Go to originalLocalized version was produced by AI. It may contain inaccuracies.
Preparing document pages…
Page 1
ACTA LINGUISTICA LITHUANICA
XLIX (2003), 33 – 49
Systemet med postpositionella lokalkasus i Chylinskis översättning av Nya testamentet
Gina Kavaliūnaitė
Litauiska språkinstitutet
Artikeln behandlar strukturen hos systemet av lokalkasus i forn-litauiskan, så som det framträder i Chylinskis översättning av Nya testamentet. Det hävdas att de traditionella beskrivningarna av det litauiska lokalkasussystemet bör revideras i flera viktiga avseenden. Som visats i tidigare publikationer står inessiv och adessiv inte i motsättning till varandra vad gäller kasusbetydelse; deras distribution beror på nominalfrasens kategoriska egenskaper (animacitet och individuation). I subsystemet av lativa kasus finns inte heller någon motsättning mellan ett internt (illativt) och ett externt (allativt) kasus. Endast illativet är markerat i detta avseende; allativet är i själva verket ett generellt lativt kasus, omarkerat med avseende på motsättningen ”intern: extern”. Systemet av lokalkasus är således i själva verket ternärt: det består av ett lokativt kasus med två varianter (inessiv för animata och adessiv för inanimata) och två lativa kasus, varav det ena dessutom är markerat som illativ.
Artikeln fortsätter undersökningen av användningen av lokalkasus i Chylinskis språk, vars första resultat publicerades i tidigare publikationer (Kavaliūnaitė 2001, 2002). Först undersöktes användningen av inessiv och adessiv (Kavaliūnaitė 2001). Undersökningen bekräftade Zigmas Zinkevičius (1982) och Wojciech Smoczyńskis (2001) hypoteser om adessivens samband med kategorin animacitet och preciserade karaktären hos detta samband. I den nämnda artikeln visades att adessiv och inessiv används enligt den animacitetshierarki som formulerats av Silverstein; relationen mellan dessa kasus uttrycks genom komplementär distribution som bestäms av semantiska egenskaper. I en senare publikation (Kavaliūnaitė 2002) behandlades användningen av de lativa kasusformerna – illativ och allativ. Det konstaterades att animacitet också har viss betydelse i systemet av lativa kasus, men att allativet har funktioner som inte är direkt förbundna med animacitet. I denna artikel preciseras tidigare formulerade slutsatser och de allmänna dragen i lokalkasussystemets struktur formuleras.
Som tidigare konstaterats bestäms användningen av inessiv och adessiv av nominalets eller dess pronominella motsvarighets position i animacitetshierarkin. Substantiv som betecknar livlösa föremål (platser och dylikt) har endast inessivform, medan adessivformen uteslutande förekommer hos substantiv som betecknar levande varelser eller hos andra nominal som intar en hög position i animacitetshierarkin (om detta och animacitetshierarkin i större detalj, se Kavaliūnaitė 2001). Eftersom kasusformernas användning styrs av nominalets kategoriska egenskaper, finns det ingen semantisk kasusmotsättning mellan dessa kasusformer. Frågan är om liknande faktorer också styr användningen av motsvarande lativa kasus – illativ och allativ. Vid
Page 2
34 | GINA KAVALIŪNAITĖ
första anblicken verkar det finnas ett samband med animacitet: endast illativformer av nominal som saknar animacitetsegenskapen används. Nedan presenteras statistiska uppgifter som visar fördelningen av illativ och allativ. För att jämföra den med fördelningen av inessiv och adessiv återges först en tabell från den tidigare artikeln, som visar hur adessiv förhåller sig till ordklasserna och deras underkategorier (jfr Kavaliūnaitė 2001: 99):
TABELL 1. FREKVENSEN AV ADEssivens ANVÄNDNING I ChNT EFTER ORDklass
OCH DERAS UNDERKATEGORIER
Kategori
Belagda former
Adessivformer av första personens pronomen
sing. manimp (44x), plur. musimp (21x)
Adessivformer av andra personens pronomen
tavimp (21x), plur. jusimp (59x)
Adessivformer av det reflexiva pronomenet
savimpi (61x)
Adessivformer av egennamn
Kristusiep (65x), Viešpatiep (55x), Jėzusiep (47x), Dieviep (44x), Tėviep (11x), Sunumpi (4x), Simon iep (4x) etc., totalt 177 adessivformer av egennamn
Adessivformer av demonstrativa pronomen och tredje personens pronomen
jampi, tampi, kitampi (90x)
Adessivformer av relativa pronomen
kuriampi, kampi (23x)
Adessivformer av personbeteckningar
žmogumpi (8x)
Adessivformer av adjektiv
gyvampi (1x), tikrampi (1x), išmint ingampi (1x)
Adessivformer av beteckningar för levande varelser (ej människor) och döda ting
saknas
Totalt
507
När det gäller inesivformens beroende av nominalens kategoriska egenskaper är det viktigt att framhålla att former av inesiv nästan inte används i ChNT-översättningen för ordklasser som befinner sig högt i animacitetshierarkin. Det finns inte en enda inesivform i singular av första och andra personens pronomen, som befinner sig högst i animacitetshierarkin. Av de flera tusen inesivformerna i ChNT avser endast 17 levande varelser, varav 14 är pluralformer-
Page 3
CHYLINSKIO POSTPOZICINIŲ VIETININKŲ SISTEMA | 35
Dessa inessivformer, som befinner sig lågt på individualitetshierarkins skala (om dessa undantagsfall, se närmare Kavaliaunaitė 2001: 101–103). Det finns inga inessivformer av personnamn, pronomenen aš och tu eller lexemen Dievas, Tėvas, Jėzus, Kristus m.fl.
