CHRISTIANE SCHILLER

Humboldt-Universität zu Berlin

Vetenskapliga forskningsområden: preussisk-litauisk lexikografi, onomastik, baltisk-tyska språk-, litteratur- och kulturrelationer.

YRKESNAMN I PREUSSISK-LITAUISKAN

Personnamn med anknytning till yrken i preussisk-litauiskan

ANMÄRKNING

Artikeln fokuserar på yrkesnamn, en namnklass som, till skillnad från exempelvis i den tyskspråkiga och engelskspråkiga forskningen, hittills inte har behandlats som en självständig namnklass inom litauisk onomastisk forskning. Samtliga efternamn som kan klassificeras som yrkesnamn har samlats in ur en källa med preussisk-litauiskt ursprung från 1700-talet och klassificerats enligt derivationsmorfologiska och semantiska principer. Dessutom har frekvensen för enskilda yrkesnamn och deras avledningar fastställts, vilket möjliggör uttalanden om spridningen av olika yrkesområden inom den litauisktalande gemenskapen. Avslutningsvis diskuteras problem i samband med klassificeringen av yrkesnamn.

ANNOTATION

Denna artikel behandlar yrkesrelaterade efternamn. Till skillnad från forskningen i Tyskland och England har den litauiska onomastiken hittills inte ägnat yrkesrelaterade efternamn någon uppmärksamhet som en egen namnklass. Forskningsresultaten som presenteras här bygger på en preussisk-litauisk källa från början av 1700-talet. Alla yrkesrelaterade efternamn har excerperats ur denna källa och klassificerats enligt derivationsmorfologiska och semantiska principer. Dessutom fastställs frekvensen för vissa yrkesrelaterade efternamn och deras avledningar, vilket ger information om fördelningen av vissa yrken inom den litauisktalande gemenskapen. Avslutningsvis diskuteras problem med att klassificera yrkesrelaterade efternamn.

NYCKELORD: onomastik, yrkesnamn, Preussisk-litauen.

NYCKELORD: yrkesrelaterade efternamn, Lillpreussen, onomastik.

48

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Berufsnamen im Preußisch-litauischen

Yrkesnamn har hittills knappast varit föremål för vetenskapliga undersökningar inom litauisk namnforskning. Detta beror bland annat på att de här, till skillnad från inom tyskspråkig namnforskning¹, inte anges som en självständig klass av familjenamn, utan hänförs till klassen öknamn.² För det storlitauiska språkområdet finns endast arbetena av Zigmas Zinkevičius (1977: 59–62) respektive (2008: 539–548). För Preussiska Litauen bör i detta sammanhang nämnas studien av Asta Urbonavičiūtė (2005).

I denna artikel undersöks klassen direkta yrkesnamn i Preussiska Litauen. Med direkta yrkesnamn avses familjenamn som ursprungligen bildats av binamn och som hänför sig till såväl huvudförvärvsverksamhet som bisyssla, social ställning eller ämbeten som namnbärarna innehaft (Kunze 1998: 107). Dessa skiljer sig från indirekta yrkesnamn genom att de inte används metonymiskt.³ Källunderlaget för denna studie är det register över Amtsbauern und Kölmer im nördlichen Ostpreußen um 1736, utgivet av Horst Kenkel 1972 (hädanefter citerat som K), vars register III ”Litauer” (K 249–273) och IV ”Kölmer und Erbfreie” (K 273–282) har undersökts. För den aktuella tidsperioden ger detta register en heltäckande bild av det historiska beståndet av familjenamn i Preussiska Litauen. Eftersom familjenamnsbildningen ännu inte var avslutad på 1700-talet finns det ett konkret samband med de berörda namnbärarnas eller deras närmaste förfäders yrkes- respektive verksamhetsutövning. De identifierade familjenamnen kan därför ge upplysningar om de yrkesområden som litauer faktiskt verkade inom.

I motsats till tyska familjenamn, där direkta yrkesnamn hör till de allra vanligaste familjenamnen,⁴ står i Preussiska–

¹ Inom tyskspråkig namnforskning delas familjenamn vanligen in i fem klasser: familjenamn bildade av förnamn, familjenamn efter härkomst, familjenamn efter bostadsort, familjenamn efter yrke, ämbete och stånd samt familjenamn bildade av öknamn, se Fleischer (1968: 98–120), Kunze (1998: 63), Kohlheim/Kohlheim (2008: 21–40) m.fl.

² So von Zigmas Zinkevičius (2008), der, wie das Inhaltsverzeichnis (S.10) erkennen lässt, die Berufsnamen (Asmenvardžiai, susiję su žmogaus amatu) unter III. Übernamen (Pravardynas) behandelt. Aleksandras Vanagas (1999: 470f.) verzichtet in seiner Klassifikation der litauischen Familiennamen gänzlich auf die Ausgliederung der Berufsnamen.

³ Vid indirekta yrkesnamn benämns personer efter verktyg, produkter, arbetskläder och dylikt som är typiska för deras yrke, till exempel Mehlhose för en bagare eller Kupfer för en smed. Indirekta yrkesnamn intar en mellanställning mellan yrkesnamn och öknamn, eftersom de endast metonymiskt hänför sig till yrket. Kunze (1998: 137).

