Albina AUKSORIŪTĖ

Institutet för litauiska språket

NÅGRA AV L. IVINSKIS VÄXTNAMN

Namnen på växter som sedan gammalt växer i Litauen är välbekanta för oss och har i stort sett systematiserats väl av botaniska specialister. Växter som förs hit från andra håll kallas däremot ofta med en litauiserad latinsk benämning, när man inte hittar – och ibland inte ens söker efter – ett litauiskt namn som kan ersätta den.

Den här artikeln fortsätter temat om blomnamn från artiklar publicerade i Terminologijos nr 6 och 8 (Vinauskienė 2000: 98–104; Gaivenis 2001: 140–142). K. Gaivenis har skrivit mest om detta ämne och föreslagit litauiska växtnamn, oftast nybildningar (Gaivenis 1997: 46–48; 2001: 140–142). Välbildade och välmotiverade nybildningar skulle mycket väl kunna ersätta latinska lån, men det är inte alltid nödvändigt att skapa nya ord; man skulle också kunna erinra sig de namn som föreslagits av de första skaparna av litauiska växtnamn, såsom J. A. Pabrėža och L. Ivinskis, och rekommendera att några av dem tas i bruk. Den här artikeln behandlar några växtnamn som skapats av 1800-talspedagogen och samogiten Laurynas Ivinskis för växter som i dag benämns med litauiserade latinska namn.

I den andra delen, Žolėmina, av sitt största naturvetenskapliga verk, Prigimtūmenė, presenterade L. Ivinskis en systematisk förteckning över svampar och växter, där han namngav mer än 2 520 släkten (se vidare Jankevičius, Jankevičienė 1962: 151–163; Auksoriūtė 1998a: 102–110; 1998b: 32–40). De växtnamn som L. Ivinskis föreslog återges i den här artikeln utifrån detta manuskript.

I artikeln ”Några anmärkningar om systematikens terminologi” föreslog K. Gaivenis nybildningar som ersättning för vissa latinska lån: pluoštažiedė (Veltheimia), papartūnas (Pteris), žiedūnėlė (Exacum) (Gaivenis 2001: 141–142). Men i L. Ivinskis manuskript hittar vi också litauiska namn på samma släkten, till exempel: Weltheimia – žalsviėsis ~ žalsvėsis (: žalsvas + -ėsis), Pteris – plunksneris ~ plunksnerys (: plunksna + -erys), Exacum – sūblas ~ sūblas. Bildningen av L. Ivinskis sista namn är oklar: grundordet är okänt och någon avledningsformant kan inte

95

fastställas, men de två första namnen går att härleda, även om deras motivering inte är exakt. K. Gaivenis namn, som har tydlig ordbildning och exakt motivering, skulle kunna komma i bruk snabbare än de ovanliga växtnamn som L. Ivinskis föreslog för mer än 130 år sedan. Vissa av de namn som L. Ivinskis använde skulle dock kunna ersätta de litauiserade latinska namn som används i dag. Till exempel:

Adiantas (Adiantum) – skarūnis ~ skarūnis (: skarti + -ūnis). Denna ormbunke har troligen fått sitt namn på grund av sina flikiga blad. L. Ivinskis hämtade suffixet -ūnis från den samogitiska dialekt som talades i hans hembygd. I Prigimtmėneje gav han ganska många växtnamn bildade med detta suffix.

Celiozija (Celosia) – (pol. Grzebionatka, kurzy grzebień), skiauterūnas ~ skiauterūnas (: skiauterė + -ūnas). Detta är en blomma i familjen Amaranthaceae, vars blomställning liknar en tuppkam. Därför valdes grundordet och den tämligen produktiva avledningsformanten på ett motiverat sätt när namnet bildades.

Etionema (Aethionema) – (ty. Steinkresse), antkuolis ~ antkūlis (: ant- + kūlis ”sten”). Blomman odlas i stenpartier, så motiveringen är tydlig.

Heliotropas (Heliotropium) – (pol. Tomilek, slońcowkwiat, slonecznica, brodawnik; ty. Sonnenwende), kwepenė ~ kvepenė (: kvepia + -enė). Växtens blommor doftar och vänder sig mot solen, så L. Ivinskis nybildning sulėtra, belagd i LBŽ 1938 (: saulė + -ėtra), skulle vara mer motiverad som namn på växten, men den är bildad med det mycket ovanliga suffixet -tra, även om det enligt P. Skardžius troligen är nedärvt från forntiden (Skardžius 1996: 301).

