Kostas UŠPALIS

I väntan på en matematikterminologisk ordbok

För att även det litauiska språket ska vara likvärdigt med de moderna språken hos kultiverade och civiliserade folk måste vi ha inte bara ett korrekt och välordnat standardspråk – det räckte kanske i början av detta sekel – utan också ett korrekt vetenskapligt språk. Vetenskapsspråket är ju standardspråket plus vetenskaplig terminologi. För att bevara vårt språks livskraft och prestige (inte bara bland språkvetare) måste vi därför snabbare ordna och normera terminologin, och där det saknas även skapa litauisk vetenskaplig terminologi. Jag betonar litauisk, inte internationell, eftersom vissa anser att det inte finns någon anledning att skapa eller normera litauiska termer. Det räcker att ta internationella termer (eller ännu enklare termer från andra språk) och lägga till litauiska ändelser och suffix. Då blir det enklare och mer vetenskapligt (skulle vi tillägga – och snabbare till väst). För att vi ska ha ett litauiskt vetenskapligt språk måste så många termer som möjligt vara genuint litauiska. Därför väcker varje artikel eller publikation om vetenskaplig terminologi, och än mer en terminologisk ordbok, stort intresse – man är nyfiken på vad nytt den har tillfört utvecklingen av vårt vetenskapsspråk.

Vi har länge otåligt väntat på att ”Matematikterminologisk ordbok” (MTŽ) skulle komma ut. Även om ”Fysikterminologisk ordbok” (FTŽ), som trycktes för 15 år sedan, innehåller några av de mest nödvändiga matematiska termerna för fysiker, räcker de inte. Vi vet att matematikterminologikommissionen har skapat många nya litauiska termer eller ersatt tidigare brukade termer, och därför ville vi så snart som möjligt lära känna dem. Jag tänker inte skriva någon recension av ordboken – jag kände mig inte kompetent nog. Jag vill bara tala om några gemensamma eller närbesläktade matematiska och fysikaliska termer och diskutera likheter och skillnader i deras användning.

Ibland får man höra invändningar mot att fysiker och matematiker använder olika termer för samma begrepp vertė ir reikšmė (se FTŽ och MTŽ). Kan de verkligen inte enas om en gemensam term? Jag vill svara att dessa olika termer används medvetet och att det inte råder någon oenighet här. En och samma term bör användas endast när

27

begreppen är identiska (det vill säga det rör sig om ett och samma begrepp). I detta fall används termerna reikšmė och vertė för att beteckna olika begrepp. Med termen reikšmė anger matematiker vilket slags tal (eller annan matematisk storhet) det är fråga om, eller vad det betecknar. Med termen vertė anger fysiker hur mycket eller på vilket sätt en fysikalisk storhet har bestämts i ett valt (oftast internationellt) enhetssystem. En fysiker kan till exempel säga: ”I formeln för fritt fall är storheten g betydelse det fria fallandets acceleration, medan dess värde är 9,81 m/s²”, eller ”I fysiken är h Plancks konstant av stor betydelse, medan dess värde är ytterst litet (6,6·10⁻³⁴ J.s)”. Båda storheterna har bestämts experimentellt. Många fysikaliska storheter kan också bestämmas teoretiskt – beräknas med hjälp av matematiska formler eller modeller.

Ibland betecknas faktiskt samma begrepp med olika termer i närliggande vetenskapsgrenar. Då är det svårt att undvika förvirring. Ett sådant exempel är användningen av termerna komponentas och komponentė i litauiskan. Båda kommer från samma latinska ord componens (gen. componentis). Men det är knappast möjligt att betrakta dem som internationella. Engelsmännen använder bara component, tyskarna bara Komponente, fransmännen ingetdera, medan ryssarna använder båda. Båda betecknar en del av något sammansatt (en apparat, anordning, kemisk förening eller blandning). Den första används oftast av tekniker och kemister, den andra av matematiker. Fysiker måste ofta använda båda termerna i samma text. Inom elektromagnetismens teori beskrivs till exempel fältstyrkan med den elektromagnetiska fältstensorn, vars komponentai (delar) är den elektriska fältstyrkan och den magnetiska fältstyrkan (se FTŽ). Däremot är den nämnda tensorns komponentės (också dess delar) komponentės hos vektorerna för den elektriska och magnetiska fältstyrkan (MTŽ). Man måste alltså säga komponentų komponentės eller komponentai yra komponentės. För att undvika förvirring använde vi ofta den litauiska termen dedamoji i stället för båda dessa termer; tidigare använde matematiker den också vid sidan av komponentės. I den nya MTŽ har man nu avstått från dedamosios och behållit endast komponentė. Kanske med goda skäl. När fysikterminologikommissionen övervägde dessa frågor påpekade den att alla litauiska ordböcker (även skolordböcker) innehåller det goda, klangfulla litauiska ordet sąn-

28

das, som just betyder en del av något sammansatt, och därför föreslår kommissionen att det används som term av tekniker, kemister, fysiker och matematiker i stället för komponento ir komponentės (eller åtminstone vid sidan av dem som litauisk motsvarighet). En sådan kort och klangfull term slår lätt rot och sprids snabbt.

