ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XLIII (2000)

Audra ZAVADZKAITĖ-IVANAUSKIENĖ

Lietuvių kalbos institutas, Vilnius

HIERARKIN FÖR NOMENENS DEKLINATIONSTYPER I MIKALOJAUS DAUKŠAS POSTILLA

(enligt paradigmen för ”oxytontiska” substantiv)

År 1977 uppmärksammade Aleksas Girdenis och Albertas Rosinas att ordningen mellan de traditionella litauiska deklinationerna ”är helt omotiverad och godtycklig, eftersom den varken tar hänsyn till substantivens genus eller till formernas likhet” (Girdenis, Rosinas 1977: 338). Att undersöka substantivens deklination enligt deklinationsklasser är alltså olämpligt både ur ett synkront och ett diakront perspektiv: samspelet mellan olika stammar och en naturlig klassificering av deklinationstyperna kommer inte fram. Lietuvių kalbos gramatikoje beskrivs substantivens deklination på traditionellt sätt, det vill säga enligt en godtycklig ordning med fem deklinationsklasser (LKG 1965: 210–230). I nyare publikationer, till exempel Dabartinės lietuvių kalbos gramatikoje (¹DLKG, ²DLKG, ³DLKG), och i en litauisk grammatik på engelska (Lithuanian Grammar 1997: 107–125), benämns deklinationsklasserna efter stammarna, och hänsyn tas till deras inbördes samband och fördelning mellan genus. Adelė Valeckienė urskiljer tre deklinationstyper utifrån substantivstammarna och likheten mellan böjningsändelsernas system (Valeckienė 1998: 319–327).

Substantivens deklinationssystem kan alltså inte undersökas utan att ta hänsyn till relationerna mellan paradigmen, och dessa kan fastställas exakt med hjälp av en hierarkisk klustermetod. A. Girdenis och A. Rosinas har visat att den nämnda undersökningsmetoden är tillförlitlig genom att fastställa hierarkin mellan substantivens deklinationstyper i standardspråket och i den samogitiska dialekten (talvarianterna i Tirkšliai och Šaukėnai) (Girdenis, Rosinas 1977: 338–348); A. Rosinas undersökte på samma sätt substantivens deklination i Simono Stanevičius texter (Rosinas 1994: 112–117). Därför undersöktes också substantivens paradigm i Mikalojaus Daukšas Postilė med den hierarkiska klustermetoden. Undersökningsmaterialet hämtades ur registret och ordlistan till Daukšas Postilė (Kudzinowski 1977), kontrollerades och jämfördes med Postilė-texten. Alla former av appellativa och egennamn som används i Postilė samlades in och räknades, men denna artikel begränsar sig till att jämföra paradigmen hos så kallade ”oxytontiska” substantiv¹, med undantag för de fall där erforderliga ”oxytontiska” former inte har belagts i texten. Dessutom skiljs paradigmen för maskulina och feminina substantiv åt.

¹ Nekirčiuotos daiktavardžių galūnės, ypač tarmėse (žr. Girdenis, Rosinas 1977: 342; Rosinas 1994: 114), gali būti sutrumpėjusios ir turėti kitos kokybės vokalizmą negu kirčiuotos. Šios priežastys lemia įvairius morfologinius procesus, dėl kurių susipina tam tikrų kamienų „baritoninių“ daiktavardžių paradigmos. Todėl pirmiausiai aptariamos „oksitoninių“ daiktavardžių paradigmos, o „baritoniniai“ Postilės daiktavardžiai – jau kito tyrimo objektas.

11

Dessutom skiljs paradigmen för maskulina och feminina substantiv åt.

”Oxytontiska” substantiv i M. Daukšas Postilė böjs på följande sätt²:

o-stam singularis: dievas, namái; genitiv: dievo, namų; dativ: dievui, namámus; ackusativ: dievą, namūs; instrumentalis: Dievù, namáis; lokativ: Dieve, namùlė

io-stam singularis: kėlės, keléi; genitiv: kėlo, kelų; dativ: kráuiui, kelámus; ackusativ: kėlą, kelús; instrumentalis: kelù, keléis; lokativ: kėlė, krauiùlė

ijo-stam singularis: fopulis, fopulėi; genitiv: fópolio, fopulų; dativ: wedžiui, fopulámus; ackusativ: fopulį, fópolus; instrumentalis: fópoliu, geiduléis; lokativ: fopuliė, fopulùlė

