ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XLI (1999)

Aušra ŽEMIENĖ

Vilnius pedagogiska universitet

BILDNINGEN AV MANSNAMN I RAGAINĖS LÄN I SLUTET AV 1700-TALET OCH BÖRJAN AV 1800-TALET

Inom litauisk historisk antroponomastik grundar sig forskningen om efternamn främst på antroponymiskt material från Storfurstendömet Litauen. Bland de nämnda arbetena finns A. Salis (Salys 1983: 11–70), P. Skardžius (Skardžius 1956: 502–509), P. Jonikas (Jonikas 1973: 201–216), Z. Zinkevičius (Zinkevičius 1977: 19–77) och V. Maciejauskienė (Maciejauskienė 1991; 1993). Även om den antroponymiska skattkammaren från Storfurstendömet Litauen ännu inte är uttömd, skulle forskningsresultat om efternamn i Litauen tillföra något till slutsatserna i studier av litauiska namn och främja utvecklingen av historisk antroponomastik. Hittills finns det tyvärr inte mycket sådant material. Antroponymi från Litauen förekommer i arbeten av V. Kalvaitis (Kalwaitis 1910), J. Gerulis (Gerullis 1922), R. Trautmann (Trautmann 1925) och V. Fenzlau (Fenzlau 1936), liksom i historikern A. Matulevičius studie (Matulevičius 1995: 213–222). Bland de mer specialiserade undersökningarna kan dock endast G. Kiškienės artiklar nämnas; där behandlades bildningen av efternamn i Litauen (Kiškienė 1983; 1985; 1989; 1990).

Syftet med denna artikel är att utvidga forskningen om Litauens antroponymi genom en analys av bildningen av mansnamn i Ragainės län i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Detta är den första publikationen där personnamn undersöks som har excerperats ur historiska källor från Litauen, bevarade i Berlins centrala evangeliska arkiv (EZA).¹

Källan är Ragainė kyrkas vigselregisterbok för åren 1769–1822, ”Verzeichniſs der getrauten Paare im Litaujſchen Kirchſpiel/Ragnit/de Annis 1769–1700, 1771, 1769–1822”². Bokens blad var numrerade, totalt 131. Boken omfattar en period på omkring 53 år (vigselregistrering 1769–1822); därifrån har cirka 4 700 efternamnsbelägg hämtats (1 901 olika efternamnslexem), vilka tillsammans med beläggen för förnamn utgör ett personnamnsregister på omkring 9 400 poster. Vigselanteckningarna anger makarnas namn och efternamn (ibland även deras vittnens eller brudens fars), samt namnen på bostadsorterna (byarna). Några—

¹ Mer om EZA, se D r o t v i n a s V. Mažosios Lietuvos vardyno šaltiniai Vokietijos archyvuose. – Lietuvių kalbotyros klausimai 38, 1997, 81–87.

² Mikrofichekopiorna tillhandahölls av professor V. Drotvinas. Mikrofichekoderna är EZA 0 3604/1+, EZA 0 3604/2+, EZA 0 3604/3- Ragnit/Ostpreußen b)1769–1822 lit.

223

I vissa anteckningar finns också uppgifter om makarnas släktskapsförhållanden och sociala ställning. Vigselformlerna är av flera typer:

(1) Nikelis Errikatis von Lepaloten ist mit Aguzfe Lutkwacze des Jokubs Lutkus in Pellenen... 24 Octbr.: in der Rimfa copuliert werden.

I det första exemplet anges båda makarnas samt brudens fars förnamn och efternamn liksom namnen på deras bostadsorter.

(2) Mik. Danys e[in] Loß[mann] der Wittwer mit der Magd Ane Urbßate beyde von Preußen 28 Febr.:

I det andra exemplet anges, utöver de redan nämnda beteckningarna på makarna och namnen på bostadsorterna (båda kommer från samma ort), även brudgummens yrke (flottare).

(3) Anßas Pellinatis, der Dwaronatis von Bludißken, Stiefjohn, mit der von ihm... Magd Madl. Erkate von Dorlauken d[iem] 11 Nvbr.

I det tredje exemplet anges makarnas förnamn och efternamn, deras sociala ställning (godsägare, tjänsteflicka), namnen på bostadsorterna samt brudgummens familjeställning (styvson).

(4) Jurgis Skambraks e[in] Invalide vonraudeken, mit Erkme Maißimate... von Großen d[iem] 1 Xbr.

Denna anteckning innehåller makarnas förnamn och efternamn, namnen på deras bostadsorter samt en uppgift om brudgummens sociala ställning (invalid).