Tiarelė (Tiarella) – (pol. Ciekawka), tasžuklis ~ lašūklis (: lašas + -ūklis). L. Ivinskis hämtade troligen grundordet till detta namn genom att följa den polska motsvarigheten (pol. ciec – ”rinna, droppa”, cie-ky – ”flytande, rinnande, strömmande”). Avledningar med suffixet -ūklis är, liksom de tidigare nämnda med -ūnis, typiska för samogiter (Vitkauskas 1977: 102–104).

I katalogerna ”Florexlit pavasaris” från 2000, 2001 och 2002 hittades namnen på många växtarter som marknadsfördes där; släktena anges med latinska lån och man söker inte efter litauiska motsvarigheter. L. Ivinskis hade redan gett vissa av dem litauiska namn, så det vore värt att erinra sig dem. Till exempel:

Agapantas (Agapanthus < gr. agape – ”kärlek, förkärlek”, anthos –

96

”blomma” BVŽ 1998) – en stor och dekorativ växt i familjen lökväxter (Alliaceae) från Sydafrika, med upprätta, kraftiga stjälkar och flockliknande blomställningar; bladen är smala och långa. I katalogerna anges artnamnen på denna växt på olika sätt: i 2000 års katalog kallas arten Agapanthus africanus paraplyagapant, medan termen afrikansk agapant används för samma art i 2001 års katalog (BVŽ – paraplyagapant). L. Ivinskis gav växten namnet pākēltis ~ pakeltis (: pakelia + -tis); kanske namngav han växten så eftersom blomställningarna höjer sig ovanför bladen.

Aronväxter (Araceae) är en flerårig växt, italiensk arum (Arum italicum), som uppskattas för sina vackra gröna blad med gräddfärgade nerver samt sin särpräglade blomma och fruktställning. L. Ivinskis kallade dess släkte razgūtras ~ razgytras (: razgė + -ytras) (pol. Obrazki, aronek). Namnet har bildats med det tidigare nämnda suffixet -tra, och som grundord har det samogitiska verbet razgytis ”flätas, trassla in sig” använts (LKŽ XI 1978).

Den fleråriga örtartade rhizomväxten kanna (Canna) har ovanligt vackra blommor och blad och blommar hela sommaren. Efter blomningen bildas en kapsel med stora mörkbruna frön. Arten indisk kanna (Cana indica) odlas oftast i blomrabatter, men kan också odlas på balkonger. Denna blomma, som hör till familjen kannaväxter (Cannaceae), kallades av J. A. Pabrėža pypytė LBŽ, medan L. Ivinskis föreslog termen lėndrielė ~ lendrelė (: lendrė ”vassrör” (DūnŽ 1976: 172) + -ėlė) (pol. Pociorecznik, kwiatotrzcina, trzcinokwiat), förmodligen med de polska motsvarigheterna som förebild (pol. trzcina ”vassrör”).

Kaparväxter (Capparaceae) blomman kleome (Cleome), som härstammar från Sydamerika, fick av L. Ivinskis namnet pōnarwis ~ ponarvis (: po- + narvas). Namnets motivering är oklar. I katalogerna marknadsförs arten taggig kleome (Cleome spinosa); det är en hög ettårig blomma med blommor som kan vara vita, rosa, körsbärsröda eller violetta och som sitter samlade i uppåtriktade, mångblommiga klasar vid stjälkarnas toppar.

Gomfrena (Gomphrena) – en solälskande och anspråkslös ängsblomma i amarantväxternas familj (Amaranthaceae), särskilt lämplig för torkade buketter. Den ettåriga, ludna växten har klart gröna blad och en eller flera vita, rosa eller rödvioletta blomställningar i form av ax.

97

på upprätta, kraftiga stjälkar. I Prigimtūmenė anges namnet sèghuwis ~ segluvys för den. Ordbildningen är oklar. Den vanligast odlade arten är klotgomfrena (Gomphrena globosa) BVŽ, men denna art har inte samma namn i alla publikationer; exempelvis används den översatta artbeteckningen klotformig gomfrena (TG 1996: 112).