ā-stam singularis: diená, dienos; genitiv: dienós, dienų; dativ: dienai, dienómus; ackusativ: dieną, dienás; instrumentalis: diená, dienómis; lokativ: dienóiė, dienosė

iā-stam singularis: *marti³, wießpati, káncžios; genitiv: marčziós, kanczų; dativ: káncžei, kancziómus; ackusativ: marčią, kancziás; instrumentalis: kancžiá, kancziomis; lokativ: kancžioiė, kancziofé

ē-stam singularis: garbė, garbes; genitiv: garbės, gieſmių; dativ: gárbei, giminémus; ackusativ: gárbę, garbės; instrumentalis: garbė, garbėmis; lokativ: garbeiė, gieſmelia

_i-stam singularis: wagis, wágis; genitiv: wagies, wagių; dativ: krikßcžioni, wagimus; ackusativ: wági, wagis; instrumentalis: wagimi, krikßcžionimis; lokativ: debelliė, krikßcžionifiá

_i-stam singularis: akîs, ákis; genitiv: akîes, akių; dativ: áki, akimús; ackusativ: ákį, akís; instrumentalis: ákimi, ákimis; lokativ: akiė, akife

² Exemplen återges med M. Daukšas Postilės ortografi.

³ Med en asterisk markeras kasusformer som inte är belagda i texten, men som rekonstruerats utifrån Postilės deklinationssystem.

12

u-stam

V. šunūs K. šunaũs N. šunui G. šunų Įn. šunumi Vt. šunuje

šūnūs sūnų šunūmus šunus šūnumis šunūje

iu-stam

waišiūs wā́liaūs karālui wā́ilių waišiumi waišiua

waišiūs wā́ilių karālūmus waišūs karālūmis waišiūse

C_m-stam

V. piemū K. piemenės N. pi̇́emeni G. pi̇́emenį Įn. piemenimi Vt. piemenie

pi̇́emenes piemenų piemenimus piemenis piemenimis wāndenilę

C_f-stam

duktė dukterės dúkterį dúkterį dukterimi *dukterie

dúkteręs dukterų dukterimus dúkტერis šėferimis móterile

En naturlig klassificering av deklinationstyperna och deras inbördes hierarki fastställs genom att ta hänsyn inte bara till substantivens genus, utan också till likheten mellan deklinationstyperna. I detta fall är det tillförlitligaste kriteriet frekvensen av ändelser som sammanfaller i jämförda paradigm. Vid undersökningen av substantivparadigmen i M. Daukšas Postilės betraktades både helt identiska ändelser och ändelser som skiljer sig genom fonologisk växling a: ė, ā: ē som identiska, liksom ändelser med fonetiska varianter till följd av systematisk förkortning, till exempel dativ plural i Postilės (i)o-, i̇́o-, (i)ā-, i̇f-stammarna: namāmus och alkinimams, dū̄biomus och dūbioms, gentimus och dėbimtimis med flera. Ändelserna delades inte upp i stamfinal och ”egentlig” ändelse. Exempelvis sammanfaller fem kasus i paradigmen för substantiven dieną och garbę; likhetsindikatorn (m) för dessa paradigm skulle alltså vara 5.

Att räkna de sammanfallande ändelserna i jämförda substantivparadigm i Postilės och betrakta de erhållna talen som likhetsindex för deklinationstyperna visade sig vara inexakt: för det första är genitiv pluraländelsen gemensam för alla jämförda paradigm; för det andra varierar vokativ singular i Postilės och beror på de enskilda orden, medan vokativ pluralformen sammanfaller med nominativ. Av dessa skäl räknades inte vokativformerna och genitiv pluralformen med.

Observera skillnaderna i kasusens frekvens: när alla belägg för kasus hos substantiv som används i M. Daukšas Postilėje räknades, visade det sig att de vanligaste är genitiv singular (29,8%), nominativ singular (18,9%) och ackusativ singular (17,6%), medan de ovanligaste är dativ plural (1,3%) och lokativ plural (1,4%). Kasusen är alltså inte likvärdiga på grund av skillnader i brukets frekvens (och deras vikt i systemet). Därför infördes en justering för varje kasus när likheten mellan böjningstyper fastställdes (p_i). För kasus i singular

13

är justeringen ett bråk som ungefär motsvarar det dubbla relativa frekvenstalet för respektive kasus i M. Daukšas Postilėje. Justeringen för kasus i plural motsvarar hälften av justeringen för motsvarande kasus i singular (se tabell 1). Uppgifterna om kasusens frekvens är avrundade.

