… ”vad mer kommer jag här på?” Här är en liten samling exempel: ichtiofauna, ichtiologi, ichthyosaurier, iguanodonter, leguaner, marin fauna, sjöko, havskål, sjöliljor, sjölejon. Följer man principen att avstå från specialtermer som är typiska för geografiska förhållanden i avlägsna länder? Ichthyosaurier är ju bara en av reptilfamiljerna i ordningen ornithischier, och dessutom utdöd. De uppräknade representanterna för den marina faunan är verkligen inte så märkvärdiga att de behöver nämnas särskilt (biologiska termer utgör bara ungefär en tredjedel av ordbokens innehåll). Man skulle kunna fortsätta räkna upp fler. Inte ens den tänkbara ursäkten att termer som alla förstår skulle ha utelämnats ur ordboken håller här. Om alla skolelever vet vad termen bosättning betyder, så förstår de lika väl vad en småstad eller en ensligt belägen gård är.

Innan man börjar skriva en ordbok måste man alltså veta för vem och för vilka ändamål den är avsedd och hur omfattande den ska vara. Om den är avsedd för skolan bör man undvika sådana termförklaringar som garždas ”den grova fraktionen av lösa och cementerade bergarter <...>” (kanske vore DŽ:s förklaring ”stenar som slipats och rundats av havs- och flodvatten” bättre). Om det inte är möjligt att ta med alla termer inom området i ordboken bör man noggrant välja ut de nödvändiga utifrån abstraktionsnivå, användningsfrekvens och deras plats i områdets terminologiska struktur. En alfabetisk förteckning över synonymer skulle vara till stor hjälp. Anta till exempel att en elev hittar termen isohyps i läroboken, men att den inte förklaras i ordboken; hur ska eleven då veta att förklaringen i det här fallet finns under höjdkurvor? Om eleven däremot hittar en hänvisning med texten ”se höjdkurvor” skulle missförståndet undvikas. Dessutom är detta ett konkret sätt att främja svenska motsvarigheter till termer: läsaren skulle veta att ”en särskilt organiserad offentlig försäljning, handel, som periodiskt bedrivs på en viss handelsplats” kallas auktion, också benämnd auktion, och inte tvärtom.

Dessutom borde man kreativt dra nytta av material från tidigare utgivna publikationer inom området. Då skulle man slippa sådana klumpiga termer som jordskorpans oscillerande rörelser, när det redan i den litauiska översättningen av S. Agapovs ”Geografisk ordbok” helt enkelt står jordskorpans svängningar. För att ordboken verkligen ska vara användbar för skolelever och andra som är intresserade av geografi behöver den alltså förbättras, men idén att sammanställa en sådan publikation är verkligen god.

Jurgita JĖRINAITĖ

II

I Stasio Vaitekūnas sammanställda ”Enciklopediniame geografijos žo-

96

dyne” (Kaunas, “Šviesa”, 1994) straipsniai išdėstyti vienas po kito antraščių abėcėlės tvarka. Antraštės sukirčiuotos. Prie daugumos žodyno straipsnių, kurių antraštėje yra tarptautinių žodžių, pateikta etimonų. Žodynas skiriamas vidurinei bendrojo lavinimo mokyklai.

