ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

XLVI (2002), 121–130

Särdrag i bildningen av Litauens sammansatta oikonymer

MARIJA RAZMUKAITĖ

Institutet för litauiska språket, Vilnius

Sammansatta oikonymer (namn på gårdar) är inte särskilt vanliga i Litauen. De utgör omkring 5% av alla litauiska oikonymer. De består av två komponenter, varav den andra vanligtvis är en geografisk eller botanisk term, mer sällan en toponym. Den första komponenten kan vara ett appellativ eller ett egennamn, ett adjektiv eller (sällan) ett räkneord. Mellan de två kan det finnas en sammanbindande vokal, men den kan också saknas. De flesta sådana sammansättningar är belagda i västra Litauen.

1. INLEDANDE DEL

Litauens oikonymi har studerats ur ett bildningsperspektiv i flera decennier (Balčikonis 1978: 339–349; Razmukaitė 1981: 199–205; 1983: 146–153; 1988: 88–104; 1989: 138–147; 1991: 53–60; 1993: 133–165; 1997: 111–116; 1999: 159–201; 2001: 142–150). Den mest ingående översikten gäller en av de största grupperna av oikonymer – suffixavledningar (Razmukaitė 1998).

I denna artikel är avsikten att ge en översikt över bildningstendenserna hos den kanske minsta gruppen av avledningar – sammansatta oikonymer.

Sammansatta oikonymer, eller komposita, är inte produktiva bildningar bland Litauens oikonymer och utgör endast 5% av alla officiellt registrerade ortnamn på bebodda platser i dag. Andra bildningssätt är betydligt mer produktiva – affixbildning samt former av pluralia tantum.

Sammansatta oikonymer kan studeras ur flera aspekter. Deras komponenter kan bedömas utifrån ordklasser, sättet de fogas samman på, sammanbindande vokaler och så vidare. Eftersom stamslutet eller ändelsen vanligen också förändras när ortnamn bildas genom sammansättning, kan komposita dessutom betraktas som bildningar av ett visst slags blandad avledning (med ändelse) (om sådana bildningar, se vidare Urbutis 1978: 290).

När de mest framträdande dragen i bildningen av oikonymer genom sammansättning ska lyftas fram, bör det först betonas att Litauens oikonymi kännetecknas av komposita med två led eller komponenter. Dessa är determinativa bildningar (om termen, se Ulvydas, red. 1965: 441; Gaivenis, Keinys 1990: 196), bildade på den toponymiska nivån av två självständiga lexem, t.ex.: Kvieč-laukis: kviečiai, laukas; Merg-ù-trakis: mergà, trá kas; Šil-a-galys: šìlas, gãlas osv., och inte härledda från ett strukturellt sammansatt ord, såsom t.ex.: Aukštakalniai: aukštakalnis; Galūlaukis: galūlaukis; Vidūlaukiai: vidūlaukis osv.

Till skillnad från de sammansatta hydronymer och bergnamn som A. Vanagas behandlat (Va-

¹ Här avses uppgifterna i ”Handbok över Litauiska SSR:s administrativa och territoriella indelning” (del 2, Vilnius, 1976).

122 |

MARIJA RAZMUKAITĖ

nagas 1970: 226–257; 1973: 213), kurių abiejų sandų leksemos gali būti iš įvairių kalbos dalių: daiktavardžių, būdvardžių, skaitvardžių ir net veiksmažodžių, gyvenamųjų vietų vardų leksemomis dažniausiai eina bendriniai ir tikriniai daiktavardžiai, būdvardžiai, retais atvejais – skaitvardžiai. Tai, žinoma, nulemta pačių vietovardžių semantinės specifikos.

Eftersom, som redan nämnts, Litauens oikonymer är determinativa sammansättningar, där sammansättningens första led bestämmer eller preciserar det andra, riktas uppmärksamheten i regel först mot det bestämda, det vill säga det andra ledet². Detta led i oikonymerna utgörs oftast av appellativa substantiv. Det rör sig om olika geografiska, fysiografiska och geobotaniska termer samt namn på företeelser förknippade med människans vardagsliv och kulturella verksamhet. Flest sammansättningar (cirka 14%) har lexemet laukas som andra led, till exempel: Darb-ā-lau-kis, Švab-a-laukis, Pust-ā-laukiai med flera. Ledet -lauk- är utbrett i strukturen hos sammansatta oikonymer i olika delar av Litauen³. Det är särskilt populärt i oikonymer från trakten kring Ignalina, Kelmė, Šiauliai, Tauragė, Vilnius, Vilkaviškis och Zarasai. På andra plats i fråga om produktivitet (cirka 9%) kommer sammansättningar med lexemen galas och kalnas, till exempel: Jack-a-galys, Birj-ā-gala, Aukšt-i-galiai, Šiūkšč-ia-kalnis, Gir-kalnis med flera. Ett mindre antal sammansättningar (4% vardera) har bildats med lexemen giria, kiemas⁴ och vieta, till exempel: Gáil-ia-kiemis, Pìkt-a-kiemis, Arl-ō-vietė, Šak-vietis, Karál-giris, Degūt-giris med flera. Ännu mer sällsynta är sammansättningar med kaimas⁵, sodas (sodžius) som andra led, liksom med andra mer sällsynta eller rentav enstaka lexem: bala, beržas, būda, kampas, margas, pjaunys, ragas, šilas, valakas, tultas med flera; över hundra sådana har belagts. I mycket sällsynta fall utgörs det andra ledet av ett annat ortnamn, till exempel: Raudón-pamušis: raudónas + byn Pamušis; Naũ-stremeniai: naũji + byn Stremėniai; Viršū-ro-dukis: viršùs + byn Ródūka; Skìrs-nemunė: (s)kirsa + floden Nẽmunas med flera.

