PAVEL SKORUPA

Lietuvių kalbos institutas

ORCID id: orcid.org/0000-0003-3903-7006

Forskningsområden: toponymi, kognitiv onomastik, kognitiv semantik.

DOI: doi.org/10.35321/all85-12

SPRÅKKONTAKTERNAS AVTRYCK I NUTIDA VILNIUS LÄNS HYDRONYMER OCH OIKONYMER: DE SLAVISKA SPRÅKENS INFLYTANDE PÅ LITAUISK TOPONYMI

Språkkontakternas avtryck i den nuvarande Vilnius läns hydronymer och oikonymer: de slaviska språkens inflytande på litauisk toponymi

S A M M A N F A T T N I N G

Den aktuella forskningen presenterar ett försök att identifiera de slaviska språkens (ryska, belarusiska och polska) inflytande på Vilnius läns toponymi på namnbildningsnivå. Följande särdrag i toponymbildningen identifierades: derivat med slaviska suffix från egennamn och appellativ av litauiskt ursprung; derivat med litauiska suffix och böjningsändelser från slaviska egennamn och appellativ; toponymer av slaviskt ursprung, det vill säga toponymer bildade med slaviska affix från slaviska egennamn och appellativ. Språkkontakter återspeglas också i slaviska toponymer som translittererats till det litauiska språket, det vill säga toponymer som uppstod ur slaviska appellativ eller onymer genom onimisering eller transonymisering. I ett antal fall är det svårt att fastställa om en toponym har slaviskt eller litauiskt ursprung. Dessutom presenteras fördelningen av dessa derivat efter toponymklasser och Vilnius läns distrikt.

Straipsniai / Articles

219

PAVEL SKORUPA

NYCKELORD: Vilnius läns ortnamn, hydronymer, oikonymer, ortnamn av slaviskt ursprung, ortnamn bildade med affix, translittererade ortnamn, språkkontakter.

ANNOTATION

I artikeln undersöks de slaviska språkens (ryska, belarusiska och polska) inflytande på Vilnius läns toponymi på ordbildningsnivå. Under undersökningen identifierades följande särdrag i ortnamnsbildningen: avledningar med slaviska suffix från egennamn och appellativ av litauiskt ursprung; avledningar med litauiska suffix och ändelser från egennamn och appellativ av slaviskt ursprung; ortnamn av slaviskt ursprung, det vill säga avledningar med slaviska affix från slaviska egennamn och appellativ. Språkkontakterna återspeglas också i slaviskt klingande ortnamn som translittererats till litauiska, det vill säga ortnamn som uppkommit genom onymisering eller transonymisering av slaviska appellativ eller egennamn. I vissa fall är det svårt att avgöra om ett ortnamn är av slaviskt eller litauiskt ursprung. Dessutom redovisas fördelningen av kontaminerade ortnamn efter Vilnius läns distrikt och ortnamnsklasser.

VIKTIGA ORD: Vilnius läns ortnamn, ortnamn av slaviskt ursprung, hydronymer, oikonymer, toponymiska affixavledningar, translittererade ortnamn, språkkontakter.

0. INLEDNING

I dag är det osannolikt att man finner en nation som i språkligt och kulturellt avseende inte har påverkats av grannnationerna till följd av språklig, kulturell, ekonomisk med mera kommunikation samt statens historisk-politiska utveckling. Under lång tid var Litauen omgivet av sina närmaste grannar: slaver (belarusier, polacker och ryssar), tyskar, finsk-ugriska folk och andra baltiska folk (Būga 1961: 493ff.). Dessutom har Litauens historiska landområden liksom dess nuvarande territorium länge varit hemvist för olika etniska grupper, som har lämnat sina spår i det litauiska språket, den litauiska kulturen och andra livsområden, däribland litauiska egennamn. Det största inflytandet på det litauiska onomastikonet har utövats av slaverna. För att få en klar förståelse av hur och varför de slaviska språken har påverkat det litauiska onomastikonet krävs en kortfattad kännedom om regionens geopolitiska och kulturella situation ur ett historiskt perspektiv.

Med kristendomens införande (1251–1387) (jfr Muldoon 1997: 137; Vitkus 2001: 42–43; Zinkevičius 2011: 193ff.) och senare bildandet av den polsk-litauiska realunionen (efter Lublinförbundet 1569),

220

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Footprints of Language Contacts in the Present-day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: the Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy

kom namn av utländskt ursprung in i den litauiska antroponymien och toponymien. Många litauiska egennamn påverkades av slaviska språk, särskilt polskan (Jurkštas 1985: 25–26; Zinkevičius 2011: 237ff.). Under denna period riktade den litauiska adeln ofta blicken mot Polen och andra länder och gav ofta sina residens namn som hämtats från utlandet. Poloniseringen av det litauiska onomastikonet fortsatte i flera århundraden och var särskilt uttalad i Vilniusregionen under första hälften av 20^th århundradet, när regionen annekterades av Polen och var känd som vojvodskapet Wilno. Efter upplösningen av den polsk-litauiska realunionen hamnade Litauen under det ryska imperiets styre (1795–1918), och förryskningsprocessen började och fortsatte under sovjetperioden (1944–1990)^¹

Ur ett historiskt perspektiv var Vilniusregionen, det vill säga landområden i Litauen och Belarus – territorier långt öster och sydost om dagens Litauen – ursprungligen bebodd av etniska baltiska stammar. Detta beläggs av Kazimieras Būgas arbeten^², Zigmas Zinkevičius (2011) samt andra namnforskare och lingvister, och bekräftas av den arkeologiska forskningen, jfr arbeten av Eugenijus Jova iša (2012, 2014, 2016, 2020, 2020a med flera) och andra forskare. I dag utgör Vilnius län, som omfattar en stor del (omkring en tredjedel) av det västra Vilniusområdet under mellankrigstiden, en kulturell och språklig periferi där litauer och relativt stora slaviska etniska grupper bor. År 2011 var 23% av Vilnius läns befolkning polacker, 10% ryssar och 3% belarusier (LSD2013: 2). Genom historien har antalet företrädare för de nämnda etniciteterna fluktuerat betydligt. Resultatet av de århundraden långa kontakterna och den lokala befolkningens långvariga flerspråkighet, liksom av detta lands långa, storslagna och ofta turbulenta historia, är ett antal ännu

^¹ Man menar att ortnamn med klar och entydig semantik drabbades hårdast under den period då Litauen helt stod under det ryska imperiet, senare delvis under polskt inflytande (annekteringen av Vilniusområdena) och slutligen under ett halvt sekel var ockuperat av sovjetregimen, eftersom de översattes till polska och senare till ryska. Litauiska ortnamn i andra regioner slaviserades och germaniserades också, men förblev mer intakta eftersom de hade stöd i det fungerande litauiska språket (jfr Jurkštas 1985: 5–7, 37–38; Zinkevičius 2011: 247ff.). För närvarande behandlas språk- och kulturkontakternas aspekt i det litauiska onomastikonet i arbeten av Laimutis Bilkis (2020, 2020a), Grasilda Blažienė (2011, 2013, 2018, 2020, 2020, med flera) [Anm.: se även Bilkis et al. 2019], Kazimieras Garšva (1993, 1999, 2019, 2020, 2020a med flera), Darius Ivoška (2016, 2018, 2019, 2019a, 2020, 2020a), Dalia Kiseliūnaitė (2020) och andra.

^² I dagens Belarus finns ett betydande skikt av baltiska ortnamn, särskilt hydronymer; även vissa aspekter av materiell kultur, språk, sedvänjor och trosföreställningar kan spåras. Den i särklass största kvarlevan av balterna i Belarus utgörs av ortnamn, eftersom det finns fler baltiska (litauiska) namn vid den belarusiska gränsen än namn av belarusiskt ursprung (Būga 1961: 493–550).

Straipsniai / Articles

221

PAVEL SKORUPA

fungerande ortnamn av slaviskt ursprung. Detta leder också till den aktuella forskningens komplexitet och nyskapande karaktär, eftersom: 1) ortnamn av slaviskt ursprung är ett atypiskt forskningsobjekt bland litauiska onomastiker och betraktas ofta som ett icke-autoktont arv och ignoreras, 2) identifieringen av ortnamn av slaviskt ursprung försvåras av avsaknaden av ett tydligt förhållningssätt till slavisismer i det allmänna litauiska språket^³; 3) det är svårt att bedöma de motsägelsefulla historiska processernas (olika politiska regimer och nationers migration, särskilt i gränsområden) inflytande på toponymien. I många fall anser vi att det utan extralingvistiska kunskaper och en ingående studie av historiska källor helt enkelt är omöjligt att avgöra om ett ortnamn är av baltiskt ursprung och vid någon tidpunkt i historien slaviserades (översattes), eller om det är ett slaviskt ortnamn.

Syfte. Den aktuella forskningen utgör ett försök att identifiera de slaviska språkens (ryska, belarusiska, polska) inflytande på Vilnius läns toponymi på namnbildningsnivå, med huvudfokus på modeller för ortnamnsbildning och identifiering av basord (etymon), samt på fördelningen av ortnamn som uppvisar språkkontakter mellan kommunerna i Vilnius län.

Forskningsmaterial och källor. Forskningens huvudsakliga material består av 158 ortnamn (13 potamonymer, 8 limnonymer, 137 oikonymer) som återspeglar språkkontakter. Ortnamnen valdes ut ur korpusen med 5126 officiellt fungerande ortnamn i Vilnius län^⁴ samt ur aktuella uppgifter som författaren samlat in från olika moderna elektroniska, tryckta och handskrivna arkivkällor (se Ortnamnens källor och referenser).

