ACTA LINGUISTICA LITHUANICA

L (2004), 11 – 24

Folkliga växtnamn som förknippas med växternas läkande egenskaper

AURELIJA GENELYTĖ

Lietuvių kalbos institutas, Vilnius

Artikeln behandlar litauiska fytonymer (växtnamn) som bygger på de läkande egenskaper som tillskrivs de berörda växterna. Materialet hämtas både från skrifter och från levande dialekter. Växtnamnen som diskuteras i artikeln innehåller (a) namn på människokroppens organ och kroppsvätskor, (b) namn på sjukdomar som växterna i fråga antas bota och (c) ord som betecknar symtom på sådana sjukdomar. Växtnamn av denna typ används fortfarande i stor utsträckning i de moderna litauiska dialekterna, men deras utbredningsområde är vanligtvis begränsat.

1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Sedan urminnes tider har människor behandlat sjukdomar och krämpor med olika medicinalväxter. I Litauen är traditionerna inom folkmedicin och örtmedicin mycket gamla. Enligt botaniker växer det över 2 000 medicinalväxter i vårt land (Puidokas 2002: 4), så det är fullt förståeligt att många av Litauens landsbygdsbor under 1800- och 1900-talen hade vissa kunskaper om behandling med örter – det hörde till vardagen. Nästan varje liten ört betraktades som ett läkemedel: Visos žolės vaistai, tik reikia žinot, kas nuo ko DJ (LKŽ_k). Tik smilga ne vaistas, o tei[p] visos žolės gydo PnMŽ (LKŽ_XVII 947). Enligt R. Trimakas dominerade folkliga behandlingsmetoder på den litauiska landsbygden i slutet av 1800-talet. Officiella medicinska tjänster användes sällan; när någon blev sjuk föredrog man att anlita örtmedicinare (ibland också kloka gummor), och dessa personer hade betydande auktoritet i bygemenskapen. Enligt författaren fanns det till och med en särskild arbetsfördelning mellan könen: folkmedicinsk kirurgi och veterinärmedicin betraktades som manliga sysslor, medan örtmedicin sågs som en kvinnlig syssla (Trimakas 2001: 19). I den vetenskapliga litteraturen behandlas det omfattande materialet om folkmedicin och folkvetenskaplig veterinärmedicin ofta ur olika perspektiv, eftersom det kan utgöra studieobjekt för flera discipliner – antropologi, biologi, etnologi, folkloristik, medicin, farmaci och till och med lingvistik. Äldre kvinnor på landsbygden känner fortfarande till många medicinalväxter och benämner dem med sina egna dialektala namn, som man inte hittar vare sig i botaniska handböcker eller i vetenskapliga växtbeskrivningar. Folkliga fytonymer (jfr grek. φυτóν ’växt’) är fullt begripliga för lokalbefolkningen och har bevarats ända till våra dagar genom att föras vidare från generation till generation, eftersom örtmedicinarnas samlade kunskaper inte betraktades som hemliga (till skillnad från de löften som de kloka gummorna gav); de övertogs av den som var mer intresserad av detta eller hade fallenhet för att samla örter (Trimakas 2001: 19). Tusentals målande folkliga växtnamn används i det levande språket (exempelvis har över 800 folkliga fytonymer med olika rötter upptecknats enbart i de nordpanevėžiškiska dialekterna). Ofta kallas samma växt med olika namn inte bara i olika dialekter utan även i olika byar, eftersom

12 |

A U R E L I J A G E N E L Y T Ė

språkanvändarna lägger märke till olika särskiljande drag hos växten, det vill säga att profilperspektivet (betraktelsesättet) skiljer sig åt i kunskapsprocessen och blir betydelsefullt i en viss situation när ett föremål eller fenomen identifieras. I nomineringsprocessen är profilering särskilt viktig, det vill säga en viss specifik uppfattning av ett föremål, grundad på en eller annan egenskap, särart, funktion och så vidare, alltså en viss kategorisering av föremålet och dess hänförande till den ena eller andra kategorin (Gudavičius 2000: 50). I det levande språket används förhållandevis få namn som hänvisar till växters läkande egenskaper. Den största delen av de fytonymer som används i dialekterna utgörs av namn baserade på växternas yttre kännetecken (namn som beskriver formen och färgen på växternas blommor, blad eller frukter, deras likhet med något attribut i verkligheten och så vidare). Eftersom människor tenderar att uppfatta hela världen genom bilder dominerar även i växtnamnens nominativa system namn som bygger på visuella kännetecken. Dessutom håller den äldre landsbygdsgenerationen från början av 1900-talet, som kände till många medicinalväxter och visste vilken ört som botade vilken sjukdom och namngav många växter efter deras läkande egenskaper, på att dö ut. Men vid insamling av etnologiskt material om folkmedicin och uppteckning av folkliga växtnamn i litauiska dialekter har också flera tiotal fytonymer dokumenterats (oftast namn på medicinalväxter) som anger en viss växts specifika läkande egenskaper. Det material som författaren samlat in från dialekterna samt uppgifterna i LKŽ och LKŽₖ visar att folkliga fytonymer som förknippas med växters läkande egenskaper kan delas in i flera betydelsegrupper.

2. F Y T O N Y M E R B I L D A D E A V B E N Ä M N I N G A R P Å M Ä N N I S K O K R O P P S D E L A R

Två grupper av sådana namn kan urskiljas.

2. 1. Fytonymer vars grundord anger vilken kroppsdel som behandlas:

2.1.1. öga: akėlė (Šlu – ²LKŽ₁ 52)¹, akisopai (LBŽ 139 [PN]), akišvietė (LBŽ 139), akišvita (LBŽ 139 [P]), akšvita (P – ²LKŽ₁ 87), akutė (LBŽ 139) ’akišvietė’ (Euphrasia) – inom folkmedicinen har ögonsjukdomar sedan gammalt behandlats med ett avkok av örten (LBŽ 139; VA 1973: 31);

2.1.2. öra: ausgyda (P, LBŽ 45 – ²LKŽ₁ 500), ausiagydė (LBŽ 45, RŠ – ²LKŽ₁ 500), ausigydė (LBŽ 45, BŽ 40 – ²LKŽ₁ 500) ’akenis’ (Ballota) – medicinalväxt vars avkok används för att behandla öronsjukdomar (LBŽ 45; LVAS 1941: 16);

2.1.3. mjälte: blužniažolė (J, K, LBŽ 88 – ²LKŽ₁ 957), blužniažolė (LL 228 – ²LKŽ₁ 957), blužnies žolė (D.Pošk – LKŽₓₓ 959) ’blužnutė’ (Chrysosplenium) – avkoket används mot mjältsjukdomar (LBŽ 88); blužnpapartis (P, LBŽ 35 – ²LKŽ₁ 957) ’kalnarūtė’ (Asplenium) – örten användes förr för att behandla mjältsjukdomar (LBŽ 35); växtnamnet har också en motsvarighet i klassiska språk, jfr grek. σπλήν ’mjälte’;

2.1.4. tand: dantgalba (LBŽ 237 [P]) ’skėstukas’ (Odontites) – infusionen används som läkemedel mot tandvärk (LBŽ 237); dantvyra (LBŽ 178 [P]) ’debesylas’ (Inula) – ett avkok av rötterna stärker tandköttet (VA 1973: 79);

¹I artikeln markeras de fytonymer som i LKŽ, LKŽₖ eller andra källor anges med accenttecken.

LIAUDIŠKI AUGALŲ PAVADINIMAI

13

2.1.5. njure: inkstaglobė (P, LBŽ 247 – LKŽᵥ 171) ‘sienażolė’ (Parietaria) – en medicinalväxt som användes för att behandla njursjukdomar (LBŽ 247; LVAS 1941: 62);

2.1.6. hals: kaklažolė (LBŽ 57 [Brž, Pn], RTN – LKŽᵥ 92), kaklinėlis (LBŽ 57 [Pn] – LKŽᵥ 93), kaklinyčia (LBŽ 57 [Brž] – LKŽᵥ 93), kaklinykas (Lš – LKŽᵥ 94) ‘paprastoji juodgalvė’ (Prunella vulgaris) – inom folkmedicinen gurglar man halsen med ett avkok på örten (LBŽ 58; VA 1973: 128; Jankevičienė 1987: 154): När halsen blir dålig ska man dricka te på kaklinykų Lš (LKŽᵥ 94);

