LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXV (1995)

LIETUVIŲ LEKSIKOLOGIJOS TYRINĖJIMAI

Angelė VILUTYTĖ

J. PABRĖŽOS BOTANIKOS TERMINŲ ŽODYNAS ”SRYJE BALSENYNYNY” (1834)

Under många år samlade J. Pabrėža material om Samogitiens växtlighet och tog sig an det enorma arbetet att skriva botaniska verk på litauiska. Det var ett svårt arbete, eftersom han själv måste skapa den botaniska terminologin och anpassa litauiska namn till växterna. J. Pabrėža arbetade ensam, utan något att stödja sig på, men eftersom han var utomordentligt flitig och ihärdig sammanställde han omfattande botaniska ordböcker som är viktiga för vetenskapen än i dag.

J. Pabrėža hämtade växtnamn ur det levande språket och använde det insamlade materialet för att skapa en vetenskaplig terminologi. Detta arbete krävde en ingående teoretisk undersökning.

År 1921 fann J. Elisonas, bland J. Pabrėžas manuskript i Kretingaklostrets bibliotek, manuskriptet till den omfattande botaniska termordboken ”Sryje Balsenyny” och till en artikel med samma titel. Eftersom han såg att artikeln för första gången behandlade intressanta frågor inom botanisk terminologi, tryckte J. Elisonas artikeln ”Anmärkningar rörande utarbetandet av en fullständig samogitisk flora” (Uwagi łączące się ulozenia doskonaley Flory Zmudzkiej)¹. J. Pabrėžas nämnda artikel, skriven på polska 1834, kan betraktas som den teoretiska grunden för den ordbok som behandlas vidare i denna studie (Sryje Balsenyny. Būluu Žemayt. Lotinyyniu Par Kónyga Ambrozieejó Paabrezá sóórinktu. Metusy 1834. Kretingoo. — ”En litauisk-latinsk ordbok över växtmorfologi”). Eftersom J. Pabrėža i artikeln behandlar samma termer som i ordboken, kan artikeln rentav betraktas som en inledande del av ordboken. Författaren använde J. Elisonas tryckta artikel.

Artikeln innehåller sju anmärkningar (avsnitt), där J. Pabrėža anger hur växtnamn bildas, ger en etymologisk klassificering av samogitiska namn och ingående undersöker vilka ord de olika namnen härstammar från.

I artikelns första anmärkning säger J. Pabrėža att samogitiska växtnamn oftast används i plural (in plurali numero), t.ex.: avietes (f. pl.) ~ avietes Rubus idaeus, kvijte (m. pl.) ~ kviečiai Triticum hybernum, dagė (m. pl.) ~ dagiai Centaurea benedicta, gailė (m. pl.) ~ gailiai Ledum palustre och andra. När dessa namn används i singular (in singulari numero) betecknar de däremot fröet eller frukten. Trädnamn används endast i singular: ašis (m. sing.) ~ uosīs Fraxinus excelsior, gtūsnis (m. sing.)

¹ Elisonas J. Anmärkningar i samband med utarbetandet av en fullständigare flora över Samogitien. — Kosmos 1, 1922, 46—51; 2, 1923, 183—186; 3, 283—294.

169

~ gluostis Salix fragilis. Svampnamn har både singular- och pluralformer. Pluralformerna betecknar dock redan en familj: barawijks ~ barawijnkã (m.) ~ baravukai, kelmutis ~ kelmutė (m.) ~ kelmučiai.

I artikelns övriga anmärkningar anger J. Pabrėža att samogitiska växtnamn kan delas in i två huvudklasser, nämligen enkla (voces simplicae) och sammansatta (voces compositae). Enligt J. Pabrėža kan växtnamn härstamma från olika ordklasser. Till exempel från adjektiv (voces derivatae ab adjectivis): gayle (m. pl.) Ledum palustre (ab adjectivo gaytus), aklė (m. pl.) Galeopsis versicolor (ab adjectivo aklas), kulė (m. pl.) Angelica silvatica (ab adjectivo kultus); rūksžtijnes (f. pl.) Rumex acetosa (ab adjectivo rugsztus), rėtynos (f. pl.) Scabiosa succisa (ab adjectivo retas). Växtnamn kan också härstamma från verb (voces derivatae a verbis): kibe ~ kibiai (m. pl.) Aretum Lappa (a verbo kibti), dagė ~ dagiai (m. pl.) Centaures benedicta (a verbo dijgti), wyturės ~ wyturės (f. pl.) Convolvulus arvensis (a verbo wyturti).