Källan är skriven på tyska med inslag av latin, och i återgivningen av de litauiska efternamnen märks tyskans inflytande. Detta framträder tydligt i fonetiken genom vissa konsonantkombinationer som inte är typiska för litauiskan, t.ex. Schmidtke, genom nivelleringen av vokalfonemen uo/o och ė/e, t.ex. Jożuatis – Juożwaitis, Sedatis – Sėdaitis, och så vidare. Anteckningarna har skrivits av flera olika personer, vilket gör att efternamnen återges mycket oenhetligt; det finns många grafiska skillnader som inte kan förklaras av positionsbetingade varianter, t.ex. Tumoßatis / Tumoſatis, Kriçons / Kryçons, Ennulene / Enullatis, Jagomaſtate / Jagomoſtene / Jegomaſtat, och så vidare. De många varianterna av efternamnen visar att efternamnen på 1700-talet, trots att de hade blivit en nödvändig del av personbeteckningen, ännu inte hade någon fast juridisk ställning som skyddade deras exakthet och stabilitet (jfr även Maciejauskienė 1991: 117).

Nästan alla personbeteckningar (omkring 98%) är tvåledade, t.ex. Erdmons Kemßatis, Anßas Pellinatis, Jokubs Lutkus. Att far och son har samma andra beteckningsled visar att det andra personnamnsledet i den tvåledade beteckningen redan hade fått status som efternamn, t.ex. sonen Jons Lenkait, fadern Kriſtup Lenkait. På 1700-talet hade alltså en tvåledad litauisk personbeteckning bestående av förnamn och efternamn redan slutgiltigt etablerats i Lill-Litauen, liksom i Stor-Litauen (jfr Maciejauskienė 1991: 112).

Den vanligaste formeln för tvåledade personbeteckningar är: förnamn + efternamn. På s. 121–131 ändras ordningsföljden i beteckningen, eftersom ordningen för registrering av personer i boken förändras. På dessa sidor registreras personerna i en tabell med kolumner, där efternamnet först anges i den första kolumnen (”Name und Stand”), följt av förnamnet. I de övriga kolumnerna anges personerna i den vanliga ordningen: det första ledet är förnamnet, det andra efternamnet.

224

Endast en mans namn består av två förnamn och ett efternamn: Anusis Anfas Gurblys. Här är Anusis en diminutivform av det kristna namnet Anfas. Man kan anta att personen kallades med det första diminutivnamnet hemma, medan det andra var det officiella namnet.

Begreppet efternamnsbildning. När det gäller efternamnsbildning är det nödvändigt att framhålla att den till sin natur och karaktär i grunden skiljer sig från bildningen av appellativt ordförråd.

För det första har alla efternamn uppkommit ur personnamn: ur patronymikon bildade med patronymiska suffix eller ur olika andra namn (öknamn, äldre tvåstammiga namn, personnamn som uppkommit ur appellativa tillnamn och så vidare) – (jfr Maciejauskienė 1991: 228). Detta gör det omöjligt att betrakta ett efternamn som en avledning. Ett efternamn som exempelvis har uppkommit ur ett patronymikon är inte en avledning, utan har bara ett eller annat affix. Jfr också appellativet karalaitis och efternamnet Adomaitis. I det första fallet är karalius bildningsbasen, och bildningsaffixet är suffixet -aitis. Appellativet karalaitis är alltså en avledning med suffixet -aitis (derivat). I det andra fallet vore det felaktigt att betrakta efternamnet Adomaitis som en avledning med suffixet -aitis, eftersom endast patronymikonet bildades med detta suffix och senare (omkring 1600–1700-talet) blev ett efternamn. Suffixet i fråga är således ett bildningsaffix för patronymikon.

För det andra pågick, efter att efternamnen väl hade etablerats (från 1700-talet), en stabiliseringsprocess: patronymiska suffix föll bort, namn slaviserades och så vidare (Maciejauskienė 1991: 117). En följd av denna process var att icke-litauiska suffix fick fäste i litauiska efternamn.

Det finns alltså ingen grund för att tala om efternamnsbildning (bedömd utifrån bildningen av appellativ). V. Maciejauskienė föreslår i detta sammanhang en annan term – ”specificiteten i studiet av efternamnsbildning” (jfr ”specificiteten hos efternamn med olika bildningsursprung”) eller liknande (Maciejauskienė 1991: 205).

Efternamnsbildning hänger samman med efternamnets särdrag som egennamn. Med hänsyn till efternamnens bildnings-, utvecklings- och stabiliseringsförlopp är de egentliga efternamnsaffixen personnamnssuffix (patronymiska suffix) -aitis, -onis, -ūnas, -ėnas (Maciejauskienė 1991: 216). M. Ramonienė kallar även dessa suffix ”suffix som är typiska endast för efternamn” (Ramonienė 1992: 124). Till de patronymiska suffixen räknas också de slaviska -ovič, -evič. Dessa suffix fick först fäste i patronymikon och bevarades i många av dem när efternamnen bildades. Det bör dock understrykas att suffixen -ovič, -evič också kan ha uppkommit på andra sätt i litauiska efternamn: de kan ha lagts till artificiellt när efternamnen slaviserades, eller så är efternamn med dessa suffix inlånade (Maciejauskienė 1991: 180–181; 1993: 40; 1996: 60).