2.1.7. ben: gyvakaulė (Mt – LKŽₘₘₘ 361), gyvakaulis (LBŽ 338), kaulažolė (J, LBŽ 338, Kp, Pc – LKŽᵥ 431; Pnm – LKŽₖ), kaulažolė (Varn, Šd – LKŽᵥ 431; Gdr – LKŽₖ), kaulažolynis (J, LBŽ 338 [Rk], NdŽ, Švnč, Ds – LKŽᵥ 431), kaūžolis (LBŽ 338 [P], Ak, NJ, Ds – LKŽᵥ 431; Pnm – LKŽₖ), kaūliašaknis (Pnm – LKŽₖ), kaūliažolė (Pnm – LKŽₖ), kaūliažolynis (Gmž, Ktk, Trgn – LKŽᵥ 432), kaūliažolis (Ds – LKŽᵥ 432; Pnm – LKŽₖ), kaūliažolis (Gdr – LKŽₖ) ‘vaistinė taukė’ (Symphytum officinale) – växtens stötta rötter används för att behandla benbrott (LBŽ 338; VA 1973: 359; VAK 1976: 688): När benet brutits brukade gamla kvinnor behandla det med kaulažolis Ds (LKŽᵥ 431). Kaulažolynį lägger man på när en människa blir sjuk i benen, får bensjukdomar Ds (LKŽᵥ 431). Kaūliašaknis blommar vitt. Man gräver upp den, dess rot finns där, här är bara dess blommor. Man måste gräva upp den och riva den och binda om. Så, när det gör ont, när någon har brutit ett ben, binder man om det, så läker det snabbare Pnm (LKŽₖ). Liknande motivering av växtnamn finns också i andra språk: latinets Symphytum är bildat av grek. συμφυῶ ‘växa samman’; jfr tyska Beinwell, engelska boneset, polska żywokost;

2.1.8. lever: kepingelbė (P, LBŽ 22 – LKŽᵥ 581), kepenių žolelė (LBŽ 22) ‘triskiautė žibuoklė’ (Hepatica nobilis). Detta är ett lån från grekiskan, jfr grek. ἧπαρ, ἥπατος ‘lever’ – växtens treflikiga blad påminner till formen om levern². Samma namnmotivering återfinns i många andra språk: tyska Leberblümchen, engelska liverwort, ryska печеночница;

2.1.9. blod: kraujo žolė (D.Pošk, P, Sd – LKŽₓₓ 960), kraujanosė (LBŽ 5 [Brž]), kraujanošis (LBŽ 5 [Pn], DŽ, Dkk, Šmn – LKŽᵥᵢ 461), kraujiēs (LBŽ 5 [Švnč] – LKŽᵥᵢ 463), kraujińinkas (kraujinykas) (BŽ 107, Mr, LBŽ 5 – LKŽᵥᵢ 463), kraujūtis (J, LBŽ 5, Al, Auk, Slv – LKŽᵥᵢ 466), kraužolė (NdŽ – LKŽᵥᵢ 485) ‘kraujażolė’ (Achillea) – preparat av blommor, blad och ört används för att stoppa olika slags blödningar och ökar blodets koagulering (LBŽ 6; VA 1973: 163; VAK 1976: 16; VAA 1983: 58; Jankevičienė 1987: 140): Stoppa näsan med kraujanosiais, så upphör blödningen Dkk (LKŽᵥᵢ 461). Ge mig kraujanosio – det blöder förskräckligt Ut (LKŽᵥᵢ 461). För att hejda blodet lägger man kraujučių på såret Auk (LKŽᵥᵢ 466). Lägg på kraujučio, så slutar blodet rinna Slv (LKŽᵥᵢ 466); kraujo duobelė (LBŽ 310 – LKŽᵥᵢ 462), kraujašaknė (TRGN – LKŽᵥᵢ 462), krau jelis (TRGN – LKŽᵥᵢ 463), krauji nis (TRGN – LKŽᵥᵢ 463), kraujotenis (LBŽ 310 [I]), kraujótraukis (IM 1862, 31, LBŽ 310 [I] – LKŽᵥᵢ 465), kraujūtis (BŽ 218, LBŽ 310, NdŽ – LKŽᵥᵢ 466), kraustaba (P, LBŽ 310 – LKŽᵥᵢ 472), krau žolė (J, Kair – LKŽᵥᵢ 485) ‘kraujalakė’ (Sanguisorba) – folk använder ett avkok på örten för sår

²Enligt Lévi-Strauss ger växtarter som har något minnesvärt kännetecken, en viss form, färg eller doft, betraktaren rätt att tro och hävda att de nämnda kännetecknen visar på vissa, likaså minnesvärda men dolda egenskaper hos växterna. Därför fäster människor, åtminstone tillfälligt, uppmärksamhet vid den sinnliga förbindelsen mellan två företeelser, exempelvis att gula växtsafter botar mjältsjukdomar, att växtblommor med gul eller röd färg lämpar sig för att behandla inre organ med samma färg, att blad som liknar levern botar leversjukdomar och så vidare (Lévi-Strauss 1997: 28).

14 |

AURELIJA GENELYTĖ

för att behandla sår; infusionen dricks mot blodig diarré (LBŽ 311; Jankevičienė 1987: 172; MVAE 2002: 353): Kraużolės åt boskapen mot blod i urinen KAIR (LKŽᵥᵢ 485). Jfr växtnamn på andra språk: latinets Sanguisorba är bildat av sanguis ‘blod’, sorbere ‘suga’, – jordstammen innehåller mycket tanniner och hämmar blödning. Jfr också ryska кровохлёбка, polska krwiściąg, engelska blood-root; kraujatraukė (VRN – LKŽᵥᵢ 462), kraujazolė (VRN – LKŽᵥᵢ 462) ‘pelkinė trindažolė’ (Comarum palustre) – inom folkmedicinen används ett avkok på örten mot högt blodtryck och olika slags blödningar (VA 1973: 361): När de lägger på kraujatraukių hejdar det genast blodet VRN (LKŽᵥᵢ 462);

2.1.10. körtlar: liauktrama (P, LBŽ 317 – LKŽᵥᵢᵢ 393), liaukų žolė (LBŽ 317, AK – LKŽᵥᵢᵢ 392), liaukžolė (J, LBŽ 317 – LKŽᵥᵢᵢ 393) ‘bervidis’ (Scrophularia) – en infusion på örten används i folkmedicinen som läkemedel mot svullna körtlar (LBŽ 317; LVAS 1941: 81); liaukų žolė (GRG – LKŽᵥᵢᵢ 392), liaukažolė (LBŽ 156, GRG – LKŽᵥᵢᵢ 392), liaukažolynis (J.JABL – LKŽᵥᵢᵢ 392) ‘šliaužiančioji tramažolė’ (Glechoma hederacea): Man kokar upp den där liaukažolės (liaukų žolės) och ger den till grisarna när de har körtelsjukdom GRG (LKŽᵥᵢᵢ 392);

2.1.11. ma čica (polska macica ‘livmoder’): māčicos žolė (LBŽ 278, GRG – LKŽᵥᵢᵢ 722) ‘tikroji sidabražolė’ (Potentilla argentea) – ett avkok på örten används vid smärtsam menstruation (VA 1973: 302; MVAE 2002: 346);

2.1.12. näsa: sraujanōsė, sraujanōsė (LBŽ 6, NdŽ, LKA₁ 264 [DBK, AN] – LKŽₓᵢᵢᵢ 568), sraujanōsis, sraujanōsis (Š, LBŽ 6 [PN, RK, UT, ZR], NDŽ, K.BŪG [DS], LKA₁ 264 [RK], LEL, KP, ADM, SKP, ON, VB, AND, DKK, UT – LKŽₓᵢᵢᵢ 568), sravanōsė, sravanōsė (L 461, LBŽ 6 [BRŽ], NDŽ, LKA₁ 168 [SLČ, SKRB, KRČ], JNŠK – LKŽₓᵢᵢᵢ 570), sravanōsis, sravanōsis (L 813, LBŽ 6 [PN, RK], Š, NDŽ, LKA₁ 168 [VB], AR, SV, VŠK, RM – LKŽₓᵢᵢᵢ 570), srevanōsė (LKA₁ 168 [SK] – LKŽₓᵢᵢᵢ 577), srevanōsis, srevanōsis (LBŽ 6 [BRŽ, KLP], NDŽ, PS, GRŽ – LKŽₓᵢᵢᵢ 577), srevenōsė (LKA₁ 168 [PS] – LKŽₓᵢᵢᵢ 577), srevenōsis (LKA₁ 168 [KVT], JNŠK – LKŽₓᵢᵢᵢ 577), sriaunanōsis (LBŽ 6 [KDN, PN], NDŽ – LKŽₓᵢᵢᵢ 579), sriavanōsis (NDŽ – LKŽₓᵢᵢᵢ 580), sruvanōsis (LBŽ 6 [RK], SV – LKŽₓᵢᵢᵢ 601), straujanōsis (KRSN, ANTZ – LKŽₓᵢᵢᵢ 940), stravanōsė (LKA₁ 168 [SLČ, SKRB] – LKŽₓᵢᵢᵢ 941), stravanōsis (LKA₁ 168 [VB] – LKŽₓᵢᵢᵢ 941), strevanōsis (LKA₁ 168 [SLČ, KRČ], PS – LKŽₓᵢᵢᵢ 953) ‘paprastoji kraujažolė’ (Achillea millefolium) – inom folkmedicinen används krossad ört i stor utsträckning för att stoppa näsblod (LBŽ 6; VA 1973: 163; VAA 1983: 55; Jankevičienė 1987: 140; MVAE 2002: 202): Så snart du stoppar näsan med sraujanōsiais slutar blodet genast rinna UT (LKŽₓᵢᵢᵢ 568). Man måste plocka sravanōsių: det är mycket bra för att hejda blodet AR (LKŽₓᵢᵢᵢ 570). Straujanōsis är ett läkemedel för att hejda blodet ANTZ (LKŽₓᵢᵢᵢ 940);