J. Pabrėža ger också exempel på sammansatta namn (vocabula composita), som kan bildas av två substantiv (substantivum cum substantivo), t.ex.: wyłkadalge ~ wilkadalgaı (m. pl.) Iris pseudacorus (ex Wylk’s et·dalgis), warnakė ~ varnakiai (m. pl.) Senecio Jakobea (ex Warna et akis); av ett substantiv och ett adjektiv (substantivum cum adjectivo): geltongalwe ~ geltongalviai (m. pl.) Ranunculus acris, baltagalwe ~ baltagalviai (m. pl.) Anthemis arvensis med flera. Enligt J. Pabrėža kan man, för att bilda växtsläktenas namn i samklang med den samogitiska dialektens karaktär, använda en översättning från latin; namnet (benämningen) kan bildas av en karakteristisk rot och ett lämpligt suffix.

Detta terminologiska arbete fungerade som en slags vägledning för J. Pabrėžas botaniska verk.

Innan J. Pabrėža skrev sitt mest omfattande verk om växtsystematik, ”Tayslõus augalų mynnys” (”Växternas system”), skrev han (1821—1834) några förberedande arbeten, nämligen: ”Dictionarium Botanicum Latino Samogiticum” (”En växtnamnsordbok på latin och litauiska”), sammanställd omkring 1821, ”Vardaa tayslyvnee Augimiu (”En systematisk växtnamnsordbok”) och den redan nämnda ”Sryje Balsenynny Biluu Žemayt. Lotinywny” (En alfabetisk ordbok över växtmorfologiska termer på litauiska och latin). J. Pabrėža skrev den sistnämnda ordboken 1834.

Denna artikel avser att undersöka källorna till ordboken ”Sryje Balsenynny” och dess lexikografiska uppbyggnad. Manuskriptet förvaras i Litauens botaniska förenings bibliotek. Författaren använde en fotokopia som finns hos ordboksavdelningen vid Litauiska språkinstitutet. Ingen har skrivit särskilt om J. Pabrėžas ordbok. Manuskriptet ”Sryje Balsenynny” (härefter SB) omfattar 505 sidor. Det är skrivet med bläck. Handskriften är vacker och prydlig, även om sidorna inte alla är lika stora eller lika tydliga. I ordbokstexten, efter de latinska termerna, finner vi flera förkortningar: Blaff (ibland Bluf och Bl), Bess, Pers, Link, Rich, Wach, Grec med flera. J. Pabrėža förklarar ingenstans dessa förkortningar i SB-ordboken, men i förordet till ”Taisliaus”, ”Prajows weykala”, i avsnittet ”Paagalbas, kokių datiriaua

170

till mina ärade läsare, i detta ärende”² tackar han Jonas Wolfgang, som gav honom det mycket förnämliga latinska verket av M. Bluffo och C. Fingerungo ”Compendium Florae Germaniae.” (Norimbergae 1825). På samma ställe nämner J. Pabrėža också andra verk vars titlar motsvarar de nämnda förkortningarna: V. S. Besser. Enumeratio plantarum hucusque in Volhynia, Podolia, Gubernia Kijovien­si etc. collectarum (Vilnae 1822). Species plantarum seu Enchiridium Botanicum etc. Curante Dr. C. H. Persoon (Petropoli 1817). C. Linnei Genera Plantarum etc. Curante Dr. Joan. Jac. Reichard (Francofurti ad Moenum 1778). Linc. Handbuch zur Erkennung etc. (Berlin 1829). Monografija Skrzypow przez J.P.Vaucher Genewy. Tłumaczenie z francuzkiego przez W.J.Pannę Alexandrę Wolfgang. (Wilno 1826).

Det finns inga uppgifter om att J. Pabrėža skulle ha använt någon botanisk terminologiordbok. I inledningen till SB, ”Några ord till läsaren”, förklarar J. Pabrėža ordlistans syfte: den är mycket värdefull för läsaren, eftersom den inte bara innehåller latinska ”ord” (termer), utan också samogitiska; dessutom är denna ordlista den enda, eftersom ”läsaren inte får vänta sig fler verk på samogitiska av detta slag”. I ordlistan finns förkortningen Grec, som visar att J. Pabrėža översatte termerna inte bara från latin utan även från grekiska. På vissa ställen står ett grekiskt ord bredvid de latinska termerna, till exempel: augime (~ augymė) — planta (phytos), barzda — barba (pogon), dagtys (~ dantys) — dens (odon), akouts (~ akuotas) — arista (athera), aplink — circa (peri), po — intra (hypo), balnaskūris (~ balnaskūris) — leucodermis osv.