⁴ Platserna 1–14 bland de vanligaste tyska familjenamnen upptas av direkta yrkesnamn, se Müller, Schmidt, Schneider, Fischer, Weber, Meyer, Wagner, Becker, Schulz, Hoffmann, Schäfer, Bauer, Koch, Richter. Först på plats 15 följer ett öknamn, Klein. Källa: TopNames 5000.

Straipsniai / Articles

49

CHRISTIANE SCHILLER

...litauiska yrkesnamn i Preussiska Litauen av litauiskt ursprung i direkt konkurrens med patronymika och öknamn. Dessa skillnader förklaras främst av de båda namnsystemens olika uppkomst. Det tyska familjenamnssystemet formades i huvudsak i de medeltida städernas kontext, där yrket just erbjöd sig som namngivningsmotiv på grund av en relativt hög befolkningstäthet och en yrkesbunden bosättning. Däremot rådde i Preussiska Litauen småskaliga bosättningsstrukturer med föga utvecklad arbetsdelning (och därmed en föga differentierad yrkesstruktur), där familjenamnsbildningen i första hand bygger på patronymiska, det vill säga förnamnsbaserade, samt öknamnsbaserade bildningsmönster. Det enda undantaget är familjenamnet Kalwis, som behandlas längre fram.

I samband med presentationen av namnformerna i korpusen bör man beakta att uppteckningen i regel gjordes av tyskar, vilkas kunskaper i litauiska inte nödvändigtvis kan förutsättas. Därför måste man utgå från att de litauiska namnen återgavs inexakt, det vill säga inte ljudenligt. Dessutom måste aspekter av det litauiska namnskickets integrering i det tyska språksystemet på fonetisk och morfologisk nivå beaktas. De preussisk-litauiska namnformerna återges här i originalstavning; det litauiska jämförelsematerialet återges i standardspråkets ortografi. Variationer som beror på den samtida uppteckningskontexten kommenteras inte.

1. NAMNTYPER UR DERIVATIONSMORFOLOGISKT OCH GENETISKT PERSPEKTIV

Yrkesnamn kan, utifrån de underliggande appellativen, indelas i simplikier, derivat och komposita ur derivationsmorfologiskt perspektiv.

1.1. Simplizier

Som simplizier betraktas här alla ursprungligen litauiska lexem som synkront, med hänsyn till den betraktade tidsperioden (1600-/1700-talet),

50

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Berufsnamen im Preußisch-litauischen

varken kan analyseras som derivat eller som komposita. Enligt denna definition kan de enda simplizierna i korpus beläggas genom namnformerna kálvis⁵ ’smed’, baserade på yrkesbeteckningen, Kalwis (K 53, K 140), Kalwies (K 20, K 32, K 35 m.fl.), Calwis (K 131) respektive Calwies (K 35).⁶ Detta faktum tyder på att bildningen är mycket gammal och uttrycker den tidigaste arbetsdelningen. Den framträdande ställningen för detta yrkesfält dokumenteras av den höga frekvensen av direkta yrkesnamn med betydelsen ’smed’ i alla europeiska språk.⁷

1.2.

Derivat

Litauiskan bildar nomina agentis med derivationsaffixen -ius och -ininkas (-inykas). När ett verktyg eller en produkt utgör avledningsbas fungerar dessa som yrkesbeteckningar, ur vilka direkta yrkesnamn kan uppstå.

1.2.1. -ius⁸. Bildningen av yrkesbeteckningar med derivationsaffixet -ius är komplex och omfattar, förutom suffixering, vanligtvis även metatoni i roten, jfr puõdžius till púodas (Stundžia 2009: 127). Yrkesnamn som kan härledas till yrkesbeteckningar av denna typ är vanliga i den föreliggande korpusen. Avledningsbasen för det motsvarande appellativet kan vara såväl ett arvord, som i Bal(l)nus (K 30 m.fl.) till lit. bálnus ’sadelmakare’ (jfr lit. bálnas ’sadel’), Girnus (K 20 m.fl.) till lit. gĩrnius ’kvarnstenshuggare’ (jfr lit. gìrnos ’kvarnstenar’), Dirszus (K 32 m.fl.) till lit. diržius ’remmakare’ (jfr lit. diržas ’rem’), som ett lånord, som i Bludszus (K 84 m.fl.) till lit. bliùdžius ’skåltillverkare’ (jfr lit. bliùdas ’skål’, från fornryska блюдо), Kubillus (K 95) till lit. kubìlius ’tunnbindare’ (jfr lit. kùbilas ’kar’ till fornhögtyska kubilo, medelhögtyska kübel). Palataliteten hos den konsonant som föregår böjningsändelsen markeras i regel inte i de undersökta familjenamnen.

⁵ Alla litauiska standardreferensformer citeras enligt LKŽe.

⁶ Sowohl Pranas Skardžius (1943 [1996]: 379) als auch LKG I (§ 530) analysieren kálvis als Ableitung aus dem Verb ká lti mit dem Suffix -vis (Skardžius -vja-). Diese Interpretation hat aus diachroner Perspektive durchaus ihre Berechtigung, wird aber dem synchronen Befund nicht gerecht, da das Suffix -vis längst nicht mehr produktiv war und dementsprechend im betrachteten Zeitraum nicht mehr zur Bildung von Nomina agentis und damit zur Bildung von Berufsnamen verwendet wurde.

