När arbetet med att skapa Litauiska språkets grammatiks informationssystem (LIGIS)1 inleddes undersökte man hur ordklasser beskrivs i olika publikationer. Många inkonsekvenser noterades i behandlingen av participet. Därför beslutades att skriva denna artikel, som kommer att ge en översikt över hur participet har klassificerats som ordklass, från de första grammatikerna fram till i dag.
Det bör sägas att lingvisternas synsätt förändras över tid, inte bara när det gäller participet. Ibland tolkar enskilda lingvister också vissa språkfenomen olika, även vid samma tidpunkt. Detta märks särskilt tydligt i publikationer avsedda för olika målgrupper. I början av 1970-talet betraktades till exempel infinitivmorfemet -ti i böcker för en bred allmänhet som en ändelse. Juozas Žiugžda skriver i sin grammatik: ”Infinitiven har ändelsen -ti.” (Žiugžda 1971: 139). I vetenskapliga grammatiker betraktas samma morfologiska fenomen på ett annat sätt. I den trebandsgrammatik över litauiska som utkom samma år står det: ”infinitiven har suffixet -ti eller -t” (LKG 1971: 398). I den enbandsgrammatik över litauiska kallas detta infinitivmorfem också suffix (DLKG 2006: 383). Det skulle gå att hitta fler liknande exempel.
Artikeln föreslår att participet ska tolkas annorlunda än vad som för närvarande görs i språkvetenskapliga publikationer – att det ska betraktas som en självständig ordklass och inte som en verbform – och lägger fram argument för att underbygga detta påstående.
Det bör understrykas att ord delas in i klasser på mycket olika sätt i olika språk. Nästan alla språk har substantiv och verb, och det gäller inte bara de indoeuropeiska språken – exempelvis även tamil, som tillhör den dravidiska språkgruppen2. I ett verk som dateras till omkring 500 f.Kr. och beskriver tamilsk grammatik delas orden in i fyra grupper:
2Wikipedia. Tillgänglig på internet: https://en.wikipedia.org/wiki/Tamil_language (hämtad 2018-03-03).
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 2
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 2
1) substantiv, 2) verb, 3) ord som markerar en relation mellan verb och substantiv, och 4) ord som beskriver ett substantiv eller ett verb3.
När andra ord klassificeras finns det dock stora skillnader. I Walter Jungs tyska grammatik betraktas till exempel räkneord inte som en självständig ordklass, och det sägs att ord som betecknar tal kan vara adjektiv, substantiv, pronomen eller adverbial4 (Jung 1967: 359). I en annan tysk grammatik hänförs räkneord till adjektiven – de kallas ”Zahladjektiv” och beskrivs i avsnittet om adjektiv (Helbig, Buscha 1989: 320). Vikipedija presenterar en kompromisslösning: inom språkvetenskapen betraktas räkneord ibland som en självständig ordklass5, alltså endast ibland, men inte alltid.
Ett annat exempel på en ordklassificering som är ovanlig för oss är japanska adjektiv. De böjs i tempus6, t.ex. blå – aoi, var blå – aokatta; het – atsui, var het – atsukatta och så vidare.
Alltså delas ord i varje språk in i ordklasser med hänsyn till språkets specifika egenskaper. I den tresidiga grammatiken över det litauiska språket från 1965 står följande: ”man bör inte tro att ordklasserna kan vara desamma till kvalitet och kvantitet i olika språk” (LKG 1965: 31). Litauiska författare utgår i sina grammatikor från utländska forskares arbeten. Det är antagligen därför participet i litauiska språkvetenskapliga arbeten betraktas som en verbform. Det finns dock argument som gör det möjligt att anse att participet också skulle kunna betraktas som en självständig ordklass. I engelskan är participet i själva verket bara en form, medan det i litauiskan utgör ett helt paradigm. I grammatiska beskrivningar avsedda för skolor och i information på internet riktad till allmänheten kan man redan urskilja förutsättningar för att ge participet status som en självständig ordklass.
1. UTVECKLINGEN AV SYNEN PÅ PARTICIPETS BEGREPP
I moderna studier av grammatiken i det urindoeuropeiska språket hävdas att ord delas in i åtta ordklasser: substantiv, adjektiv (inklusive particip), pronomen,
3 Wikipedia. Tillgänglig på internet: https://en.wikipedia.org/wiki/Part_of_speech (hämtad 2018 03 03).
4 ”das Zahlwort ist keine Wortart im eigentlichen Sinne. Adjektive und Substantive, Pronomina und Adverbien können „Zahlwörter“ sein“ (Jung 1967).
5 ”Zahlwort wird in der Sprachwissenschaft manchmal als eigene Wortart angesetzt”, tillgänglig på internet: https://de.wikipedia.org/wiki/Zahlwort (hämtad 2018 03 03).
6 Wikipedia. Tillgänglig på internet: https://en.wikipedia.org/wiki/Japanese_equivalents_of_adjectives (hämtad 2018 03 03).
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 3
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 3
verb, adverb, prepositioner, konjunktioner och interjektioner7. Att particip klassificeras som adjektiv förklaras av att de, liksom adjektiv, uttrycker en egenskap (Quiles, López-Menchero 2011: 153).
1.1. Tolkningen av particip i de tidigaste grammatikerna
Den äldsta bevarade sanskritgrammatiken, och samtidigt den äldsta bevarade grammatiken i världen, skrevs av Pāṇini på 400-talet f.Kr.8, men där nämns particip ännu inte. Particip förekommer inte heller i Yāskas verk om sanskrit. Verket har inte bevarats till vår tid, och därför kan man anta att det tillkom ännu tidigare9.