2.1.13. mage: pilvýtė (P, LBŽ 220, NDŽ – LKŽᵢₓ 1029), pilvýtis (MT, BŽ 29, NDŽ – LKŽᵢₓ 1029) ‘trilapis pupalaiškis’ (Menyanthes trifoliata) – te på bladen stimulerar aptiten och förbättrar matsmältningen (LBŽ 220; VA 1973: 237; MVAE 2002: 294);

2.1.14. lungor: plaučninkas (LBŽ 287, NDŽ – LKŽₓ 89) ‘plautė’ (Pulmonaria) – te på örten används för att behandla bronkit och andra lungsjukdomar (LBŽ 287; VA 1973: 234); plaučiažolė 1) ‘pelkinis žinginys’ (Calla palustris) (LBŽ 62 [BRŽ]), 2) ‘siauralapis gencijonas’ (Gentiana pneumonanthe) (LBŽ 153) – te på växternas blommor och blad används för att behandla lungsjukdomar (LBŽ 62, 153);

LIAUDIŠKI AUGALŲ PAVADINIMAI

15

2.1.15. urinblåsa: pūslėlė (LBŽ 322, LF₃₀₈ – LKŽᵥ 1044; DGP, GDR, Klt, KZT, AKM, YL – LKŽₖ), pūslėlytė (Klt – LKŽₖ), pūslės žolėlė (AKM – LKŽₓₓ 60), pūslikė (SMLN, ŠKT – LKŽₖ), pūslýtė (GDR, Ut – LKŽₖ), pūsliukas (JSV – LKŽₖ) ‘nattnejlika’ (Silene) – avkok av örten dricks mot inflammation i urinblåsan: Pūslytės nuo pūslės gert GDR (LKŽₖ). Pūslėlytės tokios, anos nuo pūslės gert Klt (LKŽₖ). Pūslikės šlapimą sulaiko ŠKT (LKŽₖ); pūslėlė (DGP – LKŽₖ), pūsliukas (ALZ – LKŽₖ) ‘läkeblomster’ (Saponaria officinalis) – inom folkmedicinen behandlas urinblåsebesvär med avkok på såpnejlikans rötter (VA 1973: 248; MVAE 2002: 297): Arkliai suserga, šlapinas per daug, tada pūsliukų virdavo ALZ (LKŽₖ);

2.1.16. nacke: sprandadarė (LBŽ 64), sprandadora (LBŽ 64 [P]), sprandininkė (LBŽ 65 [P]) ‘nässelbladig blåklocka’ (Campanula trachelium) – ett lån från grekiskan, jfr gr. τράχηλος ‘hals’; ett avkok av växten används som läkemedel mot halsåkommor (LBŽ 65);

2.1.17. länd: strėnų žolės (Mtₙ 141, LBŽ 269, LFₙ 544 – LKŽₓₓ 960), strėnažolė (KŽ, Mt – LKŽₓₓₓ 951) ‘doftsalomonsljus’ (Polygonatum odoratum) – inom folkmedicinen används doftsalomonsljus mot reumatism; infusionen gnids in på smärtande leder och ländrygg, och bären sägs förhindra graviditet (LBŽ 269; VA 1973: 59; MVAE 2002: 63);

2.1.18. hjärta: širdžolė (Mt, BŽ 41 – LKŽₓᵢᵥ 846) ‘gentiana’ (Gentiana) – avkok på gentianarötter stärker hjärtat (MVAE 2002: 136); širdžolė (L, L 445, Rtr, Trgn – LKŽₓᵢᵥ 846), širdgloba (LBŽ 195 [P], NdŽ – LKŽₓᵢᵥ 848), širdininkas (F, LBŽ 195, NdŽ – LKŽₓᵢᵥ 849) ‘hjärtstilla’ (Leonurus) – inom folkmedicinen behandlas hjärt- och kärlneuros och kardioskleros med avkok på hjärtstillans blad; avkok på rötterna saktar ned hjärtrytmen och ökar hjärtats kontraktionskraft (LBŽ 195; VA 1973: 319; Šimkūnaitė 1994: 34; MVAE 2002: 356); širdies žolės (I, P, KlvK 82, LBŽ 78 – LKŽₓₓ 960), širdžiažolė, širdžiažolė (Brš, Alk, Nč – LKŽₓᵢᵥ 900), širdžiažolynis, širdžiažolynis (Kzt, Klt – LKŽₓᵢᵥ 900), širdžolė (F, LTR [KLTN] – LKŽₓᵢᵥ 900) ‘centaurium’ (Centaurium) – folkmedicinen använder avkok på örten för att behandla hjärtsjukdomar (LBŽ 78; VA 1973: 341; MVAE 2002: 373); širdžolė (MŽ, N, [K], F, BzBkₙᵢᵢ 18, NdŽ, KŽ, LTR [KLTN] – LKŽₓᵢᵥ 900) ‘renfana’ (Tanacetum parthenium) – förr användes te på växten för att behandla hjärtsjukdomar; širdėlė, širdytė (GDR – LKŽₖ) ‘ängsbräsma’ (Parnasia palustris) – avkok på blad och rötter används för att behandla hjärtneuros och reglerar hjärtats och blodkärlens funktion (VA 1973: 183; MVAE 2002: 232); širdūkai (Trgn – LKŽₓᵢᵥ 899), širdžiukai (LTR [Trgn] – LKŽₓᵢᵥ 900), širdžolė (NdŽ, KŽ, Trak – LKŽₓᵢᵥ 900) ‘vanlig solvända’ (Helianthemum nummularium) – inom folkmedicinen användes solvändepreparat mot hjärtsjukdomar; širdies žolės (P – LKŽₓₓ 960) ‘bittersöta gentianella’ (Gentianella amarella) – avkok på rötterna lugnar nerverna och stärker hjärtat (VA 1973:109);

2.1.19. galla: tulžiažolė ‘Sophias krassing’ (Sisymbrium sophia) (LBŽ 324 [Brž], NdŽ, LFₙ 491 – LKŽₓᵥᵢᵢ 13) – inom folkmedicinsk veterinärmedicin används avkok på örten för att behandla gallbesvär hos djur (LBŽ 324); tulžiažolė ‘silverfingerört’ (Potentilla argentea) (LBŽ 278 [Brž], NdŽ – LKŽₓᵥᵢᵢ 13); tulžiažolynis (Aps, Kzt – LKŽₓᵥᵢᵢ 13), tulžies žolės ‘blek bockrot’ (Scorzonera humilis) (LBŽ 324) – motiveringen bakom de tre sistnämnda namnen tycks vara dubbel: växterna är inte bara medicinalväxter som botar gallbesvär – alla har gula blommor, det vill säga gallans färg;

16 |

AURELIJA GENELYTĖ

2.1.20. žyvatas³: žyvatrama ‘kattfot’ (Gnaphalium) (P, LBŽ 158, NdŽ – LKŽₓₓ 825) – avkok på kattfotens ört och rötter ökar tarmens peristaltik (VA 1973: 235).

2. 2. Inte alla fyt onym er vars grundord är namn på människokroppens organ anger växtens läkande egenskaper. Ibland markerar sådana namn bara att någon del av växten till det yttre liknar organet. Följande fyt onym er anger formen på växtens blomställning: širdėlė (BZF 182, LBŽ 120, KŽ, Plšk – LKŽₓᵢᵥ 846), širdelės (Š, LBŽ 120, LFₘ 470, NdŽ, Vaižg, Nč, Brž, Ds – LKŽₓᵢᵥ 846), širdikės (LTR [Lš], DSN – LKŽₓᵢᵥ 899) ‘löjtnantshjärta’ (Dicentra); širdelės (Š, LBŽ 56, LFₘ 470, NdŽ, LMD [Brž], Vaižg, Brž, Ds – LKŽₓᵢᵥ 846) ‘vårhaverrot’ (Briza media).

Följande växtnamn anger formen på blad eller frukter: dvidantis (LBŽ 49) ‘nickskära’ (Bidens) – växtens frukter är kilformade, med 2–4 borst upptill som liknar små tänder (LFᵥᵢ 65); pūslaziedis (LBŽ 109) ‘kungsnejlika’ (Cucubalus) kallas så på grund av sina runda frukter (LFₘ 326); širdlapėliai (LBŽ 210 [Brž], NdŽ, LFᵢᵢ 543 – LKŽₓᵢᵥ 899) ‘tvåblad’ (Majanthemum bifolium) – bladen är hjärtformigt ovala (LFᵢᵢ 543); širdlapis (Mt, KŽ – LKŽₓᵢᵥ 899) ‘alant’ (Inula) – växtens övre blad omsluter stjälken med hjärtformade baser (LFᵥᵢ 57).

