salà ”ett landområde omgivet av vatten på alla sidor; en högre, torr liten jordfläck i ett kärr eller en mosse; en tuva av en viss sorts gräs eller andra växter”; Šil-ėlė b. Bč, Nj, Pmp, Všk; plk. Pš och andra (sammanlagt 26); Šil-elė 2b. Nj, b. Pnt; lk. Pmp; plk. Kri; Šil-ėlės b. Slč < šìlas ”en skog av höga, raka barrträd som växer på sandmark; ett buskbevuxet fält, betesmark; ljung, ljunghed”; Tėkm-ėlė b. Luok; Tėkm-ėlės b. Mlt < tėkmė ”vattenström i en flod; flod, bäck; flodfåra; sänka på en djupare plats i en flod eller mosse”; Týr-elės plk. Nv, Sd; rst. Plt < týras ”gyttjig mosse bevuxen med glesa små träd”; Trak-ėlės rst. Srj < trãkas ”hög, torr äng bevuxen med glesa buskar och träd, skogsglänta; avverkad eller avbränd skogsmark, hygge”; Up-ėlė rst. Gdr; Up-ėlės plk. Rd < ùpė; å andra sidan kan dessa två helonymer helt enkelt ha uppkommit från appellativet upėlė, som betraktas som en nomenklaturterm inom geografisk nomenklatur; Vad-ėlės b. Glv < vadà ”skogsglänta, glänta; väg”; Valk-ėlė b. Dbk, Ob; rst. Rmš; Valk-elė 2b. Ut; plk. ŠnL; Velk-elė – troligen en hypernormalisering från *Valk-elė b. Žž < valkà ”sänka”; Versm-ėlė b. Aln, Blnk, Gaid; plk. Moc; rst. Sug och andra (sammanlagt 9); Versm-ėlės 2b. Rk, b. Ut; rst. Sv; Versm-elės b. Trgn; rst. Skm; rst. Aln < versmė ”källa”; b) från växtnamn: Bambl-ėlė b. Brž < bamblỹs ”en sådan växt i pölar och sjöar”; Bart-ėlės b. Lzd < bartis ”gammalt, murket, ihåligt träd (tall, gran); hålträd”; Barzd-ėlė b. Kpč < barzdis ”en växt i flockblommiga familjen; skogspipa”; Egl-ėlė b. Srj, Vrn; plk. Pnt < ėglė (eglė); Grūž-elės rst. Sem < grūžis ”fräken, getapelskägg”; Iev-ėlė b. Dbg < ievà; Kirz-ėlė plk. Rs < kirza ”liten, krokig, sam-

62

ett träd med vidsträckta grenar; Liep-ėlė b. Pkn < liepa; Pūk-ėlė b. Ob < pūkai ”säv”; pūkė ”ett sådant kärrgräs, säv”; Pup-elė b., rst. Ut < pupà; Puš-ėlė rst. Žl; Puš-ėlė plk. An; Puš-ėlės b. Vs; plk., rst. Mrk; Puš-ėlės b. Ar < pušis; Rož-ėlė b. Vs; plk. Knv < rožė ”en prydnadsväxt i spireas underfamilj av rosväxter; näckros”; Rūčk-ėlės rst. Krn < rūčkà ”syra”; Train-ėlės b. Brž < trainė (trainė) ”ett starrgräs som växer på fuktiga platser; dåligt, småvuxet gräs eller hö; dålig äng, betesmark”; Uog-ėlė b. Rtnk < úoga ”en liten, saftig, mångfröig frukt”; Verb-ėlė b. V; Verb-ėlės b. Lp < verbà ”vide, pil, sälg”; Vinkšn-ėlė b. Dbk < vinkšna ”ett högt träd med bred krona och hängande grenar”;

c) från djurbeteckningar: Blus-ėlės b. Pš < blusà; Bried-ėlė rst. Aln < briedis (briedys); Dėl-ėlės b. Šmn < dėlė; Gerv-ėlė b. Brž < gérvė (gervė); Krek-ėlė b. Šmnš < krėkė ”ruda”; Mešk-ėlės rst. Šš < meškà; Vėž-elė b. Rim < vėžys; Žuv-ėlė rst. Gdr < žuvis;

d) från benämningar på föremål eller företeelser i den sociala miljön: Būd-ėlė rst. Lbn < būdà ”tält, skydd, liten byggnad (för en vakt, herde eller dylikt)”; Pil-ėlė b. Šmn < pilìs; Pirk-ėlės rst. Čln < pirklià ”bostadshus, gård, stuga”; Pirt-ėlė b. Grk < pirtìs; Svirn-ėlės b. Trak < svir̃nas ”byggnad där spannmål hälls upp; större visthus”; Šuln-ėlė b. Ars; plk. Vdn < šulnis, šulnys ”brunn”;

e) från benämningar på olika föremål, utifrån en viss likhet (metaforiska avledningar): Bačk-ėlė rst. Mlt < bačkà ”tunna”; Geld-ėlė b. Srv, Ttr; Geld-ėlė b. Lel, Šd; Geld-ėlės b. Prnv, Sdb < gėlda ”ett avlångt kärl urholkat ur ett enda träd, tråg; ett tråg där djur utfodras eller vattnas; sänka, grop i marken” – beträffande semantiken, jfr Niekot-ėlė b. Luok; Koj-ėlė b. Vrn; rst. Vrn < kojà; Kuž-ėlė rst. Užp < kùžas ”en kärve som samlats ihop efter räfsningen; en slarvigt bunden, spretig kärve; liten hög; knippe, tofs”; Pamp-elės b. Užp < pámpa ”liten utbuktning, knöl; ojämnhet”;

f) från andra appellativ: Čvert-ėlės b. Dg; rst. Žmt < čvértis ”en fjärdedel, en fjärdedel”; Gelž-ėlė plk. Rdn < gelžis ”järn”; Rėksn-ėlė b. Kp, Všn < rėksnys ”en som ständigt skriker; något som avger ett starkt ljud, jfr även rėksnùs ”bullrig” – beträffande semantiken, jfr Rėk-ynė rst. Zp; Šak-ėlės rst. Vp < šakà ”ett skott från stammen på ett träd, en buske eller någon annan växt”.

2. a) från andra helonymer: Bal-ėlė b. Mlt < Balà b.; Bal-ėlė b. Ob < Balà b.; Bal-ėlė plk. Pnd < Balà plk.; Brast-ėlės b. Dkšt < Brastà b.; Brast-ėlės b. Plvn < Brãstos b.; Čelk-ėlės rst. Švn < Čelkės b.; Degsn-ėlė b. Kvr < Dėgsnė b.; Degšn-ėlė b. Ars < Dėgšnė b.; Dub-ėlė b. Sdk < Dubė plk.; Jaur-ėlės rst. Lel < Jáuros rst.; Kamš-ėlė b. Upt < Kamšà b.; Kamš-ėlė b. Vs < Kamšà b.; Kamš-ėlės b. Dbg < Kamšòs rst.; Kūdr-ėlės b. Lnky < Kúdros b.; Lank-ėlė b. Rk < Lankà b. Rk; Lank-ėlė plk. Krk < Lankà plk.; Lank-ėlė b. Lzd < Lankà b.; Lank-ėlė b. Pš < Lankà b.; Lygiabal-ėlė b. Mdš < Lygiabalė b.; Naid-ėlė plk., rst. Zb < Naidė rst.; Nendr-ėlė plk. Vlž < Néndrės b.; Pagubr-ėlė b. Blnk < Pagubrė b.; Pal-ėlės rst. Lkš < Palai rst.; Purv-ėlė b. Vad < Pùrvė b.; Rūd-ėlė rst. Pun < Rùdė rst.; Sal-ėlės b., plk. Vrn

63

< Salà by, mosse; Sen-ėlės myr. Šlvn < Sėnės by; Spaln-ėlės mosse. Lln < Spalnios mosse; Stiepr-ėlė by. Vad < Stieprės, Stieprai by; Stumbr-ėlė mosse. Sdk < Stumbrė by; Šarka-bal-ėlė by. Krkn < Šarkabalys, Šarkābalis by; Šil-ėlė by. Pn < Šilė by; Šil-ėlė by. Pšl < Šilė by; Šil-ėlė by. Stč < Šilas, Šilė by; Šil-ėlė myr. Sdb < Šilai myr; Šilv-ėlė by. Krk < Šilvė by; Valk-ėlės by. Vrn < Valkà by; Viršn-ėlė by. Tj < Viršnė by; Viršn-ėlė by. Sml < Viršnė by; Žydbal-ėlė by. Pn < Žydbalė by;

b) från namn på floder och sjöar: Alksn-ėlės rst. Sug < Alksnas sjö; Audr-ėlė plk. Rgl < Audrà flod; Balt-ėlė rst. Trgn < Baltýs sjö; Grūd-ėlė b. Rmn < Grūdà flod; Kūdr-ėlė b. Ptr < Kūdra å; Kuksv-ėlė b. Pg < Kūksvė flod; Luokst-ėlė plk. Grz < Luoksta flod; Rud-ėlė b. Alksnp < Rùdė å;

c) från oikonymer: Babr-ėlė b. Švn < Babrai by; Pun-ėlė b. Jk < Punià by;

d) från andra toponymer: Bal-ėlė plk. Alz < Balà å; Bal-ėlė plk. Ppl < Balà sjö; Bal-ėlės 4b. Mrk < Bãlos sjö; Bal-ėlės b. Vrn < Bãlos sjö; Brast-ėlė b. Rm < Brastà sjö; Degsn-ėlės b. Šd < Dėgsnė kärr, sjö; Dub-ėlė b. Lzd < Dùbis vattensamling; Dub-ėlė plk. Ds < Dùbė sjö; Dub-ėlė b. Km < Dùbė sjö; Duob-ėlė b. Žmt < Duobės sjö; Duob-ėlė rst. Btr < Duobės vattensamling; Duob-ėlės b. Vb < Duobės linmarkos; Juod-ėlė lk. Dj < Juodis krm.; Kamš-ėlė b. Pls < Kamšà sjö; Kamš-ėlė plk. Pn < Kamšà sjö; Kūdr-ėlė b. Nj < Kūdra damm; Kūdr-ėlė b. Dg < Kūdra kärr, sjö; Laiv-ėlė b. Pnd < Laivà sjö; Lank-ėlė b. Rk < Lankà sjö; Lank-ėlės b. Pls < Láñkos sjö; Lank-ėlės b. Stp < Láñkos sjö; Lyg-ėlės b. Vlk. < Lygios sjö; Marg-ėlės lk. Rdšk < Márgės sjö; Palt-ėlė b. Srv < Páltis sjö; Pleik-ėlė b. Tj < Pleikė sjö; Sal-ėlė b. Tršk < Salà krm.; Sal-ėlės rst. Rmš < Salà kärr, sjö; Šil-ėlė b. Bč < Šilė skog; Šil-ėlė b. Jnšk < Šilė skog; Šil-ėlė b. Nj < Šilas skogsområde; Šil-ėlė b. Sml < Šilià sjö; Šil-ėlė plk. Lnkv < Šilai skog; Šlyn-ėlė b. Švn < Šlynes skog; Trak-ėlė b. Srj < Trãkas skog;

-ėlis (-ėliai). Helonymer med detta suffix, liksom avledningar på -elė, kan med avseende på grundordets lexikala status och därmed även på avledningens betydelse indelas i två grupper och flera undergrupper.

1. a) av fysiografiska termer: Alk-ėlis rst. Pg < ãlkas ”en skogbevuxen kulle; en forntida litauisk helgedom, alka”; Bogn-ėlis b. Rtn < bõgnas, bõgną ”träsk”; Boj-ėlis plk. Pšl < bo.jus ”träsk, sumpmark”; helonymen Buj-ėlis b. Sml kan också vara bildad på liknande sätt och ha uppkommit ur *Boj-ėlis; Brad-ėliai rst. Kpč; Brad-ėlis b. Lp; rst. Dg, Jk < bradà, brãdas ”stor lervälling, lerig väg, våt plats”; Buoj-ėlis b. Lnkv < buojis ”pöl, sumpmark”; Darž-ėliai b. Ds, PnmR, Str; plk. Bkn; Darž-ėlis rst. Aln; del av rst. Tj; Darž-ėlis rst. Žž < daržas; Degsn-ėliai b. Kri; Degsn-ėlis b. Dj, Pšl < dėgsnė (degsnė) ”bränning, bränd plats”, jfr även degsnis ”bränning, svedja”, degsnys ”svedja, degsnė”; Dugn-ėliai b. Eiš, Vrn; rst. Žž; Dugn-ėliai rst. Auk; Dugn-ėlis b. Al, Kdl < dùgnas ”botten eller ände på en sänka i marken, ett kärl, redskap eller föremål; djup”; Dumbl-ėlis b. Jnšk < dùmblas; Duob-ėlis plk. Ut < duobė; Goj-ėliai b. Šd, Sn; plk. Jk, Smn; rst. Onš m.fl. (totalt 10); Goj-ėlis b. Km; plk. Luok; rst. Mlt, Ukm, Žmt m.fl. (totalt cirka 48); Goj-ėlis b. Brž, Rd; lk. Vrn; plk. Pš; rst. Šš m.fl. (totalt 16) < gõjus ”liten, vacker skogsdunge”; Gur-ėliai b. Arn < gùras ”upphöjning, utskjutande del, bergstopp; en fristående

64

kulle i bergen”; Kakl-ėlis plk. Jrb < kaklas ”krök, vik, sund; halvö, udde”; Kaln-ėlis b. Pls; plk. Pmp; rst. Dglšk < kalnas; Kamp-ėlis b. Pkn; rst. Sld; Kamp-elis b., lk. Dl < kampas ”platsen där två linjer, ytor, väggar eller föremål möts; hörn; kant, trakt; sida; område, tomt, utkant, bit”; Kamš-elis (|| Kamš-ėliai) plk. Btg < kamša ”väg utfylld och belagd med ris och käppar; igenfylld, lagad grop; sank plats”; Kapč-ėlis b. Lp; rst. Pun < kapčius ”jordhög uppkastad för att markera en åkergräns, åkerhak eller mur; gränsmärke, vall; mullvadshög”; Kems-ėliai b. Eit; Kems-ėlis b. Blnk < kėmsa, kėmsas ”stubbe eller liten jordhög bevuxen med mossa eller gräs, kėsas”; Klan-ėlis b. Aps < klānas ”liten pöl, vattensamling; pöl som inte torkar ut, källa”; Klon-elis b. Pnm < klonis (klónis) ”dalsänka, dal, sluttning, håla, ravin”; Krant-ėliai rst. Lln < krantas; Krūm-ėliai b. Aln, Kdn; Krūm-ėliai rst. Pš; Krūm-ėlis rst. JnšM < krūmai, krūmas; Kūdr-ėlis b. Rs < kūdra (kūdrà); Kul-ėliai rst. Lkm; Kul-ėliai rst. Lbn; Kul-ėlis b. Všn; rst. Lel < kulys (kulis) ”vik, udde; sväng, krök; hörn; kant, bit”; Lank-ėlis rst. Mlt < lankas ”avvikelse från en rak linje, krök, böj”; Lauk-ėliai b. Skėm; Lauk-ėlis b. Čln, Pmp, Sb; rst. Lel, rst. Lp m.fl. (totalt 9); Lauk-elis plk. Skm < laukas ”trädlös, jämn plats; odlingsmark, åkerareal” – å andra sidan kan några av dessa helonymer vara förbundna med adjektivet laukas, -à ”med vit panna eller vitt nosparti”, som tidigare kan ha haft en mer allmän betydelse: vithet, ljushet; Lauž-ėlis rst. Zp < laužas ”hög med käppar, ris, grenar och vedträn”; Liekn-ėliai b. Jnš, 3b. Kp, b. Pklnš, Šd, Všk; plk. Rdšk; Liekn-ėliai b. Šl; Liekn-ėlis b. Ps, Pšl, Sml; lk. Pš; plk. Pnv m.fl. (totalt cirka 75); Liekn-elis b. Jnš, Sb, Slč; lk. Mšk; plk. Antš m.fl. (totalt 20) < lieknas (lieknas) ”våt, sumpig äng, träsk, pöl; kärr; våt plats bevuxen med buskar och glesa träd, träskmark”; Liūg-ėliai rst. Trgn; Liūg-ėlis rst. Lkš < liūgas ”liten pöl, kärr, vattensamling; gyttjig mark; kärr, sumpmark”; Liūn-ėliai b. Antz, Blnk, Gaid, Sug; Liūn-ėliai b. Jž; plk. Šmn; Liūn-ėlis b. Aln, Jž, Ktk, Ut; Liūn-ėlis b. Ob, Rgv, Tršk; plk. Vad; rst. Blnk m.fl. (totalt cirka 70); Liūn-elis b. Antz, Mlt, Vs; rst. An, Šš m.fl. (totalt 16) < liūnas; Lob-ėliai rst. Užp; Lob-ėlis b. Ut < lõbas ”ravin, dal, sänka; sluttning; kärr, liten myr”; Lūg-ėliai b. Vs; Lūg-ėliai b. Kpč; Lūg-ėlis b. Eiš, Luok, Rk, Tč, Vrn; Lūg-elis b. Rim < lūgas (lūgas) ”kärr, pöl; myr, sumpmark; damm, liten vattensamling”; Mark-ėlis b., plk. Grnk < markà ”plats där lin blötläggs, linröta”; Mišk-ėliai rst. Dg; Mišk-ėliai b. Sv; Mišk-ėlis b. Lzd, Užp, Žž; rst. Aln, Grk; Mišk-elis b. Pnd, Šd; rst. Krn < miškas; Pekl-elis plk. Sdb < peklà ”helvete; mycket avlägsen plats; dålig, besvärlig väg, sumpmark”; Pjaun-ėlis b. Šln; Pjaun-ėlis b. Btg < pjaunys ”slåttermyr bevuxen med buskar, sänka där vatten blir stående på våren och hösten”; Plot-ėlis (|| Plot-ėliai) (t. Platėlis, Platėlai) b., plk. Gd < plótas ”del av en yta (vanligen mark); stycke, bit, fläck”; Plov-ėlis b. Smn < plovà ”igenvuxen, sank och gungflyartad strand vid en sjö eller flod; kärr, sumpmark; vattenväxande gräs, alger”; Prūd-ėliai b. Jž; Prūd-ėliai b. Baib, Pg, PžlM; rst. BvdžV, Lln m.fl. (totalt 19); Prūd-ėliai b. Dl, Ds, Grz; Prūd-ėlis plk. Prnv; Prūd-ėlis b. Jdp, Pkr, Užp;