I samband med efternamnsbildning bör även diminutivsuffixen -elis, -ulis, -utis, -ukas och så vidare nämnas. Det är också ofta problematiskt att bedöma deras betydelse: dessa suffix kan ha både patronymisk betydelse (suffix i far och sons efternamn, där personerna är olika gamla och tillhör olika generationer) och diminutiv betydelse (suffix med denna betydelse används för att skilja mellan personer som inte är släkt

225

med varandra genom släktskapsband, och vars efternamn signalerar olika extralingvistiska skillnader) – (jfr Maciejauskienė 1987: 87; 1991: 89). Det förefaller som om de nämnda suffixen har diminutiv betydelse i vissa av efternamnen i den undersökta källan (jfr Deiwiks ir Deiwikatis, Bastikas ir Bastikatis), men oftast är det svårt att fastställa deras betydelse (den kan vara både diminutiv och patronymisk).

Med tanke på att efternamnsbildningens särdrag inte bara hänger samman med efternamnens ursprung och utveckling, utan också med stabiliseringsprocessen, är även efternamn med suffix av typen -sk- relevanta; de uppkom genom slavifiering av litauiska efternamn med olika ursprung. Som redan nämnts uppkom även vissa efternamn med -ovič, -evič. på denna onaturliga väg.

Alla övriga efternamn kan i samband med efternamnsbildning i viss mån betraktas som ”primära”. Deras struktur bestämdes av bildningsprocessen för de ord som de uppkom ur.

Det bör understrykas att det problem kring bedömningen av efternamnsbildning som kortfattat behandlas i denna artikel endast återspeglar uppfattningen hos en del forskare av litauiska personnamn (A. Butkus, V. Maciejauskienė, M. Ramonienė). Företrädare för den andra uppfattningen tenderar att inte begränsa sig till en bildningsanalys på egennamnsnivån, utan delar upp bildningen tills den når en morfologiskt odelbar struktur (jfr Zinkevičius 1977: 235).

Mansnamn. I den undersökta källan har 876 mansnamn registrerats³. Hela 516 av dem (58,9%) är bildade med det litauiska patronymiska suffixet -aitis och dess varianter -ait, -atis, -at. Nedan redovisas efternamnen i ordning efter hur vanliga suffixvarianterna är.

-atis (322 efternamn): Abromatis², Adomatis 30, Akrutatis 3, Allifatis 3, Allyfatis, Anduzatis 3, Anusfatis, Armonatis, Auflilatis 2, Awizatis, Afʒmonatis 2, Bajoratis 8, Bakatis 5, Bakkatis, Balcʒunatis, Baltrunatis, Baltruʒatis 3, Banatis 31, Bannatis 3, Barcʒatis 7, Barʒtatis, Bastikatis, Beginatis 5, Bekeratis, Benelatis 3, Benulatis, Betkatis, Blaʒkatis, Bonelatis, Boʒatis 4, Bofatis 3, Braʒatis 5, Braʒatis 2, Broʒatis 3, Budkeratis, Burgʒatis 2, Butkeratis 7, Buʒatis 4, Cʒelwatis, Cʒeponatis, Cʒeputatis, Cʒokatis, Deiwikatis 3, Derwatis 2, Dikʒatis, Ditʒmonatis, Difʒeratis 4, Dolakatis, Domantatis 3, Domatis, Dowatis, Dowidatis 11, Dudatis 8, Duddatis, Dujatis 3, Dumatis 2, Dumoʒatis 4, Dumʒatis, Dwaronatis 4, Endrejatis 24, Endrulatis, Enduʒatis, Enskatis, Enullatis, Enʒelatis 3, Enʒulatis, Enʒelatis 4, Enfelatis, Errikatis 14, Esʒelunatis, Gaigalatis 3, Gallinatis 2, Garnatis 10, Gavenatis, Gawenatis 2, Gemʒatis, Gidulatis, Girrulatis 4, Girrullatis, Graʒtatis, Greinatis 2, Grigalatis 7, Grigatis 3, Grigg alatis, Griggatis, Gud datis 6, Guderatis, Guduratis, Jakʒtatis, Jekʒtatis 2, Jokubatis 11, Jokuʒatis, Jonatis 16, Jonikatis, Jonkatis, Jonukatis

³ Endast lexem för olika efternamn räknas, eftersom upprepade efternamn, särskilt sådana som tillhör samma person, skulle försvåra en så exakt bild som möjligt av bildningsmönstret. Enligt V. Maciejauskienė är denna bild viktig av flera skäl – den visar särdragen i efternamnsbildningen på en viss ort och kan jämföras med det allmänna sammanhanget för efternamnsbildning (Maciejauskienė 1993: 40).