Även följande namn betecknar växtens yttre egenskaper, inte dess läkande egenskaper: dantžolė (Dentaria) (jfr lat. dens, dentis ‘tand’, ty. Zahnwurz, eng. toothwort, rus. зубянка, lett. zuobainītes) – växtens jordstam är täckt av tandformade fjäll (LBŽ 117); dvily-pdantė (Ditrichum) – peristomets hårspetsar är dubbla (BVŽ 1998: 115); dvy-nadantė (Dicranum) – peristomets små tänder är tvåkluvna (BVŽ 1998: 111); krei-vadantė (Anomodon) (jfr gr. ἄνομος ‘oregelbunden’, ὀδούς, ὀδόντος ‘tand’) – peristomets små tänder har oregelbunden form (BVŽ 1998: 35); gyslalapė (Ps – LKŽₘᵢᵢ 354), gyslalapis (LBŽ 264 [Brž, Pn], Pn, Jnšk, Brž, Pl, Er – LKŽₘᵢᵢ 354; Krč, Rgv, Sur, Ps, Pl, Slm – LKŽₖ), gyslalapis (Ln, Vlk – LKŽₖ), gyslalapis (Pbr, Pmp, Pšš, Mžš – LKŽₖ), gyslapis (Kᵢᵢ 341, M, Ldvn – LKŽₘᵢᵢ 354; Skp, Ppl, Sur, Sdb – LKŽₖ), gyslažolė (LBŽ 264 [Pn]; Sd – LKŽₖ), gyslapis (Krč – LKŽₖ), gyslonis (Ob – LKŽₖ), gysliuotis (Kč, Kpč – LKŽₖ), gysločius (Pnm, Tvr, Bd – LKŽₘᵢᵢ 355; Pns, Dv, Sb – LKŽₖ), gyslūnas (Kvr, Dbk, Lkm, Slk, Vj, Dglš, Ssk, Ds, Trgn, Ml, Švnč – LKŽₘᵢᵢ 356; Ktk, Slk, Dgl, Pg, Sld, Ig, Dglš, Vdž, Kzt, Trgn, Psn, Aln, Mlt – LKŽₖ), gyslonė (Lkm – LKŽₖ), gyslūnis (Ds – LKŽₘᵢᵢ 356), gyslūnalapis (Mšg – LKŽₘᵢᵢ 356), gysliuonis (Ant – LKŽₘᵢᵢ 356; Dgp – LKŽₖ), gysluotis (Mrk, Jnš, Pkr, Grv, Nmn, Mš – LKŽₘᵢᵢ 356; Bsg, Kpč – LKŽₖ) ‘groblad’ (Plantago) – växtens breda, ovala blad är genomdragna av täta, bågformiga nerver; även bladskaftet är nervigt (LFᵥ 505); pirštūkas (F, LBŽ 121 – LKŽₓ 33), pirštūnas (P, LBŽ 121 – LKŽₓ 33), pirštūnė (Mt – LKŽₓ 33) ‘fingerhirs’ (Digitaria) (jfr lat. digitus ‘finger’, ty. Fingergras, Fingerhirse, eng. fingergrass) – den sammansatta blomställningen består av flera ax som sitter fingerlikt i stjälkens topp (LFᵢᵢ 128); plaukalapė (Blepharostoma) – periantets mynning är täckt av hår (BVŽ 1998: 53); plaukunis ‘gurkört’ (Borrago) (LBŽ 52 [I]) – växtens stjälkar och blad är grovhåriga (LFᵥ 248); plaukželda ‘svartbräken’ (Asplenium trichomanes) (LBŽ 35 [P]) – växtens stjälk är täckt av små, cilierade fjäll (LFᵢ 44);

LKŽₓₓ 824 anger att žyvatas i levande språkbruk och äldre skrifter kan beteckna ‘mage, inälvor’; ordet betecknar också två sjukdomar som är förknippade med inälvorna – ‘diarré och blodflöde’.³

Liaudiški augalų pavadinimai

17

tvåtandad (Fissidens) (jfr lat. fissus ’kluven’, dens ’tand’) – peristomens tänder är tvåkluvna (BVŽ 1998: 132).

3. FÄKTNAMN DÄR ROTEN UTGÖRS AV NAMNET PÅ NÅGON SJUKDOM

Fytotoponymerna i denna motivationsgrupp anger att den växt som benämns med ett ord med en sådan rot oftast lämpar sig för behandling av en viss sjukdom.

malaria: drugenis (LBŽ 318 [I]), drūgiažolė, drugiažolė (Mt, Ak, I, ALV, Kp – ²LKŽ_II 751), drūgiažolynis (KŽT – LKŽ_K), drugio žolė (Q 183, P, D.Pošk – LKŽ_XX 959), drugžolė (MŽ, K, J – ²LKŽ_II 752) ’fetknopp’ (Sedum) (LBŽ 318 [I]); drugžolė 1) ’skärbladig vintergröna’ (Chimaphila umbelata) (LBŽ 85), 2) ’skärbladig centaurium’ (Centaurium erythraea) (LBŽ 78); drugio dobilas (LBŽ 220) ’trebladig vattenklöver’ (Menyanthes trifoliata); drugupis (LBŽ 280 [I]) ’mandel’ (Amygdalus) – enligt folktron lämpar sig dessa växter för att behandla malaria (LBŽ 318; VA 1973: 339), jfr det illustrerande exemplet i ²LKŽ_II 752: Drūgžolė balō auga, gydo nuo drugio J;

karies, äta: ėdažolė, ėduonžolė (LBŽ 151 [Brž]) ’snärjmåra’ (Galium aparine) – folk använder örten mot karies (LBŽ 151);

skrämsel: gąšto žolė (Š, I – ²LKŽ_II 151)⁴ ’ört mot skrämsel’;

knöl: gumbo žolė (D.Pošk, LBŽ 341 – LKŽ_XX 959) ’renfana’; gumbažolė 1) ’långkransad kyndel’ (Satureja calamintha) (LBŽ 313); 2) ’ängsgentiana’ (Gentiana amarella) (LBŽ 152 [PN]); 3) ’backnejlika’ (Dianthus deltoides) (LBŽ 119 [PN]); 4) ’enblommig pyrola’ (Pyrola uniflora) (LBŽ 263); 5) ’citronmeliss’ (Melissa officinalis) (RDM – LKŽ_K); 6) ’kärrnäva’ (Geranium palustre) (LBŽ 154); 7) ’skärbladig centaurium’ (Centaurium erythraea) (LBŽ 78); gumbo mėtra (LBŽ 129 [KLP]) ’ciliat elsholtzia’ (Elsholtzia ciliata) – alla växter som räknas upp här anses inom folkmedicinen vara medicinalväxter och används för att behandla olika sjukdomar. Ofta är det till och med svårt att fastställa vilken specifik sjukdom de används mot, eftersom gumbas i det levande språket kan beteckna flera olika sjukdomar. Jfr de betydelser av gumbo som anges i LKŽ_III 723: 1) ’utväxt, svullnad, knöl (på människors eller djurs kropp); sår, böld’, 2) ’magkatarr eller någon annan buksmärta; kraftig bukvärk’, 3) ’livmodersjukdom’, 4) ’bråck’, 5) ’pest’. Till exempel liknar ciliat elsholtzia mycket pepparmynta, vars preparat inom folkmedicinen används mot mag- och tarmsjukdomar samt erosion på livmoderhalsen (VA 1973: 230; MVAE 2002: 282); infusioner av skärbladig centaurium används mot mag- och tarmsjukdomar, kolit och dysenteri (VA 1973: 341; MVAE 2002: 374); citronmelisspreparat används mot magkatarr (VA 1973: 192): Nuo gumbo an labai senų lašinių paspigydavo sutrintų gumbažolių RDM (LKŽ_K); gentianate används vid matsmältningsbesvär, aptitlöshet och väderspänningar (VA 1973: 109; MVAE 2002: 136) osv.;

blodsjuka: kraūligės žolės (AKM – LKŽ_XX 960) ’röd nejlikrot’ (Geum rivale): Kraūligės žolės nu karvių kraūligės AKM (LKŽ_XX 960)⁵;

⁴ Skrämsel – ’skräck, rädsla’ (LKŽ_III 151).

⁵ Kraūligė, kraūligė betecknar i talat språk och i skrift flera olika sjukdomar: 1) ’boskapssjukdom som kännetecknas av blodig urinering (haemoglobinuria)’, 2) ’blodsjukdom’, 3) ’blodflöde’ (LKŽ_VI 468).

