ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

XLVII (2002), 1–7

Om ursprunget till stadsnamnet Kaišiadorys

LAIMUTIS BILKIS

Lietuvių kalbos institutas, Vilnius

Stadsnamnet Kaišiadorys analyserades som en sammansatt form av Aleksandras Vanagas, som antog att dess andra led dor- går tillbaka på dar- och har samband med daryti ’göra, tillverka’; det första ledet skulle då vara slavismen kãše ’korg’ eller litauiska kaištis ’tapp, propp; bult, stång’. Enligt dessa antaganden skulle namnet Kaišiadorys ha bildats från beteckningen på en yrkesgrupp, nämligen *kašiadariai, ’korgtillverkare’, eller *kaišiadariai, ’tillverkare av tappar och bultar’. Vissa historiska uppgifter, som Vanagas inte nämner och uppenbarligen inte kände till, liksom vissa språkliga drag hos stadsnamnet Kaišiadorys, tyder på att namnet kan ha bildats från ett tatariskt antroponym *Chaišadaras, *Cho išadaras (Хойшадар(ь), Chasajdar) snarare än från ett appellativ.

Ursprunget till namnen på Litauens bebyggelse har undersökts mest omfattande och ingående i A. Vanagas arbeten. Framför allt bör två verk av detta slag nämnas: studien ”Mūsų miestų vardai” (Vanagas 1993: 176–229) och boken ”Lietuvos miestų vardai” (Vanagas 1996). Där redovisas, med utgångspunkt i uppgifter från talspråket och historiska källor, förklaringar till ursprunget för namn på städer och större eller mer betydande småorter. Dessutom har dessa studier lagt den metodologiska grunden för etymologisering av oikonymer. De visar att en språklig undersökning av dessa namn i många fall inte kan skiljas från en historisk: för nästan vart och ett anges när namnet först nämns i historiska källor, formvarianter redovisas och först därefter analyseras namnet ur språkliga aspekter (bildningsmässiga, semantiska eller motivationsmässiga och etymologiska).

A. Vanagas arbeten framhäver de viktigaste, obestridliga tendenserna i fråga om de litauiska urbanonymiernas ursprung (och därmed också bildning). Detta utgör en stabil grund för vidare forskning inom urbanonymi och oikonymi i allmänhet. Å andra sidan kan sådana verk av sammanfattande karaktär inte alltid omfatta den stora mängden data, vilket uppmuntrar till mer ingående undersökningar av ursprunget till de namn som analyseras i dem.

Ett sådant urbanonym skulle kunna vara stadsnamnet Kaišiadorys. Liksom i många andra fall beskriver A. Vanagas först de historiska omständigheterna kring staden och hur dess namn uppkom. Med hänvisning till B. Kviklys hävdas att staden började växa fram under 1800-talets andra hälft, när järnvägen Vilnius–Kaunas började byggas 1862. Järnvägsstationen hette till en början Juodkónys (efter namnet på den närliggande byn), men fick senare namnet Kaišiadorimis (Vanagas 1996: 84). Vidare framhålls att uppgifterna om hur namnet Kaišiadorys skrevs i historiska dokument är sena, och formerna Кошедары och Ка-шеудары från dokument från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet återges (ibid.). Utifrån den historiska kontext som presenteras dras slutsatsen att namnet Kaišiadorys är sent och ”uppkom troligen först under 1800-talets andra hälft” (ibid.: 85).

2 |

LAIMUTIS BILKIS

När A. Vanagas inleder den språkliga analysen av namnet framhåller han att dess ursprung är oklart¹, men presenterar ändå därefter flera möjliga ursprung. Först betraktas denna urbanonym som sammansatt: Kaiš-ia-dórys. Dess andra led dor- härleds från dar- (men orsakerna till denna förändring förklaras inte) och förs tillbaka på litauiska daryti ’arbeta, tillverka’. Däremot råder det tvivel om vilken rot i det första ledet som är autentisk: talspråkets kaiš- eller skriftspråkets kaš-. Den frågan lämnas olöst, eftersom möjliga ursprung för båda varianterna anges: kaš- härleds från slavismen kašė ’korg, flätad korg’, medan kaiš- härleds från litauiska kaištis ’kil, propp; pinne eller käpp att täppa till något med; dörrregel, skjutregel’. Således antas namnet Kaišiadórys komma från en yrkesbeteckning: *kašiadariai, det vill säga tillverkare eller hantverkare som gjorde kašės (korgar), eller *kaišiadariai, det vill säga tillverkare eller hantverkare som gjorde kaiščiai (tappar); i det senare fallet tilläggs också att namnet kan komma från ett motsvarande öknamn (ibid.: 85–86).

