KRISTINA RUTKOVSKA

Vilnius universitet, centrum för polonistik

Forskningsinriktningar: polska dialekters funktion och stratifiering i Litauen, samverkan mellan litauiska och polska dialekter, lexikala litauismer i polska, folkliga seder i gränsområdet samt problem inom tvåspråkig polsk-litauisk lexikografi.

LITAUISKA LÅNORD I POLSKA DIALEKTER I LITAUEN¹

Litauiska lånord i polska dialekter i Litauen

SAMMANFATTNING

Artikeln behandlar lexikala litauismer som används i polska dialekter i gränsområdet mellan polska, litauiska och belarusiska i Litauen. De lexikala litauismerna karakteriseras utifrån låneperiod och de sätt på vilka dessa ord har kommit in i de polska dialekterna. Analysen leder till slutsatsen att de flesta litauiska lånord som tagits upp i polskan kom via belarusiskan, vilket kan vittna om att belarusiskan utgjorde grunden för de polska dialekternas framväxt i Vilniusregionen.

SAMMANFATTNING

Artikeln behandlar lexikala litauismer som används i polska dialekter i det polsk-litauisk-belarusiska gränsområdet. Litauiska lexikala lånord karakteriseras med avseende på tidpunkt och överföringsvägar in i de polska dialekterna. Den genomförda analysen visar att de flesta litauiska lånord kom in i polskan via belarusiskan, vilket kan vara ett belägg för den belarusiska bakgrunden till de polska dialekterna i Vilnius och dess omgivningar.

¹ Artikeln utarbetades inom ramen för det internationella projektet ”Język polski pogranicza litewsko-łotewsko-biało-ruskiego na tle innych odmian polszczyzny północnokresowej“ (The Polish language of the Lithuanian-Latvian-Belorussian borderland in comparison with other variants of the Polish language in north-eastern Polish), finansierat av Polens ministerium för vetenskap och högre utbildning (MNiSW – Ministerstwo Nauki i Szkolnictwa Wyższego), numera Nationella vetenskapscentrumet (NCN – Narodowe Centrum Nauki; an. Ministry of Science and Higher Education, currently National Science Centre); avtalsnummer: N104 056038.

NYCKELORD: polska dialekter i Litauen, dialektsamverkan, litauismer, Vilniusområdet.

NYCKELORD: polska dialekter i Litauen, samverkan mellan dialekter, litauismer, Vilniusregionen.

52

Acta Linguistica Lithuanica LXVII

Lietuvių kalbos skoliniai Lietuvos lenkų tarmėse

Det polska, litauiska och belarusiska gränsområdet präglas av mångkulturalism och flerspråkighet, som har format komplicerade etnolingvistiska relationer i en avlägsen forntid som sträcker sig tillbaka till storfurstendömet Litauens (LDK) tid. De ursprungliga uppdelningarna i baltiska och ryska områden samt människoströmmen från Kronan och grannstaterna bidrog till att det under Lublinunionens (1569) och den moskovitiska arméns angrepp (1655) fanns så många som sju etnolekter i detta område: litauiska, belarusiska, nordöstpolska, de litauiska tatarernas språk, trakajudarnas karaimska språk, de litauiska judarnas dialekt och ”Narews hedniska tal” (Bednarczuk 1994: 109–124). Med tiden ökade antalet etnolekter i storfurstendömet Litauens område. Efter delningarna av det polsk-litauiska samväldet började ryskans inflytande i dessa trakter stärkas, och statusen och gränserna för användningen av andra språk som länge hade varit i bruk förändrades (Grek-Pabisowa 1997: 145–179).

Utifrån beskrivningen av den språkliga situationen under storfurstendömet Litauens tid, som bygger på analys av historiska källor, och undersökningarna av dialekterna i dessa gränsområden vet vi hittills inte mycket om gränserna för talspråklig belarusiskas² användning förr eller om användningen av litauiska dialekter i de slaviska områden som gränsar till Litauen. Därför är de polska dialekternas uppkomst i Litauen fortfarande föremål för diskussion.

Med hjälp av språkliga data analyseras i denna artikel företeelser som kan bidra till att fastställa den språkliga grund som den polska dialekten i Vilnius dialektregion har utvecklats ur. Undersökningsobjektet är litauiska lånord som används i dessa dialekter. De lexikala litauismerna karakteriseras utifrån variationen i deras kronologiska skikt (och därmed sammanhängande skillnader mellan tematiska grupper) och deras spridning i olika dialektområden. Dessutom ska, med hänsyn till de frekventa överensstämmelserna med motsvarande ord i belarusiska dialekter, ett försök göras att visa att dessa ord kom in i de polska dialekterna i Litauen via ett förmedlande språk.

Denna artikel begränsar sig inte enbart till att presentera lån från litauiskan som har belagts i Vilniusområdet (pol. Wileńszczyzna)³. Hänsyn tas även till områden som ligger långt från Vilniusområdet men som uppvisar liknande sociolingvistiska förhållanden i både historiskt och nutida perspektiv. Här följer litua-

² I dag behandlas denna fråga endast i vissa artiklar. Den belarusiska forskaren Anatolij Aksamitov skriver om den belarusiska befolkningsmässiga övervikten inom storfurstendömet Litauens område, den utbredda användningen av belarusiska (nordvästbelarusiska dialekter) i kontakterna mellan litauer, polacker och belarusier samt denna dialekts funktion i andra mindre grupper (judiska, karaimska och tatariska) som hade bosatt sig kring Vilnius och Trakai (Аксамитов 2000: 91–92).

³ Benämningen på detta dialektområde föreslogs av Halina Turska, som undersökte och beskrev polskan i områdena norr om Vilnius, vilka sträcker sig över ett stort område från Kernavė till Naujieji Švenčionys. När hon skilde Vilniusområdet från de två andra polskspråkiga områdena i Litauen – Smalvai och Kaunas – undersökte hon endast trakter som före kriget ingick i Polen (Turska 1995). I dag behövs en ny klassificering av de polska dialekterna i Litauen, eftersom samtliga dialektområden nu har undersökts. Jag skulle också vilja föreslå en något vidare avgränsning av Vilnius dialektregion.

Straipsniai / Articles

53

KRISTINA RUTKOVSKA

Litauismerna belades i Vilnius distrikt och på vissa orter i distrikten Širvintos och Molėtai, det vill säga i områden som inte tillhör Vilniusområdet, eftersom dessa trakter fram till 1939 låg inom Republiken Litauens territorium. Material från Trakai distrikt har också använts; där är polska i dag det dominerande språket och den språkliga situationen liknar i hög grad den i Vilniusområdet. De undersökta orterna är alltså sådana där polska fyller (och en gång fyllde) funktionen som förstaspråk (primärt språk). Det ordförråd som valdes ut för undersökningen tillhandahölls av informanter som oftast inte alls kan litauiska och inte använder språket i vardagen⁴.

Behovet av att samla in och undersöka lexikala litauismer i de polska dialekterna i Litauen uppstod 2001, då insamlingen av material till en polsk dialektordbok inleddes. Den första analysen av det ordförråd som samlats in till ordboken⁵ visade att skiktet av ord med litauiskt ursprung var tämligen stort (cirka 10 procent). Med hjälp av ett frågeformulär utarbetat utifrån ordboken kontrollerades materialet under varje sommarexpedition (det vill säga 2007–2012). Ordförrådet växte stadigt; nya lexem kunde upptäckas, liksom morfonologiska varianter av redan belagda ord och fraseologiska uttryck. Mitt nuvarande register omfattar över 700 lexikala litauismer. Det är troligt att nya ord eller varianter av dem fortfarande kan påträffas i outforskade polska dialektområden, särskilt i gränstrakterna mellan Polen och Belarus (till exempel i Šalčininkai distrikt). Detta visades tydligt av de ord som samlades in under årets expedition.

Artikelns omfång gjorde det omöjligt att ta med alla litauismer som belagts i undersökningsområdet. För att underbygga tesen valdes därför ord som återspeglar ordförrådets mångfald inom varje grupp, är väl dokumenterade i dialekten i undersökningsområdet och har många morfonologiska varianter. Orden analyserades med utgångspunkt i arbeten av litauiska, belarusiska och polska språkforskare. Hittills har störst uppmärksamhet ägnats litauismer som är utbredda i belarusiska gränsdialekter (Urbutis 1969: 43–68; 1969a: 149–162; 1984: 30–38; 1984: 255–275; 1987: 46–52, 61–68; Гринавяцкене, Мацкевич, Романович, Чеберук 1975: 163–195; Grinaveckienė 1983: 182–204). Följande författare har undersökt litauiska lånord i polskan: Otrębski 1931: 79–85; Zdaniukiewicz 1972; Zinkevičius 1974: 207–214; Grinaveckienė 1977: 133–142; 1991: 47–64; Tekielski 1980: 62–73; Smoczyński 2001: 445–460; Rutkowska 2006: 73–108, 2007: 487–502, 2010: 342–348. Vid skrivandet av denna artikel har också viktiga arbeten av mer allmän karaktär använts: Мартынов 1965; Чекман 1972: 147–156; Лаучюте 1973:155–164, 1975: 145–161; Zinkevičius 1984: 255–275, 1987: 46–52, 61–68; Laučiūtė 2007: 85–102; Grek-Pabisowa 1993: 54–60; Smułkowa 2002: 272–283, 2002a: 242–257⁶.

⁴ Den språkliga situationen i dessa områden behandlas mer ingående i flera av artikelns författares publikationer (Rutkowska 2008: 345–366; 2008a: 53–68).

⁵ En ordbok med ord från samtliga spridningsområden för de polska dialekterna i Litauen publicerades i Warszawa 2006 (se SPGL).

⁶ Lituanizmų tyrinėjimų apžvalga pateikta mano studijoje (Rutkowska 2006: 73–108).

54

Acta Linguistica Lithuanica LXVII

Lietuvių kalbos skoliniai Lietuvos lenkų tarmėse

GRUPPER AV LEXIKALA LITAUISMER

En analys av lån från litauiskan, genomförd med stöd av historiska ordböcker, tillgängliga beskrivningar av ordförrådet i språk från den norra regionen av LDK samt nutida ordböcker över slaviska dialekter, gör det möjligt att urskilja fyra grupper av lån⁷.

1. Den första gruppen litauismer

En ganska stor del av ordförrådet utgörs av gamla lån, belagda under storfurstendömet Litauens epok; dessa lexem förekommer i äldre källor skrivna på polska eller äldre belarusiska. Dessa ord, nedtecknade på 1500–1700-talen, används allmänt och har i regel bevarats i flera slaviska språk (polska, ryska, belarusiska, ukrainska). De bildar flera tematiska grupper.