TABELL 2. ANVÄNDNINGEN AV CHNT:S INESSIV ENLIGT ORD KLASS OCH DESS UNDERKATEGORIER
Kategori Belagda former Totalt
Inessivformer av benämningar på livlösa föremål 1234x sg., 383x pl. 1617x
Inessivformer av demonstrativa pronomen och pronomen i tredje person aname (45x sg., 27x pl.), jame (1x), 216x; joje (7x), jose, tame (77x), tose (22x), šiame (6x), šiose (1x), tokiame (2x) 216x
Allativformer av andra personens personliga pronomen
tavėsp (20x), jūsump (99x)
119x
Allativformer av det reflexiva pronomenet
savėsp (57x)
57x
Allativformer av första personens personliga pronomen
manėsp (40x), mūsump (7x)
47x
Allativformer av obestämda pronomen
till en annan (9x), till en annan (14x), till en annan (2x), till en annan (7x), till en annan (2x), till en annan (2x), till en annan (2x), till en annan (3x)
41x
Allativformer av adjektiv
37x
37x
Relativa pronomen i allativ
kuriop (12x), kuriump (2x), kop (8x), katrop (2x)
24x
Particip i allativ
16x
16x
Räkneord i allativ
10x
10x
Possessiva pronomen i allativ
savump (1x), saviškiump (1x), tavump (1x)
3x
Beteckningar för levande varelser (icke-personer) i allativ
2x
2x
Totalt
1818x
Page 6
38 |
Gina Kavaliūnaitė
Dessa uppgifter överensstämmer delvis med dem som erhölls vid jämförelsen av adessivens och inessivens användning. Illativformer av personliga pronomen i första och andra person, som intar en hög position i animacitetshierarkin, är inte belagda. Inte heller är illativformer av substantiv som betecknar levande varelser belagda: här har endast ett undantag noterats – illativen žmogun (om den, se Kavaliūnaitė 2002: 95). Å andra sidan faller en tydlig skillnad i ögonen: det jämförelsevis stora antalet allativformer av benämningar på döda ting (inanimata) (327). Som framgår av tabell 1 är adessivformer av sådana substantiv inte belagda. Vad denna skillnad innebär kommer att diskuteras vidare i artikeln.
Tabellerna visar att animacitetskategorin har betydelse för fördelningen mellan inre och yttre lokalkasus. Att substantiv som betecknar levande varelser (animata) saknar illativ visar att användningen av illativ, liksom inessiv, är knuten till nominalets drag [–levande]. Eftersom adessiv är förknippad med markeringen [+ levande], skulle man förvänta sig att även allativ vore markerad på liknande sätt. En sådan begränsning gäller dock inte allativ. Därmed kan man förvänta sig fall där ett och samma substantiv har både illativ- och allativformer. I själva verket finns det ganska många sådana fall. I ChNT-texten är följande former belagda:
garbèn ir garbèsp:
Lk 9,26 ChNT atevǫ garben fawo, ir (garben) Tewa, ir βwentu Anjehu
StB wanneer hy komen fal in fijne heerlickheyt / ende [in de heerlickheyt] des Vaders / ende der heylige Engelen
GdB gdy przyjdźie w chwale fwey / y w Ojcow[k]iey / y świętych Anjołow
Jn 11,4 ChNT liga n’eft fmertiefp, bet garbefp Diewo
StB Defe kranckheyt en is niet tot der doot / maer ter heerlickheyt Godts
GdB Tá chorobá nie jeft ná śmierć / ále dla chwaty Božey
till riket och till rikets:
Lk 18,24 ChNT Hur svårt är det inte för dem som har rikedomar att komma in i Guds rike
StB Hur svårt ska det vara för dem som har ägodelar att gå in i Guds Koninckrijcke
GdB Hur svårt är det för dem som har pengar att komma in i Guds rike
APD 1,3 ChNT och talande → tal<>om ting som hör till Guds rike → som hör till Guds rike
StB och talande om de ting som angår Guds rike
GdB och talande om Guds rike
till trädet och till trädet:
Rom 11, 24 ChNT Om du inte [...] är [...] mot naturen inympad i ett gott olivträd:
StB Ty om ni [...] är [...] mot naturen inympade i det goda olivträdet
Page 7
CHYLINSKIO POSTPOZICINIŲ VIETININKŲ SISTEMA | 39
GdB Ty om du[...] mot naturen har ympats in i den goda oliven
LK 17, 6 ChNT skulle ni säga till detta mullbärsträd: Ryck upp dig med roten och plantera dig i havet, så skulle det lyda er
StB ni skulle säga till detta mullbärsträd: Ryck upp dig med roten och plantera dig i havet, så skulle det lyda er
GdB och om ni sade till detta vilda fikonträd: Ryck upp dig med roten och kasta dig i havet, så skulle det lyda er
till avgrunden och i avgrunden:
LK 8,31 ChNT De bad då honom att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden
StB Och de bad honom att han inte skulle befalla dem att fara in i avgrunden
