J. BALČIKONIS OM TERMINOLOGI

Den 25 mars 1995 hade det gått 110 år sedan professor Juozas Balčikonis föddes.

J. Balčikonis är en av Litauens mest framstående språkvetare, som försvarade och värnade det litauiska språket. Redan när han studerade vid universitetet i Sankt Petersburg hade han länge svårt att bestämma sig för om han helst skulle ägna sig åt språkvetenskap, folklore eller översättning¹. Inom alla dessa områden lämnade J. Balčikonis tydliga spår. Bekantskapen och arbetet med J. Jablonskis och K. Būga fick honom att ta sig an arbetet med att utveckla och utforska språket. J. Balčikonis var en konsekvent och trogen anhängare till J. Jablonskis, och han fortsatte det arbete och de traditioner som denne hade inlett. År 1930 utsågs han till redaktör för ”Litauiska språkets ordbok”, och under fyra decennier fortsatte han det arbete som K. Būga hade påbörjat. Professorn gjorde betydande insatser inom onomastiken och ägnade stor uppmärksamhet åt språkets historia och dess minnesmärken. J. Balčikonis var lärare för många litauiska språkvetare.

J. Balčikonis bidrog på ett viktigt och värdefullt sätt till teorin och praktiken inom det litauiska språkets vård. Hans eftermäle omfattar alla de viktigaste områdena för användningen av standardspråket². Professorn var ingen stor förespråkare för nyheter; han försvarade sin ståndpunkt ganska konservativt och envist och uppmanade överallt och alltid till att utgå från folkets språk. Han var en utmärkt kännare av folkspråket. J. Balčikonis tyckte inte om konstgjorda ord eller ord med misslyckad avledning; i stället föredrog han att använda lånord. I artikeln ”Om terminologikommissionens arbete” från 1925 skrev han: ”att skapa termer för sådana ord som geografi, historia, geometri, trigonometri, geologi osv. betraktar jag som ett onödigt arbete – ingen kommer ju att använda dem, inte ens terminologerna själva. Enligt min mening skulle sådana nybildningar snarare fördärva språket än förbättra det”³.

¹ Pupkis A., Mažiulis V. Juozas Balčikonis // Balčikonis J. Rinktiniai raštai. V., 1978. T. 1. P. 8.

² Keinys S. J. Balčikonio kalbos mokslo dalykai // Kalbos kultūra. 1985. Sąs. 48. P. 10.

³ Balčikonis J. Dėl Terminologijos Komisijos darbo // Balčikonis J. Rinktiniai raštai. V., 1978. T. 1. P. 46.

66

J. Balčikonis artiklar är intressanta än i dag; de berör åtminstone i någon mån aktuella frågor inom dagens terminologiarbete. Nedan återger vi J. Balčikonis tankar om terminologiska frågor.

Ordbildningen, som inleddes av de första författarna, fortsatte oavbrutet genom tiderna och pågår än i dag. Bland de författare som utmärkte sig genom ett stort antal nybildningar fanns strax före ”Aušra”-tiden Daukantas. I sina skrifter behandlade han mycket skiftande områden av kulturlivet och lämnade inom vart och ett av dem efter sig ett stort antal nybildningar. När han till exempel beskrev krig måste han ha gett oss nästan hela krigets terminologi. Författarna kring ”Aušra” och från tiden strax därefter, som särskilt värnade om språkets renhet, skapade många nybildningar för att uttrycka nya begrepp och ersätta barbarismer. Av alla författare från den tiden gjorde Jablonskis sannolikt den största insatsen genom att bidra till utformningen av terminologin inom nästan alla områden av vårt vetenskapliga och praktiska liv. I dag använder vi ständigt nybildningar som vi har vant oss så vid att de tycks oss vara levande ord, som om ingen någonsin hade behövt anstränga sig för att skapa dem. Här är några sådana ord: tändsticka, glasögon, tidning, tåg, projektil, skola.

Det innebär att konstruerade ord, alla slags termer, blir en del av vårt vardagsspråk och blir oskiljaktiga från det. De är många. Men vi har betydligt fler termer från själva det levande språket, som har fört dem till oss sedan urminnes tider. Ta till exempel [...] jordbruksredskap som plogen, harven och hjulen, eller fartyg, nät, människors kläder och mat – hur många termer finns det inte där, och hur vackert har inte språket format dem! Eller ta människokroppen, ett djur eller en fågel – hur många anatomiska och fysiologiska termer finner vi inte där. Geografiska termer kan hämtas från människor som bor vid floder, sjöar, hav, berg osv. Förteckningen över termer från det levande språket kan nästan växa utan gräns om man lägger till namn på djur, fåglar, fiskar, insekter och växter. På så sätt ter sig antalet konstruerade termer mycket litet jämfört med termerna från det levande språket. Dessutom är termerna från det levande språket, sprungna direkt ur vår tankevärld och inte fabricerade med främmande språk som mall, begripliga för oss—

67

mer mångsidiga och tydligare. Därför är det förståeligt varför språket, efter att ha använt ett stort antal nybildade ord en tid, förkastar många av dem. Av detta får vi lära oss att när man skapar en term bör man först undersöka det levande språket och se om vi där kan hitta ett lämpligt ord.

1939. Vårt språk och terminologin // Balčikonis J. Rinktiniai raštai. V., 1978. T. 1. P. 164.

Ibland vänder sig någon till redaktionen för en litauisk ordbok för att få termer inom något vetenskapligt område. Ofta kan redaktionen inte tillmötesgå denna önskan. Ordboksredaktionen samlar bara in ord och ordnar dem alfabetiskt. Bland dess samlingar finns naturligtvis också många termer, av vilka vissa behövs inom olika vetenskapsgrenar och andra för vardagslivets behov. De flesta termerna är konstruerade, men det finns också gott om levande ord hämtade ur folkets språk. Dessa termer utmärks av tydlighet och precision. I folkets språk finns det långt fler termer än många av oss tror – inte bara för vardagslivet utan också inom vetenskapen. Särskilt många termer skulle de vetenskaper kunna hitta som har närmare anknytning till folkets liv, till exempel medicin, juridik och agronomi.

1946. Låt oss samla in levande terminologi // Balčikonis J. Rinktiniai raštai. V., 1978. T. 1. P. 194.

Vårt språk är mycket rikare än man kanske tror. Det är värt att ägna det större omsorg, det är värt att samla in ord. Det är värt att samla in ord inte bara för lärare, utan också för läkare, jurister, agronomer, matematiker och alla som kommer i kontakt med folket. Där finns vårt språks största rikedomar; därifrån kan vi, bland annat, samla in en levande och vacker terminologi.

A.a. S. 195.

Sammanställd av Jolanta GAIVENYTĖ

68