⁷ Eine entsprechende Übersicht bietet Kunze (1998: 117).

⁸ Zu diesem Wortbildungstyp s. Skardžius (1943 [1996]: 78).

Straipsniai / Articles

51

CHRISTIANE SCHILLER

1.2.2. -inin kas⁹. Appellativer med det produktiva suffixet -inin kas, som också används i det moderna litauiska standardspråket, ligger till grund för en mängd andra yrkesnamn. Även i detta fall kan, vid sidan av motsvarande arvord, även lånord fungera som avledningsbas, exempelvis Drawenings (K 100), till lit. draviniṅkas ’biodlare’ (jfr lit. dravė respektive lit. draviš ’bikupa’), Laukenings (K 188), till lit. laukininkas ’bonde’ (jfr lit. laũkas ’fält’) eller Szardinings (K 131), till lit. žardininkas ’trädgårdsmästare’ (jfr lit. žardis ’hästhage’), samt Kalkenings (K 116 m.fl.), till lit. kalkininkas ’kalkbrännare’ (jfr lit. kálkis ’kalk’ från mnd. kalk¹⁰), Kragenings (K 122 m.fl.), till lit. krāgininkas ’kannstöpare’ (jfr lit. krāgas ’krus’ från mnd. krōg) eller Murenings (K 157), till lit. mūrininkas ’murare’ (jfr lit. mūras ’mur’ från mht. mūr(e) respektive mnd. mūre). Suffixet -iniṅkas uppvisar i de undersökta familjenamnen den för tyskan typiska reduktionen av vokalen i obetonad stavelse, så att det i regel återges som -enings.

Ibland kan man belägga yrkesnamn som går tillbaka på appellativer bildade från en stam med båda affixen, jfr Kurpenings (K 37), till lit. kùrpininkas ’skomakare’ och Kurpius (K 59 m.fl.), till lit. kur̃pius ’skomakare’, eller Plitzus (K 90), till lit. plyčius ’tegelmakare, tegelbrännare’ och Plietenings (K 117), till lit. plytininkas ’tegelmakare, tegelbrännare’.

1.2.3. -ėjas¹¹. -ėjas är ytterligare ett fortfarande produktivt avledningsaffix, som används för att bilda agentnomina. Här fungerar verbets preteritumstam som avledningsbas. I föreliggande korpus kan dock knappt några yrkesnamn beläggas som kan härledas till yrkesbeteckningar bildade med detta affix. Här kunde endast ett motsvarande yrkesnamn beläggas: Audeyus (K 14), till lit. audėjas ’vävare’. Detta fynd överensstämmer i stort med Zinkevičius (2008: 539–548). Utöver Audėjas (541) tar han endast upp Kalejas ’smed’ (543). Stammen på ių i audėjus¹², som är väl belagd historiskt, följer uppenbarligen mönstret för de andra yrkesbeteckningarna på -ius.

1.3. Sammansättningar

Antalet direkta yrkesnamn som kan härledas till ett sammansatt appellativ är litet och motsvarar därmed den roll som

⁹ Zu diesem Wortbildungstyp s. Skardžius (1943 [1996]: 140–148).

¹⁰ Samtliga mht.- och mnd.-former citeras efter EWD.

¹¹ Zu diesem Wortbildungstyp s. Skardžius (1943 [1996]: 83f.).

¹² Kurschat (1876: 204). LKŽe führt darüber hinaus Belege aus den Wörterbüchern von Konstantinas Sirvydas und Christian Gottlieb Mielcke an.

52

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Berufsnamen im Preußisch-litauischen

kompositionen har inom litauisk ordbildning. I detta sammanhang bör familjenamnen som bildats av motsvarande appellativer nämnas: Rupkalwis (K 139 m.fl.), till lit. rùpkalvis ’grovsmed’, Schaltkalwis (K 140), till lit. šáltkalvis ’kallsmid’, Kraule(y)dies (K 43 m.fl.), till lit. kraujalėdỹs ’åderlåtare, koppare’ eller Bandszerus (K 142 m.fl.), sannolikt till lit. bandšėris ’dräng som sköter boskapen’. Även i fråga om Bandszerus kan man, om tolkningen som yrkesnamn är riktig, utgå från att iu-stammen påverkats av de andra yrkesbeteckningarna med iu-stam.

