LIETUVIŲ KALBOS SANDAROS TYRINĖJIMAI

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXVI (1987)

REGINA DILIENĖ

MER TYPISKA STRUKTURELLA MODELLER FÖR ENKLA MENINGAR I J. BALČIKONIS ÖVERSÄTTNINGAR AV H. K. ANDERSENS ”SAGOR”

I J. Balčikonis översättningar av sagor finner inte bara lexikologer utan även syntaxforskare mycket av intresse, likt i en skattkammare av ett vackert, levande folkspråk. I denna artikel försöker vi granska syntaxen i J. Balčikonis översättningar av H. K. Andersens ”Sagor”¹ ur en aspekt: vilka utvidgade strukturella modeller för enkla meningar som är mest typiska.

Med en strukturell modell för en enkel mening avser vi ett abstrakt syntaktiskt mönster enligt vilket en enskild minimal, relativt avslutad mening kan bildas². Frågan är emellertid hur detta nödvändiga minimum ska fastställas. Enligt den akademiska grammatiken över ryska består den formella minimala meningsstrukturen av en eller två led (som vanligen bildar meningens predikativa centrum)³, medan den semantiska minimala strukturen också omfattar objektet vid stark rektion och subjektet för tillståndet/objektet för handlingen vid stark rektion⁴. Det är ännu inte klarlagt om ett sådant kriterium är tillräckligt när minimala strukturscheman för meningar utformas. En undersökning av konkreta språkfakta kan kanske bidra till att klargöra något om vilka strukturella modeller som faktiskt fungerar i språket, vilket också skulle hjälpa till att fastställa principerna för deras avgränsning.

Exemplen på konkret språkbruk för denna undersökning har hämtats ur J. Balčikonis översättningar av H. K. Andersens ”Sagor”.

Redan de första undersökningarna av översättningen visar tydligt att en kraftig ”förkortning” av meningens strukturella formel inte alltid gör det möjligt att urskilja ens betydelsefulla skillnader mellan språkfenomen. Därför vore det ändamålsenligt att skilja mellan strukturella formler på åtminstone två nivåer — minimala (med den allra högsta abstraktionsgraden) och utvidgade strukturer. Den utvidgade meningsmodellens omfattning är större än de minimala strukturmodellerna, eftersom den omfattar inte bara obligatoriska utan även fakultativa aktanter⁵; i vissa modeller handlar det till exempel om kasus med adverbiell betydelse och kasus med prepositioner, verbens infinitiv som uttrycker syfte osv. Modellerna för utvidgade strukturer visar predikatets struktur bättre, vilket ofta har stor betydelse för meningens semantik. Det är också viktigt att minimala strukturella meningstyper urskiljs genom att de väsentliga skillnaderna mellan utvidgade strukturer sammanfattas. Exempelvis skiljer man så mellan predikatgrupper med betydelsen förflyttning och lokalisering, eftersom meningar vars sammansättning omfattar

¹ Andersenas H. K. Pasakos. — V., 1966.

² Русская грамматика. — М., 1980, с. 92.

³ Ten pat, p. 97.

⁴ Ten pat, p. 25.

⁵ Степанова М. Д., Гельбиг Г. Части речи и проблема валентности в современном немецком языке. — М., 1978, с. 172—177.

44

ingår predikat för riktad förflyttning har i den utvidgade strukturen en angiven referenspunkt (i vid bemärkelse) /se exempel a)/, medan satser med predikat med lokaliserande betydelse anger platsen för tillståndets förlopp /se exempel b)/. Ex.: a) Så flög de till turkarnas land 95; b) En gång stod en herdinna och en sotare på ett litet bord vid en stor spegel 23.

Utvidgade strukturella satsmodeller bidrar i viss mån också till att karakterisera författarens stil. I J. Balčikonis översättningar av sagor förekommer ofta en konstruktion som sedan gammalt är typisk för litauiskan: en finit verbform tillsammans med ett particip eller en gerundiumform. Ex.: Strax före solnedgången såg Elzytė elva vilda svanar med guldkronor på huvudet flyga 152.

Med avseende på satsstrukturen vållar denna konstruktion avsevärda svårigheter — det är oklart om alla konstruktionens led är lika nödvändiga för satsminimum, eftersom man inom den litauiska språkvetenskapen ännu inte har nått enighet om hur en sådan konstruktion ska betraktas⁶.

I J. Balčikonis översättning av H. K. Andersens ”Sagor” består de nämnda konstruktionerna huvudsakligen av predikat för perception och sinnesförnimmelser (höra, se, känna); ibland av predikat för handling eller tillstånd (lyssna, vara rädd). Ex.: Sedan kunde man också höra hundarna skälla 157; Nu var Kajus inte längre rädd för Snödrottningen när han återvände hem 264.