Forskningsmetodik. Med hänvisning till traditionella onomastiska forskningsmodeller (jfr Buga 1958, 1959, 1961; Vanagas 1970, 1981, 1996, etc.; Jurkštas 1985; Razmukaitė 1998, 2002, 2003, 2009, etc.; Sviderskienė 2006, 2006a, 2007, etc. och andra) bygger den lingvistiska undersökningen av ortnamnen i Vilnius län på etymologiska och derivationella analyser samt på olika lexikografiska källor (litauiska, ryska, polska etc. ordböcker).

Varje ortnamn åtföljs av hänvisningar till de namngivna objekten (i _subscript) och deras lokalisering, följt av en förklaring av dess ursprung: ett hypotetiskt

^³ Enligt våra observationer råder det inom litauisk onomastisk forskning ingen allmän enighet om när ett ortnamn som härletts från en slavicism ska betraktas som ett ortnamn av slaviskt respektive litauiskt ursprung, dvs. ett ortnamn som härletts från en slavicism i det allmänna litauiska språket betraktas typiskt som litauiskt. Enligt den allmänna definitionen är slavisismer lån från de slaviska språken, vilka genom de ständigt nära kontakterna mellan de baltiska och slaviska språken kom in i det litauiska språket och utgör omkring 1,5% av dess allmänna ordförråd och ännu mer i dialekterna. Ofta är det svårt att avgöra en slavicismens ursprung på grund av de slaviska språkens gemensamma drag (VLEe).

^⁴ 3900 namn på bosättningar (städer, tätorter, byar och järnvägsstationer med en bosättning), 718 sjönamn, 362 namn på floder och bäckar samt 146 dammnamn.

222

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Footprints of Language Contacts in the Present-day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: the Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy

basord (etymon) och dess betydelse. De aktuella formerna av de analyserade ortnamnen kursiveras, skrivs med fet stil och accentueras där så är möjligt. Om det inte går att avgöra vilket slaviskt språk (belarusiska, polska, ryska) ortnamnet ”genetiskt” tillhör, eftersom det kan vara härlett från en stam som används i de nämnda slaviska språken, anges alla etymologiska möjligheter. E-versionerna av litauiska, polska, ryska och belarusiska ordböcker användes för att identifiera de etymon som de analyserade hydronymerna och oikonymerna är knutna till och härledda från, samt för att ange appellativens betydelser (se Lexikografiska källor). I avsnitten nedan grupperas ortnamnen efter de mest typiska dragen i ortnamnsbildningen.

1. AVLEDNINGAR MED SLAVISKA SUFFIX FRÅN LITAUISKA EGennAMN OCH APPELLATIV

Den första kategorin av ortnamn som återspeglar kontakterna mellan litauiska och slaviska språk är det som kan kallas ”kontaminerade” ortnamn. Med beteckningen ”kontaminerade” ortnamn avses ortnamn som bildats med slaviska affix^⁵ från litauiska appellativ eller egennamn. Ortnamn som ”genetiskt” tillhör ett språk och uppvisar element från andra språk är typiska i gränsområden där olika etniska grupper lever tillsammans och där språkligt inflytande äger rum. I sådana områden anpassas ortnamn som genetiskt tillhör ett visst språk ofta av andra nationaliteter som bor där, medan ursprunget till sådana namn vanligtvis bestäms utifrån ursprunget hos deras rot (IGC 1993: 7–8). Ett sådant inflytande från slaviska språk på litauisk toponymi iakttas i klasserna hydronymer och oikonymer.

1.1. Ortnamn härledda från egennamn

1.1.1. Pol. Suf -anka / Rus. Suf -анка (–янка) avlett potamonym Kubanka (Šlčn D) från bosättningsnamnet Kubōnys_ᵥ (Šlčn D);

^⁵ För slaviska affix, se Ambrazas (2000: 111ff.), Biryla, Shuba (1985: 210ff.), Bąk (1984: 211ff.), Shvedova et al. (1980: 183ff.).

Straipsniai / Articles

223

PAVEL SKORUPA

1.1.2. Bel. / Pol. / Rus. Suf -ka /-ka avlett potamonym Girdžiūnka (V D) från bebyggelsenamnet Girdžiūnaiᵥ (V D) (jfr LVŽ I 194)^⁶, och oikonymen Gelvā́nka (Šr D) från limnonymen GelvānęL (Šr D) (jfr LVŽ I 136);

1.1.3. Pol. Suf -ówka avledda oikonymer från litauiska antroponymer: _{Bugeluwkaₛₜₑₐd} (Trak D) ← Bugėlis (jfr LVŽ I 599); _{Petruoktaₛₜₑₐd} (Šr D) ← PN Pėtras (ett vanligt kristet namn i Litauen); Sakaluwkaᵥ (Ukm D) ← Sākalas (PDB)^⁷;

1.1.4. Pol. Suf -szczyzna (-yzna) / Bel. -шчына (-шчызна) avledda oikonymer från litauiska antroponymer Adamaŭčiznaᵥ (Ukm D) ← Adamaŭskas (Razmukaitė 1998: 82), eller det kristna namnet Adõmas: Adam- (Zinkevičius 2011a: 71), jfr även PN Pol. Adam, Bel. / Rus. Aдaм (Biryla 1966: 22ff.; 1982: 18ff.); _{Baikoščiznaₛₜₑₐd} (Švčn D) ← Baikoŭskas (Razmukaitė 1998: 94); Baraučiznaᵥ, Baraučiznaᵥ (Ukm D) ← Baraŭskas, Baraŭskas, Baraŭskis, Baraŭskis (Razmukaitė 1998: 94, jfr LVŽ I 365)^⁸; Bartkelevičiznaᵥ (Ukm D) ← Bartkelēvičius (Razmukaitė 1998: 48, jfr LVŽ I 390; Zinkevičius 2011a: 72); Grebliaŭčiznaᵥ (Šr D) ← Grebliaŭskas, Grebliaŭskas (PDB, jfr Razmukaitė 1998: 94, LVŽ III 272); Miliaŭčiznaᵥ (Ukm D) ← Miliaŭskas, Miliaŭskas (PDB); Rakaučiznaᵥ (Ukm D) ← Rakaŭskas, Rakaŭskas (PDB); Rinkaŭčiznaᵥ (El) ← Rinkāŭskas (Razmukaitė 1998: 95); _{Rutovčiznaₛₜₑₐd} (Švčn D) ← *Rutovas, jfr Rutāvičius (Razmukaitė 1998: 48); _{Stakaŭčiznaₛₜₑₐd} (Šr D) ← Stakaŭskas (Razmukaitė 1998: 82).

Dessa ortnamn, som har avletts av litauiska egennamn, utgör en större grupp i kategorin kontaminerade ortnamn. Som framgår av exemplen ovan finns det största antalet kontaminerade ortnamn i klassen oikonymer: 11 oikonymer är avledda med slav. suf -(š)čizna och 3 oikonymer är avledda med hjälp av slav. suf -uvka från litauiska antroponymer; 1 oikonym är en avledning med slav. suf -ka från en limnonym av litauiskt ursprung. I

^⁶ Härefter presenteras Vilnius läns officiellt fungerande ortnamn (oikonymer och hydronymer) som återspeglar språkkontakter i sin helhet vid tidpunkten för denna artikels tillkomst, inklusive både ortnamn av litauiskt ursprung som påverkats av slaviska språk och ortnamn av slaviskt ursprung. Vissa av ortnamnen har redan analyserats i litauiska onomastikers arbeten och i de tre publicerade volymerna av Dictionary of Lithuanian Place Names (LVŽ – Lietuvos vietovardžių žodynas). Efter bästa förmåga och med vederbörlig respekt hänvisar författaren till föreliggande artikel till forskare som har analyserat sådana ortnamn och till deras respektive arbeten. Eventuella saknade ortnamn eller verk utan angiven källa är uteslutande författarens eget misstag.

^⁷ Enligt Zinkevičius (2011a: 94) är oikonymen besläktad med zoolexemet på litauiska sākalas ’rovfågel (Falco)’.

^⁸ Å andra sidan relaterar Zinkevičius (2011: 120) båda oikonymerna till den slaviska fysiografiska termen bor (Pol. bór, Rus. бор) ’stor, tät, gammal barrskog’.

224

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Footprints of Language Contacts in the Present-day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: the Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy

klassen potamonymer, 1 namn är en slav. suf –anka och 1 namn är en slav. suf. -ka-avledning från oikonymer av litauiskt ursprung.

1.2. Ortnamn avledda från appellativ

Appellativavledningarna utgör en mindre del av kategorin kontaminerade ortnamn och omfattar 2 potamonymer och 2 oikonymer, jfr:

1.2.1. Pol. Suf -anka / Rus. Suf –anka (–янка) / Bel. Suf –янка avledd potamonym Akliánka (Šlčn D) ← lit. åklas ’igenvuxet kärr, slutet, ogenomträngligt’; Koplyč ianka (V D) ← lit. koplyčia ’kapell, liten kyrka’; och oikonymen Smĕliánkagård (Šr D) ← lit. smĕlis ’sand’ (jfr Razmukaitė 1998: 14); 1.2.2. Rus. Suf –овка avledd oikonym Plentovkаgård (Švčn D) ← lit. pléntas ’(huvud)väg, landsväg’.