1.4. Lånord

En särskild klass av direkta yrkesnamn utgörs av namn som går tillbaka på yrkesbeteckningar lånade från tyskan eller slaviska språk. De motsvarande appellativerna som lånats in från tyskan kan härledas till såväl (medel)högtyska som (medel)lågtyska källor, jfr Zimmermons (K 123), till lit. cìmermonas < mht. zimmerman, Beckeris (K 30), till lit. bekėris < mht. respektive mnd. becker, Schipporus (K 104), till lit. šiporius < till mnd. schipper ’skeppare’. De direkta yrkesnamn som bygger på appellativer lånade från slaviska språk går tillbaka både på lånord från polska och från belarusiska, även om det ofta är omöjligt att fastställa den exakta källan i det enskilda fallet, jfr Kawohl (K 146 m.fl.), till lit. kavõlis ’smed’, från pol. kowal respektive belarus. кавалъ, Skambraks (K 31 m.fl.), till lit. skámbrakas ’speelman’, från pol. skomoroch, eller Kažemecks (K 90 m.fl.), till lit. kažemėkas ’garvare’, från belarus. кажемяка. Som Zinkevičius korpus (2008: 539–548) visar finns bland de slaviska lånorden ett antal yrkesnamn på -orius, som kan härledas till motsvarande belarusiska respektive polska bildningar på -арь respektive -arz. Yrkesnamn av denna typ fungerade inte bara som mönster för att skapa motsvarande yrkesnamn på litauiska, exempelvis i fallet Stiglorus (K 97), till lit. stiklõrius ’glasmästare’¹³, utan det omtolkade avledningssuffixet -orius ersatte uppenbarligen dessutom i Schipporus (K 104), till lit. šiporius, även det motsvarande suffix som kunde förväntas vid lån från tyskan: -eris (jfr šiùsteris ’skomakare’) respektive -ėris (jfr bėkėris ’bagare’).¹⁴

¹³ Skardžius (1931 [1998]: 264) nimmt für lit. stiklorjus eine Umbildung von wruss. стекларъ auf der Basis von lit. stìklas ‘Glas’ an.

¹⁴ En slavisk förmedling, som suffixet -orius antyder, är till en början inte sannolik, eftersom den motsvarande yrkesbeteckningen som lånats från tyskan heter pol. Szyper (Linde V 633).

Straipsniai / Articles

53

CHRISTIANE SCHILLER

2. NAMNTYPER UR SEMANTISK SYNVINKEL

Bereits Zinkevičius (2008: 539–548), der eine umfassende Liste der litauischen Berufsnamen darbietet, hat eine entsprechende Klassifizierung vorgenommen. Er unterscheidet vier Subklassen: 1. Soziale Stellung, 2. Amt, 3. Handwerk, 4. Militärtär. Diese Subklassifizierung lässt sich durch Differenzierung der Berufsfelder im Bereich Handwerk erweitern. An dieser Stelle soll eine modifizierte Version der von Kunze (1998: 107f.) angeführten Klassifizierung zugrunde gelegt werden. Neben den aus den Berufsbezeichnungen hervorgegangenen direkten Berufsnamen werden, wenn diese selbst nicht greifbar sind, die von diesen gebildeten patronymischen Ableitungen berücksichtigt.¹⁵

1. Jordbruksyrken, skogs- och dammhushållning, uryrken

Laukenings (K 188) av lit. laukininkas ’bonde’, Szemenings (K 123) av lit. žėmininkas ’bonde’¹⁸, Uckeninck (K 133) av lit. ūkininkas ’(stor)bonde’, Szard inings (K 131) av lit. žardininkas ’trädgårdsmästare’, Bandszerus (K 142 m.fl.) sannolikt av lit. bandžėris ’dräng som sköter boskapen’, Kum(m)etz (K 154 m.fl.) av lit. kūmetis ’daglönare’, Bandszus (K 50) av lit. bandžius ’herde’¹⁹, Klaptschus (K 30 m.fl.) av lit. klāpičius ’dräng’, Almonaitis (K 72) patronymikon av lit. almonas ’hovman’²⁰, Drawenings (K 100) av lit. drąnininkas ’biodlare’.

¹⁵ För den kritiska genomgången av denna översikt och för ytterligare kommentarer står jag i tacksamhetsskuld till fru Asta Urbonavičiūtė.

¹⁶ Eftersom lit. žėmininkas utöver ’bonde’ även kan tolkas som ’fastlandsbo’, kan denna namnform potentiellt också klassificeras som ett ursprungsnamn.

¹⁷ Enligt LPŽ (I 186) kan denna namnform, förutom att tolkas som ett yrkesnamn, även härledas från det vitryska tilltalsnamnet Бандзоў (till Бенедикт).

¹⁸ Lit. almonas i betydelsen ’hovman’ är väl belagt i ordböckerna över preussisk-litauiska; jfr Clavis Germanico-Lithvana (CIG): Hoffmann Álmonas, ó. M. (962); Hoffmutter Álmonene, ês. F. (965); Philipp Ruhig: Littauisch=Deutsches und Deutch=Littauisches Lexicon (RŽ), Hofmann bey der Pacht, ál=|| monas, ono, m. (208). LKŽe redovisar därutöver ett belägg från Metai av Kristijonas Donelaitis: ”×álmonas (vok. dial. homann) sm. (1) [K]; R208 dvaro pienininkas: Ir kaip kiaulės álmono – tik gėda sakyti – kiauliškas dainas dainuot ir žvieg į užsimanė K. Donel”. Därför bör här tolkningen av almonas, som är avledningsbasen för namnformen Almonaitis, som yrkesnamn föredras framför den tolkning som i LPŽ (I 89) bedöms som möjlig, nämligen som ett tvåstammigt personnamn (här med hänvisning från Almonáitis→AÍmonas→AÍmanas). Detta stöds också av det faktum att de förekomster av familjenamnen Álmonas och Almonáitis som anges i LPŽ (I 89) främst hänför sig till platser som ligger i omedelbar närhet av det historiska preussisk-litauiska området, där appellativet almonas är belagt.

