D I S K U S S I O N E R

RAMUNĖ VASKELAITĖ

Litauens bank

BRUKET AV PLURALFORMER AV ABSTRAKTA SUBSTANTIV I EKONOMISPRÅKET OCH NORMEN

NYCKELORD: singulara substantiv, abstrakta substantiv, numerusböjning, betydelsekonkretisering, avledningar, norm, språkbruk.

INLEDNING

Substantivens numerusnormer skulle knappast vara särskilt problematiska om det inte vore för substantiv där normen föreskriver att endast ett numerus ska godtas – singular eller plural – eller att användningen av ett visst numerus begränsas till vissa omständigheter.

Dessa omständigheter anges i häftet Kalbos patarimų Gramatinės formos ir jų vartojimas, som redogör för normen för numerusbruk: singular anses inte godtagbar i litauiskt standardspråk när den används för att generellt beteckna en växtart, djurart eller liknande, fler än en person eller för att ange namn på evenemang, platser och annat (KP1 2002: 19–20). I språkbruket tenderar man tvärtom att i sådana fall välja singular (KPIB 1995–2005). I insiktsfulla studier av förhållandet mellan icke-standardmässiga språkfenomen och kodifierad norm, som i litauisk språkvetenskap kanske allra aktivast har bedrivits av Rita Miliūnaitė (2002; 2003a, b, c; 2004; 2006a, b; 2007), visas att man inte bör skynda sig att beteckna språkbrukets ihärdiga motstånd mot den ena eller andra skriftligt fastställda normen som ett brott mot normen eller som bristande kunskaper i standardspråket. Ibland visar sådant motstånd bara på syntaktiska, semantiska eller andra omständigheter som ligger djupt inbäddade i språket och som de som normerar språket inte har uppmärksammat, eller tillräckligt

190

KALBOS KULTŪRA | 85

har bedömts. Därför bör man uppmärksamma vissa fall som är vanliga i språkbruket men betraktas som normstridiga, undersöka dem ännu noggrannare och, om det visar sig finnas goda skäl, kanske till och med ändra den kodifierade normen.

Artikeln behandlar en tendens som ofta kan observeras i språkbruket – att använda substantiv som betraktas som singulara i pluralform. Fokus ligger på en undergrupp av sådana substantiv, nämligen abstrakta substantiv. Att frågan är aktuell framgår av det område inom det allmänna språkbruket som har följts under en längre tid – det ekonomiska språket. Där används rikligt med överföringar, betalningar, avräkningar, beräkningar, svängningar, förpliktelser, kapaciteter, risker, hot, kriser, underskott, budgetar, balanser, ekonomier, ekonomiska verksamheter, nivåer, omfattningar, värden och andra substantiv som till synes har abstrakt betydelse, trots att pluralformen av singulara abstrakta substantiv i Kalbos patarimai, som anger normen för det allmänna språket, bedöms med den mest negativa av de fyra grader som används i publikationen för att markera ett språkfenomens förhållande till normen – beteckningen ntk. (”inte rekommenderat”), vilket innebär att företeelsen inte rekommenderas i allmänspråket (KP1 2002: 20). Man bör ändå inte skynda sig att betrakta denna avvikelse som en motsättning mellan bruk och norm – Kalbos patarimai anger två undantag. Det ena av dem – att pluralformen av abstrakta substantiv får användas som ett stilistiskt medel för att framhäva mängd – kan visserligen inte tillämpas på det språkbruk som undersöks. De texter som undersöktes var officiella sakprosatexter, vilka på sina håll till och med närmar sig vetenskaplig stil, och känslomässigt expressiva medel är därför inte kännetecknande för deras språk. I takt med att gränserna mellan stilar och genrer suddas ut förekommer sådana medel visserligen över huvud taget, men några pluralformer som används för att starkt framhäva mängd påträffades inte. I dessa texter beskrivs och analyseras ekonomiska processer som ägt rum under en viss period (år, halvår, kvartal) på ett sakligt sätt, och därför är precision betydligt viktigare än uttrycksfullhet. Även om vissa av dessa texter officiellt kallas översikter och andra rapporter, benämns de alla i denna artikel för enkelhetens skull sammanfattande som ekonomiska översikter.

När undantaget för att framhäva mängd har uteslutits återstår betydelsekonkretisering som den enda faktor som i Kalbos patarimai rättfärdigar pluralformen av abstrakta substantiv. Normen verkar enkel: om ett substantiv med abstrakt betydelse har konkretiserats får dess pluralform användas; om inte, utgör användningen av pluralformen ett normbrott. Men är gränsen mellan norm och fel verkligen så tydlig? Beaktas alla faktorer som uppmuntrar användningen av just pluralformen tillräckligt när gränsen dras? En undersökning av tendenser i språkbruket bör bidra till att klarlägga detta, men innan vi går vidare till den behöver normen för användningen av numerus hos abstrakta substantiv, sådan den formuleras både i Kalbos patarimai och i andra normerande arbeten, behandlas mer ingående.

R. VASKELAITĖ. Abstrakčiųjų daiktavardžių daugiskaitos vartojimas ekonomikos kalboje ir norma

191

1. KODIFIERAD NORM OCH FÖRUTSEBARA UNDANTAG

Om numerus hos abstrakta substantiv formuleras följande påstående i Kalbos patarimai: ”pluralformen är ntk. = singular när substantivet är abstrakt, betecknar odelbara (oräkneliga) ting och saknar pluralform” (KP1 2002: 20). Begreppen abstrakt, singular eller betecknande odelbara (oräkneliga) ting definieras inte i den handbok som anger normen för numerusbruk, Gramatikos formos ir jų vartojimas, och inte heller i andra handböcker i samma serie. Det är naturligtvis inte heller syftet med en publikation av detta slag att definiera dem, men om innebörden som avses inte förklaras finns det en risk att påståendet tolkas på två sätt: 1) pluralformen rekommenderas inte när substantivet uppfyller alla tre villkoren (det är abstrakt, singular och betecknar odelbara eller oräkneliga ting); 2) pluralformen rekommenderas inte när substantivet uppfyller något av villkoren.

Något svar på hur detta påstående ska tolkas finner vi inte i beskrivningarna av numerus hos litauiska substantiv; av dessa framgår i stället att ingen av tolkningarna är möjlig. Beskrivningarna presenterar vanligtvis en klassifikation där abstrakta substantiv utgör en av undergrupperna bland singulara substantiv¹, vilka i sin tur utgör en av grupperna av substantiv som inte böjs efter numerus och som identifieras med substantiv som betecknar ting som inte kan räknas (Jakaitienė ir kt. 1976: 36–41; Paulauskienė 1983: 166–167; 1994: 149–150; 2004a: 148–149; 2006: 73–77; Paulauskienė, Tarvydaitė 1986: 67–77; DLKG 1997: 65–68). Det vore ologiskt att först betrakta någon av undergrupperna och sedan hela gruppen som icke rekommenderad. Påståendet i Kalbos patarimai grundar sig alltså inte på en klassifikation av substantiv efter numerus, utan på den allmänna indelningen i konkreta och abstrakta substantiv; bland de abstrakta rekommenderas pluralformen inte för substantiv som saknar pluralform. Det är bara det tredje villkoret för att formen inte ska rekommenderas som är oklart – att substantivet dessutom ska beteckna odelbara (oräkneliga) ting. Enligt den nämnda klassifikationen betecknar alla singulara substantiv sådana ting, medan de substantiv som betecknar

¹ Vilka andra undergrupper som anges varierar: vissa verk skiljer också ut kollektiva substantiv (växtlighet, överklass, intelligentsia), egennamn (Litauen, Kaunas, Klaipėda) och materialbetecknande substantiv (vinäger, guld, betong) (Jakaitienė ir kt. 1976: 38; DLKG 1997: 66); på andra håll läggs även en undergrupp av sjukdomsnamn till (influensa, kikhosta, snuva) (Paulauskienė, Tarvydaitė 1986: 74), och namn på väderstreck och vindar nämns separat (sydlig vind, östlig vind, nordlig vind) (LKŽin 1998: 100; Paulauskienė 1994: 150; 2004b: 300–301; 2006: 74). Adelė Valeckienė, som uppmärksammar att både singularia tantum och pluralia tantum-substantiv ofta har samma betydelser, presenterar en gemensam klassifikation som omfattar båda typerna av substantiv (Valeckienė 1998: 218–219).

192

KALBOS KULTŪRA | 85

ting som inte kan delas (oräkneliga), medan de substantiv som betecknar delbara (räkneliga) ting inte längre är singulara. Preciseringen i Kalbos patarimai verkar alltså vara överflödig. Om den inte tillmäts någon särskild innebörd som helt enkelt inte har undersökts här, kan normen som formuleras i publikationen sammanfattas så här: pluralformen av singulara abstrakta substantiv rekommenderas inte i allmänspråket, med undantag för fall då den används för att framhäva mängd eller då substantivets betydelse konkretiseras.

I vissa läroböcker om språkvård nämns inte undantaget för betydelsekonkretisering; i officiella stilar anges att pluralformen inte ska användas för några singulara substantiv, inklusive abstrakta. Så här står det i Jonas Šukys bok Kalbos kultūra visiems: ”I officiella språkstilar rekommenderas inte pluralformen av singulara substantiv, särskilt inte om substantiven är abstrakta och betecknar odelbara ting” (Šukys 2003: 105), och i Aldona Paulauskienės Lietuvių kalbos kultūroje anges att pluralformen av singulara substantiv inte lämpar sig för neutral stil (Paulauskienė 2004a: 152).