2. LITAUISKA SUFFIX OCH BÖJNINGSAVLEDNINGAR FRÅN SLAVISKA EGENNAMN OCH APPELLATIV

2.1. Ortnamn avledda från egennamn

Ortnamn avledda från egennamn (i samtliga fall – från slaviska antroponymer) omfattar 8 fall i klasserna hydronymer (1 potamonym och 1 limnonym) och oikonymer (5 namn) med följande avledningsmönster^⁹:

2.1.1. Lit. f sg böjning –ē avledd potamonym Nezdīlė (Šlčn D) ← PN Bel. / Rus. Незды́ло (Vanagas 1981: 230); 2.1.2. Lit. genitivböjning avledd limnonym Privalskio ežeras (Trak D) ← PN Rus. Прива́льский / Пржевальский, jfr Pol. Pszewalski / Przewalski (Wójtowicz 2013: 255); 2.1.3. Litauiska pl-böjningar avledda oikonymer Andreìkosᵥ (Švčn D) ← PN Pol. Andrejko (SSNO I 36), ukr. Андре́йко (Редько 1969: 73)¹⁰; Krupàviesaiᵥ (Šlčn D) ← PN Bel. Крупавец (Biryla 1969: 220); Stasŷlosᵥ (Šlčn D) ← PN Pol. Stasil, Stasło (Gała 1985: 262), men troligen från Stasilo (efternamn som för närvarande används i Šalčininkai-distriktet).

^⁹ För litauiska avledningsaffix, jfr DLKG 88ff.; Skardžius 1996; Ambrazas 2000.

^¹⁰ Ortsnamnet kan dock vara besläktat med PN Lith. Andreikà, Andreìkus (jfr LVŽ I 93).

Straipsniai / Articles

225

PAVEL SKORUPA

2.1.4. Lith. Suf -iškės avledda ortnamn Gornostajiškės (Šlčn D) ← PN Pol. Ulianna Hornostajowa 1731 (LVŽ III 243), Bel. Гарнастай ^{(Biryla 1969: 104)¹¹}; Zatiškėsᵥ (Švčn D) ← PN Pol. Zata (LVGDB);

2.1.5. Lith. Suf -avas, -ава av slaviskt ursprung avledda ortnamn Ivanavàᵥ (Šr D) ← PN Bel., Rus. Иван (Biryla 1966: 83ff.; 1982: 64ff.), jfr Razmukaitė (1998: 80), som relaterar denna bosättning till det kristna namnet Ivānas. Enligt Razmukaitė (1998: 14) är suffixen Suf –ava, –avas i litauisk toponymi typiska avledningssuffix för ortnamn, särskilt i gränsområdena^¹².

2.2. Ortnamn avledda från appellativ

Ortnamn avledda från slaviska appellativ utgör den största gruppen (29 fall) i denna kategori – 24 ortnamn är avledningar genom litauiska böjningsändelser (2 potamonymer, 1 limnonym, 21 ortnamn), dessutom är 5 ortnamn avledningar genom litauiska suffix (4 ortnamn och 1 limnonym), jfr:

2.2.1. Lith. femininum singularis böjningsändelse –ė avledda potamonymer Bezdonė (V D) ← Bel. бяздонне: бездань ‘avgrund, djup plats’, jfr Rus. бездонный, –ая ‘bottenlös; (bildligt) ytterst djup (← Rus. бездна)’, eller Pol. bezdenny ‘djup, bottenlös’^¹³; Petruškė (Švčn D) ← Pol. pietruszka ‘persilja’; limnonym Tapelnė (El) ← Rus. топель ‘dy, träsk’, Pol. topiel, topielisko ‘en djup plats i en flod, damm eller sjö; ett sumpigt träsk’, Bel. тапелец (тапельник, тапельніца) ‘drunknad person’,? (dial.) *тапельня ‘plats där något/någon sjunker’; ortnamn Roskošněstead (Šr D) ← Bel. раскошны / Pol. rozkoszny / Rus. роскошный ‘lyxig, praktfull’;”},{

2.2.2. Lith. maskulinum singularis böjningsändelse -is avlett ortnamn Poliešisᵥ (El) ← Bel. палесце, падлесце / Rus. полесье ‘ett landområde intill en skog’;

2.2.3. Lith. maskulinum singularis böjningsändelse –(i)us avledda ortnamn Zatišiusort, Zatišiusᵥ (V D) ← Bel. зацішша / Pol. zacisze / Rus. затишь, затишье ‘lugnt, vindskyddat; avskild, öde, avlägsen plats, vildmark’;

2.2.4. Lith. pluralböjningar avledda ortnamn Grabniokaiᵥ (Trak D) ← Bel. грабнік, грабняк / Pol. grabnik / Rus. грабинник ‘avenbokssnår’ (jfr LVŽ III 248); Kaniūkaiᵥ, Kaniūkaiᵥ (V D), Kaniūkaiᵥ (Šlčn D) ← Rus. конюх / Bel. конюх ‘stallarbetare; hästuppfödare’ (jfr LVGDB); Kalesniūkaiᵥ (V D),

¹¹ Razmukaitė (1998: 31) föreslår att ortnamnet är besläktat med potamonymen *Gornostaja, jfr bäcknamnet Gornost aika (Šlčn D).

¹² För dessa suffix, se även Skardžius 1996: 379–381.

¹³ För andra etymologiska versioner av denna potamonym, jfr LVŽ I 466, även Jurkštas (1985: 19).

226

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Spår av språkkontakter i nutida hydronymer och oikonymer i Vilnius län: de slaviska språkens inverkan på litauisk toponymi

Kalesniškaiᵥ (Šlčn D) ← Bel. калеснік / Pol. koleśnik ’hjulmakare, körsven’ (för dessa oikonymers möjliga antroponymiska ursprung, jfr LVGDB); Navasiòlkaiv, Navasiòlkaiv (El), Navasiòlkaiv, Navasiòlkai Iv, Navasiòlkai IIv, Navasiòlkai IIIv (Šr D), Navasiòlkosv, Navasiòlkosstead (Švčn D) ← Bel. навасéлка (f pl навасёлкі, m pl навасёлы, m sg навасёл, навасельцу) / Rus. новосёлка, новосёл (f pl новосёлки) ’någon som nyligen bosatt sig någonstans’, jfr Pol. nowy ’ny’ + Pol. sioło ’by; lantlig bosättning’: Pol. nowe ’ny’ + siołko ’liten by, bosättning på landsbygden’ (se även LVGDB); Novosãdaiᵥ (V D) ← Bel. новы / Rus. новый / Pol. nowy ’ny; något som nyligen uppkommit’ + Bel. / Rus. сад / Pol. sad ’trädgård’; Piõrkosᵥ (Švčn D) ← Bel. пёрка (pl пёрки) ’fjäder(fjädrar)’; Popiẽlaiᵥ (V D) ← Bel. попел ’aska’;

2.2.5. Lit. avledningssuffixet –iškė i avledda oikonymer Slabadiškėᵥ (Švčn D) ← Bel. слабадá / Rus. слободá ’en stor by med en fri befolkning (fram till livegenskapets avskaffande i Ryssland)’, eller ’en by nära staden, en förort’;

2.2.6. Lit. avledningssuffixet –okas i avledda limnonymer Glušõkas (Šr D) ← Bel. глу̌шак / Rus. глухой ’avlägsen’^¹⁴.

2.2.7. Lit. –auka av slaviskt ursprung i avledda oikonymer Malináuka Iv, Malináuka IIv, Malináukaᵥstead (El) ← Rus. малина / Bel. маліна / Pol. malina ’hallon’. I litauisk toponymi är suffixet –auka (jfr Rus. Suf –овка, Pol. Suf –ówka) ett typiskt avledningssuffix för ortnamn i gränsområdena (Razmukaitė 1998: 14).

2.3. Toponymer avledda från appellativ eller egennamn

I vissa fall är det svårt att avgöra om ortnamn är avledda från ett appellativ eller ett egennamn på grund av den lexikala basens oklara karaktär. Sådana toponymer utgör den minsta gruppen i kategorin ortnamn av slaviskt ursprung; jfr följande 4 oikonymer:

2.3.1. Dzekceriškėsᵥ (El) kan vara relaterat antingen till Bel. дзяцяр ’producent eller försäljare av tjära’, eller till PN Bel. Дзядзяр, Дзяхцяр (Biryla 1969: 132) och är avlett med hjälp av Lit. Suf –iškės^¹⁵;

¹⁴ Se även Vanagas (1970: 186).

¹⁵ Jfr LVŽ III 442, där oikonymen också relateras till PN Pol. Dzięgciar, Dziekciarz; eller Razmukaitė (1998: 58), som relaterar bebyggelsenamnet till PN Lit. *Dzekceris.

Straipsniai / Articles

227

PAVEL SKORUPA

2.3.2. Dembniākai^stead (Trak D) är med största sannolikhet en lit. m pl-böjningsform –ai, avledd från pol. dėbniak ’ekdunge’, eller kan vara besläktat med PN pol. Dėbniak (SMPRL 214, se även LVŽ II 201).

2.3.3. Jalōvėv (Trak D) är möjligen avlett från pol. jałowiec ’en (Juniperus)’, eller från PN bel. Яловы (Biryla 1966: 281) genom lit. böjning på -ė;

2.3.4. Sarōkpolis (Švčn D) kan vara besläktat antingen med bel. сарока / rus. сорока ’skata’ + rus. поль: поле ’fält’. Å andra sidan kan namnets första led vara besläktat med PN bel. Сарока, Сарокін / ukr. Сорока / rus. Сорока, Сорокин (Biryla 1969: 366). Det andra ledet markeras av lit. m sg-böjning –is.