Fysiografiska benämningar

dyrsa ’en växt i gräsfamiljen som växer i skogar och på fält, ett ogräs i höstsäd (Bromus); dess strå, korn’: I rågen finns det mycket dyrsa, den växer som havre, en sådan kvickrot, ja, sådan som liknar havre Šv. Nå, det är dyrsa, samma żytnica, på polska żytnica, men helt enkelt dyrsa; det heter också dyrsa på belarusiska. Den har inga korn, bara ett litet fjäll; den saknar korn, men man säger ju: żytnica, brödets hjälpreda, för man mal den och blandar den i brödet. [Och vad kallade man den här?] Hos oss säger en dyrsa och en annan żytnica; den ene säger dyrsa, den andre żytnica Lent. [Fanns det ingen dyrsa?] Det fanns dyrsa, visst, den växte som liten kvickrot i rågen Vid. Dyrsa finns; om man låter den vara, så blommar den också Mież. Jag vet inte vad den där dyrsa kom av. Den kom upp ur jorden, eller kanske från någon luft Intur. Ordet dyrsa noterades av Grinaveckienė i trakten kring Bui vydžiai (Grinaveckienė 1991: 50); dzırsa: Dzırsa eller džyrsa, något sådant, tror jag; något som skadade säden Virš; dirsa: Dirsa är mycket dålig, skadlig. Den blommar visst, gul, och skjuter ut sådana vassa spetsar; den är också mycket skadlig för säden Šiaul. I äldre skrifter är formerna belagda: dyrsa, dyrsouaty (Jabl 65); ordet har noterats i ryska, ukrainska och polska dialekter (i Białystok och Sejny) (CB 11); det förekommer även i belarusiska dialekter: дьірса, гірса (CBF); lit. dirse⁸;

⁷ I denna artikel används ett brett lituanismbegrepp vid beskrivningen av lån från litauiskan: lån från litauiskan är ord med litauisk rot samt lån från andra språk som kommit in i polskan via litauiskan. Även lexem som kommit in i polska dialekter via ett annat språk (i detta fall belarusiska) betraktas som litauismer. Detta beskrivningssätt, som utgår från den så kallade lexikaliseringsprocessen vid undersökning av lånordens etymologi, anses vara det riktigaste. (Jfr Walczak 1982: 172–194).

⁸ Motsvarigheter till litauiska ord i andra språk valdes ut med hjälp av det litauiska språkets ordbok: LKŽe. Mer komplicerade fall vid fastställandet av ordens litauiska ursprung analyserades med stöd av etymo-

Straipsniai / Articles

55

KRISTINA RUTKOVSKA

dyrwan ‘övergiven, obrukad, igenvuxen jord’: Nu na dyrwanie tylko krowy pasi sie, co na dyrwanie robić, tam na dyrwanie tylko rośni trawa i więcej nic Šv. Gospo-darz tak zaniedbał ta ziemia, dyrwanem zapuścił Virš. Dyrwany, już za mojo pamięńcio, to ja krowa jeszcze prowadziłam na dyrwany dalej, tam koniczynka tyko, dyrwanami stała ziemia. Teraz nie zapuszczajo Vid. Dyrwany byli, ale tu tylko ta góra o dyrwan był, a tak to wszystko urabiane było STarp. Dyrwanow nie była kiedyś, byli łonki Dub. Jak pobendzie jaki dyrwan, nu to potym żyta lepiej rosła Karv. U mnie to była dobrza żyć – sucha, dyrwany Kern. I Vilniusområdet noterade Turska, Ničas och Šveikovska ordet dyrwan (TurNiSzw 138, 173), i Buivydžiai noterade Dwilewicz: dyrwan (Dwil 115); dyrwan har noterats i trakten kring Buivydžiai och Aukštadvaris (Grinaveckienė 1977: 137; 1991: 50); dyrwanek ‘gräs’: Nu potym pośle festu na jakimś dyrwanku robio majówka Šv; zadyrwaniały ‘om mark: obrukad’: Nu zadyrwaniała taka [zie-mia] Šv; dyrwaniec (SGP). I äldre skrifter är dessa former belagda från 1500-talet: dyrvan (dervan, dirvan), dirvanec, dyrvanik, dyrvanowy, på Litauens territorium (Jabl 47, 66, 67, 117, 234, 311); Zofia Kurzowa tar upp ordet dyrwan och betraktar det som ett litauiskt lånord som har varit i bruk i polskan sedan 1600-talet; i fornvitryska förekommer formen dzirwan från 1500-talet (Kurz 353); ordet beläggs också i ГСБМ i följande former: дүрванъ, дерванъ, дървонъ, дърва, och används i polska dialekter i trakten kring Pskov, Smolensk och Sejny (СБ 29), liksom i vitryska gränsdialekter (СБГ); Urbutis analyserade ordet i vitryska dialekter (1969 (1): 58); lit. dirvónas;

dumblo ‘avsatta grumspartiklar, våt sammantrampad lera’: Ale jest takie dumbły, że jak przewali sie, możesz przewalić sie i przepaść tam Lent. A w wodzie nu też bywa dumbła, bywa, że tam twardo, a bywa że tam jeszcze taka, że tam nogi lazo, że tam taka dumbła jeszcze Šv. [Sådan dy i en sjö?] Dumbła Rud. Ledwie ja nogi z tego dumbła wyciągnął. Ryba wielka, ale czuć dumbłem WilJaszcz. Ordet är belagt i äldre skrifter från 1671 (Raseiniai) (Jabl 295), likaså som namn på ett kärr: Думбль från 1596 (Ukmergė) (Jabl 121); det förekommer inte i ГСБМ; ordet används i vitryska gränsdialekter: дъмбла (СБГ), liksom i ryska dialekter på Litauens territorium (СБ 54); lit. dum̃blas;

krusznia 1. ‘stenröse, stenhög’: Nu taka kupa kamieni to tylko nazywali krusznia, nu pozwożone, do kuczy złożone i nazywali krusznia Šv. A to bywa krusznia kamieniow, to w kamieniach też tak samo zrobio gniazdy i siedzo (szeszki) Lent. Kiedyś maj ontek był, to zbierali kamieni i walili w kruszni te Padv; chruśnia: Jak kamieni gdzie nałożona, to nazywali chruśnia Karv; 2. ‘bastuugn av stenar, som värms upp’: Była krusznia i tam palili, palili w tej kruszni, była taka piec, ten

baltiska ordböcker: vitryska språket (ЭСБМ), ryska språket (ЭСРЯ), polska språket (SEJP, SEJPSł), slaviska språk (ЭССЯ) och litauiska språket (SEJL); se förkortningarna i slutet av artikeln.

56

Acta Linguistica Lithuanica LXVII

Lietuvių kalbos skoliniai Lietuvos lenkų tarmėse

piec był zrobiony z kamieni taki i nazywała sie to krusznia Šv; kruśnia: A ta piec, na piec, co złożona z kamieni, jak polejo wodo, żeby duch ten, to kruśnia nazywała sia, na kruśnia wody chluśnisz Šv. Krusznia w łaźni liczy sie piec ta, krusznia, on jak przepali sie, to tam tylko kamuszki te rozpadajo sie Rud. W łaźni podłoga i kruśnia taka była zrobiona z kamieniow, a woda nieśli sie z chaty Intur. Chruśnia była w łaźni, to na kamieni polewali Pab. W łaźni chruśni takie z kamieni byli, takie piecy, nu i tam natieplo, te kamieni nagrzejon sie silna i potym wody lejo na te kamieni, pary nachodzi nu i tak myli sie Arn. I trakten kring Aukštadvaris: Kruśnia (Grinaveckienė 1977: 139), kruśnia (SGP). Kurzowa anger ordet som ett litauiskt lånord i fornvitryska från 1500-talet och citerar Bulyka⁹ (Kurz 378); den första betydelsen är också belagd i ГСБМ; i nutida vitryska dialekter (liksom i polska) används ordet i båda betydelserna: кру́шня, кру́сня ‘(sten)hög, stenröse; bastuugn’ (СБГ); även i Sejny-dialekterna (СБ 46); lit. krūšné ‘(sten)hög, stenröse’; krósnis ‘bastuugn uppmurad av stenar’;

kudra, mžb. kuderka ‘liten, växtbevuxen damm’: To takie (miejsce), gdzie woda stoi, teraz już wodów nie ma. Ona może być i taka tyko woda, jak ta koła, ale tam błotnawa miejsca taka już, to krzaczek jaki rośnie, to co, to nazywali kuderki. Więcej z białoruskiego już te nazwania pozostali sie Rud; Jak jedzisz od Wilna, jest na lewa renka tam taka koło błotka, jeziorka, kudra nazywała sie, kudra i bizulka nazywali jej STarp; kudra, kuderka, kudżiarka mžb. (SGP). Ordena kudra, kuderka är belagda i äldre skrifter från 1600-talet på Litauens territorium (Jabl 108, 313, 332); CBM anger den vitryska motsvarigheten kỳdзерка ‘snår, liten skog’ (belagd i Vilnius, Kaunas och Grodno guvernement); ordet är vanligt i vitryska gränsdialekter (СБГ); det har också noterats i ukrainska (СБ 37; Urbutis 1969 (1): 62); lit. kūdpa;

lun ‘gungfly, gungflytande mosse, moras’: W lesia taki lun był, to jezioro jest, to już tam i lun. Błota taka, kasza, ona kołyszy sie mocno. Żywioła ona do lunu tego popadnie, to nie wylezie Pab. U nas była taka łonka, nazywali luny, ale nie powiedziać, że tam bardzo taka mokra. Jak który rok, to tam koniem jechać nie można była, ale trawa tam rosła Karv. Luny byli, tylko luny byli koło rzek, tak jak idzisz, to lun ten chyla sie, można do jego upaść. Koło rzeków byli te luny Lent; lun: Jak stanisz i kołyszy sia, to lun [Kar]. Ordet är belagt i äldre skrifter på Litauens territorium från 1500-talet (Jabl 121); det förekommer även i vitryska gränsdialekter: люн, лю́на, лю́ні, лу́ні (СБГ) och i ryska dialekter på Litauens territorium (СБ 32); lit. liūnas;

rojst, plural rojsty ‘svårframkomlig mosse, bevuxen med buskar eller träd, kärr, sankmark’: Tam taki rojst był, to możesz noga wsunonć Pab. To była taki rojst, potym trocha osu-

⁹ Бу́лыка А. М. 1972: Даўнія запазычанні беларускай мовы, Мінск (cit. pagal Kurz 378).