I den svenska översättningen av H. K. Andersens ”Sagor” förekommer synonymiska ersättningar för den nämnda konstruktionen. Dessa är:

1. Verb + nominalkasus (utan particip/gerundium). Ex.: Prinsessan gick ut på promenad med alla hovdamerna och hörde en melodi av små bjällror 15.

2. Verb + bisats. Denna synonymiska ersättning är mycket vanligare än den första, dvs. verb + nominalkasus. Ex.: Har du inte hört att man ringer om detta i hela landet? 19. Men ännu hemskare var det att se hur de slogs och knuffades, bet och rev varandra och slukade varandra²⁸.

Ett ytterligare synonymiskt fall är möjligt — gerundiumformen intill ett transitivt verb ersätts av ett particip. I sådana fall fungerar participet som ett kongruerande attribut och är inte beroende av predikatsordet. Ex.: Elzytė såg svanarna som flög. Jfr: Elzytė såg svanarna flyga.

Det har emellertid inte gått att hitta något sådant exempel i J. Balčikonis översättning av ”Sagor”. I detta fall föredrar alltså lingvisten konstruktionen med verb och gerundiumform. Det är ganska svårt att exakt fastställa förhållandet mellan alla de nämnda synonymiska fallen i översättningen av ”Sagor”, eftersom:

1. Samma verb kan, trots att det i grunden inte är polysemt, i ett visst sammanhang beteckna företeelser som skiljer sig åt genom stilistiska nyanser, vilka i sin tur medför olika formella satsstrukturer. Ex.: a) Han hörde någon slå på trumman <...> 166. b) Jag hörde att vasen en gång hade varit förlovad med en kropp 24.

I den andra satsen betecknar verbet hörde inte så mycket en akustisk perceptionshandling som en viss modalitet, dvs. det skulle kunna vara synonymt med verbet visste, med en nyans av tvivel, osäkerhet och brist på garanti.

⁶ Plg.: Balkevičius J. Dabartinės lietuvių kalbos sintaksė. — V., 1963, p. 193; Lietuvių kalbos gramatika. — V., 1976, t. 3, p. 476.

45

2. Det är svårt att avgöra om handlingens objekt uppfattas som något som utför en handling eller statiskt. Det beror på om konstruktionen med verbets finita form och particip/gerundium kan ersättas semantiskt eller inte. Exempelvis skulle vi i meningen Jag har aldrig hört något så vackert! 17 knappast kunna ersätta frasen hört något så vackert med någon synonym konstruktion med verbets finita form och particip/gerundium.

En annan sak är meningen Hon kände ärtan genom tjugo madrasser och tjugo täcken, staplade på varandra 48.

Här kan man semantiskt säga inte kände ärtan, utan kände ärtan trycka.

3. Konstruktionen med verb och particip/gerundium har inte alltid uttryckssynonymer. Exempelvis kräver verbet säga sig i regel ett particip både semantiskt och syntaktiskt. Exempel: Han sade sig vara en turkisk gud och ha kommit till honom från himlen 36; Men hon sade sig vara en riktig prinsessa 48.

Att J. Balčikonis inte nöjer sig med något enskilt uttryckssätt visar att han har en subtil förståelse av skillnaderna mellan dessa uttryckssätt och förmåga att använda dem effektfullt. Dessa skillnader skulle kunna återspeglas i utvidgade strukturella formler – det vill säga att alla konstruktionens

Dessutom använder J. Balčikonis också en annan konstruktion: ett finit verb som predikat tillsammans med en infinitiv. Exempel: De lät den konstgjorda näktergalen sjunga ensam 77; Sådana saker kan man inte tiga ihjäl 30.

Enligt G. Zolotova uppstår sådana konstruktioner (verbets finita form + infinitiv) när två egenskaper hos handlingen uttrycks i syntagmatiken – antingen processens fas (början, slut, fortsättning) eller en modal relation mellan subjektet och handlingen över syntaxgränser (förmåga, vilja, skyldighet osv.)⁷.

I sådana fall uttrycks själva verbet i infinitiv, medan det finita hjälpverbets form så att säga övertar dess plats. Exempel: Granen började åter berätta om sig själv och sitt liv i skogen 92; Snart slutade också träskmarkerna att besöka henne 93.