3. TOPONYM AV SLAVISKT URSPRUNG

3.1. Toponymer avledda från egennamn

Under undersökningen identifierades en grupp ”genetiskt” slaviska ortnamn. Analysen har visat att toponymer som härrör från slaviska egennamn avleds med hjälp av slaviska affix från antroponymer, belagda i oikonymklassen (17 fall). I de flesta fall är det helt enkelt omöjligt att avgöra vilket antroponym från något av de tre slaviska språk som för närvarande talas i Vilnius County som låg till grund för oikonymen, jfr:

3.1.1. Pol. Suf –ówka-avledda oikonymer Januwkà^v (V D), Januwkà^stead (Šr D) ← Pol. Jan (Rospond 1973: 180–181; SSNO II 403) / Bel. Ян (Biryla 1966: 84); Kijuwkà^v (Trak D) ← Bel. Кіÿ (Biryla 1969: 220) / Pol. Kij (SNNP 68); Leonuwkà^v (Švčn D) ← Bel. / Rus. Леон (Biryla 1966: 108ff.; 1982: 85ff.); Michaluwkà^stead (Šr D) ← Pol. Michał, jfr. bel. / rus. Михаил, Михал (Biryla 1966: 121); Stanislawuwkà^stead (Šr D), Stanislawuwkà^v (Ukm D) ← Bel. Станіслаў / Rus. Станислав / Pol. Stanisław (Biryla 1966: 155; 1982: 110ff.)¹⁶;

3.1.2. Rus. Suf –овка-avledda oikonymer Agurjānouvka^stead (Švčn D) ← Rus. Агурьянов (Agurjanov) (efternamnet som för närvarande är registrerat i Švčn D)¹⁷; Kochanovkà I^v, Kochanovkà II^v, Kochanovkà III^v (Švčn D) ← Pol. Kochan,

¹⁶ Enligt Zinkevičius (2011a: 88) kan oikonymen vara den pol. Suf -uwka-avledning från det kristna namnet lit. Stanislovas.

¹⁷ Oikonymens antroponymiska ursprung föreslås också i LVŽ I 25.

228

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Footprints of Language Contacts in the Present-day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: the Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy

Kochanowski (Rymut 1999: 420), eller Bel. / Rus. Кохан (Biryla 1969: 216) (jfr LVGDB);

3.1.3. Bel. / Rus. Suf -ka-avledda oikonymer Kazareškàv (Šr D), Kazareškàv (Ukm D) ← Bel. Казарэз, Козорез, Козарез (Biryla 1969: 169);

3.1.4. Bel. Suf -iha-avledda oikonymer Kazerežina v (El) ← Bel. Казарэз, Козорез, Козарез (Biryla 1969: 169); Marusinàby (Ščn D) ← Bel. DIM Марусь: Марцін (Biryla 1982: 86ff.); Lipinàv (Švčn D) ← Bel. Ліна, Ліпка, Ліпінскі / Rus. Липин, Липов (Biryla 1969: 252);

3.1.5. Pol. Pref pod- / Rus. Pref pod(ле)-avledd oikon y m Podhaliampōlisv (El) ← Pol. Pref pod- / Rus. Pref pod(ле)- ‘nära/under’ + oikonym Haliampōlis^18.

De mest produktiva suffixen i denna grupp är Pol. Suf -ówka och Rus. Suf -овка, som observerades i 7 respektive 4 oikonymer. Bel. Suf -iha observeras i 3 fall, medan det minst produktiva suffixet är Bel. / Rus. Suf -ka, som observerades i 2 homogena oikonymer. I ett fall har oikonymen avletts från en annan sammansatt oikonym med hjälp av det slav. pref. pod-.

3.2. Toponymer avledda från appellativ

3.2.1. Pol. Suf -ówka-avledda oikonymer Astrukàv (Šr D), Ostrukàv (Trak D) ← Pol. ostrówek, ‘skog, snår på flodstränder’, ostrów ‘ett fält beläget mellan diken’, men kan vara relaterat till Bel. acmpoy ‘ö’ (jfr LVŽ I 194); Boruvkàv, Boruvkàby, Boruvkàby (Švčn D), Baruvkàby (Ukm D) ← Pol. bór, Bel. / Rus. бор ‘stor, tät, gammal barrskog’19; Dambruvkàv (El), Dambuvkàv, Dembuvkàby, Dembuvkàv (Šr D) ← Pol. dąbr (dąmrze), dąb ‘ek’, dębówka, debina, dąbrowa ‘ekdunge’ (även jfr LVŽ II 116–118); Gajuvkàby (V D) ← Bel. гай, Pol. gaj ‘liten skog’, eller kan vara relaterat till Pol. gajówka ‘skogvaktarstuga’ (jfr LVŽ III 30); Lipuvkàby (Šr D) ← Bel. липа / Pol. lipa / Rus. липа ‘lind’; Osinuvkàv (Šr D) ← Pol. osina ‘asp; snår eller snårskog av asp’; Saduvkàby (Švčn D) ← Bel. / Rus. сад, eller Pol. sad ‘trädgård’; Sasnukaby (Šr D) ← Bel. сосна ‘tall’, jfr Pol. sosna;

3.2.2. Rus. Suf -овка-avledda oikonymer Beregovkàby (Švčn D) ← Rus. берег ‘strand, flodbank’, береговой ‘belägen vid stranden’ (jfr LVŽ I 437); Borovkàby (Švčn D) ← Bel. / Rus. бор ‘stor, tät, gammal barrskog’

¹⁸ Den sammansatta oikonymen Haliampōlis har uppenbarligen antroponymiskt ursprung och kan vara relaterad till PN Pol. Halian, Haliana (LVŽ III 379). Den andra komponenten är en lit. böjningsändelse -is, avledd från rus. поль: поле ‘fält’.

¹⁹ Alternativt är dessa oikonymer relaterade till Bel. бароўка ‘platser där blåbär växer’, eller lit. bãras ‘barrskog’ (LVŽ I 392–393, 540; Zinkevičius 2011a: 120).

Straipsniai / Articles

229

PAVEL SKORUPA

(jfr LVŽ I 392–393, 540); Malinovŭka_stead, Malinovŭka_stead (Švčn D) ← Rus. малина / Bel. маліна ‘hallonet’;

3.2.3. Bel. / Pol. / Rus. Suf –ka /–ka-avlett potamonym Nedzviadka (V D) ← Pol. niedźwiadek: niedźwiedź ‘(Ursus) björnung’, och oikonymerna Vigadka (Švčn D), Vigodka_stead (El), Vigodka_v (Trak D) ← Bel. выгода ‘bekvämlighet; vidsträckt område; (bildligt) frihet, vilja, självständighet’ / Pol. wygoda ‘bekvämlighet’.

3.2.4. Bel. Pref па–(за)-avlett oikonym Pazaliėšė_stead (V D) ← Bel. Pref па–(за) ‘bakom’ + залессе ‘området bakom skogen’.

Toponymer som bildats från slaviska appellativ med hjälp av slaviska avledningsaffix utgör den största gruppen i kategorin ”genetiskt” slaviska namn. Totalt identifierades 24 fall: 1 potamonym och 23 oikonymer. Den mest produktiva suffixet i denna grupp är Pol. Suf –ówka, som förekommer i 15 oikonymer bildade antingen från fytolexem som betecknar snår av vissa växter eller från nomenklaturtermer. Det minst produktiva affixet är Bel. Pref na–(за), som används för att bilda en oikonym från en nomenklaturterm.

3.3. Toponymer bildade från egennamn eller appellativ

Oikonymerna i denna grupp (3 fall) är uppenbart av slaviskt ursprung och har bildats med hjälp av Bel. / Pol. / Rus. Suf –ka/–ka. Den lexikala arten hos etymonet är emellertid inte klar, jfr: Manastirka_stead (Šr D) kan vara besläktat med Bel. манастыр ‘kloster’, eller med PN Bel. Манастырэнка (Biryla 1966: 188); Saloménka_stead (Švčn D) kan härstamma från Bel. саломінка ‘halm’, саломяны ‘gjord av halm’, eller kan vara besläktat med PN Bel. Салома, Солома, Rus. Соломин (Biryla 1969: 363); Začerpka_v (Trak D) kan vara en avledning från Bel. (dial.) зачэпка, зачэпка / Pol. zaczepka ‘hake, krok’, eller PN Bel. Зачэпна (Biryla 1969: 158) (se även LVGDB).