Det har konstaterats att vissa av de vanligaste och mer sällsynta lexemen i andra led – galas, giria, vieta, kaimas, kiemas – används regionalt. Lexemet galas är till exempel vanligare i sammansatta oikonymer i mellersta Litauen (distrikten Anykščiai, Jonava, Kėdainiai, Kelmė, Panevėžys, Pasvalys och Radviliškis), giria i distrikten Kelmė, Kėdainiai, Šilalė, Jurbarkas och Šakiai, vieta i distrikten Kelmė, Šilalė, Kėdainiai, Tauragė, Šilutė, Šakiai, Marijampolė, Prienai och Anykščiai samt Utena, kaimas i distrikten Jurbarkas, Kėdainiai, Raseiniai och Vilkaviškis, och kiemas i ortnamn i distrikten Kaišiadorys, Prienai, Šalčininkai, Trakai och Varėna.

När man diskuterar sammansättningsleden i olika delar av Litauen (distrikt) bör man dessutom framhålla att samma lexem i andra led oftast återkommer inom ett och samma distrikt eller seniūnija: Akmenė distrikt – laukas, Alytus distrikt – laukas, Anykščiai distrikt – galas, Biržai distrikt – galas, Ignalina distrikt – laukas, sala, Jonava distrikt – galas, Joniškis distrikt – laukas, Jurbarkas distrikt – giria, Kaišiadorys distrikt – kiemas, Marijampolė distrikt – kalnas, būda,

² Detta sätt att bilda ord omfattar även suffixavledning; på detta sätt har omkring 30% av oikonymerna bildats i Litauen (jfr Razmukaitė 1998: 16).

³ Samma system tillämpas också vid behandlingen av sammansättningar i det allmänna ordförrådet (Ul vydas, red., 1965: 437–471).

⁴ Ett betydande antal oikonymer (cirka 27%) med leden -lauk- har belagts i Lill-Litauen – se Deltuvienė (2001: 14) för en utförligare redogörelse.

⁵ De mest produktiva sammansättningarna i Lill-Litauen är de med lexemen kaimas och kiemas (cirka 35%) (Deltuvienė 2001: 14).

LIETUVOS SUDURTINIŲ OIKONIMŲ DAR YBOS BRUOŽAI | 123

Kaunas distrikt – kiemas, galas, Kėdainiai distrikt – galas, kiemas, Kelmė distrikt – kalnas, laukas, Klaipėda distrikt – galas, Kretinga distrikt – galas, Kupiškis distrikt – galas, Molėtai distrikt – laukas, Pakruojis distrikt – laukas, Panevėžys distrikt – galas, laukas, Pasvalys distrikt – galas, laukas, Plungė distrikt – giria, Prienai distrikt – kiemas, vieta, Radviliškis distrikt – galas, Raseiniai distrikt – kaimas, galas, Rokiškis distrikt – galas, Skuodas distrikt – laukas, Šakiai distrikt – būda, kalnas, vieta, Šalčininkai distrikt – kiemas, Šiauliai distrikt – laukas, Šilalė distrikt – laukas, Šilutė distrikt – giria, vieta, Širvintos distrikt – laukas, Švenčionys distrikt – dvaras, laukas, Tauragė distrikt – laukas, vieta, Telšiai distrikt – laukas, kalnas, Trakai distrikt – bala, kiemas, laukas, Ukmergė distrikt – kalnas, Utena distrikt – kalnas, kiemas, Varėna distrikt – kiemas, Vilkaviškis distrikt – laukas, bala, kaimas, vieta, Vilnius distrikt – laukas, kalnas, Zarasai distrikt – polis, laukas, kalnas. Detta ger till viss del redan en bild av den fysiografiska, geografiska eller liknande situationen på den ena eller andra platsen.

Nedan ges en översikt över typer av sammansättningar, grupperade efter sina led⁶. Det finns flera sådana grupper. Antalet sammansättningar uppgår till omkring 1 200.

