ALA LICHAČIOVA

Vilnius universitet

UPPFATTNINGEN AV BEGREPPET MODERSMÅL BLAND RYSSAR OCH RYSKTALANDE I LITAUEN

Modersmål är ett av de viktigaste begreppen inom många vetenskapsgrenar som är direkt förknippade med människan och samhället: psykolingvistik, sociolingvistik, språkdidaktik, etnopsykolingvistik, sociologi, socialpsykologi etc. Inom humaniora, inklusive lingvistik, finns det dock ingen strikt och motsägelsefri definition av modersmål^*.

Man kan tala om att precisera detta begrepp utifrån de vetenskapsgrenar där det används (Залевская 1999: 292). Inom tillämpad lingvistik används till exempel den vanliga motsättningen första språk–andra språk; inom psykolingvistiken är termerna modersmål eller naturligt tillägnat språk, inlärt språk välkända; inom etnolingvistiken utgår man från begreppen nationella språk och följaktligen språk hos olika folk (etnos); inom språkundervisningsmetodik talar man om modersmål och icke-modersmål, eller främmande språk.

Det finns ingen direkt korrelation mellan dessa begrepp, eftersom en individs första språk inte nödvändigtvis är detsamma som modersmål, och andra språk inte är liktydigt med främmande språk. I Litauen får exempelvis det statliga språket (litauiska), inte ett främmande språk, status som andraspråk i skolor som inte är litauiska. Dessutom kan en individs modersmål vara ett främmande språk i förhållande till det land där personen bor. Så är det med ryska och polska, som är modersmål för ryssar och polacker i Litauen. Därför framstår förhållandet mellan modersmål och främmande språk, som skolämnen, på senare tid alltmer förvirrande.

BESKRIVNINGAR AV MODERSMÅL I OLIKA SPRÅK

Begreppet modersmål beskrivs på olika sätt i olika språk; i Oxford Dictionary (1992) ges till exempel flera synonyma definitioner: begreppet

^* Artikeln bygger på ett föredrag som hölls vid den 17:e Jono Jablonskio-konferensen (2009 10 09), baserat på enkäter bland rysktalande i Litauen.

A.LICHAČIOVA. Lietuvos rusų ir rusakalbių sąvokos gimtoji kalba suvokimas

253

modersmål (mother tongue) förklaras som ”barndomshemmets språk” (language of the childhood home), eller som ”ett språk som tillägnats vid moderns knä” (learned at one’s mother’s knee), eller förklaras med termen native language (a language that people have acquired naturally as children – ”ett språk som en människa naturligt tillägnar sig som barn”). I denna ordbok anges att förstaspråk (primary language) är en term inom tillämpad lingvistik och språkundervisning som oftast betyder detsamma som mother tongue och native language. Den engelska benämningen native language visar också på språkets överförda karaktär, eftersom det hävdas att det inte lärs in – not learned (Dictionary by Longman 1983). I Oxfords ordbok kallas modersmålet ”nationalspråket för alla medlemmar av nationen” (national language of all members of the nation).

I ryska lingvistiska ordböcker definieras begreppet родной язык oftast inte – exempelvis nämns begreppet fyra gånger i den viktigaste Encyklopediska språkordboken (ЛЭС 1990), men någon separat artikel finns inte. Modersmål förklaras genom begreppet материнский язык eller первый язык, о первый язык – som родной язык. Ett begrepp definieras alltså med hjälp av ett annat.

I den litauiska Lingvistiska termordboken definieras modersmål som ”det språk som en människa lär sig i barndomen genom att härma vuxna” (KTŽ 1990: 72). En liknande definition av termen finns i den ryska Metodiska termordboken: ”det är hemlandets språk, som tillägnas i tidig barndom genom att barnet härmar de vuxna i sin omgivning” (CMT 1999: 276). Här sammanförs emellertid företeelser som i verkligheten ofta inte alls sammanfaller: barnets födelseorts språk och barnets familjespråk.

Som de ryska sociolingvisterna V. Belikov och L. Krysin hävdar: ”I varje vetenskap finns det, vid sidan av termer med mer eller mindre strikta definitioner, termer utan definition som förstås intuitivt.” Ett exempel på ett sådant grundläggande men odefinierat begrepp är tal inom matematiken och ord inom lingvistiken (det finns än i dag ingen enhetlig och invändningsfri definition av termen ord). ”Även om det kan verka paradoxalt betecknar dessa termer ofta grundläggande begrepp inom vissa vetenskaper” (Беликов, Крысин 2001: 145).