I den grundläggande beskrivningen av modern litauiskas morfologiska former, Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje (DLKG), anges ett undantag för betydelsekonkretisering: ”Ibland konkretiseras abstrakta substantiv, och de kommer då att beteckna inte bara generaliserade handlingar, tillstånd och egenskaper, utan också konkreta manifestationer av dessa handlingar, tillstånd och egenskaper. Ett abstrakt substantiv utan pluralform kan då också användas i plural, jämför: glädje – glädjeämnen, omsorg – bekymmer, smärta – smärtor” (DLKG 1997: 62). Av formuleringarna i DLKG framgår emellertid att graden av konkretisering kan variera: ett substantiv kan inte bara få en ny betydelse, utan också tillägna sig en viss betydelsenyans (DLKG 1997: 66). Endast att pluralformen av ”konkretiserade” substantiv är rekommenderad nämns uttryckligen, men förklaringen av ”konkretisering” tyder på att uttrycket också kan omfatta mindre omfattande betydelseförändringar. DLKG ger ingen tydlig formulering om huruvida pluralformen endast rekommenderas för ord som skiljer sig obetydligt från det abstrakta genom sin konkretiserade betydelse. Men även om en sådan precisering gavs skulle normen ändå förbli otydlig, eftersom varken DLKG eller andra normerande publikationer innehåller förteckningar över abstrakta och konkreta substantiv, än mindre över substantiv som uppnått någon viss grad av konkretion. Varken abstraktheten i en betydelse eller olika grader av konkretisering markeras heller i ordböcker. När läget är sådant överlåts hela avgörandet om hur konkret betydelse ett abstrakt substantiv ska tillmätas åt språkbruket. Men hur än

R. VASKELAITĖ. Abstrakčiųjų daiktavardžių daugiskaitos vartojimas ekonomikos kalboje ir norma

193

hur stor den än skulle vara, när endast ytterligheterna av normen och gränserna för fel anges, kan användningen av pluralformen av substantiv som fått ens minsta nyans av konkret betydelse inte betraktas som ett normbrott.

Det är naturligtvis inte enkelt att fastställa graden av konkretisering av betydelsen. R. Miliūnaitė har uppmärksammat detta och betraktar motsättningen mellan konkrethet och abstrakthet som en av de motsättningar som gör det svårt att dra en tydligare gräns mellan normativa och icke-normativa språkfenomen, och som en av anledningarna till att man skiljer inte bara mellan sådant som rekommenderas respektive inte rekommenderas i standardspråket, utan också mellan mellanfall (Miliūnaitė 2003a, b). I språkråden tillämpas systemet med mellanfall i själva verket: förutom rekommenderade och icke-rekommenderade fall skiljer man även mellan fall som bör undvikas och sekundära normvarianter. Vid bedömningen av pluralformen hos abstrakta substantiv anges dock endast ytterligheterna, det vill säga pluralformen av ett rent singulariskt abstrakt substantiv betraktas som fel, medan den hos ett konkretiserat sådant betraktas som norm. Det skulle alltså innebära att möjligheten att välja mellanfall varken avvisas eller erkänns.

I det normativa verket Gramatikos normos ir dabartinė vartosena, som utkom för nästan tre decennier sedan, lyftes, utöver kriteriet om betydelsens konkretisering, ytterligare ett kriterium fram: i vilken utsträckning användningen av ett substantiv i plural är typisk för litauiskan (Paulauskienė, Tarvydaitė 1986). Exempelvis ifrågasattes lämpligheten av den pedagogiska termen mokėjimai och av medžiagų², som vid den tiden spreds inom journalistiken, eftersom man ansåg att de var direkta översättningslån från ryskan. Däremot började man godta pajėgumams när ordet användes med en konkretiserad betydelse (Paulauskienė, Tarvydaitė 1986: 76–77). I senare arbeten av en av verkets medförfattare betecknas även pajėgumai, apimtys som översättningslån (Paulauskienė 2004a: 152; 2004b: 304). Två decennier efter verkets utgivning konstaterar Ramunė Kasperavičienė i en artikel att inflytandet kommer inte bara från ryskan utan också från engelskan (Kasperavičienė 2006: 217). Det är just detta inflytande som ligger till grund för rättelsen av abstraktet pardavimai i Konsultacijų bankas, som sammanställts av Valstybinė lietuvių kalbos komisija: formen sägs ha uppstått under inflytande från engelskan, närmare bestämt från engelska sales (se http://www.vlkk.lt/lit/2331).

I litauiska normativa publikationer anges inga andra skäl än betydelsens konkretisering och stilistiska hänsyn för att motivera pluralformen av abstrakta substantiv som används i singular. I morfologiska beskrivningar nämns någon enstaka annan drivkraft när singulariska substantiv i andra undergrupper behandlas. Deras pluralform beskrivs som uttryck för ett tillstånd,

² Den nuvarande användningen tyder på att termen medžiagos, som för två och ett halvt decennium sedan användes som en samlande beteckning för artiklar, notiser och reportage, åtminstone har försvunnit ur det offentliga språket.

194

KALBOS KULTŪRA | 85

būdingą ne vienam kartui, rodanti būsenos tęstinumą (Paulauskienė 1989: 166; 2004b: 305). A. Paulauskienės Lietuvių kalbos kultūroje atskirai minimi du atvejai, kai daugiskaitos forma pavartota dėl šalia einančių žodžių, nurodančių daugiau nei vieną objektą: Jis išgelbėjo ne vieno žmogaus gyvybes; Iki rugpjūčio pradžios reikia baigti mokyklų remontus (Paulauskienė 2004a: 152). Tokia daugiskaita laikoma neteiktina, bet šie atvejai išsamiau nenagrinėjami. Tvirtai laikantis nuostatos, kad vienaskaitiniai abstraktieji daiktavardžiai skaičiais nekaitomi, kad jų daugiskaita yra ne kait ymo, o leksinės reikšmės skirtumo požymis, pabrėžiama visuose autorės vienos ar su bendraautorėmis rašytuose darbuose (Paulauskienė 1983, 1989, 1994, 2004a, 2004b, 2006; Jakaitienė ir kt. 1976; Paulauskienė, Tarvydaitė 1986), šie atvejai įvardijami kaip paprasčiausias neapdairumas rašant, praleidimas redaguojant tekstą; vis dėlto tenka pridurti, kad kartais ir gyvybes, ir remontus žmonės suskaičiuoja (Paulauskienė 2004a: 152).

Ytterligare motiv för användningen av pluralformen av abstrakta substantiv nämns i två artiklar från senare år om tendenser i användningen av numerus. R. Kasperavičienė kopplar pluralformen hos vissa substantiv (džiaugsmai, verksmai) till behovet av att uttrycka intensitet, medan hon anser att pluralformen hos andra (gripai, skausmai, lietūs, darganos, sniegai) betecknar upprepning (Kasperavičienė 2006: 218–219). Det bör dock påpekas att behovet av att framhäva upprepning som en faktor som främjar pluralformen inte undersöks närmare, och att exemplen enbart hämtas ur skönlitteratur tyder på att en sådan pluralform betraktas som ett konstnärligt uttrycksmedel. Behovet av att betona upprepning med abstrakta substantiv, närmare bestämt substantiv med suffixet -imas (-ymas), kopplas direkt till detta i Rasuolė Vladarskienės artikel (2008). Man uttrycker vissa tvivel om huruvida en sådan pluralform bör rekommenderas, men användningen av pluralformen hos substantiv som betecknar abstrakta företeelser som kan delas upp, förekommer i olika slag eller är möjliga att räkna betraktas inte som omöjlig. Till skillnad från de nämnda morfologiska beskrivningarna hämtas exemplen i artikeln inte från skönlitterärt utan från officiellt sakprosa- och fackspråk. Sammantaget visar artikelns författare att pluralformer av substantiv som tidigare betraktades som abstrakta inte längre förekommer enstaka gånger i dagens litauiska – användningen av dem beskrivs som en tendens (Vladarskienė 2008: 125).

Här ska denna aktuella tendens undersökas med utgångspunkt i språkbruket inom ekonomiområdet. Analysen fokuserar på de faktorer som uppmuntrar eller främjar användningen av substantiv som betraktas som abstrakta i pluralform.

R. VASKELAITĖ. Abstrakčiųjų daiktavardžių daugiskaitos vartojimas ekonomikos kalboje ir norma

195

2. ANVÄNDNINGSMÖNSTER OCH FAKTORER

2.1. Typiska abstrakta substantiv i plural

Som de mest typiska abstrakta substantiven brukar man betrakta verbavledningar bildade med suffixet -imas. DLKG erkänner att detta suffix, bland de affix som används för att bilda abstrakta substantiv, är det mest produktiva och att dess avledningar används med en mycket tydlig och ren betydelse av handlingsnamn (DLKG 1997: 94)³. Produktiviteten hos suffixet -ymas, som betraktas som en variant av samma mönster för bildning av abstrakta substantiv, anses vara mer begränsad (DLKG 1997: 95). Förekomsten av substantiv med dessa suffix, åtminstone i kanslispråket, konstaterades för nästan tjugo år sedan (Ogin­skienė 1994). Den kopplades till påverkan från främmande språk, men även mönstrets produktivitet måste betraktas som en minst lika betydande orsak till att sådana substantiv sprids.