Straipsniai / Articles

57

KRISTINA RUTKOVSKA

Vi slog gräs, det blev återvunnit som efter en landåtervinning. Längre bort åt det hållet finns kärr, där plockar vi tranbär. Där finns sådana k’upawiny, om man ställer sig där kan man sjunka ner Padv. Ängar, kärr, det fanns sådana kärr. Kärren låg på fältet, vattnet var som en liten damm Karv. Åh, vid vårt hus fanns det genast ett kärr här. Här fanns inga ängar alls, bara kärr STarp. Nu har de hos oss dikat ut kärren som en del av markåtervinningen Pal. Kärr finns oftast i skogen Kras. Hos oss var kärren fulla av dem, av dessa kali Lent. Nå, vanligen är det blött i kärret; när året är mycket torrt finns där inget, men när det är blött ligger tranbären i vattnet, och utan gummistövlar går det inte Šv. Tranbär växte på kärren Virš. Våra åkrar, kärren hos oss är mycket blöta, alar; sådana kallades kärr, för annars i Polen säger man något annat, eller i böckerna, tundra, eller vad det nu är, men hos oss är det kärr, kanske på litauiska Vid. Där fanns en gång en liten sjö, inte särskilt stor, men sedan torkade den långsamt ut och rann över till en annan liten sjö. I Zapolce finns en liten sjö; när den drog sig tillbaka blev där ett kärr Paež. Gå du till kärren ‘ordagrant: gå du till kärret’: Man kan utan vidare säga det rakt i ansiktet: gå du till kärren, vad är det du har hittat på Šv. Hos oss är kärren så blöta, därför sade man [gå du till kärren] Vid. Turska antecknade formen rojścik mžb. (TurNiSzw 176). Grinaveckienė uppgav från trakten kring Buivydžiai och Aukštadvaris: rojste czek mžb. (Grinaveckienė 1977: 143), rojstowy ‘kärr-’ (Grinaveckienė 1991: 52). Jablonskis dokumenterar formerna roist, raist, reist, roisto, roistro, roistuo från 1500-talet i Litauens och Belarus territorier (Jabl 206–208, 323, 349); Kurzowa dokumenterar, med hänvisning till Bulyka, ordet i belarusiska från 1400-talet (Kurzowa 422); formerna av detta ord počm, počma är belagda i belarusiska gränsdialekter (СБГ) och förekommer också i ryska dialekter inom Litauens territorium (СБ 33); lit. raistas;

szlina ‘klibbig lera som lämpar sig för knådning’: Krukor gjorde de, sådana som man inte kunde köpa, hopklistrade av szlina; inte lera utan sådan grå lera i sjöarna, i sumpmarken; de krukorna var mycket bra Mież; szlin.Ordet szlin antecknades av Grinaveckienė i trakten kring Aukštadvaris (Grinaveckienė 1977: 144). I äldre källor skrivna på belarusiska i Litauens territorium dokumenteras endast ordformen ślina, från slutet av 1500-talet (1591) (Jabl 233); i belarusiska dialekter förekommer шлин (СБГ); lit. šlyna, šlynai;

wikswa ‘ett styvt, strävt och dåligt foderväxtslag i starrfamiljen (Carex)’: Nå, sådan wikswa växer också. Nå, man slår den, djuren, korna äter den Šv, Lent. De slog wikswa och torkade den till strö i ladugården, som underlag. Mież. Wikswa växer i sumpmarker, ett bra gräs. Kor åt den gärna Intur; wiksztwa: Det är ett slags gräs som växer i sumpmark, det är hårt och dåligt; en del blommar, men det är ett dåligt gräs, wiksztwa. Och det bättre gräset kallades förr mur`ok, szarýniak; ett ännu sämre sådant Paež. Jablonskis fann det belagt i historiska källor: vikswa, viksovaty (om ängar) (Jabl 263), i nutida belarusiska dialekter бік(е)а (СБГ); ordet förekommer i Sejnydialekterna och i ryska dialekter inom Litauens territorium (СБ 28); Urbutis behandlar ordet (1969 (1): 52); lit. viksva.

58

Acta Linguistica Lithuanica LXVII

Lietuvių kalbos skoliniai Lietuvos lenkų tarmėse

Benämningar på personer efter deras verksamhet och sysselsättning samt benämningar på verktyg och redskap

bitnik ‘en som har bin gemensamt med andra’: Han kunde inte, men den där bitnik kunde; han hade inget att köpa dem för, så den andre köpte två stockkupor med bin, en åt sig själv och en åt honom, och han skötte om båda Lent. På litauiska heter det biczoli och på polska bitniki Rud. Det fanns bitniki, de pressade ur den här honungen ur vaxkakorna Dub. Bitnik är den som bidrar tillsammans med den här bonden; då kan de tillsammans sätta upp några bikupor, men honom kallar man redan bitnik. Man säger att han har bitniki där också, de har gått ihop Vid; bitnikowski ‘som hör till en bitnik’: Det är bitnikens bin STarp; bitnikować ‘vara bitnik’ (SGP). I äldre skrifter dokumenteras betydelsen ‘biodlare; en som har bin gemensamt med andra’ endast i Litauens territorium från 1600-talet (Jabl 5, 303, 329); det är inte belagt i ГСБМ, СБГ; ordet har antecknats i polska dialekter (Augustów) (СБ 27); lit. bitininkas;

bucz ‘nät för att fånga fisk’: Och bu[c]zy till dammen; man sätter upp bu[c]zy vid sjön, och gäddor går in i dessa bu[c]zy Mież. Bucz Most. Och sutare, alltid sutare; man sätter ut bu[c]zy, och de är fulla av fisk, men nu finns det inga Lent. Bucz var sådan, den satt på en enda käpp och var gjord så här på ett sådant spö, som ett nät; och det hette nog bucz Šv. Man satte dessa bu[c]zy i vattnet i floden nära stranden och band fast den; den blev full av kräftor Pal. Sådana bu[c]zy tillverkade man med virknål; sedan vred man till sådana pinnar av hassel och trädde på dem, och då blev det en bucz STarp. Sådana bu[c]zy tillverkade man, en sorts miroży; förr fanns det mycket fisk Intur. Bucz i trakten kring Aukštadvaris (Grinaveckienė 1977: 137); Buiv (Dwil 114), i Buivydžiai-dialekten: bucz (Grinaveckienė 1991: 50); buczki plural (SGP); buczanka ‘nät att lägga hö i’: De gjorde också sådana buczanki, som ett nät i vattnet, knöt ihop sådana. Maskorna var stora; man stoppade hö i buczanki, om man skulle ut på vägen och ta med hö åt hästen, lade man det där, så fick hästen det genom maskorna och åt Karv. I äldre skrifter är ordet buč belagt från 1600-talet (Jabl 19–20, 308–309; ГСБМ); det förekommer också i nutida belarusiska dialekter: буч (СБГ); ordet analyseras av Urbutis (1969 (1): 51–52); lit. būčas;

skierdź ‘överste herde’: Skierdź Šv, Lent. De höll kor och anställde en skierdź, någon som inte hade mark eller något att arbeta med; han var skierdź, och man kom då överens om hur mycket man skulle betala honom, man betalade med säd. Om det var ens tur och någon hade två kor, fick den här skierdźen mat i två dagar Kar. Skierdź blåser i den där trumpeten; då är alla kvinnorna redan ute på betet och vi driver ut korna STarp. Skierdź kallades herden; det räknas som ryskt Kras; skierdžiała ‘herde’ (TurNiSzw 156); skierdziewy ‘herdens’ i trakten kring Aukštadvaris (Grinaveckienė 1977: 143). I äldre källor skrivna på forn-belarusiska är följande former belagda från 1600-talet: kerd, kerdz, endast i Litauens territorium (Jabl 323, 358); på 1500-talet förekommer betydelsen ‘slaktare, köttförsäljare’ (Jabl 212); ordet är belagt i Sejnydialekterna och i ryska dialekter inom Litauens territorium (СБ 33); likaså i belarusiska gränsdialekter: скѐрдъ, скѐрув (СБГ); lit. kėrdžius, skėrdžius ‘överste herde’; även skėrdžius ‘slaktare, köttförsäljare’;

Straipsniai / Articles

59

KRISTINA RUTKOVSKA

sklut ’yxa med bred egg för att hugga till stockar’. Sklut taki używali częściej do łupania drewna. Tam bywa i gruba bierwiona tak o pilo zapihujo i tym sklutam obbiwali, taka gruba trzaska. A potym siekiero poprawywali Karv. Sklut i trakten kring Aukštadvaris (Grinaveckienė 1977: 143). Formerna skliut, skłut, škliut dokumenteras i äldre källor, i skrifter på belarusiska (på Litauens territorium från slutet av 1500-talet – 1599) och på polska från 1600-talet (Jabl 298); ordet dokumenteras i ryska och ukrainska dialekter (СБ 22–23); även i belarusiska gränsdialekter: склюд, склют (СБГ); Urbutis (1969 (2): 152–153) anförde också en verbform i belarusiska dialekter: склютаваць; lit. skliūtas.

Benämningar på kött (rökt kött) och bröd

I skrifter dokumenteras benämningar på livsmedel som användes som betalning, det vill säga livsmedel som utgjorde en del av skatten eller ersättning för arbete:

kumpiak ’lår, skinka (vanligen av gris); köttet från låret/skinkan’: Nu przyszli gości, trzeba pokroić kumpiaka Śv. Szynki i kumpiaki mówio Karv. Kumpiaki solili, powędzisz i wisi do jesieni Most. Parsiuka jak zakolo, to i kińdziuki mielim i kumpiaki Kern. Monž to zawsze jak jest ten kùmpiak, to wędzili, solili Padv. Kumpiaki to my sami swoje solim Pal. Szynki, tak, zostawiali całymi kumpiakami Lent. Kumpiak i trakten kring Aukštadvaris (Grinaveckienė 1977: 139); kumpiaczek: A już kumpiaczek to kości wybierali, potym solili jego Lent; kump: Kumpi te robili, teraz to robio te winiotini, a kiedyś prosto tak kumpi. Łażni byli, nu i wendzo tam Intur. Takie świrny byli, te kumpi powieszo, takie soczyste. W świrnie najwiencej trzymalim Alion. Ordet är belagt i äldre skrifter från 1500-talet i formerna kump, kęp, komp, kunp på Litauens och Belarus territorier (Jabl 109, 212, 275, 313); Kurzowa anger att det förekommer i polska skrifter från 1600-talet (Kurz 380); en stor mängd morfologiska varianter dokumenteras i ГСБМ; ordet används i dagens belarusiska dialekter: кумпяк, кумпячок (СБГ); ordet analyserades av Urbutis (1969 (1): 63); lit. kùmpis;

ragojsza 1. ’bröd av bovetemjöl’: Na Wszystkie Święty ragojszy pieko, zaduszny dzień, to wszystkie na mogiły ido świeczki stawio, chto idzi, to niesi tego ragojszy. Nasza mama to nie piekła. Ragojszy żytnia monka, potym gry(c)zana monka sypie, ciemny i nazywajo sie ragojszy Kar. Ragojszy z gry(c)zanej monki piekli, tak jak chleb zaroszczy- niao i potem takie bochenki piekli z gry(c)zanej monki STarp. Ragojszy piekli z gry(c)zanej monki Pal. Piekli taka ragojsza, robili taka słoducha parzona żytnia monka, a potem do dzieży takaj chlebnaj i dobawiali, miesili gryczano monka zamieszali, ona była z dwóch zbożów Rud; 2. ’rågbröd’: Ragojsza to pszenna monka i w żarnach mleta. Ragojsza nazywalim [chleb], że ona taka gruba monka Alion. Ragojszy piekli, we młynie mleli, a jeżeli nie, to w żarnach mleli na ragojszy Dub; rogojsz (SGP). I källorna belagt från slutet av 1600-talet (1692), formen rogoiš endast

60

Acta Linguistica Lithuanica LXVII

Lietuvių kalbos skoliniai Lietuvos lenkų tarmėse

på Litauens territorium (Jabl 297, 353); i dagens belarusiska dialekter pagòùu, pagòùx СБГ; ordet analyserades av Urbutis (1969 (2): 149); lit. ragaišis ’bröd av grovt vete- eller kornmjöl, ragaišis’;

skilandž ’rökt produkt av hackat eller malet kött stoppat i grisens mage’: Skilandzi na zniwo trzymali, tedy już jedli Nem; skilandžia i trakten kring Aukštadvaris (Grinaveckienė 1977: 143). I källor på äldre belarusiska från 1506 och på polska från 1615 dokumenteras i olika delar av Litauen formerna: skilond, skilàdz, skiliond, skilondja, skilondz, škilàdz (Jabl 65, 109, 212); i belarusiska dialekter скілўндзі på Litauens territorium (Ignalina) (СБГ); även i olika dialektområden i Belarus och i polska dialekter (СБ 35); ordet analyserades av Urbutis (1969 (2): 156); lit. skilándis.