18 |

AURELIJA GENELYTĖ

māras: maražolė (Petrorhagia) (LBŽ 357) – örten användes förr som läkemedel mot pest (LBŽ 357);

niūomaras: nuomaražolė (LBŽ 318 [Brž], LTR [An] – LKŽ_VIII 941) ’bittra fetblad’ (Sedum acre) – folk använder fetblad för att behandla njursjukdom (LBŽ 318): Man botar njursjukdom med nuomaražolė LTR [An] (LKŽ_VIII 941);

priemėtis: priemėčio, priemėtžolė – flera medicinalväxter kallas med dessa namn: ’kärrklocka’ (Scutellaria galericulata) (LBŽ 318 [Pn]); 2) ’ängsbräsma’ (Cardamine amara) (LBŽ 68); 3) ’skogsvicker’ (Lathyrus silvester) (LBŽ 191); 4) ’trädgårdskrasse’ (Lepidium sativum) (LBŽ 196); 5) ’jungfrulin’ (Polygala) (LBŽ 268 [Brž, Pn]); 6) ’blodrot’ (Potentilla erecta) (LBŽ 278 [Brž]): Om priemėtis har satt sig i magen, är det bara priemėčžolė som kan få den att släppa T R G N (LKŽ_X 659); 7) ’skogsstjärna’ (Stellaria) (Mt, LBŽ 334, LF_III 274 – LKŽ_X 660). Vissa av dessa växter (t.ex. blodrot) används fortfarande som läkemedel mot priemėtis⁶, medan andras läkande egenskaper till viss del har glömts bort;

priepuolis: priepuolžolė (LBŽ 143, NdŽ, LTR [Kltn], Vl – LKŽ_X 670), priepžolė (LTR [Lp] – LKŽ_X 670) ’älggräs’ (Filipendula ulmaria) – örtinfusion används för att behandla olika anfall: njur- och hjärtbesvär, huvudvärk, diarré och skrämsel (LBŽ 143; VA 1973: 393; MVAE 2002: 427): Te av priepuolžolė mot skrämsel LTR [Kltn] (LKŽ_X 670). Priepuolės används mot skrämsel LTR [Lp] (LKŽ_X 670);

prietvaras: prietvaro žolė ([K], LBŽ 57 – LKŽ_X 725), prietvaraus žolė (C_I 402, K_I 264, P, AK – LKŽ_X 725) ’brunört’ (Prunella vulgaris) – folk använder avkok av örten mot tarmsjukdomar (LBŽ 58; VA: 1973, 128); prietvaržolė (J – LKŽ_X 725) ’en sådan blåblommande ört som växer i bergen och används mot prietvaras⁷’;

[pa]siutimas, siūstas, siūtas: pasiutžolė (Mt – LKŽ_IX 477), siūstažolė (LBŽ 209, NdŽ – LKŽ_XIII 620), siūtažolė (NdŽ, Jž, siutāžolė RŽ, LBŽ 209 [Pn], MTt 5, 221, KkK 3, 47, Vlž, Dkšt, Kp – LKŽ_II 630), siusto žolė (Kos 134 – LKŽ_XX 960) ’fackelblomster’ (Lythrum salicaria) – inom folkmedicinen används avkok av örten vid bett från ett rabiessmittat djur (LBŽ 209; VA 1973: 261); siutažolė: 1) ’åkerbinda’ (Mentha arvensis) (LBŽ 219); 2) ’stormåra’ (Galium mollugo) (LBŽ 151 [Brž]) – förr behandlades epilepsi med te på årt och måra (LBŽ 151); 3) ’grässtjärnblomma’ (Stellaria graminea) (LBŽ 334 [Brž]) – dess te används mot rabies (LBŽ 334); 4) ’bolmört’ (Hyoscyamus niger) (LBŽ 174) – växten är giftig; om man äter den blir man galen (LBŽ 493); siūtgalba (P, LBŽ 18, NdŽ, LF_III 538 – LKŽ_XII 630), siūtgloba (NdŽ, siutglóba Mt, Rtr, Ser, BŽ 37, LBŽ 18, LF_III 538 – LKŽ_XII 630) ’stenört’ (Alyssum) – ett lånord från grekiskan, jfr gr. ἄλυσσον av λύσσα ’rabies’; växten användes som läkemedel mot rabies (LBŽ 18);

skōrbutas: skorbutrama ’vårfikaria’ (Ficaria verna) (detta namn nämns av J. Dagys i sin artikel om J. Pabrėžas nybildningar. Se Dagys: 1972: 19). Örten användes tydligen förr mot skörbjugg. Jfr namn med samma motivation på andra språk: ty. Scharbockskraut, ry. чистяк;

⁶ I östaukštaitiska dialekter priemėčiu kallas ’en sådan nervsjukdom, kramper’ (LKŽ_X 660).

⁷ I östaukštaitiska dialekter (Rm, Kvr, Km, Ds, Užp, Slm) prietvaras betyder ’förstoppning’ (LKŽ_X 725).

LIAUDIŠKI AUGALŲ PAVADINIMAI

19

sūkatos: sukatinė (Pst – LKŽ_xiv 58) ’läkebetonika’ (Betonica officinalis) – katarr i luftvägarna och hosta behandlas med avkok på blad och ört (VA 1973: 199; MVAE 2002: 251); sūkatžolė (Leonurus), sukatos žolė (LBŽ 159) ’skogsnoppa’ (Gnaphalium sylvaticum) – te av båda örterna används mot tuberkulos (LBŽ 195)⁸;

sūsas, sūskis, susnà: susażolė (LBŽ 291, NdŽ – LKŽ_xiv 221), suskážolė (Rt – LKŽ_xiv 227), sūskė (Užv – LKŽ_xiv 227), sūsnažolė (LBŽ 291 [Pn], NdŽ – LKŽ_xiv 230) ’vedrynas’ (Ranunculus); sūskio žolė (AkM – LKŽ_xx 960) ’smörblomma’ (Ranunculus acris) – avkok på växten används i folkmedicinen för att behandla susna och suskis (det vill säga en hudsjukdom orsakad av svamp, susas, skabb (favus) (LKŽ_xiv 230);

šāsas: piktasāšis (Mt, LBŽ 342 [Brž, Pn], Kp, SmL, Jnšk, Sb, Er, SmLn, Vb – LKŽ_ix 960); PnM – LKŽ_x), šasávalkis (LBŽ 342 [Brž, Pn], DŽ, NdŽ, Slč, Krs, Kp, Mžš, Brž – LKŽ_xiv 537), šasūkas (LBŽ 342 [Pn], J.Jabl, NdŽ, Jnšk, Ps, Dj, PmP – LKŽ_xiv 540), šasūnas (LBŽ 342, NdŽ – LKŽ_xiv 540) ’maskros’ (Taraxacum) – inom folkmedicinen används avkok på rötterna mot eksem och bölder (VA 1973: 150; VAA 1983: 139; MVAE 2002: 179);

skrūpas: skrūpažolė (LBŽ 270 [Brž], NdŽ, LF_iii 208 – LKŽ_xiv 990) – ’åkerbinda’ (Fallopia convolvulus) – med avkok på örten behandlar folk skrūpa⁹;

traidà: traiduolė (LBŽ 346, NdŽ, LF_iii 578 – LKŽ_xvi 526) ’åkersenap’ (Thlaspi arvense) – avkok på örten dricks mot diarré;

trydà, triznà: trydažolė (Mt, LBŽ 175, NdŽ – LKŽ_xvi 809), triznažolė (LBŽ 175, NdŽ – LKŽ_xvi 935) ’johannesört’ (Hypericum) – avkok på örten används mot dysenteri, kolit och diarré (LBŽ 175; VA 1973: 127; MVAE 2002: 159)¹⁰;

trūkis: trūkāžolė (BŽ 106, NdŽ, DŽ, KŽ, trūkāžolė Mt, TvR – LKŽ_xvi 962), trūkāžolynis (DGLS, Kzt, Švnč, Vdš, Ign – LKŽ_xvi 962), trūkiāžolė, trūkiāžolė (LBŽ 262, NdŽ – LKŽ_xvi 968) ’grönpyrola’ (Pyrola); motiveringen bakom namnen framgår av de illustrativa meningar som ges i LKŽ: Nuo patrūkio gert trūkāžolynio Vdš (LKŽ_xvi 963). Kap bambą, galą pilvo ka skauda, tada reikia gent trūkāžolynius Ign (LKŽ_xvi 963); trūkāžolė (BŽ 106, NdŽ, DŽ, KŽ, Kos 126 [Šv], Enc_vii 856, Sb, trūkāžolė LBŽ 88, TvR – LKŽ_xvi 962), trūkiāžolė (NdŽ, trūkiāžolė LMD [Brž], Ds – LKŽ_xvi 968), trūžkolė (J, DRSKŽ, Pc, Grd, Pv, Ktv, Šl, trūkžolė RŽ, NdŽ, LTR [Br], V.Krev, Skr, KzR, Kpč, Ūd, Pn – LKŽ_xvi 1008), trūkžolis (Šlvn, Dg – LKŽ_xvi 1009), ’cikoria’ (Cichorium). Om namnens motivering, jämför följande meningar: Katrušyčių (trūkiāžolių) arbata – nuo trūkio LMD [Brž] (LKŽ_xvi 968). Trūki seniau trūkižolėm gydydavo, o dabar geria žuvų taukus Ds (LKŽ_xvi 968). Trūkžolės buvo nū trūkio Grd (LKŽ_xvi 1008). Trūkžoles kasdavom, džiovydavom, kap patrūksta [kas], kap pakeli ką [per sunkiai] Pv (LKŽ_xvi 1008). Trūkžolę reikia valgyt su kiaušiniene nuo patrūkimo ir dėl apetito Šl (LKŽ_xvi 1008). I levande språk betecknar sammansättningar med roten trūk- som första led—

⁸ Sūkatomis betecknas flera olika sjukdomar i levande språk. Singularformen betecknar oftast: 1) ’svindelsjuka hos får (Coenurus cerebralis)’, 2) ’en hästsjukdom som liknar rabies’, 3) ’diarré’ (LKŽ_xiv 58). Pluralformen betyder i de östaukštaitiska dialekterna i regel tuberkulos (LKŽ_xiv 59).