De framlagda ursprungshypoteserna förefaller tämligen övertygande mot bakgrund av allmänna tendenser i fråga om litauiska ortnamns bildning, semantik och ursprung. Vissa historiska uppgifter som A. Vanagas inte nämner (och uppenbarligen inte kände till), liksom flera språkliga särdrag hos den aktuella urbanonymen, talar dock för att namnet Kaišiadórys har ett annat ursprung.

Redan i en artikel som publicerades 1934 av prästen S. Pupaleigis påpekades att en lokal herrgård sedan urminnes tider kallats Kaišiadorys. Man menar dessutom att namnet är av icke-litauiskt ursprung och inte är sammansatt, eftersom ”betoningen ligger inte på ia utan på o” (Pupaleigis 1934: 2).

Särskilt viktiga och tungt vägande historiska argument som ger skäl att ifrågasätta de ursprungsmöjligheter A. Vanagas angett finns i R. Gustaitis bok ”Kaišiadorių rajono gy-venviečių žinynas” (Gustaitis 2001). Även om detta är ett lokalhistoriskt arbete återges uppgifterna ur historiska dokument mycket utförligt och sakkunnigt. På grundval av dem hävdas att det redan 1531 fanns en tatariskägd herrgård på platsen för den nuvarande Kaišiadorys herrgård och att själva namnet Kaišiadorys först nämns i ett historiskt dokument 1590: Кошейдарова². Det anges också att en tatar vid namn Хойшаадар Момулевич, som bodde på dessa platser, är upptagen i Storfurstendömet Litauens armérullor från 1565 och 1567. Herrgården som tillhörde honom började kallas efter hans namn. Vidare noteras att en person vid namn Исупъ Хашаайдаревичъ är upptagen i 1567 års rulla (ibid.: 26).

Eftersom det finns två hypoteser om ursprunget till namnet Kaišiadórys är det lämpligt att analysera dem närmare ur historiskt och framför allt språkligt perspektiv.

A. Vanagas tidigare påstående att namnet Kaišiadórys uppkom först under 1800-talets andra hälft kan utan tvekan vederläggas. Som R. Gustaitis undersökning visar är namnet säkert känt redan i slutet av 1500-talet: i ett dokument daterat den 17 november 1590 om att utse byn Navasodos till samlingsplats för en enhet anges även Кошейдарова bland de underlydande orterna (AVK 90), det vill säga Kaišiadórys. Det är också uppenbart att en tatar vid namn Chaišadaras (eller Choišadaras), Momulevičius, bodde på dessa platser: i 1565 års förteckning över litauiska tatarer i Trakais fana inom Storfurstendömet Litauens armé finns en person upptagen som Хойша Дармому­левичъ, med häst, båge och svärd (LM 3: 427); år 1567 finns en person av samma slag

¹ I studien ”Mūsų miestų vardai” betonas detta ännu tydligare: där hävdas att ursprunget är helt oklart (Vanagas 1993: 185).

² Vid denna post anges ingen arkivsignatur, men av källförteckningen framgår att den historiska källan är AVK 90.