Tabell 1

Justeringar av likhetsindexen för böjningstyperna i M. Daukšas Postilės

Singularis Pluralis N. 0,50 0,25 G. 0,70 – D. 0,10 0,05 A. 0,40 0,20 I. 0,20 0,10 L. 0,10 0,05

Justeringarna adderas till indexet som anger om en ändelse i ett visst kasus är identisk mellan jämförda stammar. Likhetsindexen för substantivens böjningstyper i M. Daukšas Postilės beräknades således enligt formeln

I = m + ∑ᵢ₌₁ⁿ pᵢ, där

m är antalet kasus med identiska ändelser, _pᵢ är justeringen för ett visst kasus.

Varje paradigm som skilde sig från de övriga genom minst en kasusändelse betraktades som en egen böjningstyp. En binär jämförelse av substantivparadigmen i Postilės gav resultaten (se tabell 2), som visade att följande böjningstyper kan urskiljas: (i)o (diėvas, kėles), i̇io (lopulis), ā (dienā), iā (*marti), ē (garbe), i (wagis, akīs), u (funūs), iu (waifīūs), Cₘ (piemū) och Cᶠ (dukté). Efter likhet ordnas de så här: u, iu, (i)o, i̇io, Cₘ, Cᶠ, i, ē, iā, ā.

Tabell 2

Likhetsindex för substantivens böjningstyper i M. Daukšas Postilės

Typer (i)o i̇io ā iā ē i u iu Cₘ Cᶠ (i)o – 9,6 1,4 1,4 0 0 2,3 3,3 0 0 i̇io – 0 0 0 2,5 2,3 3,3 2,5 2,5 ā – 12,1 4,9 0 0 0 0 0 iā – 4,9 0 0 0 0 0 ē – 1,5 0 0 0 0 i – 0 0 9,2 9,2 u – 12,6 0 0 iu – 0 0 Cₘ – 12,1 Cᶠ –

14

Mer exakta inbördes relationer mellan deklinationstyperna framträder genom hierarkisk gruppering. Grupperingsprocedurerna utfördes enligt maximum-metoden, det vill säga, efter att de mest likartade typerna slagits samman bildades nya klasser utifrån det högsta av de tidigare indexen. På detta sätt uppvisar den hierarkiska klassificeringen av substantivens deklinationstyper i M. Daukšas Postilė (se figur 1) tydligt att det fanns tre huvudklasser: 1) substantiv med stammarna u, iu, (i)o, iio, 2) substantiv med konsonantstammar (Cₘ, Cբ) samt i-stammar, 3) substantiv med stammarna ē och iā, ā. Alla ord i den första klassen är maskulina, de i den andra maskulina och feminina, och de i den tredje nästan alla feminina, med undantag för sådana undantag som Seneka, wārgeta, lūdžiā och så vidare.

Fig. 1. ”Träd” för hierarkisk gruppering av substantivens deklinationstyper i M. Daukšas Postilė

M. Daukšas Postilės substantiv tillhör alltså tre huvudsakliga deklinationstyper: maskulin, blandad och feminin. I den första är oppositionen mellan stammarna u, iu (lūnus, wailius) och (i)o, iio (diewas, kėles, lopulis) tydlig, i den andra oppositionen mellan konsonantstammar (piemū, duktė) och (wagis, akīs), och i den tredje oppositionen mellan stammarna ē (garbē) och ā, iā (dienā, *marti).

Det bör nämnas att substantivstammarna o och io i Postilė inte står i opposition – det finns inga kasusformer som skiljer dem åt. I dagens litauiska skiljer sig dessa stammar åt i singularisens lokativändelser, till exempel name, bet kelyje, medan även formerna av detta kasus sammanfaller i Postilė, till exempel diewē och kele. I Postilė bildar substantiven med o- och io-stammar alltså ett enda deklinationsparadigm.

Endast pluralens lokativ skiljer deklinationsparadigmen för u- och iu-stammarna åt, jfr. lynulē (den äldre formen med u-stam) och wailiusē (ändelsen sammanfaller med pluralens lokativ för substantiv i (i)o-paradigmet, till exempel namulē, krauiulē).