2. NAMN BILDADE AV TVÅ SUBSTANTIV

2.1. Båda leden består av appellativ:

Akmeṅ-tiltis vs. (BvdžV)⁷: sten (stenar), bro; Aļksn-ia-kiemis k. (AŠMN): al, gårdsplan; Alksn-ia-pievís k. (ČLN): al, äng; Anč-laukas k. (BRT): anka, fält; Ašv-a-raistis k. (ŠUT): asva, kärr; Bajor-kampis k. (ZB): bajōras, hörn; Bažnyt-giris k. (GRŠ): kyrka, skog; Berž-a-polis⁸ k. (KRKL): björk, lånord polis (< gr. πόλις ’stad’); Berž-a-ragis k. (PLŠ): björk, udde ’utskjutande landtunga’; Berž-a-tiltis vs. (TRGN): björk, bro; Berž-a-pelkis k. (LL): björk, träsk; Blindž-ia-kupstis k. (SKRD): sälg, tuva; Blūd-i-kalnis vs. (BZD): sl. blūdas ’irrfärd, strövande; dårskap’; Bób-a-raistis k. (GLT): bóba, kärr; Bób-kalnis k. (KVR): bóba, berg; Bób-laukis k. (ALVT, KBR): bóba, fält; Bríed-laukis k. (IMBR): brėdis, fält; Bríed-pjaunys k. (JNP): brėdis, slåtteräng; Būd-a-viečiai k. (GŽ): koja, plats med flera (omkring 230 totalt).

2.2. Första leden från ett personnamn, den andra från ett appellativ:

Antan-ò-polis by (GRŽ): Antānas¹⁰ polis; Ar-iò-gala¹¹ by (AR): Arỹs, ände; Arl-ō-vietė by (AND): Arlà, plats; Aušr-ā-kaimis by (LKŽ): Aušra, by; Bagdon-giris by (MŠK): Bagdōnas, skog; Bałk-a-sodis by (MRS): Bálkus, sōdžius; Bāč-galiai by (BČN): Bāčis, Bačỹs, Bāčius, ände; Baltr-a-murgis by (PRN): Báltras, Báltrus, murgas ’mönster, ytmått’; Barbōr-laukis by (DMS): Barborà, fält; Barč-ia-laukis by (AŽL): Barčỹs, Barčius, fält; Bart-laukė by (RDN), Bart-laukis by (VARN): Bartas, fält; Bat-ė-

6 Darinių grupės sudarytos remiantis A. Vanago (1970: 25) sudarytaja lietuvių vandenvardžių struktūrinės gramatinės klasifikacijos lentele.

7 Förkortningarna för lokaliseringshänvisningar, såsom LKŽ och LPŽ, samt de förkortningar som inte finns i dessa källor, anges i slutet av artikeln.

8 Dėl tokių darinių su antruoju sandu -polė, -polis dar žr. Vanagas (1995: 229–233).

9 Vissa ords betydelser förklaras; betydelserna anges utifrån banden av den akademiska litauiska ordboken (LKŽ).

10 Dėl tekste teikiamų asmenvardžių žr. LPŽ ir Kuzavinis, Savukynas (1987).

11 Šio vietovardžio kilmę ir darybą detaliai yra aiškinęs A. Vanagas (1996: 23–29). Dėl oikonimų su antruoju sandu -gala dar žr. Vanagas (1988: 8).

124 |

MARIJA RAZMUKAITĖ

gala by (Dms): Batís, Batỹs, gãlas; Baũs-giris by (Klm): Bausỹs, girià; Bein-ã-šilis by (Int): Beĩnius, Beinỹs, šilas; Beĩš-trakiai by (Plm): Beĩšys, trãkas; Beñč-ia-kiemis by (Jz): *Beñčius, *Beñčys, jfr. Bencévičius, kiẽmas; Birj-ã-gala by (Rz): *Birjus, jfr. Birjotas, gãlas m.fl. (sammanlagt cirka 430).

2.3. Första leden från ett ortnamn, den andra från ett appellativ:

1) första leden från ett bynamn: Dambãv-a-ragis by (Vrbj): Dambavà by (Jz), rãgas ’en spetsig landremsa som skjuter ut i havet, en sjö eller en skog, halvö; hörn’; Kreting-sodis by (Rdč): Kretingà stad, sodà ’osplittrad by, bondby’; Prien-laukỹs by (Šil): Prienai stad, laũkas; Minč-ia-kampis by (Šmt): Minčia by (Trgn), kampas;

2) första leden från ett flodnamn: Jūdr-a-rūdė by (Všr): Jūdrė flod (Kzr), rūdà, rūdė ’järnsmälta’; rūdà, rūdė ’dålig sumpig mark med inblandning av torv, järnmalmsmark’; Jies-trakis by (Šil): Jiesià flod (Grl), trãkas; Jūost-a-viečiai by (Sdl): Jūosta flod (Pn), vietà; Leit-giriai by (Jkn): Leĩtė flod (Šlu), ginà; Šyš-giriai by (Kin): Šyšà flod (Šlu), girià; Gilãnd-viršiai by (Lksr): Gilãndė flod (Pgg), viršùs ’övre, högre del’; Meldik-viršiai by (Trg): *Meldikė¹² flod, jfr. Meldikupė, Meldė flod (Trg), viršùs.