Den naiva världsuppfattningen visar att olika folk väljer skilda mentala grunder för att benämna modersmålet, vilket vittnar om begreppets etnokulturella betingning. Exempelvis är det ”modersmål” på tyska, franska, spanska, italienska, grekiska, rumänska, serbiska, kroatiska, finska, hindi, hebreiska, kinesiska, japanska, turkiska och skandinaviska språk. Den engelska benämningen på födelselandet one’s mother country, motherland (”moderland”), och den ryska högstilade benämningen родина-мать (”moderlandet”) bekräftar ”födelseortens”

254

KALBOS KULTŪRA | 82

och ”moderns” oskiljaktighet. På hebreiska, grekiska och finska samt i många germanska, romanska och slaviska språk förknippas hemlandet också med fadern; där finns en tydlig motsättning mellan begreppen ”modersmål” och ”fadersland”. På esperanto betyder patrina linguo också modersmål (patrino – ”mor”), medan orden tėvynė, gimtinė är bildade från stammen av substantivet patro (”far”): patrujo, patrio.

I andra folks språkliga medvetande förknippas modersmålet med blodsband och den egna jorden, födelseorten. Som nämnts finns det exempelvis två benämningar på engelska: mother tongue och native language; den litauiska termen gimtoji kalba har etymologiska samband med gimtine och gimine, det polska język ojczysty med ojczyzna och ojciec; det ryska родной язык med родина och родитель, родня. En av betydelserna av det ryska ordet родной är ”nära, besläktad till sinnet” (свой по духу), och därför är det naturligt att denna axiologiska konnotation också överförs till begreppet родной язык. En liknande värderande sema återfinns också i vissa folks vardagliga benämningar på modersmålet – ”eget språk” (finska), ”vårt språk” (serbiska, kroatiska), ”mitt språk” (turkiska). I denna typ av benämningar framträder närhetsbetydelsen tydligare än i de andra nämnda, men oavsett detta hör modersmålet i alla folks medvetande till den axiologiska motsättningen ”eget–främmande”.

ATTITYDER HOS RYSSAR OCH RYSKTALANDE I LITAUEN TILL MODERSMÅLET

Vilka av de språk som används föredrar ryssar och rysktalande i Litauen? Vilka faktorer, utöver de känslomässiga, avgör en människas ställningstagande till det språk som hon kallar sitt modersmål? För att finna svar på dessa frågor sammanställdes åsikter om modersmålet från 57 ryska och rysktalande respondenter i Litauen (46 enkäter och 11 intervjuer). Enkäterna utformades enligt programmet för kursen ”Tvåspråkighetens problem” vid masterutbildningen i slavisk filologi vid Vilnius universitet 2002–2006. De kvalitativa intervjuerna utgör en del av projektet ”Städer och språk”, som genomfördes 2007–2009. Det bör understrykas att just de respondenter som antogs sannolikt ha ryska som modersmål valdes ut till undersökningen.

Följaktligen kan följande betraktas som de viktigaste faktorerna bakom svaren om modersmålet:

1) kalba, kuri vaikystėje buvo šeimos, namų kalba, ir toliau išlieka daugumos suaugusiųjų respondentų gimtoji arba viena iš gimtųjų kalbų;

A. LICHAČIOVA. Lietuvos rusų ir rusakalbių sąvokos gimtoji kalba suvokimas

255

2) de flesta respondenter likställer inte direkt begreppen modersmål och språket för min nationalitet;

3) respondenterna kopplar inte direkt föräldrarnas nationalitet till sitt modersmål;

4) många respondenter från blandade familjer anser att ryska är deras familjespråk, om ingen av makarna är litauisk;

5) yngre respondenter nämner oftast två modersmål: det första är familjens språk (ryska, polska, jiddisch eller ett annat etniskt språk) och det andra är skolans språk (litauiska eller ryska).

Sammanfattningsvis kan man säga att den naiva uppfattningen om modersmålet bland ryssar och ryskspråkiga i Litauen förknippas med hem- och familjespråket, medan skolans språk får status som ett andra modersmål om det skiljer sig från hemspråket.

Enligt respondenterna som valt ett enda språk (i detta fall ryska) som modersmål, är det ett språk som känns som modersmålet; det viktigaste språket för en människa; det språk som är behagligast att använda; föräldrarnas språk; språket i den skola man går i; när man talar det språket kan man förmedla alla nyanser; det språk som ger störst möjligheter att uttrycka sina tankar; språket i den kultur man fostras in i av familjen; språket genom vilket man uppfattar företeelser i olika kulturer; det är människans tros språk; det språk som man använder som grund när man lär sig andra språk; det känslomässigt närmaste språket; det språk man börjar tala när man vill uttrycka sig mer utförligt, vackrare, mer exakt och intressantare; det behagligaste språket för kommunikation; när man talar det språket känner man inte att man arbetar; med det språket kan man slappna av; det språk som låter en förstå allt; språket i den kultur där det är självklart vem som gör vad och varför; det språk som låter en människa uttrycka sig som inget annat språk gör; slutligen det enda språk som lämpar sig för direkt, intim kommunikation med Gud.

Många respondenter uppfattar modersmålet som grunden för sin identitet: om man inte kan språket kan man inte identifiera sig med den nationaliteten; modersmålet är grunden för människans kultur och självmedvetande; det är människans mentalitetsspråk. En 32-årig respondent i projektet ”Städer och språk” uttryckte denna tanke mycket träffande: Om mina föräldrar inte hade lärt mig ryska skulle jag nog också förlora insikten om att jag är ryss.