15

I Postilė används substantivet viešpati i singularis nominativ samt i övriga kasus, liksom genitiv singularis marcžios och ackusativ singularis marcžią; därför rekonstruerades singularis nominativ *marti för det senare substantivet. Formen i detta kasus skiljer, liksom i dagens standardspråk, M. Daukšas Postilės iā-stamsparadigm från ā-stamsparadigmet.

Jämfört med motsvarande ”träd” för dagens litauiska standardspråk, sammanställt av A. Girdenis och A. Rosinas (Girdenis, Rosinas 1977: 341), är ”trädet” för den hierarkiska grupperingen av substantivens deklinationstyper i M. Daukšas Postilė något lägre. Deklinationstyperna i Postilė differentieras striktare efter stammar än efter genus. Detta framgår av den blandade deklinationstypen: bland maskulina substantiv med konsonantstam, till exempel pienų, och feminina substantiv, till exempel duktė (men felū), är det endast singularis nominativ som skiljer åt, medan deklinationen av maskulina substantiv med i-stam, till exempel wagis, och feminina substantiv, till exempel akīs, sammanfaller helt. I dagens standardspråk är det annorlunda, det vill säga att maskulina och feminina deklinationstyper skiljs åt både för substantiv med konsonantstam och för substantiv med i-stam. Differentiering av deklinationstyper efter genus är alltså ett relativt nytt fenomen.

LITERATŪRA

¹DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1994, 68–81.

²DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1996, 68–81.

³DLKG – Dabartinės lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1997, 68–81.

G i r d e n i s A., R o s i n a s A. 1977: Lietuvių kalbos daiktavardžio linksniavimo tipų hierarchija ir pagrindinės jos kitimo tendencijos (bendrinės kalbos ir žemaičių tarmės duomenimis). – Baltistica 13 (2), 338–348.

K u d z i n o w s k i Cz. 1977: Indeks – słownik do „Daukšos Postilė“ 1–2, Poznań: Wydawnictwo naukowe uniwersytetu im. Adama Mickiewicza w Poznaniu.

Lithuanian Grammar 1997, Vilnius: Baltos lankos, 107–125.

LKG I – Lietuvių kalbos gramatika 1, Vilnius: Mintis, 1965, 210–230.

R o s i n a s A. 1994: Simono Stanevičiaus tekstų daiktavardžio linksniavimo tipų hierarchija. – Lietuvių kalbotyros klausimai 34, 112–117.

V a l e c k i e n ė A. 1998: Funkcinė lietuvių kalbos gramatika, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 319–327.

THE HIERARCHY OF SUBSTANTIVAL DECLENSION TYPES IN MIKALOJUS DAUKŠA’S POSTILĖ (the oxytonic paradigms)

Summary

The substantival declensional paradigms in Daukša’s Postilė are here classified according to the principle of hierarchical grouping. The paper focuses on the oxytonic substantival paradigms, of which a comparative analysis is given.

16

The declension types having been exhaustively classified according to the hierarchical principle, the existence of three fundamental types of substantives could be established for the language of the Postilė:

(1) masculine nouns, with a clearly marked opposition between u-, iu-stems on the one hand and (i)o-, io-stems on the other; (2) masculine and feminine nouns, with a clearly marked opposition between consonantal stems and i-stems; and (3) feminine nouns, with a clearly marked opposition between ė-stems on the one hand and ią-, ą-stems on the other. The substantives in Daukša’s Postilė can thus belong to a masculine, a mixed-gender or a feminine declension type.

In the Postilė, o- and io-stems are not clearly opposed to each other, as there is no case form that would differentiate them. For u- and iu-stems such a differentiating case form is the locative plural, for ā- and ią-stems it is the nominative singular.

If we compare the substantival declension types attested in Mikalojus Daukša’s Postilė with those of the modern standard language, we see that they are still clearly differentiated according to their stems, not according to gender: this is shown by the existence of mixed-gender declension types. The differentiation of declension types according to gender is thus shown to be a relatively recent phenomenon.

Audra ZAVADZKAITĖ-IVANAUSKIENĖ

Lietuvių kalbos institutas

Antakalnio g. 6

LT-2055, Vilnius, Lietuva

Gauta 1998 12 18

17