Redan på 100-talet f.Kr. skrev Dionysios Thrax den äldsta kända antika grammatiken på grekiska Grammatike. Senare grammatiker över indoeuropeiska språk skrevs efter dess modell (Kairienė 2003: 788). I Grammatike urskiljs åtta ordklasser: substantiv, verb, particip, artikel, pronomen, preposition, adverb och konjunktion10.
Latinska grammatiker skrevs med de grekiska grammatikerna som grund. I sin grammatik De lingua latina anger Varro sex ordklasser: substantiv, verb, particip, adverb, preposition och konjunktion. Han delar in alla latinska ord i böjliga och oböjliga. De böjliga orden delas in i fyra klasser utifrån två kriterier – tempus och kasus: ord som böjs efter både tempus och kasus (particip); ord som varken böjs efter tempus eller kasus (adverb); ord som endast böjs efter tempus (verb); ord som endast böjs efter kasus (substantiv)11.
Den litauiska grammatiken, författad av Kristupas Sapūnas och utgiven av Teofilis Šulcas, avviker inte heller från traditionen att betrakta particip som en separat ordklass. Den tar upp åtta ordklasser: fyra böjliga (substantiv, pronomen, particip, verb) och fyra oböjliga (adverb, preposition, konjunktion och interjektion) (Eigminas, Stundžia 1997: 27). I Danielius Kleins grammatik beskrivs particip inte i verbavsnittet: det behandlas i ett separat avsnitt, jämbördigt med avsnitten om de andra ordklasserna, efter verbet och före adverbet (Balčikonis, Larinas, Kruopas 1957: 504). Därför finns det skäl att anta att D. Kleinas betraktade particip som en separat ordklass.
7 ”Ord delas in i åtta ordklasser: substantiv, adjektiv (inklusive particip), pronomen, verb, adverb, prepositioner, konjunktioner och interjektioner... Ett particip är ett ord som tillskriver en egenskap, liksom ett adjektiv” (Quiles, López-Menchero 2011).
8 Wikipedia. Tillgänglig på internet: https://de.wikipedia.org/wiki/Panini_(Grammatiker) (hämtad 2018 03 03).
9 Wikipedia. Tillgänglig på internet: https://en.wikipedia.org/wiki/Y%C4%81ska (hämtad 2018 03 03).
10 Wikipedia. Tillgänglig på internet: https://en.wikipedia.org/wiki/Part_of_speech (hämtad 2018 03 03).
11 Tillgänglig på internet: https://mokslai.lt/referatai/lietuviu-kalba/lingvistika.html (hämtad 2018 03 03).
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351–7204
Page 4
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 4
1.2. Presentation av information om particip i moderna grammatiker
I moderna grammatiker (både för äldre språk och för moderna språk) beskrivs particip som en verbform. ”Particip, till sin natur nominalformer, har med tiden anslutit sig till systemet av verbformer” (Ambrazas 1979: 16). Att diskutera när och av vilka skäl participet hänfördes till verbet skulle kräva en separat artikel. I denna studie undersöks endast följderna av detta fenomen.
Particip i grammatiker över äldre språk. I moderna grammatiker över äldre språk (latin och grekiska) betraktas particip inte längre som en separat ordklass.
Jonas Dumčius diskuterar particip i avsnittet om verb i En kort historisk grekisk grammatik, tillsammans med andra morfologiska verbkategorier – tempus, personer, numerus och så vidare (Dumčius 2011: 100). I den latinska grammatiken Elementa Latina presenteras particip också som en icke-finit verbform (Dumčius, Kuzavinis, Mironas 2010: 76).
Particip i grammatiker över moderna indoeuropeiska språk. I artikeln om ordklasser på Wikipedia12 betonas att engelsk grammatik är skriven i enlighet med den europeiska traditionen, med undantag för att particip betraktas snarare som en verbform än som en separat ordklass. Så framställs det också i de nyaste engelska grammatikerna. I en modern engelsk grammatik anges particip i en tabell över verbformer (Quirk et al. 1992: 62). I Oxford English Grammar benämns particip som en icke-standardiserad verbform (Greenbaum, 1996: 132). I Oxford Guide to English Grammar beskrivs åtta huvudklasser av ord: verb, substantiv, adjektiv, adverb, preposition, bestämningsord, pronomen och konjunktion (Eastwood 2002: 1). Som framgår ingår particip inte bland dem.
I tyska grammatiker betraktas particip också som en verbform. I vissa kallas det en nominal verbform, som beskrivs som icke-finit (Jung 1967: 202). I andra definieras det som en oböjlig verbform (Helbig, Buscha 1989: 105). I den nyaste tyska grammatiken, där tyska benämningar på ordklasser och morfologiska kategorier används i stället för de latinska som dittills brukats, kallas particip med termen Mittelwort (ordagrant översatt mellanord, det vill säga mellanliggande mellan
12 Wikipedia. Tillgänglig på internet: https://en.wikipedia.org/wiki/Part_of_speech (hämtad 2018 03 03).
BENDRINĖ KALBA 91 (2018) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204
Page 5
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 5
verb och adjektiv), men det beskrivs ändå som en obestämd verbform – unbestimmte Verbform (Paukert, Holböck 2017: 7).