GdB Då bad de honom att inte befalla dem att bege sig därifrån till avgrunden
HEBR 10,39 ChNT Men vi hör inte till dem som drar sig undan till fördärvet, utan till dem som tror till själens räddning
StB Men vi är inte av dem som drar sig undan till fördärv, utan av dem som tror till själens frälsning
GdB Men vi är inte av dem som drar sig undan till fördärv, utan av dem som tror för att vinna själen
till livet och i livet:
1Jn 3,14 ChNT Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna
StB Vi vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna
GdB Vi vet att vi har flyttats från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna
2Kor 2,16 ChNT För den ene är vi en dödsdoft som leder till död, men för den andre en livsdoft, till livet
StB Den ene är visserligen en dödslukt till döden; men den andre en livets doft till livet
GdB För dessa en dödslukt till döden, men för de andra en livsdoft till livet
Det finns fall där valet åtminstone vid första anblicken verkar bero på om substantivet betecknar en levande varelse eller ett livlöst föremål. Ett sådant exempel är ordet kyrka, som kan avse antingen en byggnad eller en församling av troende. När byggnaden avses används illativ, medan allativ används när ordet riktas till de troende:
ApD 13,14 ChNT och de kom till kyrkan på sabbatsdagen, och satte sig
StB och när de hade kommit in i synagogan på sabbatsdagen / satte de sig ner
Page 8
40 |
GINA KAVALIŪNAITĖ
APR 3,6 GdB och de gick in i synagogan på sabbatsdagen och satte sig
ChNT Den som har öron, han må höra vad Anden säger till församlingarna
StB Den som har öron, han höre vad Anden säger till församlingarna
GdB Den som har öron, må höra vad Anden säger till församlingarna
I detta fall kan man dock inte hävda att motsättningen mellan illativ och allativ enbart grundar sig på animacitet eller inanimitet. Det är svårt att avgöra vilka faktorer som styr valet av kasus i frasen talar till församlingarna. Konstruktioner med verbet tala, det vill säga talepredikat, förutsätter åtminstone i prototypiska fall en levande mottagare. Deras betydelse kännetecknas därför av en viss blandning av riktning (att talhandlingen riktas mot mottagaren) och mottagarens animacitet; därför är det inte lätt att avgöra vilken faktor som faktiskt styr användningen av allativ.
För att minska antalet distinktiva drag och fastställa ett ”minimalt par” som kan användas för att avgöra kriteriet för kasusvalet behöver man därför först undersöka åtminstone några exempel där allativformer av substantiv som betecknar livlösa föremål används tillsammans med rena rörelseverb (och därigenom undvika den blandning av riktning och animacitet som kännetecknar exempelvis talepredikat).
För att undersöka det funktionella förhållandet mellan allativ och illativ valdes några mer frekvent förekommande rumsliga substantiv ut. Vi ska diskutera exemplen med substantiven grav och båt. Ordets allativform grabop förekommer 10 gånger, och illativformen graban 8 gånger. Alla illativformer utom i ett fall1 motsvarar nederländska konstruktioner med prepositionen in, och de betecknar situationer där den avlidnes (vanligen Jesu) kropp läggs i graven, eller där lärjungarna går till Jesu grav, som ligger i en grotta. I båda fallen är det tydligt att rörelsens slutpunkt är inne i graven:
Mk 6,29 ChNT De kom och hämtade hans kropp och lade den i graven
StB kom de och tog bort hans döda kropp / och lade den i en grav
GdB kom de och tog hans kropp / och lade den i graven
Jn 20,6 ChNT Simon Petrus kom då och följde honom, och gick till graven
StB Simon Petrus gick då till honom och följde efter honom / och gick in i graven
GdB Petrus kom också och följde efter honom / och gick in i graven
Fallen av allativ användning motsvarar nederländska konstruktioner med prepositionerna naar och tot. Här beskrivs situationer där lärjungarna kommer till den plats där Jesu grav finns. En sådan lokalisering kan betraktas som allativ (vid sidan om), det vill säga när slutpunkten är en plats intill graven:
Mk 16,2 ChNT de kom mycket tidigt till graven när solen gick upp, vid soluppgången
1 ApD 8.2: de begravde Stefanus (tillsammans) begravde (ChNT), de begravde Stefanus tillsammans [begravde tillsammans] (StB), Och begravde Stefanus (GdB).