4. TRANSLITTERERING TILL DET LITAUISKA SPRÅKET

4.1. Translittererade toponymer av appellativt ursprung

De translittererade toponymerna av appellativt ursprung utgör den största gruppen i kategorin translittererade toponymer. Sådana namn kan observeras i

230

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Spår av språkkontakter i nutida hydronymer och oikonymer i Vilnius län: de slaviska språkens påverkan på litauisk toponymi

klasserna potamonymer, limnonymer och oikonymer med 3, 3 respektive 34 namn, jfr:

4.1.1. potamonymer Aliosà (El) ← Bel. (dial.) алёц, альца ‘torvigt kärr; sank äng, ibland med alar; alkärr’, jfr Pol. ols ‘skog i ett kärr’ (jfr även LVŽ I 62, 64; Vanagas 1981: 39, 40); Kamenà (Šlčn D) ← Pol. kamienna, -y / Bel. каменны, -ая / Rus. каменный, -ая ‘stenig’, jfr Bel. / Rus. камень^{, ‘stone’²⁰}; Manièrka (V D, Švčn D) ← Pol. manierka, Rus. манерка ‘en flaska: en platt, förslutningsbar flaska för att bära dricksvatten eller en dryck, fäst vid ett midjebälte eller en axelrem eller buren i en ficka’ (jfr Vanagas 1981: 204);

4.1.2. limnonymer Glušnià (Švčnč D) ← Rus. глушня: глушь / Bel. глушы ‘en avlägsen, (skogbevuxen), obebodd plats’ (jfr även Vanagas 1981: 118–119); Zapolè (V D) ← Pol. zapole ‘skoglöst område; område täckt av åkermark’, jfr Rus. заполоть ‘en plats bakom åkerfälten’; Zatišè (V D) ← Pol. zacisze, jfr Bel. зацішша, Rus. затишье ‘lugnt, vindskyddat; avskild, ödslig plats, vildmark’;

4.1.3. oikonymer Cegèlniestead, Cegèlnièv, Cegèlnièstead, Cegèlnièv, Cegèlniàstead, Dembinàv, Dembinàv, Koliòniјаv, Akoliòniјаv, Papierniàv, Paguliánkaₛₜₑₐd, Poguliánka Iᵥ, Poguliánka IIᵥ, Poguliánkaₛₜₑₐd, Poguliánkaₛₜₑₐd, Pyšnàₛₜₑₐd, Slabadàᵥ, Slabadàᵥ, Slabadàᵥ, Slabadkàᵥ, Slabadàᵥ, Slabadàₛₜₑₐd, Slabadàᵥ, Slabadàᵥ, Slabadàᵥ, Slabadàᵥ, Smoliárniėₛₜₑₐd, Šafárnėₛₜₑₐd, Šafárnėᵥ, Šafárnėᵥ, Ustrõnėᵥ, Zacišèₛₜₑₐd, Zabłòčėᵥ (Šr D), (Švčn D), (Trak D), (V D), ← Bel. цагельня, Pol. cegielnia ‘fabrik för tegel och andra byggnadsmaterial av lera’ (jfr LVŽ II 4–5); Dembinàv, (Trak D), Dembinàv (V D) ← Pol. dębina ‘ekdunge’ (jfr LVŽ II 201); Koliòniјаv (Šr D), Akoliòniјаv (Švčn D) ← Pol. kolonia ‘en grupp hus belägen utanför stadskärnan eller utanför byn’; Papierniàv (Šr D) ← Bel. паперня, Pol. papiernia ‘pappersbruk’; Paguliánkaₛₜₑₐd, Poguliánka Iᵥ, Poguliánka IIᵥ (Trak D), Poguliánkaₛₜₑₐd (Šr D), Poguliánkaₛₜₑₐd (Švčn D) ← Bel. пагулянка, Pol. pohulanka, Ukr. погулянка ‘folkfest på landet, fest, fritid’ eller ‘plats för promenader’, eller ‘drickande, smicker, festmåltid’; Pyšnàₛₜₑₐd (V D) ← Bel. пышна: пышны ‘rik, frodig, storslagen’; Slabadàᵥ, Slabadàᵥ, Slabadàᵥ, Slabadkàᵥ (V D), Slabadàᵥ (Šlčn D), Slabadàₛₜₑₐd (Švčn D), Slabadàᵥ (Trak D), Slabadàᵥ, Slabadàᵥ, Slabadàᵥ, Slabadàᵥ (Ukm D) ← Bel. слабада́, jfr Rus. слобода́ ‘en stor by med en fri befolkning (fram till livegenskapets avskaffande i Ryssland)’ eller ‘en by nära staden, en förort (föråldrat)’²¹; Smoliárniėₛₜₑₐd (V D) ← Rus. смолярня / Pol. smolarnia / Bel. смалярня ‘tjärfabrik’; Šafárnėₛₜₑₐd, Šafárnėᵥ (Šr D), Šafárnėᵥ (Trak D) ← Bel. (nedsättande) шафарня ‘kuskar’; Ustrõnėᵥ (Šr D) ← Pol. ustronie ‘område bortom mänskliga bosättningar’, jfr Pol. ustroń ‘avsides belägenhet, skyddad plats’; Zacišèₛₜₑₐd (El) ← Pol. zacisze / Rus. затишье ‘lugnt, vindskyddat; avskild, ödslig, avlägsen plats, vildmark’; Zabłòčėᵥ (Švčn D) ← Pol. zabłocie ‘plats bakom kärret, våtmark’.

^²⁰ För en annan etymologisk version, se Vanagas (1981: 144).

^²¹ Jfr även Zinkevičius (2011a: 131).

Straipsniai / Articles

231

PAVEL SKORUPA

4.2. Transkriberade toponymer av egennamnsursprung

De transkriberade toponymerna omfattar två namn i klassen hydronymer (1 potamonym och 1 limnonym) som har uppstått ur slaviska egennamn utan avledningsaffix. Dessa namn kan betraktas som resultatet av transonymisering, jfr:

4.2.1. potamonymen Vŏlga (V D) är sannolikt en transponering av potamonymen Volga (Rus. Волга), Europas längsta flod;

4.2.2. limnonymen Òlga (El) har samband med det slaviska personnamnet Ольга / Olga.

4.3. Toponymer av appellativiskt ursprung eller egennamnsursprung

Denna kategori omfattar 3 namn i klasserna potamonymer och oikonymer (1 bäcknamn och 2 bebyggelsenamn), jfr:

4.3.1. potamonymen Ščerba (Šlčn D) kan ha samband med Pol. szczerba / Rus. щерба ‘en brist, förlust; en spricka; en tom plats; en lucka; ojämnhet, en grop, en utslagen plats’ (WS]Pe, SRYAe), eller Pol. personnamn Szczerba, Bel. / Rus. Щерба, Щарба (Biryla 1966: 280) (Observera: efternamnet används för närvarande i Šlčn D);

4.3.2. oikonymer Veseluchăstead (V D), Veseluškăstead (Ukm D)^²² är sannolikt resultatet av onymisering från Rus. (dial.) веселуха, веселушка (веселье) ‘glädje’ (SRYAe), eller resultatet av transonymisering från det ryska personnamnet Веселуха, Веселушка, belarusiskt Весялуха (Biryla 1969: 86).

5. TOPONYMER MED GENETISKT OKLART URSPRUNG

I ett antal fall är det svårt att avgöra om toponymen är av slaviskt eller litauiskt ursprung. Följande toponymer kan antingen vara suffixavledningar från slaviska eller litauiska appellativ eller egennamn, vara resultatet av onymisering från slaviska eller litauiska appellativ eller utgöra ett översatt namn. Med tanke på att relativt stora slaviska etniska grupper har bott i Vilnius län finns det en möjlighet att följande ortnamn kan vara hämtade från de språk som talas av dessa nationella minoriteter, jfr.:

5.1. limnonymen Skarbėlis (V C) kan betraktas som en lit. suf. -elis-avledning från pol. skarb ‘skatt’, eller som lit. polonismen skárbas ‘skatt’;

^²² Jfr. Zinkevičius (2011a: 109), som hävdar att oikonymen har oklart ursprung.

232

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Footprints of Language Contacts in the Present-day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: the Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy

5.2. oikonymerna Būlbinė_stead (V D) kan betraktas som en lit. suf. -inė-avledning från bel. бу́лба, pol. (dial.) bulba ‘potatis’, eller alternativt från lit. slavicismen būlba / būlbė (jfr. LVŽ I 610; Razmukaitė 1998: 17);

5.3. oikonymen Jadlurokà_stead (Švčn D), som kan vara en pol. suf. -ówka-avledning från fytolexemet pol. jodła ‘gran’, bel. я́ловец ‘en’ (Juniperus); sävenbom’, eller från det litauiska PN *Jadla, jfr. litauiska PN Jadlaùskas (LVGDB). Å andra sidan kan oikonymen vara besläktad med pol. Jadłowski (ibid.);

5.4. oikonymerna Būdā_v, Būdā_{v (El),} Būdā (Šr D), Būdā_v, Būdā_v, Būdā I_v, Būdā IIIv (Trak D) kan antingen vara av litauiskt ursprung, jfr. lit. būdà, būdė ‘tält, skydd, (vaktens, herdens etc.) stuga’ (LKŽe), eller vara en slavisk toponym från bel. būdа, pol. buda ‘en enkel konstruktion av lättförgängliga material, använd som provisoriskt skydd för människor’ (jfr. även LVŽ I 588–590); Majākas_stead (Šlčn D) kan vara besläktat med lit. majākas ‘trianguleringspunkt’, ‘jordlott; hemman’, eller rus. маяк ‘trianguleringspunkt’; Ūtà_v, Ūtà_v, Ūtàv (Šlčn D) kan vara besläktat antingen med lit. polonismen utà ‘smältverk, smälthus’ eller med pol. huta;

5.5. oikonymen Vispà_stead (Švčn D), som möjligen är besläktad med pol. wyspa ‘ö’, eller ‘plats som skiljer sig från sin omgivning’, kan vara en ren översättning och kan ha varit lit. *Sala, *Šela, jfr. lit. sala ‘by’ ← lit. *šėla ‘by’ och/eller ‘ö; höjd, en kulle i träsket; skogsmark etc.’ (jfr. Būga 1959: 554; Karaliūnas 2005: 308–310).