65

plk. Jnš; rst. Sug m.fl. (sammanlagt cirka 75); Prūd-ėlis b. Alz, Igl, Kp, Ssk; plk. An m.fl. (sammanlagt 16) < prūdas (prūdas) ”damm”; här bör också helonymen Brūd-ėlis nämnas, rst. Užp, som troligen uppstått genom fjärrassimilation ur *Prūd-ėlis; Purv-ėliai rst. Pvš, Sr; Purv-ėlis b. JnšM, Mlt, Všn; plk. Mrk; rst. Mrk, Sug < purvas; Rag-ėliai plk. Vnc; Rag-ėlis b. Lzd < rāgas ”en spetsig landremsa som skjuter ut i havet, en sjö eller en skog, en halvö”; Raist-ėliai b. Rk, Rmn, Žl; plk. Sem; rst. Alns m.fl. (sammanlagt cirka 36); Raist-ėliai b. Km; plk. Lp; Raist-ėliai (|| Siauručiai) b. Ktk; Raist-ėlis b. Antz, Pnm; plk. Dl, Rgv; rst. Sug m.fl. (sammanlagt cirka 180); Raist-elis b. Al, Ant; 2rst. Sug; Raist-elis (|| Salelės) rst. Rmš < raistas; Rav-ėliai b. Lzd, Rgv; plk. Šln, Šlv; Rav-ėlis b. Jrgž, Lbn, Pn, Rtn; plk. Sn; Rav-elis b. Lp < rāvas ”dike”; Reist-ėliai plk. Šš; Reist-elis rst. Astr < reistas ”träsk”; Sil-ėlis b. Vb – jfr lett. sils ”tallskog” (ME III 839); Skard-ėlis b. Sdk, Vs < skardis (skardys, skardis) ”brant sluttning, strand, brant backe”; Smėl-elis b. Ds < smėlis (smelỹs); Sod-ėlis b. Gdr, Str < sodas; Stauk-ėlis b. Knv – jfr pol. staw, stawek ”damm, liten sjö” (SJP VI 407), vitry. cmaý ”plats i en flod där det tidigare fanns en damm eller en kvarn” (Jaškin 1971: 178); Stok-elis b. Knv – jfr vitry. cmoki ”sammanflöde” (Jaškin 1971: 181), pol. stok ”sluttning, brant” (Nitsche 1964: 39), jfr även Stok-a-raistis rst. Dbg; Šil-ėliai b. Rk; rst. Žmt; Šil-ėliai rst. Mnd, Šr; Šil-ėlis b. Rk, Tj; lk. Vb; plk. Km; rst. Rm m.fl. (sammanlagt cirka 47); Šil-elis b. Ar, Jnš, Kt; plk. Pn; rst. Glv m.fl. (sammanlagt 9) < šilas ”hög, rak barrskog som växer på sandmarker; buskbevuxen åker, betesmark; ljung, ljunghed”; Šlait-ėlis b. Rk < šlaitas ”bergsida, sluttning; strand, brant; flack mark bevuxen med träd och buskar”; Šniūr-ėliai b. Jž, Rm, Skem; lk. Lč; plk. Pg; Šniūr-ėliai b. Nj < šniūras ”en lång, smal jordremsa”; Tašk-ėliai plk. Pp < taškas ”träsk, gyttjig mark”; Týr-ėliai plk. Brs, Lkv, plk. Skdv; tr. Trš; Tyr-ėliai plk. Lkv; Tyr-ėliai plk. Jnš, Kltn; Týr-elis b. Lnkv, Rdšk; rst. Lnkv, Plt; tr. Sk m.fl. (sammanlagt 13); Tyr-elis 2b. Grz; plk. Krš, Plt, Škn < tyras ”en svårframkomlig mosse bevuxen med glest stående små träd”; Trak-ėliai b. Všn; plk. Dgč; rst. Kvr, Moc, Pbs m.fl. (sammanlagt 15); Trak-ėliai b. Všn; Trak-ėlis b. Km, Mrk, Všn; plk. Krsn; rst. Rmš m.fl. (sammanlagt 12); Trak-elis b. Lp; rst. Dbk < trākas ”en hög, torr äng glest bevuxen med buskar och träd, en glänta i skogen; ett avverkat eller nedbränt skogsområde, en hygge”; Žard-ėliai b. Dj, Lnkv, Mžš, Rim; rst. JnšM, Sug < žardis ”inhägnad plats för boskap”;

b) av växtnamn: Berž-ėliai rst. Lel; Berž-ėlis rst. Brb; Berž-elis b. Vs < béržas; Ėgl-ėlis b. Ob < ėglis (ėglis), ėglius (ėglius) ”en” Gl uosn-ėliai b. Mrk < gluosnis; Grūš-elis b. Onš < grūšia ”päronträd och frukt”; Karkl-ėliai b. Trgn < karklas; Klev-elis b. APnm < klevas; Kūl-ėliai rst. Vrn; Kūl-ėlis b. Kpč – om båda formerna inte är förvrängningar av *Kul-ėliai, Kul-ėlis (< kulys ”vik, udde; krök, sväng; hörn; kant, bit”), kan de i stället komma från *kūlė, *kūlys eller liknande – jfr kū́lynas ”våt, tuvig äng, vanligen bevuxen med fräken och starr; säv; sådan växtlighet på sumpig mark”; Liep-ėliai rst. Ktk < liepa; Rož-ėliai rst. Srj < rožė ”prydnadsväxt i undersläktet Spiraeoideae av rosväxtfamiljen; näckros”; Stuobr-ėlis b. Sug < stuobrys (stūobris) ”en beskuren, topp- eller torkad,”},{

66

ruttande eller bortdöende träd; trädände, stubbe”; Ščep-ėlis rst. Rtnk – jfr pol. szczep ”ymp, kvist att ympa ett träd med” (SJP VI 581); Train-ėliai b. Ppl, Ps, Slč < trainė (trainė) ”starrväxt som växer på fuktiga platser; dåligt, smått gräs eller hö; dålig äng, betesmark”; Uos-ėlis rst. JnšM < úosis; Virž-ėlis, Viržėliai b. Atk < viržis, viržis ”en städsegrön, mycket honungsrik dvärgbuske i ljungväxtfamiljen, med förgrenad stjälk, små blad och rödaktiga blommor”;

c) av djurnamn: Kurm-ėliai plk. Atk < kurmis; Lyn-ėlis plk. Vs < lynas ”en fisk i familjen Cyprinidae”; Mešk-ėliai rst. Šš < meška; Ož-ėliai b., rst. Lp < ožys; Ožk-ėliai b. Vrn < ožka; Stark-elis b. Rk < starkas (stárkas) ”stork, stork”;

d) av namn på föremål eller företeelser i olika sociala miljöer: Būd-ėliai b. Pn < būda ”tält, skydd, liten stuga (för en vakt, herde eller dylikt)”; Dvar-ėlis b. Rm < dvaras; Kap-ėliai b. Brž, Pcn, Sl; Kap-ėliai b. Lg, Žmt; rst. Mlt < gravar; Kryž-ėlis b. Dtn; plk. Mrk; rst. Dgl < kors; Kuol-ėlis b. Tj < kuolas ”en käpp, påle eller stör som slås eller sticks ned någonstans”; Liept-ėliai b. Sv < lieptas; Stulp-ėlis rst. Blnk < stulpas ”en stående stock nedgrävd i marken”; Svirn-ėliai b. Dbč, Šiul; rst. Dg; Svirn-ėlis rst. Alv < svirnas ”byggnad där spannmål förvaras; större bod”; Šuln-ėliai b. PnmR, 2b. Rk; rst. Vdn; Šuln-ėliai b. Čk, Grnk; Šuln-ėlis b. Kp, Lel, Svrk, Tč; rst. Pvš m.fl. (sammanlagt 11) < šulnis, šulnys ”brunn”; Tilt-ėliai b. Rtnk, Všt; rst. Alns, Pun; Tilt-ėlis rst. Stk; Tilt-ėlis b. Ut; rst. KzR, Žl < tiltas; Turg-ėliai b. Slk < turgus;

e) av andra appellativ: Blūd-elis b. Srj < blūdas ”yrande, kringirrande; dumheter”; Kroksl-ėlis b. Lp < krokslys ”kraxande”, jfr även krokslys ”person som kraxar, kraxar hest”; Jiezd-ėlis b. Lzd < jiezdas ”spärr tvärs över en flod för att fånga fisk; bränning”; Kupč-ėliai rst. Vrn < kupčius ”köpman”; Murg-ėliai b. Vs; Murg-ėliai b. Nrg, Vs; Murg-elis rst. Mrs < murgas ”ytmått”; Stuk-ėliai b. Int; Stuk-ėliai plk. Gdž < stukas ”bit, klump, block; tjock träbit, ändträ, träkloss”; Šap-ėlis b. Pšl < šāpas ”halmstråände, skräpbit, flisa”; Šul-ėliai b. Dt, Pls < šulas ”avhugget eller kvistat grovt träd, stock; stående stock, stolpe eller stöd i en byggnad, port, ett stängsel, en bro och dylikt”; Vaid-ėlis b. Rd < vaidas ”spöke, vålnad, gengångare”.

2. a) av andra helonymer: Bagm-ėlis rst. Aln < Bāgmas, Bagmà rst.; Baronka-raist-ėlis rst. Aln < Barōnk araistis rst.; Bogn-ėliai rst. Kuč < Bognas rst.; Brad-ėliai b. Pls < Bradai b.; Dumbl-ėlis b. Glv < Dumblýs b., plk.; Gėgiaraist-ėlis rst. Lel < Gėgiaraistis rst.; Goj-ėliai b. Ttr < Gōjus b.; Goj-ėliai rst. Pun < Gōjus rst.; Goj-ėlis rst. Kuč < Gōjus rst.; Goj-ėlis rst. Pun < Gōjus rst.; Goj-elis b. Lzd < Gōjus rst.; Graužup-ėlis b. Šmn < Graužupis b.; Grūšiar aist-ėlis rst. Žmt < Grūšiar aistis rst.; Kaln-ėliai b. Krč < Kālnas b.; Kamš-ėliai (|| Kamšelės) b. Dbg < Kamšai rst.; Kuik-ėliai rst. Žl < *Kuikiai eller liknande > Kūikie – det är visserligen inte angivet vilket slags objekt den sistnämnda, slaviserade formen betecknar, men utifrån den suffigala helonymen kan man gissa att det också bör vara en mosse; Laiv-ėlis b. Dbg < Laivas rst.; Liekn-ėliai b. Šmn < Lieknas b.; Liekn-ėliai b. Kair < Lieknas b.; Liekn-ėlis b. Rz < Lieknas b.; Liekn-ėlis b. Sb < Lieknas b.; Liekn-ėlis b. Žml < Lieknas b.;

67

Liekn-ėlis lk. Pmp < Lėknas lk.; Liekn-ėlis plk. Vb < Lėknas krm.; Liekn-ėlis plk. Jnš < Lėknas b.; Liekn-ėlis b., plk. Grz < Lėknas lk.; Liekn-ėlis b. Rm < Lėknas b.; Lüg-ėlis b. Krk < Lügas b.; Liün-ėlis b. Užp < Liünas b.; Liün-ėlis plk. Aln < Liünas plk.; Liün-ėlis rst. Aln < Liünas plk.; Liün-ėlis b. Lel < Liünas b.; Liün-ėlis b. Mlt < Liünas b.; Liün-ėlis plk. Sug < Liünas plk.; Liün-ėlis rst. Skm < Liünas rst.; Lüg-ėlai b. Lp < Lügas b.; Lüg-ėlis b. Čk < Lügai b.; Lüg-ėlis b. Kuč < Lügas b.; Lüg-ėlis b. Mrk < Lügas b.; Lüg-ėlis b. Rim < Lügas b.; Lüg-ėlis rst. Lel < Lügas plk.; Marg-ėlai b. Pls < *Margiai, *Margai ar pan. (< Margi) b.; Piktaraist-ėlis rst. Užp < Piktaraistis rst.; Pjaun-ėlis b. Grk < Pjaunys plk.; Plov-ėlis plk. Gdl < Plovas plk.; Prūd-ėliai b. Sv < Prūdai b.; Prūd-ėlai rst. Žsl < Prūdai rst.; Prūd-ėlis b. Aln < Prūdas b.; Prūd-ėlis b. Dbk < Prūdas b.; Prūd-ėlis b. Ldk < Prūdas b.; Prūd-ėlis b. Str < Prūdas b.; Prūd-ėlis b. Sv < Prūdai b.; Prūd-ėlis b. Šš < Prūdas rst.; Prūd-ėlis b. Užp < Prūdas b.; Prūd-ėlis b. Lel < Prūdas b.; Prūd-ėlis rst. Žl < Prūdas b.; Raist-ėlis b. Dmnt < Raistas rst.; Raist-ėlis b. Glv < Raistas b.; Raist-ėlis b. Km < Raistas b., rst.; Raist-ėlis b. Kpč < Raistas b.; Raist-ėlis b. Kpč < Raistas b., rst.; Raist-ėlis b. Šmn < Raistas rst.; Raist-ėlis b. Tč < Raistas b.; Raist-ėlis b. Tj < Raistas b.; Raist-ėlis b. Vad < Raistas b.; Raist-ėlis b. Vs < Raistas b.; Raist-ėlis plk. Krn < Raistas rst.; Raist-ėlis plk. Smn < Raistas plk.; Raist-ėlis plk. Sug < Raistas plk.; Raist-ėlis plk. Vvs < Raistas plk.; Raist-ėlis rst. An < Raistas rst.; Raist-ėlis rst. Būd < Raistas rst.; Raist-ėlis rst. Dgč < Raistas rst.; Raist-ėlis rst. Dgl < Raistas rst.; Raist-ėlis rst. Vžns < Raistas b.; Rubėžup-ėlis b. Šd < Rubėžupis b.; Sčiūr-ėlis plk. Tvr < Sčiūrýs plk.; Sen-ėlai b. Srj < Senės b.; Smalkst-ėlis rst. Kdvr < Smalkstas rst.; Sčiūr-ėlis rst. Sdk < Sčiūrýs rst.; Šil-ėlis b. Srv < Šilas b.; Šil-ėlis b., plk. Sgl < Šilė b.; Trak-ėlai b. Lel < Trākas rst.; Vilkaraist-ėlis rst. Šš < Vilkaraistis (Vilkāraistis) rst.; Žart-ėlai b. Rm < Žarčiai rst.; b) från namn på floder och sjöar: Kerš-ėlai rst. Dbk < Keršis up.; Liün-ėlis b. Km < Liünas ež.; Sraut-ėlis plk. Btg < Srautas up.; Varl-ėlis rst. Mlt < Varlys ež.; c) från andra toponymer: Čiur-ėlis rst. Ktk < Čiurýs dr., pv.; Darž-ėlai rst. Dg < Daržai l.; Goj-ėlai b. Srj < Gojus mš., pv.; Goj-ėlis b. Ps. < Gojis ar.; Goj-ėlis rst. Rtnk < Gojus pv.; Goj-ėlis b. Lzd < Gojus mš.; Kamp-ėlai rst. Dg < Kampas pv.; Kliep-ėlis b. Pmp < Kliepas, Kliepis pv.; Klon-ėlis b. Mrk < Klonė l.; Kul-ėlai b. Ds < Kulys pv.; Lauž-ėlis b. KzR < Laužas mš.; Liekn-ėlis b. Kp < Lėknas pv.; Liekn-ėlis b. Kp < Lėknas b.; Liekn-ėlis b. Pbr < Lėknas pv.; Liekn-ėlis b. PnmR < Lieknas krm.; Liekn-ėlis b. Slč < Lieknas mš.; Liekn-ėlis lk. Kp < Lieknas pv.; Liekn-ėlis plk. Pmp < Lieknas mš.; Liekn-ėlis plk. Pmp < Lieknas gn., pv.; Liekn-ėlis rst. Pnv < Lieknas gn.; Liün-ėlis b. Int < Liünai pv.; Liün-ėlis b. Aln < Liünas liün.; Lüg-ėlis b. Sdk < Lügas pss.; Marg-ėlai b. Krk < Márgai dr., l.; Ožiarist-ėlis b. Sug < Ožiaraistis pv.; Pjaun-ėlis plk. Šln < Pjaunys krm.; Prūd-ėlis b. Čk < Prūdas pv.; Prūd-ėlis b. Dkšt < Prūdas pv.; Prūd-ėlis b. Km < Prūdas pv.; Prūd-ėlis b. Nrg < Prūdas tv.; Prūd-ėlis b. Pbs < Prūdas dr., pv.; Prūd-ėlis b. Sdl < Prūdas tv.; Prūd-ėlis rst. Blnk < Prūdas pv.; Prūd-ėlis b. Antz < Prūdas pv.; Prūd-ėlis b. Blnk < Prūdas pv.; Prūd-ėlis b. Žl < Prūdas d., pv.; Raist-ėlai b. Nrg <

68

Raistai pv.; Raist-ėlis b. Gb < Raistas pv.; Raist-ėlis b. Mdš < Raistas gn., krm.; Raist-ėlis b. Rk < Raistas pv.; Raist-ėlis b. Slk < Raistas pv.; Raist-ėlis b. Tj < Raistas pv.; Raist-ėlis b. Žkl < Raistas pv.; Raist-ėlis plk. Glv < Raistas ar., gn.; Raist-ėlis rst. Ktv < Raistas pv.; Raist-ėlisrst. Pbs < Raistas pv., šlt.; Raist-ėlis rst. Sug < Raistas pv.; Raist-ėlis rst. Sur < Raistas krm.; Skard-ėlis rst. Vdn < Skardžius grv.; Šil-ėlis plk. Kmn < Šilas mš.; Šil-ėlis plk. Krk < Šilas mš.; Šil-ėlis plk. Pnm < Šilas mš.; Šil-ėlis rst. Prv < Šilai mš.; Šniūr-ėliai b. Srv < Šniūros ar.; Trak-ėliai b. Rm < Trakai mš.; Trak-ėlis plk. Srj < Trākas mš.