Som det står i förordet: ”Till skillnad från de översatta ordböcker och uppslagsverk som funnits hittills (främst översatta från ryska) har man i denna ordbok utelämnat de starkt lokaliserade (lokala) och specialiserade termer och begrepp som är typiska för geografiska förhållanden i avlägsna länder och som är onödiga för litauiska skolelever. Här ägnas större uppmärksamhet åt litauisk geografisk terminologi” (s. 3). Författaren går emellertid emot detta och förklarar vad Afrikanska utvecklingsbanken, Dawesplanen och Europeiska kol- och stålgemenskapen med flera är. Dessutom innehåller ordboken termer med föga anknytning till geografi, till exempel: chòlera ”[gr. cholera < cholē – galla + rhéo – flöda], akut smittsam tarmsjukdom <…>” (s. 34). (Andra sjukdomar tas inte upp i denna geografiska ordbok. Varför har just denna sjukdom valts ut?), grossistpris ”det pris till vilket en tillverkare säljer sina varor i stora kvantiteter till andra företag, organisationer eller till detaljhandeln. Varans grossistpris är lägre än dess detaljhandelspris, som den enskilda köparen betalar” (s. 41), detaljhandelspris ”det pris som invånarna betalar för varor och tjänster. Det är alltid högre än grossistpriserna” (s. 120), plywood ”[ty. Furnier], skivmaterial av trä. Finns som fanerad, sågad och limmad. Limmad plywood består av 3–9 tunna skikt av björk- eller alträ, sammanlimmade så att träfibrernas riktning i intilliggande skikt är vinkelrät. Limmas i varma pressar. Tjockleken är 1–12 mm <…>” (s. 50), ackordslön ”lönenorm per producerad enhet. Används vid ackordslönesystem <…>” (s. 73), pension ”[lat. pensio – betalning, ersättning], försörjningsmedel som regelbundet betalas till personer som uppnått hög ålder eller arbetat (= varit yrkesverksamma) den tid som lagen föreskriver, till personer med funktionsnedsättning och till familjemedlemmar som förlorat sin försörjare” (s. 147).

Det är bra att det separat förklaras vad leden bio-, geo-, hidro- betyder, men även antropo-, sub- skulle kunna förklaras. Alla termer har inte preciserats enligt de allmänna kraven på terminologi och språkvård. I ordboken förekommer till och med fall där beslut från den statliga språkkommissionen inte följs, till exempel: byteshandel in natura (=byteshandel med varor), leasing (=långtidsuthyrning), samt stavfel: fiòrdas (=fjord). I stället för termen radiozondas skulle den riktiga termen radiostationssond passa bättre. I vissa fall bör man använda genitiv i stället för adjektiv med suffixet -inis,

97

t.ex.: ekonomisk (=ekonomi) reform, statliga (=statens) inkomster, statliga (=statens) lån, statlig (=statens) bank, statlig (=statens) budget osv. På s. 224 anges termen enhetligt energisystem (enligt ryska единая энергетическая система). Intill har man försökt rätta till det – gemensamt energisystem, men båda dessa termer är dåliga. I stället skulle gemensamt energisystem passa.

I termförklaringarna förekommer felaktiga termer, till exempel ekolod ”elektronavigations (=elektroniskt navigations-) instrument för att mäta havsdjup med ultraljudsvågor <...>”. Kanske skulle den ekonomiska termen kapitalinvesteringar (s. 89), som står i den allmänt tillgängliga geografiska ordboken, passa bättre som kapitalplaceringar?

I ordboken finns mycket kategoriska men inexakta påståenden, till exempel ”Internationella språk – engelska och franska” (artikeln ”Språk”, s. 87); ”Internationella språk är engelska och franska” (artikeln ”Världens språk”, s. 145). Men är det verkligen bara dessa två språk som betraktas som internationella?

Här tänker jag inte bedöma denna ordbok mer ingående. Den här gången ville jag bara visa upp ett knippe uppenbara inexaktheter och fel i den.

Gailutis LAUKAGALIS

TANKAR OM PEDAGOGISK TERMINOLOGI

År 1993 utkom den mycket behövliga förklarande och översättande ordboken ”Pedagogiska termer”, sammanställd av professor L. Jovaiša och utgiven i 3 000 exemplar av förlaget ”Šviesa”¹. Det är den första förklarande ordboken över pedagogiska termer som getts ut i Litauen; den omfattar omkring 1 000 vanliga termer inom teoretisk och tillämpad pedagogik samt dess historia och metodologi. Den granskades, försågs med betoningar och recenserades tillsammans med andra forskare även av språkvetare. Publikationen är användbar såväl för forskare som för universitetslärare, lärare och studenter som förbereder sig för läraryrket.

I ordbokens förord står det att detta är ”det första försöket att beskriva och systematisera begreppen inom vetenskapen om människans fostran på litauiska” (s. 3). Men vi hade ju sedan länge, om än bara ett par år tidigare och då för första gången tryckt ur ett manuskript, ett ofullbordat verk av professor St. Šalkauskis

¹ J o v a i š a L. Pedagogikos terminai. K.: Šviesa, 1993, 264 p.

98