Page 9
CHYLiNSKIO POSTPOZICINIŲ VIETININKŲ SISTEMA | 41
StB de kom till graven när solen gick upp
GdB de kom till graven när solen gick upp
Några meningar längre fram beskrivs hur lärjungarna, efter att ha kommit till gravplatsen, går in i själva graven:
Mk 16,5 ChNT Och när de hade gått in i graven, såg de en ung man sitta på högra sidan (bänken)
StB Och sedan de gått in i graven / såg de en ung man / sittande till höger
GdB Och när de hade gått in i graven / såg de en ung man sitta på högra sidan
Dessa exempel motsäger inte antagandet att illativ anger riktning när rörelsens slutpunkt är inne i ett objekt, medan allativ anger en plats vid objektet som rörelsens slutpunkt. Man bör dock notera att denna betydelse saknar motsvarighet i systemet av statiska lokalkasus, eftersom adesiv inte har betydelsen ’befintlig vid ett objekt’. Detta har redan uppmärksammats i litteraturen (Gelumbeckaitė 2002:120), och Chylinskis data bekräftar det. I Chylinskis språk uttrycks motsvarande betydelse med prepositionen pas med ackusativ2:
Jn 20,11 ChNT Men Maria stod utanför vid graven och grät; medan hon grät, tittade hon in i graven
StB Och Maria stod utanför vid graven / gråtande. När hon sedan grät / böjde hon sig in i graven
GdB Men Maria stod vid graven utanför och grät. Och när hon grät / böjde hon sig in i graven
Lk 24,22 ChNT Men några kvinnor från vår krets har också gjort oss bestörta: de var tidigt på morgonen vid graven
StB Men också några kvinnor bland oss har bestört oss, de som tidigt på morgonen vid graven hade varit
GdB Men också några kvinnor bland oss har oroat oss, de som tidigt på morgonen vid graven hade varit
2Prepositionen pas förekommer sammanlagt 41 gånger i ChNT: 26 gånger tillsammans med substantiv utan animacitetsdrag (inanimata), och 15 gånger tillsammans med personbetecknande substantiv (animata) eller deras pronominella ersättningar. När prepositionen pas används med en personbeteckning låg dess betydelse sannolikt nära adesivens, eftersom vi finner: idad hume → ume ßyrdies at ßliktu Wießpatiep → paſ Wießpati ChNT (Apd 11,23); met een voornemen des herten by den Heere souden blijven (StB); w przedsęwzięciu serca trwali przy Panu (GdB). I övrigt motsvaras adesiven Wießpatiep nästan alltid av konstruktionen in den Heere ‘èv χωρίῳ’, jfr kalbedami draƒew Wießpatien ChNT (Apd 14,3), vrymoediglich sprekende in den Heere (StB), beſpiecżnie mowiąc w Panu (GdB); gjate vienok Dievuy CHriſtujiep Jeſujiep Wießpatien mufi ChNT (Rom 6,11), maer Gode levende zijt in Christo Jeſu / onſen Heere (StB), áłeſcie żywymi Bogu w CHryſtuſie IEſuſie PAnu náßym (GdB) och så vidare. Det fanns utan tvivel vissa skillnader mellan adesiven och prepositionsfrasen med pas; adesiven används när det handlar om att bo i någons hus, och en sådan nyans märks också i 2 KOR 5,8: gieydżiame → welijame giwent iß → nog kuna, ó giwent Wießpatien (ChNT), hebben meer behagen om uyt het lichaem uyt te woonen / ende by den Heere in te woonen (StB), wolemy ráčey wyniść z ciała / á iść ná mięßkanie do Pana (GdB). Det verkar som om Chylinskis skilde mellan ”att (bo) hos någon” som en variant av inessiv och ett tillfälligt, temporärt ”att vara vid (bredvid) något” – den senare betydelsen återges med en konstruktion med prepositionen pas.
Page 10
42 |
Gina Kavaliūnaitė
Om det inte finns något statiskt kasus som betyder ”att befinna sig vid något”, finns det inte heller någon anledning att anta att allativen, utöver riktningsbetydelsen, också skulle beteckna ”att befinna sig vid något” som rörelsens slutpunkt. Det är mycket rimligare att anta att allativen betecknar en plats som rörelsens mål. Platsen beskrivs i förhållande till ett visst referensobjekt (reference object), men kasuset preciserar inte om rörelsens slutpunkt ligger inom detta objekt eller inte. En liknande betydelse uttrycks också av den nederländska originaltextens preposition naer (tot), liksom tyskans nach, zu, engelskans to och så vidare.
Denna tolkning bekräftas också av bruket av formerna eldijos, eldijon. Här är förhållandet mellan antalen ett annat än för graban, grabop: ilativen av ordet eldija förekommer 19 gånger³, medan allativen förekommer endast två gånger (Joh 6,19 och APD 20,13). Exemplen visar att de flesta beläggen på ilativ hänger samman med verb som har prefixet į-. Till ilativen eldijon i Chylinskis NT fogas verben įeiti (12 fall), įžengti (2 fall), įimti (1 fall). Samma slags rörelse med en slutpunkt inne i objektet uttrycks av den nederländska originaltextens preposition in. Där den nederländska texten har naer används i ett fall allativ:
APD 20,13 ChNT Men efter att ha gått först till eldyofp seglade vi till Asson StB Maer wy / voor uyt na het ſchip gegaan zijnde, voeren af naar Aſſon GdB My przɣβędβy wprzod do okrętu / puścilimy się do Aſſonu
Av hela meningen framgår i detta fall att Paulus följeslagare inte bara når platsen där deras skepp ligger, utan också går ombord på det för att segla vidare. Detta var rörelsens mål, men det uttrycks inte att man passerar objektets gräns (går ombord på skeppet). På ett annat ställe, där den nederländska originaltexten har prepositionen naer, används dock ilativ:
APD 20,38 ChNT och följde honom eldyon StB ende ſy geleydden hem na het ſchip GdB Y prowadźili go do okrętu
Den här gången beaktas också det sista rörelsesteget, att gå ombord på skeppet. Det verkar som om det lativiska kasussystemet gjorde det möjligt för Chylinski att i sådana fall som rörelsens mål använda antingen ett generaliserat lativiskt kasus, som anger referensobjektet, eller ett icke-inre kasus, som anger en punkt inne i referensobjektet som rörelsens mål. Han kan ha grundat sitt val på den preposition som används i den nederländska texten, men gjorde inte så överallt. Det finns alltså inget fullständigt beroende av den konstruktion som förekommer i den nederländska texten. De nederländska konstruktionerna med naer och betydelserna hos den litauiska allativen liknade helt enkelt varandra.