Ändå betyder det faktum att ett ord har ett typiskt abstrakt suffix inte nödvändigtvis att det är ett abstrakt substantiv. Vissa avledningar med suffixet -imas (-ymas) har blivit helt konkretiserade, det vill säga genomgått semantiska förändringar⁴. En del av dem används i betydelsen av ett evenemang, närmare bestämt en sammankomst av något slag. I ekonomiska översikter förekommer oftast substantiv med denna betydelse – högtidlighållande, samråd, möte, sammanträde, kongress, överläggning, till exempel: Styrelsen sammanträder vanligtvis två gånger om året – vid Världsbankens vår- och årsmöten samt vid IMF:s och Världsbanksgruppens möten (LBMA 2012 05: 68); Vid dessa möten fastställde den också frågor som skulle tas upp på dagordningen för arbetsgruppens möten inom ECBS:s sociala dialogmöten dagordning (MA 2011: 206); Dessutom anordnades samråd mellan ECB:s experter och ledamöter av Europaparlamentet samråd i olika frågor som faller inom ECB:s behörighetsområde (MA 2008: 184).

Även helt konkretiserade avledningar med suffixet -imas (-ymas) som betecknar en skriven text förekommer i den undersökta språkbruket. Det rör sig främst om dokumentbeteckningar: įsakymas, įstatymas, nurodymas, nutarimas, pažymėjimas, pranešimas, sprendimas med flera. När man vill ange att det finns mer än ett dokument används pluralformen, till exempel: Nödvändiga įstatymai krävs för att Danmarks insättningsgarantisystem ska följa förbudet mot monetär finansiering (MA 2011: 118); Direktionen uppmärksammade bland annat

³Med hänsyn till avledningstypens produktivitet och handlingsnamnens (nomina actionis) närhet till verbformen föreslås det till och med att dessa avledningar ska ges en särställning i den grammatiska beskrivningen (Pakerys 2006).

⁴Zofija Babickienė (2012) undersöker ingående de regelbundna semantiska förändringarna hos verbala abstrakta substantiv och deras mönster.

196

KALBOS KULTŪRA | 85

vissa regeringars pareiškimus om åtgärder och reformer inom den finanspolitiska och strukturella politiken (MA 2012: 15). Sådana substantiv böjs i numerus på samma sätt som andra substantiv med konkret betydelse. Deras plural är alltså ett resultat av numerusböjning och samtidigt en betydande drivkraft bakom spridningen av pluralformer hos andra avledningar med suffixet -imas (-ymas).

I ekonomispråket används pluralformen också för substantiv med suffixet -imas (-ymas) som generellt kan beskrivas som ord med betydelsen av en handlings följd eller ett handlingsobjekt. I meningen Varje lands banksystem kunde kompensera värdet av siunčiamų mokėjimų som hade samband med nettoimport av varor och tjänster eller inkomster från förvärv av tillgångar i ett annat euroland (MA 2012: 35) används substantivet mokėjimai i betydelsen av ett handlingsobjekt, medan substantivet pervedimai, som används i meningen EU:s pervedimai under första kvartalet 2012 var större än under föregående kvartal (LEA 2012 08: 12), snarare bör förknippas med handlingsresultat⁵. Oavsett vilken av dessa betydelser sådana substantiv används i är de betydligt mer konkreta än rent abstrakta substantiv – substantiv med betydelsen av handlingsnamn. Exempelvis motsvarar mokėjimai i fråga om konkretion avledningar bildade med prefix eller suffix, mokesčiai, įmokos, medan pervedimai motsvarar avledningen perlaidos eller liknande. Av beskrivningen av substantivbildningen i DLKG framgår att det i litauiskan faktiskt är mer typiskt att beteckna en handlings följd eller ett handlingsobjekt inte med avledningar på suffixet -imas (-ymas) utan med ord bildade med andra suffix eller med ändelser (DLKG 1997: 125–128).

Det föreslås att betydelserna hos ordbildningstyperna specialiseras, det vill säga att avledningar med suffixet -imas (-ymas) endast används i betydelsen av handlingsnamn, medan handlingsresultat (och systemet för vissa handlingar eller verksamhetsområdet) uttrycks inte med verbalsubstantiv i den rena handlingsbetydelsen, utan med avledningar bildade med andra suffix (eller med prefix eller ändelser) (Oginskienė 1994: 56). Tyvärr är det inte alltid möjligt att följa denna rekommendation i den undersökta språkbruket, eftersom avledningar med andra suffix eller prefix vanligtvis är ”upptagna”, det vill säga används inom samma område som termer med andra betydelser, samtidigt som det är viktigt att bevara kopplingen till det grundläggande verbet som betecknar handlingen. Avledningar med samma rot som substantivet mokėjimas har fått andra betydelser i ekonomispråket: įmoka, mokestis; troligen är det därför som mokėjimai har spridits i betydelsen av betalda belopp.

⁵När Z. Babickienė skiljer mellan semantiska mönster hos verbala abstrakta substantiv påpekar hon att det i litauisk språkvetenskap är brukligt att till handlingsresultatgruppen också hänföra sådana verbala abstrakta substantiv som skulle kunna kallas handlingsobjektsnamn, och hon urskiljer ett separat semantiskt mönster, nomina objectum (Babickienė 2012: 20).

R. VASKELAITĖ. Abstrakčiųjų daiktavardžių daugiskaitos vartojimas ekonomikos kalboje ir norma

197

Bland ord med samma rot som substantiven avräkningar, åtaganden, överföringar förekommer inte i ekonomispråket, så det skulle vara möjligt att bilda avledningar, men grundverbet är självt en avledning, och därför är det inte enkelt, eller kanske inte ens möjligt, att bilda ytterligare avledningar från det. Detta är uppenbarligen också en faktor som bidrar till att substantiv med en för abstrakta typisk suffix sprids i betydelsen handlingens objekt eller resultat. Dessa substantiv kan naturligtvis endast kallas abstrakta substantiv i överförd bemärkelse, eftersom de har konkretiserats. Deras betydelse skiljer sig från rena abstrakta substantivs, och det är just substantivets användning i pluralform som anger denna betydelseskillnad. I dessa fall är plural inte en böjning av substantiv efter numerus, utan ett resultat av betydelsedifferentiering.

Många substantiv i denna grupp har i bruk fått status som termer. Sådana termer, oftast som beståndsdelar i andra termer, har också tagits med i ekonomiska termordböcker. I ett av de nyaste arbetena av detta slag, D. W. Pearces Förklarande engelsk-litauisk ekonomisk ordbok (AETŽ)⁶, finns exempelvis betalningsbalans (AETŽ 2006: 205–207), internationellt betalningssystem (AETŽ 2006: 154), överföringsproblem (AETŽ 2006: 628), marknad för omedelbara avräkningar (AETŽ 2006: 588), terminskontrakt för framtida avräkningar, marknad för terminskontrakt för framtida avräkningar (AETŽ 2006: 251), åtaganden (AETŽ 2006: 362), löpande åtaganden (AETŽ 2006: 148), anställningar (AETŽ 2006: 195), importrestriktioner (AETŽ 2006: 290), rationella fördröjningar (AETŽ 2006: 532) med flera. Ännu fler termer i pluralform används i ordboken vid förklaringen av begrepp. De förekommer också i Republiken Litauens termbank, som förvaltas av den statliga litauiska språkkommissionen: avräkningsrisk; avräkningskonto; avräkningsförmedlare; löpande överföringar; ekonomiska fluktuationer; åtaganden gentemot investeraren; betalningsbalans; användning av systemet för statsbudget, redovisning och betalningar; kortfristiga åtaganden; system för statsbudget, redovisning och betalningar; åtaganden inom verksamhetssegment med flera (LRTB 2012).

Verkligt språkbruk bekräftar att substantiv med suffixet -imas (–ymas) i pluralform inte enbart förekommer i termordböcker. Överföringar,

⁶ Ekonomi är ett område vars terminologi har genomgått en av de största omvälvningarna. Under 50 år saknade Litauen en marknadsekonomi och dess terminologi. Efter återupprättandet av självständigheten började engelska termer strömma in. Man försökte hantera tillströmningen genom att översätta engelska termordböcker, men eftersom det saknades en tradition för hur termer användes valdes inte alltid de litauiska motsvarigheterna med störst precision, vare sig i sak eller språkligt. Denna översatta ordbok utmärker sig genom att de flesta termer som ingår i den har prövats i bruk och bedömts av språkexperter – Litauiska språkets instituts terminologisektion bidrog till utarbetandet av ordboken.

198

KALBOS KULTŪRA | 85

löpande överföringar, kapitalöverföringar, migrantöverföringar är sannolikt de viktigaste begreppen i Republiken Litauens betalningsbalans – en statistisk rapport som sammanfattar alla externa transaktioner som staten deltar i under en viss period – och rapportens namn visar att även betalningar har termstatus. Eftersom statliga transaktioner är oupplösligt förbundna med andra ekonomiska processer utgör sådana termer också några av de viktigaste begreppen i varje ekonomisk översikt. De används i mer eller mindre konkretiserad betydelse, till exempel: Löpande överföringar består i huvudsak av icke-investeringsrelaterade betalningsflöden från EU-fonder och överföringar från emigranter, och de förbättrar därmed saldot på bytesbalansen avsevärt (LEA 2011 11: 10); Utgifterna ökade mest till följd av att löpande överföringar och kapitalöverföringar ökade med en tredjedel på ett år, räntebetalningarna med en tiondel och ersättningen till arbetstagare med nästan 2 procent (Pranešimas 2012 05: 20).

Nästan ingen ekonomisk översikt klarar sig heller utan avräkningar, åtaganden, försäljningar, fluktuationer, till exempel: Genom att tillämpa PvP-mekanismen eliminerar CLS-systemet i praktiken den huvudsakliga risken i samband med avräkningar för valutatransaktioner (MA 2011: 149); Återkallandet av licensen för AB bankas SNORAS kan också dämpa kredittillväxten i Litauen, eftersom bankens kreditåtaganden under 2007–2011 utgjorde 3–4 procent av hela banksystemets kreditåtaganden (Pranešimas 2011 12: 16); I takt med att order och försäljning ökar på såväl hemma- som utlandsmarknaderna är utnyttjandegraden för den tillgängliga produktions-kapaciteten fortfarande hög (LEA 2012 08: 21). Att ord med vissa formella uttryckssätt etableras som termer och upptas i ordböcker uppmuntrar naturligtvis till att bilda fler sådana termer.