DĖL MIESTO VARDO Kaišiadorys KILMĖS

| 3

I förteckningen finns en tatar Шадаръ Момулевичъ, som har en dålig häst, en båge, ett svärd och en yxa (ibid., 1372). Sådana skrivningar bör betraktas som något oprecisa återgivningar av handskriftens noteringar och förutsätter utan tvekan att samma person avses med Хошшадар(ъ) Момулевичъ. Att dessa tatariska personnamn är autentiska bekräftas också av den tidigare nämnda uppgiften om en annan tatar i förteckningen över litauiska tatarer i storfurstendömet Litauens armé från 1567, där personen Исупъ Хашайдаревичъ är upptagen; han skickade en tjänare (eftersom han själv saknade ett ben) med häst, båge och svärd (ibid., 1361). Detta betvivlas inte bara av R. Gustaitis utan också av den polske historikern S. Dziadulewicz, som lämnar uppgifter om hela släkten Chaišadarovičius eller Choišadarovičius (som han benämner Chaszajdarowicze). Det uppges att släktens stamfader var Momul v. Mamlecz Jakubowicz Kalina, som levde under det första kvartsseklet av 1500-talet och vars son var den Chaišadar som nämns i 1567 års förteckning över storfurstendömet Litauens armé (Chaszajdar). Den sistnämndes son var Mustafa, vars ene av fyra söner, Jachija, omnämns 1670 som förvaltare av Verdasava (i Trakai distrikt). Släkten är känd i Litauen fram till 1666; därefter hörs inget mer om den. Det antas att de kan ha emigrerat till Turkiet (Dziadulewicz 1929: 80). R. Gustaitis forskning visar att Verdasava låg intill Kaišiadorys gods, som sannolikt förvaltades av samme Jachija, eller att det rentav var samma gods med flera namn, eftersom ett folwark Podlamienie-Werdasowo (ili Koszevdary) omnämns 1787 (Gustaitis 2001: 26). Sambanden mellan Chaišadar (Choišadar) och andra Chaišadarovičius (Choišadarovičius) och Kaišiadorys gods är således obestridliga. Dessutom blir det tydligt att personbeteckningarna Хошша Дармомулевичъ och Шадаръ Момулевичъ i själva verket ska läsas som Хошшадар(ъ) Момулевичъ, det vill säga som son till personen Momul Jakubowicz Kalina.

Efter en kort genomgång av de historiska aspekterna av Chaišadar (Choišadar) Momulevičius och andra medlemmar av släkten Chaišadarovičius (Choišadarovičius) och deras förbindelser med Kaišiadorys gods kan man konstatera att möjligheten att namnet Kaišiadorys historiskt sett har sitt ursprung i ett tatariskt personnamn är mycket plausibel. Därför behöver denna hypotes undersökas ur ett lingvistiskt perspektiv. För detta ändamål bör förhållandet mellan stadens namnform i levande språkbruk och de varianter som nedtecknats i historiska källor jämföras med de tatariska personnamnen Хошшадар(ъ), Хашайдар(ъ), Chaszajdar.

Först och främst bör A. Vanagas uppfattning godtas: den form som litauiska lokalinvånare har använt och använder är Kaišiadorys (Vanagas 1996: 84). Detta framgår av återgivningar av ortnamnet från levande språkbruk 1935 och 1936. Anteckningar i historiska dokument återger betydligt oftare roten kaš-: Кошейдарова 1590 (AVK), Кошедары 1895, Кашейдары (GU 322), Kálżeydary 1744 (SDV 100), Kaszedary 1795 (ŽŽRS 98^v); det finns dock också skrivningar som motsvarar roten kaiš-: jfr Kayszedary 1826 (Gustaitis 2001: 26). Med tanke på att personnamnet, som först omnämns 1565, är skrivet med diftongen Хошшадар(ъ) Момулевичъ, och att ortnamnets form i levande språkbruk samt vissa uppgifter i historiska källor också belägger diftongen ai, kan man anta att den ursprungliga litauiska formen av urbanonymen var den med kaiš-. De personnamnsvarianter med monoftong som S. Dziadulewicz använde, Chaszajdar, Chaszajdarowicze, tycks ha föranletts av senare skrivningar (Хашайдаревичъ eller liknande); han kände dessutom inte till noteringen från 1565 med diftong. De senare formerna av personnamnet, liksom stadsnamnet, som förekommer i historiska källor skrivna på slaviska språk kan vara en följd av monoftongering. En övergång från den litauiska diftongen ai till en monoftong i dokument skrivna på slaviska språk är ett ganska vanligt fenomen bland litauiska ortnamn: jfr ftrygaliszki 1728 (LKM₁ 66), ftrigalizki

4 |

L A I M U T I S B I L K I S

1732 (ibid., 80), de Strygaliszki 1741 (LKM II, 5), Strygaliszki 1890 (SG XI 426), Стригалишки 1905 (VG 270) – numera byn Strigališkis, IGN; Галюши 1873 (SVG 22) – numera byn Gailiūšiai, Švnč. Dessa exempel visar att ett sådant fenomen förekom även på 1800-talet, även om ortnamnen enligt A. Vanagas i periodens dokument skrivs med ett icke-monoftongiserat ai (Vanagas 1996: 85). Det finns alltså till synes tillräckliga argument för att den ursprungliga litauiska formen av det aktuella ortnamnet var Kaišiadorys.