3 I själva verket 20 gånger, men i ett fall (Joh 6,16) sannolikt av misstag, eftersom originalet har na zee ’vid havet’: Mokityney jo nuejo eldyon (ChNT); gingen ſijndecipſelen af na de zee (StB); ʒłtapili ucżniowie jego do morża (GdB). Även om ilativ i Joh 6,17 används vid översättning av en konstruktion med prepositionen in: Jr ieję eldyon (ChNT); Ende in het ſchip gegaan zijnde (StB); A wſtapiliſy w łodź (GdB).
Page 11
CHYLINSkIO POSTPOZICINIŲ VIETININKŲ SISTEMA | 43
När en plats beskrivs inte utifrån ett referensobjekt, utan ett substantiv med mer abstrakt betydelse används direkt plats, bör motsättningen mellan ”vistelse inuti” och ”vistelse intill något” neutraliseras. I Chylinskis text är emellertid formerna vieton och vietosp belagda: den första formen betonar att målet nås, medan den senare endast anger riktning (det är oklart om målet kommer att nås):
Mark 14,32 ChNT Atajo tada wieton [kuriōs wardas buwo → wadynamon Gethlemane StB Ende ɫy quamen in een plaetje / welcker name was Gethlemane GdB Y Prʒyšli ná miejʒce ktore ʒwano Getſemáne G καὶ ἔρχονται εἰς χωρίον οὗ τὸ ὄνομα Γεθσημανί
Fil 3,14 ChNT ó ɫiekdamas to kas ira prieb, wiju → begu pažymetoɫp wietosp užtąsymiɫop pabałkima Diewo StB ende ɫtreckende my tot het gene dat voren is / jage ick na het wit / tot den prijs der roepinge Gods GdB á do tego się co prʒede mna jeft ɫpieją / bieżę do krefu ku ʒáktądowi powołania onego Bożego G τοῖς δὲ ἔμπροσθεν ἐπεκτεινόμενος, κατὰ σκοπὸν διώκω εἰς τὸ βραβεῖον τῆς ἄνω κλήσεως τοῦ θεοῦ
De rikligt förekommande konstruktionerna i ChNT med illativ och allativ av abstrakta substantiv skulle endast i ringa grad kunna förändra eller komplettera de definitioner som erhållits genom att undersöka konstruktioner med konkreta substantiv. Om vi betraktar antagandet att allativen betecknar platsen som vistelsens mål, när slutpunkten inte anges, som riktigt, skulle vi lätt kunna förklara varför det finns en så stor mängd allativformer av abstrakta substantiv. Målbetydelsen anger inte om målet har nåtts helt eller om man endast har närmat sig det, till exempel:
1 Thess 4,7 ChNT Nepaɫaukite neg mus Die wag neczyſtatoɫp, bet ʒwentibeɫp StB Want God en heeft ons niet geroepen tot onreynigheyt / maer tot heylighmakinge GdB Bo nas nie powołał Bog ku nieczyſtości / ále ku poświęceniu
Hebr 6,11 ChNT Men vi önskar att var och en av er visar samma iver för att nå full visshet om hoppet ända till slutet StB Maer wy begeeren / dat een yegelicx van u deſelve neerſtigheyt bewiſje / tot de volle verſekerheyt der hope / tot den eynde toe GdB A ʒądámy/ áby káždy ʒ was toʒ ɫtáránie pokázował / ku nábyćiu ʒupełney nadźieje áż do końcá
2 Thess 3,5 ChNT Bet wieɫpato teredo ɫyrdio jufų meyeɫp dziewo, ir kantribeɫp Chriſtufo StB Doch de Heere rechte uwe herten tot de liefde Gods / ende tot de lijdtſaemheyt Christi
Page 12
44 |
GINA KAVALIŪNAITĖ
GdB
A PAN niech ſpráwuje ſercá wáſbe ku miloſći Bożej / y ku čierpliwemu ćzekawániu Chryſtuſá
2Kor 9,11
ChNT
Idand butumbite bagoteŋ wifame wiſokioſp gieribeſp → gieradeiſteſp, kuria → kuriÿ per mug daro dekudaryma diewop
StB
Dat ghy in alles rijck wordet tot alle goetdadigheyt / welcke door ons werckt dancklegginge tot Godt
GdB
A Byśćie ӡ každey míary byli ubogáćeni ku wβelkiey proſtoſći / ktora ſpráwuje preӡ nas / áby dӡieki Bogu ćzynione były
Sammanfattningsvis kan man säga att illativ markerar en förflyttning till ett nytt, annorlunda tillstånd, medan allativ anger ett mål som kan uppnås eller inte. Denna beskrivning motsvarar samma schema som presenterades vid redogörelsen för konstruktioner med konkreta substantiv. I varje enskilt fall hjälpte den nederländska texten Chylinski att välja den ena eller andra tolkningen (och följaktligen det ena eller andra kasus), eftersom den använde prepositionerna in (återgivet med illativ) eller tot (återgivet med allativ). Det grekiska originalet har vanligen samma preposition eis i samtliga fall, vilket inte kunde ge Chylinski någon grund för att välja mellan de två kasusen. Valet av den ena eller andra tolkningen återspeglas ofta redan i verbets tillagda prefix, till exempel är prefixet į- naturligt förknippat med illativ:
Mt 25,21
ChNT
Jeyk linxmiben Wieβpatieç tawo
StB
Gaet in in de vreughde uwes heren
GdB
wnidӡ do rádosći páná twego
G
εἴσελθε εἰς τὴν χαρὰν τοῦ κυρίου
1Tim 6,9
ChNT
Men de som vill bli rika faller pagundyniman → i frestelse och (i) ∠ i ≥ snaror
StB
Doch die rijck willen worden / vallen in verſoeckinge / ende [in] den ſtrick
GdB
Bo ktoryӡ chcą bogátymi bydӡ / wpadają w pokubienie / y w sidło
G
Men de som vill bli rika faller i frestelse.