⁹ Škrupų, krupų betecknar i äldre ordböcker och i levande språk ’inflammation i den övre delen av svalget; difteri’ (LKŽ_xiv 990, LKŽ_vi 714).

¹⁰ Dysenteri är en smittsam inflammation i tjocktarmen (DŽ, 126).

20 |

AURELIJA GENELYTĖ

och fler växter; trūkžolė kallas också: 1) ’groblad’ (Plantago) (LBŽ 265, VDK, KLN – LKŽ_xvi 1008); 2) ’kärrpersilja’ (Peucedanum palustre) (Jsv – LKŽ_xvi 1008); 3) ’vintergröna’ (Chimaphila umbellata) (SMLN – LKŽ_xvi 1008); 4) ’murgröna’ (Hedera) (Kos 238 – LKŽ_xvi 1008); 5) ’läkevänderot’ (Valeriana) (BRU – LKŽ_xvi 1008); trūkižolė, trūkižolė kan också kallas: 1) ’kärrnattviol’ (Parnassia palustris) (LBŽ 248, NĎŽ – LKŽ_xvi 968); 2) ’mästerrot’ (Peucedanum ostruthium) (LBŽ 253, NĎŽ – LKŽ_xvi 968); 3) ’kärrnäva’ (Geranium palustre) (LBŽ 154 [Pn]); 4) ’centaurium’ (Centaurium umbellatum) (LBŽ 78, NĎŽ – LKŽ_xvi 968); 5) ’liten hökört’ (Hieracium pilosella) (LBŽ 169 [BrŽ] – LKŽ_xvi 968). Kanske användes dessa växter förr inom folkmedicinen för att behandla bråck, men i dagens beskrivningar av medicinalväxter anges inte denna läkande egenskap;

valasnẏkas¹¹: valasnykāžolė, valasnykāžolė (LBŽ 84, LF_III 462, Db – LKŽ_xvii 1023) ’svalört’ (Chelidonium) – svalörtens mjölksaft används för att behandla hudsjukdomar (lupus, vårtor) (LF_III 464; VA 1973: 373; MVAE 2002: 396);

vėžys: vežiūkas ’blodrot’ (Potentilla erecta) (GraŽ – LKŽ_xix 44; PnM – LKŽ_k), vežūninkas (-nykas P, RTŽ, KpČ) (KŽ, PLn, Šts, vežaūninkas L, Rtr, LBŽ 270 [P], NĎŽ, LF_III 206, ŽL – LKŽ_xix 16), vežiūkas (LBŽ 270 [ŠL], NĎŽ, LF_III 206, KLI – LKŽ_xix 44) ’ormrot’ (Polygonum bistorta); vėžtrama (P, Mt, LBŽ 239 [P], NĎŽ, KŽ – LKŽ_xix 69) ’ullig kardborre’ (Onopordon acanthium) – cancer behandlas med avkok av rötterna från alla dessa örter (Šimkūnaitė 2001: 30);

votis: vočiažolė, vočiažolė 1) ’ängsvädd’ (Centaurea jacea) (LBŽ 77 [BrŽ], NĎŽ – LKŽ_xix 880); 2) ’skallerört’ (Alectorolophus) (LBŽ 14 [Rk], NĎŽ, Rk – LKŽ_xix 880); 3) ’kärrnattviol’ (Parnassia palustris) (LBŽ 248 [Sn], NĎŽ, VRN – LKŽ_xix 880); 4) ’rundsileshår’ (Drosera rotundifolia) (LBŽ 125 [BrŽ], NĎŽ, LF_III 594 – LKŽ_xix 880); 5) ’revsuga’ (Glechoma hederacea) (LBŽ 156, NĎŽ – LKŽ_xix 880) – inom folkmedicinen används avkok och infusion av ängsvädd och skallerört för att behandla hudsjukdomar, olika sår och bölder (LBŽ 14, 77; VA 1973: 361; MVAE 2002: 232, 391).

4. NAMN DÄR ROTEN UTGÖRS AV ETT VERB ELLER ETT VERBALABSTRAKT SOM HAR SAMBAND MED SJUKDOM ELLER FUNKTIONSNEDSÄTTNING

Det finns minst belägg för växtnamn i denna grupp, och växter som benämns med ord med sådana rötter kännetecknas av dubbel verkan: 1) de framkallar (eller förstärker) tecken eller följder av vissa sjukdomar; 2) de används för att undanröja dessa följder eller tecken.

čiaudėti: čiaudažolė (Š – ²LKŽ_II 89), čiaudžolė (LBŽ 6 [P]) ’strandfibblor’ (Achillea ptarmica) – örtens starka lukt framkallar nysningar; čiaudžolė (K, J – ²LKŽ_II 90) ’vit nysrot’ (Veratrum album) – nysrotspreparat irriterar luftvägarna

¹¹Valasni̇nikas, valasnẏkas – ett lån från slaviska språk (jfr pol. włosiennica, ry. волосница), som betyder: 1) ’nagelbandsböld, fingerböld (en varig inflammation i fingret (paronyki))’; 2) ’streptokock (en klotformig bakterie som orsakar bölder, scharlakansfeber, rosfeber m.m.)’ (LKŽ_XVII 1023).

LIAUDIŠKI AUGALŲ PAVADINIMAI

21

luftvägarna och munnens slemhinna, och därför börjar människor som dricker dem nysa, hosta eller till och med kräkas (MVAE 2002: 86);

sova: miegãlė (MŽ 413, N – LKŽ_VIII 134), miegãliai (N, K – LKŽ_VIII 134), miegãlis (LBŽ 174), miegãžolė (LBŽ 174) ’svart bolmört’ (Hyoscyamus niger) – preparat av bolmört har en lugnande verkan, medan större doser kan irritera nervsystemet kraftigt (VA 1973: 91; LF_V 388);

dö: mirštamasis (LBŽ 89), mirštamukai (LBŽ 89) ’giftig sprängört’ (Cicuta virosa) – detta är en av Litauens giftigaste växter; den förorsakar ofta dödlig förgiftning inte bara hos nötkreatur utan också hos människor (VA 1973: 203; LF_V 55);

döda: nuožudis (LBŽ 10 [II]) ’giftig hundpersilja’ (Aethusa cynapium) – en mycket giftig växt, farlig för människor och djur (LF_V 71);

blåsa: putãžolė ’vanlig smällglim’ (Silene vulgaris) (LBŽ 322 [BrŽ]) – inom folkmedicinen ges smällgräs till djur mot uppblåsthet (LBŽ 323);

dra ihop: raũko žolė (Q 610, C_II 921, P, NdŽ – LKŽ_XI 290), raukãžolė (LBŽ 264, GrŽ, JNšK, Ps, VšK, raukãžolė (R, MŽ, Sut, Ak, D.Pok, N, Mt, LBŽ 264, NdŽ, [K], LTR [Žd], Dj – LKŽ_XI 290), raĩklapis (SMLN – LKŽ_XI 294), raũkžolė (MŽ, K, J, LBŽ 264, NdŽ, Jrb – LKŽ_XI 305) ’groblad’ (Plantago) – man rekommenderar att lägga groblad på blåmärken, sår, rodnad hud och insektsbett, eftersom de drar ihop, ”sluter” såren (VA 1973: 113; MVAE 2002: 138)¹²: Det gör inget om man skär sig så här lite: lägg på raukãžolė, så läker det JNšK (LKŽ_XI 290). Lägg på krossade raukãžolė på det blåslagna stället VšK (LKŽ_XI 290);