Om man utgår från det tatariska personnamnet *Chaišadaras eller *Choišadaras som grund för namnet Kaišiadorių, bör man tala om litauisering snarare än om att ortnamnet har slaviserats. Här kan två fenomen urskiljas: att ordinitialt ch övergår i k och att segmentet -dar- övergår i -dor-, närmare bestämt a → o. Orsakerna till dessa förändringar kan förklaras både inom ramen för det litauiska språket och specifikt i samband med litauiska ortnamn.

Med tanke på att litauer uppfattade det aktuella personnamnet som ett icke-litauiskt ord förändrades dess initiala konsonant ch regelmässigt till k, liksom i andra lånord; jfr lån från slaviska språk: kalatas, kūdas, kvāras, kvarābà och karabà, kvorbà m.fl. (se Zinkevičius 1966: 151, 152). Sådana förändringar är också belagda i litauisk toponymi av icke-litauiskt ursprung, jfr Kvajakalnis, kulle, BD; Kvajėlės, by, Dv (VK): vitryska хво̄я ’tall’ (Jaškin 1971: 199); Kvaščėkas, åker, BLc; Kvaščiāuka, åker, Skm: polska chwaszcz ’åkerfräken’ (SJP 309), vitryska хвощи ’detsamma’ (Jaškin 1971: 199).

Galima įtarti, kad segmente -dor- o ← a atsirado taip pat pagal slavizmų adaptacijos analogiją: slavų a → liet. kirčiuotas o (plg. Kardelis 1999: 9) arba konkrečiau – pagal sl. -арь (lenk. -arz) → liet. -or- (plg. Skardžius 1996: 307; Ambrazas 1993: 228). Tokia adaptacija įprasta tarp apeliatyvinių slavizmų, plg. dūdorius, kūkor(i)us (Skardžius 1996: 307), gaspadorius (LKŽ III 151) jos pavyzdžių galima rasti ir lietuvių toponimijoje, plg. Čebatoriai k. Ckn, Mtz (VK). Ypač svarbūs vietovardžiai šiam kitimui pagrįsti yra gyvenamųjų vietų vardai Ardõsai k. Žsl ir Kazaklioriai k. Vdt. Pirmasis iš jų veikiausiai taip pat kildintinas iš totoriško avd. Ardašas, antrasis – iš totorių kozaklar ‘kazokai’ (Kričinskis 1993: 95, 98). Taigi ir čia lietuviškoje (sulietuvintoje) vietovardžių formoje a virtęs o. Kiek atsargiau tokia analogija formoje Kaišiadorys įžvelgtina dėl priegaidžių skirtumo, nes skoliniuose kirčiuotas o paprastai turi tvirtagalę priegaidę. Kita vertus, tokiai vietovardžio kirčiavimo paradigmai susidaryti galėjo turėti įtakos polinksis kitus asmenvardinius daugiskaitinius gyvenamųjų vietų vardus su galūne -ys kirčiuoti pagal 3 kirčiuotę. Pastebėtina, jog šis kitimas savaip pagrindžia nelietuvišką vietovardžio Kaišiadorys kilmę, t. y. ryšį su aptartu totorių asmenvardžiu. Kaip jau minėta, visi urbanonimo užrašymai slavų kalbomis istorijos šaltiniuose yra tik su a (-dar-) – Кошейдарова, Кошедары, Кашейдары, Кайзедары, Kaszedary, Kayszedary. Jeigu šis segmentas tikrai būtų susijęs su liet. daryti (A. Vanago hipotezė), tai lietuviškoje vardo formoje a veikiausiai ir turėtų būti išlaikytas. Tačiau šiuo atveju < kaip ir daugelyje kitų skolinių (slavizmų), jis pavirtęs balsiu o. Vadinasi, -dar- lietuvių tikrai suprastas kaip svetimos kalbos komponentas. Žinoma, reiškiniai ch → k, a → o būdingi lietuvių kalbos slavizmams, o šiuo atveju reikėtų kalbėti apie totoriško asmenvardžio santykį su lietuvių kalba. Reikia turėti omenyje tai, kad XVI a. LDK viešajame gyvenime vyravo slavų kalbos ir pirmieji asmenvardžio užrašymai yra kanceliarine slavų kalba, todėl galima manyti, kad lietuvių kalboje jį galėjo paveikti tie patys, kaip ir slavizmų, adaptavimo dėsniai.