Benämningar på fordon och jordbruksredskap samt tillbehör

razginie plur. ’nät av snören med två bågar för att bära foder’: A latam w razginiach, pierw nosili tak i teraz tak nosza, do ich nałoża, stodoła nie blisko, siana czy słoma, podściółka, mnie w ich lepiej, trzy pary mam razgini, jeszcze dawniejszych tych, bogata Šv. Razgini to bier zysz lenk, najwięcej leszczynowy i wyplatali Karv. To razgini jeden niesi, u nas i teraz jest te rezgini Pal. Razgini wyplatali sznurkami i niesiesz tymi razginiami. Jeszcze my byli tu zrobiszy, ale porwali sie i wyrzucili Alion; rezginie: Jak nakosisz, nu to jak przez taka błota żes nie weźmisz nieść, bo bardzoż cienżko, nu to na takie zrobisz jak rezgini, założy sie i końmi, i koniam wyciągujisz na brzeg Lent. Rezginie i trakten kring Aukštadvaris (Grinaveckienė 1977: 143). Rez gini Buiv (Grinaveckienė 1991: 52); rézginie: Rézgini takie byli, łuczek taki z jednej strony i z drugiej strony, i szniury takie, i tedy nosili siano Padv. Rézgini (TurNiSzw 155); rozginie (SGP). Ordet är belagt i äldre skrifter som rezgrini år 1779 (Jabl 194), i СБМ-ordboken: рѐзгины; ordet finns belagt på ryska, ukrainska, belarusiska och polska; i dagens belarusiska dialekter рэзгіны (СБГ); ordet analyserades av Urbutis (1969 (2): 150); lit. rėzginės;

szłaje ’arbetssläde för transport av timmer och ved’: Szlaji to drzewa wozili Pol. Szlaje (SGP); szłaji (TurNiSzw 157); szłajki: Dzewniane takie i płozy, a tedy żelazem podkute i boki, ładne te szłajki wyrobione na zima Most. Szłajki (SGP); szłajka ’släde för persontransport’: Jak u n`as o była taka szyrokowata, i teraz ona jest w dole, tak trzech siondo z tyłu jak ta siedzenia już o zrobiona tam, jaka tam siedzenia, sienik taki wielki uszyty i napchany pełny siana czy tam czego i taka była siedzenia i czasem ławeczka jeszcze na przedzie jest, bywa zrobiona, a nie, to tam też jaki worek kładno, jak sani nie małe, to tam i pięńciu-sześciu siondzisz i swobodnie do tej szłajki I polska skrift dominerar formerna från mitten av 1700-talet: śłaje, śłajki (Jabl 233, 325); ordet är inte belagt i ГСБМ; i belarusiska dialekter: шляі, шляйку, шлянки (СБ 35); lit. šlajos.

Straipsniai / Articles

61

KRISTINA RUTKOVSKA

Benämningar på byggnader och deras delar

świren ’byggnad där spannmål hälls upp; större visthus’: Nu w świrnie zboże leży, monka Šv. To jak dużo kto miał ziemi, to u ich świrny wielkie byli Lent. W świrnie zasieki byli, do zasieków wszystko sypali, żyto osobnie, jenczmień, owies osobnie Kar. Takie świrny byli, te kurnpi powieszo, takie soczyste. W świrnie najwięcej trzymalim Alion. U mojego męża to byli dwa świrny Vid; świron: Silniejsze gospodarzy takie byli, to świron taki był, zasieki i zboża sypali Bars. Świron (TurNiSzw 176); świran Buiv (Grinaveckienė 1991: 52); świreń, świrna (SGP); świronek dimin.: Gdzie jakie świronki byli, to pozabierali Pal. Świrny byli, o teraz tu naszy jest świronak, to tu malutki, a kiedyści był wielki świron Ūta. Świronek (SGP). I källor skrivna på äldre belarusiska och polska dokumenteras formerna: svīren sveren, svieren, sviron, svirzen, švieren, šviernia, švirenec, svirenok (många liknande ord), från 1500-talet, i Litauens och Belarus territorier (Jabl 217–229, 270, 370–371); Kurzowa tar upp ordet som ett lån från 1600-talet (Kurzowa 439); СБМ dokumenterar de belarusiska formerna свіронь, свіронок, som också förekommer i belarusiska gränsdialekter: свірan, свіронak (СБГ); ordet har analyserats av Urbutis (1969 (2): 152); lit. svī̄rnas.

torp ’sida i en loge för förvaring av spannmål eller hö’: W stronicy mogli być po jednej stronie i dwa torpy, w tym torpie siana złożona, w drugim torpie słoma złożona Šv; Tata poleciał z torpa, ale nie zabił sia Kern. Trzebyła deptać torpy te, nogami trzebyła deptać (siano) Bars. Zboże do torpu kładli Padv. Torp Buiv (Dwil 123). Torp Buiv (Grinaveckienė 1991: 53); torpa: Torpa (WilJaszcz, SGP); torf: Torfy byli, w tych torfach tok, próżny taki plac. Na tym toku młócili wtedy Ūta; 2. ’mängd spannmål eller hö som får plats i en sida’: Torp to jest nałożona zboża Paež. Belagt i skrift sedan början av 1500-talet (Jabl 238–240, 325); även i ryska och belarusiska dialekter mopn (СБГ, СБ 33–34); ordet har analyserats av Urbutis (1969 (2): 153–154); lit. tárpas.

Människan och hennes utseende

Historiska källor dokumenterar enstaka ord som beskriver människans utseende, närmare bestämt ord som framhäver en funktionsnedsättning. I vårt material är ett sådant exempel ordet kliszawy, vars betydelse har förändrats i dagens dialekter:

kliszawy ’hjulbent, krokig’: Kliszawy to nogi tak nosi, nu tak stopy stawi tak od siebie, tak nu na zewnontrz tak te stopy jakość, nu palcy tak, nogi to jak kliszawy, to nogi mogo być proste, tylko że kliszawy ich tak stawi, stawi tak na ukos te nogi Šv. Kliszawy to takie krzywe nogi, z angielki nieraz majo ludzi, na angielka dzieci jak chorują, z niedopatrzenia Vid. Kliszawy Šiaul. Kliszawy to jak nogi zarzuca jak idzie Kras. A kliszawy, to który chodzi kliszawie, już on człowiek i idzi ten kliszawie, on ma prosta noga, u jego nie ma pod nogo o tak o bywa Lent. Kliszawy Buiv (Dwil 117).

62

Acta Linguistica Lithuanica LXVII

Lietuvių kalbos skoliniai Lietuvos lenkų tarmėse

Kliszawy Buiv (Grinaveckienė 1991: 51). Formą kłyszawy ‘luošas; šlubas; luošys’ nuo XVI a. antros pusės pateikia Kurzowa (Kurz 371); žodis dokumentuojamas ukrainiečių ir Seinų apylinkių lenkų tarmėse; baltarusių tarmėse: клыша́вы, клы-шава́ты, кліша́вы, клішава́ты ‘klisis’ (СБГ); lie. klìšas.

2. Den andra gruppen av litauismer

Orden i denna stora grupp av lån från litauiskan beläggs varken i äldre skrifter eller i historiska ordböcker, vilket gör det tämligen svårt att fastställa när de specifikt kom in i de slaviska språken (och även i polskan). Vissa lexem används i stor utsträckning och förekommer inte bara i belarusiska gränsdialekter utan också i polska dialekter som gränsar till litauisktalande områden. Lingvistisk-geografiska data skulle vara till stor hjälp för att fastställa tidsperioden för denna omfattande men sparsamt dokumenterade litauiska vokabulär¹⁰. Det antas att de flesta av dessa lån kom in i polska dialekter under 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Belarusiska varianter av dessa ord förekommer i den moderna ordboken över nordvästbelarusiska dialekter. De insamlade lexikografiska uppgifterna visar att de flesta av dessa ord inte är särskilt väl belagda i polskan i den norra delen av det forna storfurstendömet Litauen. De kan vara indirekta lån, som kommit in i polska dialekter via belarusiskan, eller en mindre grupp direktlån vars morfonologiska struktur skiljer sig från motsvarande lån i belarusiskan.

Dessa ord beskriver något andra områden av landsbygdens invånares liv och verksamhet.

Människans utseende och beteende

och handlingar som kännetecknar henne¹¹

baladać się ’dingla, svaja’: Tak zaczepio i pociągneli po wyśpie, tyko głowa balada sie Lent. Baladać sia, zabładać się i Aukštadvario med omnejd (Grinaveckienė 1977 137). I Karlovičiaus ordbok över polska dialekter: baladać się ’dingla, svaja’ (SGP). Ordet förekommer i polska dialekter i Sejny: baldać, baldać śe ’slå, banka; gå omkring;’

¹⁰Uppgifter från lingvistisk geografi används också av Zigmas Zinkevičius i sina arbeten, där han beskriver de lexikala litauismernas utbredning i östslaviska och västslaviska språk (närmare bestämt i dessa språks dialekter), se Zinkevičius 1984: 256–274, 1987: 46–52, 61–68.

¹¹Orden i denna tematiska grupp utgör omkring 25 procent av alla litauismer som används i polska dialekter i Litauen. Detta ordförråd har undersökts ur etnolingvistisk och semantisk synvinkel (Rutkowska, Sawaniewska-Mochowa 2012: 99–117). Zofia Sawaniewska-Mochowa bidrog med intressant material till artikeln från Antanas Juškas handskrivna ordbok.