Det är självklart att man bör ha i åtanke att det också kan finnas fler avledningar på -elė (-elės) och -elis (-eliai) bildade av toponymer, eftersom det potentiellt i det levande språket kan förekomma oregistrerade toponymer med samma rot utan suffix vid sidan av dessa; i avsaknad av konkreta uppgifter om detta återstår dock inget annat än att begränsa sig till antalet derivat som presenteras här.

Med avseende på ordbildningsbasens lexikala status och ordbetydelsen fördelar sig -el--avledningarna enligt följande: avledningar från appellativ (toponymisering), dvs. egentliga diminutiver, – 86,3%, avledningar från toponymer (transponymisering), dvs. diminutiver och possessiver, – 13,7%.

Diminutiva helonymer med suffixet -el- är utbredda i nästan hela Litauen. Därför kan endast de områden urskiljas där de förekommer i mycket liten omfattning: det gäller det samogitiska området, med undantag för den norra delen och den östra utkan-ten. Det bör framhållas att namn på floder och sjöar med suffixet -el- också är minst utbredda i Samogitien (jfr Vanagas 1970: 396).

En särskild grupp utgörs av -el--avledningar från appellativ eller toponymer med fler än två stavelser. Detta är en morfologisk särprägel i vissa litauiska dialekter; sådana bildningar utgör därför en specifik del av helonymbildningens suffixsystem.

-elė (-elės). 1. Šulin-ėlė b. Trk < šulinys; Vytin-ėlė b. Pun < vytinė ”spö, käpp”.

2. a) från andra helonymer: Asiūkl-ėlė b. Aln < Asiūklė b.; Asiūkl-ėlė b. Užp < Asiūklė b.; Juodišk-ėlės b. Mdš < Juodiškės b.; Samanyč-ėlė b. Dkšt < Samanyčia b.;

b) från andra slags toponymer: Ežeryn-ėlė plk. Lksn < Ežerynas pv.

-elis (-eliai). 1. Aruod-ėliai b. Aps < aruodas ”en avbalkning gjord av tunna brädor eller plankor i en lada eller på annat håll, för att hälla i spannmål eller förvara grönsaker; sovplats”; Dirvon-ėliai rst. Sld < dirvonas ”övergiven, obrukad, igenvuxen mark”; Išdag-ėliai b. Brž, Pnm < išdaga (išdagà), išdagas ”en plats på en äng, i en skog eller på en torvmosse som bränts eller bränts av solen; bränning”; Kemsyn-ėlis rst. Žl < kemsynas ”en våt plats bevuxen med tuvor”; Paberž-ėliai plk. Rdnk < pabėržė (paberžė) ”en plats under en björk”; Pravar-ėlis b. Slk < právaras ”en hålighet i träsk, en djup sänka, avgrund”; Šaltin-ėlis rst. Pun < šaltinis (šaltinys); Šulin-ėlis plk. Rs < šulinys; Užrav-ėlis b. Lz < *užravis < rāvas ”dike”; Vertim-ėliai plk. Trg < vertimas ”plöjd jord, plöjning”.

2. a) från andra helonymer: Pempyn-ėlis plk. Lž < Pempynė plk.;

69

b) av andra toponymer: Darym-ėlis b. Ad < Dãrymas by; Patyr-ėlis b. End < Patyris å., by.; Polym-ėliai b. Aps < Pólymas by.; Tyrel-ėlis b. Grz < Týrelis by., äng.

Ur lexikalisk status hos bildningsbasen och avledningsbetydelsen är de flerstaviga helonymerna – -el--avledningar – fördelade på följande sätt: avledningar från appellativ (toponymisering), det vill säga egentliga diminutiver, utgör 55%, avledningar från toponymer (transpononymisering), det vill säga diminutiver och possessiver, utgör 45%.

Helonymer bildade med suffixet -el- av ord med fler än två stavelser är, liksom appellativ av liknande bildning, utbredda i Litauens östra utkant (liksom utanför landet i Belarus) och i Samogitien. Det råder betydande osäkerhet om var deras större eller mindre koncentrationer finns i södra och nordöstra Litauen samt i området kring Želva, Alanta och Rūdininkai. Kanske är detta en följd av påverkan från andra språk: slaviska språk i söder och lettiska i nordost.

Suffix -ėl-

De avledningar som bildas med det aktuella suffixet skiljer sig inte alls från derivat med -el- vad gäller avledningsbetydelse eller de grundläggande ordens lexikaliska status.

-ėlė (-ėlės). 1. a) från fysiografiska termer: Degim-ėlė b. Ps < dẽgimas (dẽgimas) ”bränd plats (äng, kärr, skog), bränning”; Ežer-ėlė b. Šd; kärr. Stč; Ežer-ėlė b. Rd; Ežer-ėlės b. Aps < ẽžeras; Ganykl-ėlė b. Slnt < ganykla; Išdag-ėlė b. Ktk; Išdag-ėlės b. Jnš < išdaga (išdagà) ”bränd eller solbränd plats på en äng, i skogen eller på torvmark; bränning”; Išdeg-ėlė b. Antz < išdegas ”bränd eller solbränd plats på en äng, i skogen eller på torvmark; bränning”; Kanav-ėlės b. Pn < kanavà ”dike, damm”; Kirtim-ėlės skog. Btr < kirtimas ”uthuggen skogsmark, avverkning”; Klampyn-ėlė, Klampyn-ėlės b. Jsv < klampynė ”sank plats, träsk”; Lydim-ėlė skog. Žmt < lýdimas (lydimas) ”uthuggen eller avbränd yta i skogen, avverkning, röjning”; Naujien-ėlė skog. Prn; Naujien-ėlės b. Ad, Mrk, Švnč < naujiena (naujienà) ”nyplöjd mark; nyodling”; Paberž-ėlė b. Gaid < pabẽržė (paberžė) ”plats efter björkar”; Paežer-ėlė skog. PžIM < paežerė ”plats vid en sjö”; Pagramd-ėlės b. Antz < *pagramda < pagrandà ”stenlagd väg eller väg lagd med grenar genom ett kärr, risbädd”; Pagrand-ėlės skog. Sdk < pagrandà; Pakaln-ėlė b. Sv < pakalnė (pakálnė, pakalnė) ”låg plats vid foten av ett berg, dal; bergssluttning”; Plentauk-ėlė b. Ign, Jž < *plentauka – jämför pol. plantówka ”sankig äng” (Nitsche 1964: 83); Plentovk-ėlė b. Ds – jämför pol. plantówka; Sėdžiuk-ėlė b. Žl < *sėdžiuka som är en ombildning av sėdžiauka ”damm”; Siaurum-ėlė b. Rdd < siaurumà ”smalt ställe”; Siuželk-ėlė b. Krk < *siuželka – jämför sõželka ”damm”; Siužilk-ėlė b. Dv < *siužilka – jämför sõželka ”damm”; Sodželk-ėlė b. Aln < sõdželka ”damm”; Sodžiauk-ėlė b. Btr < sõdžiauka ”damm”; Soželk-ėlė b. Rtnk < sõželka ”damm”; Sudželk-ėlė skog. Vln < *sudželka – jämför sõdželka ”damm”; Šėdži auk-ėlė b. Gdr; Šėdži auk-ėlė b. Mlt < *šėdžiauka – jämför šėžiauka ”damm”; Šėžiau k-ėlė b. Ckn < šėžiauka ”damm”; Šioželk-ėlė b. Klvr; Šioželk-ėlės b. Vs < šioželka ”damm”; Uodeg-ėlė b. Kpč, KzR, Pšl; skog. Arn; Uodeg-ėlės skog. Šš < uodegà ”avsmalnande del av mark, äng, åker eller skog”; Vadakšn-ėlė skog. Čln, Sug < *vadakšnis – jämför vãdakšnis ”en flodvik som

70

endast vid översvämningar står i förbindelse med floden; ett område som översvämmas av vatten, översvämningsmark”; Verden-ėlė, Verden-ėlės b. Pš < verdenė ”källa”; Zapašk-ėlė b. Ds – jämför vitry. запушка ”plöjd mark” (Jaškin 1971: 74);

b) från växtnamn: Asiūkl-ėlė skog. Lel < asiūklis (asiūklis); Kanap-ėlės b. Knn < kanapė; Lapušel-ėlės skog. Žl < lapušėlė < lāpušė ”asp”; Obel-ėlė b. Dgč, Rk < obelis; Vytin-ėlė b. Nmn, Rtnk; Vytin-ėlė b. Lp < vytinė ”vidje, spö”;

c) från djurnamn: Vover-ėlė b. Lnkv < voverė;

d) från platsnamn som betecknar en samling av objekt: Beržyn-ėlė skog. Lln < beržynė; Bruknyn-ėlė b. Ad < bruknynė; Dumblyn-ėlė skog. Kvr < dumblynė; Durpyn-ėlė b. Snt < durpynė; Gyvatyn-ėlė b. Všk < gyvatynė ”plats med många ormar; kärr”; Kelmyn-ėlė b. Jnšk; kärr. Šl, Šmn < kelmynė; Kemsyn-ėlė b. Ob; kärr. Gdr; skog. Dgč, Ds; Kemsyn-ėlė (|| Kemsinka) skog. Grs; Kemsyn-ėlė b. Kp, Ob, Slk < kemsynė; Mendryn-ėlė b. Dgč; Mendryn-ėlė b. Ob < mendrynė ”vassrugge”; Pū kyn-ėlė b. Nc < *pūkynė – jämför pūkai ”starr”, pūkas ”hår på bladens, stjälkarnas eller frukternas yta”, pūkė ”ett slags kärrgräs, starr”; Skarbyn-ėlė kärr. Srj < *skarbyne – jämför skárbas ”egendom; pengar, skatt”; Smilgyn-ėlė b. Lln < smilgynė ”plats där mycket smilga växer”; Spalgenyt-ėlė b. Šd; Spalgnyt-ėlė kärr. Pnt < *Spalgenyt-ėlė < *spalgenytė < spalgena ”tranbär”; Žilvityn-ėlė, Žilvityn-ėlės b. Lzd < žilvitynė;

e) från benämningar på föremål och företeelser i den sociala miljön: Bažnyt-ėlė kärr. Antz < bažnyčia (bažnyčia); Kapin-ėlė b. Rdšk; Kapin-ėlės b. Rtnk < kapinės; Karčem-ėlė b. Lkš < karčemà ”krog”; Pagar-ėlė skog. Mlt < pagarė ”ångbad”; Slabad-ėlė b. Alksnp – jämför vitry. слабада ”gata med hus byggda i två rader; förstad” (Jaškin 1971: 176), pol. stoboda ”liten bybebyggelse” (SJP VI 209);

f) från olika föremålsnamn som bygger på en viss likhet (metaforiska avledningar): Gaban-ėlė skog. Zb < gābana (gabanà) ”liten famn eller bunt hö, halm eller något liknande”; Niekot-ėlė b. Aln, Luok, Šš; Niekot-ėlė b. Mlt < niekōtė ”litet kärl för att rensa och sålla säd eller gryn; tråg” – vad gäller semantiken, jämför Geld-ėlė b. Ttr; Skarvad-ėlė skog. Brb < skarvadà ”stekpanna”; Skavrad-ėlė skog. Brš – jämför pol. skowroda ”stekpanna” (SJP VI 168); Torielk-ėlė b. Sem < torielkà, torielka ”tallrik”;

g) från andra appellativ: Giltin-ėlės skog. Rm < giltinė, giltinė ”dödens symbol; död”.

2. a) från andra helonymer: Akluś-ėlė skog. Žmt < Aklušė skog.; Akmenyč-ėlė b., kärr. Vs < Akmenyčia b.; Aptek-ėlės b. Vad < Ápte kos b.; Asiūkl-ėlė skog. Vžns < Asiūklė b., skog.; Aukštoj-ėlė skog. Jž < Aukštoja skog.; Blindyn-ėlė b. Šd < Blindynė b.; Degesyn-ėlė b. Všn < Degesynė b.; Degutin-ėlė skog. PžlM < Degutinė b.; Dėlyn-ėlė b. Blnk < Dėlynė b.; Dilgin-ėlė skog. Užp < Dilginė b., skog.; Dubak-ėlė b. Šynt < Dubakà b.; Dūdbal-ėlė b. PnmR < Dūdbalė b.; Esiūkl-ėlė b. Jž < Esiūklà b.; Ežeriokšn-ėlė b. Šmn < Ežeriokšnės (Ežerókšnė) b.; Girnabal-ėlė b. Šd < Girnabalė b.; Gyvatyn-ėlė skog. Lel < Gyvatynė skog.; Goviet-ėlė sjö. Kair < Góviete sjö.; Jendryn-ėlė b. Mrk < Jendrynė b.; Jokumbal-ėlė b. Jnš < Jokumbalė b.; Karčem-ėlė b. Ssk < Kar-

71

čemà b.; Kelmyn-ėlė b. Vb < Kelmýnė b.; Kemsyn-ėlė b. Antz < Kemsýnė b.; Kemsyn-ėlė b. Rk < Kemsýnė b.; Kemsyn-ėlė b. Sug < Kemsýnė b.; Kemsyn-ėlė b. Užp < Kemsýnė b.; Krekin-ėlė b. Rtnk < Krekinė b.; Krinyč-ėlė b. Dv < Krinyčia b.; Kubil-nyč-ėlė b. Mrc < Kubilnyčia b.; Kulyn-ėlė b. Pbr < Kulýnė b.; Lamat-ėlė b. Grz < Lāmata (Didžioji) b.; Lašišk-ėlės rst. Dg < Lašiškės rst.; Liūdenišk-ėlės rst. Jk < Liūdeniškės plk.; Makišk-ėlė rst. JnšM – från den närbesläktade formen Makiška, som troligen har slaviserats från *Makiškė; Mauruv-ėlė b. Šd < Máuruva (Mauruvà) b., plk.; Meškin-ėlė b. Šd < Meškinė b.; Milišk-ėlė b. Pknš < Miliškė b.; Molan-ėlė b. Rm < Mólana b.; Opstein-ėlė b. Pn – troligen en hypernormalisering från *Opstain-ėlė < Ópstainė b.; Paduob-ėlė b. Ps < Paduobė b.; Pakalnin-ėlės b. Antz < Pakálninės b.; Pakап-ėlė b. Blnk < Pakapė b.; Pempin-ėlė b. Slk < Pémpinė b.; Pempyn-ėlė b. Pmp < Pempýnė b.; Prūd bal-ėlė b. Šd < Prūdbalė b.; Puitišk-ėlė b. Šiul < Pùitiška b.; Pūkin-ėlė (Pūkyn-ėlė?) b. Ut < Pūkinė (Pūkynė?) b.; Raisbal-ėlė b. Šd < Raisbalė b.; Rūdakas-ėlė rst. Kpč < Rūdakasà b.; Sabal-ėlė rst. PžlM < Sabalà b.; Samanyn-ėlė b. Pnm < Samanỹnė b.; Spangyn-ėlė, Spangyn-ėlės plk. Sk < Spangýnė b.; Sudakišk-ėlė blöt plats. APnm < Sudakiškė rst.; Šepet-ėlė plk. Kp < Šepetà b.; Šilin-ėlė rst. < Šilinės rst.; Tarpin-ėlė b. Jž. < Tárpinė b.; Vaidabal-ėlė b. Lnkv < Vaidabalė b.; Vaidabal-ėlė b. Sv < Vaidabalė b.; Vaidul-ėlė rst. Skm < Vaidulė b.; Žagviet-ėlė plk. Šln < Žagvietė plk.; Žydišk-ėlė rst. Sld < Žydiškė rst.;

b) från flod- och sjönamn: Dukin-ėlė b. Užp < Dūkinė fl.; Kilev-ėlė b. Lel < Kilėva fl.; Pijūos-ėlė rst. Dsm < Pijūosas sjö; Virčiuv-ėlės b. Pš < Virčiùvis, Virčiuvė fl.;

c) från oikonymer: Margavon-ėlės b. Šd < Margavõniai by.

d) från andra toponymer: Asiūkl-ėlė rst. Dbg < Asiūklė höjd; Ąžuolyn-ėlė b., plk. Poc < Ąžuolynė äng; Bendrov-ėlės rst. JnšM < Bendrõvės höjd; Bubin-ėlė b. Tj < Bubinė höjd; Darym-ėlė b. Rim < Darymas höjd; Eglin-ėlė b. Brž < Egline höjd; Guobyn-ėlė plk. Krns < Guobýnė höjd; Kairabal-ėlė plk. Aukšt < Kairābalė höjd; Kelmyn-ėlė b. Lg < Kelmýnė ås; Kelmyn-ėlė b. Slč < Kelmýnė ås; Kemsyn-ėlė rst. Sv < Kemsýnė höjd; Krikišk-ėlė b. PnmR < Krikiškis träsk, höjd; Lapyn-ėlė rst. Prv < Lapýnė plats i skogen; Nočiūnišk-ėlė plk. Kpč < Nočiūniškė äng; Pabradės-ėlė b. Sdk < Pabradesai träsk, höjd; Pagrand-ėlė plk. Vžns < Pagrandà höjd; Papiliakaln-ėlė b. Ds < Pāpilakalnė höjd; Patilt-ėlė b. Rim < Patiltės träsk, höjd; Plentauk-ėlė b. Slk < Plentáuka höjd; Pliukazar-ėlė b. Šiul < Pliùkazarė skog; Samanyn-ėlė b. Sb < Samanỹnė busksnår; Smėlyn-ėlė b. PnmR < Smėlynė träsk; Šakaun-yč-ėlė rst. Ktk < Šakaunyčia träsk, höjd; Uodeg-ėlė b. Mrk < Uodegà bäck, skog; Vilkaduob-ėlė b. Pmp < Vilkāduobė busksnår.