DĖL MIESTO VARDO Kaišiadōrys KILMĖS

5

Möjligheten att Kaišiadorys har personnamnsursprung stöds också av andra strukturella särdrag. Som redan nämnts är det ett ortnamn i pluralform, till formen nära den stora gruppen litauiska bebyggelsenamn i plural med personnamnsursprung; jämför bynamnen Kaišiadorių Bačkōnys, Basōnys, Gečionys, Krivōnys, Rusōnys, Senkōnys (Razmukaitė 1993: 143–148). Om namnet hade härletts från en beteckning på invånarna efter deras yrke, skulle man enligt de allmänna strukturella tendenserna hos sådana ortnamn vänta sig formen *Kaišiadariai, *Kaišiadoriai eller liknande; jämför Dienavāgiai by i Gdr, Kraujaléidžiai by i Gdr, Vyžpiniai by i Grš, Žebraužiai by i Pjs (VK).

Möjligheten av ett omvänt kronologiskt förhållande mellan personnamnet och stadsnamnet kan helt uteslutas, det vill säga sannolikheten att personnamnen Chaišadaras (Choišadaras), Chaišadarovičiai (Choišadarovičiai) inte är tatariska utan härledda från ett ortnamn, det vill säga från godsnamnet Kaišiadōrys (ett sådant sätt att bilda personnamn är i allmänhet möjligt). Som redan nämnts skrevs personnamnet för första gången som det första ledet i en tvåledad benämning – som förnamn: Хойша Дармолулевичъ, det vill säga Хойшадар Момулевичъ, medan ett personnamn som härletts från namnet på en boplats endast kunde vara det andra (eller tredje) antroponymet. Dessutom råder det inget tvivel om att personnamnet har främmande ursprung. Det är en sammansättning av två arabiska namn, Hadži (Chadži) ’pilgrim till Mecka’ och Haidar ’lejon’ (Szynkiewicz 1929: 460).

Möjligheten att stadsnamnet Kaišiadōrys har tatariskt ursprung stöds också av omständigheten att det, sett till sitt ursprung, inte skulle vara något exklusivt litauiskt ortnamn. I trakten kring Kaišiadorys, Trakai och Vilnius finns fler bebyggelsenamn av tatariskt ursprung. Exempelvis anses inte bara det redan nämnda bynamnet Ardōsai härstamma från tatariska personnamn, utan även Melekōnys, by i Vdt – från tatariskan Melech (Kričinskis 1993: 95). Därtill anses de appellativiskt bildade oikonymerna Kazakliōriai i Vdt (som redan kortfattat har behandlats), Keturiasdešimt Totorių i Vdt, Tatārka i PPR, Totori-nė i RDMV samt Totōriškės i AUK, KAR, RdmV, Žsl otvivelaktigt vara av tatariskt ursprung (VK).

Sammanfattningsvis kan man hävda att sambandet mellan boplatsnamnet Kaišiadōrys och det tatariska personnamnet *Chaišadaras, *Choišadaras (Хойшадар(б), Chaszajdar) ur historisk och lingvistisk synvinkel inte bara verkar möjligt, utan också mycket sannolikt.

FÖRKORTNINGAR

AUK – Aukštadvaris, Trakai kommun

avd. – personnamn

AVK – Akter utgivna av Vilnius arkeografiska kommission 18, Vilnius, 1891.

Bd – Būdvietis, Lazdijai kommun

Blc – Bálceriškės, Trakai kommun

Ckn – Ceikiniai, Ignalina kommun

Dv – Dieveniškės, Šalčininkai kommun

Gdr – Giedraičiai, Molėtai kommun

gn. – betesmark

Grš – Grįškabūdis, Šakiai kommun

GU – Geografiskt register över valda dokument ur aktsamlingarna i Vilnius centralarkiv.

Ign – Ignalinà

6 |

LAIMUTIS BILKIS

k. – by

KAR – Kariotiškės, Trakų distrikt

kln. – berg

LKM_I – Księga Metryk Chrzestnych Kościoła Parafialnego Łyngmianskiego od Roku 1708. Januaryi 10. dnia do Roku 1740 Apryla 24. dnia.