Sådana illativ kan betraktas som verbstyrda: de knyts till verb som betecknar en övergång till ett annat tillstånd (inte av en slump har de prefixen į-, at-). Allativ av abstrakta substantiv styrs vanligtvis inte av verb⁴, utan fungerar som målsadverbial:
4
Det finns naturligtvis fall då allativ kan betraktas som verbstyrd, till exempel med verb som har prefixet pri-, exempelvis Luk 9,62: Zednaǧ kurſey prydeſi ſąka ſawo jungop (ChNT); Niemand die ſijne hant aen den ploegh ſlaet (StB); Žaden ktoryby pryłoӡył rękę ſwoję do pługa (GdB).
Page 13
CHYLIŃSKIO POSTPOZICINIŲ VIETININKŲ SISTEMA | 45
Ef 1,14
ChNT
Som är löftet om arvedelen → vår arvedel, igitop iβ<pirkimop> → till återlösning och till hans härlighets lov
StB
Den som är pant på vårt arv / till den vunna återlösningen / till pris för hans härlighet
GdB
Som är pant på vårt arv / till den vunna egendomens återlösning / till hans härlighets lov
G
vilket är en handpenning på vårt arv, till återlösning av egendomen, till lovprisning av hans härlighet
1 Pt 1,22
ChNT
Efter att ni har renat era själar [...] till uppriktig broderlig kärlek
StB
Efter att ha renat era själar [...] till uppriktig broderlig kärlek
GdB
Ponieważeście duβę wáβe oczyścili [...] ku nieobłudney bráterſkiey miłości
Denna mer abstrakta betydelse av ändamål motsvarar den riktningsbetydelse som konstaterats i fråga om konkreta substantiv, medan betydelsen av övergång till ett nytt tillstånd motsvarar betydelsen av att tränga in i objektets inre. Motsättningen mellan illativ och allativ kan formuleras så här: båda kasus betecknar riktning, men illativ har ett ytterligare semantem – det betecknar också att objektets gränser överskrids och att man tränger in i objektets inre. Allativ betecknar objektet som mål för riktningen (rörelsen), men preciserar inte om objektets gränser kommer att överskridas och rörelsens slutpunkt kommer att befinna sig inuti objektet eller inte. Jämfört med de hittillsvarande definitionerna av illativets och allativets funktioner skiljer sig denna beskrivning med avseende på markering⁵. De hittillsvarande definitionerna beskrev motsättningen mellan illativ och allativ som symmetrisk (ekvipollent): rörelsens slutpunkt är inuti objektet (illativ) eller inte inuti det (allativ) (jfr Zinkevičius 1980: 254–261; Range 1995: 96–102). I själva verket är allativ omarkerat i detta avseende. Till skillnad från illativ, som entydigt anger att slutpunkten befinner sig inuti objektet, ger allativ ingen sådan information. Rörelsens slutpunkt befinner sig ofta vid objektet, men detta är inte ett betydelsekännetecken hos allativ. Typologiskt sett är en sådan semantisk relation mellan iativa kasus ett helt vanligt fenomen. Ett gott exempel är de engelska prepositionerna to och into: den första anger objektet som rörelsens mål, och denna egenskap ingår också i betydelsen hos prepositionen into; detta återspeglas i att själva prepositionen to ingår som beståndsdel i prepositionen in-to. Den senare är den markerade medlemmen i motsättningen, eftersom den till den gemensamma betydelsen hos prepositionen to dessutom lägger till prepositionen in allativa betydelse.