***

De slaviska språkens (ryska, belarusiska, polska) inflytande på toponymin i Vilnius län på namnbildningsnivå är uppenbart i de analyserade klasserna av hydronymer och oikonymer. Analysen av de utvalda toponym­ernas avledningsmodeller och identifieringen av basord (etymon) har visat att språkkontakter återspeglas i 158 ortnamn, vilket utgör 3% av alla namn som för närvarande officiellt används i Vilnius län. Fördelningen av dessa toponymer i kommunerna presenteras i tabell 1. Som framgår av tabellen finns det största antalet toponymer som uppvisar språkkontakter i Švenčionys distriktskommun, där 35 fall har registrerats, dvs. 33 oikonymer (inklusive 2 bebyggelsenamn kontaminerade med slaviska affix), 1 potamonym och 1 limnonym. Därefter följer Širvintos distriktskommun med 32 fall, dvs. 31 oikonymer (inklusive 5 bebyggelsenamn kontaminerade med slaviska affix) och 1 limnonym. Det minsta antalet sådana toponymer finns i Vilnius stads kommun – 1 fall i klassen limnonymer. För fördelningen av kontaminerade toponymer, dvs. litauiska ortnamn som bildats med hjälp av slaviska affix, se tabell 2.

Straipsniai / Articles

233

PAVEL SKORUPA

TABELL 1. Fördelning av ortnamn som uppvisar språkkontakter

Kommun | Potamonymer | Limnonymer | Oikonymer | Totalt: Elektrėnai | 1 | 2 | 12 | 15 Šalčininkai kommun | 5 | | 11 | 16 Širvintos kommun | | 1 | 31 | 32 Švenčionys kommun | 1 | 1 | 33 | 35 Trakai kommun | | 1 | 17 | 18 Ukmergė kommun | | | 14 | 14 Vilnius stad | | 1 | | 1 Vilnius kommun | 6 | 2 | 19 | 27 Totalt: | 13 | 8 | 137 | 158

TABELL 2. Fördelning av ortnamn med kontaminerade slaviska affix

Kommun | Potamonymer | Limnonymer | Oikonymer | Totalt: Elektrėnai | | | 1 | 1 Šalčininkai kommun | 2 | | | 2 Širvintos kommun | | | 5 | 5 Švenčionys kommun | | | 2 | 2 Trakai kommun | | | 1 | 1 Ukmergė kommun | | | 7 | 7 Vilnius stad | | | | Vilnius kommun | 2 | | | 2 Totalt: | 4 | | 16 | 20

Som framgår av tabell 2 uppgår de kontaminerade ortnamnen till 20 fall, dvs. 12% av alla analyserade ortnamn. Det största antalet kontaminerade ortnamn återfinns bland de oikonymer som nu används i Ukmergė kommuns förvaltning; därefter följer Širvintos kommun med 5 kontaminerade ortnamn i samma klass. Det minsta antalet sådana ortnamn återfinns i Elektrėnai kommun och Trakai kommun, med endast 1 fall i klassen oikonymer, medan Vilnius stadskommun inte har något kontaminerat ortnamn.

234

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Footprints of Language Contacts in the Present-day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: the Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy

6. SLUTSATSER

1. Språkkontakter återspeglas i 158 ortnamn (13 potamonymer, 8 limnonymer, 137 oikonymer), dvs. 3% av de 5126 ortnamn i Vilnius län som för närvarande officiellt används. Bland dessa finns 20 (4 potamonymer, 16 oikonymer) kontaminerade ortnamn, dvs. 12% av de analyserade ortnamnen.

2. Språkkontakter observeras på olika nivåer i ortnamnsbildningen och omfattar:

a) Kontaminerade ortnamn – avledningar med slaviska suffix från litauiska egennamn och appellativ. Ortnamn avledda från egennamn av litauiskt ursprung omfattar 15 oikonymer (11 Suf –(š)čizna och 3 Suf –uwka-avledningar från litauiska egennamn, 1 Suf –ka från limnonymen på litauiska), 2 potamonymer (1 Suf –anka- och 1 Suf –ka-avledning från litauiska oikonymer). De appellativiska avledningarna omfattar Suf –anka-avledningar (2 potamonymer, 1 oikonym) och Suf –ouka-avledning (1 oikonym).

b) Avledningar med litauiska suffix och böjningsändelser från slaviska egennamn och appellativ. Ortnamn avledda från egennamn, dvs. antropo­nymer, omfattar 8 hydronymer (1 potamonym, 1 limnonym) och 5 oikonymer. Ortnamn avledda från slaviska appellativ omfattar 29 fall – 24 avledningar genom böjning (2 potamonymer, 1 limnonym, 21 oikonymer) och 5 suffixavledningar (4 oikonymer, 1 limnonym). 4 oikonymer är avledningar genom både böjning och suffix från appellativ eller egennamn.

c) Ortnamn av slaviskt ursprung, dvs. ortnamn avledda från slaviska egennamn och appellativ med hjälp av slaviska affix. Ortnamn av antroponymiskt ursprung omfattar 17 oikonymer (7 Suf –uwka, 4 Suf –ouka, 3 Suf –ina, 2 Suf –ka och Pref pod–-avledningar). Ortnamn avledda från slaviska appellativ omfattar 24 fall (15 Suf –uvka, 4 Suf –ovka, 3 Suf –ka, 1 Pref pa–-avledd oikonym; 1 Suf –ka-avledd potamonym). 3 oikonymer är avledda med Suf –ka från antingen appellativ eller antroponymer.

d) Bland ortnamn av slaviskt ursprung finns hydronymer och oikonymer som kan betraktas som rena translittereringar till det litauiska språket. Denna kategori omfattar 45 ortnamn som har sitt ursprung i slaviska appellativ eller onymer genom onimisering eller transonymisering.

e) I ett antal fall är det svårt att avgöra om ett ortnamn har slaviskt eller litauiskt ursprung, främst på grund av att det finns många slavicismer i det allmänna litauiska språket. Sådana ortnamn kan vara antingen suffix

Straipsniai / Articles

235

PAVEL SKORUPA

avledningar från antingen slaviska eller litauiska appellativ eller egennamn, eller är resultatet av ony­misering från slaviska eller litauiska appellativ, eller kan vara översatta namn.

3. De motstridiga historiska processernas inflytande (olika politiska regimer och folkens migration, särskilt i gränsområdet) på toponymi såväl som på ony­mi i allmänhet är svårt att bedöma. I vissa fall är det svårt att avgöra om ett toponym är av litauiskt ursprung och vid någon tidpunkt i historien blev slaviserat (översatt), eller om det är ett slaviskt toponym. En djupare studie av historiska data skulle kunna bidra till att tolka toponymer tydligare.

FÖRKORTNINGAR

Bel. – belarusiska; C – stad; cf. – jämför; D – distrikt; dial. – dialektal; DIM – diminutiv; El– Elektrėnai; eld – äldsteområde; et al. – och andra; f – femininum; Gen. – genitiv; _l – sjö; Lith. – litauiska; m – maskulinum; PN – personnamn; Pol. – polska; pl – plural; Pref – prefix; Rus. – ryska; sg – singular; _stead – gård/boställe; Suf – suffix; Šlčn – Šalčininkai; Šr – Širvintos; Švčn – Švenčionys; _tn – tätort; Trak – Trakai; trib. – biflod; Ukm – Ukmergė; Ukr. – ukrainska; V – Vilnius; v – by.

TOPONYMKÄLLOR

GP – Geoportal.lt – Lietuvos erdvinės informacijos portalas. Tillgänglig på: https://www.geoportal.lt/geoportal/.

LKIVK – Katalog över litauiska ortnamn nedtecknade utifrån det levande språket.

LVGDB – Geoinformational Database of Lithuania’s Place Names. Tillgänglig på: https://ekalba.lt/lietuvos-vietovardziu-geoinformacine-duomenu-baze.

UETK – The Rivers, Lakes and Ponds Cadaster of the Republic of Lithuania. Tillgänglig på: https://uetk.am.lt.

Vilnius läns kommuners webbplatser: Elektrėnai kommuns webbplats på https://www.elektrenai.lt/; Šalčininkai distriktskommuns webbplats på http://www.salcininkai.lt/; Širvintos distriktskommuns webbplats på https://www.sirvintos.lt/lt; Švenčionys distriktskommuns webbplats på https://www.svencionys.lt/lt/ I_pradzia; Trakai distriktskommuns webbplats på https://www.trakai.lt/; http://old.trakai.lt/;

236

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Footprints of Language Contacts in the Present-day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: the Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy

Ukmergė distriktskommuns webbplats på https://www.ukmerge.lt/; Vilnius stads kommuns webbplats på https://vilnius.lt/lt/; Vilnius distriktskommuns webbplats på https://www.vrsa.lt/.

LEXIKOGRAFISKA KÄLLOR

LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas 1–20 (1941–2002), redaktionskollegium G. Naktinienė, J. Paulauskas, R. Petrokienė, V. Vitkauskas, J. Zabarskaitė, huvudredaktör G. Naktinienė, elektronisk version, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2005 (uppdaterad version, 2008 och 2018). Tillgänglig på: https://ekalba.lt/lietuviu-kalbos-zodynas.

PWN – Słownik języka polskiego (baserad på Słownik języka polskiego pod red. W. Doroszewskiego 1997; Słownika 100 tysięcy potrzebnych słów pod red. J. Bralczyka 2005; Wielkiego słownika ortograficznego PWN z zasadami pisowni i interpunkcji pod red. E. Polańskiego 2017), onlineversion, Warszawa: Wydawnictwo Naukowe PWN 1997–2021. Tillgänglig på: https://sjp.pwn.pl/.

Skarnik.by – Мазок Алег, Літ Серж, sammanst. 2015: Белорусско-русский словарь (baserad på den akademiska ordboken redigerad av Я. Коласа, К. Крапивы och П. Глебки 1953: Русka-беларускі Слоўнік 1–3, Мінск: Інстытут Мовазнаўства АН БССР), elektronisk version. Tillgänglig på: https://www.skarnik.by/.