Particip i litauiska bedöms också i grammatiker. I Frydrichas Kurschats grammatik, som utgavs 1876, beskrivs participets accentuering i avsnittet om verbens accentuering; man kan alltså hävda att han betraktade particip som en verbform, även om det i boken sägs att böjningen av particip grundas på adjektivens deklination (Kuršaitis 2013: 357), vilket innebär att en viss inkonsekvens redan kan urskiljas. I F. Kurschats grammatik märks ett tydligt inflytande från tysk grammatik. Particip delas in i adjektiviska, med den tyska motsvarigheten Partizip I angiven, och adverbiella (motsvarigheten är Partizip II) (Kuršaitis 2013: 358–359).
Även inom 1900-talets lingvistik betraktas particip som en verbform. I Juozas Žiugždas grammatik definieras particip som ”en verbform med egenskaper hos verb och adjektiv” (Žiugžda 1971: 174). I DLKG står det: ”Particip är en deklinerad form som bildas av verbstammen och har egenskaper hos verb och adjektiv.” (DLKG 2006: 354).
Den gamla traditionen – att betrakta particip som en självständig ordklass – bevarades kanske längst av ryska lingvister. I en lärobok för skolor från 2012 behandlas particip i avsnittet om självständiga ordklasser och definieras som en självständig ordklass som betecknar en egenskap hos ett föremål vilken är knuten till en handling och har egenskaper hos adjektiv och verb13 (Бабайцева, Чеснокова 2012: 167). Det finns emellertid också ryska grammatiker där particip definieras annorlunda: ”particip är en attributiv verbform som förenar betydelserna hos två ordklasser – verb och adjektiv” (Шведова 1980: 664).
2. PARTICIPENS PLATS I LITAUISK SPRÅKVETENSKAP
I den litauiska grammatiken, som är skriven på engelska, behandlas participet i kapitlet om icke-finita verbformer14 (LG 2006: 284).
I den litauiska grammatiken räknas 11 ordklasser upp, men participet nämns inte bland dem. Det anges att denna klassificering av ord också förekom i Jonas Jablonskis grammatik; endast bedömningen av partikeln och interjektionen skilde sig åt (LKG 1965: 31).
I den frekvensordbok över litauisk morfemik som sammanställdes 2011 ges följande information om participformen bėgančio (fig. 1): grundform bėgti; verb, particip, maskulinum
13 ”Particip är en självständig ordklass som betecknar ett föremåls egenskap genom en handling och förenar adjektivets och verbets egenskaper” (Бабайцева, Чеснокова 2012).
14 ”Icke-finita verbformer” (LG 2006).
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351–7204
Page 6
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? |6
bėg-anč-io bėgti; verb. part. mask. gen. pres. sg. gen. akt.
FIG. 1. Presentation av information om ordet bėgančio i frekvensordboken över litauisk morfemik (Rimkutė, Kazlauskienė, Raškinis 2011: 596)
Två år senare, 2013, visade man i Litauiska morfemikdatabasen, som skapades vid Centret för datorlingvistik vid Vytautas Magnus-universitetet, inte längre att participet var ett verb när information om det presenterades, trots att databasen15 hade utarbetats på grundval av samma morfemikordbok. Figur 2 visar hur information om participet bėgančio presenteras i Litauiska morfemikdatabasen.
FIG. 2. Presentation av information om ordet bėgančio i Litauiska morfemikdatabasen
Den interaktiva databasen över källor för inlärning av litauiska www.šaltiniai.info omfattar också proceduren för morfologisk analys. Här betraktas participets grundform som nominativ, inte infinitiv. Figur 3 visar den morfologiska analysen av participet i meningen Atsisveikinę vaikai išėjo16.
Exempel: Atsisveikinę vaikai išėjo. För ordet Atsisveikinę: grundform atsisveikinęs, particip, aktivum, reflexivt, preteritum, maskulinum, pluralis nominativ; i meningen fungerar det som tidsadverbial (när gick de? – atsisveikinę).
FIG. 3. Morfologisk analys av particip i en mening på www.šaltiniai.info
I en lärobok för årskurs sju återges particip, gerundium och halvparticip på separata rader i tabellen för grammatisk analys av ordklasser (fig. 4), precis som alla självständiga ordklasser (Palubinskienė, Čepaitienė 2008: 185). Således presenteras verbformerna
15 Litauiska morfemikdatabasen. Tillgänglig på internet: http://tekstynas.vdu.lt/page.xhtml?id=morfema-db (hämtad 2018 03 03). 16 Interaktiv databas med källor för inlärning av litauiska, litteratur (kultur) och Litauens historia. Tillgänglig på internet: http://www.šaltiniai.info/index/details/599%20 (hämtad 2018 03 03).
BENDRINĖ KALBA 91 (2018) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204
Page 7
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 7
inte tillsammans med andra sådana former som bestämd eller reflexiv form. Att particip, gerundium och halvparticip placeras en bit från radens kant kan visa på ett visst beroende av den ordklass som skrivits på raden ovanför, men att de skiljs ut på egna rader visar också på en viss självständighet.