Artens namn på en växt i familjen gräs (Poaceae (Gramineae)) skrivs olika i publikationerna: på vissa håll äggformig lagurus (BVŽ; TG 1996: 143), på andra äggformig lagurus (2002 års ”Florexlit pavasaris”). Gräsets blad är täckta av mjuka hår och platta; den korta, täta blomställningen påminner om en haretsvans. L. Ivinskis använde ordet szièwis ~ šievis med oklar ordbildning för att benämna det aktuella släktet (Lagurus<gr. lagos – ”hare”, oyra – ”svans” BVŽ).

Agavväxternas (Agavaceae) fleråriga örtväxt dofttuberosa (Polianthes tuberosa, lat. Polianthes<gr. polios – ”vitaktig”, anthos – ”blomma” BVŽ), som oftast odlas inomhus, kännetecknas av behagligt doftande blommor. I Prigimtūmenė anges namnet gausūtvis ~ gausūtvis (: gausus + -ūtvis) (pol. Wielotka). Grundordet kan ha valts antingen med det polska namnet som förebild (pol. wielki ”stor, väldig”) eller på grund av dess rikliga blomning; bildningselementet -ūtvis är ovanligt och obekant i litauiskan.

Agavväxternas (Agavaceae) fleråriga örtväxt dofttuberosa (Polianthes tuberosa, lat. Polianthes<gr. polios – ”vitaktig”, anthos – ”blomma” BVŽ), som oftast odlas inomhus, kännetecknas av behagligt doftande blommor. I Prigimtūmenė anges namnet gausūtvis ~ gausūtvis (: gausus + -ūtvis) (pol. Wielotka). Grundordet kan ha valts antingen med det polska namnet som förebild (pol. wielki ”stor, väldig”) eller på grund av dess rikliga blomning; bildningselementet -ūtvis är ovanligt och obekant i litauiskan.

Buddlejaväxtfamiljens (Buddlejaceae) buske budleja härstammar från Kina. Arten Davids budleja (Buddleja davidii) växer snabbt och nästan överallt, även i mager jord, och har en särpräglad form och långsträckta, täta blomställningar. L. Ivinskis föreslog termen sājstris ~ saistris (:? saistė ”band, fäste, hängde fast” + -ris) för växtens släkte. Namnets motivering är inte särskilt tydlig.

Kryptomeria (Cryptomeria<gr. kryptos – ”dold, skyddad”, meros – ”del” BVŽ) är ett träd i familjen taksodieväxter (Taxodiaceae), utbrett i Östasien; arten japansk kryptomeria (Cryptomeria japonica) odlas också här. L. Ivinskis benämnde släktet med ordet nèrtis ~ nertys (:? nerti + -tys), vars bildning och motivering är oklara.

De behandlade växterna finns upptagna i Botanikens namnordbok, där de, liksom i katalogerna, benämns med latinska lånord. Ytterligare fyra växter saknas i den nämnda ordboken, och i ”Florexlit pavasaris” betecknas de också med latinska lånord. I Prigimtūmenė gav L. Ivinskis dem sina egna nybildade namn.

98

Kardiosperma (Cardiospermum) är en ettårig klätterväxt vars dekorativa, blåsliknande hinnor, formade som små hjärtan och upp till 3 cm i diameter, sitter kvar från juli till frosten. Den passar för att grönska balkonger och spaljéer samt för att göra torkade buketter. L. Ivinskis gav växten ett vackert litauiskt namn – szirdoklė ~ širdoklė (: širdis + -oklė) (pol. Serdusznik, serduszek). Avledningar av substantiv med suffixet -oklis är sällsynta och något bekanta i standardspråket endast som växtnamn (LKG 1965: 358).

I kataloger marknadsförs två lökväxter av släktet Eucomis: tvåfärgad eucomis (Eucomis bicolor) och höst-eucomis (Eucomis autumnalis), som kan odlas i trädgårdar. I boken „Gėlės mūsų namuose“ beskrivs en annan art av denna växt – Eucomis comosa (GMN 2001: 30), för vilken endast det latinska namnet anges. Det är en lökväxt med en bladrosett av köttiga, blekgröna blad och upprätta, täta blomklasar som blommar i slutet av sommaren; på vintern vilar blomman. L. Ivinskis kallade det diskuterade släktet med termen prōplaukis ~ proplaukis (: pro- + plaukas) (pol. Warkocznica), kanske med det polska uttrycket som förebild (pol. warkocz – ”fläta”), men motiveringen till prefixet pro- är oklar.