⁴ Siffran efter efternamnet anger hur många sådana efternamn som är registrerade i källan.

226

2, Jonuƒatis, Joɣatis, Joɣuatis, Joɣulatis, Joɣupatis 4, Joɣuwatis 2, Jurgelatis, Jurguttatis, Jurgƒatis 3, Jurkatis 3, Jurratis, Kairatis, Kanapinatis 2, Kasperatis 2, Kaupatis, Kayratis 2, Kellotatis 17, Kemƒatis, Kerbƒtatis, Ketatis 2, Keydatis 2, Kisƒelatis 12, Kifƒkatis, Kleinatis 2, Klibingatis, Kolatis, Krapatis, Krauleidatis, Krizatis 2, Kromatis 7, Kropatis 6, Kroppatis, Kullatis 2, Kummutatis, Kuppatis, Kurpatis, Kurreƒatis, Kwederatis, Laiwatis, Lakƒatis 4, Larinatis, Lebbudatis, Ledatis, Leitwaratis, Lekƒatis, Lengwenatis, Lengwinatis 2, Lenkatis 4, Lenkneratis, Leƒkatis, Lopƒatis, Loratis 2, Lorencɣatis 15, Loɣeratis, Lukoƒatis, Lutkatis 2, Macatis 5, Macɣalatis, Macɣatis, Macɣulatis, Macɣullatis 2, Maldiƒatis, Maldukatis, Mandwidatis, Marratis, Masatis, Mattukatis, Mauricɣatis 3, Mecɣullatis, Mercɣatis 2, Mergimatis, Mertinatis 4, Mertinkatis, Meƒkatis 23, Mikatis 2, Mikelatis, Mikkatis, Mikkelatis 3, Mikkutatis 4, Mikkuttatis, Mikolatis 3, Milkeratis 3, Moteɣatis 2, Motekatis 4, Moɣatis 2, Nauɣokatis 3, Nikelatis 3, Nikkelatis 2, Nurmonatis, Nüboratis 2, Obriejatis 3, Obromatis, Palentinatis, Pecɣatis, Pellinatis, Penuldatis, Peteratis 7, Petratis 2, Pintatis 2, Piƒkolatis 3, Pladdatis, Plauƒinatis 2, Plauƒinnatis, Plutatis 2, Pluttatis 5, Podɣuwatis 3, Ponatis, Ponelatis, Ponulatis, Pracatis 2, Pranatis 2, Prankatis 3, Pranskatis, Praɣatis 3, Preiekƒatis, Preikƒatis 7, Pruƒatis 3, Pukmonatis, Puknatis 6, Purmonatis, Purratis 3, Puslatis 6, Puƒlatis, Pylipatis, Pyplatis, Ramonatis, Raƒakatis 2, Rederatis, Reinakatis, Restatis, Rikteratis 3, Roɣatis 2, Ruddatis 3, Ruddikatis, Rumelatis 5, Rummelatis, Rūwartatis, Sarrapinatis, Sauskoɣatis, Sedatis 26, Sedlauskatis, Seimatis, Silainatis, Simonatis 9, Skerratis, Skirbstatis, Skirputtatis, Sobatis, Spikeratis 4, Sprogatis, Staƒulatis, Staƒullatis, Stenkatis 4, Stepputatis, Stugatis 2, Subergatis, Sudergatis 5, Suldatis, Suttatis, Swillimatis 2, Sɣakatis 2, Sɣaltifɣatis, Sɣamatis 3, Sɣammatis, Sɣattatis 6, Sɣautatis 3, Sɣedatis 2, Sɣelmatis, Sɣelnatis, Sɣelwatis 5, Sɣeppaldatis, Sɣernatis, Sɣillatis, Sɣillupatis, Sɣimatis 12, Sɣimkatis 2, Sɣimmatis 2, Sɣinikatis, Sɣlanatis 2, Sɣneideratis 10, Sɣrainatis, Sɣtenkatis, Sɣteƒulatis, Sɣteƒullatis, Sɣtuldorpatis, Sɣulmiftratis 5, Tautoratatis 12, Tenikatis 11, Tennikatis, Tewelatis 8, Ticɣkatis 7, Tolksdorpatis, Tonatis, Tonnatis, Treinatis 2, Tumoƒatis 2, Tumofatis, Tunatis 6, Tunnatis, Turkatis 6, Turkkatis, Urbantatis 6, Urbƒatis 11, Urbƒatɣatis, Uredatis 5, Uƒkurratis, Waitekatis, Waittatis, Wallatis 3, Wanuƒkatis, Wartatis, Wasƒlatis, Wederatis 3, Wellikatis 3, Wenuƒkatis, Widdatis, Wikswatis 2, Ynɣɣatis, Zamaitatis 5, Zɣemaitatis 2, Zentelatis 9, Zillatis, Zweratis, Zwirblatis, Zɣdatis 2; -at (132 efternamn): Adomat 15, Allijat, Allyjat, Bajorat, Banat 3, Bannat 5, Barɣat, Benelat, Benulat 3, Bertulat, Braƒat 3, Butkerat 4, Cɣelwat 3, Domantat, Domuƒat, Dowidat 5, Dumƒat, Dwaronat 2, Endreɣat 9, Endrikat, Enskat, Fifchat, Gailat, Garnat, Gedrat 2, Girrulat 4, Graƒtat 2, Greɣlat, Grigallat 2, Gudd at 6, Jegomafɣat, Jefikat, Jokubat 2, Jonat 3, Jonekat, Josupat, Joɣupat, Jurgat 2, Kalwat, Kaupat 2, Kellautat, Kellotat 4, Killat, Kisƒelat 4, Kifƒkat, Knattat, Koknat, Kolat, Kromat 3, Kropat 2, Kryɣat, Kubutat, Kullat, Kurƒelat, Lakƒat, Lekƒat, Lengwenat, Lenkat 3, Leƒat, Lopƒat, Lorat 2, Lorencɣat 3, Macat 4, Makkat, Mallulat, Mattikat, Mattiɣat, Mattijat, Mauricɣat, Mergimat, Mertinat, Meƒkat 4, Micɣkat, Mikkat 2, Mikkelat 2, Mikkutat, Milkerat, Moteɣat 3, Moɣurat, Nobarrat