SB:s uppbyggnad är enkel: orden är ordnade efter det litauiska alfabetet i två spalter; till vänster står enordiga och sammansatta litauiska termer, till höger deras latinska motsvarigheter. Ett bindestreck skiljer de litauiska orden från de latinska. Alla latinska ord är understrukna med ett rakt streck. I marginalerna finns många tillägg. I vissa fall anges även grammatiska beteckningar vid orden, till exempel adjec., adver., conjunctio osv.

Ordlistans författare anger också diminutivformer av termen genom att lägga till lämpliga suffix, till exempel: warpa ~ warpeely (liten klocka), warpuuty (~ liten klocka), warpyyky (~ liten klocka), žyydis (~ blomma), žydeelis (~ liten blomma), žyiditeelis (~ pytteliten blomma), gisla (~ åder) (vena), gisleely (~ liten åder) (venula). Vid sidan av andra liknande termer ges också adjektivformer bildade av substantiv, till exempel: blakstienaa (~ ögonfransar) — blakstieniigs (~ fransad), blakstienots (~ fransförsedd), skiida (~ sköld) — skidoots (~ sköldförsedd) — skidoouts (~ sköldbärande), kóópka (~ klase), kóúpkkóóuts (~ klädd med klasar), kóúpkinynis (~ klasutformad) osv.

Verben anges, liksom i andra ordböcker från samma tid, i första person, till exempel: atweró (~ jag öppnar) — aperio, dabojó (~ jag iakttar) — observo, dalyjó (~ jag delar) — divido, geemó (~ jag föds) — nascor osv.

För att beskriva växtstjälkar, blad, blomställningar och andra delar ger J. Pabrėža också participfraser, till exempel: atsyremąs strajós (lutande ska-

² P a b r ė ž a A. Prajows weykala. — P a b r ė ž a A. Botanika arba Taislius Auguminis (manuskript), 1843, III.

171

ft) — incumbens anthera, atgaal kni̇̇ḃas (~ bakåtböjd) — retro spectans, nóóslẹṅkas laps (~ nedlöpande blad) — decurrens folium, kyylsṫas žydis (~ uppstigande blomma) — ascendens flos, kyylsṫati siekla (~ uppstigande frö) — ascendens semen, prikliṁbati kaaruna (~ vid fäst krona) — adhaerens corolla, priṡykyyṡas koots (~ utskjutande stjälk) — contiguus stipes. Det är oklart om vi finner även adverb, räkneord, pronomen, prepositioner och till och med partiklar som egna uppslagsord i ordlistan därför att SB var ett förberedande verk för J. Pabrėžas andra arbeten, eller därför att han uppfattade växtmorfologins terminologi alltför brett: abejur (~ åt båda hållen) — utrimque, apaar (~ utom) — praeter, auksztaa (~ högt) — alte, auksztesnee (~ högre) — altius, daar (~ ännu) — nondum, jpate (~ särskilt) — deorsim, jaau (~ redan) — iam, dó (två) — duo, seeptiny (~ sju) — septem, pęękts (~ femte) — quintus osv.

Ordlistan innehåller många sammansatta termer, främst tvåordiga. Tvåordiga termer består oftast av ett substantiv och ett adjektiv eller ett adverb och ett adjektiv. De ordnas vanligen alfabetiskt efter det andra ledet, medan det första ledet upprepas, till exempel: sieklyniič́zė daugiawaly (~ fröhus med många skal) — pericarpium multivalve, sieklyniič́zė dwykiawaaly (~ fröhus med två skal) — pericarpium multivalve, sieklyniič́zė ketórkiawaaly (~ fröhus med fyra skal) — pericarpium tetravalve, nóóugs akouts (~ naken agn) — nuda arista, nóóugs ražis (~ naken strå) — nudus culmus, nóóugs styibs (~ naken stjälk) — nudus caulis, nóóugs žydis (~ naken blomma) — nudus flos, laapinta galweely (~ bladigt blomhuvud) — foliosum capitulum, laapinta keeky (~ bladig klase) — foliosus racemus, laapinta koupka (~ bladig blomkalk) — foliosus calyx, laapinta paklooty (~ bladigt svepe) — foliosus involucrum, laapinta waarpa (~ bladigt ax) — foliosa spica, kekieetaa rypkóóuts (~ kransvis klaseformade) — racemoso verticillatus, kekieetaa sodieets (~ sammansatt i klasar) — racemoso compositus, kekieetaa waarpots (~ axlikt ordnad i klasar) — racemoso spicatus, paarmaatomaa plieweets (~ genomskinligt hinnartad) — pellucide membranaceus, paarmaatomaa spóágóóuts (~ genomskinligt prickig) — pellucide punctatus osv.