SRYA – Yevgenyeva Anastasiya (red.) 1999: Словарь русского языка: в 4-х т., red. А. П. Евгеньева, Moskva: Полиграфресурсы. Tillgänglig på: http://feb-web.ru/feb/mas/mas-abc/default.asp.

SUMe – Словника української мови. Академічний тлумачний словник (1970–1980), onlineversion baserad på Словника української мови в 11 томах redigerad av І. К. Білоїд, Kyiv: Наукова думка, 1970–1980. Tillgänglig på: http://sum.in.ua/.

WSJPe – Wielki słownik języka polskiego, red. P. Żmigrodski, elektronisk version, Kraków: Instytut języka polskiego PAN. Tillgänglig på: https://wsjp.pl/.

REFERENCES

Ambrazas Saulius 2000: Daiktavardžių darybos raida II. Lietuvių kalbos vardažodiniai vediniai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Bąk Piotr 1984: Gramatyka języka polskiego, Warszawa: Wiedza Powszechna.

Bilkis Laimutis, Kačinaitė-Vrubliauskienė Dalia, Ragauskaitė Alma, Skorupa Pavel, Sviderskienė Dalia, sud., 2019: Grasilda Blažienė: bibliografija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Straipsniai / Articles

237

PAVEL SKORUPA

Bilkis Laimutis 2020: Dėl kaimo vardo Ūvoliai kilmės. – Acta Linguistica Lithuanica 83, 178–192. Available at: http://journals.lki.lt/actalinguisticallithuanica.

Bilkis Laimutis 2020a: Dėl kaimo vardo Jedžiotai raidos ir kilmės. – Lituanistica 66, 4(122): 275–287.

Biryla Mikalaj V. 1966: Бырыла Мікалай В. Беларуская антрапанімія. Уласныя імёны, імёны-мянушкі, імёны па бацьку, прозвішчы, Мінск: Навука і Тэхніка.

Biryla Mikalaj V. 1969: Бырыла Мікалай В. Беларуская антрапанімія 2. Прозвішчы, утвораныя ад апелятыўнай лексікі, Мінск: Навука і Тэхніка.

Biryla Mikalaj V. 1982: Бырыла Мікалай В. Беларуская антрапанімія 3. Структура ўласных мужчынскіх імён, Мінск: Навука і Тэхніка.

Biryla Mikalaj V., Shuba Pavel P. 1985: Бырыла Мікалай В., Шуба Павел П. Беларуская граматыка 1, Мінск: Навука і Тэхніка.

Blažienė Grasilda 2011: Блажене Г. О балтийских ойконимах Калининградской области. – Культурное наследие Восточной Пруссии: сборник статей, ч. 1, Калининград: Изд-во БФУ им. И. Канта, 78–95.

Blažienė Grasilda 2013: Noch einmal zum Altpreußischen und zu den altpreußischen Eigennamen in den geschichtlichen Quellen des Deutschen Ordens. – Индоевропейское языкознание и классическая филология – XVII: материалы чтений, посвященных памяти профессора Иосифа Моисеевича Тронского 24–26 июня 2013 г., Санкт-Петербург: Наука, 66–78. Available at: http://iling.spb.ru/comparativ/mater/tronsky2013/tronsky2013.pdf.

Blažienė Grasilda 2018: Zu den russischen Personnamen in den Folianten des Deutschen Ordens. – Индоевропейское языкознание и классическая филология – XXII (чтения памяти И. М. Тронского): материалы Международной конференции, проходившей 18–20 июня 2018 г., отв. ред. Н. Н. Казанский, 1–ый полутом, Санкт-Петербург: Наука, 109–75. Available at: https://tronsky.iling.spb.ru/static/tronsky2018_01.pdf.

Blažienė Grasilda 2020: Блажене Г. Baltische Spuren in Ortsnamen Europas? – Индоевропейское языкознание и классическая филология – XXIV: материалы чтений, посвященных памяти профессора Иосифа Моисеевича Тронского 22–24 июня 2020 г., Санкт-Петербург: Институт лингвистических исследований, 443–465. Available at: https://tronsky.iling.spb.ru/static/tronsky2020_01.pdf.

Būga Kazimieras 1961: Rinktiniai raštai 3, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.

DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. V. Ambrazas, Vilnius: Mintis, 1994.

238

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Footprints of Language Contacts in the Present-day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: the Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy

Gala Sławomir 1985: Polskie nazwy osobowe z podstawowym –ł-, -łw części sufiksalnej. – Acta Univ. Lodzien­sis. Folia Linguistica 10, Łodź: Uniw. Łodzki.

Garšva Kazimieras, Grumadienė Laima, red. ir sud., 1993: Lietuvos rytai, Vilnius: Valstybinis leidybos centras.

Garšva Kazimieras, sud., 1999: Etninių žemių lietuviai dabartinėje Baltarusijoje, Vilnius: Tautinių mažumų ir išeivijos departamentas prie Lietuvos Respublikos Vyriausybės.

Garšva Kazimieras 2019: Балтизмы (топонимы, фамилии) в Польше, Беларуси. – Droga ku wzajemnosci 20, 51–64.

Garšva Kazimieras 2020: Vilniaus apskrities kalbų interpretacijos. – Voruta 2(868), 60–64.

Garšva Kazimieras 2020a: Lietuvių kalba ir vardynas tarp Kernavės, Trakų ir Vilniaus. – Voruta 3(869), 77–83.

IGC 1993 – Institute of Geodesy and Cartography, The Polish Toponymic Guidelines, Warsaw, Poland, 1993. Available at: http://ksng.gugik.gov.pl/pliki/the_polish_toponymic_guidelines.pdf.

Ivoška Darius 2016: Bemerkungen zur Problematik der baltischen Ortsnamen westlich der Weichsel. – Acta Linguistica Lituanica 74, 208–225.

Ivoška Darius 2018: Baltische Eigennamen in den Dokumenten des Deutschen Ordens: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, Vytauto Didžiojo universitetas.

Ivoška Darius 2019: Litauische historische Personennamen in dem „Marienburger Tresslerbuch der Jahre 1399–1409“. – Acta Linguistica Lituanica 81, 97–109.

Ivoška Darius 2019a: Widerspiegelung der prussischen Kultur in den Grenzenbeschreibungen des Deutschen Ordens. – Jahrbuch der Historischen Kommission für ostund westpreußische Landesforschung und der Copernicus-Vereinigung für Geschichte und Landeskunde Westpreußens. Mitteilungen aus dem Geheimen Staatsarchiv Preußischer Kulturbesitz 10, 7–23.

Ivoška Darius 2020: Trends of Naming Individuals of Different Origin in the Medieval Prussia. – Onoma 55, 133–147. Available at: https://doi.org/10.34158/ONOMA.55/2020/8.

Ivoška Darius 2020a: Zur Frage der baltischen Eigennamen des Gebietes Ragnit und Tilsit in den Ordensdokumenten des 14–15 Jahrhunderts / Dėl baltiškų Ragainės ir Tilžės srities tikrinių vardų XIV–XV a. ordino dokumentuose. – Acta Linguistica Lituanica 83, 132–150. Available at: http://journals.lki.lt/actalinguisticalithuanica/article/view/2045.

Straipsniai / Articles

239

PAVEL SKORUPA

Jovaiša Eugenijus 2012: Aisčiai. I knyga. Kilmė, Vilnius: Edukologija.

Jovaiša Eugenijus 2014: Aisčiai. II knyga. Raida, Vilnius: Lietuvos edukologijos universiteto leidykla.

Jovaiša Eugenijus 2016: Aisčiai. III knyga. Lietuvių ir Lietuvos pradžia, Vilnius: Lietuvos edukologijos universiteto leidykla.

Jovaiša Eugenijus 2020: The Aestii. The Western Balts, Kaunas: Vytauto Didžiojo universiteto leidykla.

Jovaiša Eugenijus 2020a: Kapai ir žmonės, Vilnius: Unseen Pictures.

Jurkštas Jonas 1985: Vilniaus vietovardžiai, Vilnius: Mokslas.

Karaliūnas Simas 2005: Baltų praeitis istoriniuose šaltiniuose 2, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Kiselīnaite Dalia 2020: Klaipėdos krašto toponimai. Istorinis ir etimologinis registras, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas. Available at: https://doi.org/10.35321/e-pub.6.klaipedos-krasto-toponimai.

LSD2013 – Lietuvos statistikos departamentas 2013: Gyventojai pagal tautybę, gimtąją kalbą ir tikybą. Lietuvos Respublikos 2011 metų visuotinio gyventojų ir būstų surašymo rezultatai, Vilnius. Available at: https://web.archive.org/web/20130923095014/http://web.stat.gov.lt/uploads/docs/gyv_kalba_tikyba.pdf.

LVŽ I – Lietuvos vietovardžių žodynas 1 (A–B), red. kolegija L. Balode, V. Blažek, G. Blažienė, V. Kardelis, A. Ragauskaitė, S. Temčinas, J. Udolph, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008.

LVŽ II – Lietuvos vietovardžių žodynas 2 (C–F), autoriai L. Bilkis, G. Blažienė, M. Norkaitienė, A. Ragauskaitė, M. Razmukaitė, D. Sviderskienė, atsak. red. L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2014.

LVŽ III – Lietuvos vietovardžių žodynas 3 (G–H), autoriai V. Adamonytė, L. Bilkis, G. Blažienė, D. Kačinaitė-Vrubliauskienė, M. Norkaitienė, A. Ragauskaitė, M. Razmukaitė, D. Sviderskienė, atsak. red. L. Bilkis, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2018.

