LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVI (1996)

LIETUVIŲ KALBA: TYRĖJAI IR TYRIMAI

Aleksandras VANAGAS

BYNAMNET STABAUNYČIUS

I Kaunas distrikt, i Babtai församling, finns en by som officiellt kallas Stabaunyčius. Den nuvarande normerade formen är sannolikt inte gammal — den rekommenderades 1974 och 1976 (1:90; 2:287). Denna rekommendation grundade sig i sin tur på att formen också hade skrivits in i ortnamnsakten för Babtai kommun i Kaunas län, sammanställd i slutet av 1930-talet: Stabaunyčius. Varifrån den senare hämtades är oklart, eftersom denna form inte finns i det alfabetiska kartoteket över ortnamn insamlade ur levande språkbruk (3). Den har inte heller påträffats i förkrigstidens bok med protokoll över ortnamnsnormering och -vård (4:107; 5:100). I ortnamnsenkäten skrevs Stabaunyčios kaimas ned 1935; ”Lietuvos apgyventos vietos” uppger genitivformen Stabaunyčios km. (6:61). Den första officiella förteckningen över bebodda platser efter kriget anger samma form — Stabaunyčios km. (7:935). B. Kviklys skriver Stabaunyčios kaimas, Stabaunyčios kalno (7:352—353). Ännu 1960 antecknades formen Stabaunyčios kalnas ur levande språkbruk (3).

Uppgifterna i historiska dokument är jämförelsevis sena: Stabownica år 1784 (9), Stabownica år 1854 (10:161), ”Stabownica osada nad Niewiążą... o 2 w. powyżej Bobt, przystań na Niewiązy” år 1890 (11:170), Стабовница år 1892 (12:33), Stabaunica (siehe Stabownica) år 1918 (9). Det finns alltså skäl att anta att den ursprungliga formen troligen var femininum — Stabaunyčia eller något liknande.

B. Kviklys försökte förklara ortnamnets ursprung. Han skrev: ”2,5 km söder om Babtai, på Nevėžis vänstra strand, ligger byn Stabaunyčios. Namnet kommer inte från ordet ”stabas” (gudabild), utan från en landningsplats; stabauti betyder att stoppa båtar. Förr fanns här en hamn som också användes av pråmar från Nemunas” (8:353). Detta är den enda hypotes om namnets ursprung som jag känner till. Den är inte helt omöjlig, men väcker många tvivel. Därför måste man söka en annan, mer övertygande förklaring.

Ordet stàbas som B. Kviklys nämner kan, vid närmare granskning, ändå visa sig inte vara helt tillfälligt. B. Kviklys själv ger mycket intressanta uppgifter: ”På fälten tillhörande det tidigare godset Babtynas (Babcinos) fanns två väldiga murade pelare, omkring 1 km från varandra; en tredje likadan pelare stod på andra sidan Nevėžis, på Stabaunyčios kulle, intill den gamla landsvägen Kaunas–Riga. Alla pelarna var likadana, [...] byggda av stora tegelstenar, putsade upptill och försedda med en murad spets i form av ett litet tak... Uppgifter om vem som byggde dessa minnespelare och när har inte bevarats. Försöken att ta reda på det har misslyckats. En del hävdade,

71

att de kunde vara 300 år gamla och ha rests till minne av svenskarnas invasion; andra menade att de var hemliga monument över upproret 1831.” B. Kviklys tillägger: ”Det finns spekulationer om att de rentav kunde ha varit gränsmarkeringar mellan storfurstendömet Litauen och Tyska orden. Tyvärr har detta inte undersökts” (8:352). Pelarna var vida kända, så det är inte omöjligt att de kan ha uppfattats som, och kanske också kallats, gudabilder. Ordet stabas betyder inte bara ”en staty eller något föremål som betraktas som en gud och dyrkas”, utan också helt enkelt ”staty; pelare” (13:XIII 604). Därför kan en hybridform *Stabownia ha bildats av litauiska stabas i lokala polackers eller poloniserade litauers språk. Betydelsen skulle vara ”plats med gudabilder, plats där det finns gudabilder” eller liknande. Jfr litauiska vazainė, vazaunìa ”rum för vagnar, slädar...” — polska wozównia, belarusiska vazoužnja (14:II 12009), litauiska ledaūnė, ledaunìa ”plats för förvaring av is” — polska lodownia, belarusiska ledovnia (13:VII 222; 14: I 350). Stabaunica skulle vara en avledning med suffixet -ica från *Stabownia, liksom vi till exempel vid sidan av litauiska ledaūnė, ledaunìa har ledaunyčia ”plats för förvaring av något som kyls med is” — från polska lodownica (13: VII 222). Alltså motsvarar polska lodownia och lodownica litauiska *Stabownia och Stabaunica.

En annan ortnamnsbildning av liknande slag är känd: namnet Stabaunica, Stabownica på ett fält (odlad mark, 4 ha) som ligger inom gränserna för byarna Kleboniškis och Vaistariškiai i Pažaislis församling, Kaunas distrikt. Vi har inga belägg för att det skulle ha funnits en landningsplats här. Visserligen är inga pelare eller liknande heller kända från dessa trakter, som skulle ha kunnat kallas gudabilder. Men med tanke på att det i fornpreussiskan fanns ett besläktat ord till litauiska stabas, nämligen stabis, som helt enkelt betydde ”sten” (14: II 891), vore det möjligt att hävda att litauiska stabas också kan ha haft en mer allmän betydelse av ”sten” eller liknande. I allmänhet anses ord i litauiska, fornpreussiska och lettiska (egennamn och appellativ) med roten stab- vara en av de tydligare isoglosserna som förenar dessa baltiska språk (18:61).