Om arttermerna står under det underordnade ledet (adjektiviskt eller participiellt), behålls den naturliga ordningsföljden mellan frasens led, till exempel: sóódieta keeky (~ sammansatt klase) — compositus racemus, sóódieta kóóupka (~ sammansatt blomkalk) — compositus calyx, sóódieta óóuga (~ sammansatt bär) — composita bacca, sóódieta waarpa (~ sammansatt ax) — composita spica osv.

Sammansatta termer med tre eller fler ord är i ordlistan oftast också alfabetiskt ordnade, med orden sammanfogade i följd, till exempel: dóbóltaa atrýristy taapa (~ dubbelt tillbakavikta blad) — duplicato revoluta folia; dóbóltaa dweeytos laps (~ dubbelt tvådelat blad) — duplicato binnatum folium; dóbóltaa isiaussty taapa (~ dubbelt inlindade blad) — duplicato involuta folia; plaaukaa penóklyynee szakoothyjyn skidooty (~ hår fina greniga sköldformade) — pili lymphatici ramosi scutati; plaaukaa penóklyynee szmotóóutyjyn (~ hår fina ledade) — pili lymphatici articulati osv. Vid vissa litauiska termer anges också internationella termer inom enkla parenteser, ibland efter ordet kyteep (~ på annat sätt): rasodnós (kyteep iinspekts)

172

~ rasodnas (annorlunda: inspektas), wylnieets (annorlunda: rólngiǿóts) ~ vilnetas (annorlunda: rulongiuotas).

I ordboken finns termer översatta till polska: augimniíčźe istoryynu (~ Botanika historyczna), augimniíčźe nó’mriedy (~ Botanika ekonomiczna), augimniíčźe skyrtynyyny (~ Botanika opisowa), augimniíčźe zolyny (~ Botanika lekarska).

J. Pabrėža härstammade från trakten kring Lenkimai. Han skrev även botaniska verk på sin hembygds kustdialekt, den kretingisk-samogitiska dialekten.

Redan i inledningen till ”Taisliaus” sade J. Pabrėža: ”Jag skrev inte för litauerna (som kanske kan hitta bättre skrivare än jag), utan för de verkliga samogiterna”³. Språket i ordboken ”Sryje Balsenyny” är också samogitiskt (såväl vad gäller fonetik och morfologi som lexikon). J. Pabrėžas stavning är dock mycket särpräglad. I förordet till ”Taisliaus” skriver J. Pabrėža om stavningen i sitt verk (Apey Rasztuyny (Ort-hographia) kokios čźe jėmiaus apey apsyyrykymus wertus pataysyyty). Här säger författaren att ”jag skrev uttrycken så som de talas i det samogitiska språket”⁴.

I ordboken använder J. Pabrėža det polska alfabetet, anpassat till dialektens fonetik. ”Bokstävernas (Litera) sammanfogning har jag valt densamma som i det polska språket vid seklets slut”⁵. Konsonanterna č, š, ž motsvaras av cz, sz, z, t.ex.: dwysz oonis (~ dvišonis), szaknys (~ šaknis), aszeely (~ ašelė). De mjukt uttalade č, š, ž betecknas med ćź, śź, ź, t.ex.: ćźesnakinis (~ česnakinis), śźerióóuts (~ šeriúotas), sieklyniíčźe (~ sėklinyčia). Det hårda konsonantljudet l betecknas med ł: blakstienaa (~ blakstienai), taps (~ lapas), men: daugeleee (~ daugeliai), aukszliis (~ aukšlys).

Vokalen i motsvarar standardspråkets y, och i ordslut — i eller į, t.ex.: augimys (~ aygymės), ira (~ yra), bi (~ by), pati (~ patį). Vokalen ó ligger mellan o och u och motsvarar samogitiskt ǫ, t.ex.: dóbóltaa pjuklóóuts (~ dubultai pjūkluotas), atbókósee dątiets (~ atbukusiai dantėtas), kódla (~ kudla).

Diftongerna ay, au, ey, yi, óy, óu motsvarar i standardspråket ai, au, ei, ie, oi, uo, t.ex.: labay (~ labai), lapóóuts (~ lapuotas), lyižów eelis (~ liežuvėlis), kóupka (~ kuopka), styibs (~ stiebas), ketwersyynis (~ ketversienis).

Diftongen ei skrivs i ändelsen i stället för iai: dydeesney (~ didesniai), labiausey (~ labiausiai), men ibland använder J. Pabrėža även ee: daugelItee (~ dau-gialyčiai).