sravėti, srėvėti, srūti, sruvėti, stravėti, strevėti: sraujãžolė (BŽ 198, DŽ, NdŽ, sraũjažolė Mt, RTR, LBŽ 6, LKA₁68 [Kp, Slm] – LKŽ_XIII 570), srauzdė (P, LBŽ 6 – LKŽ_XIII 570), sraũžolė (NdŽ, sráužolė Rt, LBŽ 6, KŽ, NdŽ – LKŽ_XIII 570), sravai (LBŽ 6, NdŽ – LKŽ_XIII 570), sravanóji (LKA₁68 [Pš] – LKŽ_XIII 570), srãvas (LBŽ 6, NdŽ – LKŽ_XIII 571), srãvo žolė (Q 434, C_II 384, P, Kos 126, LBŽ 6, K_II 145, K.BūG, NdŽ, KŽ, LKA₁68 [Vn] – LKŽ_XIII 571), sraváuninkas (LKA₁68 [Šts, Brs] – LKŽ_XIII 571), srávažolė (LT_II 14 [K.BūG], J.JABL. [GrŠ], DŽ, Nm, Jrb, ErŽ, VdŽg, Skr, Gl, srávažolė J, RTR, LBŽ 6 [Pn, Š, Rs], KŽ – LKŽ_XIII 571), sravėniai (LBŽ 6), sravėnis (NdŽ – LKŽ_XIII 571), sravì-nė (NdŽ, LKA₁68 [Šlu] – LKŽ_XIII 571), sravìnė žolė (R 301, MŽ 403, P, N, K, LBŽ 6, NdŽ, LKA₁68 [ErŽ] – LKŽ_XIII 572), sravìnis (NdŽ, Vn – LKŽ_XIII 572), sravìnžolė (LKA₁68 [ErŽ] – LKŽ_XIII 572), srãvžolė (R 301, MŽ, P, KB_II 97, N, KGr 190, K, L, Rtr, LBŽ 6, KŽ, LKA₁68 [Vn, Trg, ErŽ, Smln], Šlu, Vd – LKŽ_XIII 572), srevà (LKA₁68 [KRTN] – LKŽ_XIII 577), srevai (J.JABL, LBŽ 6 – LKŽ_XIII 577), srėvas (LBŽ 6, NdŽ, LKA₁68, Kl, GrŠl, Grg – LKŽ_XIII 577), srėvo žolė (P, Kel 1881, 168, LKA₁68 [Dr], KŽ – LKŽ_XIII 577), sreváuninkas (LKA₁68 [Pln] – LKŽ_XIII 577), srėvažolė (LKA₁68 – LKŽ_XII 577), srevažolės (Ak – LKŽ_XIII 577), sreveñė (LKA₁68 [KRTN] – LKŽ_XIII 577), sreveñokai (LKA₁68 [BrŽ] – LKŽ_XIII 577), sreveñokas (Vb – LKŽ_XIII 577), srevìnė (LKA₁264, SLNT – LKŽ_XIII 577), srevìnis (LKA₁264 – LKŽ_XIII 577), srėvžolė (LBŽ 6 [Šlu], LKA₁68 [KRTN] – LKŽ_XIII 577), sriaũžolė (NdŽ, sriaũžolė LKA₁68 [Trg, Šlu] – LKŽ_XIII 580), sriãžolė (LKA₁68 [Sb], Kp – LKŽ_XIII 598), sruvãžolė (NdŽ, sruvãžolė LBŽ 6 [Pn], LKA₁68 [Krs] – LKŽ_XIII 601), strãuninkas (-ykas) (LKA₁68 [Šlu] – LKŽ_XIII

₁₂ Jfr. en av betydelserna av raukti som anges i LKŽ_XI 299 – ’få att dra ihop sig, sluta sig’.

22

AURELIJA GENELYTĖ

941), strāvas (LKA₁ 168 [KRKL, SLNT] – LKŽₓᵢᵢᵢ 941), strāvo žolė (BzF 177 [PRK], KŽ – LKŽₓᵢᵢᵢ 941), stravāvininkas (LKA₁ 168 [ŠV] – LKŽₓᵢᵢᵢ 941), stravāžolė (ERŽ, JRB, stra-vāžolė LKA₁ 168 [VDŽG] – LKŽₓᵢᵢᵢ 941), stravāklas (NDŽ – LKŽₓᵢᵢᵢ 941), straviklė (LBŽ 6, NDŽ, LKA₁ 168 [PLUT], IG – LKŽₓᵢᵢᵢ 941), straviklis (LBŽ 6, NDŽ, LKA₁ 168, AL, RDM – LKŽₓᵢᵢᵢ 941), stravyla (LKA₁ 168 [MRK], ZR – LKŽₓᵢᵢᵢ 941), stravylas (LBŽ 6, NDŽ, LKA₁ 168 [MRC], NMN, LP, LŠ, RTN – LKŽₓᵢᵢᵢ 941), stravinė (LKA₁ 168 [ŠLU] – LKŽₓᵢᵢᵢ 941), stravinis (K.BŪG, LKA₁ 168 [PNS], SN, RDM – LKŽₓᵢᵢᵢ 941), strāvžolė (L 430, LKA₁ 168 [PGG] – LKŽₓᵢᵢᵢ 942), strēvas (LKA₁ 168 [KIN, KRKL, KRT] – LKŽₓᵢᵢᵢ 953), strēvažolė (LD 193 [VLKV], ŠN, ALK, ŽAL, strevāžolė LBŽ 6, NDŽ – LKŽₓᵢᵢᵢ 954), streviklė (LKA₁ 168 – LKŽₓᵢᵢᵢ 954), strevylas (LKA₁ 168 – LKŽₓᵢᵢᵢ 954), strēvžolė (LKA₁ 168, PRK – LKŽₓᵢᵢᵢ 954), strujāžolė (LBŽ 6 [BRŽ]) ’blodört’ (Achillea) – de krossade bladen hejdar blödning (VA 1973: 163; VAA 1983: 58; MVAE 2002: 202): Srāvažolių syvais patrink žaizdą, ir nustos kraujas bėgęs VDŽG (LKŽₓᵢᵢᵢ 571). Kad įsipjovei, ty sevenokų prisirinkai, sutrynei, tai kraujas nebėga ir nesetrija VB (LKŽₓᵢᵢᵢ 577). Oi, nusimušiau pirštą! Bėk, paskinsi straviklių RDM (LKŽₓᵢᵢᵢ 941). Atnešk greit stravylų – bėga kraujas RTN (LKŽₓᵢᵢᵢ 941). Įsipjovus reik tuoj uždėt strēvažolių ALK (LKŽₓᵢᵢᵢ 954); trāukti, traukālas¹³: trauko kiaulėlė (GRG, lāpas PLT, SKD, JDR, PGR, DŪNŽ, žolė P, KOS 151, LBŽ 265 [P, ŠL, TRG], J.JABL, Š [KV], ŠL, AK, LKŽ – LKŽₓᵥᵢ 603), traukālapis (PLŠK – LKŽₓᵥᵢ 602), traukāžolė (RŽ, NDŽ, ŠL, AK, LKŽ – LKŽₓᵥᵢ 603), traukālapis (LBŽ 265 [PN, ŠL, TL], NDŽ, PLN, YL, MŽK, KRP, KRŠ, KLP, ENDB, BRS, SD, AKM, TL, KRŽ, LKV, DŪNŽ, NMŽ, TRG, SMLN, SLV, VKŠ, VN, SNT, SRV, PN – LKŽₓᵥᵢ 624), traukūtis (LBŽ 265 [PN, ŠK], DŽ, NDŽ, FRNW, JSV, DKŠ, SNT, PNMŽ, KT, ŽVR, ALVT, ŠN, KROK, KZR, ŠK, ALK, GS, GRL, ILG, LKŠ, PLV – LKŽₓᵥᵢ 723) ’groblad’ (Plantago) – folk lägger växtens blad på blåmärken och sår, på rodnade hudpartier och ställen där insekter stuckit (LBŽ 265; VA 1973: 113; VAA 1981: 39; MVAE 2002: 138); jfr även exempelsatserna i LKŽₓᵥᵢ: Trauklapiai labai karšti traukia KLP (LKŽₓᵥᵢ 624). A parsipjovei, a koja suputo – dėk trauk-lapį, ir ištrauks BRS (LKŽₓᵥᵢ 624). Trauklapiai: kad yr skaudulys kame, deda lapelį – i ištraukia pūlius TL (LKŽₓᵥᵢ 624). Trauklapiaus ant auglių deda, i tada pratraukia KRŽ (LKŽₓᵥᵢ 624). Tie traukūčiai labai gerai, kai suka, tep ištraukia, visi pūliai išeina KZR (LKŽₓᵥᵢ 723). Užs dėk traukūtį, tegu karštį nutraukia GS (LKŽₓᵥᵢ 723).

5. SAMMANFATTANDE ANMÄRKNINGAR

1. I talspråket har flest avledningar bildats med orden kraujas, nosis, širdis, káulas. Särskilt produktiva är verbavledningar. Exempelvis har hela 22 suffixavledningar och 17 sammansättningar bildats av verbet med roten sravėti, srūti och substantivet. I talspråket finns också en tendens att bilda växtnamn med verben miegoti, siūsti, traukti, trūkti m.fl. som rot. Bland sammansättningarna dominerar sammansättningar av två substantiv; även sammansättningar av verb och substantiv, liksom av substantiv och verb, är vanliga. Som andra led i nominala sammansättningar förekommer oftast orden vä-

¹³ Jfr en av betydelserna av trauko i LKŽₓᵥᵢ 603: ’en bit tyg insmord med läkemedel och fäst på det ömmande stället, ett plåster’.