Nu kan vi precisera förhållandet mellan illativ och allativ i fråga om animacitet. I detta fall har animacitet, till skillnad från vad som konstaterades vid undersökningen av inessivets och adessivets bruk, ingen avgörande betydelse för kasusdifferentieringen. När det gäller den markerade illativen är kasusets semantik uppenbarligen dåligt förenlig med animacitet, sannolikt därför att kasusets betydelse – en rörelse vars slutpunkt befinner sig inuti något slags rumsobjekt – vanligtvis inte tillämpas på levande varelser.
5 Endast Hamp (1997) uppmärksammar skillnaden i markering.
Page 14
46
GINA KAVALIŪNAITĖ
Detta gäller vanligtvis inte levande varelser (även om ett metaforiskt uttryck som kitan žmogun neįlisi är fullt möjligt i nutida dialekter). Att det saknas en direkt koppling visas dock av att allativ används med substantiv som saknar animacitetsdrag. Allativets betydelse har inget samband med animacitetshierarkin.
Med allt detta i åtanke kan man hävda att förhållandet mellan statiska och dynamiska lokalkasus är asymmetriskt. Som konstaterats i den föregående artikeln bygger motsättningen mellan inessiv och adessiv på animacitet, inte på den betecknade spatiala relationen. Valet beror alltså på substantivets kategoriska egenskaper. Om så är fallet är inessiv och adessiv i grunden inte olika kasus. Detta bekräftas också av rent morfologiska fakta. Som nämnts i litteraturen kan inessiv och adessiv användas i en och samma nominalfras; exempelvis kan, av två ord vars syntaktiska relation (t.ex. adjektiv till substantiv) kräver kongruens, det ena ha inessivform och det andra adessivform. Sådana fall är belagda i Daukšas Postilė:
nė regi Dwasios s. žmogup atgimdėtame DP 25535–36
žmonele bediewiufém͂p ir neybtikumūlémp DP 4452–53
(Exemplen citeras efter: Palionis 1967: 170)
Exempel på fall där adessiv och inessiv används i en och samma nominalfras finns också i Chylinskis språk:
Ef 4,6
ChNT
Wienų Diewaś ir Tewaś wifu, kurſey yra and wilo, ir per wiś, ir juſimp wiſoſe
StB
En Gud och Fader för alla / som är över alla / och genom alla / och i er alla
GdB
Ieden Bog y Ocėc wʒbyſtikich / ktory jeft náde wʒbyſtko / y po wʒbyſtikich / y we wʒbyſtikich was
Detta innebär att inessiv och adessiv är varianter av samma kasus. Adessiv är en variant av inessiv som är karakteristisk för nominalord med animacitet. Formellt sett omfattar adessivens markör även inessivens markör som en beståndsdel, och för kongruens räcker det att nominalordet är markerat med den inessivmarkör som är gemensam för båda varianterna. På så sätt bildas nominalfraser där endast ett led har markören för det kasus som tilldelats hela frasen. Denna typ av kasusmarkering, som är helt vanlig i agglutinerande språk, är annars inte typisk för litauiska. Postpositionella lokativ används vanligen som alla kasus – alla led i den nominala frasen brukar vara kasusmarkerade (t.ex.: anon eldyon ChNT Jn 6,22; top katnop ChNT Mk 11,23; neweydamayniβkoβp broliβkoβp meitęβp ChNT 1PETR 1,22; tump źmoniump ChNT APD 28,26 osv.). Därför är de fall där adessivens andra markör -p(i) visar sig vara fakultativ och där användningen av inessiv vid sidan av adessiv uppfyller kongruenskraven verkligen betydelsefulla och vittnar om den särskilda närheten mellan inessiv och adessiv. Förhållandet mellan illativ och allativ är helt annorlunda. De är utan tvivel olika kasus. Sett till kasusens semantik utgör de en tydlig motsättning. Därför kan ett och samma nominalord ha båda kasusformerna, illativ och allativ, och mellan dem finns en semantisk
Page 15
CHYLINSKIO POSTPOZICINIŲ VIETININKŲ SISTEMA | 47
motsättning som kan hänföras till själva kasusen, eftersom den inte grundar sig på nominalordets kategoriska egenskaper.
”Man observerar att (I) illativ förekommer tillsammans med lokativ och (II) allativ med adessiv, beroende på stammens betydelse: vid icke-levande ortsnamn – (I), vid levande (särskilt personbetecknande) ord och personnamn – (II). Det finns däremot ingen stam som både bildar loc[ativus] och ill[ativus], liksom ade[ssivus] och all[ati-vus]. I praktiken har vi alltså att göra med två par former med isofunktionell funktion och komplementär distribution, reglerad av substantivets semantik.”
Den första delen av detta påstående om inessiv och adessiv är helt riktig, men den andra delen – om illativ och allativ – bekräftas inte av Chylinskis språkdata. Huruvida Smoczyńskis generalisering om användningen av illativ och allativ kan tillämpas på språket i andra äldre skrifter eller på de litauiska dialekter där det ännu finns rester av postpositionella lokativ, tas inte upp till bedömning i denna artikel.