227

2, Norbutat, Nūborat, Palentinat, Paulat 2, Peterat, Plaušinat, Powilat, Pracat, Preikšat 8, Puknat, Purrat 2, Ramonat 2, Razat, Rederat, Rozat, Rumelat, Sedat 7, Simonat 6, Somelat, Stašulat 8, Stecjunat, Stenkat 4, Sudergat 2, Swillumat, Szelwat 4, Szernat, Szimat, Szymkat, Szlaunat, Szneiderat 8, Szokat, Szulmjrat, Szulsat, Tenikat 3, Tewelat 2, Ticžkat 2, Tomulat, Tonekat, Treinat 2, Tummolat, Turkat 2, Urbšat 3, Wadžat, Welleikat, Wellikat, Widrat, Žamaitat 7, Žemaitat, Žentelat 2, Žigat, Žillat, Žydat;

-ait (26 efternamn): Bamelait, Bastekait, Bemelait, Bennelait, Brozait 3, Enšelait 3, Errekait 2, Gidulait, Guddušait, Jokabait 2, Jožupait, Jurgait 4, Kalwait 3, Lenkait 3, Lolait 5, Milk erait, Nikkelait, Peterait, Rumelait, Rummelait, Simonait, Somelait, Stašulait, Tenikait 4, Tewelait, Užkurait 2;

-aitis (24 efternamn): Adomaitis, Bemelaitis, Bendikaitis, Bražaitis, Brozaitis 3, Gludaitis 2, Jožuais, Jurgaitis 6, Jušaitis, Kalwaitis 9, Kellotaitis, Lolaitis 9, Lorencžaitis, Milk eraitis, Motejaitis, Nikkelaitis, Racžuwaitis 2, Sudergaitis, Sžneideraitis, Tenekaitis, Urbžaitis, Uredaitis, Užkuraitis, Žarraitis.

15 efternamn med suffixet -aitis (och dess nämnda varianter) har formanten -uv-: Docžuwatis, Docžuwait, Endruwatis, Endruwaitis, Endruwait 2, Jožuwatis, Lenūwatis 2, Radžuwatis 2, Radžuwat, Raudžuwatis, Smilguwatis, Stippruwait.

I mansnamn har denna formant uppkommit på ungefär samma sätt som i kvinnonamn (LPŽ I 278). I kvinnonamn är -uv- ganska vanligt. Det betraktas som en reflex som uppkommit från tvåstaviga mansnamn med u-stam. Namn av denna typ förekommer även hos V. Kalvaitis i ”Lietuviškų vardų klėtelė” (Bludžuwaitis, Jožuwaitis – Kalwaitis 1910: 8, 11), trots att forskare av personnamn i Stor-Litauen (Z. Zinkevičius, V. Maciejauskienė), liksom forskaren av personnamn i Lill-Litauen G. Kiškienė, inte nämner formanten -uv- i mansnamn. Enligt författarna till ”Lietuvių pavardžių žodynas” är ”sådana avledningar kända endast från västra Litauen” (LPŽ I 278).