Straipsniai / Articles

63

K R I S T I N A R U T K O V S K A

ströva omkring, driva runt’, samt baldyga ’klump, otymplig sak, dike’ (СБ 75); lit. baldóti, baladóti ’slå (sig), banka (på)’; balbotáć 1. ’pladdra, prata’: Nu to on tylko sam mówi i mówi, czy tam prawda, czy nie prawda, ale on sam mówi, nu to już na takiego mówio, że bałbaťun, przyjdzi i bałboczy, nu bo on bałboczy i bałboczy, jedno nie kończył, drugo zaczyna Šv.; 2. ’tala otydligt’: Bałbotać, nu to znaczy bałboczy, że zrozumieć nie można, co on mówi Virš; 3. ’om en kalkon: ge ifrån sig ett ljud’: Indyki takim głosem bełboczo Lent; bałbat`un ’pratsam person, pratkvarn’: Nu bałbat`un to ten, co dużo mówi Šv. Ordet förekommer i polska dialekter i Sejny och Białystok (СБ 74); i belarusiska dialekter балбата̀ць (СБГ); lit. balbatúoti; balbatũnas ’pratkvarn’; kropsztać się ’syssla med lite av varje, göra sig i ordning i lugn och ro’: Monž tu kropszcy się i kropszcy się przy tej altance Jon; krapsztać ’pilla (på näsan)...’ (Otrębski 1931: 82); krapszta nedsätt. ’någon som pillar länge och arbetar långsamt’: Krapszta ty, nadojadło już czekać, kiedy ty już zrobisz Arn. Ordet är belagt i belarusiska gränsdialekter: кропумацьца (СБГ); lit. krapštyti(s); kuciniáć ’lätt beröra känsliga kroppsdelar, kittla’, pokuciniáć: Aj zbierali sie też tam, jak młode, to jak widzo, że chto boji sie tych łaskotkow, kuciniać, to jak pokucinia, czy tam pod pachy, czy podeszwy i to nazywali, że kucinia Šv; zakuciniáć: Bywa chto bardzo boji sie, a tak z wielkich żartow czuć nie zakuciniajo, czuć aż nieżywy robi sie Šv. Ordet är belagt i belarusiska dialekter куйняць (СБГ); lit. kuténti, kutinėti; kurstać ’uppmana, sporra någon att göra något eller agera’: Kurstać tak jego podjudzać, popędzać Maiš. Kurstać (SGP). Ordet är belagt i polska gränsdialekter (СБ 47); även i belarusiska dialekter: курстать (СБГ); ordet analyserades av Urbutis (1969 (1): 64); lit. kùrstyti; łepaty nedsätt. ’med tjocka läppar’: Łempaty Paež. Łempaty człowiek Kras (TurNiSzw 147); łampaty Šiaul; łupaty: Łupaty mówią, że to już duże ma usta takie Lent. Łupaty (TurNiSzw 147); łupy ’tjocka läppar’: Łupy i Aukštadvario med omnejd (Grinaveckienė 1977: 139), Buiv (Grinaveckienė 1991: 51); łupacz ’person med tjocka läppar’ (TurNiSzw 147). Ordet łupa har upptecknats i polska gränsdialekter СБ 31, även i belarusiska dialekter лупа́ты (СБГ); ordet analyserades av Urbutis (1969 (1): 64–65); lit. lū́pa ’läpp’, lūpótas ’med tjocka läppar’; sznirpać ’gnälla’: Jak zaczyna płakać tak ot, może to będzie sznirpać. Nie, on nie płaczy, tylko sznirpi Paež. A bywa i popłakać [...] popłaczy też sznirpi, czego sznirpisz, na dzieci mówią: czego sznirpisz, przest`ań sznirpieć Šv. Czego tam sznirpisz? Lent. Sznirpać Buiv (Grinaveckienė 1991: 53), sznirpotać (TurNiSzw 157); Jaščaninos ordlista upptar ordet sznirpy ’nedsätt.: näsborrar’ (WilJaszcz). Ordet används i belarusiska dialekter шниршли ’näsborrar’; lit. šnìrpti, dialektalt šnirpóti ’snörvla’; šnìrpšlės ’näsborrar’.

64

Acta Linguistica Lithuanica LXVII

Lietuvių kalbos skoliniai Lietuvos lenkų tarmėse

Benämningar på vardagsmåltider

brzyzgły, zbrzyzły ’surnad, lätt surnad (om mjölk)’: Jeszcze do kwaśnięcia jeszcze nazywała sie brzyzła, brzyzła mleka, to trocha jak skwaśnijeji, ni to słodka, ni to kwasna. Nie nadaji sie, zbrzyzła mleka, prawda, że to ona ni tawo ni tamu ni nada Šv; brzyzgły: Brzyzgle mleko Rud; obrzyzły: Obrzyzłe mleko Pab; obrzygyły: Obrzygyła mleka to troszeczka jak ona tylko zacznie kwaśnieć Karv; obryzszy: Taka obryzszy, taka niasmaczna jeszcze mleka Alion; brzyły: Brzyłe mleko, to nigdzie nie jidzie takie, póki nie skwaśniej Padw; brzyznąć ’surna (om mjölk)’: Jak ciepło, to mleka bardzo prendko brzyźni Šv; zbrzyznąć ’surna, bli surnad’: Zimo to para dni trzeba czekać, żeby ona [mleko] zbrzyzła Šv. Ordet är belagt i belarusiska dialekter брызлы, абрызлы, абрызглы (СБГ); lit. brìgzti, apibrìgzti;

burložka, burloha 1. ’osmaklig soppa’. Mówili: a jaka tu dzisiaj zupa, tam buraczki czy kapusta, burlożka jakaść zgotowali Šv. Burloha, jak niesmacznie, to nazywajo: o, burlożka jakaści zrobiła Lent. Burloha na zupa nazywali, to taka jakaś nieudana zupa, za gęsta może była, może jakaś niesmaczna, nu słowem nieudana jakaś zupa, nieudanie zgotowali, to mówili, nagotowali burlohi Virš; burlunga: Tam jeden chłopak przychodzi starszy do mamy, mama, nie piecz żadnych tu blinow, bo ja cały dzień suchim jedzeniem, choć jakiej burlungi zgot uję zamiast zupy Vid; burluha: Ta zacirka bez niczego, pogotuje sie, wtenczas burluha i wydzie Rud. Är det där surmjölk? Det där är ju burloha. Snarare är det någon sorts burloha än soppa (WilJaszcz). burluga 2. ’gröt’ i Aukštadvario med omnejd (Grinaveckienė 1977: 137). Ordet används i belarusiska dialekter бурлага, бурлёга, бурлёнга (СБГ), jfr СБ 139; lit. burliùgà, burliùngė.

Namn på växter, träd och deras delar

atožėla ’ung kvist, skott, rotskott som växer ut från en trädstam eller en rot’: I trawa, i tam i śliwki obeszedzszy takie atożęły, i od jabłeni, i bylica ta trawa, i łapuchi, a tam szto choczysz Šv. Atożyny puska drzewo Padw. Ordet är belagt i vitryska dialekter ато́жыла (СБГ), jfr СБ 62; lit. atžalà, dialektalt lit. atãžala;

brunduk ’nötkärna, liten nöt’: Brunduki te ciongali, te orzechi, wiewiórki do gniazdków swoich duplów Rud. Ordet förekommer endast i vitryska dialekter брунду́к, брунду́ль (СБГ), jfr СБ 99; lit. brándulas;

jurginia, jurginja ’trädgårdsväxt i familjen korgblommiga växter, med stora blommor i olika färger (Dahlia variabilis)’: Jurginia, a jakże. Aj, my mieliśmy tak dużo jurginii, nowoczesnej. Bardzo oni klopotliwe, te jurginii, że te kartofelki trzeba trzymać Vid. Kiedyś jurgini a to żółta, nu i czyrwona jurginia, tam rozmaijta gatunki sadzili Šiaul. Jurginja Padv. Jurginia, piwonia sadzili Kras; jurgina: U mnie jurginy wykasowali sie, drugie to majo Intur; jorginia: [Jakie kwiaty zwykle sadzało się koło domu?] Nu

Straipsniai / Articles

65

KRISTINA RUTKOVSKA

różne, i jorgini, aj różne, różne kolory, chyba różne kolory, i czerwone, i różowe, i białe, i takie nu rosołkowe, i żółte, i czarne nawet, różne kolory Šv. Ordet är belagt i omgivande dialekter och ryska dialekter på Litauens territorium (СБ 35), liksom i vitryska dialekter юргіня, вягіня СБГ; lit. jurginas;

łębiaki, dimin. łębiaczki plur. ’saftigt grönsaksblad, örtblad med en grov mittnerv; bladets grova mittnerv’: Nie ma kartofli, jedne łembiaki zrośli Virš. W runklach łambiaki i w buraczkach łambiaczki nazywajo sie Pal. A tak póki jeszcze ot łami sie to łembiaki, póki oni jeszcze rosno (betor), to łembiaki, nu karmio świni ludzi, świniam, królikam, kuram, wszystkim dajo Lent. Ordet är belagt endast i vitryska dialekter ламбы (СБГ); jfr СБ 69; lit. lañbas;

okot ’agnens borst, borsttagg’: Okot, te takie drobniańkie, wie, takie jak wońsiki. To juź oni bardzo czepkie, od jenczmieniu. I nałazi, to nazywa sie okot Vid; akoty, koty. Buiv (Grinaveckienė 1991: 50). Ordet är belagt i vitryska dialekter akambl (СБГ); lit. akúotas;

stabar ’växtstjälk utan blad, grov stjälk’: Gotowali te stabary, kiedý nie trzeba liściaw i być, tych nałamion sie i gotujo, maliniak ten Intur. Ordet förekommer endast i vitryska dialekter стабарок (СБГ); lit. stãbaras;

žagary plur. ’kvistar, torra grenar, torrt ris’: To suche žagary, które już wysechli gałęnzi, to nu to takie suche žagary palić w piecu, kiedyś palili w piecu wszystkie žagary Šv. To luchty wyczyścić wsuwam žagar i sadza wybieram Intur. Tylko ścianka jest, ale žagarow nie nosza, tylko drzewa Lent. Tutej byli takie brody, to naścielo takich žagarów żeby przejść, tu w tym o rojście STarp. Žagar (SGP). Ordet förekommer i vitryska dialekter жага́ры (СБГ); jfr СБ 45; lit. žãgaras;

žylwuci plur. ’videkvist’: Koszyczki pletli žylwuci, te łozy, z žylwuciów, to i teraz plotą koszy z takich STarp; žylbuciki Buiv (Grinaveckienė 1991: 53); žylgucie (SGP). Ordet förekommer i Sejnydialekter (СБ 110) och i vitryska dialekter жългбу́ць, жългэйць (СБГ); lit. žilgas.

Jordbruk och boskapsskötsel

gil ’tvåvinge, broms, liten fluga’: Det är mest till besvär för bönderna (plågar dem) dessa flugor, myggor, och för djuren är det gili, blindflugor och myggor också, och knott; nog är det gili som suger mest Šv. Gili Virš. Gili siadali [på korna], så stora som bambawozy Padv. Dessa gili, sådana stora flugor, angrep korna Karv. Gil trakten kring Aukštadvaris (Grinaveckienė 1977: 137). Det fanns getingar, de liknade dessa gili Rud. Gili suger blod; om de sticker en människa svullnar det. Nu finns de inte längre, dessa gili har försvunnit Kar. Den där gil är ännu större än en bonk. Bonki är också stora, nu ser jag inte längre dessa bonki, men förr, när det var blött i skogen, fanns där mycket av den där ohyran Lent. Gil Buiv (Grinaveckienė 1991: 51); gilować, zagilować ’om en svärm: springa omkring på betesmarken’: Krowa giluje, ogon do