FIG. 4. Tabell för grammatisk analys av ordklasser i en lärobok för årskurs 7
(Palubinskienė, Čepaitienė 2008: 185)
Sammanfattningsvis kan man säga att particip erkänns som en särskild verbform som liknar en självständig ordklass mer. I tabellen presenteras particip (liksom gerundium och halvparticip) för eleverna på en egen rad, liksom andra självständiga ordklasser. Om det betraktades som en enkel verbform borde rubriken för kolumnen stå bredvid
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 8
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 8
bestämda former och reflexiva former. Den morfologiska analysen av ordklasser som presenteras i tabellform i den nämnda skolboken är tydlig och lätt att förstå. Även i informationen på internet (Vikipedijos) (fig. 5), avsedd för allmänheten, står particip (gerundium och halvparticip) på en egen rad liksom andra självständiga ordklasser, och dess karakteristiska morfologiska kategorier anges; det större indraget från radens kant gör dock fortfarande inte att det kan betraktas som en helt självständig ordklass17.
FIG. 5. Presentation av böjliga ordklasser på internet, Vikipedijoje
3. PROBLEMATISKA FALL VID BEDÖMNINGEN AV LITAUISKA PARTICIP: ARGUMENT ”FÖR” OCH ”EMOT”
Att den nu utbredda uppfattningen om particip som en verbform inte är välgrundad i vetenskaplig forskning visas också av forskaruttalanden som uttrycker en annan syn. Såväl i litauiska språkforskares arbeten som i tysk grammatik har man framfört tankar om att particip, gerundium och halvparticip är andra ordklasser än verb, till exempel: ”particip som betecknar egenskaper hos föremål kan också kallas adjektiv” (Paulauskienė 2015: 201); ”gerundier, som oböjliga adverbialord, fungerar i språket också som adverb” (Paulauskienė 1994: 373); ”participet är som en deklinerad form i själva verket ett verbalt adjektiv, vars första funktion, liksom hos varje adjektiv, är attributiv och vars andra funktion är predikativ; den senare kan endast utföras av nominativ” (Paulauskienė 2015: 356). I en tysk grammatik står det att verbets icke-finita former inte bildar en särskild ordklass, utan tillhör
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? |9
till olika andra ordklasser18, till exempel fungerar infinitiven som substantiv, particip som adjektiv, gerundier som adverbial eller till och med som partikel19 och preposition20 (Helbig, Buscha 1989: 113).
Även när man beskriver analytiska verbformer i litauiskan, vilka är det kanske viktigaste argumentet för att betrakta participet som en verbform, är allt inte problemfritt på grund av möjligheten att tolka particip på två olika sätt. Ett particip tillsammans med ett finit verb kan betraktas som en synonym till den finita formen eller som den nominella delen av ett sammansatt predikat. Det finns inga formulerade regler för hur de ska skiljas åt, och mycket ofta kan samma mening tolkas på två sätt: till exempel kan Jag är redan utsvulten betyda jag har blivit hungrig eller jag är hungrig (Paulauskienė 2015: 356). Vidare konstateras att ”Inte bara morfologiförfattare utan även syntaxförfattare brottas än i dag med en sådan situation” (Paulauskienė 2015: 356).
3.1. Kriterier för indelning av ord i ordklasser i grammatiker och läromedel
Wikipedia anger att en ordklass är en kategori som omfattar ord med liknande grammatiska egenskaper. Ord som hör till samma ordklass har liknande syntaktiska kännetecken – de fyller samma funktioner i en mening, och ur morfologisk synvinkel har de samma böjningsmönster21. Ordklasser är ordklasser som avgränsas utifrån gemensamma betydelser, syntaktiska relationer och morfologiska egenskaper22.
I en litauisk grammatik från 1900-talet står det att ordklasser är ordklasser som kännetecknas av vissa egenskaper. Fyra sådana räknas upp: 1) lexikal betydelse, 2) grammatiska kategorier, 3) syntaktisk funktion och 4) ordbildningsmedel (LKG 1965: 28). Vidare medger grammatiken ”begränsningarna hos den traditionella indelningen i ordklasser och den otillräckliga stadgan hos indelningskriterierna” (LKG 1965: 29). Att det första kriteriet inte räcker visas genom påståendet om substantivets betydelse: det kan beteckna såväl ett föremål som en handling eller en egenskap (LKG 1965: 30). Den andra egenskapen – systemet av grammatiska kategorier och de former som hör till dem – blottlägger inkonsekvensen i tolkningen av particip.
I Litauiska språkhandboken sägs det att ”[v]arje böjlig ordklass har formsystem som bildats på grundval av en gemensam betydelse och kallas grammatiska kategorier” (LKŽin 2007: 82). Därefter ges exempel: substantivet har genus,
18 ”De infinita verbformerna (infinitiv, particip I, particip II) bildar ingen särskild ordklass i tyskan, utan hör till olika andra ordklasser.” (Helbig, Buscha 1989).
19 ”Han ville så gärna veta det brännande.”, ”Just då träffade jag honom.” (Helbig, Buscha 1989).
20 ”Han får betalt i enlighet med sina prestationer.” (Helbig, Buscha 1989).
21Wikipedia. Tillgänglig på internet: https://en.wikipedia.org/wiki/Part_of_speech (hämtad 2018 03 03).
22Vikipedija. Tillgänglig på internet: https://lt.wikipedia.org/wiki/Kalbos_dalis (hämtad 2018 03 03).
BENDRINĖ KALBA 91 (2018) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204
Page 10
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 10
numerus- och kasusets kategorier, det finita verbet – kategorierna person, modus, tempus och numerus. Således benämns det finita verbet som en böjlig ordklass; det är just så den kallas – inte verb, utan finit verb. Logiskt följer slutsatsen att det infinita verbet redan är en annan ordklass, eftersom dess grammatiska kategorier är andra. Det vore alltså lämpligt att också betrakta participet (det infinita verbet) som en annan ordklass.