LIAUDIŠKI AUGALŲ PAVADINIMAI

23

xt, växtlighet. Mer sällan preciserar det andra ledet vilken del av växten som används för behandling: lāpas (rauklapis, trauklapis), šaknis (kauliašaknis, kraujašaknė). Endast i mycket sällsynta fall betecknar det andra sammansättningsledet en specifik växt: blužnpapartis, drug-pupis etc. Som andra led i verbala sammansättningar förekommer oftast följande verb: gydyti, globoti, traukti, gelbėti, sopėti, stabdyti, vilkti.

I gruppen namn som uttrycks med fasta ordkombinationer dominerar namn där substantiven žolė, žolės, žolelė, žolikės. utgör huvudledet. Ibland anger huvudledet också en specifik växt, t.ex. drugio dobilas, gumbo metra. I mer sällsynta fall betecknar huvudledet en specifik del av växten (t.ex. trauko lūpas), en plats eller en varelse som växten används för att behandla. Sådana nominalfraser med genitivattribut uttrycker bestämmande relationer: genitivattributet beskriver växten som huvudsubstantivet betecknar och anger vilket organ eller vilken sjukdom den lämpar sig för att behandla.

2. Vissa namn i denna motivationsgrupp är belagda endast i skriftliga källor. Varken LKŽ eller det material som LKŽ redovisar belägger deras användning i talspråket. En del av dem kan betraktas som nybildningar av J. A. Pabrėža. I en artikel på polska, ”Anmärkningar om utarbetandet av en fullständig samogitisk flora”, skrev han själv att det enklaste sättet att skapa nya namn är att översätta växtens namn från latin (Elisonas 1922: 47). J. Dagys betraktar följande växtnamn som Pabrėžas nybildningar, vilka anger växternas läkande egenskaper: akšvita, ausgyda, čiaudžolė, dantgalba, dantvyra, inkstaglobė, kepingelbė, liauktrama, kraustaba, pilvytė, siutgalba, skorbūtrama, sprandadora, sprandininkė, srauzdė, širdgloba, vėžtrama, žyvatrama (Dagys 1972: 21). Följande namn betraktas som växtnamn skapade av L. Ivinskis: drugėnis, kruvinis gydantysis, kraujotenis, kraujotraukis, nuožudis. Endast i D. Poškas skrifter förekommer namnen blužnės žolė, gumbo žolė. Namnen gyvakaulė, pilvytis, trydažolė. är sannolikt nybildningar av P. Matulionis.

En betydande del av namnen som anger läkande egenskaper är inte ursprungliga bildningar som har uppstått i litauiskan, utan lånöversättningar från andra språk, till exempel: blužnpapartis ’stenbräken’ – lat. Asplenium, från gr. σπλήν ’mjälte’; blužnažolė, blužniažolė, blužnės žolė ’blåsfryle’ – lat. Chrysoplenium, bildat av gr. χρυσός ’guld’, σπλήν ’mjälte’; dantgalba ’ögontröst’ – lat. Odontites, bildat av gr. ὀδούς, ὀδόντος ’tand’, jfr även ry. зубчатка, ty. Zahntrost; kepenų žolėlė, kepingelbė ’tr tresnåva’ (Hepatica nobilis) – lat. Hepatica, från gr. ἧπαρ, ἥπατος ’lever’; jfr växtnamn på andra språk: ty. Leberblümchen, ry. печеночница, eng. liverwort; alla synonymer till blodtopp (Sanguisorba), med rötterna krauj-, kruv- osv., har också bildats efter mönster från andra språk – lat. sanguis ’blod’, sorbere ’suga’, jfr växtnamn på andra språk: ry. кровохлебка, pol. krwiściąg, eng. blood-root; även namnen på flenört (Scrophularia) med roten liauk-, paliauk- är kalkerade från andra språk: lat. scrophulae ’svullnad i lymfkörtlarna på halsen’; synonymer till gulmåra (Alyssum) med roten siust-, pasiust- har bildats efter grekiskt mönster: gr. ἀ- nekande prefix, λύσσα ’rabies’ – växten användes som läkemedel mot rabies; jfr eng. madwort; lungört, plaučiažolė ’lungört’ (Pulmonaria) har bildats efter mönster från andra språk: lat. pulmo, -onis ’lungor’, pulmonaris ’lung-’, jfr även växtens namn på andra språk: ty. Lungenkraut, ry. легочница, eng. lungwort; namnen sprandadora, sprandininkė på nässelklocka (Campanula trachelium), använda i J. Pabrėžas skrifter, har bildats efter artens latinska namn: lat. trachelium från gr. τράχηλος ’hals’.

24 |

AURELIJA GENELYTĖ

3. I det litauiska språket kan omkring 20 benämningar på människokroppens organ och kroppsvätskor utgöra rötter i växtnamn. Växtnamn bildas med benämningar på alla de viktigaste livsnödvändiga organen (blod, hjärta, ben, blåsa osv.). Växtnamn bildas däremot knappast med benämningar på mindre kroppsdelar (naglar, hud, hjärna, nerver) eller extremiteter (ben, hand, finger).

FÖRKORTNINGAR

BVŽ – Botanikos vardų žodynas, red. R. JANKEVIČIENĖ, Vilnius: Botanikos instituto leidykla, 1998.

BZF – Litauische Forschungen [...] von A. BEZZENBERGER, Goettingen, 1882.

IM – L. IVINSKIS, Kalender eller årsbok.

LF – Flora i Litauiska SSR 1–6, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, Mintis, Mokslas, 1959–1980.

LBŽ – Lietuviškas botanikos žodynas 1, red. Botanikos žodyno komisija, under ledning av L. VAILIONIS, red. J. DAGYS, Kaunas: Varpas, 1938.

²LKŽ_I–II, LKŽ_III–XX – Litauiska språkets ordbok 1–20, Vilnius: Mintis, Mokslas, Förlaget för vetenskap och encyklopedier, Institutet för vetenskaplig och encyklopedisk publicering, Litauiska språkets instituts förlag, 1968–2002.

LKŽ_K – Lietuvių kalbos žodyno kartoteka.

L, L – A. LALIS, Litauisk-engelsk ordbok. Del 2: engelsk-litauisk, Chicago, 1915.

LVAS – Förteckning över Litauens medicinalväxter, Kaunas: Medicinska fakulteten vid Kaunas universitet i Litauiska SSR, 1941.

MT – Mitteilungen der Litauischen Litterarischen Gesellschaft I–VI, Heidelberg, 1883–1912.

MTt – Mūsų tautosaka, Kaunas, 1930–1935.

MVAE – Encyklopedi över medicinalväxter i korthet, red. M. PUODŽIŪNIENĖ, Kaunas: „P. G.“ förlagsföretag, 2002.

VA – Vaistiniai augalai, vyr. red. J. PIPINYS, Vilnius: Mintis, 1973.

VAA – Vaistinių augalų auginimas, red. Z. BANDZAITIENĖ ir kt., Vilnius: Mokslas, 1983.

VAK – Vaistingieji augalai (katalogas), red. H. DUDĖNAS, J. GRINEVIČIUS, ST. GUDANAVIČIUS, Vilnius: Mokslas, 1976.

LITERATŪRA

BECKER, U. 1995: Simbolių žodynas, Vilnius: Vaga.

DAGYS, J. 1972: J. Pabrėžos gyvenimas ir darbai. Jurgis Pabrėža 1771–1849, Vilnius: Botanikos institutas, 8–26.

ELISONAS, J. 1922/23: Iš Pabrėžos nespausdintų botanikos raštų. Uwagi tyczące się ułożenia doskonałey Flory Žmudz k iey. Kosmos, 1922/1923, sąs. 1, 46–51; sąs. 2, 183–186; sąs. 3, 283–292.

GAIVENIS, K. 1980: Paronimai – kla stingi žodžiai. Kalbos kultūra, 39, 48–50.

GRYBAUSKAS, K. 1946: Lietuvos TSR miškų sumedėję vaistingieji augalai, Kaunas: Valstybinė enciklopedijų, žodynų ir mokslo literatūros leidykla.

GUDAVIČIUS, A. 2000: Etnolingvistika, Šiauliai: Šiaulių universitetas.

JANKEVIČIENĖ, R. 1987: Vasarą žydintys augalai, Vilnius: Mokslas.

LEVI-STRAUSS, C. 1997: Laukinis mąstymas, Vilnius: Baltos lankos.

PUIDOKAS, A. 2002: Vaistingieji augalai sodyboje, Vilnius: Gamta.

ŠIMKŪNAITĖ, E. 1994: Ką žino tik ragana, arba gyvenimas be tablečių, Kaunas: Ūkininko patarėjas.

TRIMAKAS, R. 2001: Lietuvos kaimo vaistininkystės tradicijos XIX a. pabaigoje – XX a. pirmojoje pusėje. Liaudies kultūra, 3, 18–27.

Aurelija Genelytė

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, 10308 Vilnius, Lietuva

[email protected]

Gauta 2003 10 16