2.4. Första leden från ett appellativ, den andra från ett ortnamn:

1) den andra leden från ett bynamn: Virš-ù-rodukis by (Vrn): viršùs ’övre, högre del’, Róduka by (Mrk);

2) antrasis sandas iš upėvardžio: Gal-ã-verknis k. (Tlk): gãlas, Verknė up. (Jz); Róž-iakmenis (<*Róž-ia-akmenis) k. (Glt): rõžė (rõžės), Akmenà up. (Pb).

3. AVLEDNINGAR AV ADJEKTIV OCH SUBSTANTIV

3.1. Andra leden från ett appellativ:

I oikonymer med adjektiviska lexem har cirka 30 belagts; ungefär 300 bildningar har skapats med dem:

ãštras, -à ‘vass’, aštrùs, -ì: Aštr-ã-kalnis by (Baib), Aštr-iã-kalnis by (Graz); den andra leden kommer från kálnas;

ãukštas, -à: Aukšt-ã-dvaris by (Rm, Sdrv, Vdn, Zb), by (Kul, Skm, Vdn); Aukšt-a-girė by (Lkv); Aukšt-ã-giris by (Švnčl); Aukšt-ã-gūnis (<*Aukšt-a-eglynis) by (Kzt, Šmt); Aukšt-a-gojis by (Pmp); Aukšt-ã-kaimis by (Upn) m.fl. (totalt 50); de andra leden kommer från: dvaras, eglýnas, gãlas, girià, sl. gojus, kãimas, kálnas, kiẽmas, laũkas, liẽpa (liepos), mìškas, pamedė (pamedỹs) ‘skogsbryn’, sala ‘by, samhälle’, šìlas, trãkas;

baĩsus, -ì: Bais-ó-gala¹³ småstad; den andra leden kommer från gãlas;

báltas, -à: Balt-ã-dvaris by (Vdn), by (Pbrd); Bált-biržis by (Kzt); Bált-kalnis by (Lkv); Bált-miškiai by (Alksnp) m.fl. (totalt 6); de andra leden kommer från: biržė, biržė ‘en viss skogssträcka; en linje som huggits upp i skogen’, dvaras, kálnas, mìškas;

dìdis, -ė, -ì: Did-kiemis by (Pj); Did-laukė by (Pd); Didž-ia-balis by (Lbn); Didž-ia-dvaris by (Pkns); Didž-ia-kaimis by (Kur); Didž-ia-salis by (Nmž); Didž-ia-šilis by (Kz); Didž-prūdžiai by (Ants) m.fl. (totalt 13); de andra leden kommer från: balà, dvaras, kãimas, kiẽmas, laũkas, prūdas, salà, šìlas;

¹² Dėl tokios ankstesnės ar buvusios gretiminės upėvardžio lyties plg. Vanagas (1981: 209).

¹³ Plačiau žr. Vanagas (1996: 34–36).