Den morfemiska strukturen hos några helonymer (förekomsten av ännu ett suffix) gör det möjligt att anta att de är avledningar med -ėlė från ortnamn som inte har belagts men som kan eller kunde ha förekommit i det levande språket: Ilgავ-ėlė b. Kvr – möjligen från ortnamnet *Ilg-ava – jfr Gal-avà rst. Varn; Ged-ava plk. Pdv; Kumpišk-ėlė b. Bč – möjligen från ortnamnet *Kump-iškė – jfr Kūmpis, Kumpỹs, Kumpius personnamn (LPŽ I 1119); Kuž-išk-ėlė b. Trk – möjligen från ortnamnet *Kuž-iškė – jfr Kūž-iškės höjd. Bnk: Kužas, Kužys personnamn (LPŽ I 1144);

72

Mulain-ėlė b. Pn – jeigu nėra tarmybė iš *Molain-ėlė, tuomet galbūt iš vv. *Mulainė ar pan. – plg. Mul-ėlės mš., pv., rž. Nc. – ėlis (-ėliai). 1. a) iš fiziografinių terminų: Akmen-ėliai b. Vs < akmuõ; Ataug-ėliai b. Ktk < atãugas (ãtau̇gas) „jaunas miškelis; atžalos“; Avot-ėlis lk. Sdl – plg. lat. avots „šaltinis“ (LLKŽ 101); Ažusien-ėlis rst. Aln < ažùsienis „galulaukė“; Darym-ėliai rst. Slk; Darym-ėliai rst. An; Darym-ėlis b. Gb, Mdš, Rim; rst. Int, Moc ir kt. (iš viso 8); Darym-ėlis rst. Sld < dãrymas „kemsynė, klampi bala, raistas“; Degės-ėliai b. Kp < degėsas, degėsis, degėsys „degimo liekana, apdegęs medis, nuodėgulis“, degėsė „apdegusi vieta, gaisro vieta“; Deges-ėlis b. Kp < degėsė „pelkės ar miško išdegusi vieta“, degėsys „išdegusi vieta (durpyne)“; Degilm-ėlis b. Rz – galbūt iš *degilmas „degimas“; Degim-ėlis b. Jž, Ps, Rd, Srv, Vdn; plk. Kvr ir kt. (iš viso 15); Degim-ėlis plk. Lp; rst. Mlt, Šš < degìmas (dẽgimas) „išdegusi vieta (pieva, pelkė, miškas), degėsė“; Ežer-ėliai b. Jnšk, Slč, Slk; rst. Al, Pun, Švn; Ežer-ėliai plk. Lp; Ežer-ėlis b. Skš; lk. Dj; plk. Jz; rst. Gdr, Žmt ir kt. (iš viso apie 100); Ežer-ėlis (|| Ežerūkas) b. Srj; Ežer-ėlis b. Pmp, Slč, Ut, Zb; rst. Krn ir kt. (iš viso apie 21) < ẽžeras; čia turbūt priklausytų ir Ažar-ėlis b. Krkn, kuris laikytinas perdirbiniu (apslavinant?) iš *Ežer-ėlis; Išdag-ėlis b. Lp, Ppl, Rgv, Sdk, Švn; b., rst. Prv; Išdag-ėlis b. Pnd; plk. Btr < išdaga (išdãga), išdagas „išdegusi ar saulės išdeginta vieta pievoje, miške, durpyne; degimas“; Išdeg-ėlis b. Šmn < išdegas „išdegusi ar saulės išdeginta vieta pievoje, miške, durpyne; degimas“; Kanal-ėlis b. Dbn < kanãlas; Kirtim-ėlis b. Tsk < kìrtimas „iškirstas miško plotas, skynimas“; Latak-ėlis b. Kpč < latãkas „srautas, čiurkšlė; klanas, valka, liūgas; klampi bala; raistas“; Lydym-ėlis b. Dgč, Sug, Vs; lk. Stor; plk. Šš < lýdimas (lydimas) „iškirstas ar išdegintas plotas miške, kirtimas, skynimas“; Lydym-ėlis b. Kuč < lýdymas „iškirstas ar išdegintas plotas miške, kirtimas, skynimas“; Liūlyn-ėlis b. Švn < liūlỹnas „liūnas“; Mežim-ėlis b. Ab – greičiausiai iš *Mežym-ėlis < mėžymas „užmėžta dirva“; Paežer-ėlis b. Ob < paẽžerė, paẽžerys (paežeris) „vieta palei ežerą“; Pagir-ėlis plk. Šmn < pagirỹs „girios pakraštys; laukas prie girios“; Pagoj-ėlis rst. Kvr < pagojis „vieta prie gojaus“; Pakaln-ėliai b. Vb < pakalnìs (pakalnis, pakalnỹs) „žema vieta kalno papėdėje, slėnys; kalno šlaitas“; Pakap-ėliai b. Blnk, Km < pakapė „vieta šalia kapinių“; Paliūn-ėliai (|| Paliūnaliai) plk. Nv < paliūnė „vieta prie liūno; liūno, pelkės kraštas; šlapia, drėgna, pelkėta pieva“; Perkal-ėlis b. Rm < pérkalas „žabų užtvara upėje su spragomis, į kurias įstatomos varžos žuvims gaudyti“; Perkul-ėlis b. Rm, Trs < *per kulas – plg. perkulìnė „dumbluota pelkė“; Polym-ėlis plk. Lkm; Polym-ėlis 3rst. Ktk, rst. Lkm < põlymas „žema drėgna, pelkėta vieta, raistas“; Pragar-ėlis b. Rk < prãgaras „praraja, bedugnė, pragarmė“; Pravor-ėlis b. Rok – greičiausiai iš *Pravar-ėlis < prãvaras „kiaurymė pelkėse, gilus duburys, praraja“; kita vertus, plg. prãvoras „spirito gamykla ar alaus darykla, bravoras“; Rūdym-ėlis b. Km; rst. Msn < rūdýmas (rūdymas) „pelkė su rudu vandeniu, durpynas; turintis rūdžių, rūdinas vanduo; rūdos turinti žemė“; Rūdýn-ėlis b. Srd < rūdýnas „pelkė su rudu vandeniu, durpynas; turintis rūdžių, rūdinas vanduo; rūdos turinti žemė“; Samanykšt-ėlis b. Antz; rst.

73

Dgl, Gdr, Lel; Samanykšt-ėlis b. Ut; rst. Ds, Vžns < samanykštis, samanykščius (samanykščius) ”en plats bevuxen med mossa”; Skynim-ėliai b. Všn; rst. Brž; Skynim-ėliai b. Pnd; Skynim-ėlis b. Brž, Jon, Ob; Skynim-ėlis b. Lzd, Št < skynimas (skynimas) ”en röjd eller uthuggen skogsplats”; Šaltin-ėlis b. Krn, Krtš, Mrk, Plv, Stk; Šaltin-ėlis rst. Lkm, Šš < šaltinis (šaltinys) ”en vattenkälla som springer fram ur marken”; Šaltyn-ėlis b. Šd; Šaltyn-ėlis rst. Auk < šaltynas ”källa”; Telėtnink-ėliai (t. Telėtnyk-ėliai) rst. Aln; Telėtnink-ėlis (t. Telėtnyk-ėlis) b. Rm; rst. Mlt < telėtninkas (telėtnykas) ”kalvhage; kalvbete, äng vid en gård”; Ūžbal-ėliai b. Rz; Ūžbal-ėlis b. Vb < ūžbalis ”plats bortom en vattenpöl, kärr eller träskmark”; Užsien-ėlis rst. Rdd < užsienis ”mark utanför gränsen; åkerremsa längst bort från gården”; Valak-ėliai b. Pš, Srv < valākas ”jordlott på omkring tjugo desetiner; åkerremsa längre bort från husen”; Žardien-ėlis b. Rm < žardiena ”inhägnat område vid huset; tröskplats, inhägnad”;

b) från växtnamn: Apyn-ėlis b. Švn < apynys; Ąžuol-ėlis 2b. Vs; plk. Ut; rst. Mlt < ąžuolas; Erškėt-ėlis b. Rm < erškėtis (erškėtys, érškėtis); Kanan-ėlis b. Knn < kanapė; Lazdyn-ėliai b. Km; Lazdyn-ėlis rst. JnšM; Lazdyn-ėlis b. Sv < lazdynas; Paliep-ėlis rst. Šš < paliepė ”en ätlig svamp i familjen hattsvampar”, å andra sidan, jfr pāliepis ”plats under en lind”; Žilvit-ėlis b. Rgv; rst. Ut < žilvitis;

c) från djurnamn: Katin-ėlis plk. Skm < katinas; Meškin-ėlis b. Lkč < meškinas; Vabal-ėlis lk., plk. Grz < vabalas; Vanag-ėlis b. V < vanagas;

d) från namn på platser som betecknar grupper av objekt: Alksnyn-ėlis b. Kč, Ob, Švn; rst. Vlkv, Žsl m.fl. (sammanlagt cirka 14) < alksnynas; Asyn-ėlis b. Gdr < *asynas < asys ”åkerfräken”; Beržyn-ėlis b. PnmR, Skm; rst. Brš, Lln, Mrs m.fl. (sammanlagt cirka 17); Beržyn-ėlis b. Gdl, Švn; rst. Pn, Skrd < beržynas; Biržyn-ėlis rst. Skrm < biržynas ”björkdunge”; Bruknyn-ėlis b. Grz < bruknynas; Durpyn-ėlis plk. Pknš, Žlb < durpynas; Eglyn-ėliai rst. Lel; Eglyn-ėlis b. Sv; plk. JnšM, Lln; rst. Aln, Lel, Trgn, Užp; Eglyn-ėlis b. PnmR; rst. Brb < eglynas; Karklyn-ėliai b. Sltn; Karklyn-ėlis rst. Krn; Karklyn-ėlis b. Sng, Srj < karklynas ”plats där vide växer; många videbuskar”; Kemsyn-ėlis rst. Lel < kemsynas ”blöt tuvad mark”; Kupstyn-ėlis plk. Škt < kupstynas ”plats med många tuvor; tuvad mark”; Liepyn-ėlis rst. Akm < liepynas ”lindbevuxen plats; lindskog”; Nendryn-ėlis b. Rdm, Sn < nendrynas ”område bevuxet med vass”; Purvyn-ėliai b., rst. JnšM; Purvyn-ėlis b. Lzd, Trgn < purvynas ”plats med mycket lera; upplöst mark, gyttjeområde”; Pušyn-ėliai plk. Ig; Pušyn-ėlis b. Ob; plk. Krč; rst. Jsv, Lel, Žsl m.fl. (sammanlagt 11); Pušyn-ėlis b. Bsg, Ob, Sml, Užp < pušynas ”tallskog”; Samanyn-ėliai b. Lzd; Samanyn-ėlis b. Lzd; plk. Lp, Mrs; rst. Alv, Šlvn; Samanyn-ėlis b. Lzd, Žl < samanynas ”en plats bevuxen med mossa”; Viksvyn-ėlis Trgn < viksvynas ”plats bevuxen med starr, starräng”;

e) från namn på olika föremål eller företeelser i den sociala miljön: Abaz-ėlis b. Km < abazas ”trupp, skara, band; vagn för transport av soldater och deras utrustning; läger, armé”; Aboz-ėlis b. Pšl < abozas ”vagn för transport av soldater eller deras utrustning; vagnskolonn”; Bravor-ėlis b. Smn < bravoras ”brännvins- eller ölbryggeri

74

”; Malūn-ėlis rst. Pkln < malūnas; Šulin-ėliai b. Mrk; plk. Jrb; Šulin-ėlis b. Alksn, Plk; Šulin-ėlis b. Aln, V; rst. Sem < šulinys;

f) från olika föremålsnamn utifrån en viss likhet (metaforiska avledningar): Aruod-ėlis b. Rgv < aruodas ”en avbalkning av tunna brädor i en lada eller på annan plats, där spannmål hälls in eller grönsaker förvaras; sovplats”; Dunoj-ėlis b. Srj – troligen från appellativet dunojus ”stort vatten” – jfr Dunojus flod i Europa; Katil-ėlis rst. Kur; Katil-ėlis b. Aln, Rm < katilas ”stort metallkärl för kokning”, å andra sidan, jfr katilėlis ”ett släkte av växter i familjen näckrosväxter; växt i familjen ranunkelväxter; akleja; växt i familjen slingerväxter; murgröna”; Nemun-ėlis b. Kpč – troligen via appellativet nėmunas från Nėmunas flod (om liknande bildning av flod- och sjönamn, se Vanagas 1966: 173–182); Vainik-ėlis plk. Ktk < vainikas ”fläta av blommor eller andra växter; trädets grenar och löv tillsammans, krona”; Vėder-ėlis b. Vs < *vėderas – jfr vėdaras ”mage, inälvor”;

g) från andra appellativ: Balad-ėliai rst. Lln – jfr balada ”kringflackande, kringströvande”; Baltim-ėlis rst. Vrn – troligen genom dialektal förkortning av i från *Baltym-ėlis < baltymas ”vit fläck, vit punkt”; Ketvirt-ėliai b. Rm < ketvirtis ”en fjärdedel”.

Några ytterligare helonymer bör hänföras till en separat grupp: Išdeg-ėlė 2b. Rk, b. Ukmi; plk. Šš – utan kännedom om accentens placering kan inte grundordet fastställas, eftersom det kan vara antingen išdegas ”en plats i en äng, skog eller torvmosse som bränts eller bränts av solen; bränning” (i detta fall bör helonymen betraktas som en diminutivform), eller išdegti < degti ”bli het av solen, torka; förstöras och ruttna av hetta” (i detta fall bör helonymen betraktas som en avledning av typen nomina agentis); Išgruv-ėlė rst. Lkm – utan kännedom om accentens placering kan inte grundordet fastställas, eftersom det kan vara antingen *išgruva – jfr išgriova ”en plats som rasat eller eroderats bort” (i detta fall bör helonymen betraktas som en diminutivform), eller išgrūti (išgrūvo) ”störta omkull” (i detta fall bör helonymen betraktas som en avledning av typen nomina agentis).

2. a) från andra helonymer: Akivar-ėlis b., rst. Glv < Akivaras b.; Asiūklyn-ėlis b. Skm < Asiūklynas rst., Asiūklynė b.; Baltramišk-ėliai plk. Rgv < Baltramiškis rst.; Beržyn-ėliai rst. Lp < Beržynai rst.; Beržyn-ėlis b. Lzd < Beržynas b.; Darym-ėliai (Antrieji) b. Dgč < Darymai (Antrieji) b.; Darym-ėliai plk. Aln < Darymai b.; Darym-ėlis b. Lel < Darymas b.; Deges-ėlis b. Lel < Degėsis rst.; Degim-ėliai b. Žml < Degimai b.; Degim-ėliai rst. Šš < Degimai rst.; Degim-ėlis b. Lnkv < Degimas b.; Degim-ėlis b. Šmn < Degimas b.; Degim-ėlis b. Tč < Degimai b.; Degim-ėlis rst. Vs < Degimas plk., rst.; Dinabark-ėlis rst. Skdt < Dinabarkas rst.; Dumbrav-ėlis plk. Vb < Dumbravas plk.; Dunaj-ėlis b. Vb < Dunajus b.; Eglyn-ėlis rst. del av Trgn < Eglynas rst. del; Eglyn-ėlis rst. Lln < Eglynas rst.; Eglyn-ėlis rst. Onš < Eglynas rst.; Girtuoklyn-ėlis rst. Aln < Girtuoklynas rst.; Išdag-ėliai b. Všt < Išdagas b.; Išdag-ėlis b. Rgv < Išdagas b.; Jaujabal-ėlis b. Mrc < Jaujabalis b.; Juodapurv-ėlis rst. Lkm < Juodapurviai rst.; Kapės-ėlis b. Vad < Kapėsis plk.; Kemsyn-ėlis rst. Skm < Kemsynas rst.; Kerbal-ėlis b. Rd < Kerbalys b.; Kirtim-ėliai rst. Dg < Kirtimai plk.; Klimot-ėlis rst. Aln < Klimótas rst.; Kupstyn-ėlis b. Lzd < Kupstynė b.; Kupstyn-ėlis b. Rdd < Kupstynė b.; Nendryn-ėlis plk. Brt < Nendrynė plk.;