I ordboken står den dubbla vokalen aa för ändelsen ai, t.ex.: daugingaa (~ daug-in-gai), dątietaa (~ dantėtai), baltaa (~ baltai), źyidaa (~ žiedai): vokalen ee betyder ~ iai: atbókósee (~ atbukusiai), gruudla pee (~ grūdlapiai).

De dubbla vokalerna aa, ee, ii, oo, uu, yy ska enligt J. Pabrėžas uppfattning skrivas när en stavelse ”måste uttalas dubbelt så långt, inte som om den vore en”⁶. De dubbla vokalerna i ordet betecknar alltså också en betonad eller förlängd vokal,

³ P a b r ė ž a A. Samma ställe, V.

⁴ P a b r ė ž a A. Samma ställe, XI.

⁵ P a b r ė ž a A. Samma ställe, XI.

⁶ P a b r ė ž a A. Samma ställe, XI.

173

t.ex.: kaszeely (~ liten hand), keelny (~ byxor), waarpa (~ ax), moorkaa (~ morötter), ruutaa (~ rue) osv.

J. Pabrėžas stavning är mycket särpräglad och inkonsekvent och förtjänar verkligen en särskild, grundlig undersökning. Vissa termer som J. Pabrėža använder i denna ordbok behövs fortfarande inom växtmorfologins terminologi. I ”Botanikos terminų žodynas” (1965) finner vi följande botaniska termer av Pabrėža: borsthårigt blad (folium hispidum, шершавый лист), köttig stjälk (caulis carnosus, мясистый стебель), mantelklädd stjälk (caulis tunicatus, стебель снабженный оболочкой-туникой), hårig stjälk (caulis pilosus, волосистый стебель), naken stjälk (caulis nudus, голый стебель), köttig stjälk (caulis carnosus, мясистый стебель), kortlivad ring (annulus fugax), beständig ring = bestående ring (annulus persistens), rörlig ring (annulus mobilis), åttablommig krans = åttablommig krans (verticillus octoflorus, восьмицветковая мутовка), äkta bär (bacca vera, истинная ягода), bladlik bål (frons, листоватое слоевище), terlytėlės (cyphellae, цифеллы) osv.

Även om många av J. Pabrėžas skapade termer är föråldrade och skiljer sig från dem som används i dag (au gynė = växt, augmynyčia = botanik, žolinyčia = herbarium, bragas = paraply, kuopka = blomkål, sėklinyčia = frukt), är hans botaniska arbeten viktiga som det första försöket att skapa en litauisk terminologi inom detta område.

Slutsatser

1. Som förberedelse för att skriva en omfattande ordbok över växtmorfologi och växtsystematik på den samogitiska dialekten sammanställde J. Pabrėža flera hjälparbeten. Hans ordbok ”Sryje Balsenyyny” är ett sådant förberedande arbete.

2. När författaren skrev detta verk stödde han sig i första hand inte på någon ordbok, utan på de latinskspråkiga botaniska arbetena av M. Besser, M. Bluff, D. H. F. Link, C. H. Persoon och L. C. M. Richard, vilka professor J. Wolfgang vid Vilnius universitet hade skaffat åt honom.

3. Enordiga och sammansatta termer i ordboken presenteras alfabetiskt. Arttermerna har bildats enligt det naturliga sättet att sammanfoga ord i det litauiska språket. Vid sidan av de latinska termerna finns grekiska och polska motsvarigheter. Den lexikografiska tekniken i ordboken ”Sryje Balsenyyny” skiljer sig inte från andra handskrivna ordböcker från den tiden.

4. Vissa termer som används i ordboken ”Sryje Balsenyyny” förekommer fortfarande i växtmorfologins terminologi.

Ordboken över botanisk terminologi ”Sryje Balsenyyny” av J. Pabrėža

Sammanfattning

J. Pabrėža (1771–1849) skapade först den litauiska botaniska terminologin. Artikeln behandlar den terminologiska ordboken ”Sryje Balsenyyny”. Ordboken utkom 1834 och omfattar 505 sidor. Artikelns tyngdpunkt ligger på undersökningen av två huvudfrågor: 1) källorna och

174

2) ordbokens lexikografiska uppbyggnad undersöks. I J. Pabrėžas ordbok förekommer sådana förkortningar som t.ex. Bluff, Bess, Link m.fl. Det är förkortade familjenamn som J. Pabrėža stödde sig på när han sammanställde sin ordbok.

I ordboken anges de botaniska termerna i alfabetisk ordning. Efter sin bildning kan termerna indelas i sådana som består av ett ord respektive två ord (enkla och sammansatta).

Några av termerna i den nämnda ordboken har inte heller i dag förlorat sin betydelse.

175