I handboken sägs vidare om particip: ”Particip i alla tempus kan fungera som attribut, och i detta skiljer de sig från finita verb.” (LKŽin 2007: 172). Detta är alltså ytterligare ett tecken på att particip och en finit verbform inte är samma ordklass: deras syntaktiska funktion skiljer sig också åt (det tredje kriteriet vid indelning av ord i ordklasser (LKG 1965: 28)), inte bara de grammatiska kategorierna.
Ännu ett påstående som betecknar participet som en annan ordklass än verbet lyder: ”Den specifika grammatiska kategorin hos participet är diates” (LKŽin 2007: 172). Diates är alltså något som verbet saknar, eftersom diates inte nämns bland det finita verbets morfologiska kategorier i handboken. Än mer eftersom ”[f]inita verb saknar diatesmorfem” (Paulauskienė 1994: 351), alltså saknar finita verb diates. Detta faktum har också diskuterats i andra arbeten. I Lietuvių kalbos dalyvių istorinė sintaksėje anges att diates- och tempuskategorierna ligger till grund för den morfologiska klassificeringen av particip och knyter dem till verbet (Ambrazas 1979: 16). I föreläsningsserien för litauistuderande ställs frågan: ”Hur kan diateskategorin förena particip med finita verb, när finita verb inte uttrycker den morfologiskt?” (Paulauskienė 1994: 346).
Av det som sagts kan man notera att det i akademiska grammatiker inte finns tillräckligt stöd för att räkna diates till verbets kategorier, och att detta inte är övertygande. Om ordklassen benämns med termen verb och inte delas upp i finita verb och infinita verb (”Verbet är en självständig ordklass som betecknar handling eller tillstånd och har de morfologiska kategorierna tempus, modus, person, numerus och diates” DLKG 2006: 282), då borde också alla grammatiska kategorier räknas upp, alltså även de som är typiska för particip: kasus och genus; och till de uttryckta begreppen borde även egenskap läggas till (inte bara handling eller tillstånd).
Beskrivningarna av sammansatta verbformer i akademiska grammatiker har också brister, eftersom de inte ger fullständig information och därför inte ger någon korrekt helhetsbild av det verkliga förhållandet. En sådan definition lyder: ”Litauiska sammansatta verbformer består av presens- eller preteritumparticip i aktiv eller passiv diates med självständig lexikal betydelse, tillsammans med hjälpverbets
BENDRINĖ KALBA 91 (2018) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204
Page 11
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 11
veiksmažodžio būti asmenuojamomis formomis“ (LKG 1971: 144). Kitame apibūdinime teigiama: „Sudėtinės laikų bei nuosakų formas sudaro veikiamieji esamojo arba būtojo kartinio laiko ir neveikiamieji esamojo arba būtojo laiko dalyviai su pagalbinio veiksmažodžio būti asmenuojamosiomis formomis“ (DLKG 2006: 346). Jau vien iš šių apibrėžimų matyti, kad veiksmažodžio formoms sudaryti naudojami ne visi dalyvių laikai. Reikia pažymėti, kad abiejuose apibrėžimuose net neužsiminta apie tai, kad sudėtinėms formoms sudaryti naudojamas tik dalyvių vardininko linksnis. Kiti linksniai nėra veiksmažodžio formos, nes nesudaro veiksmažodžio laikų – aš esu mačiusi – nėra tokios sudėtinio laiko formos lietuvių kalboje. Taigi, daug dalyvio formų iš viso nenaudojamos veiksmažodžio laikams sudaryti, tai: visi likę linksniai be vardininko, būsimasis ir būtasis dažninis laikai, kurių net vardininkas nenaudojamas sudėtiniam veiksmažodžio laikui sudaryti. Ir visa tai laikoma veiksmažodžio formomis. Bet „[1]lietuvių kalba pažyminių nevartojamos dalyvio formos neturi“ (Paulauskienė 1994: 352), vadinasi, visi dalyviai gali atlikti tą sintaksinę funkciją, kurios veiksmažodžio laikai niekada neatlieka. Tai pakankamai svarūs argumentai laikyti dalyvį ne veiksmažodžio forma, bet atskira savarankiška kalbos dalimi. Tuo labiau, kad net ir dalyvio laikas yra ne tokio pat pobūdžio kaip veiksmažodžio. Veiksmažodis reiškia sakinio predikatinį laiką (rodo santykį su kalbamuoju momentu), o dalyvio laikas yra susijęs su paties žodžio semantika, jis neturi nieko bendra su tarinio, t. y. juo einančio veiksmažodžio, laiku: esu pavargęs, buvau pavargęs, būdavau pavargęs, būsiu pavargęs (Paulauskienė 1994: 348). Taigi, dar viena prielaida manyti, kad dalyvis yra kita nei veiksmažodis kalbos dalis.