Ryssar och ryskspråkiga i Litauen beskriver sig själva så här: när man har bott så många år i Litauen är man redan halvt litauer; inom mig lever två folks halvor tillsammans; jag är en ryskspråkig litauiska som växer upp i en rysk familj; ryss/-a från Litauen; rysk litauer/-a; ryss/-a från Litauen.

256

KALBOS KULTŪRA | 82

Intressant nog tänker en person inte ens på om det går att ha två modersmål förrän frågan ställs. Och när personen svarar att hen har två modersmål förklarar hen att dessa språk är de mest tilltalande, vackraste och bäst lämpade för kommunikation. Respondenterna beskriver dessa språk som skolans och livet utanför skolans språk; de egna gruppernas språk; de närmaste kulturernas språk. Här ser vi en aktualisering av semantiken i begreppet det egna språket. Det är dessutom uppenbart att motsättningen ”det egna – det främmande”, som kännetecknar enspråkiga samhällen, i de litauiska ryssarnas och ryskspråkigas medvetande ofta består av två likvärdiga egna sidor.

Respondenternas svar visar alltså att litauiska språket för den yngre generationen bland Litauens ryssar och ryskspråkiga blir ett potentiellt modersmål, eftersom ett andra språk – ett annat än hemspråket och knutet till lärandet – tillkommer vid sidan av det första modersmålet, som hör till den tidiga förskoleperioden, och också förknippas med ett intensivt utforskande av världen. Människan uppfattar ett sådant språk som sitt andra modersmål. Det viktiga här är att det är just undervisningsspråket, genom vilket den unga människan tillägnar sig ny kunskap, som får status som andra modersmål. I sådana fall utvecklas en språklig kompetens på hög nivå, fri användning av två språk och förmågan att tala två språk som om de vore modersmål (Karaliūnas 1997: 326).

Den föränderliga geopolitiska och sociolingvistiska situationen, inte bara i Litauen utan också i andra länder, preciserar definitionen av begreppet modersmål med hänsyn till den allt vanligare dubbelheten i denna kategori. En mer ingående analys visar dock att tvåspråkiga individers modersmål inte utgör en enkel aritmetisk likhet, vilket bör bli föremål för särskilda studier.

L I T T E R A T U R

Active study dictionary of English, London: Longman group limited, 1983.

G a i v e n i s K., K e i n y s S. 1990: Terminologisk ordbok i språkvetenskap, Kaunas: Šviesa.

K a r a l i ū n a s S. 1997: Kalba ir visuomenė. Psichosociologiniai ir komunikaciniai kalbos vartojimo bruožai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

The Oxford Companion to the English Language, Tom McArthur, Oxford University Press, 1992.

Б е л и к о в В., К р ы с и н Л. 2001: Sociolingvistik, Moskva: Ryska statliga humanistiska universitetet.

З а л е в с к а я А. 1999: Введение в психолингвистику, Москва: Российский государственный гуманитарный университет.

ЛЭС 1990: Лингвистический энциклопедический словарь. Гл. ред. В. Н. Ярцева, Москва: Советская энциклопедия.

A. LICHAČIOVA. Lietuvos rusų ir rusakalbių sąvokos gimtoji kalba suvokimas

257

CMT 1999: Э. Азимов, А. Щукин. Словарь методических терминов (теория и практика преподавания языков), Санкт-Петербург: «Златоуст».

Mottagen 2009 10 19

BEGREPPET MODERSMÅL UR LITAUISKA RYSSARS OCH RYSKTALANDE PERSONERS PERSPEKTIV

Sammanfattning

Artikeln behandlar definitioner av begreppet modersmål och olika nationella uppfattningar om begreppet modersmål, liksom dess tvetydighet inom olika forskningsområden. Artikeln innehåller också några svar och reflektioner om modersmålet från rysktalande personer i Litauen; materialet har hämtats från en enkät som nyligen genomfördes i Litauen. Dessa reflektioner kan betraktas som naiva definitioner av det ovan nämnda begreppet. Därefter presenteras de viktigaste faktorerna som avgör respondenternas definitioner av modersmålet. Hänsyn tas också till kategorins allt vanligare binära karaktär: oftare framträder, vid sidan av ett modersmål (från en tidig förskoleperiod i livet), ytterligare ett språk (ett annat än det som talas hemma eller undervisningsspråket), vilket har nära samband med människans kognition. Det senare språket blir individens andra modersmål. Enkätresultaten har visat att motsättningen mellan ett ”eget” och ett ”annat” språk, som ofta kännetecknar ett homogent enspråkigt samhälle, i litauiska ryssars förståelse ersätts av två lika viktiga ”egna” halvor.

ALA LICHAČIOVA

Vilniaus universitetas

Universiteto g. 3, LT-01513 Vilnius

[email protected]

258

KALBOS KULTŪRA | 82