Mot denna bakgrund är det lätt att förstå varför försöken att korrigera substantivet försäljningar har varit så verkningslösa (se Paulauskienė, Tarvydaitė 1986: 75; KP1 2002: 20; Šukys 2003: 105; Kasperavičienė 2006: 218). Språkbruket, genom analogi, anpassar bara detta substantiv till det övergripande systemet, särskilt som substantivet offentliga upphandlingar⁷ med motsatt betydelse har fått termstatus i Republiken Litauens lag om offentlig upphandling, och en myndighet för offentlig upphandling är också verksam. Termen offentlig upphandling finns med i Rūta Vainienės Ekonomisk termordbok (Vainienė 2005: 287). I den tidigare nämnda AETŽ ingår däremot försäljningar som en beståndsdel i termerna försäljningsskatt, hypotesen om försäljningsmaximering (AETŽ 2006: 557). Av det som anges i den ordboken

⁷ År 1999 försökte man ändra lagens namn till Republiken Litauens lag om offentlig upphandling, men i senare versioner återgick man till pluralformen offentliga upphandlingar.

R. VASKELAITĖ. Abstrakčiųjų daiktavardžių daugiskaitos vartojimas ekonomikos kalboje ir norma

199

Av förklaringen av begreppet förhållandet mellan reklam och försäljning (”förhållandet mellan företagets reklamkostnader och de totala försäljningsintäkterna”) framgår det att substantivet försäljningar ges betydelsen ”försäljningsintäkter” (AETŽ 2006: 24). Även de flesta andra substantiv med suffixet -imas (-ymas) som har etablerats i pluralform förknippas i bruket just med ett visst penningbelopp (som överförs, betalas eller liknande), till exempel: År 2010 fick ECB fyra betalningar och överförde dessa belopp till låntagarländerna (MA 2011: 122); Högre skatter och lägre offentliga transfereringar minskar hushållens och företagens disponibla inkomster (MA 2011: 74). Följaktligen passar substantivet försäljningar, både till sin betydelse och sin funktion, in i en hel terminologisk grupp.

Tiesa, taisant jį pateikiami pavyzdžiai (Firma siūlo darbą programinės įrangos pardavimų (=pardavimo) vadybininkui (KP1 2002: 20); Viena didžiausių plastikinių langų gamintojų siūlo darbą Vilniuje pardavimų (=pardavimo) vadybininkui (Kasperavičienė 2006: 218) rodytų, kad linkstama taisyti gryno veiksmo pavadinimo reikšme vartojamą daiktavardį. Vis dėlto pateiktuose pavyzdžiuose daugiskaita greičiau sietina ne tiek su veiksmo pavadinimu, kiek su jo kartotinumu. Toks daiktavardžio daugiskaitos dvireikšmiškumas taip pat atitinka kitų priesagos -imas (-ymas) daiktavardžių vartojimo ekonomikos kalboje polinkius. Juk pervedimai, atsiskaitymai, mo-kėjimai irgi ne visada siejami tik su lėšų suma. Neretai jie nurodo kartojamą veiksmą, tiksliau – operaciją, arba kelis vienodus veiksmus, pvz.: T2S leis vykdyti tiek vietinius, tiek tarptautinius atsiskaitymus eurais (LBMA 2008: 74); Eurosistema taiko aiškiai apibrėžtas priežiūros politikos nuostatas visoms didelės vertės mokėjimo sistemoms, kurios vykdo atsiskaitymus eurais (MA 2010: 142); Joje ir toliau buvo įvykdoma daug mokėjimų eurais (MA 2011: 102); Antra, De Nederlandsche Bank atliko išankstinius mokėjimus, susijusius su Danijos indėlių draudimo sistema (MA 2011: 118).

I språkbruket kan man se försök att differentiera mellan olika lexikala betydelser genom att använda olika ordkombinationer: Främst betalningar (189,5 tusen) utfördes, och det största betalningsbeloppet (1,5 miljarder Lt) överfördes den 30 december (LBMA 2011: 69); år 2009 genomfördes 217,2 miljoner betalning med kontanter transaktioner, varav 210,9 miljoner var inhemska (97%) och 6,3 miljoner internationella betalningar (3%). Värdet av dessa betalningstransaktioner uppgick till 1 456 miljarder litauiska litas, varav värdet av inhemska betalningar – 1 320 miljarder litas (91%), internationella betalningar – 136 miljarder litas (9%). Under året ökade, jämfört med 2008, samtliga betalningstransaktioner utan kontanter med 3,5 procent, varav inhemska betalningar ökade med 3,5 och internationella med 5,8 procent. Alla betalningstransaktioner utan kontanter

200

KALBOS KULTŪRA | 85

värde minskade med 22,2 procent; värdet av inhemska betalningar minskade med 20,3 procent och värdet av gränsöverskridande betalningar med 36,4 procent (LBMA 2012: 69). Längre konstruktioner är dock inte särskilt praktiska i ett språk som strävar efter ekonomisk uttrycksfullhet, och vid en ingående analys av ekonomiska fenomen skulle de behöva upprepas ofta, vilket också skulle göra texten stilistiskt mindre tilltalande. Detta bidrar sannolikt också till att man allt oftare använder ett och samma substantiv för båda betydelserna. Å andra sidan är det ofta inte viktigt att visa skillnaden mellan betydelserna, eftersom sammanhanget anger den.

Andra av de typiska abstrakta substantiven – substantiv med suffixet -umas – förekommer mer sällan i ekonomiska översikter, men deras användning uppvisar liknande mönster. Vid diskussionen om den kodifierade normen nämndes att pluralformen kapaciteter hade bedömts på olika sätt i förhållande till språkstandarden, men att den finns upptagen i Litauiska språkets ordbok (LKŽ). Som del av termerna kapacitetsmodell, kapacitetsutnyttjande (AETŽ 2006: 83), överkapacitet, teori om överkapacitet (AETŽ 2006: 211) har termen införts i AETŽ, vilket också skapar förutsättningar för användning av andra termer med detta suffix. I ekonomiska översikter är termen produktionskapacitet ganska vanlig, exempelvis: Denna industrigren planerar en fortsatt expansion av produktionen och har ledig produktionskapacitet som möjliggör en snabb produktionsökning (LEA 2011 11: 8); Det ökande kapacitetsutnyttjandet i produktionskapaciteten har under en tid visat på investeringsbehovet inom den privata sektorn. Från andra kvartalet 2009 till första kvartalet 2011 ökade industriföretagens utnyttjande av produktionskapacitet från 60 till 69 procent (FSA 2011: 7).

Även obalanser tenderar att få termstatus, till exempel: Euroområdets skuldkris är en följd av långvarigt växande ekonomiska och finansiella obalanser i euroområdets och världens ekonomi (FSA 2012: 18); Därför justerades Estlands ekonomi avsevärt, vilket bidrog till att korrigera vissa externa och interna obalanser, som uppkom under åren av snabb tillväxt (MA 2011: 126). I dessa fall skulle användningen av plural möjligen kunna ses som kontextuellt betingad. I andra fall finns dock ingen sådan kontextuell påverkan, men substantivet obalanser används ändå, till exempel: I ECB-dokument som analyserar ekonomin i länder utanför euroområdet finns inga särskilda rekommendationer riktade till medlemsstater om förebyggande och övervakning av makroekonomiska obalanser förebyggande och övervakning (LBMA 2012: 67).

Substantivet imbalances böjs i antal i engelskan, men frågan är om detta verkligen är den huvudsakliga faktorn som bestämmer formen på dess litauiska motsvarighet. Engelskan fungerar snarare som en impuls till att skapa en litauisk motsvarighet, medan den senares form

R. VASKELAITĖ. Abstrakčiųjų daiktavardžių daugiskaitos vartojimas ekonomikos kalboje ir norma

201

avgörs av språkets interna tendenser: tillämpningen av analogiprincipen, abstrakta begrepps benägenhet att konkretiseras när de får pluralform, möjligheten att med denna form markera en skillnad i lexikal betydelse osv. Att engelskan sannolikt inte påverkar det litauiska motsvarighetens numerusform framgår också av användningen av det besläktade substantivet disbalansas: i engelskan böjs disbalance i numerus (jfr disbalances), men den litauiska motsvarigheten används inte i plural, åtminstone inte i ekonomiska översikter.

Kitais atvejais kaip terminas būna įsigalėjęs (ir į žodynus įtrauktas) priesagos -umas daiktavardis vienaskaitos forma, tačiau pavartojamas ir daugiskaita, pvz.: 2011 m. litų ir eurų ilgalaikių palūkanų normų skirtumas, išreikštas Lietuvos ir Vokietijos VVP pajamingumų skirtumu, padidėjo antrąjį pusmetį paaštrėjus kai kurių euro zonos valstybių skolų krizei. Lietuvos ir Vokietijos VVP, išperkamų 2016 m., pajamingumų skirtumas per 2011 m. buvo išaugęs 211 bazinių punktų – iki 4,67 procento (MA 2011: 34). Daugiskaitą šiuo atveju būtų galima laikyti konteksto paveikta forma, tačiau po ja slypi ir desningesnių veiksnių. Juos labiau atskleidžia kitos daiktavardžių grupės skaičiaus vartojimo polinkiai.