54

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Berufsnamen im Preußisch-litauischen

2. Livsmedelsyrken

Packawatsch (K 136) av lit. pakvočius ’bagare’, Beckeris (K 30) av lit. bėkėris ’bagare’, Meßeningkatis (K 166 m.fl.) patronymikon av lit. mėsininkas ’slaktare’, Bruweleit (K 68) patronymikon av lit. br(ī)uvėlė ’bryggare’, Piwor (K 122) av lit. pyvōras ’bryggare’.

3. Metallbearbetning

Kalwis (K 20 m.fl.) av lit. kálvis ’smed’, Kawohl (K 146 m.fl.) av lit. kavõlis ’smed’, Rupkalwis (K 139 m.fl.) av lit. rùpkalvis ’grovsmid’, Schaltkalwis (K 140) av lit. šáltkalvis ’kallsmid’, Kragenings (K 122 m.fl.) av lit. krãginikas ’kannstöpare’, Katillus (K 32 m.fl.) av lit. katilius ’pannsmed’, Skauradszus (K 14) av lit. *skauradžius ’pannsmed’, Geledzus (K 64) respektive Gelleszus (K 114) av geležius ’smed, järnhandlare’.

4. Träbearbetning

Discheratis (K 27 m.fl.) patronymikon av lit. dišerė ’snickare’, Deyluaitis (K 105) patronymikon av lit. dailius ’snickare?’, Dilluwatis (K 77) patronymikon av lit. dielius ’brädskärare’, Geldszus (K 64 m.fl.) av lit. *geldžius ’trågtillverkare’, Sketschus (K 37) av lit. skiečius ’tillverkare av vävskedar’, Kubillus (K 95) av lit. kubilius ’tunnbindare’; Butkkeraitis (K 8 m.fl.) patronymikon av lit. bùtkerė ’tunnbindare’, Radszus (K 32 m.fl.) av lit. rãčius ’hjulmakare’, Stellmokatis (K 20) patronymikon av lit. stėl̃mokas ’stolmakare’.

5. Läderframställning och läderbearbetning

Schicksnus (K 108 m.fl.) av lit. šikšnius ’garvare’, Kaßenecks (K 90 m.fl.) av lit. kažemėkas ’garvare’, Kurpenings (K 37) av lit. kùrpininkas ’skomakare’, Kurpius (K 59 m.fl.) av lit. kùrpius ’skomakare’, Schustereit (K 33 m.fl.) patronymikon av lit. šiùsteris ’skomakare’, Sapagus (K 759 av lit. *sopagius ’stövelmakare’, Bal(l)nus (K 30 m.fl.) av lit. balnius ’sadelmakare’, DirsZus (K 32 m.fl.) av lit. diržius ’remmakare’.

6. Textil- och pälsindustri

Schneid ereit (K 9 m.fl.) patronymikon till lit. šneideris ’skräddare’, Krautzuns (K 13 m.fl.) patronymikon till lit. kraučius ’skräddare’, Kepurnings (K 37) till kepùrininkas ’hattmakare’, Audeyus (K 14) till lit. audėjas ’vävare’, Kaylus (K 63 m.fl.) till lit. kai̇lius ’körsnär’, Kuschnerus (K 85 m.fl.), Kurschnorus (K 119) till lit. kušniėrius ’körsnär’.

7. Byggnadsverksamhet

Muren ingk (K 157) till lit. mūrininkas ’murare’, Zimmermons (K 123) till lit. cìmermonas ’snickare’, Zimmernings (K 10) till lit. cìmerininkas ’snickare’, Kalkenings (K 116 m.fl.) till lit. kálkininkas ’kalkbrännare’, Plitzus (K 90) till lit. plyčius ’tegelmakare, tegelbrännare’ och Plietenings (K 117) till lit. plytininkas ’tegelmakare, tegelbrännare’, Stegus (K 58) till lit. stiėgius ’takläggare’, Sticklus (K 150 m.fl.) till lit. stiklius ’glasmästare’, Stiglorus (K 97) till lit. stikliórius ’glasmästare’.

8. Övrig tillverkningsindustri

Bludszus (K 84 m.fl.) till lit. bliūdžius ’skedtillverkare’, Bludenings (K 20) till lit. bliūdininkas ’skedtillverkare’, Podszus (K 30 m.fl.) till lit. puõdžius ’krukmakare’, Girnus (K 20 m.fl.) till lit. gìrnius ’kvarnstenshuggare’, Rötzus (K 158), Retschus (K 162) till lit. rėčius ’sålltillverkare’

Straipsniai / Articles

55

CHRISTIANE SCHILLER

9. Tjänster

Kartzaunings (K 113) till lit. karčiauniṅkas ’värdshusvärd’, Kraule(y)dies (K 43 m.fl.) till lit. kraujaleidýs ’åderlåtare, koppare’, Waßenings (K 126) till lit. važininkas ’kusk’, Maynus (K 123 m.fl.) till lit. mai̇nius ’bedragare, handelsman’, Kuptschus (K 157), Kubzus (K 57) till lit. kūpčius ’köpman’.