Dessutom bör man inte förbise att litauiska stabas helt enkelt kan betyda ”staty” och ”pelare”.

Namnet på en kulle i byn Jurkšai i Alksnėnai (Pilviškiai) församling, Vilkaviškis distrikt, Stabonýčia (upptecknat i vår tid, 1972), är troligen också en viss ombildning av *Stabaunyčia eller något liknande.

Att förbinda Stabonýčios med stabauti ”stoppa” väcker tvivel också av det skälet att själva verbet inte är känt från något annat håll — det finns inte i den stora ”Lietuvių kalbos žodynas”, och det nämns varken av K. Būga, som troligen har behandlat litauiska stabas och dess besläktade ord mest ingående (15:II 599—602), eller av E. Fraenkel (14), eller i andra ordböcker och hos andra författare. Visserligen innehåller ”Lietuvių kalbos žodynas” besläktade ord med liknande bildning: stabinti ”stoppa” (13:XIII 609), stabýti, stābo, stābė ”stoppa” (ibid., 610). Men det är svårt att föreställa sig att man skulle kunna bilda hybrid substantivet *Stabaunia ir Stabaunica av dessa.

Sambandet mellan Stabaunyčios och litauiska stabas skulle också stödjas av att ortnamn med stab- över huvud taget är ganska vanliga i de baltiska länderna: litauiska Stab-galė, en äng i Vandžiogala; Stabinė, ett fält i Saločiai; ett kärr i Skaudvilė; Stabinė, en by i Telšiai; Stabinės, en kulle i Varniai; Stab-u-lankiai, en by i Leliūnai; fornpreussiska Stabayn, Stab-e-gode, Stab-e-lauken, Stab-ingen (16:171—172); lettiska Staba-gals, Staba-plava, Stabu-plava, Stabu-rags (17:313).

Det är intressant att vissa litauiska ortnamn är slaviserade och, liksom Stabaunyčia, hybridbildade: Stabaūcas, en skog i Rumšiškės;

72

Stabavicos kärr, Daugai; Stabavicos kulle, Alytus. Ängarna i trakten kring Varėna har en egenartad och något problematisk namnbildning: ängsnamnet Stabaviškas (kanske en jatvingism).

Av det som sagts här kan man sannolikt dra slutsatsen att den ursprungliga namnformen, som uppstod i polsktalande eller poloniserade lokala litauers språk, troligen var Stabaunica, Stabownica eller liknande. Därifrån utvecklades formen Stabaunyčia i litauiskan (jfr vitryska Bistrica — litauiska Bistryčia). Namnet Stabaunicos, Stabaunyčios betecknade till en början tydligen den kulle där den nämnda stolpen stod. Senare övertogs kullens namn av den närbelägna bosättningen. Detta skulle kanske kunna förklara uppkomsten av den maskulina formen Stabaunyčius – både kullen och byn är maskulina.

Om denna version av Stabaunyčiaus ursprung skulle bekräftas, måste man då hålla med om att de tre nämnda stolparna restes senast år 1784, eftersom namnet redan då finns belagt i dokument.

LITERATŪRA

1. Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinynas 1, Vilnius, 1974.

2. Lietuvos TSR administracinio-teritorinio suskirstymo žinynas 2, Vilnius, 1976.

3. Abėcėlinė vietovardžių, surinktų iš gyvosios kalbos, kartoteka saugoma Lietuvių kalbos institute.

4. Vidaus Reikalų Ministerijos Pavardžių ir Vietovardžių Komisijos protokolų knyga. 1934. I. 24—1936. III. 27.

5. Vidaus Reikalų Ministerijos Pavardžių ir Vietovardžių Atlit lietovinimo Komisijos Protokolų Knygos. 1936—1940 m.

6. Lietuvos apgyventos vietos. K., 1925.

7. Lietuvos TSR administracinis-teritorinis suskirstymas. Vilnius, 1959.

8. K v i k l y s B. Mūsų Lietuva 2, Vilnius, 1991.

9. Lietuvių kalbos instituto abėcėlinė istorinių vietovardžių kartoteka.

10. H o l o w i n s k i I. Telšių ir Žemaičių vyskupystės vietovardžių rankraštinis sąrašas, saugomas Lietuvių kalbos institute.

11. Słownik geograficzny królestwa Polskiego i innych krajów słowiańskich 11, Warszawa, 1890.

12. Список населенных мест Ковенской губернии. К., 1892.

13. Lietuvių kalbos žodynas 1—15, Vilnius, 1956—1991.

14. F r a e n k e l E. Litauisches etymologisches Wörterbuch 1—2, Heidelberg, 1962 t.t.

15. B ū g a K. Rinktiniai raštai 1—3, Vilnius, 1958—1961.

16. G e r u l l i s G. Die altpreußischen Ortsnamen. Berlin und Leipzig, 1922.

17. V a n a g a s A. Lietuvių hidronimų etimologinis žodynas. Vilnius, 1981.

18. Д а м б е B. Соответствия в топонимии Латвийской ССР с древнепрусским языком. — Baltistica. 1 priedas, 55—62, 1972.

DER DORFNAME STABAUNYČIUS

Zusammenfassung

Die erste Variante des Namens, entstandene aus dem Polnischen oder der polonisierten litauischen Sprache, war sicherlich Stabaunica oder Stabownica. Das ist das Wort der hybridischen Bildung: aus dem lit. stabas ”Pfosten, Säule, Götzenbild” und aus dem slawischen Suffix -ovnica (cf. polnisch lodownica). Die Formen Stabaunica, Stabownica wurden in der litauischen Sprache zu ”Stabaunyčia”. Aus ihr entwickelte sich später die Variante des männlichen Geschlechts Stabaunyčius.

73