2.2. Plural som resultat av betydelsekonkretisering

Ett substantiv med abstrakt betydelse vars pluralform rättas kanske oftast är apimtis (Šukys 2003: 105; Paulauskienė 2004a: 152; 2004b: 304; Kasperavičienė 2006: 218). Det skulle emellertid endast kunna betraktas som ett substantiv med abstrakt betydelse utifrån de betydelser som anges i litauiska ordböcker: 1) storlek, bredd; 2) omfattning, ansats (LKŽ 2012; DLKŽ 2012). Inom ett specialiserat användningsområde konkretiseras substantivet betydligt. Å andra sidan förutses också möjligheten till konkretisering i ordböckerna: bland betydelserna av ordet apimtis anges ”storlek”, och en av betydelserna hos substantivet ydis är ”det som kan mätas, räknas” (LKŽ 2012; DLKŽ 2012)⁸. I ekonomiskt språkbruk är betydelsen av ordet apimtis ofta mer konkret. I meningen Detta kompenserades av positiva, men minskande emissionsvolymer för skuldebrev och aktierskolos vertybinių popierių ir akcijų išleidimo apimtys (MA 2012: 47) talas det inte om

⁸ När det gäller substantiv som betecknar vissa mått bör det påpekas att de tal som förknippas med dem visserligen konkretiserar substantivens betydelse, men inte nödvändigtvis gör dem räknebara (dvs. böjbara efter numerus), jfr att vi inte säger: deras vikter skiljer sig med ett halvt kilogram. Pluralformen hos sådana substantiv kan motiveras endast om man kan visa att den har lexikaliserats, dvs. fått en särskild lexikal betydelse, eller att substantivet har blivit räknebart (jfr en storlek, två storlekar). – Redaktionell anmärkning.

202

KALBOS KULTŪRA | 85

Det handlar alltså inte generellt om omfattningen, utan om två olika storheter – omfattningen av emissionen av värdepapper och omfattningen av emissionen av aktier; singularformen skulle beteckna den sammanlagda emissionen av värdepapper och aktier eller den sammanlagda omfattningen av denna emission och skulle därför vara inexakt. Precision är en typisk egenskap hos texter i den officiella sakprosastilen. Det som ytterligare konkretiserar betydelsen av substantivet omfattning i den undersökta användningen är dock att ordet vanligen förknippas med ett visst tal, till exempel: Under första halvåret minskade likviditeten som tillhandahölls genom ITRO, kompletterande ITRO och refinansieringstransaktioner med särskild löptid, vars löptid ännu inte hade löpt ut, stadigt – från 617 miljarder euro till 309 miljarder euro (MA 2010: 98); Den ekonomiska aktiviteten i världen minskade plötsligt och produktionens omfattning sjönk 1,2% (fjärde kvartalet 2008) och 1,4% (första kvartalet 2009) (MA 2010: 98). En sådan inte helt direkt koppling framgår också av det givna exemplet: där används adjektivet positiv, som i ekonomiskt språkbruk vanligen betecknar ett tal större än noll, med plustecken. I meningen Bankerna beviljade 1,4 miljarder litas i nya lån och minskade avsättningarna med 0,2 miljarder litas, men volymen av återbetalda lån omfattning var större, varför den totala ökningen av låneportföljen fortfarande var negativ (Pranešimas 2011 05: 50); adjektivet större visar en sådan indirekt koppling till indikatorn.

I ekonomispråket förknippas konkreta tal också med många liknande substantiv som betecknar ett visst år, till exempel storlek, mängd, nivå, kurs, norm, värde, takt: Eurons reala effektiva kurs, beräknad med hjälp av KPI, var 2011 i genomsnitt något lägre än året innan (MA 2012: 25); Arbetslöshetsnivån var 14,8 procent (under andra kvartalet – 15,6%); för tredje kvartalet i rad var den lägre än året innan (Pranešimas 2011 12: 11); Under första halvåret 2009 sjönk den årliga ökningstakten för priserna på bostadsfastigheter takti hela euroområdet till omkring 2,4% (under första halvåret 2008 var den 2,8%, under andra halvåret – 0,8%) (MA 2012: 61). Sådana substantiv konkretiseras så mycket i ekonomispråket att de kan böjas i numerus, liksom andra substantiv med konkret betydelse, till exempel: Med hänsyn till dessa överträdelser och brister i verksamheten vidtog Lietuvos bankas styrelse olika tillsynsåtgärder mot AB bank SNO-RAS och fastställde för den nivåer för de nyckeltal som begränsar bankens verksamhetnivåeroch krävde att bankens verksamhetsrisk skulle minskas (LBMA 2012: 40); Eurons reala effektiva växelkurser, beräknade med olika kostnads- och prisindex, steg under första halvåret 2011 och sjönk därefter till de nivåer som rådde i slutet av 2010nivåerna; De båda nationella centralbankernas räntor på utlåningsfacilitetenutlåningsräntorvar i februari 2010 de högsta i EU – 5,75 respektive 5,75 och 7% (MA 2010: 93); Kvartalsuppgifter om import av varor och tjänster

R. VASKELAITĖ. Abstrakčiųjų daiktavardžių daugiskaitos vartojimas ekonomikos kalboje ir norma

203

viktade enligt de värden för Litauens export som anges i Eurostats databas ”ComExt” värden (LEA 2012 05: 15); Skillnaderna mellan tillväxttakterna för de olika delarna av P3 takterberodde på de låga räntorna och de allt mindre ränteskillnaderna mellan olika typer av monetära tillgångar (MA 2010: 32).

I det ekonomiska språket är benägenheten att knyta sådana substantiv till konkreta tal en av de viktigaste faktorerna bakom deras betydelsemässiga konkretisering och därmed också användningen av pluralform. Denna benägenhet understöds också av betydelsemässig konkretisering som uppstår genom den sortering av företeelser, processer och objekt samt benämning med särskilda termer av de urskilda kategorierna som kännetecknar specialiserade språkanvändningsområden. Därför förekommer meningar som Arbetslösheten minskar, och de långtids- och ungdomsarbetslöshetsnivåerna som hade ökat snabbt under recessionen sjunker (LEA 2011 11: 3); Bankerna började bevilja fler lån, och den snabba nedgången i bankernas tillgångar och lånevolymer under tidigare år avtog (LBMA 2011: 8). I dessa fall är det relevant att ange två typer av arbetslöshetsnivåer – nivån på långtidsarbetslösheten och nivån på ungdomsarbetslösheten – och två volymer: bankernas tillgångsvolym och lånevolymen. Att använda dessa separata termer är oekonomiskt och stilistiskt olämpligt, medan singularformen vore tvetydig; därför väljs pluralformerna av orden nivå, volym. Sådana regelbundenheter påverkar för övrigt även numerusformen hos andra substantiv som är typiska för det ekonomiska språket (och inte bara detta), till exempel: Regionens problem är inte enhetliga: det handlar inte bara om den höga skuldsättningsnivån i den offentliga och privata sektorn, utan också om problemen i banksektorn, den ekonomiska tillväxten och de politiska kriserna (LEA 2012 08: 5); Det var endast utgifter för nybyggnation i den offentliga och privata sektorn som ökade investeringarna (Pranešimas 2011 12: 10); Vid euroområdets toppmöten diskuteras förslag om regionala bankunioner, finanspolitiska unioner och politiska unioner (LEA 2012: 08). Analysen av en annan grupp substantiv bör tydligare belysa numerusbrukets särdrag som har samband med klassificering och sortering.

2.3. Sortering och räkning

Internationella ord som används i litauiskan får en att söka efter faktorer bakom pluralbruket som inte är typiskt för abstrakta substantiv, såsom påverkan från främmande språk. Eftersom dessa ord används också i andra språk kan de ha tillägnat sig andra språks böjningsmönster för numerus, men det är tveksamt om detta är den enda och främsta faktorn bakom benägenheten att använda dem i plural i litauiskan.

Det internationella substantivet rizikos (risk) är mycket vanligt i den undersökta språkbruksmiljön. I engelskan, som är det dominerande språket inom ekonomisk vetenskap och där ekonomisk teori huvudsakligen utvecklas, och som—

204

KALBOS KULTŪRA | 85

Eftersom ekonomisk teori främst utvecklas där, böjs detta ord i numerus (jfr risk, risks), men användningen av substantivet rizikos i plural skulle få en att anta att den ursprungliga drivkraften inte är engelskans tendenser, utan klassificeringen av företeelser, processer, egenskaper och andra abstrakta ting. En sådan klassificering är särskilt vanlig i texter om ekonomisk analys, och därifrån förs den också över till ekonomiska översikter. Risken i samband med bankernas verksamhet delas till exempel vanligtvis in i likviditetsrisk, operativ risk, kreditrisk och andra typer av risker. För att sammanfatta alla eller flera av dess typer med ett enda ord används pluralformen, till exempel: När Lietuvos bankas investerar sina valutareserver utsätts det för flera olika risker: kreditrisk, valutarisk och ränterisk. För att genomföra säkerhetsprincipen för valutareserverna fastställer det normer och begränsningar för alla dessa risker (LBMA 2012: 35); Direktionen beslutade att göra avsättningar för risker relaterade till växelkursen, räntan och guldpriset (MA 2011: 210).