Atsižvelgiant į šio ir ankstesnių straipsnių (Kavaliaūnaitė 2001, 2002) duomenis, Chylinskio NT vertime vartojamų postpozicinių vietininkų sistemą galima apibūdinti taip: funkciniu požiūriu ši sistema iš esmės yra trinarė, t. y. ji susideda iš trijų funkciškai (linksnių semantikos atžvilgiu) diferencijuotų linksnių. Vienas, statinis, turi du vardažodžio kategorinių savybių sąlygojamus variantus – inesyva (gyvumo požymio neturintiems vardažodžiams) ir adesyva (gyvumo požymį turintiems vardažodžiams). Pagal požymį „statiškas: dinamiškas“ (arba „vieta: kryptis“) jam galima priešinti du linksnius: iliatyvą, kuris be bendros krypties reikšmės turi dar „įsiveržimo į objekto vidų“ reikšmę, ir aliatyvą, kuris turi tik bendrą krypties reikšmę, be papildomo „išorinės lokalizacijos“ (lokalizacijos prie objekto) semos. Šį linksnį būtų tiksliau vadinti „liatyvu“ negu „aliatyvu“. Schematiškai ChNT vartojamų postpozicinių vietininkų sistemą galima pavaizduoti taip:
SCHEMA 1. LOKATIVSYSTEMET I CHYLINSKIS SPRÅK
Page 16
48 |
GINA KAVALIŪNAITĖ
Som framgår skiljer sig resultaten av den funktionella analysen från den bild av lokativsystemets struktur som man skulle kunna få genom att mekaniskt överföra de morfologiska kännetecknen till den semantiska nivån. Till synes är systemet med postpositionella lokativformer fyrdelat och symmetriskt. Det bygger på två kännetecken: befintliga och riktade kasus ställs mot varandra, medan lokativformer för inre respektive yttre läge skiljs åt enligt det andra kännetecknet. I själva verket finns den sistnämnda semantiska motsättningen inte i Chylinskis språk. Betydelsen av yttre lokalisering (”befinnande intill något föremål”) är oväsentlig, eller också kan den helt saknas.
FÖRKORTNINGAR
ChNT – CZESŁAW KUDZINOWSKI, JAN OTRĘBSKI, red., Biblia litewska Chylińskiego. Nowy Testament 2, Tekst, Poznań: Zakład Narodowy im. Ossolińskich, 1958.
G – NESTLE-ALAND, Hrsg., Novum Testamentum Graece, 27. Aufl., Stuttgart: Deutsche Bibelgesellschaft, 1975.
GdB – Biblia święta, Tho jest, Księgi Stárego y Nowego Przymierza z Żydowskiego y Greckiego Języka ná Polski pilnie i wiernie przetłumáczone [...], [Dantzig], 1632.
StB – Biblia, Dat Is De gantſche H. Schrifture, vervattende alle de Canonijcke Boecken des Ouden en des Nieuwen Testaments. Door laſt der Hoogh-Mog: Heeren Staten Generael van de Vereenighde Nederlanden [...] Uyt de Oorspronckelijcke talen in onse Nederlantsche tale getrouwelijk over-geſet [...] ende Door gemeene ordre der Nederlandſche Kercken verbetert van Druckfauten en Misſtellingen die in den Eersten Druck gevonden worden. I Amsterdam, tryckt hos änkan efter salig Paulus Aertſz van Ravesteijn [...] år 1657.
TECKEN
[...] kupur
människa[en] återställd förkortning
→ märkligt i
⌜ början på rättelsen
∠ överstruket〉 överstruket
LITERATŪRA
GELUMBECKAITĖ, J. 2002: Linksnių ir prielinksnių konstrukcijų sintaksė Jono Bretkūno Biblijos Evangelijoje pagal Luką, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla. (Opera Linguistica Lithuanica, 1.)
HAMP, E. P. 1997: The in- and ad-forms of case in XVI and XVIII c. Baltic. Baltistica 32 (1), 40.
KAVALIŪNAITĖ. G. 2001: Adesyvas Chylińskio Naujojo Testamento vertime. Acta Linguistica Lithuanica 45, 93–111.
KAVALIŪNAITĖ, G. 2002 [2003]: Die postpositionalen Lokalkasus in Chylinskis’ Übersetzung des Neuen Testaments. Linguistica Baltica 10, 81–97.
KUDZINOWSKI, Cz. 1964: Biblia Litewska Chylińskiego. Nowy Testament 3, Indeks, Poznań: Państwowe Wydawnictwo Naukowe.
LAIGONAITĖ, A. 1957: Pašalio vietininkai dabartinėje kalboje. Lemchenas, Ch., red., Kai kurie lietuvių kalbos gramatikos klausimai, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 21–39.
PALIONIS, J. 1967: Lietuvių literatūrinė kalba XVI–XVII a., Vilnius: Mintis.
RANGE, J.-D. 1995: Allativ und Adessiv in altlitauischen Texten des 16. Jahrhunderts. Linguistica Baltica 4, 96–102.
SMOCZYŃSKI, W. 2001: Przypadki lokalne języków bałtyckich. Id., Język litewski w perspektywie porównawczej, Kraków: Wydawnictwo Uniwersytetu Jagiellońskiego, 214–216.
Page 17
CHYLINSKIO POSTPOZICINIŲ VIETININKŲ SISTEMA | 49
ZINKEVIČIUS, Z. 1980: Lietuvių kalbos istorinė gramatika, Vilnius: Mokslas.
ZINKEVIČIUS, Z. 1982: Lietuvių kalbos postpoziciniai vietininkai. Baltistica 18 (1), 21–38.