75

Pabal-ėlis b. Alz < Pabalys träsk; Padag-ėlis b. Vb < Padagas b.; Palōkaraist-ėlis (Palokaraist-ėlis) träsk. Ppr < Palōkaraistis träsk; Paversm-ėlis träsk. Lel < Paversmis träsk; Pavėžiar aist-ėlis träsk. Užp < Pavėžiar aistis träsk; Pelėdraist-ėlis träsk. Dgl < Pelėdraistis träsk; Pylim-ėlis b. Ktk < Pylimas b.; Pylim-ėlis träsk. Sug < Pylimas träsk; Pylim-ėlis b. Ktk < Pylimas b.; Pylym-ėlis b. Lel < Pylýmas b.; Plėšim-ėlis träsk. Alns < Plėšimas träsk; Polym-ėlis träsk. Ktk < Polymas träsk; Purvyn-ėliai b. Rm < Purvynai b.; Samanykšt-ėlis b. Ob < Samanykščius b.; Samanykšt-ėlis träsk. Aln < Samanykščius träsk; Samanykšt-ėlis träsk. Čln < Samanykščius träsk; Samanykšt-ėlis träsk. Dgl < Samanykščius träsk; Samanykšt-ėlis träsk. Lel < Samanykštis träsk; Samanykšt-ėlis träsk. Sdk < Samanykščius b., träsk; Samanykšt-ėlis träsk. Sdk < Samanykštis träsk; Samanykšt-ėlis b. Mlt < Samanykščius b.; Samanykšt-ėlis träsk. Aln < Samanykščius träsk; Samanykšt-ėlis träsk. Užp < Samanykščius träsk; Samanyn-ėliai b. Vs < Samanynas b.; Samanyn-ėliai träsk. Kuč < Samanynai plk.; Samanyn-ėlis b. Lzd < Samanynas b.; Samanyn-ėlis b., träsk. Lzd < Samanynas b., träsk; Samanyn-ėlis b., träsk. Vs < Samanynas b.; Samanyn-ėlis b. Lzd < Samanynas b.; Samanyn-ėlis b. Lzd < Samanynas träsk; Samanyn-ėlis b. Švn < Samanynas plk., träsk; Samanyn-ėlis b., träsk. Krsn < Samanynas b.; Samanraist-ėlis träsk. Užp < Samanraistis träsk; Skynim-ėliai plk. Dg < Skynimai plk.; Skynim-ėlis b. Sn < Skynimas b.; Skynim-ėlis träsk. Aln < Skynimas träsk; Spolišk-ėlis träsk. Kvr < Spoliškis träsk; Starkalizd-ėlis b. Brž < Starkalizdis (Didžias) b.; Užaug-ėliai träsk. Nmn < Užaugas träsk; Var lin-ėliai b. Pkln < Varliniai träsk; Varnaraist-ėlis träsk. Čln < Varnaraistis träsk; Velniaraist-ėlis plk. Jk < Veln iaraistis (Velni araistis) plk.; Vidubal-ėlis b. Pmp < Vidūbalis b.; Vytyn-ėlis b. Zr < Vytynas b.; Zotvar-ėliai b. Lp < Zotvaras b.; Zotvar-ėlis b. ŠlnL < Zotvaras b.; Žandag-ėlis b., plk. Bč < Žandagas b.; Žiogišk-ėliai träsk. Moc < Žiogiškis träsk;

b) bildade av namn på floder och sjöar: Gelež-ėlis b. Vad < Geležis flod; Ištak-ėlis träsk. Tj < Ištakys flod; Perlraist-ėlis träsk. Lkč – sannolikt en viss ombildning (möjligen på grund av folketymologi) av *Perlaist-ėlis < Pérlaisčiai flod; Serbentin-ėlis kärr. Bsg < Serbentinis bäck;

c) bildade av andra toponymer: Apatk-ėlis träsk. Gdl < Apatkas skog; Apidėm-ėlis b. Rz < Apidėmė åker; Apušot-ėlis b. Vad < Apušotas åker; Ataug-ėlis b. Kp < Ataugas åker; Darym-ėliai träsk. Šš < Darymas äng; Darym-ėlis b. Rim < Darymas buskage, åker; Darym-ėlis b. Sdk < Darymai äng; Darym-ėlis träsk. Lkm < Dārymas buskage, åker; Degim-ėlis kärr. Gdž < Degimas åker; Drebulyn-ėlis träsk. Vlkj < Drebulynė skog; Dubur-ėlis kärr. Kp < Dūbūras åker; Gailiagir-ėlis träsk. Kpč < Gailiagir is pasoda, eig uva; Gir tuoklyn-ėlis b. Užp < Girtuoklynas åker; Išdag-ėlis b. Všn < Išdagas åker; Karalgir-ėlis b. Čk < Karalgiris del av skog; Kemsyn-ėlis b. Ant < Kemsynė åker; Lendryn-ėlis b. KzR < Lendrynas skog; Lydim-ėliai träsk. Alns < Lydimai äng; Lokinink-ėliai (t. Lokinykėliai) b. Lz < Lokininkiai (t. Lokinỹkiai) by; Mendryn-ėlis träsk. Pkln < Mendrynė åker; Pabal-ėliai b. Vs < Pabalai åker; Pabal-ėlis b. Pkr < Pābalis åker; Pailg-ėliai b. Kiel < Pailgiai skog; Pasieksn-ėlis b. Žl < Pasieksnė åker; Pylim-ėlis b. Ktk < Pylimas buskage, åker; Pylim-ėlis (|| Liūnėlis) b. Ktk < Pylimas åker; Purvyn-ėlis kärr. Sld < Purvynas åker; Samanykšt-ėlis träsk. Aln < Samanykščius åker; Samanykšt-

76

-ėlis träsk. Dgl < Samanykščiai äng; Samanykšt-ėlis träsk. Sug < Samanykščius åker; Samanyn-ėlis b. Smn < Samanynas äng; Samanyn-ėlis kärr. Krsn < Samanynas åker; Telėtnink-ėliai (t. Telėtnykėliai) b. Ign < Telėtninkas (t. Telėtnykas) åker; Uogim-ėliai träsk. Sug < Uogimai åker; Užuvalk-ėlis b. Kp < Užuv alkis buskage, åker; Zotvar-ėliai b. Lzd < Zotvarai åker.

Med hänsyn till derivationsbasens lexikala status och derivationsbetydelsen fördelar sig -ėl--avledningarna på följande sätt: avledningar från appellativ (toponymisering), dvs. egentliga diminutiver, utgör 69,9%, och avledningar från toponymer (trans toponymisering), dvs. diminutiver och possessiver, utgör 30,1%.

Diminutiva helonymer med suffixet -ėl- är, liksom avledningar med -el-, vitt spridda över en stor del av Litauens territorium. Området där -ėl--derivater inte har belagts är dock mindre, nämligen den västra delen av Samogitien.

Suffixet -ės-

Endast en helonym bildad med detta suffix kan möjligen betraktas som diminutiv:

-ėsia. 1. Up-ėsia b. Gdr < ùpė. Jfr den diminutiva appellativformen mergėsė ”en flicka som har vuxit upp” (Ambrazas 1994: 139).

Suffix -ėsn-

-ėsnis. 1. Up-ėsniai b. Švn; Up-ėsnis b. Jnv, Lp; plk. Lp; rst. Dbk, Rtnk < ùpė; även om de kan vara bildade direkt av appellativet upėšnis (upėsnys) ”en obetydlig, liten bäck; en plats där en bäck rinner ut i en sjö; en liten äng som en bäck rinner igenom”.

S u f f i x -ėit-

-ėtė (-ėtės). 1. Ežer-ėtės b. Ds < ėžeras. Jfr diminutivappellativet vaikėtis ”en som går till fots” (LKG I 286).

Suffix -ik-

-ikas. 1. Trein-ikas plk. Žr < treinys (treinis) ”ett gräs av starrfamiljen som växer på fuktiga platser”.

-ikė (-ikės). 1. a) av fysiografiska termer: Bal-ikė 2plk. Kair, plk. Nmk < balà; Brastv-ikė plk. Trg; Brastv-ikės plk. Krž < brastvà ”strand”; Daub-ikė plk. Lk; Daub-ikės b. Jnp < daubà; Dumbl-ikė plk. Žgn < dùmblas; Duob-ikė plk. Klm, Šlv < duobė; Išlyn-ikės plk. Ll < išlynas ”lera, vanligen vitaktig, blåaktig lera, silt”; Kamš-ikė plk. Psln, Skdv < kamšù ”en väg fylld eller belagd med ris och kvistar; en igenfylld, lagad grop; en sank plats”; Mark-ikė plk. Pdb < markà ”plats för rötning av lin, linrötningsplats”; Pekl-ikė plk. Krkl < peklà ”helvete; en mycket avlägsen, avsides plats; en dålig, besvärlig väg, sankmark”; Pelk-ikė b. Pp; plk. Klm, Rdn, Šauk; Pelk-ikė plk. Šauk; Pelk-ikės (|| Pelkiukės) våt plats Vdk < pėlkė; Pjūkl-ikė plk. Bt – det antas att appellativet *pjūklė eller liknande kan ha funnits och betecknat en slåtteräng (Vanagas 1981 a: 260); vad gäller semantiken, jfr pjau­nys ”en slåttermyr bevuxen med buskar”; Plyn-ikė rst. Als < plynė ”öppen plats, slätt; kärr, myr”; Rop-ikė plk. Žr – kanske av ropà, (rópa) ”en flodtröskel, stenig grund, fors”; å andra sidan skulle grundordet kunna vara rópė (ropė) ”en foder- eller matgrönsak i korsblommigfamiljen, med lång eller rund, tjock rot”; Sal-ikė plk.

77

Pvn; Sal-ikė plk. Lk; Sal-ikės plk. Šl < salà ”ett landområde omgivet av vatten på alla sidor; en högre, torr liten landfläck i ett träsk eller en myr; en liten yta bevuxen med en enda sorts gräs eller andra växter, en tuva”; Sien-ikė plk. Klm < siéna ”ett högt hinder, tvärs över ett stängsel; åkerkant, gräns”; Smukl-ikė plk. Pdb < smuklė (smuklė) ”en sank plats, gyttja”; Tyrul-ikės plk. Šlv < tyrùlis ”en sank myr bevuxen med glesa små träd”; Uodeg-ikė plk. Pdb, Pdv < uodegà ”den avsmalnande delen av mark, äng, åker eller skog”;

b) av ortnamn som betecknar en grupp objekt: Torfyn-ikė plk. Klm; Torfyn-ikės plk. Klm < *torfynė < tòrfas (tòrfas) ”torv”; Turpyn-ikės plk. Skdv < turpýnė, turpýnas ”en plats där det finns torv, en torvmosse”;

c) av sakbeteckningar grundade på en viss likhet (metaforiska avledningar): Geldž-ikės plk. Šlv < gélda ”ett urholkat, långt kärl av ett enda trästycke, en trågformad skål; ett tråg för utfodring eller vattning av djur; en liten sänka, en grop i åkern” – vad gäller semantiken, jfr Niekot-ėlė b. Luok;

d) av andra appellativ: Gelž-ikė plk. Rdn; Gelž-ikė plk. Krš < gelžis ”järn”; Mied-ikė plk. Mrk < miedis ”koppar”.

2. a) av andra helonymer: Bal-ikė b. Šl < Balà b.; Drobnyč-ikė plk. Trkm – från den ursprungliga varianten Drobnyčia;

b) av flodnamn: Raudž-ikė plk. Pdb < Raudà flod;

c) av ortnamn för bebyggelse: Eimanč-ikė plk. Tt < Eimančiai by;

d) av andra ortnamn: Tyrel-ikė plk. Rdn < Týrelė skog; Trak-ikės plk. Mcč < Trãkos sjö; Žvyryn-ikė b. Klm < Žvyrynė grusig jord.

Helonymen Lenguon-ikė b. Krkl (troligen av *Linguon-ikė) kan vara bildad av vattendragsnamnet *Linguona eller liknande – jfr Ling-uõklė lk. Ps.

-ikis. 1. Laũm-ikis kärr. Prn < laũmė (laumė) ”mytologisk varelse”.

Med avseende på basens lexikala status och bildningens betydelse är -ik-avledningar från appellativer (toponymisering), det vill säga egentliga diminutiver, betydligt vanligare – 88,1%; avledningar från proprier (transtonymisering), det vill säga diminutiver och possessiver, utgör 11,9%.

Helonymer med -ik- (särskilt med -ikė, -ikės), liksom motsvarande namn på floder och sjöar (om de sistnämnda, se Vanagas 1970: 404), är mycket talrika i Samogitien, öster om linjen Papilė – Žarėnai – Šilalė – Tauragė, medan de helt saknas i den västra delen. Dessutom har en enstaka avledning belagts i Užnemunė.

Suffixet -ykšt-

-ykštis. 1. Akmen-ýkštis kärr. Sug < akmuõ, ãkmenas; Ežer-ýkštis sjö. Sr; kärr. Švnč < ẽžeras.

Suffixet -yt-

De flesta helonymer – avledningar med -yt- – hör till kategorin bildningar av plats- eller kollektivbeteckningar, inte diminutiver. Med avseende på bildningens betydelse kan endast -yt-avledningar som bildats av andra toponymer urskiljas; i förhållande till sina basord uttrycker de både diminutivitet och possessivitet:

-ytė (-ytės). 2. Berž-ytės sjö. Rd < Beržė flod; Dubel-ytė kärr. Sug < Dubėlė kärr; Kamsr-ytė sjö. Rm < Kamsra träsk; Žydbal-ytė sjö. Všn < Žydbalė sjö.

78

De få diminutiva helonymerna med suffixet -ytė är belägna i centrala Litauen.

Suffix -(i)ok-

-(i)okas (-(i)okai). 1. a) från fysiografiska termer: Dubn-iõkas rst. Ktv – jfr vitryska дубня ”plats bevuxen med ekar” (Jaškin 1971: 62); å andra sidan kan helonymen vara direkt ombildad från vitryska дубняк ”ekskog” (Jaškin 1971: 62); Ežer-iõkas b. Rk; Ežer-iokas b. Jdp, Rk, Slk < ežeras; Gluš-õkas plk. Ant – jfr vitryska глуш ”ödslig plats i skogen; kärr” (Jaškin 1971: 50); å andra sidan kan den vara direkt ombildad från den slaviska motsvarigheten *глушак eller liknande; Liekn-iokas b. Šl < liek­nas (lieknas) ”våt, sank äng, kärr, göl; träsk; våt plats bevuxen med buskar och glest förekommande träd, sumpmark”; Polym-iõkas rst. Sld < põlymas ”låg, fuktig, sank plats, sumpmark”; Raisč-iõkas rst. Užp < raistas; Raistel-iõkas rst. Trgn < raistélis < raistas; Šil-iõkas plk. Krk < šilas;

b) från växtnamn: Ąžuol-õkai rst. Ut < ąžuolas ”ek”;

c) från djurnamn: Anč-iõkai b. Šš < ántis ”anka”;

d) från platsnamn som betecknar en samling objekt: Eglyn-iokas b. Imbr < eglynas ”granskog”; Vyksvyn-iõkas b. Šmn < viksvynas ”en plats bevuxen med vide, en videäng”;

e) från andra appellativer: Danč-iõkai b. Dgč < dantis ”en räfspik; en påle”.

2. Eglyn-iõkas b. Rk < Eglynas ”granskog”; Kuden-iõkas rst. Dgl < Kudėnis ”träsk”.

Med avseende på den lexikala statusen hos bildningsbasen och bildningsbetydelsen fördelar sig -(i)ok-avledningarna så här: avledningar från appellativer (toponymisering), det vill säga egentliga diminutiver, – 88,9%; avledningar från toponymer (transonymisering), det vill säga diminutiver och possessiver, – 11,1%.

Diminutiva helonymer med suffixet -(i)ok- bildar ett tillräckligt tydligt avgränsat område – det nordöstra och östra Litauen.

Suffix -(i)okšt-

-(i)okštis (-(i)okščiai). 1. Bal-ókščiai b. Grz < balà ”vattenpöl”; Ežer-iokštis b. Jdp < ežeras ”sjö”.

Suffix -(i)ot-

-(i)otė. 1. Balel-iotė b. Antz < balėlė < ”liten vattenpöl” balà ”vattenpöl”; Kepur-õtė rst. Stor < kepùrė ”mössa”.