I litauiska betraktas endast den generaliserande pluralformen av ämnesnamn som normativ. I språkrekommendationerna, där ett system med graderad bedömning av språkfenomen tillämpas, betraktas den dock inte som huvudvariant utan som en sekundär normvariant – huvudvarianterna är olika viner, olika sorters vin, olika sorters te, yoghurt (KP1 2002: 21). För en annan undergrupp av substantiv i singular – abstrakta substantiv – erkänns den generaliserande pluralformen inte uttryckligen, men den förutsätts genom att man anger det nämnda undantaget där betydelsen preciseras. Som exempel som illustrerar detta anges: En människa kan överväldigas av de mest skiftande rädslor. De hot som drabbar regionen kan delas in i flera grupper (KP1 2002: 20). Sådan användning av pluralformen är mycket vanlig, till exempel: Detta visar att de huvudsakliga hoten som finansmarknaderna såg för Litauen berodde på möjlig påverkan utifrån (LBMA 2012: 33); För landets finanssektor och hela ekonomins stabilitet är de största hotet de begränsade utsikterna för ekonomisk tillväxt och hot som hänger samman med problemen i den perifera eurozonens offentliga finanser och möjliga negativa följder för Litauens viktigaste handelspartner (MA 2010: 26). Å andra sidan används ibland även varianter i singular, vilken språkrekommendationerna betraktar som normens huvudvariant, till exempel: I enlighet med säkerhetsprincipen begränsar och hanterar Litauens centralbank aktivt alla slags finansiella risker som uppstår vid investering av valutareserven (MA 2010: 40); Det är viktigt för bankerna att fortsätta öka kapitalreserverna, göra konservativa bedömningar av olika slags risk och göra nödvändiga avsättningar (FSA 2012: 3). Det är dock inte alltid möjligt att använda dessa varianter i meningen—

R. VASKELAITĖ. Abstrakčiųjų daiktavardžių daugiskaitos vartojimas ekonomikos kalboje ir norma

205

—. Till exempel kan normvarianten användas vid substantivet risk i meningen Vid inspektionen undersöktes särskilt hur vissa typer av risk hanteras, särskilt stor uppmärksamhet ägnades åt hanteringen av kredit- och likviditetsrisker samt kvaliteten på den interna styrningen (LBMA 2011: 41). I det första fallet där substantivet risk används kan normvarianten tillämpas, men i det andra är endast plural möjlig. Med singularformen skulle kreditrisk och likviditetsrisk inte skiljas åt som två typer av risk. Även stilkrav och krav på språklig ekonomi bidrar till precisionen – att upprepa ordet risk vore både oekonomiskt och stilistiskt olämpligt, och vid en utförlig behandling av risktyperna skulle ordet behöva upprepas många gånger.

Mycket liknande tendenser kännetecknar också användningen av det litauiska ordet veikla (verksamhet), närmare bestämt ekonominė veikla (ekonomisk verksamhet) . När Ekonominės veiklos rūšių klasifikatorius (Klassificering av ekonomisk verksamhet) publicerades – en systematiserad sammanställning av de samhälleliga och ekonomiska verksamhetsområden som finns i landets ekonomi, där klassificeringsenheten är en verksamhetsgren (till exempel jordbruk, skogsbruk och fiske, utvinning av mineral och stenbrott, tillverkningsindustri, byggverksamhet, transport och magasinering, hotell- och restaurangverksamhet osv.) – började den sektorsbaserade analys av landets ekonomi som var typisk för texter från föregående period försvinna ur ekonomiska översikter, samtidigt som användningsområdet för ordet sektorius (sektor) snävades in. I stället verkar uttrycket ekonominė veikla (ekonomisk verksamhet), som började användas, också ha övertagit betydelsen hos det mer konkreta substantivet sektorius (sektor), som betecknar ett område eller en plats, till exempel: Löneökningen i den privata sektorn berodde främst på högre löner i tjänstesektorn – framför allt inom handel samt informations- och kommunikationsverksamhet, transport och magasinering. Den steg under hela året också inom andra ekonomiska verksamhetsgrenar i den privata sektorn – industrin, byggverksamheten och jordbruket (LBMA 2011: 20).

Vissa exempel visar att orden (ekonomisk) verksamhet och sektor faktiskt används synonymt, till exempel: Antalet sysselsatta ökar i den privata sektorn, särskilt inom tillverkningsindustrin och parti- och detaljhandeln, men det finns verksamhetsgrenar där antalet sysselsatta minskar, till exempel inom finans- och försäkringsverksamhet, utbildning och hälso- och sjukvård (LEA 2012 05: 3); Löneökningen i den privata sektorn påverkades mest av högre löner inom tjänste-sektorn, särskilt inom handel, transport och magasinering samt informations- och kommunikationsverksamhet. Lönerna steg också inom andra verksamhetsgrenar i den privata sektorn – inom industrin, byggverksamheten och jordbruket. Mer än hälften av löneökningen i den privata sektorn berodde på ökade oregelbundna utbetalningar (LEA 2012 05: 10).

206

KALBOS KULTŪRA | 85

Det innebär att betydelsen hos ordet veikla, som används under sådana omständigheter, har blivit avsevärt mer specifik, och dess plural skulle vara en följd av att det mer specifika substantivet böjs i numerus. En annan faktor bidrar dock också till detta. När ekonomin analyseras utifrån olika typer av ekonomisk verksamhet, liksom när finanssektorn diskuteras utifrån de typer av risker den står inför, behövs en generaliserande variant, och då används oftast pluralformen av ordet veikla, till exempel: Litauens exportnedgång påverkade först och främst direkt de ekonomines veiklas som var mer inriktade på utrikeshandel, det vill säga industri, gruvdrift, handel, transport och jordbruk (FSA 2012: 26); Den största delen av bankernas låneportfölj till icke-finansiella företag utgjordes av lån tillverkning, handel, transport, byggverksamhet och fastighetsverksamhetveikloms (LBMA 2012: 24); Av de viktigaste verksamheterna inom tillverkningsindustrinveiklų var det endast livsmedelsindustrin, en av de verksamheter som är mest beroende av den inhemska efterfråganveiklų, vars förädlingsvärde var lägre än 2009 (LBMA 2011: 14). I språkråden anses normens variant vara att föredra – uttryck med adjektiven įvairus, visok­s – eftersom de inte passar i texter i officiell sakprosa på grund av sin otillräckliga precision, medan uttrycket įvairių rūšių ekonominė veikla skulle strida mot ekonomiseringsprincipen. Ekonomer fäster särskild vikt vid den.

Bruket av det internationella ordet ekonomika i pluralis kan också endast vid första anblicken förknippas med engelskan, där substantivet economy böjs efter numerus (jfr economies)9. I litauiska texter används pluralformen oftast för att beteckna en viss typ av ekonomi. Behovet av att benämna den väcks emellertid ofta av en term som hämtats från engelskan. När man behövde översätta developed economy blev išsivysčiusi ekonomika utbrett; den fras small open economy som tenderar att användas som term översattes till maža ir atvira ekonomika (eller maža, atvira ekonomika; maža atvira ekonomika). Den litauiska motsvarigheten till termen emerging economy har ännu inte stabiliserats; i bruk förekommer varianterna kylanti ekonomika, kylančios rinkos ekonomika, besiformuojanti ekonomika, besiformuojančios rinkos ekonomika med flera. Sådana uttryck kan beskriva ett enskilt lands ekonomi, men oftare avser de begrepp som omfattar fler än ett lands ekonomi, till exempel: För att effektivisera övervakningen utarbetade IMF 2011 för första gången de fem största ekonomierna i världen (euroområdet, USA, Storbritannien, Kina och Japan) en analys av den systemiska påverkan på andra länder och en konsoliderad rapport om multilateral övervakning—

⁹ Betydelsen av vetenskapen ekonomi uttrycks på engelska med pluralisubstantivet economics.

R. VASKELAITĖ. Abstrakčiųjų daiktavardžių daugiskaitos vartojimas ekonomikos kalboje ir norma

207

skaitas (LBMA 2012: 68); Vis dėlto šias mažas ir atviras ekonomikas stipriai veikia tarptautinė aplinka (LEA 2012 08); Sistemiškai svarbių ir didelių pasaulio ekonomikų, tokių kaip ES, Kinijos ar JAV, vidaus paklausos pokyčiai tiesioginiais ir netiesioginiais kanalais lemia Lietuvos eksporto paklausos kaitą (FSA 2012: 26); Išsivysčiusių ekonomikų augimas ir toliau buvo gana nedidelis. Kartu pasauliniam atsigavimui darė įtaką besiformuojančios ekonomi-kos, ypač Azijos, jos net kėlė susirūpinimą dėl perkaitimą galinčio lemti spaudimo kai kuriose šalyse (MA 2011: 23); Pagal pasaulinio augimo tendencijas toliau skyrėsi ne tik išsivysčiusios ir besiformuojančios ekonomikos, bet ir viena išsivysčiusi ekonomika nuo kitos (MA 2011: 20).

Det mer konkreta substantivet ūkis (ūkiai), som skulle kunna användas för att översätta engelskans economy (economies), används inte i sådana uttryck med termbetydelse, och med all rätt. Användningen av dessa uttryck i engelska texter visar att de inte betecknar enskilda länders ekonomier, utan ekonomin som ett system med vissa strukturella särdrag. Denna betydelse av ordet ekonomika anges också i ordböcker över internationella ord (TŽŽ 2003: 192; Vaitkevičiūtė 2007: 278). Det kan finnas mer än ett system; när en grupp av sådana avses skulle pluralformen sistemos användas. Följaktligen kan även en grupp ekonomiska system benämnas ekonomikos, och system som klassificeras på någon grund kan ges typbeteckningar (besivystančios ekonomikos, kylančios ekonomikos och så vidare).