Jämfört med suffixet -aitis och dess varianter förekommer alla övriga efternamnssuffix i källmaterialet endast enstaka gånger. Det rör sig om diminutiva suffix -utis (-ut), -ik(a)s, -ulis, -elis, -uk(a)s (17 efternamn): Balttutis 2, Jožunut, Jožuttis 2, Jožut, Pennuttis, Penuttis 4, Ražutis, Rumelutis, Baštikas, Deiwiks 2, Maciks, Pauliks 8, Germulis, Germullis, Grigullis 2; Dargelis 2, Pladuks 4; av typen -sk- (16 efternamn): Albowskis, Biržinskis, Czeczewskis, Jankowskis 3, Jenkowskis, Karpowskis, Mikalowskis, Rabožauskas, Rakalowskis, Rimožauskas, Sabrowskis, Sakauskas, Sakaužkis, Sžedauskas 2, Słžedauskis, Žalinskas; patronymiska – litauiska -on(i)s, -ūn(a)s (15 efternamn): Balczuns 2, Datkuns 7, Daugzuns 2, Doczuns, Sarguns, Seruns, Witkuns, Wildkiuns, Witkiuns, Wittkiuns, Gozonis, Gozons, Guzons, Krijons 4, Kryzons 7, det slaviska -ovič: Antonawiczas.

De övriga 311 (35,5%) av efternamnen på män från Ragainės län kan villkorligt kallas ”primära”. Dessa är:

Adoms 2, Aguttiszkis, Akstins 2, Akštins, Aukžle, Auštins 6, Awižus, Awižžus 2, Ažmys, Bacžkus, Bajors, Baks 11, Balczus, Barczys, Bartuczkis 2, Bartmans, Bart-

228

myns, Baručzkis 2, Barutškis, Barštys 7, Beetkis, Bendiks 4, Benkmons 2, Berens, Berfškis 2, Betkis 4, Bludžus 20, Bražas 5, Brašas, Bredys 5, Buddarus 3, Budžus, Burba 4, Burblys 4, Cžeidys 17, Cžerkus, Cžinczils, Damalaks, Dangelis, Danys, Daugšys, Daunus, Derwa, Didkritys, Dilba, Ditfšmons 2, Difelys, Dolaks, Dolys, Dominiks, Domininks, Doutelis, Drukneris, Duda 3, Dwilyś, Dwyls 9, Dyczmons 2, Dytfšmons, Dyfelys, Egerts 12, Eibikis, Elknyś, Elksnys 6, Elkfnyś, Erkis 2, Fricžus, Gaigals 3, Gallinis 2, Gawena 7, Gendrolus, Gerkis 6, Gerkows, Girnus 5, Giwullys, Gloža, Golwin, Greže, Grežlys, Griežlys, Griežlys 4, Gronebergs, Grosmans, Gružas 5, Gruždas, Gruže, Gudjonis 6, Gurblys, Gurčius, Guža, Gywys, Jankis, Jaudiškys, Jegals, Jenkis, Juddus, Jukkalis, Juška 9, Kairys 15, Kakšys 20, Kalkaws 2, Kalkius 9, Kaupa, Kaups, Kebbel ys, Kerpe, Kisnerus, Klaudžus, Klosfas, Kokna 8, Kosgalwis 3, Kosgalwys 8, Kraufšus 5, Krepštikis 2, Krybarts, Kubbas, Kubrys 3, Kucžus, Kudžus 22, Kuja, Kundrots 3, Kuras, Kurras 24, Kužabas, Kužabs, Kušabs, Kylys 2, Laius, Laudžus, Laukans, Laukants, Laužas 14, Lekfžewis, Leperts, Lindžus, Ložerys 11, Lošere 7, Loferys 2, Ludkus, Luka 4, Lukošus 2, Lutkus 10, Lymants 2, Maašfwed s, Maddys 2, Maišims 2, Mans, Mantkus, Maskolus, Maurits, Megalys, Mercžus 2, Meyeris, Mikklaufas 3, Miklaufas 4, Možurs, Mošurs 6, Mülleris, Naujoks 4, Negrazus, Neweikis, Nikklaus, Nikklausšas, Nikklaufas, Niklausšas 5, Niklaufas 4, Nurmons, Nurna 2, Nüalis, Oginskis, Okfas 13, Osvalds, Oswalds, Oftwalds, Oftwaldts 2, Oftwalts, Pacžus, Padžus 4, Pakirnys, Palapys 2, Palenčius, Paltins 3, Patdžus, Pauliškis 10, Pašžkus 2, Pekis 4, Pelcžus, Peldžus, Pellinis, Pempe 33, Petkus 4, Pladdys 6, Plaušžinis 3, Pliwiški s 9, Pocžka 4, Pocžkus 2, Pocžus 4, Podžus 23, Puknus 2, Purkus 2, Puslys, Pušnus 7, Pyrags, Pùcžkus, Pùdžus 9, Pùška 2, Racžys, Ratkis, Raudys 2, Raudžus 2, Rafoks, Relings, Repšys, Restys 2, Resf tys, Reftys 3, Rimkus 24, Ringys 13, Rocže, Rocžys 33, Rotkis 3, Rožas, Rudakys, Ruddys 9, Ruikys, Rung 3, Runys, Sauskojis, Schieman, Seefalds, Sibbitis, Siemants, Siemons, Skalik, Skaliks 19, Skalliks 16, Skambraks 5, Skarus 4, Skepenas, Skulcžus 15, Skuldžus, Smilgius 2, Sonelis, Sonellis, Spoks, Stakelys, Statkus 2, Steins, Strasdas 4, Strasfus, Sukmons 7, Sutmons 3, Swillims, Sybarta, Sžalnas, Sžateika, Sžaudinis, Sžeidys, Sžilgalys 3, Sžilgalys 2, Sžillgallys 2, Sžimkus 3, Sžleiwys, Sžleudys, Sžlokfžnys, Sžlonys, Sžlyže 2, Sžmukfšts, Sžorifž, Sžorys 6, Sžrederis, Sžukys, Sžulkfždys 6, Sžulaks 13, Sžulikis, Sžwed s 3, Sžwirkfžlys 3, Sžönwalts, Tenikis, Tenys, Tietkis, Trikojis 6, Tydtkis 4, Tžwirkfžlys, Uppermons, Urbants, Urmons, Ušžballis, Užballis, Waddišus 2, Wadifus, Waitfšys, Walantejus 10, Walentejus, Wargas 14, Wasfillus, Wafškius, Wafžkys 3, Weimeris, Werkhys 2, Widra, Willaufas, Windžus 12, Wiržbžkis, Wolgemuts, Žabrys, Žalinskys, Želys, Žibriks, Žuks 2, Žygautis 2, Ükfas.