LKM_II – Księga Metryk Chrzestnych Kościoła Parafialnego Łyngmianskiego od roku 1740. Maia 22. dnia do Roku 1760 Oktobra 24. dnia.

LKŽ – Ordbok över det litauiska språket 3, red. K. Ulvydas, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, 1956.

LM – Литовская Метрика. Книги Публичныхъ Делъ. Переписи войска Литовскаго 1 (3), Петроградъ, 1915.

MtŽ – Matūizos, Varėnos distrikt

Pjs – Pajieslys, Kėdainių distrikt

plk. – träsk

PPr – Paparčiai, Kaišiadorių distrikt

RdMV – Rudaminà, Vilniaus distrikt

SDV – Synodus Dioecesana Vilnensis Ab Illu[stri]s[s]imo, Excellenti[ssi]mo ac Reverendi[ssi]mo Domino D. Michaele Joanne Zienkowicz..., Vilnae: Reg: Majestatis Academ: Soc: JESU, 1744.

SG – Słownik geograficzny Królestwa Polskiego i innych krajów słowiańskich 11, Warszawa: nakładem Władysława Walewskiego, 1890.

SJP – Słownik języka polskiego 1, red. J. Karłowicz, A. Kryński, W. Niedźwiedzki, Warszawa: nakładem prenumeratorów, 1900.

Skm – Skiemónys, Anykščių distrikt

SVG – Списковь волостей и сельскихъ обществъ по мировымъ участкамъ Виленской губернии, Вильна: Въ типографіи А. Г. Сыркина, 1873.

ŠVnč – Švenčionys

VDT – Vaidotai, Vilnius distrikt.

VG – Виленская Губернія. Полный списокъ населенныхъ местъ со статистическими данными о каждомъ поселеніи, составленный по официальнымъ сведеніямъ И. И. Гошкевичемъ, Vilna: Губернская Типографія, 1905.

VK – register över ortnamn insamlade från det levande språket.

ŽSL – Žasliai, Kaišiadorių distrikt.

ŽžRS – 1795 års revisionsfolkräkning i Žiežmariai församling, Trakai distrikt (LCVA. F. 515. Ap. 15. B. 70).

LITERATŪRA

AMBRAZAS, S. 1993: Daiktavardžių darybos raida. Lietuvių kalbos veiksmažodiniai vediniai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

DZIADULEWICZ, S. 1929: Herbarz rodzin tatarskich w Polsce, Wilno: nakładem autora z zasiłkiem komitetu funduszu kultury narodowej.

GUSTAITIS, R. 2001: Kaišiadorių rajono gyvenviečių žinynas. Kaišiadorys: Kaišiadorių muziejus.

JAŠKIN, J. J. 1971: Беларуская геаграфічныя назвы. Мінск: Навука і тэхніка.

KARDELIS, J. 1999: Fonetinės slavizmų ypatybės ir jų raida rytinėje lietuvių šnekto(se), Daktaro disertacijos santrauka, Vilnius: Vilniaus universitetas.

KRIČINSKIS, S. 1993: Lietuvos totoriai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

PUPALEIGIS, S. 1934: Kaišedorys ar Kaišiadorys? Rytas 83, 2.

RAZMUKAITĖ, M. 1993: Oikonimų, atsiradusių iš asmenvardžių su patroniminėmis priesagomis, paplitimas Lietuvoje. Lietuvių kalbotyros klausimai 32, 133–165.

DĖL MIESTO VARDO Kaišiadorys KILMĖS | 7

Skardžius, P. 1996: Lietuvių kalbos žodžių daryba. Id., Rinktiniai raštai 1, sudarė A. Rosinas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1996.

Szynkiewicz, J. 1929: Tłumaczenia słów nazw orjentalistycznych. Dziadulewicz, S., ed., Herbarz rodzin tatarskich w Polsce, Wilno: nakładem autora z zasiłkiem komitetu funduszu kultury narodowej, 457–473.

Vanagas, A. 1993: Mūsų miestų vardai. Lietuvių kalbotyros klausimai 32, 176–229.

Vanagas, A. 1996: Lietuvos miestų vardai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Zinkevičius, Z. 1966: Lietuvių dialektologija, Vilnius: Mintis.

Laimutis Bilkis Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, 2055 Vilnius, Lietuva [email protected]

Gauta 2002 11 05