10. Ämbeten

Bormeistratis (K 25) patronymikon till lit. bormeistras / burmistras ’borgmästare’, Golmisteras (K 154) från ty. Garnmeister ’fiskmästarens biträde’ (Wenskus 1990, 48), Patabuleit (K 53) troligen patronymikon till lit. patóbelis ’potabel, kyrkotjänare’, Starrost (K 139 m.fl.) till lit. stórasta ’(orts-)föreståndare’, Lautzas (K 108 m.fl.) till lit. laũčas ’jaktuppsyningsman’, Packmoratis (K 30) patronymikon till lit. pakamórė ’godsuppsyningsman’, Waßna (K 120 m.fl.) uppenbarligen till lit. važnas ’budbärare, härold’.

11. Militär

Scherwenings (K 186) till lit. šárūniṅkas ’tygmästare’, Straltzuhns (K 49) patronymikon till lit. strėlčius, strielčius ’skytt’.

12. Övriga

Schipporus (K 104) till lit. šiporius ’skeppare’, Bugeningk (K 97 m.fl.) troligen till lit. būgnininkas ’trumslagare’, Skambraks (K 31 m.fl.) till lit. skámbrakas ’spelman’, Birbindschus (K 128 m.fl.) till lit. birbinčius ’skalmejblåsare’.

4. FREKVENS: DE 10 VANLIGASTE DIREKTA YRKESNAMNEN I PREUSSISKT LITAUEN

En kvantitativ kartläggning av de direkta yrkesnamnen visar sig vara ytterst svår på grund av varierande stavningar. Därtill kan många yrkesnamn endast beläggas genom motsvarande patronymiska bildningar. Därför förefaller det här lämpligt att, vid sidan av de direkta yrkesnamnen, även beakta de patronymika och pentheronymika¹⁹ som bildats av dem, eftersom det är det enda sättet att fastställa det motsvarande appellativets namnbildande potential. Om samtliga skrivformer av ett direkt yrkesnamn och alla dess omedelbara patronymiska och pentheronymiska avledningar beaktas, framträder följande bild.

Som tabellen visar finns det, bortsett från yrkesnamnen med betydelsen ’smed’, ’skräddare’ och ’vagnmakare’, knappast några paralleller till de tyska familjenamnen vad gäller frekvens. Snarare återspeglar det frekvensmönster som här har utarbetats den bypräglade bosättningsstrukturen i Preussiskt Litauen, med dess dominerande, specifika yrkesområden.

¹⁹ Med pentheronymika avses namnformer som härletts från svärfaderns namnformer och betecknar svärsonen.

56

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Berufsnamen im Preußisch-litauischen

TABELL 1: De vanligaste direkta yrkesnamnen och deras avledningar

Totalt | Antal namnbärare | Antal bärare av patronymiska och pentheronymiska avledningar bildade av yrkesnamnet 1. | KALVIS ’smed’ | 74 | 11 | 63 2. | ŠNEIDERIS ’skräddare’ | 45 | 11 | 34 3. | PUODŽIUS ’krukmakare’ | 39 | 17 | 22 4. | BUTKERĖ ’böttcher’ | 28 | 0 | 28 5. | BALNIUS ’sadelmakare’ | 21 | 19 | 3 6. | RAČIUS ’hjulmakare, vagnmakare’ | 19 | 6 | 13 7. | KURPIUS ’skomakare’ | 15 | 3 | 12 8. | KAŽEMĖKAS ’garvare’ | 15 | 13 | 2 9. | DIŠERĖ ’snickare’ | 11 | 1 | 10 10. | KUBILIUS ’böttcher’ | 10 | 7 | 3 11. | KUMETIS ’dräng’ | 10 | 3 | 7

5. PROBLEM

A. Avgränsningsproblem

Alla förmodade direkta yrkesnamn är inte motiverade som direkta yrkesnamn. Det finns kopplingar både till de indirekta yrkesnamnen och till öknamnen. När det gäller förfadern till bärarna av familjenamnet Klebons (K 154) kan exempelvis utövandet av ett prästämbete inte komma i fråga; jfr lit. klebõnas ’präst’. Präster kom i regel från privilegierade, oftast tyskspråkiga samhällsskikt, som redan tidigt hade ärftliga familjenamn. Deras verksamhet kunde därför inte längre påverka bildandet av familjenamn. Namnet Klebons kan följaktligen endast tolkas som ett indirekt yrkesnamn, exempelvis för en potabel, det vill säga en kyrkotjänare, eller som ett öknamn; i det senare fallet skulle namngivningsmotivet exempelvis kunna vara namnbärarens djupa religiositet.

Lika problematiskt är det att hänföra familjenamn som förmodas uttrycka social ställning till de direkta yrkesnamnen. Det är uppenbart att bärarna av familjenamnet Karalus (K 43 m.fl.) (jfr lit. karãlius ’kung’) inte utövade ett kungligt ämbete. Snarare kan detta härledas ur

Straipsniai / Articles

57

C H R I S T I A N E S C H I L L E R

att det rörde sig om ett öknamn Karalus, som karaktäriserade sin bärare utifrån vissa sociala egenskaper. När det gäller efternamnet Bajohr (K 109) kan man däremot, med lit. bajōras ’adelsman’ som utgångspunkt, utgå från ett motsvarande samband, eftersom detta binamn redan på 1500-talet otvetydigt användes för att ange namnbärarens sociala ställning.²⁰ Men även här måste man beakta att det motsvarande binamnet också kunde användas i motsatt betydelse, det vill säga för att beteckna en särskilt fattig person.²¹ Detta samband tycks också gälla för vissa bärare av varianter av efternamnet Didžiūnas ’adelsman, storjordägare’. Så brukade exempelvis Albas Dizuns med 0,15 g (hufen) den i särklass minsta arealen i byn.²² Möjligheten till antonymisk användning för dessa efternamn, som återspeglar social ställning, närmare öknamnen och talar mot att de inordnas bland de direkta yrkesnamnen.