I litteraturen anförs ytterligare ett påstående som argument för att betrakta participet som en verbform: particip knyts till verb genom att aktiva particip kan styra samma kasus som verb (Paulauskienė 1994: 346). Passiva particip styr dock inte samma kasus som verb. Man försöker alltså pressa in particip i verbets ramar med hjälp av kriterier som vart och ett bara passar en viss del av dem. En sådan motsägelsefull indelning av participet som verb, hopfogad av lösa delar, verkar inte särskilt riktig. Samma författare hävdar i en annan publikation att participens bildning, accentuering, deklination och användning beskrivs mycket ingående och inte väcker några tvivel, men att ”[t]eorin och logiken haltar betänkligt” (Paulauskienė 2015: 354). Man kommer till och med fram till slutsatsen att synen på morfologi bör ändras: ”Att betrakta participet som en verbform stämmer numera illa med det avsevärt snävare och mer konkretiserade morfologibegreppet.” (Paulauskienė 1994: 347). Det anges dock inte när morfologibegreppet var vidare och när det snävades in. Författaren fortsätter: ”För att skapa en konsekvent grammatisk teori om participet måste morfologibegreppet utvidgas” (Paulauskienė 1994: 347). Det föreslås alltså att morfologin som vetenskap anpassas till participets behov, det vill säga behovet,
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351–7204
Page 12
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 12
att betrakta det som en verbform. Vore det inte enklare att betrakta participet som en självständig ordklass inom den moderna morfologins ramar?
3.2. Presentation av particip i läromedel avsedda för skolor
Förvirring kan också skönjas i databasen www.šaltiniai.infos ordning för morfologisk analys: för deklinerbara ordklasser och verb anges ordklassen (fig. 6 och 7). För participet (fig. 8) behöver ordklassen inte anges; vid analysen ska verbformen anges23.
FIG. 6. Ordning för grammatisk analys av deklinerbara ordklasser www.šaltiniai.info
FIG. 7. Ordning för grammatisk analys av verb www.šaltiniai.info
FIG. 8. Ordning för grammatisk analys av particip www.šaltiniai.info
23 Interaktiv databas med inlärningsresurser för litauiska språket, litteratur (kultur) och Litauens historia. Tillgänglig på internet: http://www.šaltiniai.info/index/details/599%20 (besökt 2018 03 03).
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 13
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 13
Det vore mycket mer logiskt och enklare att säga att participet är en ordklass, eftersom det i analysbeskrivningen presenteras som en ordklass. Det skulle vara tydligare om alla ord analyserades på samma sätt, det vill säga med angivande av ordklass.
3.3. Bedömning av participet i andra språk
I andra språk är det mer välgrundat att betrakta participet som en verbform, eftersom det i analytiska språk faktiskt bara är en form och inte en uppsättning former, det vill säga inte ett helt paradigma som i litauiskan. I både engelska och tyska är participet en av verbets grundformer. På internet finns uppgifter om att tyska verb har tre grundformer: infinitiv, preteritum och particip, och dessutom ges några exempel på regelbundna verb lernen-lernte-gelernt och oregelbundna verb sprechen-sprach-gesprochen24.
I engelska räknas participet också till verbets grundformer. I Cambridgegrammatiken står det att verb har tre grundformer: grundformen (infinitiv med eller utan partikeln to), preteritumformen och participformen (–ed-formen), och exempel på användningen ges25.
I litauiskan hör participet inte till verbets grundformer. I ordboken över modern litauiska sägs det: ”Verbens uppslagsform är infinitiven, varefter de två andra grundformerna anges – tredje person singularis i presens och preteritum” (DŽ 1993: X). Följaktligen är participet i litauiskan inte en grundform av verbet; det är tveksamt om det över huvud taget är en verbform.
I rysk skolgrammatik anges att participet är en självständig ordklass (Бабайцева, Чеснокова 2012: 167). I den akademiska grammatiken över ryska betraktas participet som en verbform, men det medges att particip böjs på ett sätt som inte hör till verb: de bildar kasusformer26 (Шведова 1980: 662). Det är ologiskt att hänföra ord som böjs i kasus som inte är typiska för en ordklass (i detta fall verbet) till den ordklassen.
24 ”Det tyska verbet har tre grundformer: infinitiv–preteritum–particip II.” Tillgänglig på internet: https://www.lingq.com/lesson/25-drei-grundformen-der-verben-468764/ (hämtad 2018-03-03).
25 ”Huvudverb har tre grundformer: grundform, preteritumform och -ed-form (ibland kallad ’-ed-particip’): grundform: används som infinitivform med to eller utan to (Vill du följa med oss? Jag kan inte gå nu.); preteritumform: används för enkel dåtid (Han öppnade dörren och gick ut.); -ed-form: används efter hjälpverben have och be (Jag har alltid velat ha ett piano och fick ett förra veckan.).” Tillgänglig på internet: http://dictionary.cambridge.org/grammar/british-grammar/about-verbs/verbs-basic-forms (hämtad 2018-03-03).
26 ”Particip har icke-verbal böjning: de bildar kasusformer enligt adjektivböjningen.” (Шведова 1980).
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 14
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 14
3.4. Val av ordformer i den elektroniska miljön
Det har observerats att akademiska grammatiker använder andra kriterier än LIGIS27 när man tar ställning till användningen av en eller annan form. Därför behandlas denna fråga närmare i detta underavsnitt. Även de fall av participbildning som kan förefalla motsägelsefulla beskrivs kortfattat.