Mjuk molucella är en ettårig blomma som lämpar sig för odling i rabatter och för att göra torkade buketter. I Prigimtuomenė har släktet fått namnet dōmetis ~ domėtis (Molucella), vars bildning är oklar. Formanten -ėtis skulle kunna urskiljas, men något grundord är inte känt.

Bland de litauiska namn som L. Ivinskis föreslog skulle gražulas kunna användas för kalikarpan (Callicarpa bodineri, jfr gr. kallos – ”skönhet”, karpos – ”frukt”) – en buske som planteras för sina tätt växande, dekorativa bär med vacker färg, vilka sitter kvar på busken även efter att bladen fallit. L. Ivinskis bildade växtnamnet gražulas ~ gražulas (: gražus + -ulas) med suffixet -ulas, som ”oftast betecknar ett konkret resultat av en handling, ett redskap eller något föremål” (Skardžius 1996: 184).

Ytterligare några krukväxter bör nämnas; de beskrivs i böckerna Gėlės mūsų namuose och Kambarinės gėlės och har namn som är litauiserade former av latinska namn. I Prigimtuomenė angav L. Ivinskis sina egna nybildningar för dem.

Achimenė (GMN 2001: 26, 34; KG 1997: 130) (Achimenes<gr. a – „ne“, cheinon – „žiema“ BVŽ) – tai gentis, skiriama gesnerijinių (Ges-

99

neriaceae) tillhör familjen och omfattar flera arter som blommar med rosa, purpurfärgade, gula och vita blommor i alla nyanser. På vintern vissnar stjälken, men på våren växer den ut igen. L. Ivinskis gav blomman namnet žyblonis ~ žyblonis (:? žibliotis ”flamma upp” (LKŽ XX) + -onis) (pol. Ognipłoń), kanske med det polska namnet som förebild (pol. ognić się – ”brinna, flamma; blixtra”), men ordbildningen är inte helt klar.

I Prigimtūmenė anges termen swėtnas ~ švelnas (: švelnus + -as) för att beteckna släktet Cineraria. En art av släktet kallas mišrija cinerarija i boken Gėlės mūsų namuose (GMN 2001: 75). Den blommar från vintern till våren; stora blad växer i en rosett, och ovanför dem reser sig stora, långlivade, prästkrageliknande blommor i olika färger.

Gardenia jasminoides (KG 1997: 183) rūšis pateikta be rūšinio pažyminio – tik gardenija. Žydi dideliais pilnaviduriais baltais arba kreminiais žiedais, išsimėčiusiais tankiame višžaliame krūmelyje. L. Ivinskis šią gentį vadino žodžiu kūmpotris ~ kumpotris (:? kumpas „lenktas, kreivas“ + -otris).

Stefanotis (Stephanotis <gr. stephanos – ”krans, krona”, oys, otos – ”öra” BVŽ) är en klätterväxt i familjen klemalinių (Asclepiadaceae), som L. Ivinskis betecknade med den oklara termen stąpas ~ stapas. Arten rikblommig stefanotis (Stephanotis floribunda) (GMN 2001: 25) blommar på våren och sommaren med klasar av berusande doftande, stjärnlika vita och rosa småblommor; bladen är rundade och glänsande. I den nämnda boken Kambarinės gėlės anges endast det latinska namnet på detta släkte, Stephanotis floribunda (KG 1997: 236).