B. Problemet Schneiderei

Hittills har man utgått från att Schneiderei är en litauisk patronymisk bildning till ett ursprungligen tyskt efternamn.²³ Däremot talar det faktum att detta namn, bland efternamn med preussisk-litauiskt ursprung i Tyskland, med 741 namnbärare intar femte plats efter Naujoks (1432), Kalweit (915), Rudat (751) och Petereit (742),²⁴ emot detta, medan andra litauiska patronymiska bildningar med ett tyskt yrkesnamn som bas har betydligt lägre frekvens. Visserligen förekommer namnet Schneider också inom det tyska namnsystemet med 108291 namnbärare²⁵

²⁰ In Diehlmann (2006: 237) wird die Sozialstruktur des Ortes Wittgirren (Kreis Tilsit) wie folgt beschrieben: „Zu Widdigire seint ein bayor, ein halbzinsner vnd 6 scharwergker“. Der „bayor“ wird mit dem entsprechenden Beinamen als Jacubel Baior angeführt.

²¹ Diese Verwendung von lit. Bajoras dokumentiert Butkus (2005: 155) ‘7. neturtingas’.

²² K 25 anger följande invånare i Wandlauszen (Amt Dinglaucken) och de hufen som de brukade: ”Pritzck. Aredatis 2 g, Jurg Kundrugs 1 g, Ensk. Waschkuns 1,15 g. Hans Polluckatis 1 g, Albas Dizuns 0,15 g”.

²³ Vgl. Vanagas (1989: 964) „Šneideraitis [...] Šneideráitis [...] – žr. Šneideris“, „Šneideris [...]. Plg. Šneidaris, Šneider ys (žr.). Iš vok. Schneider, Schneiders (M. Gottschald, 1954, p. 521; H. Bahlow, 1967, p. 464)“. Kohlheim/Kohlheim (2005: 542) „Schneiderei: ursprünglich in Ostpreußen verbreitete patronymische Bildung zu →Schneider mit dem litauischen Suffix –eit.“ Ebenso auch Schiller (2008: 40).

²⁴ Källa: TopNames5000. Jfr även Schiller (2008: 40).

²⁵ Källa: TopNames5000.

58

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Berufsnamen im Preußisch-litauischen

det tredje vanligaste namnet, men litauiska patronymiska bildningar av efternamn som ligger närmast i frekvens, såsom Müller (1.), Schmidt (2.), Fischer (4.) och Weber (5.), kan inte beläggas alls eller bara sparsamt; jfr Schmittat (57), Fischereit (7).²⁶ Därför måste man utgå från att det i regel inte är det tyska efternamnet Schneider utan det från tyskan lånade yrkesnamnet Šneideris och det litauiska efternamn som bildats därav som utgör basen för den patronymiska bildningen Schneidereit. Med tanke på att ändelserna ofta har utelämnats i efternamn, bör namnformen Schneider som beläggs i korpusen, särskilt när den åtföljs av ett otvetydigt litauiskt förnamn, betraktas som en återgivning av lit. šneideris.

Därför kan även andra namnformer, som först identifierats som tyska efternamn, föras till gruppen preussisk-litauiska yrkesnamn när de otvetydigt syftar på litauiska namnbärare. Det kan bland annat övervägas för namnformerna Kleinschmidt (jfr Crisas Kleinschmidt, K 25) och Schuster (jfr Johnis Schuster, K 132), där de litauiska ändelserna i efternamnen uppenbarligen inte registrerades, vilket gör att graden av integrering inte kan urskiljas. Dessa namn upplyser om den verksamhet som den namngivna personen ägnade sig åt och står därmed i direkt relation till namnbäraren respektive hans eller hennes närmaste förfäder.

Däremot kan de tyska yrkesnamn vars spridning i Preussisk-Litauen beror på senare invandring av tyska namnbärare, sådana som bland annat finns dokumenterade i Urbonavičiūtės korpus (2005), inte tolkas i denna bemärkelse. För att bara ta ett exempel har efternamnet Bergmann ingen anknytning till den historiska arbetsvärlden i Preussisk-Litauen.

c. Patronymikon till direkta yrkesnamn

Som listan över de vanligaste yrkesnamnen visar kan många yrkesnamn endast beläggas genom de patronymikon som bildats av dem. Denna iakttagelse kan tolkas på två sätt. För det första kan det betyda att namnbildningen och namnens befästande i stort sett hade slutförts vid tidpunkten för datainsamlingen, 1736, och att familjenamnen endast har traderats genom motsvarande patronymikon. Alla de familjenamn som undersökts här uppvisar dock inte samma förhållande mellan yrkesnamn och de patronymiska bildningar som härletts från dem. Dessutom bör man inte förlora en andra aspekt ur sikte