Suffix -(i)uk-

-(i)ukas (-(i)ukai). 1. a) från fysiografiska termer: Deges-iukas plk. Pdb < degėsė ”en utbränd plats i ett träsk eller en skog”, degesys ”utbränd plats (i en torvmosse)”; Degim-ukaikumpmarker Skdv; plk. Pkrž; Degim-ukai plk. Užv < degimas ”utbränd plats, brandfält”; Degsn-iùkai b. Bsg < dėgsnė (degsnė) ”brandfält, utbränd plats”; Dubur-ùkas b. Jrgž, Klvr < dùburas, duburys ”fördjupning i marken, håla, ravin”; Dumbl-iùkas rst. Ktv, Vys < dùmblas ”slam”; Duobel-iùkas rst. Ktv < duobėlė ”liten grop”; Duobur-iùkas b. Lzd < duoburys ”grop”; Ežer-iùkas b. Pdb, Užp; plk. Plp, Prš, Vdk m.fl. (13 totalt); Ežer-ukas b. Bsg, Jnš, Klm, Krž; plk. Bt, Šly; Ežer-ukai plk. Krž; Ežer-ùkas b. Dvł; rst. Išl; Ežer-ùkas (|| Ežerėlis) b. Srj < ežeras ”sjö”; Goj-ùkas b. Šiul < gõjus ”lund”; Grauż-ùkas plk. Btg < graužas (graužas) ”beståndsdel i grus; grus; småsten; marken vid en grusbank; grusmark; en sandhög eller liten ö som förts dit av översvämning; en stenig, sandig strandkant vid en flod eller sjö; grusbank”; Grėbl-iùkas rst. Ššl < grėblià ”räfsa”

79

”uppbyggd och belagd med trä, en väg genom en myr eller ett sankt område”; Kakl-iūkas plk. Krž; Kakl-iukas plk. Pdb < kãklas ”krök, vik, sund; halvö, udde”; Kul-iūkas rst. Čb < kulỹs (kùlis) ”vik, udde; sväng, krök, hörn; kant, bit”; Lauž-iūkai plk. Pšš < lãužas ”hög av vidjor, ris, grenar, träbitar”; Lieknei-iūkas b. Rm < lieknẽlis < liẽknas (liẽknas) ”fuktig, sank äng, kärr, vattenpöl; gungfly; fuktig plats bevuxen med buskar och småväxta träd, myr”; Liekn-iūkas plk. Krp, Pkp, Rd, Rdn, Žg; Liekn-iukas b. Ppl; lk. Šl < liẽknas (liẽknas); Liūn-iūkas b. Lp < liū̃nas; Lūg-iūkai plk. Btg < lū̃gas (lū̃gas) ”sänka, vattenpöl; gungfly, sankmark; damm, liten sjö”; Lūgn-iukas lk. Pp < lū̃gnas ”gungfly”; Pjaun-iūkas plk. Grk; Pjaun-iukas b. Krž; Pjaun-ukai plk. Varn; Pjaun-iūkas plk. Lk; Pjaun-ukas b. Vg; plk. Lk < pjaunỹs ”en sankmark bevuxen med buskar, som slås, en svacka där vatten samlas om våren och hösten”; Prūd-iūkas b. Klm; Prūd-ukas plk. Vg < prū̃das (prū̃das) ”damm”; Raisč-iūkas rst. Luok, Saml, Str; Raisč-iukas b. Lkm < raistas; Raistel-iūkas b., rst. Rgv < raistẽlis < raistas; Raist-ūkas b. Dbg, Lzd, Vs; 2rst. Pun; Raist-ukas b. Jz, Krsn < raistas; Rėž-iūkai plk. Šlv < rė̃žis (rėžys) ”en remsa av mark eller skog”; Ryžel-iūkas b. Lp < ryžẽlis ”någon sträcka, liten remsa”; Samanykšč-iūkas rst. Mlt; Samanykšč-iukas b. Mlt < samanykštis, samanykščius (samanykščius) ”plats bevuxen med mossa”; Skandul-iūkas b. Kpč < skanduolỹs ”djuphåla, djup”; Sklyp-iūkas plk. Kk < sklỹpas; Šalten-iūkas plk. Lk < šaltẽnis ”källa”; Šaltin-iūkas plk. Ll, Skdv; Šaltin-iūkai b. Kč, Lzd; Šaltin-ūkas rst. Krn, Mrk < šaltìnis (šaltinys); Šanč-iūkai b. Mij < šañčius ”jordvall; vall som markerar gräns mellan åkrar eller skogar; grävd grop, dike”; Šil-iūkas b. Gdž; plk. Skdv; Šil-iukas b. Klm, Krk; plk. Lk < šìlas; Šulin-iukas b. Vdžg; plk. Pšš < šulinỹs; Šulnel-iūkas b. Km < šulnelis < šulnis, šulnỹs ”brunn”; Tabūn-iūkas plk. Pdb < tabū̃nas ”inhägnad betesmark för boskap”; Tyrel-iukas b. Sk; plk. Žg < tỹrelis < tỹras ”sank myr bevuxen med glest stående små träd”; Tyrul-iūkas b. Rdšk; 2plk. Pdb < tỹrulis < tỹras; Up-iūkai plk. Krtv < ūpė; Užgir-iukas b. Klm < ùžgiris ”plats bortom skogen”; Valak-iūkai plk. Krtv, Pdb < valãkas ”jordstycke på omkring tjugo tiondelar; en jordremsa långt från gården”;

b) av växtnamn: Alksn-iūkas b. Ml < alksnis (alksnỹs); Berž-iūkas rst. Pkln, Trgn < bẽržas; Beržuč-iūkas plk. Rs < beržùtis < bẽržas; Berž-ūkai plk. Pjs < bẽržas; Lazdyn-ūkai b. Lbv < lazdýnas; Ščiaj-ūkas rst. Plm – jfr vitryska щачье ”syra”; Toful-iukas plk. Klm – sannolikt av *To-pul-iukas < tópulis ”poppel”; Trein-iūkai b. Jnš < treinỹs (treinis) ”ett gräs av halvgräsfamiljen som växer på fuktiga platser; dåligt, småvuxet gräs eller hö”; Žilvit-ukas b. Rdm < žilvìtis;

c) av djurnamn: Bacion-iūkas b. Mlt < baciõnas ”stork”; Bebr-iūkas rst. Vvs < bẽbras (bẽbras); Geguž-iūkas plk. Krk < gegužė (gegužė) ”gök”; Gyvač-iūkas rst. Eit; Gyvat-ūkas rst. Varn < gyvãtė; Karos-iukas b. Lln < karõsas; Karvel-iūkas rst. Onš < karvẽlis; Strazd-ukas plk. Kltn < strãzdas; Žąs-iūkas b. Jsv < žąsìs;

80

d) av platsnamn som betecknar en samling föremål: Alksnyn-ūkas rst. Gdl < alksnynas; Ąžuolyn-ūkas rst. Čln < ąžuolynas; Beržyn-iiukai plk. Šauk; Beržyn-iiūkas plk. Šlv; rst. Mlt; Beržyn-iukas rst. Lel; Beržyn-ūkas rst. Pvš, Švn < beržynas; Dumblyn-iūkas b. Pkln < dumblynas; Eglyn-iukas rst. Mlt; Eglyn-ūkas rst. Gdl; Eglyn-ukas rst. Lzd < eglýnas; Karklyn-iūkas b. Lel; Karklyn-ūkas b. Sng; rst. Stk < karklýnas; Kunstyn-ūkas plk. Sn < kupstýnas; Nendryn-ukas 2b. Rdm < nendrýnas; Purvyn-iūkas plk. Gir < purvýnas; Pušyn-iiukai plk. Pkp; Pušyn-iūkas 2plk. Krš, Šln < pušýnas; Samanyn-ukai b. Stk; Samanyn-ūkas plk. Lzd; Samanyn-ukas b. Rdm < samanýnas; Torfyn-iūkas plk. Klm < *torfynas – jfr tòŕfas (tōŕfas) ”torv”;

e) av namn på olika föremål eller företeelser i den sociala miljön: Aptvor-iukas plk. Rs < aptvoras ”stängsel, inhägnad”; Magazin-iūkas plk. Pdb < magazinas (magazīnas) ”förråd för förvaring av olika slags reservvaror”; Tilč-iūkas plk. Grnk < tiltas; Užtvar-iūkas plk. Rdn < užtvaras ”det som något spärrats av med, stängsel; avspärrat område, inhägnad, fålla”;

f) av olika saknamn som bygger på någon likhet (metaforiska avledningar): Akulior-iūkai plk. Mcč < akuliorai, akulioriai ”glasögon”; Bliūd-ūkas b. Mrk; plk. Krž < bliūdas ”skål”; å andra sidan kan det komma av *bliūdas ”bliūdas”; Katil-iūkas b. Jsv, Srv; rst. Aln < katilas ”stort metallkärl för kokning”; Kepeliuš-iukai b. Kpč < kepeliušas, kepeliušė, kepeliušis, kepeliušius ”hatt”;

g) av andra appellativ: Sieksn-iūkas b. Slk < sieksnis (sieksnys) ”längdmått lika med 2,13 m; mängd av något mätt i detta mått, vad gäller längd, tjocklek eller volym”; Stobr-iūkas b. Šlv – sannolikt av *Stuobr-iūkas < stuobrys (stūobris) ”ett beskuret träd utan topp, eller ett uttorkat, murknande, döende träd”; Žyd-ūkai rst. Sem < žydas; å andra sidan, jfr žydėti.

2. a) från andra helonymer: Akulior-iūkas b. Kuč < Akuliōris (Akuliōrai) b.; Ankš-lyn-iūkas rst. Vs < Ankšlýnas plk.; Asiūk lin-iūkas rst. Kuč < Asiūkline b., rst.; Čižabal-iūkas b. Kpč < Čižabalė b.; Degul-iūkas rst. Aln < Degulys rst.; Dielid-ūkai b. Pun < Dielidai b.; Giliarais t-iūkas rst. Vs < Giliāraistis b., rst.; *Girnakal-iukas (< Girnakaliuk) rst. Dbg < Girnakalis (Girnakālis) rst.; Gyvatyn-ukas b. Ds < Gyvatýnas b.; Granden-ūkai plk. Ll < Grandenà plk.; Grigarais t-iūkas rst. Lp < Grigarais tis rst.; Kaliarais t-iūkas rst. Šlvn < Kāliaraistis b.; Kiekšil-iūkas b. Btg < Kiekšilas b.; Klausin-iūkas plk. Varn < Klausinis plk.; Krakin-iūkas b. Sug < Krakìnis b., rst.; Liek n-iūkai plk. Krkl < Liėknos plk.; Nelbešč-iūkai b. Šr < Nelbeščiai b.; Pušynpelk-iukas plk. Vdk < Pušynpelkis plk.; Sakand-ūkai rst. KzR < Sakandai rst.; Samanykšč-iūkas rst. Dgl < Samanykščius rst.; Samanin-ukas rst. Brb < Samaninis rst.; Samanyn-ukas b. Kuč < Samanýnas b.; Šalten-iūkas plk. Grz < Šaltėnis plk.; Šilavain-iūkas b. Lp < Šilavainis b.; Tyrul-iūkas del av plk. Pkp < Tyrulys (Didysis) plk.; Totoraišč-iūkas rst. Zp < Totoraištis rst.; Tremp-ūkai plk. Brt < Trempai plk.;

b) av flodnamn: Švendr-iūkas plk. Vdk < Švendra flod; Zaps-iūkas b. Lzd < Zāpsė, Zapsà flod.

81

c) från oikonymer: Blakč-iūkai b., kärr. Rd < Blakčiai by.

d) från andra slags toponymer: Apšak-iūkas kärr. Pšln < Apšakis träsk; Alksnyn-ukas by. Graž < Alksnynas äng; Kub-ukai kärr. Bt < Kūbai skog; Liekn-iūkas kärr. Klk < Liek- nas skog; Pasaul-iūkas mosse. Zp < Pasaulis glänta; Peč-iūkas by. Kpč < Pėčius kulle; Raistel-iūkas kärr. Aln < Raistėlis äng; Vilkasal-iūkas kärr. Šln < Vilkasalis äng; Zotvar-ukai by. Lbv < Zotvarai äng.

-(i)ukė (- (i)ukės). 1. a) från fysiografiska termer: Bal-iūkė by. Grz, Jnš, Lg, Rd; Bal-iūkės by. Jnš; Bal-ūkė by. Lksn, Švn, Vrn; Bal-ūkės by. Lzd, 2b. Sng < balà; Brast-ūkė by. Srj < brastà; Duob-ūkė by. Grz; mosse. Sem; Duob-ukė by. Dg < duobė; Girait-iukė by. Vs < giraitė (giraitė) < girìtà; Klampyn-ūkė mosse. Al < klampynė ”sumpig plats, gungfly”; Kūdr-ūkė by. Alv < kūdra (kūdrà); Maur-iūkė mosse. Kp < maurai (maūrai), maūras; Pabal-iūkė by. Mrk < pabalė, pabalys ”plats efter ett kärr”; Pelk-iūkė kärr. Krp; Pelk-iukės (‖ Pelkikės) våtmark. Vdk < pélkė; Piev-ūkė by. Krok < pievà; Šaltin-ūkė by. Lzd < šaltinis;

b) från växtnamn: Asiūk-iūkė by. Gaid < asiūklis (asiūklis);

c) från namn på olika föremål med utgångspunkt i viss likhet (metaforiska avledningar): Nykot-ūkė by. Vs – troligen en ombildning av *Niekot-ūkė < niekotė ”ett tråg för att rensa och skaka säd och gryn; ett kar”; Skarvad-ūkė by. Brb, Švn < skarvadà ”stekpanna”;

d) från andra appellativ: Dal-iūkės 2b. Vs < dalis ”en viss mängd av helheten”; Merkykl-ūkė by. Btr < *merkykla < merk­ti ”lägga eller doppa i vatten eller någon annan vätska; blöta, fukta”; Mirkykl-ūkė by. Krsn < *mirkykla < mirkti ”vara nedsänkt i vatten eller någon annan vätska, ligga i vatten”; Vytin-ūkė by. Vs < vytinė ”kvist, käpp”.

2. a) från andra helonymer: Bendr-ūkė kärr. Ššt < Bendrė kärr; Gervin-ūkė by. Šlvn < Gérvinė by; Mirtykl-ukė by. Al – genom dissimilation av *Mirkykl-ukė < Mirkyklà by; Pal-iūkės by. Lzd < Pàlios by. Lzd; Plovin-ukė by. Ūd < Plōvinė by; Sodželk-iūkė by. Prnv < Sōdželka by;

b) från flodnamn: Baravykin-ukė by. KzR < Baravykinė flod.

c) från andra slags toponymer: Ašutin-ūkė by. Sng < Ašutinė äng; Bal-ūkė by. Švn < Balà äng; Dėlin-ūkė by. Lp < Dėlinė äng; Kamš-iūkė kärr. Ilgž < Kamšos äng.

Med avseende på avledningsbasens lexikala status och avledningsbetydelsen fördelar sig -(i)uk-avledningar på följande sätt: avledningar från appellativ (toponymisering), det vill säga egentliga diminutiver, – 79,9%, avledningar från toponymer (trans-toponymisering), det vill säga diminutiver och possessiver, – 20,1%.

Diminutiva helonymer med suffixet -(i)uk- är mer eller mindre utbredda i hela Litauen, med undantag för den västra och norra delen av Samogitien. Det är intressant att nästan alla områden med större koncentrationer av dem – östra och nordöstra Samogitien, området i centrala Litauen kring Baisogala och Krekenava samt den östra delen av Aukštaitija – sammanfaller med tydligare utbredningsområden för flod- och sjönamn (om de senare, jfr Vanagas 1970: 418).

82

Suffixen -(i)ukl-

-(i)uklis. 1. Ežer-iùklis s. Slč, Všk < sjö.

Suffixen -(i)ūkšt-

-(i)ūkštė. 1. Bal-iūkštė s. Vies < träsk.

-(i)ūkštis. 1. Saman-iūkštis (|| Samanykštis) kärr. Gdr < mossa (samanà, sāmanos).

Suffixen -(i)ul-

-(i)ulė (- (i)ulės). 1. Bruzg-ulės b. Mrk < bruzgai, brūzgas ”täta, låga buskar, snår”; Duob-ulė b. R; rst. Trgn; Duob-ulė rst. Žž < duobė; Išdeg-ulėlė b. Všk < išdegas ”en plats på en äng, i skog eller torvmark som bränts ut eller bränts av solen; bränning”; Krak-ulės rst. Ant < krākė ”ruda”; Vaid-ulė b. Sug; b., rst. Skm; rst. An, Čln; Vaid-ulės b. JnšM < vaidas ”spöke, vålnad, gengångare”.

-(i)ulis (-(i)uliai). 1. Duob-ulis b. Kž; rst. LK < duobė; Tyr-uliaí 2b. Šln; plk. Pdb; rst. Sdl; tr. Šl m.fl. (totalt 8); Tyr-ulis b. Šl; plk. Rd < tyras ”en sankig mosse bevuxen med glesa små träd”; Trak-ulis b. Krn < trākas ”en hög, torr äng bevuxen med glesa buskar och träd, en skogsglänta; ett röjt eller utbränt område i skogen, röjning”; Vaid-uliai plk., rst. JnšM; rst. Pun < vaidas ”spöke, vålnad, gengångare”.

Något fler diminutiva helonymer med suffixet -(i)ul- har registrerats i östra Litauen.

Suffixen -(i)ut-

-(i)utė (- (i)utės). 1. a) från fysiografiska termer: Bal-utė b. Jon, Pn, Pž, V; rst. Dbg < balà; Daub-utė plk. Stn < daubà; Dirv-utės b. Prnv < dirvà; Grab-utė b. Erž < gràbė ”dike”; Kamp-utė b. Srv < kampas ”plats där två linjer, plan, väggar eller föremål möts; hörn; kant, sida; sida; område, tomt; utkant; bit”; Kamš-utė plk. Vdk < kamšà ”väg utfylld och belagd med ris och kvistar; igenfylld, lagad grop; sank plats”; Lank-utė b. Graž; plk. Všt; Lank-utė plk. Pjv < lankà; Mark-utė b. Šlv; Mark-utės plk. Skdv < markà ”plats där lin bearbetas genom rötning, linrötningsställe”; Nuotak-utė b. Pns < nuótaka (nuotakà) ”avrinning, avledningsförmåga, flöde; en avvattnad äng där vatten från sluttningar rinner igenom”; Pelk-utė b. Grk, Šlv; plk. Čk, Rdd, Rs m.fl. (totalt omkring 25); Pelk-utė b. Grnk, Šln; 2plk. Btg, plk. Rd m.fl. (totalt 7); Pelk-utės 2plk. Rs; våt plats Šmk < pélkė; Plyn-utė plk. Br, Gž, Kt; rst. Lap, Šil m.fl. (totalt 9); Plyn-utė b. Lbv, Pjv, Plv, Žal < plynė ”öppen plats, slätt; mosse, kärr”; Šil-utė b. Pkr < šilas; Šiožiau-kutė b. Kurn < šiožiau̯ka ”damm”; Trak-utė plk. Klm < trākas ”en hög, torr äng bevuxen med glesa buskar och träd, en skogsglänta; ett röjt eller utbränt område i skogen, röjning”;

b) från växtnamn: Karkl-utė plk. Varn < kārklas;

c) från djurnamn: Krak-utės b. Lksn < krākė ”ruda”; Kirk-utė b., plk. Šl < kirka ”mås, tärna”; Mešk-utė b. Ss; rst. Dg < meškà; Ožk-utės rst. Trkm < ožkà; Vilk-utė b., rst. Ašmn < vìlkas;

d) från namn på olika föremål, grundade på viss likhet (metaforiska avledningar): Geld-utės b. Vlkj < gėlda ”en avlång farkost urholkad ur en enda träd-

83

”en liten sänka, en grop; ett tråg där boskap utfodras eller vattnas; en liten fördjupning, en grop i marken”; Pyn-ūtė rst. Rok < pynė ”något som är tilltrasslat, sammanflätat”;

e) av andra appellativer: Kap-utė b. Šl < kapai, kapas; Lakšt-utė rst. Nmt; Lakšt-utės rst. Knv < lakštas ”ett växtblad”; Lauž-utė b. Skėm < laužas ”hög med käppar, ris, grenar och vedträn”; Pul-utė (|| Pūlka) rst. Žl < pulis ”våg”; Vaid-utė rst. Sug < vaidas ”spöke, vålnad, gengångare”; Žab-utė rst. Dbg < žabas ”käpp, kvist”.