66

Acta Linguistica Lithuanica LXVII

Lietuvių kalbos skoliniai Lietuvos lenkų tarmėse

uppåt och springer över fältet Virš. Ja, när det är varmt och gili suger blod, då börjar kon fara omkring och rusa iväg, svansen uppåt, och giluji; man säger: ”Krowy gilujo”, oftast gilujo korna när det ska regna; när korna börjar gilujo säger man: i morgon blir det regn. Šv. Gilujo även när bonki suger blod, eller flugor eller så, det har jag redan glömt Vid. Förr gilujo korna, nu är det varmt och ändå gilujo de inte Karv. Krowa giluje Раб. Gilować trakten kring Aukštadvaris (Grinaveckienė 1977: 138). Gilujo när gili angriper dem [korna], när gili kommer Lent. När det är sommar har de redan rest svansarna och bränt sig, korna gilujo Rud. När dessa bonki suger blod börjar korna gilujo, de rusar STarp. Gilować Buiv (Grinaveckienė 1991: 51). Ordet förekommer i trakten kring Bals-togė samt i ryska dialekter inom Litauens territorium (СБ 29, 44); även i belarusiska dialekter: гіль, гіляваць (СБГ); lit. gylỹs, gyliúoti;

grambul ’skalbagge’: De kryper omkring i träden, sådana där rödbruna, gula, grambuli Kar; grumbal: Grumbali brukar vara sådana där på bovete; när man ska så bovete finns det sådana gulaktiga skalbaggar, grumbali kan man nästan kalla vilken skalbagge som helst Rud. Ordet är belagt endast i belarusiska dialekter: егамбўль (СБГ, jfr СБ 65); lit. grambuolỹs;

gułda ’plats där en sugga har legat i halmen före grisningen’: Det är en sådan plats som en sugga gör åt sig som ett bo, en gułda, hon bäddar med halm Lent. Ordet förekommer i belarusiska dialekter гӯлма (СБГ); jfr СБ 65; detta ord i belarusiska dialekter analyserades av Urbutis (1969 (1): 54); lit. gùlta, gùltas;

margajka ’brokig ko’: Man kallar den (kon) vad man råkar komma på. Både jodajka, margajka, czarniucha och dwilajka. De kallade henne inte så efter färgen Pab. De kallade den brokiga där för margajka, den där margajka, en sådan rödhårig Intur; margojka: Margojka, det är en stjärnig, fläckig ko Alion. Margojka eller dwilojka är en mörkare ko Kern; margocha: En ko kallar man ibland czarnulka, krasulka och margocha Lent. Jag minns att man kallade en ko för margocha Kras. Kor kallades łysocha, margocha, om de hade sådana fläckar STarp. Margocha, alltså czarnucha; kor kallades på olika sätt Lent; margula: Både krasula och margula, czarnulka STarp; marga Buiv (Grinaveckienė 1991: 51); margiuk ’namn på en brokig hund, kalv eller tjur’ Buiv (Grinaveckienė 1991: 51). Följande ordformer är belagda: margojka, margiala, margialka i Vilniusområdet (СБ 80), i belarusiska dialekter endast formen маргёль ’brokig tjur, brokig’ (СБГ); lit. margė ’brokig ko’;

pejsować ’tröska korn på nytt så att agnarna lossnar’: Man pejsujo korn, det har små borst och man slår på säden, slår bort dessa borst, och sedan tröskar man Rud; pojsować, wy- pojsować inf. (SGP); pejsać trakten kring Aukštadvaris (Grinaveckienė 1977: 142); pojsać Buiv (Grinaveckienė 1991: 52); pejsany ’rensad’ trakten kring Aukštadvaris (Grinaveckienė 1977: 142). Ordet är belagt i lokala polska dialekter (СБ 48); även i belarusiska dialekter: нёцкаў, ноўцаваць, нзйцау (СБГ), lit. paisýti;

žaginie plural ‘två mot varandra lutade små stängsel av störar för att torka hö eller spannmål’: [På vad torkade man förr lupin?] Det var žaginie; när sommaren var regnig torkade de också hö på dem Karv. Potatisen lade de på gärdsgårdar, sådana žaginie satte de upp, och rågen satte de upp i

Straipsniai / Articles

67

KRISTINA RUTKOVSKA

snopki Jon. Förr lade man potatis på žągini och torkade dem åt korna Šiaul. Žągini gjorde man av slanor från gläntor; om det inte gick att torka (höet), lade man det på dessa žągini. Kaniuszyna brukade redan torka det på žągniach Pal. Žągini Buiv (Grinaveckienė 1991: 530. Ordet är belagt i ryska dialekter i Litauen (СБ 30) och i belarusiska dialekter жагіні (СБГ); om ordets utbredning i belarusiska dialekter, se Urbutis 1969 (1): 59–60; lit. žaginys ’en stock med oskurna grenar; en grenig stolpe som liknar en stege’, jfr andra betydelser i LKŽ.

Traditionella folkbruk

skwierstula ‘färskt kött som ges till grannar eller bekanta efter att en gris slaktats; gemensam måltid efter slakten’: När man slaktar en gris kallas det skwierstula; man säger det och bjuder in vem som helst: ”Kom då till mig i dag på skwierstula.” En gång bjöd min mans svärfar in till sin dotter: ”Kom”, sade han, ”på skwierstula, då och då ska vi slakta.” Paež. När man har slaktat, ja då är det skwierstula; om man ger någon något, steker man det lite först och ger det som skwierstula Lent; skwarstula: Den som hjälpte husbonden att slakta grisen hade redan lagat kvällsmaten, det var lördagskväll, men man kallade det fortfarande att han fick skwarstuli. Skwarstula betyder att de gav honom en köttbit, av den där grisen Virš; skierstuli plural: En sådan bjudning kallas skierstuli; man måste skicka skierstuli till sin syster eller granne Šv. Skierstuli Buiv (Dvil 121). Skierstuli Lent; skwierstula: De kommer på skwierstula, och då kokar de den där blodkorvssoppan på blodet, steker där och bjuder sedan på köttet STarp; skierstuwi plural: De bar iväg skierstuvi (till grannarna), en liten köttbit Rud. Skierstuvi Aukštadvario-trakten (Grinaveckienė 1977: 143); skwierstuny plural Buiv (Dwil 121); skwiarsty, skwir stuli plural Buiv (Grinaveckienė 1991: 52); świarstuny plural: Vi var hos grannen på świarstuny Padv. Laučiūtė uppgav ordet skierstuny från polska dialekter i trakten kring Vilnius (СБ 84); det förekommer i belarusiska dialekter: скарстуля, сквярсту-ля (СБГ); lit. skerstuvės;

ważyniać się ’åka nerför en backe under fastlagstiden’: Man måste ważyniać sie under fastlagen, då växer linet sig stort. Man säger att man måste dra ut lin Mež. Det fanns sådana slädar; när vi satte oss fem eller sex på dem och åkte nerför backen på de där slädarna, då ważyniali man sig under fastlagen Lent. Ważyniać sia Buiv (Grinaveckienė 1991: 53). Laučiūtė belägger ordet i belarusiska och polska dialekter, СБ 43; i belarusiska dialekter på Litauens territorium förekommer важаняцца (СБГ); lit. važinėtis;

wircinka ’en tråd med uppträdda föremål, en klase, som säljs på Kaziukasmarknaden’: Och så kommer hon med sådana kringlor, kanske uppträdda på en stång, på den där wiercina; det måste ha kallats wiercinka, den där sortens snöre Vid. Wiercina. Oftast säger man kringlor. Åh, när de brukade åka till Kaziukas, då fanns det verkligen mycket av det där; åh, säger hon, hon köpte en wiercina, och min svägerska åkte till Vilnius och köpte en wiercina med sådana kringlor; det var till Kazimierz stora

68

Acta Linguistica Lithuanica LXVII

Lietuvių kalbos skoliniai Lietuvos lenkų tarmėse

lera, snöret gick av och hela wiercina med kringlor föll ner i leran Paež. Jag köpte en wiercina med kringlor Bez. Det fanns större kringlor, så den där wircinka var större STarp. Ordet förekommer i belarusiska dialekter: біпуіна, lit. virtinė ’något som hängts upp eller trätts på ett rep’.

3. Den tredje gruppen av litauiska lånord

Orden i den sistnämnda gruppen används inte i stor utsträckning – de är belagda endast på Litauens territorium. Dessa ord finns inte i belarusiska ordböcker; vi kan tolka dem som direkta lån från litauiskan till polska dialekter. Utifrån de insamlade uppgifterna om dialektordförrådet på Litauens territorium och informanternas minnen antar man att lånen kom in i början av 1900-talet. De bildar samma tematiska grupper som orden i de tidigare behandlade grupperna.

Djurhållning

mörkt rödbrun, gråbrun ‘mörkt rödaktig, gråbrun (särskilt om nötkreatur)’: Förr i tiden var korna rödbruna och gråbruna, pälsen så mörk, mörk Most; gråbrun (TurNiSzw 138); gråbrun ko ‘gråbrun ko’: När tiden för kalvning kommer, kallar man henne så [kon]. Både en rödbrun, en fläckig, en svart och en gråbrun ko. De kallades inte så på grund av färgen Pab. Gråbrun ko (TurNiSzw 138); gråbrun ko: En fläckig eller gråbrun ko är ännu mörkare Kern. Gråbrun ko (TurNiSzw 138). Viežbovskis fann ordet i vitryska och polska dialekter i Vilniusregionen: vitryska дзвілі, le. dviły (СБ 45); litauiska dvỹlai; parasitlarv under huden på nötkreatur ‘larv av nötkreatursparasiter under huden’: Det fanns sådana stora knölar, som flugor åstadkommer Pab. De sa ”ugr’y” när någon sa ”inksztyry”. De sa att fjärilen lade äggen där Karv. De klämde ut insektslarverna; det finns en sådan mask, man drar ut den, de där flugorna, små flygfän, flyger omkring och ställer till det, och då bildas en knöl, och i den knölen finns en sådan mask Ūta; parasitlarv (TurNiSzw 143). Parasitlarv i trakten kring Aukštadvaris (Grinaveckienė 1977: 138), Buiv (Grinaveckienė 1991: 51); parasitlarv: Parasitlarver förekommer oftast hos magra djur. De finns fortfarande. Förr klämde man ut dem; det fanns massor av parasitlarver. Nåväl, här kallade man dem parasitlarver; de brukade trycka på själva, så kom de ut, vita, och sedan köpte man någon medicin och smorde in dem, så kröp de ut Intur; parasitlarv: De kallade dem parasitlarver, sådana knölar; man måste smörja dem med något och klämma ut dem, de där maskarna hos kalven eller kon Kras; parasitlarv: När man tog bort parasitlarverna med ett verktyg eller något annat, om man klämde hårt på något ställe, fanns de hos mycket magra kor; de där parasitlarverna Rud. СБ anger en form som dokumenterats i Turskas polska dialekter (СБ 78); litauiska inkštìras;

Straipsniai / Articles

69

KRISTINA RUTKOVSKA

gris ‘gris’: Gris, gris, och suggan ropar sakta. Därför känner hon igen husbondens röst Pab. Otrębski dokumenterar orden kukucia, kukut’ka, kukcia i polska dialekter i Vilniusregionen (СБ 80); litauiska kukùlė; grå ‘om hästens färg: grå’: Grå hästar, det var så de kallades, grå Jon; gråaktig ‘om färgen på hästens eller kons päls: grå’: Nå, en sådan är varken grå eller brun, sådan där gråaktig, tycker jag. Nå, sådana finns också, gråaktig, den är sådan, och pälsen kan vara både vitaktig och mörk, en sådan grå färg Lent. Sådana grå, gråaktiga kor Kras. En grå, sådan gråaktig ko [var] STarp; gråbrun ‘om färgen på kons päls: grå’: Gråbrun, en sådan mörkt vinröd färg; hos oss fanns en sådan i kolchosen STarp. Det finns en sådan gråaktig ko, nå, den har nyanser; den kallades gråbrun Lent; också gråaktig: Gråaktig, som en grå, sådan gråaktig ko STarp; gråaktig (TurNiSzw 157). Laučiūtė dokumenterar formen i polska dialekter i Litauen (СБ 84); litauiska šėmas.