Į tai, kad iš panašių paskatų kylanti daugiskaita nebėra pavieniai vartosenos atvejai, dėmesį yra atkreipusi ir R. Vladarskienė (2008: 126). Ji konstatavo tokį pokytį: anksčiau būdavo pažymima, jog kalbama apie tam tikras rūšis ar sritis, o dabar abstraktaus daiktavardžio daugiskaita jau net pavartojama šalia žodžio rūšys, pvz.: Konkurencingo verslo pasaulyje yra daugybė rizikų. Rizikų (=Rizikos) rūšys ir jų klasifikavimas daug priklauso nuo verslo pobūdžio. Šitaip pavartota daugiskaita laikoma nepateisinama, tačiau apskritai į rūšis skaidomų dalykų daugiskaitai linkstama pritarti: Įmonės pardavimų bendrasis ir grynasis pelningumai; Tokia taršos vertinimo tvarka neatitinka ES reglamento reikalavimų, nes šiame reglamente nurodyta registruoti ir gamybas, kurių metu išsiskiria net nedidelis kiekis 25 rūšių teršalų; Kaimo turizmas – viena populiariausių alternatyvių veiklų. Ji susiejama su abstrakčių dalykų skaičiavimo atvejais (Žmogaus psichika, atrodo, nepajėgi vienu metu pajusti dvi grėsmes, du pavojus. Čia reikėtų skirti kelias įtakas ir tendencijas), o pastarųjų normiškumas laikomas mažiausiai abejotinu. Vis dėlto šių atvejų priežastingumo seka greičiausiai yra atvirkštinė: reiškiniai

208

KALBOS KULTŪRA | 85

(processer, egenskaper och så vidare) klassificeras först, och därefter börjar man räkna klassifikationens enheter (typer, grupper och så vidare). Även bedömningsordningen för exemplen borde uppenbarligen vara den omvända: eftersom klassificering av företeelser, processer och egenskaper är självklar och den kodifierade normen godtar dess följd – substantiv med mer specifika betydelser – är det osannolikt att den också skulle godta pluralformen som generaliserat betecknar de avskilda klassifikationsenheterna. Mer diskutabelt är i vilken utsträckning det följande steget – att räkna de avskilda typerna – kan godtas. I språkbruket förekommer exempel på direkt räkning av sorterade företeelser, till exempel: Med hänsyn till Litauens och andra länders makroekonomiska utveckling och de utmaningar som uppstår fastställdes tre huvudsakliga rizikos: a) de viktigaste handelspartnernas finanspolitiska konsolidering, b) ökande riskpremier och c) minskad likviditet hos moderbanker från Skandinavien (Pranešimas 2011 05: 54). Betydligt vanligare är dock räkning av osorterade objekt som betecknas med substantiven balansas, bankrotas, biudžetas, reforma, skola, till exempel: Det kraftigt ökade antalet bankrotų, tillsammans med företagens solvensproblem, ökade andelen nödlidande lån i MFI-låneportföljen och minskade möjligheterna att låna (LBMA 2010: 31); En finanspolitisk union skulle sannolikt genomföras tillsammans med en politisk union och göra det möjligt för institutioner på europeisk nivå att påverka fastställandet av euroländernas biudžetus och genomförandet av ekonomiska reformas, samt förena de anslutna ländernas offentliga skolas och solidarisera dessa åtaganden (LEA 2012 08: 5); Den utbredda och fördjupade skuldkrisen i euroområdets offentliga sektor utgör ett mycket stort hot mot både Europas och hela världens ekonomi (Pranešimas 2011 12: 7).

Den kodifierade normen för standardspråket, som inte gör undantag ens för särskilda användningsområden, är obenägen att godta att substantiv med abstrakt betydelse, åtminstone sådana som apimtis, aplinka, įtaka, pajėgumas, poveikis, remontas böjs i numerus, och följaktligen inte heller att de betecknade objekten räknas (se Šukys 2003: 105; Paulauskienė 2004a: 152; KP1 2002: 20). I detta avseende tycks normen vara helt förenlig med den numerusteori för substantiv som framförs i morfologiska arbeten. Teorin skiljer mellan substantiv som betecknar räkningsbara ting och sådana som betecknar oräkneliga ting, det vill säga mellan substantiv som böjs och inte böjs i numerus. Abstrakta substantiv förs till gruppen substantiv som inte böjs i numerus. Pluralformen av substantiv i denna grupp betraktas inte som en annan numerusform, utan som en markör för en annan lexikal betydelse (Paulauskienė 1983: 171; 1989: 165; 1994: 147–148; 2004: 149–151). Samma form betraktas i ett fall som en böjningsform,

R. VASKELAITĖ. Abstrakčiųjų daiktavardžių daugiskaitos vartojimas ekonomikos kalboje ir norma

209

med ett annat – ett avledningsaffix: ”substantiv som inte böjs efter numerus kan ha både plural- och singularformer. Mellan dessa former kan det också finnas ett visst korrelativt samband. Men det finns alltid en skillnad i lexikal betydelse mellan korrelationens led. I detta fall kan ord med samma stam men olika numerusform inte betraktas som former av samma ord, eftersom korrelationens led förenas av ett avledningssamband, inte ett böjningssamband. Den grammatiska numerusformen används här som markör för en annan betydelse” (Paulauskienė 1989: 165). I den undersökta användningen bryts dock normen inte, eftersom substantiven med abstrakt betydelse har blivit avsevärt konkretiserade. Till exempel förklaras biudžetas i LKŽ som 1) en beräkning av statens, en institutions eller en persons inkomster och utgifter och 2) som en beräkning av planerade utgifter för en viss tidsperiod (LKŽ 2012); likaså förknippas skola, balansas vanligen med en viss summa pengar, medan bankrotas, reforma förknippas med ett specialiserat förfarande. Således kan pluralformen av dessa substantiv snarare förklaras som ett resultat av omkategorisering – en övergång från den tidigare numerusoböjliga substantivkategorin till den böjliga (se Roduner, Čižik-Prokaševa 2006).

SLUTSATSER

Språket i de ekonomiska översikter som har behandlats visar att pluralformerna av substantiv som betraktas som singulära abstrakta substantiv används under påverkan av ett stort antal faktorer.

Utifrån den undersökta användningen kan vissa prototypiska faktorer urskiljas, det vill säga sådana som främjar pluralbildning hos vissa substantiv. För abstrakta substantiv med suffixen -imas (-ymas), -umas främjas pluralbruket av behovet att skilja mellan lexikala betydelser, det vill säga betydelsen ’handlingens objekt eller resultat’ och substantiv som betecknar en handling (i ekonomiskt språkbruk en viss transaktion), en process eller ett fenomen. Även de senare förekommer i plural, men det är i första hand behovet av att framhäva upprepning som driver detta bruk. Spridningen av pluralformer hos substantiv med betydelsen ’handlingens objekt eller resultat’ främjas också av att vissa av dem får termstatus och att denna status erkänns i ekonomiska ordböcker. Detta skapar förutsättningar för att bilda ytterligare liknande termer. Analogiprincipen främjar också pluralbruk för att uttrycka upprepning.

Pluralbruket av substantiv som betecknar mått i ekonomiska översikter styrs framför allt av att dessa ord ofta förknippas med konkreta tal –

210

KALBOS KULTŪRA | 85

ekonomiska indikatorer. På så sätt konkretiseras betydelsen, och substantivet börjar böjas efter numerus. Ett annat motiv för att konkretisera betydelsen är den uppdelning och specialisering av begrepp som kännetecknar texter inom ekonomisk analys och som följer av benägenheten att klassificera fenomen, processer och objekt. Denna benägenhet påverkar också sättet att benämna klassificeringens enheter samlat. Den undersökta användningen visar att pluralformen allt oftare väljs för detta ändamål. De alternativ som rekommenderas i normerande verk för att generellt benämna arter passar inte språkbrukets område, som i synnerhet värdesätter ekonomiprincipen, och ofta går det inte ens att använda dem.

Vid klassificering av fenomen, objekt och egenskaper uppstår också frågan hur många klassificeringsenheter som urskiljs. Exempel på sådan räkning finns i ekonomiskt språkbruk, men fenomenet bedöms inte med avseende på normen. Generellt betraktas plural av singulara substantiv i normerande verk som olämplig i texter i officiell sakprosa, med undantag för fall där substantivets betydelse har konkretiserats. I detta avseende är normen helt förenlig med den teori om nominala ords numerus som presenteras i litauiska morfologiska verk. I teoretiska verk betraktas abstrakta substantiv som en undergrupp av singulara substantiv, och i normerande verk anses därför deras användning i plural vara olämplig.

Den nuvarande kodifierade normen erkänner uttryckligen endast en möjlighet att använda pluralformen av singulära abstrakta substantiv: att substantivets betydelse konkretiseras. Konkretiseringen kan dock ske i olika grad, något som normerande verk inte tar hänsyn till. Där dras endast yttergränser: användningen av ett abstrakt singularsubstantiv i plural betraktas som ett fel, medan pluralbruk av ett konkretiserat substantiv betraktas som normriktigt. Att normen är otillräckligt preciserad är också en faktor som främjar pluralbruket av de så kallade singulara substantiven.

Det språkbruk som fungerar under sådana förhållanden, i synnerhet det ekonomiska språkbruket, visar att pluralformen av ett singulariskt abstrakt substantiv i de flesta fall hänger samman med att betydelsen konkretiseras. Den främsta drivkraften bakom pluralbruket är ändå inte betydelsens konkretisering utan andra faktorer. Dessa har inte beaktats tillräckligt i normerande verk. Denna artikel är ett försök att diskutera sådana faktorer. Ett säkrare svar på frågan om de behandlade faktorerna och bruksmönstren är typiska inte bara för ekonomiskt språkbruk skulle kunna ges genom att undersöka numerusbruket inom andra områden av standardspråket, särskilt specialiserade områden. Förhoppningen är därför att även språkforskare, språkbrukare och språkanvändare inom andra områden ska delta i diskussionen om denna fråga.