För mer än 130 år sedan använde alltså den samogitiske Laurynas Ivinskis egna litauiska termer för vissa växter som i dag i olika litteraturverk benämns med latinska lånord. De nybildningar av L. Ivinskis som behandlas i artikeln kan delas in i tre grupper. Några har oklar ordbildning och/eller motivation (sūblas, segluvys, šievis, saistris, nertys, domėtis, stapas), och det är därför tveksamt om de i dag skulle kunna ersätta de redan brukade litauiserade latinska namnen. Den andra gruppen växtnamn har ganska tydlig ordbildning men en osäker motivation (žalsvėsis, plunksnerys, antkūlis, kvėpenė, pakeltis, ponarvis, proplaukis, žyblonis, kumpotris); dessa namn är intressanta exempel på L. Ivinskis individuella ordbildning. Den tredje gruppen består av nybildningar av L. Ivinskis med tydlig ordbildning och motivering (skarūnis, skiauterūnas, saulėtra,

100

lašūklis, širdo klė, gražūlas) – skulle kunna ersätta de latinska lånord som används i dag. Till dessa kan man lägga ytterligare två växtnamn, men i en modifierad form anpassad till standardspråket: razg ytras > raizg ytras och lendrelė > lendrelė.

Därför bör såväl botaniska specialister som översättare inom det aktuella området bläddra i L. Ivinskis eller J. A. Pabrėžas manuskript, där man kan hitta intressanta och värdefulla uppgifter, i stället för att välja den enklaste vägen och låna in latinska namn.

LITTERATUR OCH KÄLLOR

Auksoriūtė A. 1998a: Lauryno Ivinskio rankraščiai Krokuvoje. – Terminologija 5.

Auksoriūtė A. 1998b: Terminologinis Lauryno Ivinskio palikimas. – Lietuvių kalbotyros klausimai 40.

BVŽ 1998: Botanikos vardų žodynas. Sud. R. Jankevičienė, Vilnius.

DūnŽ 1976: Vitkauskas V. Šiaurės rytų ūnininkų šnektų žodynas, Vilnius.

Gaivenis 1997: Siūlome kelis lietuviškus gėlių pavadinimus. – Kalbos kultūra 69.

Gaivenis 2001: Keletas pastabų apie sistematikos terminiją. – Terminologija 8.

GMN 2001: Roy Lancaster, Matthew Biggs. Gėlės mūsų namuose, Vilnius.

Jankevičius K., Jankevičienė R. 1962: Kai kurie nauji duomenys apie L. Ivinskio darbus lietuviškos botanikos terminijos srityje. – Botanikos klausimai 2.

KG 1997: Peter McHoy. Kambarinės gėlės, Vilnius.

LBŽ 1938: Lietuviškas botanikos žodynas. Red. J. Dagys, Kaunas.

LKG 1965: Lietuvių kalbos gramatika 1, Vilnius.

LKŽ 1978: Lietuvių kalbos žodynas 11, Vilnius.

LKŽ 2002: Lietuvių kalbos žodynas 20, Vilnius.

Skardžius P. 1996: Rinktiniai raštai: Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius.

TG 1996: Halina Heic. Tarp gėlių: balkono gėlės ir stambliejų augalai, Vilnius.

Vainauskienė D. 2000: Apie gėlių, jų spalvų pavadinimus ir kitus dalykus. – Terminologija 6.

Vitkauskas V. 1977: Šiaurės rytų žemaičių ūnininkų kai kurie morfoneminiai dialektizmai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 17.

NÅGRA AV LAURYNAS IVINSKIS VÄXTNAMN

Sammanfattning

Artikeln behandlar några växter som i olika skrifter benämns med latinska lånord. Laurynas Ivinskis, 1800-talets pedagog, hade i sitt manuskript

101

Prigimtūmenė hade namngett de nämnda växterna med hjälp av litauiska neologismer. I den här artikeln diskuteras också de namn som Ivinskis gett. Vissa av de namn som Ivinskis använde har osäker bildning och motivering (domėtis, nertys, saistris, segluvys, stapas, sūblas, šievis), andra namn har en tydlig bildning, men en inexakt eller felaktig motivering (antkūlis, kvepenė, kumpotris, pakeltis, plunksnerys, ponarvis, proplaukis, razgytras, žalšvesis, žyblonis), och den tredje gruppen namn har både tydlig bildning och motivering (gražulas, lašūklis, lendrelė, saulėtra, skarūnis, skiauterūnas, širdoklė). Namnen i den sistnämnda gruppen skulle kunna ersätta de latinska lånord som används i dag.

Albina AUKSORIŪTĖ Lietuvių kalbos institutas P. Vileišio g. 5, LT-2055 Vilnius E. paštas [email protected]

Mottagen 2002-09-16

102