Växtnamn och atmosfäriska fenomen

paparč ’ormbunke, en sporväxt med stora flikiga blad (Dryopteris)’: Jag går till skogen för att leta efter paparcia Intur; paporciowy ’ormbunks-’ (TurNiSzw 150); lit. papartis; pušnia ’snödriva’: Det har drivit upp sådana puśni, sådana snödrivor, lika höga som huset; mittemot huset står ett annat hus av snö. Det blir puśni, snöstorm, man kan inte komma ut. Förr körde de med hästar runt hela byn Intur; lit. pusnìs; warnalėszy ’växt i familjen korgblommiga med breda, runda blad och stora krokiga frukter (Arctium)’: Warnalėszy, warnalėszy är också samma som de där kardborrarna Šv; warnaleszy: Warnaleszy är en sådan växt där sådana knappar fastnar i håret Jon; lit. varnalėša.

Maträttsnamn

łapienia ’soppa på blad (av rödbetor eller annat)’: Som farmor berättade fanns det både łapienia och szupienia-soppa. Łapienia gjordes av kruczkowa-blad, och lite potatis tillsattes; en del hade ister i, andra smör, andra åt den mager Rud. Nå, łapienia, den görs av rödbetor, av bladen. På vårt språk heter det botwinka. Soppa på ängssyra är också łapienia Dub. Laučiūtė anger det vitryska leksemet лапеня från trakten kring Vilnius (СБ 47); lit. lapiẽnė; szupienia ’gröt kokad av spannmål och serverad söt’: Man kokade havren, torkade den sedan och malde den därefter på handkvarn; då blev den liksom små gryn, och man sållade och sållade bort alla agnar och skal. Sedan kokade man den och hällde på sött vatten med socker, och då blev det szupienia Rud; szupienie (SGP). Laučiūtė dokumenterar endast i polskan och hänvisar till polska ordböcker: szupienia, szupienie, szuponia (СБ

70

Acta Linguistica Lithuanica LXVII

Lietuvių kalbos skoliniai Lietuvos lenkų tarmėse

84); Kurzowa dokumenterar ordet i polska dialekter i Litauen (Kurz 437); lit. šiupinỹs ’gröt kokad av ärter, bönor, gryn, potatis eller rågmjöl, kött och annat’; szwilpiki plural, 1. ’klimp som rullas av bröddeg’. Szwilpiki görs också av den här bröddegen. Man tar ut degen, strör på lite mjöl så att den går att rulla, skär den i små bitar och kokar dem i kokande vatten; sedan tillsätter man fett eller smör. Så kallade man dem szwilpiki, bröd-szwilpiki Mež. 2. ’plättar av kokt potatis och mjöl, stekta med eller utan fyllning’. Szwilpiki är inte bondy; här talade man mer vitryska, och de kallades kakory. Man kokade potatis, mosade den, tillsatte lite mjöl och fyllde dem med svamp, eller med något slags kött eller lever; man formade dem, satte in dem i ugnen och gräddade dem. Sedan stekte man dem i smör eller grädde; en del fyllde dem med morötter Rud. Och de gräddade dem också utan något i (de här plättarna), man gräddade sådana tunna, szwilpiki Kras. De kallade dem szwilpiki och kakory, man gräddade dem på en plåt STarp. Szwilpiki (Wilłaszcz); lit. švilpūkai; švilpikiai.

4. Den fjärde gruppen av litauismer

En ganska stor grupp direkta lån utgörs också av de nyaste lånen, som uppstår genom litauiskans aktiva påverkan på polskan. De dyker spontant upp i informanternas tal, används oregelbundet och betecknar de senaste företeelserna; dessa lexem är bara delvis anpassade i språket. Här är några exempel: aukletoja ’pedagog, förskollärare’ – lit. áuklėtoja; duje plural ’gas’ – lit. dùjos; łajda ’TV-program’ – lit. laidà; plant ’landsväg, väg’ – lit. pléntas; sklip ’tomtmark för husbygge’ – lit. sklẏpas; połapinia ’tält’ – lit. palapinė.

SLUTSATSER

Analysen av lexikala litauismer som förekommer i polska dialekter i Vilnius-, Trakai-, Širvintos- och Molėtaiområdet visade att: 1) en liten grupp lån från perioden 1500–1700-talet har bevarats (i dialekterna dominerar lån med förändrad betydelse), och 2) den största lånegruppen, som förekommer i belarusiska och polska dialekter på Litauens territorium, utgörs av så kallade kontaktlitauismer (Мартынов 1965: 90). De tillhör andra semantiska kategorier än de lexem som förekommer i skriftliga källor och vittnar om täta kontakter mellan multietniska samhällen i ekonomisk och kulturell verksamhet (det rör sig om ord som beskriver människans utseende och karakteristiska handlingar och beteenden, samt lexem som betecknar värden inom boskapsskötsel, jordbruk och andligt och materiellt liv, liksom namn på maträtter).

Lån från litauiskan som förekommer i polska dialekter visar på det litauiska och belarusiska språkets inflytande på polskan i de undersökta områdena, ett inflytande som sträckt sig över århundraden. Den största

Straipsniai / Articles

71

KRISTINA RUTKOVSKA

delen av de litauismer som används i polska dialekter är väl dokumenterad i belarusiska dialekter, vilket kan tyda på att dessa lån kom in i polskan via belarusiska dialekter¹². Utifrån de presenterade språkdata kan man anta att de polska dialekterna i det undersökta området formades av ett belarusiskt språkligt substrat¹³. Analysen av de lexikala litauismer som presenteras visar att lånen först kom in i belarusiska dialekter, vilka hade bildats på litauisk substratgrund¹⁴, och först senare övergick till polskan.

Kanske skulle mer ingående undersökningar (om de fortfarande vore möjliga att genomföra i dag), inriktade på den fornbelarusiska språkets funktion under Storhertigdömet Litauens tid, särskilt på att fastställa hur dess talade variant var spridd bland landsbygdsbefolkningen, och på att fastställa belarusiernas etniska gränser inom Litauens territorium, göra det möjligt att beskriva det belarusiska språkets betydelse för poloniseringsprocessen bland Litauens bönder i mitten av 1800-talet.

FÖRKORTNINGAR FÖR ORTNAMN

Alion – Alionys, Širvintos distrikt

Arn – Arnionys, Molėtai distrikt

Bars – Barskūnai, Širvintos distrikt

Bez – Bezdonys, Vilnius distrikt

Buiv – Buivydžiai, Vilnius distrikt

Dub – Dubingiai, Molėtai distrikt

Intur – Inturkė, Molėtai distrikt

Jon – Joniškis, Molėtai distrikt

Kar – Karaižiškės, Trakų distrikt.

Karv – Karvys, Vilniaus distrikt.

Kern – Kernavė, Širvintų distrikt.

Kras – Krasnapolis, Trakų distrikt.

Lent – Lentvaris, Trakų distrikt.

Maiš – Maišiagala, Vilniaus distrikt.

Mež – Mežionys, Vilniaus distrikt.

Most – Mostiškės, Vilniaus distrikt.

Nem – Nemenčinė, Vilniaus distrikt.

Pab – Paberžė, Vilniaus distrikt.

Padv – Padvarionys, Vilniaus distrikt.

Paež – Paežėriai, Vilniaus distrikt.

Pal – Paluknys, Trakų distrikt.

Rud – Rūdiškės, Trakų distrikt.

STarp – Senasis Tarpupis, Trakų distrikt.

Šiaul – Šiauliai, Širvintų distrikt.

Šv – Šventininkai, Vilnius distrikt.

Ūta – Ūta, Molėtai distrikt.

Vid – Vidugiriai, Molėtai distrikt.

Virš – Viršuliškės, Vilnius distrikt.

¹² Vincas Urbutis framförde anmärkningar av detta slag i sin artikel, där han behandlade litauismer i nutida belarusiska; han uppmärksammade också den ojämna kronologiska fördelningen av litauismerna och deras varierande areella utbredning (Urbutis 1969 (2): 159–160).

¹³ Sådana slutsatser drogs i Valerijus Čekmonas artiklar (här ges hänvisningar endast till de publikationer som behandlade den språkliga situationen i Vilniusområdet och angränsande territorier (Чекман 1982, 1995; Čekmonas 1999). Den polske forskaren Janusz Rieger har vid upprepade tillfällen uttryckt uppfattningen att belarusiska utgjorde det språkliga underlag som formade de polska dialekterna i Vilnius- och Trakaiterritorierna (Rieger 2006: 39). Förespråkaren för denna hypotes, Leszek Bednarczuk, hävdar att belarusiskans territoriella gränser under historisk tid var mycket vidare och sträckte sig längre än Vilnius- och Trakaiterritoriet (Bednarczuk 1999: 103).

¹⁴ Frågan om ett litauiskt substrat på Belarus territorium väcker i dag inte längre några större tvivel; se de litauiska, belarusiska och ryska forskarnas artiklar om detta problem samt den omfattande bibliografin i publikationen: Судник Т. М., red., 1980: Балто-славянские этноязыковые контакты. Moskva: Nauka.

72

Acta Linguistica Lithuanica LXVII

Lietuvių kalbos skoliniai Lietuvos lenkų tarmėse

ŠALTINIAI

Jabl – Jablonskis Konstantinas 1941: Lietuviški žodžiai senosios Lietuvos raštinių kalboje 1: Tekstai. Kaunas: Lietuvos istorijos draugija.

Kurz – Kurzowa Zofia 1993: Język polski Wileńszczyzny i kresów północno-wschodnich XVI–XX w. Warszawa-Kraków: PWN.

LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas, elektroninis variantas, redaktorių kolegija: Gertrūda Naktinienė (vyr. red.), Jonas Paulauskas, Ritutė Petrokienė, Vytautas Vitkauskas, Jolanta Zabarskaitė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005. Prieiga internete: www.lkz.lt.

LKŽK – Lietuvių kalbos žodyno kartoteka su papildymais.

SEJL – Smoczyński Wojciech 2007: Słownik etymologiczny języka litewskiego. Wilno: Uniwersytet Wileński.

SEJP – Boryś Wiesław 2005: Słownik etymologiczny języka polskiego. Kraków: Wydawnictwo Literackie.

SEJPSŁ – Sławski Franciszek 1952–1982: Słownik etymologiczny języka polskiego 1–5. Kraków: Towarzystwo Miłośników Języka Polskiego.

SGP – Karłowicz Jan 1900–1911: Słownik gwar polskich 1–4. Kraków: Nakł. Akademii Umiejętności.

SPGL – Rieger Janusz, Masojć Irena, Rutkowska Krystyna 2006: Słownictwo polszczyzny gwarowej na Litwie, Warszawa: DiG, 119–455.

TurNiSzw – Zasób leksykalny polskiego dialektu ludowego Wileńszczyzny okresu międzywojennego utrwalony w pracach H. Turskiej, K. Nitscha i H. Szwejkowskiej (opracowała I. Grek–Pabisowa). – Acta Baltico–Slavica 26, 129–177.