LIETUVOS SUDURTINIŲ OIKONIMŲ DARYBOS BRUOŽAI | 125

dubùs, -ì: Dùb-a-klonis k. (KBŠ, NDž); antrasis sandas iš klónis; gražùs, -ì: Graž-ià-vietė k. (KUR); antrasis sandas iš vietà; ìlgas, -à: Ilg-a-bradà k. (AN); Ilg-a-kiemis k. (GRL, KŠ); Ilg-a-laukiai k. (RK, VB); Ilg-a-pievis vs. (SMAL); Ilg-a-trakis k. (TJ); Ilg-brastė k. (SV); Ilg-viečiai k. (KŽ) ir kt. (iš viso 13); antrieji sandai iš: bradà ‘didelis purvas, klampus kelias, šlapia vieta’, brastà, kiẽmas, laũkas, piẽva, trãkas, vietà; jáunas, -à: Jaun-à-daris vs. (ŠUT); Jaun-à-kampis k. (JNŠM); Jáun-zemė vs. (SMLB); antrieji sandai iš: darà ‘darymas, darbas’, kãmpas, žẽmė ‘žemė’; júodas, -à: Júod-a-kampis vs. (MND); Júod-a-klonis k. (ONŠ); Júod-a-laukis k. (GRB, GRIG); Júod-a-purvis k. (LBN, SUG, ZB); Júod-a-raistis k. (ŠIL); Júod-balai k. (TRAKS); Júod-būdis k. (VY); Juod-laukys k. (ŠMN) ir kt. (iš viso 20); antrieji sandai iš: balà, būdà, dvãras, kãmpas, klónis, laũkas, liẽknas, pjaunỹs, pùrvas, raĩstas, šìlas, valkà ‘šlapia, klampi, pelkėta vieta, dauba’; klẽvinis, -ė: Klevin-kalnis k. (GUOB, GVLT); antrasis sandas iš kálnas; lỹgus, -i: Lýg-ia-laukis k. (PB, ŠŽ); Lýg-laukiai k. (BRŽ); antrasis sandas iš laũkas; lìnksmas, -à: Lìnksm-a-kalnis k. (BGT); Linksm-à-kalnis k. (GRL, SKM), vs. (VDŠK, ŽMT); Linksm-à-vietė k. (BERŽ, KUR) ir kt. (iš viso 7); antrieji sandai iš: kálnas, vietà; naũjas, -à: Naũ-dvaris (<*Nauj-dvaris) k. (KLM, NJ, SLV, ŠLV, UŽV), vs. (VŠVL); Nauj-à-dalis k. (TR), vs. (BLN); Nauj-à-kaimis k. (GŽ, PDVN); Nauj-à-kampis k. (R); Nauj-à-kiemis k. (ASN, ŠLCN), vs. (DGL, VSL, VŽNS ir kt.); Nauj-à-laukis k. (LGM, PLM), vs. (AUK, KMB, PNV) ir kt. (iš viso apie 90); antrieji sandai iš: dalis ‘žemės sklypas, laukas’, dvãras, kãimas, kãmpas, kiẽmas, laũkas, piẽva, pilìs, salà ‘sodžius, kaimas’, sėdà ‘sėdėjimas’, sodà ‘sodžius’, germ. šìkas ‘smuklė’, triobà ‘troba’, sl. ùlyčia, ùlyčia ‘senovino kaimo kelias, gatvė; kaimas, sodžius’, tiltas; pìktas, -à: Pìk-pelkis (<*Pikt-pelkis) vs. (UŽV); Pikt-a-galis k. (TRS); Pikt-a-galỹs k. (KVR, ŠMNŠ); Pikt-a-kiemis k. (KTV); Pikt-a-raistis k. (DBG); antrieji sandai iš: gãlas, kiẽmas, pẽlkė, raĩstas; plìkas, -à: Plìk-a-kalnis vs. (BZD); antrasis sandas iš kálnas; sl. pùstas, -à ‘dykas, be nieko, tuščias’: Pùs-dvaris k. (<*Pùst-dvaris) (TT); Pùst-a-giris k. (TJ); Pùst-à-kiemis k. (ŽSL); Pùst-à-laukiai k. (SKM); Pùst-à-laukis k. (SDRV); Pùst-à-polis k. (AR) (iš viso 6); antrieji sandai iš: dvãras, girìà, kiẽmas, laũkas, polis; raudónas, -a: Raudón-a-laukis k. (BLN); Raudón-balė vs. (AVŽ); Raudón-dvaris k. (KVL, NMČ, PKLNŠ ir kt.) ir kt. (iš viso 11); antrieji sandai iš: balà, dvãras, laũkas, plỹnė; reĩbùs, -ì ‘raibas’: Reĩb-kalnis vs. (GRMZ); antrasis sandas iš kálnas; saũsas, -à: Saus-a-laukė k. (SV); Saus-à-raistis vs. (BLC); Saus-balìai k. (PLV); Saus-girỹs vs. (VEL) ir kt. (iš viso 11); antrieji sandai iš: balà, laũkas, raĩstas, šìlas; sẽnas, -à: Sen-à-būdis k. (KLVR); Sen-à-dvariai k. (GLV, OB); Sen-à-laukis vs. (PNV); Sẽn-a-salis k. (RKN) ir kt. (iš viso 11); antrieji sandai iš: būdà, dvãras, salà; skaistùs, -ì ‘gražus, puikus’: Skaist-à-kaimis k. (GL); Skaist-a-šìlas k. (MGN); Skaist-balỹs k. (VB); Skaist-kalnis k. (KRKN) ir kt. (iš viso 8); antrieji sandai iš: balà, girìà, kãimas, kálnas, šìlas; skẽrsas, -à: Skẽrs-a-balė k. (BBRV); Skẽrs-a-balai k. (BZD, NJN); Skers-à-balis k. (ŪTN); antrasis sandas iš balà;

126 |

MARIJA RAZMUKAITĖ

kall, -: Šalt-a-laūkai by (AN); den andra leden från laukas;

våt, -: Šlap-a-balė by (ARN); Šlap-ia-šilis by (Sv); de andra leden kommer från: balà, šilas;

helig, -: Švent-a-kalnis by (ZB); Švent-ragis by (IGL); Švent-vakariai by (PRK); Švent-valkis by (PVN); de andra leden kommer från: kalnas, rãgas, vakarai, valkà;

ljus, -: Švies-laukis by (KLS); den andra leden från laukas;

kort, -: Trump-ragys by (RGV); den andra leden från rãgas;

grön, -: Žal-iā-klonis by (DČN); Žal-iā-pieviai by (STN); Žāl-ia-šilis by (KLVL, LVR); Žal-šīlē by (NV); Žāl-medžiai by (MGČ); de andra leden kommer från: klōnis, mēdis (mēdžiai), pieva, šilas.