Både i J. Jablonskis skrifter och i den samtida litteraturen kan man observera ett gemensamt drag: användningen av former bedöms utifrån hur många gånger dessa former har påträffats i skrifter. När LIGIS skapas följer man en något annorlunda princip när man avgör om ett ord ska tas med i databasen eller inte. Här betraktas ordets begriplighet som det främsta kriteriet. I arbeten om datorisering av språket har man noterat fall där ord som inte existerar i litauiskan presenteras, trots att de är bildade av morfem ur det litauiska språket. Exempelvis anges på webbplatsen morfologija.lt28 ordet möte som ett adjektiv, medan den som möts presenteras med alla böjningsformer som ett particip, trots att ingen litauer vet vad det betyder. I LIGIS försöker man undvika just den här typen av överflödiga ord. Om ett ord används sällan och inte ens har förekommit i en textkorpus eller i litteraturen, betyder det ännu inte att det aldrig kommer att uttalas eller skrivas, och därför är detta faktum inte ett tillräckligt argument för att inte ta med ordet i databasen. Om ordet är begripligt för människor vars modersmål är litauiska, räcker det för att det ska tas med i informationssystemet.
I en översikt över 1900-talets grammatiker står det att J. Jablonskis bara tar upp två futurumparticip i passiv: būsimas och mylėsimas. Han hävdar att detta particip nästan helt har försvunnit ur talspråket. Numera återstår bara būsimas (Paulauskienė 2015: 74). I dag används emellertid futurumparticip också med andra rötter på internet, alltså kan man säga i talspråket; exempelvis förekommer ordet bėgsimas i en beskrivning av ett maraton: ”Fredag: i helgen väntar den längsta bėgsimas sträckan, åtminstone än så länge.”29 Därför är det lämpligare att inte enbart förlita sig på en forskares iakttagelser och erfarenheter: om ett visst ord inte har använts i hans omgivning betyder det inte att det aldrig kommer att användas i framtiden. Ett mer exakt kriterium är ordets begriplighet. Om ordet i dag är obegripligt för en litauer behöver det inte tas med i databasen.
I en föreläsningsserie för studenter hävdas det att grammatikerna återger ”paradigmet för kasusformerna av preteritum frequentativum, vars former inte används i språket” (Paulauskienė 1994: 359). DLKG
28 Tillgänglig på internet: http://www.morfologija.lt/zodzio-formos/susitikimas (hämtad 2018-03-03)
29 Tillgänglig på internet: https://www.google.lt/search?q=b%C4%97gsimas&ei=gNiXWtOZlojXsAHZq4ioCg&start=10&sa=N&biw=1097&bih=495 (hämtad 2018-03-03).
BENDRINĖ KALBA 91 (2018) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204
Page 15
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 15
Det står: ”Av de aktiva participen i preteritum frequentativum används vanligtvis endast nominativformerna, vilka uttrycker en indirekt upplevd handling” (DLKG 2006: 359). Men även andra kasusformer av participen i preteritum frequentativum kan vara fullt tydliga och begripliga, t.ex. dirbdavusiam; ett exempel på en mening skulle kunna vara: Montören, som arbetade endast på kvällarna, fick samma stora lön som alla andra.
Även om ordet inte har hittats vare sig i korpusen eller på internet, är det inte ett tillräckligt argument för att inte ta med det i databasen. Sammanfattningsvis kan man säga att man i den akademiska litteraturen bedömer möjliga ord utifrån om de används, medan man i LIGIS bedömer dem utifrån om de är begripliga för en litauer.
SLUTSATSER
Participets plats i systemet av ordklasser är kanske den mest instabila – det har genomgått flera stadier som ordklass: det började som adjektiv i den urindoeuropeiska grammatiktraditionen, blev sedan en självständig ordklass i antika grammatiker, betraktades senare som en verbform och i 2000-talets publikationer, särskilt läromedel, kan man åter se en tendens att erkänna participet som en självständig ordklass.
På engelska är det logiskt att betrakta participet som en verbform, eftersom det faktiskt bara är en av verbets grundformer. På litauiska är participet en hel böjningsparadigm.
Det kanske tyngsta argumentet mot att betrakta participet som en verbform i litauiskan är att endast några få participformer används för att bilda sammansatta verbtempus: bara nominativ (och inte ens för alla tempus). Många participformer – alla återstående kasus utom nominativ, och för futurum och preteritum frequentativum även nominativformerna – används inte för att bilda verbtempus. Ändå betraktas de alla som verbformer. Men alla particip fungerar som attribut, det vill säga utför en syntaktisk funktion som verb aldrig har.
Påståendet att particip hänförs till verben på grund av kategorierna för diates, som förenar dem med verben, är inte övertygande, eftersom finita verb inte har diatesmorfem och alltså inte uttrycker diates. Därför kan participen inte knytas till verben genom något som verbet självt saknar.
Om participet betraktas som en verbform uppstår inkonsekvenser i definitionen av verbet: DLKG räknar endast upp det finita verbets morfologiska kategorier. Logiskt sett borde då samtliga räknas upp, alltså även kasus och genus, det vill säga sådant som participet har, om det nu betraktas som en verbform.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351-7204
Page 16
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? |16
Participet har inga sådana former som inte kan fungera som attribut, vilket innebär att participet har fler gemensamma drag med adjektivet än med verbet.
LITERATŪRA
Ambrazas, V. 1979: Lietuvių kalbos dalyvių istorinė sintaksė, Vilnius: Mokslas.
Balčikonis J., Larinas B., Kruopas J. 1957: Pirmoji lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla.
DLKG 2006 – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, red. V. Ambrazas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras.
Dumčius J. 2011: Trumpa istorinė graikų kalbos gramatika, Vilnius: Skaitmeninės filologijos centras.
Dumčius J., Kuzavinis K., Mironas R. 2010: Elementa latīna, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos centras.
DŽ 1993 – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, vyr. red. S. Keinys. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.