Tur – Regionalne słownictwo Wileńszczyzny okresu międzywojennego utrwalone w pracy H. Turskiej Język polski na Wileńszczyźnie (opracowała I. Grek–Pabisowa). – Acta Baltico–Slavica 26, 121–129.

WilJaszcz – Rieger Janusz 1996, 1999: Słownictwo „wileńskie“ ze zbioru Leonarda Jaszc zanina. – Język polski dawnych Kresów Wschodnich 1, Warszawa: DiG, 79–109; tęsinys: Słownictwa „wileńskiego” ze zbiorów Leonarda Jaszc zanina ciąg dalszy. – Język polski dawnych Kresów Wschodnich 2, Warszawa: DiG, 57–77.

Dwil – Dwilewicz Barbara 1997: Język mieszkańców wsi Bujwidze na Wileńszczyźnie, Warszawa: DiG.

ГСБМ – Гістарычны слоўнік беларускай мовы: выпуск 1–32, рэд. А. М. Булыкі, А. І. Жураўскага. Мінск: Беларуская навука, 1982–2012.

СБ – Лаучюте Юрате Алоизовна 1982: Словарь балтизмов в славянских языках. Ленинград: Наука. Ленинградское отделение.

Straipsniai / Articles

73

KRISTINA RUTKOVSKA

СБГ – Слоўнік беларускіх гаворак паўночна-заходняй Беларусі і яе пагранічча 1–5, рэд. Юзэфа Фларьянаўна Мацкевіч. Мінск: Навука і тэхніка, 1979–1986.

СБМ – Насовіч Іван І. 1983: Слоўнік беларускай мовы. Мінск: Беларуская Савецкая Энцыкляпэдыя.

СГБ – Сцяшковіч Таццяна Піліпаўна 1972: Матэрыялы да слоўніка Гродзенскай вобласці. Мінск: Навука і тэхніка.

ЭСБМ – Этымалагічны слоўнік беларускай мовы 1978–2007: выпуск 1–12, рэд. Віктар Уладзіміравіч Мартынаў, Генадзь Афанасьевіч Цыхун. Мінск: Навука і тэхніка.

ЭСРА – Фасмер Макс 1964–1973: Этимологический словарь русского языка, Москва.

ЭССЯ – Этимологический словарь славянских языков 1974–2003: выпуск 1–30, ред. О. Трубачев, Москва: Наука.

LITERATŪRA

Bednarczuk Leszek 1994: Stosunki etnolingwistyczne na obszarze Wielkiego Księstwa Litewskiego. – Acta Baltico-Slavica 22, 109–124.

Bednarczuk Leszek 1999: Litewsko-słowiańskie pogranicze językowe w pierwszej połowie XX wieku w świetle badań Olgierda Chomińskiego. – Acta Baltico-Slavica 24, 95–106.

Čekmonas Valerijus 1999: O bilingwizmie polsko-litewskim i litewsko-polskim na Dence (czyli na północno-wschodnich obszarach Wileńszczyzny). – Sytuacja językowa na Wileńszczyźnie. Warszawa: Elipsa, 28–39.

Grek-Pabisowa Iryda 1993: O charakterze związków języka litewskiego z gwarami rosyjskimi i polskimi. – Lietuvių kalbotyros klausimai 30, 54–60.

Grek-Pabisowa Iryda 1997: Językowa rzeczywistość na Kresach północno-wschodnich. – Kresy – pojęcie i rzeczywistość. Warszawa: SOW, 145–179.

Grinaveckienė Elena 1977: Lietuviškos kilmės leksika Aukštadvario lenkų šnektoje. – Lietuvių kalbotyros klausimai 17, 133–142.

Grinaveckienė Elena 1983: Lietuviškos kilmės leksika Lietuvos paribio baltarusių šnektose. – Lietuvių kalbotyros klausimai 22, 182–204.

Grinaveckienė Elena 1991: Buivydžių apylinkių (Vilniaus r.) lenkų šnektos lituanizmai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 29, 47–64.

Laučiūtė Jūratė 2007: Baltiškos kilmės vardadžodžių galūnių likimas šiaurės slavų kalbose. – Res humanitariae 2, 85–102.

74

Acta Linguistica Lithuanica LXVII

Lietuvių kalbos skoliniai Lietuvos lenkų tarmėse

Otrębski Jan 1931: Litunizmy słownikowe w dialekcie polskim na Wileńszczyźnie. – Język Polski 16, 79–85.

Rieger Janusz 2006: Polszczyzna gwarowa na Litwie. – Janusz Rieger, Irena Masojć, Krystyna Rutkowska. Słownictwo polszczyzny gwarowej na Litwie. Warszawa: DiG, 11–48.

Rutkowska Krystyna 2006: Lituanizmy leksykalne w gwarach polskich na Litwie. – Janusz Rieger, Irena Masojć, Krystyna Rutkowska. Słownictwo polszczyzny gwarowej na Litwie. Warszawa: DiG, 73–108.

Rutkowska Krystyna 2007: Z zagadnień chronologii zapożyczeń litewskich w gwarach polskich z terenu Litwy. – Prace Filologiczne 53, 487–502.

Rutkowska Krystyna 2008: Świadomość narodowa a język ludności wiejskiej na pograniczu polsko-białorusko-litewskim. – Prace Filologiczne 54, 345–366.

Rutkowska Krystyna 2008a: Język a tożsamość na pograniczu polsko-litewskim. – Tożsamość - język - rodzina: z badań na pograniczu słowiańsko-bałtyckim. Warszawa: SOW, 53–68.

Rutkowska Krystyna 2010: O pojemności semantycznej zapożyczeń leksykalnych z języka litewskiego funkcjonujących w polszczyźnie gwarowej na Litwie. – Językowe i kulturowe dziedzictwo Wielkiego Księstwa Litewskiego. Księga jubileuszowa na 1000-lecie Litwy, red. J. Mędelska i Z. Sawaniewska-Mochowa. Bydgoszcz: Wydawnictwo Uniwersytetu Kazimierza Wielkiego, 342–348.

Rutkowska Krystyna, Sawaniewska-Mochowa Zofia 2012: Zapożyczenia litewskie dotyczące człowieka w gwarach polskich na Litwie. Aspekt semantyczny i etnolingwistyczny. –Baltistica. VIII Priedas, XI Baltistų kongreso straipsnių rinkinys, 99–117.

Smoczyński Wojciech 2001: Język litewski w perspektywie porównawczej. Kraków: Wydawnictwo UJ, 445–460.

Smułkowa Elżbieta 2002: Białoruś i pogranicza. Studia o języku i społeczeństwie. Warszawa: Wydawnictwo UW, 242–257, 272–283.

Tekielski Krzysztof 1980: Lituanizmy leksykalne w dialekcie okolic Podbrzezia i Niemenczyna. – Acta Baltico–Slavica 13, 62–73.

Turska Halina 1995: O powstaniu polskich obszarów językowych na Wileńszczyźnie, wstęp i opr. V. Čekmonas. Vilnius (przedruk z r. 1939).

Urbutis Vincas 1969 (1): Dabartinės baltarusių kalbos lituanizmai. – Baltistica 5, 43–68.

Urbutis Vincas 1969 (2): Dabartinės baltarusių kalbos lituanizmai (tęsinys). – Baltistica 5, 149–162.

Urbutis Vincas 1984: Slavų kalbų pseudobaltizmai. – Baltistica 20(1), 30–38.

Straipsniai / Articles

75

KRISTINA RUTKOVSKA

Walczak Bogdan 1982: Z zagadnień etymologizacji zapożyczeń romańskich w języku polskim. – Język–teoria–dydaktyka. Kielce: Wyższa Szkoła Pedagogiczna, 172–194.

Zdaniukiewicz Alojzy Adam 1972: Gwara Łopatowszczyzny. Fonetyka, fleksja, słownictwo. Wrocław: Zakład Narodowy im. Ossolińskich.

Zinkevicius Zigmas 1974: Alojzy Adam Zdaniukiewicz, Gwara Łopatowszczyzny. Fonetyka, fleksja, słownictwo. – Baltistica 10, 207–214.

Zinkevicius Zigmas 1984: Lietuvių kalbos istorija 1. Vilnius: Mokslas, 255–275.

Zinkevicius Zigmas 1987: Lietuvių kalbos istorija 2. Vilnius: Mokslas, 46–52, 61–68.

Аксамитов Анатоль 2000: Белорусско-литовская лексико-фразеологическая интерференция. – Acta Baltico-Slavica 25, 89–104.

Гринавацкене Эляна, Мацкевич Юзефа Ф., Романович Елена М., Чеберук Елена И. 1975: Бытовая лексика литовского происхождения в Западной Белоруссии. – Lietuvių kalbotyros klausimai 15, 163–195.

Лаучуоте Юрате Алоизовна 1973: Тематические особенности балтизмов в славянских языках. – Baltistica 11 (2), 155–164.

Лаучуоте Юрате Алоизовна 1975: Терминология обработки дерева (заимствования из балтийских языков в славянские). – Lietuvių kalbotyros klausimai 15, 145–161.

Лаучуоте Юрате Алоизовна 1982: Словарь балтизмов в славянских языках. Ленинград: Наука. Ленинградское отделение.

Мартынов Виктор Владимирович 1965: Типы лексических балтизмов в белорусских диалектах. – Acta Baltico-Slavica 9, 90.

Чекман Валерий Николаевич 1972: К проблеме литовско-белорусских лексических связей. – Baltistica, 8(2), 147–156.

Чекман Валерий Николаевич 1982: К социолингвистической характеристике польских говоров белорусско-литовского пограничья. – Studia nad polszczyzną kresową 1, 123–138.

Чекман Валерий Николаевич 1995: Предисловие. – Галина Турска. О происхождении польскоязычных ареалов в Вильнюсском крае. Vilnius: Mintis, 3–58.

76

Acta Linguistica Lithuanica LXVII

Lietuvių kalbos skoliniai Lietuvos lenkų tarmėse

Lithuanian borrowings in Polish dialects in Lithuania

SUMMARY

The subject of the description in this article is a large amount of lexical borrowings from the Lithuanian language which function in Polish dialects in Lithuania. The expressions recorded in the dense areas where the Polish language is primary, that is in the Vilnius and Trakai regions as well as in parts of the Širvintos and Molėtai regions, have been analysed. The comparative chronological analysis of lithuanian borrowings as well as the analysis on the transfer of the Baltic lexis into the Slavic dialects have been made. The verification of the historical dictionaries and vocabulary collected in the lexical studies of dialects shows that these expressions form several chronological layers (from the sparsely used 16th century borrowings till the latest borrowings that continue penetrating). The thematic comparison may indicate the variety of inter-ethnic relations on the former lands of the Grand Duchy of Lithuania. The indirect borrowings dominate due to the fact that a lot of borrowings penetrated into the Polish dialects through Belarusian. This fact may be used as a linguistic evidence confirming the thesis about the Belarusian origins of the new Polish dialects in Lithuania.

Įteikta 2012 m. rugsėjo 3 d.

KRISTINA RUTKOVSKA

Vilniaus universitetas, Polonistikos centras

Universiteto g. 3, LT-01513 Vilnius, Lietuva

[email protected]

Straipsniai / Articles

77