3.2. Den andra leden från ett ortnamn:

1) den andra leden från ett hydronym: Auš-bikavis (<*Aukšt-bikavis) by (VN): hög, -, Bikavà flod (VN); Grãž-jūris by (KV): vacker, -, Jūra flod (TRG);

2) den andra leden från ett oikonym: Juod-a-žeimiai by (JnSM): svart, - (svarta), Žeimiai by (JnSM); Nauj-ā-pamūšis by (LGM): ny, -, Pamūšis by (LGM); Nauj-a-ro-džiai by (PTR): ny, - (nya), Rōdai by (PTR); Naũ-stremeniai (<*Nauj-stremeniai) by (US): ny, - (nya), Stremeniai by (US); Naũ-stubriai (<*Nauj-stubriai) by (KTČ): ny, - (nya), Stubriai by (KTČ); Raudōn-pamūšis by (GSTG): röd, -, Pamūšis by (GRŽ).

4. AVLEDNINGAR AV RÄKNEORD OCH APPELLATIV

Devyn-ia-viršė jämfört med (SLD): devyni, viršùs; Ketūr-kaimis by (JDP): keturi, kãimas (kãimai); Ketūr-naujiena by (SNT): keturi, naujiena, naujienà ”nyplöjd mark, nyodling, svedjeland”; Penk-valākiai by (PLV): penki, valākas (valākai); Tri-kalnis by (SMAL): trýs, kálnas; Tri-laukys by (PJV): trýs, laũkas.

Som framgår av det material som presenterats här dominerar konstruktioner av typen substantiv + substantiv i Litauens oikonymi (omkring 700). Bland dessa utmärker sig sammansättningar med strukturen personnamn + appellativ genom sin högre produktivitet (omkring 430).

Sätten att sammanfoga lederna i Litauens sammansatta oikonymer skiljer sig inte från sätten att sammanfoga sammansättningar av appellativ eller av ortnamn i andra klasser (jfr Vanagas 1970: 225–255; 1973: 213); nyare oikonymbildningar bildas med fogevokalerna (i)a, ai, ē, i, y, (i)o, (i)u eller utan sådana, t.ex.: Rūčk-ā-kiemis, Nauj-ā-triobiai, Mazg-ai-galis, Plink-ai-galis, Bat-ē-gala, Aukšt-ī-galiai, Vėt-y-gala, Daukš-io-gala, Diev-ō-gala, Vardž-ū-kiemis, Vyž-ū-kalnis, Šar-kaimys, Vilk-ragis med flera. Därutöver är även bildningar med andra sammanfogningssätt möjliga, t.ex.: Dubōs-giris: dubà ’enskild gård, boställe, gårdsplats’, girià; Šilo-karčemà (Šilutės äldre namn): šilas, karčemà med flera.

I sammansättningarna förekommer också fall av metatoni, t.ex.: Anč-laukis by (BRT): ántis (ántys), laũkas; Eln-ia-kampis by (SDRV): élnìas, kãmpas; Minč-kampis by (TRGN): Minčia by, kãmpas; Jies-trakis by (ŠIL): Jiesià å, trãkas m.fl.

Som redan nämnts spelar även ändelsen en betydande roll vid bildandet av sammansättningar (samma paradigmatise­ringsprocesser som i appellativ gäller här). Som framgår av många av de tidigare exemplen förändras i regel den andra komponentens stamfinal och därmed även dess ändelse när oikonymer bildas av två led, t.ex.: Liekšn-a-gala: liekšnas + galas; Kāpč-ia-miestis: Kāpčius personnamn + miestas; Vyšn-ia-laukis: vyšnia + laũkas och liknande.

LIETUVOS SUDURTINIŲ OIKONIMŲ DARYBOS BRUOŽAI | 127

Ofta får nya oikonymiska avledningar pluraländelser genom analogi med pluralia tantum, t.ex.: Plėv-a-galiai, Šalt-a-laukiai, Juost-a-viečiai m.fl¹⁴.