Muldoon James 1997: Varieties of Religious Conversion in the Middle Ages, Florida: University Press of Florida.

PDB – Lietuvių kalbos instituto lietuvių kalbos išteklių informacinė sistema „E. Kalba“: Pavardžių duomenų bazė (The Institute of the Lithuanian Language Informational System of the Lithuanian Language Resources: The Surnames Database). Available at: https://ekalba.lt/Pavardziu_zodynas.

240

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Footprints of Language Contacts in the Present-day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: the Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy

Razmukaitė Marija 1998: Lietuvos priesaginiai oikonimai: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, Vytauto Didžiojo universitetas.

Razmukaitė Marija 2002: Lietuvos sudėtinių oikonimų darybos bruožai. – Acta Linguistica Lithuanica 46, 123–130.

Razmukaitė Marija 2003: Sudėtiniai Lietuvos oikonimai. – Baltų filologija 12(2), 63–80.

Razmukaitė Marija 2009: Apie kai kuriuos Vakarų Lietuvos priesaginius oikonimus. – Kalbos kultūra 82, 34–40.

Red’ko Julian K. 1969: Редько Юлиан К. Довідник українських прізвищ, Київ: Радянська школа.

Rymut Kazimierz 1999: Nazwiska Polaków 1 (A–K), Kraków: Wydawn. Inst. Języka Polskiego PAN.

Rospond Stanisław 1973: Słownik nazwisk śląskich 2, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk: Zakład Narodowy im. Ossolińskich – Wydawnictwo.

Shvedova Natalija Y. 1980: Шведова Наталия Ю. Русская грамматика 1, Москва: издательство „Наука“.

Skardžius Pranas 1996: Rinktiniai raštai 1. Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

SMPRL – Spis miejscowości Polskiej Rzeczpospolitej Ludowej, Warszawa: Wydawnictwa Komunikacji i Łączności, 1967.

SNNP – Kowalik-Kaleta Zofia, Dacewicz Leonarda, Raszewska-Żurek Beata 2007: Słownik najstarszych nazwisk polskich – pochodzenie językowe nazwisk omówionych w „Historii nazwisk polskich“, tom 1, Warszawa: Slawistyczny ośrodek wydawniczy.

SSNO – Słownik staropolskich nazw osobowych 1–2, Wrocław, Warszawa, Kraków: Zakład Narodowy imienia Ossolińskich, Wydawnictwo Polskiej Akademii Nauk, 1965–1968; 3–5, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk: Zakład Narodowy imienia Ossolińskich, Wydawnictwo Polskiej Akademii Nauk. 1971–1980; 6–7, Wrocław, Warszawa, Kraków, Gdańsk, Łódź: Zakład Narodowy imienia Ossolińskich, Wydawnictwo Polskiej Akademii Nauk, 1981–1985.

Sviderskienė Dalia 2006: Marijampolės apskrities sudurtiniai oronimai. – Lituanistica 4(68), 47–59.

Sviderskienė Dalia 2006a: Marijampolės apskrities drimonimų darybos ir kilmės polinkiai. – Acta linguistica lituanica / Lietuvių kalbotyros klausimai 54, 49–62.

Straipsniai / Articles

241

PAVEL SKORUPA

Sviderskienė Dalia 2007: Marijampolės apskrities gyvenamųjų vietų vardai. – Acta linguistica lituanica / Lietuvių kalbotyros klausimai 57, 99–122.

Vanagas Aleksandras 1970: Lietuvos TSR hidronimų daryba, Vilnius: Mintis.

Vanagas Aleksandras 1981: Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas, Vilnius: Mintis.

Vanagas Aleksandras 1996: Lietuvos miestų vardai, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Vitkus Aleksandras 2001: Dualistinis lietuvių tautybės susidarymas ir trialistinis Lietuvos krikšto pobūdis; skiriama Mindaugo krikšto 750 metų sukakčiai. – Mokslas ir gyvenimas 7/8, 42–43.

VLEe – Visuotinė lietuvių enciklopedija. Available at: https://www.vle.lt.

Wójtowicz Marian 2013: Współczesne nazwiska rosyjskie pochodzenia polskiego. – Studia rossica Posnaniensia 38, 253–260.

Zinkevičius Zigmas 2011: Lietuvos senosios valstybės 40 svarbiausių mįslių, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Zinkevičius Zigmas 2011a: Ukmergės rajono gyvenviečių vardynas. Pavadinimų kilmė, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Kalbų kontaktų pėdsakai dabartinės Vilniaus apskrities hidronimuose ir oikonimuose: slavų kalbų įtaka lietuvių toponimijai

SANTRAUKA

Dėl istorinės Lietuvos raidos dabartinėje jos teritorijoje nuo seno gyveno įvairių tautų ir kultūrų atstovai, tarp jų ir slavai (baltarusiai, lenkai, rusai), palikę pėdsaką lietuvių kalboje, kultūroje ir kitose gyvenimo srityse, įskaitant vardyną, ypač rytinėse teritorijose, t. y. istoriniame Vilniaus krašte, kurio didesnė dalis dabar yra Vilniaus apskrities ribos, žyminčios kultūrinę ir kalbinę periferiją. Apie tai liudija ne tik ilgalaikė vietinių gyventojų daugiakalbystė, bet ir regiono toponimika (resp. hidronimija ir oikonimija). Kalbų kontaktus atspindi 158 vietovardžiai (13 potanоnimų, 8 limnonimai, 137 oikonimai), t. y. 3 proc. iš 5126 šiuo metu oficialiai funkcionuojančių Vilniaus apskrities vietovardžių tarp kurių yra ir 20 „užterštų“ toponimų (4 potanоnimai, 16 oikonimų), t. y. 12 proc. analizuotų vietovardžių. Kalbų kontaktai pastebimi įvairiuose toponimų darybos lygmenyse. Pirma, užfiksuota

242

Acta Linguistica Lithuanica LXXXV

Footprints of Language Contacts in the Present-day Vilnius County Hydronyms and Oikonyms: the Impact of Slavic Languages on Lithuanian Toponymy

„užterštų“ toponimų – slavų priesagų vedinių iš lietuvių tikrinių žodžių ir apelatyvų. Rasta vietovardžių, kilusių iš lietuviškos kilmės tikrinių žodžių – 15 oikonimų (11 priesagos –(š)čizna ir 3 priesagos –uvka vediniai iš lietuviškų asmenvardžių, 1 priesagos –ka vedinys iš lietuviško ėžerevardžio), 2 upėvardžiai (1 priesagos –anka ir 1 priesagos –ka vedinys iš lietuviškų oikonimų). Prie apelatyvinių vedinių priskiriami priesagos –anka vediniai (2 potamonimai ir 1 oikonimas) ir priesagos –ovka vedinys (1 oikonimas). Antra, užfiksuota lietuvių kalbos priesagų ir galūnių vedinių iš slavų tikrinių žodžių ir apelatyvų: 8 hidronimai (1 potamonimas ir 1 limnonimas) ir 5 oikonimai yra asmenvardinės kilmės; 29 vietovardžiai yra apelatyvinės kilmės, t. y. 24 lietuviškų galūnių vediniai (2 potamonimai, 1 limnonimas, 21 oikonimas) ir 5 lietuviškų priesagų vediniai (4 oikonimai ir 1 limnonimas); 4 oikonimai (lietuviškų galūnių ir priesagų vediniai) yra neaiškaus leksinio pagrindo. Trečia, buvo rasta slavų kilmės vietovardžių – slaviškų afiksų iš slavų tikrinių žodžių ir apelatyvų vedinių: 17 asmenvardinės kilmės oikonimų (7 priesagos –uvka, 4 priesagos –ovka, 3 priesagos –ina, 2 priesagos –ka ir 1 priešdėlio pod– vediniai); 24 apelatyvinės kilmės oikonimų (15 priesagos –uvka, 4 priesagos –ovka, 3 priesagos –ka, 1 priešdėlio pa– vediniai; 1 potamonimas – priesagos –ka vedinys); 3 oikonimai (priesagos –ka vediniai) yra neaiškaus leksinio pagrindo. Tarp slavų kilmės vietovardžių yra hidronimų ir oikonimų, kurie gali būti laikomi tiesiog transliteracija į lietuvių kalbą. Į šią kategoriją įeina toponimai, kilę iš slavų apelatyvų arba tikrinių vardų onimizacijos ar transonimizacijos būdu (iš viso – 45 atvejai). Be to, daugeliu atvejų sunku atskirti, ar toponimas yra slavų, ar lietuvių kilmės, dažniausiai dėl to, kad bendrinėje lietuvių kalboje yra daug slavizmų. Tokie toponimai gali būti arba slavų, arba lietuvių kalbos apelatyvų ar tikrinių žodžių priesaginiai vediniai, arba slavų ar lietuvių apelatyvų onimizacijos rezultatas, arba gali būti tiesiog išversti vardai. Prieštaringų istorinių procesų (įvairių politinių režimų ir tautų migracijos, ypač paribyje) įtaka toponimijai ir apskritai vardynui yra sunkiai įvertinama. Kai kuriais atvejais sunku atskirti, ar vietovardis yra lietuviškos kilmės ir tam tikru metu buvo suslavintas, t. y. išverstas, ar tai slaviškos kilmės vietovardis. Išsamesni istoriniai duomenų tyrimai galėtų padėti aiškiau interpretuoti tokius atvejus.

Įteikta 2021 m. spalio 31 d.

PAVEL SKORUPA

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

Straipsniai / Articles

243