Eastwood J. 2002: Oxford Guide to English Grammar, Oxford: Oxford University Press.
Eigminas K., Stundžia B. 1997: Sapūno ir Šulco gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
Greenbaum S. 1996: The Oxford English Grammar, Oxford: Oxford university Press.
Helbig G., Buscha J. 1989: Deutsche Grammatik, Leipzig: VEB Verlag Enzyklopädie.
Interaktyvi lietuvių kalbos, literatūros (kultūros) ir Lietuvos istorijos mokymosi šaltinių duomenų bazė. Prieiga internete: http://www.šaltiniai.info/index/details/599%20 (žiūrėta 2018 03 03).
Jung W. 1967: Grammatik der deutschen Sprache, Leipzig: VEB Bibliographisches Institut.
Kairienė A. 2003: Dionisijas Trakietis. Visuotinė lietuvių enciklopedija 4, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.
Kuršaitis F. 2013: Lietuvių kalbos gramatika 1876, Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.
LG 2006 – Lithuanian Grammar, red. V. Ambrazas. Vilnius: Baltos lankos.
Lietuvių kalbos morfemikos duomenų bazė. Prieiga internete: http://tekstynas.vdu.lt/page.xhtml?id=morfema-db (žiūrėta 2018 03 03).
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 17
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 17
Lietuvių kalbos žodžių formų žodynas. Prieiga internete: http://www.morfologija.lt/zodzio-formos/susitikimas (žiūrėta 2018 03 03).
LIGIS – Lietuvių kalbos gramatikos informacinė sistema. Prieiga internete: http://ligis.lki.lt/ (žiūrėta 2018 03 03).
LKG 1965 – Lietuvių kalbos gramatika 1: Fonetika ir morfologija, red. K. Ulvydas. Vilnius: Mintis.
LKG 1971: Lietuvių kalbos gramatika 2: Morfologija, red. K. Ulvydas. Vilnius: Mintis.
LKŽin 2007 – Lietuvių kalbos žinynas. Sudarė P. Kniūkšta, Kaunas: Šviesa.
Palubinskienė E., Čepaitienė G. 2008: Lietuvių kalba. Vadovėlis VII klasei. Antroji knyga, Kaunas: Šviesa.
Paukert H., Holböck S. 2017: DEUGRA – eine Deutsche Grammatik, Version 7.1. Eigenverlag http://www.paukert.at. Prieiga internete: http://www.paukert.at/sprachen/deugra.pdf (žiūrėta 2018 03 03).
Paulauskienė A. 1994: Lietuvių kalbos morfologija. Paskaitos lituanistams, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.
Paulauskienė A. 2006: Pirmosios lietuvių kalbos gramatikos, Vilnius: Gimtoji žodis.
Paulauskienė A. 2015: Svarbesniosios XX a. lietuvių kalbos gramatikos, Vilnius: Gimtoji žodis.
Quiles C., Lopez–Menchero F. 2011: A Grammar of Modern Indo-European. Indo-European Language Association. Prieiga internete: https://indo-european.info/indo-european-grammar.html (žiūrėta 2018 03 03).
Quirk R., Greenbaum S., Leech G., Svartvik J. 1992: A Grammar of Contemporary English, Singapore: Longman Group Ltd.
Rimkutė E., Kazlauskienė A., Raškinis G. 2011: Dažninis lietuvių kalbos morfemikos žodynas, 3 dalis, Kaunas: VDU.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018) www.bendrinekalba.lt ISSN 2351–7204
Page 18
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? | 18
Бабайцева В., Чеснокова Л. 2012: Русский язык – Теория, Москва: Дрофа.
Шведова Н. 1980: Русская грамматика 1, Москва: Наука.
Įteikta 2018 03 05
Priimta 2018 11 12
WAT KIND OF PART OF SPEECH IS PARTICIPLE?
Summary
We describe participle treatment from the very Proto-Indo-European language grammar, when it was referred to as an adjective, further describing antique times during which a participle was treated as an independent part of speech, also discussing 20th century grammars stating that a participle is a verb form, finally noticing 21st century trend which we see very clearly in educational literature as well as websites aimed at the wide public to give the status of an independent part of speech back to a participle.
The view of a participle in other languages such as German, English, and Russian is also discussed.
We further provide arguments as to why a participle is referred to as an independent part of speech by showing flaws in the academic grammar statements basing the reason for a participle to be a verb form. According to one of the grammars, the reason behind this is that a participle is required to form complex verb tenses. However, a group of a few participles is enough: nominatives of present, past iterative, and past simple tenses. Any other forms there are incomparably more of are not used for building verb tenses, yet they are treated as verb forms.
We noticed even more drawbacks when referring to participle as a verb form: there are inconsistencies found in the very verb definition: The “verb” is described as the part of speech listing only the morphological categories of a personalized verb. Logically, in this case, all of those categories should be listed including both the case and gender i. e. what participles have if they are verb forms.
The statement that participles are assigned to verbs because of the voice and tense categories joining them with verbs and it is not convincing because non-personalized verbs do not have voice morphemes does not imply voice hence. That is why we cannot join participles with verb by something verb does not have.
BENDRINĖ KALBA 91 (2018)
www.bendrinekalba.lt
ISSN 2351-7204
Page 19
DAIVA ŠVEIKAUSKIENĖ. Kokia kalbos dalis yra dalyvis? |19
KEYWORDS: grammar, parts of speech, verb, verb forms, participle, half-participle, gerund.