Även om andelen sammansättningar inte är stor har man konstaterat att de inte är lika populära i hela Litauen. Litauens distrikt kan rangordnas efter sammansättningarnas produktivitet enligt följande (andelarna anges inom parentes): Šilutė distrikt (9,3%), Vilkaviškis distrikt (9%), Kėdainiai distrikt (7,5%), Prienai distrikt (6,7%), Šakiai distrikt (6,5%), Pasvalys distrikt (6,4%), Varėna distrikt (6%), Kaunas distrikt (5,8%), Panevėžys distrikt (5,8%), Jonava distrikt (5,4%), Kretinga distrikt (5,4%), Tauragė distrikt (5,3%). I Biržai, Mažeikiai, Plungė och Telšiai distrikt utgör sammansättningarna endast 5%. I de återstående distrikten är andelen sammansättningar mindre än 5%; endast strax över 3% har noterats i Ignalina, Kupiškis, Molėtai, Rokiškis, Širvintos, Šalčininkai, Ukmergė och Zarasai distrikt. Mycket få sammansättningar förekommer i Akmenė (2,7%), Švenčionys (2,6%) och Joniškis (2%) distrikt.

De regioner som har den högsta andelen sammansättningar ligger i västra och sydvästra Litauen, det vill säga i distrikt som gränsar till eller ligger närmast området Lill-Litauen, där sammansatta oikonymer är ganska produktiva avledningar (Deltuvienė 2001: 14; Górnowicz 1980: 299).

Sammansatt toponymbildning är olika populär även i andra språk. Det finns också sammansättningar i lettisk oikonymi; de förekommer även i de slaviska språken. Sammansättningar urskiljs som en särskild avledningstyp i de västslaviska språken (se Šrámek 1988: 69–71), medan de är mindre vanliga i östslavisk oikonymi och i högre grad förklaras som ett resultat av påverkan från tyskans struktur (se Górnowicz 1980: 295).

Detta är de huvudsakliga bildningsdragen och tendenserna hos denna oproduktiva typ av oikonymer. En detaljerad behandling av dem bör framöver ingå i en samlad diskussion och analys av bildningstyperna inom hela oikonymi.

FÖRKORTNINGAR I ORTNAMNSHÄNVISNINGAR

ALKSNP – Alksnėnai (Plungės r.)

ARN – Arniōnys (Molėtų r.)

ASN – Ausieniškės (Trakų r.)

AŠMN – Ašmintà (Prienų r.)

AVŽ – Avižieniai (Vilniaus r.)

AŽL – Ažulaukė (Vilniaus r.)

BAIB – Baibiai (Zarasų r.)

BBRV – Bobruvkà (Trakų r.)

BČN – Bučiūnai (Joniškio r.)

BERŽ – Beržai (Jonavos r.)

BLC – Balčeriškės (Trakų r.)

BGT – Bagótojai (Marijampolės r.)

BVDŽV – Buivydžiai (Vilniaus r.)

BZD – Bezdōnys (Vilniaus r.)

¹⁴Former med pluraländelser kan ge den felaktiga uppfattningen att de aktuella bildningarna inte är sammansättningar, utan ortnamn som härstammar från sammansatta invånarbeteckningar.

128 |

MARIJA RAZMUKAITĖ

ČLN – Čiulėnai (Molėtai distrikt)

DČN – Daugčiūnai (Šalčininkai distrikt)

DMS – Dūmsiai (Jonava distrikt)

GLT – Glitiškės (Vilnius distrikt)

GRB – Grybėnai (Ignalina distrikt)

GRIG – Grigaičiai (Vilnius distrikt)

GRMZ – Grimziai (Kelmė distrikt)

GUOB – Guobai (Marijampolė distrikt)

GVLT – Gaváltuva (Marijampolė distrikt)

INT – Įnturkė (Molėtai distrikt)

JKN – Juknàičiai (Šilutė distrikt)

JNP – Janãpolė (Telšiai distrikt)

KBŠ – Kibýšiai (Varėna distrikt)

KLVL – Kalvėliai (Vilnius distrikt)

KMB – Kimbartiškė (Zarasai distrikt)

KUL – Kulva (Jonava distrikt)

KVL – Kavoliškės (Zarasų r.)

LKSR – Lauksargiai (Tauragės r.)

LVR – Lavoriškės (Vilniaus r.)

MGČ – Magùčiai (Zarasų r.)

MGN – Magūnai (Švenčionių r.)

MND – Mindūnai (Molėtų r.)

NJN – Naujenà (Marijámpolės r.)

NMŽ – Nemėžis (Vilniaus r.)

PDVN – Padovìnis (Marijámpolės r.)

PKLNŠ – Pakalniškiai (Radviliškio r.)

PKNŠ – Pakniškės (Zarasų r.)

PNV – Piniavà (Panevėžio r.)

RDČ – Rūdaičiai (Kretingos r.)

SDRV – Sudervė (Vilniaus r.)

SMLB – Smilgiai (Biržų r.)

STN – Stoniškiai (Šilùtės r.)