R. VASKELAITĖ. Abstrakčiųjų daiktavardžių daugiskaitos vartojimas ekonomikos kalboje ir norma

211

ŠALTINIAI

FSA 2011: Lietuvos bankas. Finansinio stabilumo apžvalga, 2011.

FSA 2012: Lietuvos bankas. Finansinio stabilumo apžvalga, 2012.

LEA 2011: Lietuvos bankas. Lietuvos ekonomikos apžvalga, 2011, lapkritis.

LEA 2012: Lietuvos bankas. Lietuvos ekonomikos apžvalga, 2012, gegužė.

LEA 2012: Lietuvos bankas. Lietuvos ekonomikos apžvalga, 2012, rugpjūtis.

LBMA 2008: Lietuvos banko metų ataskaita, 2007.

LBMA 2010: Lietuvos banko metų ataskaita, 2009.

LBMA 2011: Lietuvos banko metų ataskaita, 2010.

LBMA 2012: Lietuvos banko metų ataskaita, 2011.

MA 2008: Europos centrinis bankas. Metų ataskaita, 2007.

MA 2010: Europos centrinis bankas. Metų ataskaita, 2009.

MA 2011: Europos centrinis bankas. Metų ataskaita, 2010.

MA 2012: Europos centrinis bankas. Metų ataskaita, 2011.

Pranešimas 2011: Lietuvos bankas. Pranešimas apie pagrindinio tikslo įgyvendinimą, funkcijų vykdymą ir bankų sistemos būklę, 2011 m. gegužės mėn.

Pranešimas 2011: Lietuvos bankas. Pranešimas apie pagrindinio tikslo įgyvendinimą, funkcijų vykdymą ir bankų sistemos būklę, 2011 m. gruodžio mėn.

Pranešimas 2012: Lietuvos bankas. Pranešimas apie pagrindinio tikslo įgyvendinimą, funkcijų vykdymą ir bankų sistemos būklę, 2012 m. gegužės mėn.

LITERATŪRA

A E T Ž 2006: Aiškinamasis ekonomikos anglų–lietuvių kalbų žodynas. Sudarė W. Pearce. Vilnius: TEV.

B a b i c k i e n ė Z. 2012: Veiksmažodžių abstraktų semantiniai pokyčiai. – Santalka: Filologija, Edukologija 20 (1), 18–25.

DLKG 1997: Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

DLKŽ 2012: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Prieiga per internetą: <www.dlkz.lt> (žiūrėta 2012 m.).

J a k a i t i e n ė E., L a i g o n a i t ė A., P a u l a u s k i e n ė A. 1976: Lietuvių kalbos morfologija, Vilnius: Mokslas.

K a s p e r a v i č i e n ė R. 2006: Skaičiaus formos vartojimas ir norma. – Kalbos kultūra 79, 217–223.

KP1 2002: Kalbos patarimai 1: Gramatinės formos ir jų vartojimas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

KPIB 1995–2005: Kalbos patarimų informacinis biuletenis 1–20, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

212

KALBOS KULTŪRA | 85

LKŽ 2012: Lietuvių kalbos žodynas. Prieiga per internetą: <www.lkz.lt> (žiūrėta 2012 m.).

LKŽin 1998: Lietuvių kalbos žinynas. Sudarė P. Kniūkšta. Kaunas: Šviesa.

LRTB 2012: Lietuvos Respublikos terminų bankas. Prieiga per internetą: <http://terminai.vlkk.lt> (žiūrėta 2012 m.).

M i l i ū n a i t ė R. 2002: Gramatikos normų variantai ir jų vertinimo ypatumai. – Kalbos kultūra 75, 35–47.

M i l i ū n a i t ė R. 2003a: Kalbos reiškinių vertinimo laipsniai. – Acta Linguistica Lithuanica 48, 97–103.

M i l i ū n a i t ė R. 2003b: Lietuvių kalbos gramatikos norminimo pagrindai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.

M i l i ū n a i t ė R. 2003c: Nenorminiai gramatikos reiškiniai ir jų vertinimo ypatumai. – Kalbos kultūra 76, 17–29.

M i l i ū n a i t ė R. 2004: Būvio raiškos būdvardžiaisiais žodžiais vartosenos polinkiai. – Kalbos kultūra 77, 26–39.

M i l i ū n a i t ė R. 2006a: Kodifikacijos ir vartosenos santykiai dabartinėje lietuvių kalboje. – Lituanistica 3 (67), 50–59.

M i l i ū n a i t ė R. 2006b: Kodifikacijos ir vartosenos santykių modelis. – Kalbos kultūra 79, 9–28.

M i l i ū n a i t ė R. 2007: Kodifikuotų normų keitimas: už ir prieš. – Kalbos kultūra 80, 7–23.

O g i n s k i e n ė E. 1994: Dėl veiksmažodinių daiktavardžių vartojimo kanceliarinėje kalboje. – Kalbos kultūra 66, 52–58.

P a k e r y s J. 2006: Veiksmo pavadinimo konstrukcija lietuvių kalbos gramatikoje. – Daiktavardinio junginio tyrimai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 5–149.

P a u l a u s k i e n ė A. 1983: Lietuvių kalbos morfologijos apybraiža, Kaunas: Šviesa.

P a u l a u s k i e n ė A. 1989: Gramatinės lietuvių kalbos vardažodžių kategorijos, Vilnius: Mokslas.

P a u l a u s k i e n ė A. 1994: Lietuvių kalbos morfologija: paskaitos lituanistams, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

P a u l a u s k i e n ė A. 2004a: Lietuvių kalbos kultūra, Kaunas: Technologija.

P a u l a u s k i e n ė A. 2004b: Teisininkų kalba ir bendrosios normos, Vilnius: Justitia.

P a u l a u s k i e n ė A. 2006: Lietuvių kalbos morfologijos pagrindai, Kaunas: Technologija.

P a u l a u s k i e n ė A., T a r v y d a i t ė D. 1986: Gramatikos normos ir dabartinė vartosena, Kaunas: Šviesa.

R. VASKELAITĖ. Abstrakčiųjų daiktavardžių daugiskaitos vartojimas ekonomikos kalboje ir norma

213

Roduner M., Čižik-Prokaševa V. 2006: Skaičiaus kategorija. – Daiktavardinio junginio tyrimai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 3–100.

Šukys J. 2003: Kalbos kultūra visiems, Kaunas: Šviesa.

TŽŽ 2003: Tarptautinių žodžių žodynas. Antra pataisyta laida, Vilnius: Alma littera.

Vainienė R. 2005: Ekonomikos terminų žodynas, Vilnius: Tyto alba.

Vaitkevičiūtė V. 2007: Tarptautinių žodžių žodynas, Vilnius: Žodynas.

Vladarskienė R. 2008: Skaičiaus formų vartojimo problemos dabartinėje lietuvių kalboje. – Specialybės kalba: terminija ir studijos, Vilnius: Mykolo Romerio universitetas, 124–127.

Gauta 2012 11 06

THE USAGE OF ABSTRACT NOUNS IN PLURAL IN THE LANGUAGE OF ECONOMICS AND THE NORM

Summary

The article deals with the topical issue of singular abstract nouns used in plural in one particular domain of modern Lithuanian – the language of economics. Factors determining and supporting such usage are discussed. Insufficient determinacy of codified norm can be viewed as one of the factors: publications codifying the language mention only the exception when the meaning becomes more concrete, though concreteness can have a different degree. When only opposing margins of the norm and mistake are indicated (usage of a concrete noun is viewed as correct and of an abstract noun as incorrect) the users are entitled to make a decision about every borderline case.

Analysis of particular groups of nouns uncovers other factors supporting the usage of abstract nouns in plural. It appears that the plural of the most typical representative of abstract nouns – derivates with the suffix –imas (–ymas) is not only a sign of a change in meaning. Quite a few of such derivates are used in the plural in texts of economics as terms and some of them are included in dictionaries of economics; this encourages the creation and usage of new terms in plural based on analogy with existing terms.

Another group of abstracts in plural raises the importance of such a factor as avoidance of ambiguity – a noun in the singular could be ambiguous in a particular context. This factor ought to be related with previously mentioned factors of concreteness of the meaning and necessity to express an opposition “one – many”.

The codified norm allows an exception for one group of nouns in the singular – names of materials – to be used in plural in order to express a variety of

214

KALBOS KULTŪRA | 85

kinds. The usage researched shows that this exception is also being applied to abstract nouns.

Probably the main factor supporting the abstracts in plural is the increase in concreteness of meaning which is recognized by the norm, although the usage shows that there are some secondary or separate factors. These factors are strong and complex, therefore norms ought to be evaluated appropriately and the usage of abstracts in plural should not be linked with the influence of other languages alone.

This article is an initial attempt to investigate this particular subject important for usage. It is being researched on the basis of data from one domain of the standard language, though this analysis might encourage the research to be extended to other domains. This would allow more reliable conclusions to be drawn about the spreading of abstract nouns in plural and their inherence in different styles.

KEYWORDS: abstract nouns, singularia tantum, inflectional change in number, increase in concreteness of meaning, derivates, norm, usage.

RAMUNĖ VASKELAITĖ

Lietuvos bankas

Gedimino pr. 6, LT-01103 Vilnius

[email protected]

R. VASKELAITĖ. Abstrakčiųjų daiktavardžių daugiskaitos vartojimas ekonomikos kalboje ir norma

215