Bland denna grupp utmärker sig efternamn med suffixet -iškis (Agutiškis, Jaudiškys, Pauliškis, Pliwiškis, Wiržbiškis). Det är ganska svårt att fastställa betydelsen av detta suffix. I de fall då en avledning med suffixet -iškis bildas från ett annat antroponym kan suffixet också vara patronymiskt (Maciejauskienė 1991: 241).

229

Sammanfattande anmärkningar

En översikt över personbeteckningarna som förekommer i källan från Ragainės härad från slutet av XVIII-talet och början av XIX-talet visar att den tvåledade litauiska namnformen med förnamn och efternamn redan hade etablerats i Lill-Litauen vid denna tid. En typisk namnformel är: förnamn + efternamn.

Den vanligaste strukturella typen bland mansnamn är efternamn med det patronymiska suffixet -aitis och dess varianter -atis, -at, -ait. Den stora förekomsten av efternamn med detta suffix i Lill-Litauen motsvarar frekvensen av efternamn med samma suffix i Stor-Litauens sydvästra del. Ett utmärkande drag för efternamn av denna typ i Lill-Litauen är deras särställning jämfört med bildningar med de konkurrerande suffixen -onis, -ūnas, -ėnas i Stor-Litauens östra del.

De diminutiva efternamnssuffixen i Lill-Litauen (-utis, -ikas, -ulis, -elis, -ukas) är mer varierade än de motsvarande suffixen i efternamn som är vanliga men inte varierade i Stor-Litauen (-elis, -ėlis), jfr Maciejauskienė 1993: 96–97.

Efternamnen från Ragainės härad kännetecknas i hög grad av de fonetiska företeelserna monoftongering (-aitis/-atis, -ait/-at), bortfall av ändelser (-aitis/-ait, -atis/-at) samt förkortning av ändelser.

De behandlade efternamnen från Ragainės härad från slutet av XVIII-talet och början av XIX-talet illustrerar endast en liten del av Lill-Litauens antroponymi. Fortsatta studier av dessa källor (EZA:s kyrkoböcker) kommer utan tvivel att blottlägga fler regelbundenheter i litauernas namnbruk och främja utvecklingen av litauisk historisk antroponomastik.

Mottaget 1999 04 15

LITERATŪRA

Drotvinas V. 1997: Mažosios Lietuvos vardyno šaltiniai Vokietijos archyvuose. – Lietuvių kalbotyros klausimai 38, 81–87.