SŽ – Sužionys (Vilnius distrikt)

ŠMNŠ – Šeimyniškiai (Anykščiai distrikt)

ŠMT – Šeimatis (Utena distrikt)

ŠUT – Šutai (Švenčionys distrikt)

TRAKS – Senieji Trākai (Trakai distrikt)

ŪTN – Naujōji Ūta (Prienai distrikt)

VRBJ – Verebėjai (Alytus distrikt)

VSL – Visalaukė (Vilnius distrikt)

VŠVL – Viešvilė (Jurbarkas distrikt)

ZB – Zibalai (Širvintos distrikt)

LIETUVOS SUDURTINIŲ OIKONIMŲ DARYBOS BRUOŽAI | 129

ÖVRIGA FÖRKORTNINGAR

avd. – personnamn

germ. – germanska

gr. – grekiska

k. – by

r. – distrikt

skol. – lånord

sl. – slaviska

up. – flod

vs. – ensamgård

LITERATŪRA

Balčikonis, J. 1978: Gyvenamųjų vietų pavadinimai iš ežerų ir upių vardų. I d., Rinktiniai raštai 1, sudarė A. Pupkis, Vilnius: Mokslas, 339–349.

Deltuvienė, D. 2001: Mažosios Lietuvos oikonimai (XIV–XVIII a.) (daktaro disertacijos santrauka), Kaunas.

Gaivenis, K., Keinys, S. 1990: Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa.

Górnowicz, H. 1980: Toponimia Powiśla Gdańskiego, Gdańsk: Zakład Narodowy im. Ossolińskich. (Pomorskie monografie toponomastyczne, 4.)

Kuzavinis, K., Savukynas, B. 1987: Lietuvių vardų kilmės žodynas, Vilnius: Mokslas.

LKŽ – Lietuvių kalbos žodynas 1–19, Vilnius, 1968–1999.

LPŽ – Lietuvių pavardžių žodynas 1–2, red. A. Vanagas, Vilnius: Mokslas, 1986–1989.

Razmukaitė, M. 1981: Priesaginės darybos Lietuvos TSR gyvenamųjų vietų vardai iš hidronimų. Lietuvių kalbotyros klausimai 21, 199–205.

Razmukaitė, M.1983: Asmenvardiniai priesaginės darybos Lietuvos TSR oikonimai. Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A ser. 2 (83), 146–153.

Razmukaitė, M.1988: Apeliatyviniai priesaginės darybos Lietuvos TSR oikonimai. Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A ser. 3 (104), 88–104.

Razmukaitė, M. 1989: Būdingesnės Lietuvos TSR oikonimų darybos priesagos. Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A ser. 3 (108), 138–147.

Razmukaitė, M.1991: Lietuvos oikonimai, išversti iš kitų oikonimų. Lituanistica 2 (6), 53–60.

Razmukaitė, M.1993: Oikonimų, atsiradusių iš asmenvardžių su patroniminėmis priesagomis, paplitimas Lietuvoje. Lietuvių kalbotyros klausimai 32, 133–165.

Razmukaitė, M.1997: Priesaginiai Lietuvos oikonimai iš asmenvardžių. Baltistica 32 (1), 111–116.

Razmukaitė, M. 1998: Lietuvos priesaginiai oikonimai (daktaro disertacija), Vilnius.

Razmukaitė, M. 1999: Priesaginiai oikonimai iš asmenvardžių ir apeliatyvinių asmenų pavadinimų. Acta Linguistica Lithuanica 41, 159–201.

Razmukaitė, M. 2001: Kelios pastabos dėl oikonimų derivatų su priesagomis -inink- (tarm. -inyk-), -nink- (tarm. -nyk-) paplitimo Lietuvoje. Linguistica Lettica 8, 142–150.

Šrámek, E. 1988: Strukturtypen der slawischen Ortsnamen, Leipzig: Karl-Marx-Universität.

Ul vydas, K., red. 1965: Lietuvių kalbos gramatika 1. Fonetika ir morfologija, Vilnius: Mintis.

Urbutis, V. 1978: Žodžių darybos teorija, Vilnius: Mokslas.

Vanagas, A. 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba, Vilnius: Mintis.

Vanagas, A. 1973: Структурно-словообразовательный анализ названий гор Литвы. Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai. A ser. 3 (44), 209–219.

Vanagas, A. 1981: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas, Vilnius: Mokslas.

130 |

MARIJA RAZMUKAITĖ

VANAGAS, A. 1988: Ariogala, Ramygala, Vaikšnėgala. Gimtasis kraštas, sausio 14–20, 8.

VANAGAS, A. 1995: Сложные ойконимы Литвы со вторым компонентом -polė, -polis. Kondratiuk, M., red., Badania dialektów i onomastyki na pograniczu polsko-wschodniosłowiańskim, Białystok, 229–233.

VANAGAS, A. 1996: Lietuvos miestų vardai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Marija Razmukaitė Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, 2055 Vilnius, Lietuva

Gauta 2002 03 13