2. a) av andra helonymer: Lank-utė b. Trg < Lankà b.; Plentauk-utė b. Vs < Plentáuka b.; Plyn-utė b. Šl < Plýnė plk.; Plyn-utė plk. Mšk < Plýnė plk.; b) av sjönamn: Ak-utė rst. Lln < Akis sjö; Ilg-utė b. Kpč < Ilgis sjö; c) av andra toponymer: Mark-utė plk. Trg < Markos kärr; Pelk-utė plk. Šln < Pélkė kärr; Plyn-utė b. Pjv < Plynia by; Plyn-utė rst. Vv < Plýnė kärr. Helonymen Kęšuv-utė b. Sg kan vara bildat av det obelagda ortnamnet *Kęšuva eller liknande – jfr kėsas ”tuvmark, tuva”.

-utis (-učiai). 1. a) av fysiografiska termer: Gal-utis rst. KzR < gãlas ”kant; gräns; slut”; Goj-utis plk. Onš < gõjus; Kirn-utis rst. Srj < kìrna ”trä- eller buskrötter som vatten spolat fram vid en flodstrand; buskig, våt plats; plats där träd fallit omkull, bråte, vindfälle”; Pjaun-utis plk. Vdk < pjaunys ”en slåttermosse bevuxen med buskar, en sänka där vatten blir stående om våren och hösten”; Rag-utis b. Ldvn; plk. Lkč < rãgas ”en spetsig landremsa som skjuter ut i havet, en sjö eller en skog, en halvö”; b) av djurnamn: Krak-utis b. Auk < krãkė ”ruda”; Mešk-učiai rst. Pvš; Mešk-utis rst. Onš < meškà; Vilk-učiai rst. Stk < vìlkas; c) av andra appellativer: Bačk-utis rst. Stk < bačkà ”tunna”; Kūg-učiai plk. Bt < kūgis (kūgys) ”stor stack av hö eller halm eller dylikt, hässja, vedstapel”.

2. a) av andra helonymer: Milk-učiai rst. Dsm < Mìlkai rst.; b) av flodnamn: Berž-utis plk. Aukš < Beržė flod; c) av andra toponymer: Judamišk-utis rst. Pun < Jùdamiškis skog. Med avseende på det lexikala statusen hos ordbildningsbasen och ordbildningsbetydelsen fördelar sig -(i)ut-avledningarna så här: avledningar från appellativer (toponymisering), dvs. egentliga diminutiver, 87,3%; avledningar från toponymer (transponymisering), dvs. diminutiver och possessiver, 12,7%.

Diminutiva helonymer med suffixet -(i)ut- bildar inga tydliga utbredningsområden. En större koncentration märks endast i Užnemunė. Norr om linjen Varniai–Šiauliai–Panevėžys–Želva förekommer sådana avledningar inte alls.

Suffixet -(i)ūt-

-ūtai. 1. Bebr-ūtai b. Šiul < bėbras (bèbras).

-(i)ūtė (-(i)ūtės). 1. Abšar-ūtė b. Grv – jfr belarusiska абшар ”stor landyta” (Jaškin 1971: 7); Egl-iūtė b. Jk < ẽglė (eglė); Kel-iūtė b. Čln < kẽlias. 2. a) av andra helonymer: Kiškiabal-iūtė b. Dg < Kiškiabalė b. Helonymer med suffixet -(i)ūt- bildar två mikroarealer: den första i den östra delen av Litauen, den andra i den södra utkanten av det dzukiska området.

84

3.2. Avledningar med slaviska suffix.

Alla avledningar i denna grupp är bildade med suffixet -ka och olika varianter av detta.

Suffixet -aika

1. Bal-aika plk. Lp < balà; Gir-áika rst. Nmč < girià; Šil-áika (|| Šilėlė) b. Upt < šilas.

2. Kumpuol-aika b. Dgč < Kumpuõlė upp.

Jfr vitryska hydronymerna Жортайка (Lemciugova 1970: 89), ryska hydronymer Нерубайка (Podolskaja 1983: 91) m.fl.

Suffixet -(i)anka

1. Lerm-ánka plk. Vdk < lérmas ”oväsen”.

2. Milč-iánka b. Grl < Milčiùs upp.

Jfr vitryska hydronymer Уцечанка, Хвашчанка (МВ 242, 245), polska hydronymer Chrościanka (Halicka 1976: 201), Kosianka (Halicka 1978: 40) m.fl.

Suffixet -atka

1. Kems-atka b. Imbr < kėmsa, kėmsas ”en stubbe eller en jordhög bevuxen med mossa eller gräs, kėsas”.

Avledningen bör betraktas som en hybridbildning – av ett litauiskt basord och ett suffix som är typiskt för slavisk diminutivbildning – jfr vitryska hydronymer Ляшчатка, Звянятка (Lemciugova 1970: 89).

Suffixet -(i)auk-

-(i)auka (- (i)aukos). 1. a) av fysiografiska termer: Daub-áukos rst. Būd < daubà ”dal, sänka, ravin”; Kems-áuka b. Rk < kėmsa, kėmsas ”en stubbe eller jordhög bevuxen med mossa eller gräs, kėsas”; Kul-iauka b. Trgn < kulỹs (kùlis) ”vik, udskjutande udde; sväng, krök; hörn; kant, bit”;

b) av växtnamn: Kvašč-iauka plk. Skm – jfr polska chwaszcz ”åkerfräken” (SJP I 309), vitryska хвощ ”detsamma” (Jaškin 1971: 199);

c) av djurbeteckningar: Gandr-áukos plk. Dmnt < gándras; Krak-aukà rst. Nmt < krãkė ”karp”; Sakal-aukà b. Slk < sãkalas; å andra sidan kan det sistnämnda helonymet ha uppstått genom metates ur *Salak-auka – i så fall bör det betraktas som en produkt av transtoponymisering, dvs. en avledning från sjönamnet Sãlakas;

d) av beteckningar för föremål eller företeelser i olika sociala miljöer: Kryž-áuka plk. Sug; Kryž-auka b. Ob < kryžius;

e) av etnonymer: Žyd-áuka b. Luok; plk. Pknš, Skp; rst. Btr, Gdr, Mlt; Žyd-auka b. Ob; rst. Mlt < žýdas;

f) av beteckningar för mytiska varelser: Čart-aukà rst. Mrs < čartas ”djävul”; Veln-iauka plk. Srj < vėln ias.

-aukė (-aukės). 1. Dùmbl-aukės b. Nmk < dùmblas ”sedimenterat damm, blöt och hopkörd lera”.

Detta är sannolikt ett suffix lånat från belarusiskan, motsvarande de belarusiska suffixen -аўка, -ёўка, med vilka särskilt många ortnamn bildas; jfr belarusiska ortnamn Алецкаўка, Вішнеўка (Lemciugova 1970: 83), Хітраўка, Ліпаўка (МВ 273) osv.

85

Helonymer med suffixet -auka är något mer utbredda i nordöstra, östra och södra Litauen. Deras utbredningsområden är desamma som för namn på floder och sjöar med detta suffix (om de sistnämnda, se Vanagas 1970: 98–99).

Suffix -avatka

Detta är ett sammansatt suffix, en variant av suffixet -atka respektive -ka. Det kan sannolikt urskiljas endast i strukturen hos ett enda helonym:

1. Kems-avatka b. Gaid < kėmsa, kėmsas ”en stubbe eller liten jordhög övervuxen med mossa eller gräs, en tuva”.

Suffixet -(i)avka

1. Kul-iavka i Dgč < kulys (kulis) ”vik, udskjutande udde; krök, sväng; hörn; kant, bit”.

Jfr belarusiska hydronymer Цембравка (МБ 248) och liknande.

Suffixet -ka

1. a) från fysiografiska termer: Akmėn-ka i Všn < akmuo, akmenas; Pabal-ka i plk. Bsg < pabalė ”plats vid ett balas”; Šlin-kos i plk. Krk < šlỹnas ”gråblå eller vitaktig, seg lera med inblandning av organiskt material; jord av sådan lera; slam, gyttja”;

b) från djurbeteckningar: Blus-kà i plk. Vdk < blusà; Kumėl-ka i rst. Lln < kumelỹs, kumėlė; Paukštel-ka i plk. Auk < paukštėlis < fågel; Vover-kos i Krn < voverė;

c) från andra appellativ: Cigon-kà i Vrn; rst. Dtn < cigõnas ”rom”; Kar-čem-ka i rst. Stk < karčėma; Prancūz-kà i rst. Vln < prancūzas; Pūl-ka (|| Pul-iutė) i rst. Žl < pulis ”våg, dyning”; Ragān-ka i plk. Rs < rãgana (raganà); Tvorėl-ka i Pbs < tvorėlė < stängsel;

2. a) från flod- och sjönamn: Lydekin-ka i plk. Mrk < Lydekinis sjö; Mūšėl-ka i plk. Tj < Mūšėlė flod; Narant-ka i Sv < Narantis flod; Palòn-ka i Bsg < Palõnas flod; Suraž-kà i rst. Sug – troligen en förvrängning av *Suraìž-kà < Suražà flod; Viršup-ka i rst. Šynč – troligen från ett obelagt flodnamn *Viršupė eller liknande – jfr Viršupis flod i Vrn;

b) från oikonymer: Antup-ka i Dbk < Ańtupiai by.

Detta suffix är mycket produktivt i slavisk toponymi; jfr belarusiska hydronymer Глушка, Мазурка (Lemciugova 1970: 81–83), polska hydronymer Pruska (Halicka 1976: 140), ryska hydronymer Жоммерка, Лянка (Smolickaja 1976: 27, 128) och liknande.

Med avseende på det lexikala status hos bildningsbasen och bildningsbetydelsen fördelar sig -ka-avledningarna på följande sätt: avledningar från appellativ (toponymisering), dvs. egentliga diminutiver, – 66,7%, avledningar från toponymer (trans-toonymisering), dvs. diminutiver och possessiver, – 33,3%.

Diminutiva helonymer med suffixet -ka har belagts i olika delar av Litauen som slaviserats vid olika tidpunkter – i östra, mellersta och sydöstra Litauen.

Suffixet -ka i andra helonymer kan inte betraktas som ett avledningsformativ, eftersom det inte är ett medel för helonymbildning, utan snarare ett medel för att slavisera helonymer som redan bildats med andra hjälpmedel. I vissa fall styrks detta av en parallell, oslaviserad form:

86

Amšarin-ka sjö Dgč: Amšarinė; Kemsin-ka sjö Grs: Kemsynėlė; Marciān-ka kärr Sug: Marciānas; Peklel-ka sjö Ars: Peklelė; Pušel-kos sjö Ar: Pušelės; Vėžel-ka sjö Rim: Vėželė; Žąsėl-ka myr Zb: Žąsėlė. För de återstående namnen på sumpiga platser har inga direkta oavledda motsvarigheter belagts, men att sådana funnits eller finns tillåts antas utifrån de nyss anförda helonymerna och den helonymiska respektive toponymiska kontexten i allmänhet: Ajerin-ka sjö Dbg: *Ajerinė – jfr Ajerinė sjö Dbg; myr Mlt; Beržin-kos sjö Sr: *Beržinės – jfr Beržinė sjö Kč, Prn; Brastel-ka sjö Imbr: *Brastelė – jfr Brastelė sjö Žsl; myr Lel och liknande.

Suffix -(i)onka

1. Kvasč-ionka sjö Skm – jfr pol. chwaszcz ’fräken’, vitry. хвощ ’detsamma’ (Jaškin 1971: 199).

Jfr vitry. sjönamn Лужонка, Выгонка, Перагонка (MB 272) och liknande.

Suffix -ovka

1. Cigon-ovkà sjö Smal < cigōnas ’rom’; Čert-ovkà sjö Smal < čērtas ’djävul’, jfr även pol. czart ’detsamma’ (SJP I 375).

Plg. rus. vv. Альховка, Березовка, Малиновка (Smolickaja 1976: 76, 33, 30) ir pan.

Suffix -(i)uvka

1. Čert-uvkà kärr Dgč < čērtas ’djävul’, jfr även pol. czart ’detsamma’ (SJP I 375); Kems-uvka sjö Smal < kēmsas; Mendr-uvka sjö JnšM < mēndre (mendrė) ’vassrör’; Žyd-uvka sjö Vvs < žydas.

Detta är ett suffix som lånats in från polskan – jfr polska sjönamn Bargłówka, Bobrówka (Halicka 1978: 10, 13) och liknande.

4. De viktigaste särdragen hos suffixbildade diminutiva helonymer

4.1. Totalt har 3 262 suffixbildade diminutiva helonymer registrerats. Enligt tillgängliga uppgifter om det totala antalet helonymer bildade med suffix (10 500) utgör de diminutiva suffixavledningarna 31% av alla namn på sumpiga platser som bildats genom denna derivationsmetod. Med tanke på att det finns många helonymer som bildats med suffix som är typiska för diminutivbildning, men som inte med säkerhet kan klassificeras som diminutiver eftersom deras grundord och ordbildningsbetydelse är oklara (se 2.3.), kan man anta att potentiellt diminutiva helonymer kan utgöra en ännu större andel av suffixavledningarna.

4.2. Vid bildandet av diminutiva suffixbildade helonymer används 33 suffix och ett betydligt större antal ändelsevarianter av dessa. Efter produktivitet rangordnas de så här: -el- – 1705, dvs. 52,3% av alla diminutiva suffixbildade helonymer; -ėl- – 720, dvs. 22,1%; -(i)uk- – 244, dvs. 7,5%; -ait- – 195, dvs. 6%; -(i)ut- – 110, dvs. 3,4%; -al- – 76, dvs. 2,3%; -ik- – 52, dvs. 1,6%; -(i)ul- – 26, dvs. 0,8%; -el- (i helonymer bildade av flerstaviga grundord) – 25, dvs. 0,8%; -ka – 21, dvs. 0,6%; -(i)auk- 20, dvs. 0,6%; -(i)ok- – 19, dvs. 0,6%; -esn- – 6, dvs. 0,2%; -(i)ūt- – 5, dvs. 0,15%; -aika, -yt-, -(i)uvka – 4 vardera, dvs. vardera

87

0,1%; -ėk-, -ykšt- – 3 vardera, dvs. vardera 0,09%; -(i)anka, -(i)okšt-, -(i)ot-, -ovka, -(i)ukl-, -(i)ūkšt- – 2 vardera, dvs. vardera 0,06%; -aič-, -atka, -avatka, -(i)avka, -(i)onka, -eik-, -ės-, -ėt- – 1 vardera, dvs. 0,03%.

Se även tabell 1 för en förteckning över suffixen och deras produktivitet.

4.2.1. Suffixens produktivitet varierar kraftigt: -el--avledningar utgör mer än hälften av alla derivat; endast avledningar bildade med 7 suffix (-el-, -ėl-, -(i)uk-, -ait-, -(i)ut-, -al-, -ik-) utgör mer än 1% vardera av alla derivat, vilket innebär att avledningar med de återstående suffixen utgör endast en obetydlig andel av de diminutiva helonymerna. Förhållandet mellan de mest produktiva suffixen och övriga suffix kan grafiskt återges så här (i procent):

Det bör noteras att de mest produktiva suffixen för diminutiva helonymer -el-, -ėl-, -(i)uk- också är de vanligaste vid bildandet av diminutiva flod- och sjönamn (jämför beträffande de senare Vanagas 1981: 94).

4.2.2. Diminutiva helonymer har bildats med 23 suffix av litauiskt (baltiskt) ursprung och 10 suffix av slaviskt ursprung. Dessa utgör 69,7% respektive 30,3% av alla suffix. Grafisk återgivning (i procent):

88

4.2.3. Med 23 suffix av inhemskt ursprung har 3 205 helonymer bildats, dvs. 98,25% av alla diminutiva helonymer; med suffix av främmande (slaviskt) ursprung – 57 helonymer, dvs. 1,75%. Den grafiska framställningen (i procent) är:

4.3. Av helonymer bildade av appellativ, dvs. egentliga diminutiver, har 2 660 belagts, dvs. 81,7% av alla diminutiva helonymer; av helonymer bildade av andra toponymer (helonymer, namn på floder och sjöar, oikonymer m.m.), dvs. diminutiver och possessiver, har 597 belagts, dvs. 18,3%.

Den procentuella fördelningen av diminutiva helonymer med avseende på deras ordbildningsbetydelse (kategori) kan grafiskt återges så här:

4.3.1. De största semantiska grupperna av appellativa grundord är följande: 1) fysiografiska termer – 2 279 helonymer har bildats av dem, dvs. 85,7% av alla deappellativa helonymer; 2) ortnamn som betecknar en samling objekt – 149, dvs. 5,6%;

89

3) växtnamn – 98, dvs. 3,7%; 4) djurnamn – 53, dvs. 2%. Helonymer bildade av appellativ som tillhör andra semantiska grupper utgör endast 3% av alla deappellativa helonymer.

4.3.2. De vanligaste grundorden för helonymer bildade genom traktonymisering är andra helonymer – 355 derivat har bildats av dem, dvs. 59,2% av alla detoponymer. Av andra toponymer (med undantag för namn på floder och sjöar samt oikonymer) har 200 helonymer bildats, dvs. 33,4%; av namn på floder och sjöar – 37 helonymer, dvs. 6,2%; av oikonymer – 7 helonymer, dvs. 1,2%.