Fenclau V. 1936: Fenzlau W. Die Deutschen Formen der Litauischen Orts- und Personennamen des Memelgebiets, Hale / Saale: Max Niemeyer Verlag.

Gerullis G. 1922: Die altpreußischen Ortsnamen, Berlin und Leipzig: Vereinigung wissenschaftlicher Verleger, Walter de Gruyter u. Co.

Gottschald M. 1982: Deutsche Namenkunde, Berlin–New York: Walter de Gruyter.

Jonikas P. 1973: Lietuvių studentų pavardės XV–XVIII a. Europos universitetuose. – Litua-nistikos darbai 3, 201–216.

Kalwaitis W. 1910: Lietuwiškų wardų klėtele su 15000 wardų, Tilžėje: Spausdinta Otto v. Mauderodės.

Kiškienė G. 1983: Dėl priesagos lie. -ait- pavardžių būv. Rytų Prūsijoje. – Baltistica 19(2), 179–183.

Kiškienė G. 1985: Dėl XVIII a. Prūsijos lietuvių moterų pavardžių. – Baltistica 21(1), 37–41.

Kiškienė G. 1989: Dėl XVIII a. R. Prūsijos dv kamienių lietuviškų pavardžių. – Baltistica. Priedas 3(2), 312–314.

230

Kiškienė G. 1990: Dėl Rytų Prūsijos XVIII a. lietuvių pavardžių darybos. – Baltistica 26(1), 77–82.

LPŽ I – Lietuvių pavardžių žodynas 1, Vilnius: Mokslas, 1985.

Maciejauskienė V. 1991: Lietuvių pavardžių susidarymas, Vilnius: Mokslas.

Maciejauskienė V. 1993: Kriaunų parapijos XVII–XVIII a. asmenvardžiai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 32, 34–99.

Maciejauskienė V. 1993: Lietuvių įvardijimas XIX a. pirmojoje pusėje. – Lietuvių kalbotyros klausimai 32, 100–113.

Maciejauskienė V. 1996: Dėl lietuvių pavardžių su priesagomis -avičius, -evičius vertinimo. – Lietuvių kalbotyros klausimai 36, 60–70.

Matulevičius A. 1995: Tilžės apskrities lietuviai ir jų pavardės prieš 3 amžius. – Lietuvininkų kraštas, Kaunas: Spindulys.

Ramonienė M. 1992: Asmenvardžiai – mūsų kalbos dalis. – Lietuvių kalba mokykloje 4, Kaunas: Šviesa.

Salys A. 1983: Raštai 2, Roma: Lietuvių katalikų mokslo akademija.

Skardžius P. 1956: Die Bindevokale in den litauischen zweistämmigen Personennamen. – Festschrift für Max Vasmer, Berlin: Verlag Otto Harrassowitz Wiesbaden, 502–509.

Trautmann R. 1925: Die altpreußischen Personennamen, Göttingen: Vandenhoeck u. Ruprecht.

Zinkevičius Z. 1977: Lietuvių antroponimika: Vilniaus lietuvių asmenvardžiai XVII a. pradžioje, Vilnius: Mokslas.

DIE BILDUNG DER FAMILIENNAMEN VON MÄNNERN IM 18. – 19. JH. IN RAGNIT

Zusammenfassung

Aus einer Analyse der Anthroponymie im Kirchenbuch von Ragnit, geschrieben in den Jahren 1762–1822, geht hervor, daß im 18. Jh. die zweigliedrige Personenbezeichnung schon Norm geworden war.

Die Familiennamen von Männern werden meistens mit dem litauischen Suffix -aitis gebildet (516 von 876). Andere Suffixe sind folgende: -utis, -ikas, -ulis, -elis, -ukas (17), -sk- Typus (16), -onis, -ūnas (15), -ovič (1). Das Suffix -ait- herrscht also in Klein-Litauen vor.

Die deminutiven Suffixe sind in Klein-Litauen mehr differenziert als die häufigen, aber nicht so differenzierten deminutiven Suffixe in Groß-Litauen (-elis, -ėlis).

Für die Familiennamen sind folgende phonetischen Erscheinungen typisch: Monophthongierung (-aitis/-atis, -ait/-at), Weglassung (-aitis/-ait, -atis/-at) und Verkürzung der Endungen.

Die besprochenen Familiennamen zeigen uns nur einen kleinen Teil der Anthroponymie von Klein-Litauen. Weitere Erforschung der anthroponymischen Quellen des EZA (Evangelisches Zentralarchiv in Berlin) können mehr Erscheinungen aus Licht bringen, die für die ganze litauische historische Personennamenforschung sehr wichtig sind.

231