Handlingen uttrycks alltså av infinitiven, medan verbets finita form semantiskt utvidgar dess innehåll. På så sätt bildar de båda verbformerna ett enda predikat. Konstruktioner med modala eller fasala verb är semantiskt mer konkreta och precisa och förekommer ofta i J. Balčikonis översättningar. I sagan ”Kejsarens nya kläder” utgör de omkring 25% av alla verbformer, i ”Flickan med svavelstickorna” 13% och i ”Den fula ankungen” 20% av alla verbformer.

Fasala och modala verb modifierar dock infinitivens innehåll på olika sätt. Fasala verb anger endast handlingens fas – början, slut eller fortsättning. Exempel: Nu håller han på att slita ut mina gamla guldtofflor! 54; Sedan började han skjuta ännu mer 224.

Modala verb är semantiskt nästan viktigare än infinitiven, eftersom det just är de som bestämmer betydelsen i den utvidgade satsstrukturen. Jfr: 1) Vi, gamla gubbar, kan nu sitta i hennes skugga 112; 2) Vi, gamla gubbar, sitter nu i hennes skugga.

⁷ Золотова Г. А. О синтаксической природе современного русского языка. – Филологические науки, 1979, вып. 5(113), с. 45.

46

I den första meningen har vi endast möjligheten till en handling, ett visst villkor för att den ska äga rum, medan den andra uttrycker själva den konkreta handlingen. I J. Balčikonis översättning av H. K. Andersens ”Sagor” finner vi många olika modala verb. De kan uttrycka:

1) Förmåga och färdigheter: Se, mormor kunde trolla 248.

2. Möjlighet: Tummelisa kunde inte somna 127.

3. Beslut och tillåtelse: Hon fick ett år och en dag på sig att ändra sig 180; Han fick bo i ett litet kyffe intill svinstian 15; Den äkta näktergalen beslöt man däremot att helt förvisa från landet 78.

4. Nödvändighet: Vi måste flytta härifrån 125; Ty morgonen efter bröllopet skulle hon dö och förvandlas till havsskum! 281.

När det gäller meningarnas strukturella modeller är frågan här också densamma: ska hjälpverbet tas med i den minimala strukturmodellen eller inte? Låt oss undersöka möjliga synonyma varianter:

1) När de fick syn på en ollonborre bestämde de sig för att leka med den 38 och När de fick syn på en ollonborre lekte de med den. 2) Och på det papperet började man verkligen skriva 118. — Och på det papperet skrev man verkligen. 3) Han fick bo i ett litet kyffe intill svinstian 15. — Han bodde i ett pyttelitet kyffe intill svinstian.

Sådana synonyma utbyten är möjliga, men de förändrar meningens semantik avsevärt, ibland till och med i grunden. Därför menar vi att dessa konstruktioner bör tas med i både den minimala och (obligatoriskt) den utvidgade meningsmodellen. Desto mer som dessa hjälpverb ofta kan styra ett verbalsubstantiv i ackusativ. Jfr: Och Elzytė började be av hela sitt hjärta 154 Och Elzytė började en bön av hela sitt hjärta.

En separat grupp utgörs av predikat som uttrycker vilja; de uttrycks alltid med en finit verbform tillsammans med en infinitiv. Exempel: Befall snön att varsamt täcka de späda skotten 205; Hon låter ingen se henne rakt i ansiktet 195.

Eftersom de två verbformerna som i detta fall uttrycker handlingar hör till skilda aktörer, det vill säga skilda subjekt för handlingens utförande, ingår såväl den finita verbformen som infinitiven i både den minimala och den utvidgade strukturmodellen. Därför utgör predikat som uttrycker vilja en separat predikattyp.

I denna studie har endast några fragment av den utvidgade strukturen hos enkla meningar behandlats. Mer ingående undersökningar skulle kanske kunna bidra till att lösa vissa ännu omtvistade frågor om meningens struktur.

NÅGRA VANLIGA MODELLER FÖR ENKLA SATSER I J. BALČIKONIS ÖVERSÄTTNING AV H. C. ANDERSENS ”SAGOR”

Sammanfattning

I denna artikel diskuteras behovet av att urskilja satsers strukturella modeller på åtminstone två nivåer – minimal och utbyggd struktur – eftersom en omfattande ”förkortning” av strukturformeln ofta gör att man inte ens kan se betydande semantiska skillnader. Detta påstående bygger på material från J. Balčikonis översättning av H. C. Andersens ”Sagor”. Artikeln behandlar två konstruktioner som ofta förekommer i översättningen – V₁ [Part / N] / дееприч. och konstruktionen med hjälpverbet V₁ och Vinf – och diskuterar deras plats i satsens strukturella modell.

47