5. Sammanfattande anmärkningar

Den kvantitativa karakteristiken av suffixbildade helonymer samt andra regelbundenheter och särdrag som framträtt vid ordbildningsanalysen föranleder flera slutsatser som belyser det specifika i suffixationen av diminutiva suffixbildade namn på våtmarker.

5.1. Diminutiva helonymer bildade genom suffixavledning utgör en av de största kategorierna av suffixbildade helonymer – de står för 31% av alla suffixavledningar. Dessa ordbildningstyper är mycket produktiva både kvalitativt och kvantitativt – de kännetecknas såväl av ett stort antal suffix (33) som av ett stort antal ortnamn som representerar ordbildningstyperna.

5.1.1. Produktiviteten hos diminutiva helonymsuffix varierar kraftigt. Grunden för denna ordbildningskategori utgörs av avledningar med suffixen -el-, -ėl-, -(i)uk-, -ait-, -(i)ut-, -al-, -ik-; derivat med övriga suffix utgör mindre än 1% vardera.

5.1.2. De mest produktiva helonymsuffixen -el-, -ėl-, -(i)uk- är också de mest produktiva vid bildningen av diminutiva flod- och sjönamn. Produktiviteten hos de aktuella hydronymsuffixen hänger uppenbarligen samman med att dessa ordbildningsaffix är nästan allmänt spridda och att deras avledningar används intensivt i de litauiska dialekternas appellativiska ordförråd (om appellativbildning och användning, jfr LKA III 130–132; karta nr 116, 117).

5.1.3. De diminutiva helonymsuffixen av autochtoniskt ursprung utgör den absoluta majoriteten av ordbildningsaffixen (69,7%), särskilt eftersom suffix av slaviskt ursprung kan betraktas som olika sammansatta varianter av ett enda suffix -ka. En ännu större kvantitativ skillnad framträder vid en jämförelse mellan avledningar med suffix av inhemskt respektive främmande (slaviskt) ursprung (98,25% respektive 1,75%). Dessa två skäl gör det möjligt att hävda att diminutiva suffixbildade helonymer, vad gäller ordbildningsmedlen, utgör ett nästan homogent skikt av litauiska hydronymer.

5.2. När de mest produktiva suffixen samt de lexikala och semantiska grupper vilkas ord oftast fungerar som helonymderivat har fastställts, framträder de mest produktiva ordbildningsmodellerna för diminutiva suffixbildade helonymer: 1) fysiografisk term + suffix med diminutiv funktion (-el-, -ėl-, -(i)uk-, -ait-, -(i)ut-, -al-, -ik-) → (egentlig) diminutiv helonym; 2) ortnamn som betecknar en samling objekt + suffix med diminutiv funktion (-el-, -ėl-, -ait-, -(i)ut-, -al-, -ik-) → (egentlig) diminutiv helonym; 3) växtnamn-

90

stamord + ett suffix med diminutivfunktion (-el-, -ėl-, -(i)uk-, -ait-, -(i)ut-, -al-, -ik-) → (egentligt) diminutivt helonym; 4) djurbeteckning + ett suffix med diminutivfunktion (-el-, -ėl-, -(i)uk-, -ait-, -(i)ut-, -al-, -ik-) → (egentligt) diminutivt helonym; 5) helonym + ett suffix med diminutiv- och possessivfunktion (-el-, -ėl-, -(i)uk-, -ait-, -(i)ut-, -al-, -ik-) → diminutivt och possessivt helonym; 6) toponym (inte ett flod- eller sjönamn, inte ett oikonym) + ett suffix med diminutiv- och possessivfunktion (-el-, -ėl-, -(i)uk-, -ait-, -(i)ut-, -al-, -ik-) → diminutivt och possessivt helonym; 7) flod- eller sjönamn + ett suffix med diminutiv- och possessivfunktion (-el-, -ėl-, -(i)uk-, -ait-, -(i)ut-, -al-, -ik-) → diminutivt och possessivt helonym.

5.3. Några av suffixavledningarna har mer eller mindre tydligt avgränsade utbredningsområden. Utbredningsområdena är av tre slag: 1) de är typiska (eller huvudsakligen typiska) endast för en enda region i Litauen – i sådana fall betraktas helonymer med ett visst suffix som ett särdrag för den regionen; 2) de är typiska för flera regioner i Litauen, varav den absoluta majoriteten av avledningarna med dessa suffix finns i en av dem; 3) de är typiska för flera regioner i Litauen och är ungefär lika utbredda i dem.

5.3.1. Diminutiva helonymer med suffixet -al- förekommer endast i Samogitien, särskilt i dess västra och nordvästra delar; helonymer med suffixet -ik- – endast i östra Samogitien; med suffixet -yt- – endast i mellersta Litauen; helonymer med suffixet -(i)ok- – endast i östra och nordöstra Litauen.

5.3.2. Den största koncentrationen av diminutiva helonymer med suffixet -ait- finns i Litauens södra och sydvästra utkant; något färre sådana avledningar har belagts i östra Samogitien och östra Aukštaitija.

5.3.3. Helonymer bildade av flerstaviga basord med suffixet -el- förekommer huvudsakligen i Litauens östra utkant och i Samogitien; med suffixet -(i)ut- – endast i den östra utkanten och något längre österut utanför Litauens gränser samt i södra Litauen, i den södra utkanten av det dzukiska området.

5.3.4. Även de regioner i Litauen där diminutiva helonymer med det ena eller andra suffixet inte har belagts bör urskiljas: avledningar med suffixet -el- bildade av tvåstaviga basord saknas i Samogitien, med undantag för dess norra och östra delar; helonymer med suffixet -ėl- har inte belagts i västra Samogitien; med suffixet -(i)uk- – i västra och norra Samogitien; med suffixet -(i)ut- – i det litauiska territoriet norr om linjen Varniai – Šiauliai – Panevėžys – Želva.

Mottaget 1999 03 01

91

Tabell 1

Produktiviteten hos diminutiva helonymers suffix

Suffix (i alfabetisk ordning) Antal belägg Procentuell andel -aič- 1 0,03% -aika 4 0,1% -ait- 195 6% -al- 76 2,3% -(i)anka 2 0,06% -atka 1 0,03% -(i)auk- 20 0,6% -avatka 1 0,03% -(i)avka 1 0,03% -eik- 1 0,03% -ék- 3 0,09% -el- 1705 52,3% -el- (i helonymer med flera stavelser) 25 0,8% -ei- 720 22,1% -ės- 1 0,03% -ėsn- 6 0,2% -ėt- 1 0,03% -ik- 52 1,6% -ykšt- 3 0,09% -yt- 4 0,1% -ka 21 0,6% -(i)ok- 19 0,6% -(i)okšt- 2 0,06% -(i)onka 1 0,03% -(i)ot- 2 0,06% -ovka 2 0,06% -(i)uvka 4 0,1% -(i)uk- 244 7,5% -(i)ukl- 2 0,06% -(i)ūkšt- 2 0,06% -(i)ul- 26 0,8% -(i)ut- 110 3,4% -(i)ūt- 5 0,15% 33 3262 100%

92

LITTERATUR OCH KÄLLOR

Ambrazas S. 1994: Lietuvių kalbos deminutyvų darybos raida. – Lietuvių kalbotyros klausimai 34, 130–157.

Balode L. 1985: Latvijas PSR ezeru nosaukumu sufiksālā derivācija. – Latvijas PSR zinātņu akadēmijas vēstis 2(451), 46–64.

Bilkis L. 1997: Lietuvių helonimai: termino teikimas, sąvoka, vieta toponiminėje sistemoje. – Lituanistica 1(29), 35–57.

Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993.

Halicka I. 1976: Nazwy miejscowe środkowej i zachodniej Białostocczyzny. Dzierżawcze, patronimiczne i rodzinne, Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Naukowe.

Halicka I. 1978: Nazwy miejscowe środkowej i zachodniej Białostocczyzny. Topograficzne i kulturowe, Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Naukowe.

Jaškin 1971: Яшкин И. Я. Беларуская геаграфічныя назвы, Мінск: Навука і тэхніка.

Lemciugova 1970: Лемцюгова В. П. Беларуская айканімія, Мінск: Навука і тэхніка.

LKA – Atlas över det litauiska språket 3. Morfologi, Vilnius: Mokslas, 1991.

LKG 1 – Litauisk grammatik 1, Vilnius: Mintis, 1965.

LKŽ – Litauisk ordbok 1–2, Vilnius: Mintis, 1968–1969; 3–6, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1956–1962; 7–9, Vilnius: Mintis, 1966–1973; 10–15, Vilnius: Mokslas, 1976–1991; 16–17, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1995–1996; 18, Vilnius, Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1997.

LLKŽ – Balkevičius J., Kabelka J. Lettisk-litauisk ordbok, Vilnius: Mokslas, 1977.

LPŽ – Litauisk efternamnsordbok 1, Vilnius: Mokslas, 1985; 2, Vilnius: Mokslas, 1989.

MB – Мікраманімія Беларусі, Мінск: Навука і тэхніка, 1974.

ME – K. Mūlenbacha Lettisk ordbok. Redigerad, kompletterad och fortsatt av J. Endzelīns 1–4, Rīga: Kultūras fonda izdevums, 1923–1932.

Naktinienė G., Paulauskienė A., Vitkauskas V. Ordbok över Druskininkais dialekt, Vilnius: Mokslas, 1988.

Nitsche P. 1964: Geographische Terminologie des Polnischen, Köln–Graz: Böhlau Verlag.

Petrauskas J., Vidugiris A. Lazūnų tarmės žodynas, Vilnius: Mokslas, 1985.

Podolskaja 1983: П о д о л ь с к а я Н. В. Типовые восточнославянские топоосновы. Словообразовательный анализ, Москва: Наука.

Razmukaitė M. 1981: Priesaginės darybos Lietuvos TSR gyvenamųjų vietų vardai iš hidronimų. – Lietuvių kalbotyros klausimai 21, 199–206.

Razmukaitė M. 1983: Asmenvardiniai priesaginės darybos Lietuvos TSR oikonimai. – Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A serija 2(83), 146–153.

Razmukaitė M. 1988: Apeliatyviniai priesaginės darybos Lietuvos TSR oikonimai. – Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A serija 3(104), 88–104.

Razmukaitė M. 1989: Būdingesnės Lietuvos TSR oikonimų darybos priesagos. – Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A serija 3(108), 138–147.

Razmukaitė M. 1991: Lietuvos oikonimai, išvesti iš kitų oikonimų. – Lituanistica 2(6), 53–60.

Savukynas B. 1971: Kaip padaryti vandenų vardai. – Pergalė 12, 166–169.

SBG – Ordbok över de belarusiska dialekterna i nordvästra Belarus och dess gränsområde 1–5, Minsk: Navuka i tekhnika, 1979–1986.

Senkus J. 1963: Lietuvių kalbos mažybiniai hidronimai. – Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. Serija A 2(15), 249–260.

SJP – Polska språkets ordbok 1, Warszawa: Nakładem prenumeratorów, 1900; 2–6, Warszawa: Nakładem prenumeratorów i Kasy im. Mianowskiego, 1902–1915; 7, Warszawa: Przez K. Króla i W. Niedźwiedzkiego, z zapomogami Kasy im. Mianowskiego, 1919; 8, Warszawa: Wydawnictwo Kasy im. Mianowskiego, 1927.

Skardžius P. 1996: Rinktiniai raštai 1, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Smolickaja 1976: Смолицкая Г. П. Гидронимия бассейна Оки, Москва: Наука.

93

Toporov 1963: Топоров В. Н. К проблеме классификации в топонимии. – Исследования по структурной типологии, Москва: Изд-во Акад. наук СССР, 226–331.

Urbutis V. 1978: Žodžių darybos teorija, Vilnius: Mokslas.

Vanagas A. 1966: Dėl Lietuvos upių vardų Dunojus ir Dniepras kilmės. – Lietuvių kalbotyros klausimai 8, 173–182.

Vanagas A. 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba, Vilnius: Mintis.

Vanagas 1973: Ванагас А. П. Структурно-словообразовательный анализ названий гор Литвы

// Litauiska SSR:s vetenskapsakademis skrifter. Serie A 3(44), 209–219.

Vanagas A. 1981: Lietuvių hidronimų semantika. – Lietuvių kalbotyros klausimai 21, 4–153.

Vanagas A. 1981 a: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas, Vilnius: Mokslas, 1981.

Vitkauskas V. Šiaurės rytų dzūnininkų šnektų žodynas, Vilnius: Mokslas, 1976.

FÖRKORTNINGAR

ar. – plöjning, plöjd mark

avd. – personnamn

b. – kärr

brus. – vitryska

d. – grop

db. – sänka

dial. – dialektal, dialektism

dr. – jord

drb. ž. – odlad mark

drp. – torvmark

ež. – sjö

gn. – betesmark

grv. – dike

by – by

damm – damm

väg – väg

berg – berg

buskar – buskar

fält – fält

lett. – lettiska

pol. – polska

slätt – slätt

kärr – kärr

sankmark – sankmark

äng – äng

skog – skog

mosse, sankmark – mosse, sankmark

halvö – halvö

äng – äng

pvd. – efternamn

rst. – kärr

rus. – ryska

rž. – råg

sln. – dal

šlt. – källa

t. – uttalar

tr. – träsk

tv. – damm

up. – flod

upl. – bäck

vs. – ensamgård

vt. – plats

vv. – ortnamn

Suffixbildningar som diminutiva helonymer i litauiskan

Sammanfattning

Diminutiva helonymer som bildats genom suffixavledning kan betydelsemässigt delas in i två grupper: 1) egentliga diminutiva helonymer och 2) diminutiva respektive possessiva helonymer. Som egentliga diminutiva helonymer betraktas endast sådana vars basord är ett appellativ, jfr: Šak-ėlės < šakà; Ąžuolyn-ėlė < ąžuolynas; Uodeg-ikė < uodegà ”en avsmalnande remsa av mark, äng, jord eller skog”; Ežer-žiukas < ežeras osv. Helonymer som avletts från andra toponymer med suffix som kännetecknar diminutiv kan förmedla inte bara diminutiv betydelse utan också possessiv betydelse. Här framträder ursprungs- och tillhörighetsförhållandena mellan derivans och derivat tydligt, eftersom de inte enbart bestäms av förhållandet mellan de objekt som ska betecknas, utan också av bildningsformanternas egenskaper.

94

Diminutiva helonymer med ett avledningssuffix utgör – som resultaten av ordbildningsanalysen visar – en av de talrikaste ordbildningskategorierna bland suffixavledda helonymer: de utgör 31% av alla suffixbildningar. Dessa ordbildningstyper är mycket produktiva både kvalitativt och kvantitativt: de kännetecknas av en stor mängd suffix (33) och ortnamn som representerar denna ordbildningstyp. Produktiviteten hos de diminutiva helonymens suffix varierar. Grunden för denna ordbildningskategori utgörs av avledningar med suffixen -el-, -ėl-, -(i)uk-, -ait-, -(i)ut-, -al-, -ik-; avledningar med andra suffix utgör mindre än 1% av det totala antalet. De suffix som lämpar sig bäst för helonymerna -el-, -ėl-, -(i)uk- är också de vanligaste vid bildandet av diminutiva flod- och sjönamn. Produktiviteten hos de nämnda avledningssuffixen i vattennamn hänger samman med dessa ordbildningsaffix stora spridning och den intensiva användningen av sådana avledningar bland appellativ i de litauiska dialekterna.

De diminutiva helonymens inhemska suffix utgör den absoluta majoriteten av ordbildningsaffixen (69,7%). Detta beror också på att suffix av slaviskt ursprung bör betraktas som olika varianter av ett och samma suffix, -ka. En ännu större skillnad framträder vid jämförelse mellan helonymer avledda med inhemska respektive främmande (slaviska) suffix (98,25% respektive 1,75%). På så sätt bildar suffixavledda helonymer ett nästan enhetligt skikt bland de litauiska vattennamnen.

Helonymer avledda från appellativ, dvs. egentliga diminutiver, utgör 81,7% av alla diminutiva helonymer; helonymer avledda från andra toponymer (helonymer, flod- och sjönamn, oikonymer m.fl.) – diminutiva och possessiva – utgör 18,3%.

Efter att de vanligaste suffixen respektive de lexikala och semantiska grupperna hade fastställts – där orden som hör till dessa grupper oftast är helonymers derivationsbaser – identifierades de mest produktiva ordbildningsmodellerna för diminutiva suffixavledda helonymer: 1) fysiografisk term + suffix med diminutiv funktion → (egentlig) diminutiv helonym; 2) lokalbeteckning som uttrycker en mängd objekt + suffix med diminutiv funktion → (egentlig) diminutiv helonym; 3) växtbeteckning + suffix med diminutiv funktion → (egentlig) diminutiv helonym; 4) beteckning för en levande varelse + suffix med diminutiv funktion → (egentlig) diminutiv helonym; 5) helonym + suffix med diminutiv och possessiv funktion → diminutiv och possessiv helonym; 6) toponym (varken ett flod- eller sjönamn eller en oikonym) + suffix med diminutiv och possessiv funktion → diminutiv och possessiv helonym; 7) flod- eller sjönamn + suffix med diminutiv och possessiv funktion → diminutiv och possessiv helonym.

Utbredningsområdena för avledningar med vissa suffix har fastställts med större eller mindre precision. Det finns tre typer av områden: 1) områden som är karakteristiska (eller mest karakteristiska) endast för en viss region i Litauen – i dessa fall betraktas helonymer med ett visst suffix som ett exklusivt särdrag för regionen; 2) områden som är karakteristiska för flera regioner i Litauen, där den absoluta majoriteten av avledningarna med de aktuella suffixen förekommer i en av regionerna; 3) områden som är karakteristiska för flera regioner i Litauen och där avledningarna förekommer ungefär lika utbrett.

95