Fysiker och matematiker har inte enats om användningen av termerna vaizdas ir atvaizdas. I vardagsspråket finns ingen skarp gräns mellan dessa begrepp. Inom fysiken brukar vaizdas beteckna själva föremålet, medan atvaizdas betecknar dess avbildning, som uppstår när ljus reflekteras eller passerar genom något optiskt instrument (lins, kikare, kamera osv.). När FTŽ utarbetades, efter samråd med representanter för matematikterminologikommissionen, kallades även begreppen inom gruppteorin som beskriver vissa representationer av grupper för atvaizdais (ryska представление, engelska representation). Men det var nästan 20 år sedan. När MTŽ utarbetades hade matematikernas uppfattning om denna term tydligen förändrats. I MTŽ skiljs dessa gruppers ”avbildningar” nu från andra atvaizdžių (ryska отображение, engelska mapping). Det är ett ganska logiskt steg, både vad gäller innehållet och entydigheten hos termerna. Det är bara synd att det inte gjordes tidigare, innan FTŽ gavs ut. Nu kommer det att krävas en betydande insats innan fysikerna tar till sig dessa termer. Det är fortfarande oklart vad Tourier- och Laplace-avbildningar ska kallas (transformantes), vilka fysikerna har stort behov av men som saknas i MTŽ.

Det är också välkommet att atvaizdų skiljs från vaizdų (ryska образ, engelska image). Men här kan man inte hålla med om allt. Om en föremåls spegling i en spegel till exempel kallas veidrodiniu vaizdu, är det helt obegripligt vad atvaizdas då är. Inom fysiken är veidrodinis atvaizdas det främsta exemplet på en atvaizdų. Knappast kan den termen ha en annan betydelse inom matematiken.

Det finns ord som, när de används som termer inom olika vetenskapsgrenar, har olika betydelser. Till exempel används modulis inom fysiken för att beskriva (eller mäta) någon form av deformation; inom tekniken betecknar det en viss del av en anordning eller konstruktion, medan det inom matematiken (att döma av MTŽ) har ytterligare betydelser. En av dem är det absoluta beloppet av ett tal eller en annan storhet. Det är bara obegripligt varför termerna skaičiaus absoliutusis didumas ir skaičiaus modulis har tagits upp separat, i två

29

i dessa fack utan hänvisning från det ena till det andra. För att undvika flertydigheten hos termen modulio använder fysiker endast absoliutusis skaičiaus didumas eller absoliučioji dydžio vertė när det gäller en dimensionsbunden storhet uttryckt i fysikaliska enheter.

Det går också att nämna fler mindre oklarheter eller inkonsekvenser, särskilt när det gäller nya termer. Här är några exempel. Vad är skillnaden mellan įvertis från vertės, sietis och jungtumo, likinys från rezid(u)mo, matematikernas dėjinys och fysikernas sąnaudos (särskilt när motsvarigheterna är desamma på andra språk)? Varför svorinis daugiklis, men funkcijos (ar kreivės) sunkio centras? (Inom fysiken är kūno sunkis den kraft med vilken jorden drar i kroppen.) Varför jämställs det litauiska postūmis (som fysiker inte använder) med ryskans перенос (fys. переноса) och engelskans translation (fys. slinkimas?

För att undanröja de här nämnda och onämnda inkonsekvenserna eller reda ut oklarheterna behöver man känna till definitionerna av alla dessa termer, och det hör till förklarande ordböckers område. Nu vore det önskvärt att i någon matematik- eller litauiskspråkig publikation åtminstone definiera de mest oklara termerna, framför allt de nyaste. Jag tror att det vore nyttigt att diskutera gemensamma eller närbesläktade fysik- och matematiktermer och deras användning vid gemensamma sammanträden för fysikens och matematikens terminologikommittéer, eller åtminstone bjuda in företrädare för den andra kommittén till sina möten.

Det verkar som om matematikernas och fysikernas terminologikommittéer har något olika inställning till användningen av internationella respektive litauiska termer. Även om matematikerna när de sammanställde MTŽ djärvare skapade och föreslog fler nya litauiska termer än fysikerna gjorde när de utarbetade FTŽ, föredrar de ändå mer sällan än fysikerna en litauisk term framför en internationell. Detta gäller särskilt sammansatta (specificerande) termer. I många fall föreslås endast en internationell term, trots att det finns en fullt användbar litauisk motsvarighet, kanske till och med redan i bruk. Exempelvis anges de internationella adjektiven (specificerande bestämningar) efektyvusis, ekvivalentiškasis, globalusis, homogeniškasis, horizontalusis, lokalusis, maksimalusis, minimalusis, specifinis, stacionarusis, vertikalusis med flera, utan att ens ange de litauiska motsvarigheterna (synonymerna) veiksmingasis, lygiavertis (lygiavertiškasis), visuotinis (ar pasaulinis), vienalytis, gulsčiasis, vietinis, mažiausiasis, savitašis, nuostovusis, stačiašis bredvid dem. Några internationella—

30

—ord har börjat spela en parasitär roll i litauiskan: de tränger undan eller har redan trängt undan goda inhemska ord ur vårt språk. Man kan till exempel säga att de internationella horizontalusis, vertikalusis redan har trängt undan de litauiska gulščiasis, stačiasis. Den yngre generationen känner inte längre till deras betydelse och blandar ihop dem med nuožulnusis, statmenasis, trots att dessa litauiska ord användes flitigt både i samhället och i skolan före kriget och länge efter kriget. Vissa internationella termer används med flera betydelser, trots att entydighet är den viktigaste egenskapen hos en god term. Exempelvis används optimalus i betydelserna ”bäst”, ”gynnsammast”, ”lämpligast”, ”mest praktisk” med flera; struktūra används (åtminstone av fysiker) i betydelserna ”uppbyggnad”, ”bildning”, ”förening”, ”prov”, trots att den i alla ordböcker anges endast som synonym till det litauiska ordet sandara.

Fysikens terminologikommitté håller fast vid ståndpunkten att om det finns en bra litauisk term bör den föredras framför en internationell term (eller åtminstone användas parallellt med den internationella), särskilt i populärvetenskapliga texter och skoltexter. Vi föreslår att även matematiker och terminologiansvariga och användare inom andra vetenskapsgrenar följer denna ståndpunkt överallt.

31