²⁶ Källa: http://christoph.stoepel.net/geogen/v3/Default.aspx

Straipsniai / Articles

59

CHRISTIANE SCHILLER

att beakta. Eftersom namnbildningen i regel ägde rum innan yrkesutövningen började, spelade det yrke som senare utövades uppenbarligen endast en mindre roll vid namngivningen, förutsatt att det rörde sig om en etablerad, det vill säga inte inflyttad, medlem av bygemenskapen. Faderns yrke hade större betydelse när barnen namngavs. Motsvarande yrkesbeteckning och det yrkesnamn som härletts från den konkurrerar vid bildandet av motsvarande patronymikon med de primära, det vill säga de patronymikon som härletts från faderns förnamn, och med de patronymikon som härletts från faderns öknamn. Denna konkurrens mellan de enskilda patronymiska bildningarna framgår exempelvis av följande belägg: Tumschas Jäckstait eller Schneiderait (K 123); den patronymiska bildning som härletts från yrkesnamnet noterades här som ett aliasnamn.

SAMMANFATTNING

Som den föreliggande undersökningen visar förtjänar de litauiska yrkesnamnen större uppmärksamhet inom den onomastiska forskningen. Eftersom det, som här har visats, i regel rör sig om en icke-metaforisk och icke-metonymisk användning av yrkesnamnen, behöver deras klassificering som öknamn, vilket är vanligt inom litauisk forskning, revideras. I stället bör yrkesnamnen även här, liksom inom den tyskspråkiga forskningen, behandlas som en självständig namnklass.

Tack vare den nära kopplingen till motsvarande appellativ är yrkesnamnen relativt lätta att identifiera. Med utgångspunkt i de kända bildningsmönstren för yrkesbeteckningar, som här har klarlagts på nytt, kan några av de yrkesnamn som sammanställts här härledas till yrkesbeteckningar som ännu inte har tagits upp i LKŽ. Därmed antyds den potential som en systematisk kartläggning av den preussisk-litauiska namnskatten skulle kunna ha för litauisk lexikologi.

De litauiska yrkesnamnen ger dessutom möjlighet att dra slutsatser om de yrkesområden som litauerna var verksamma inom. Alla yrkesbeteckningar som förekommer i de preussisk-litauiska lexikonen återfinns inte också i namnskatten. Yrkesnamn som syftar på typiskt urbana yrken, såsom aukskalis ‘guldsmed’ eller ziegor(i)ninkas ‘urmakare’, kunde inte beläggas i det föreliggande korpusmaterialet. Frekvensen hos vissa yrkesgrenar som representeras bland yrkesnamnen vittnar i stället om den bypräglade bosättningsstrukturen i Preussisk-litauen.

Även om uttalanden om den sociala strukturen i de preussisk-litauiska församlingarna åtminstone delvis också kan grundas på uppgifterna om yrkesbeteckningar i

60

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Berufsnamen im Preußisch-litauischen

Även om skattelängder, kyrkoboksanteckningar etc. är möjliga, är den bild av verksamhetsområdena som därigenom förmedlas ändå ofullständig, eftersom sådana förteckningar i regel endast anger en persons huvudsakliga förvärvsarbete. En mängd verksamhetsområden vid sidan av huvudsysslan förblir därmed obeaktade. Dessa möter oss i släktnamnen och dokumenterar således ytterligare aspekter av den bybaserade arbetsfördelningen.

Forskningen om inte bara de preussisk-litauiska yrkesnamnen öppnar således många perspektiv.

LITTERATUR

Butkus Alvydas 1995: Lietuvių pravardės. Kaunas: Æsti.

CIG – CLAVIS GERMANICO-LITHVANA; LMAB RS: f. 137 13–14. – Clavis Germanico-Lithvana. Rankraštinis XVII amžiaus vokiečių–lietuvių kalbų žodynas 1–2, utg. Vincentas Drotvinas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1995–1997; 3–4. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas (del I i band 1 och 2; del II i band 3 och 4; Addenda [= IIA] i band 4, s. 1135–1184).

Diehlmann Hans Heinrich 2006: Die Türkensteuer im Herzogtum Preußen 1540. Memel–Tilsit (Sonderschriften des Vereins für Familienforschung in Ost- und Westpreußen e. V. 88/2). Hamburg: Selbstverlag des Vereins.

EWD – Pfeifer Wolfgang 1989: Etymologisches Wörterbuch des Deutschen. Berlin: Akademieverlag.

Fleischer Wolfgang 1964: Die deutschen Personennamen. Berlin: Akademieverlag.

K – Kenkel Horst. Amtsbauern och Kölmer i norra Ostpreussen omkring 1736 (Sonderschriften des Vereins für Familienforschung in Ost- und Westpreußen e. V. 9). Hamburg: föreningens eget förlag, 1972.

Kohlheim Rosa, Kohlheim Volker 2005: Duden. Familiennamen. Herkunft und Bedeutung von über 20 000 Nachnamen. Mannheim, Leipzig et al.: Dudenverlag.

Kunze Konrad 1998: dtv-Atlas Namenkunde. Vor- und Familiennamen im deutschen Sprachgebiet. München: Deutscher Taschenbuchverlag.

Linde V – Linde Samuel Bogumił. Polska språkets ordbok 5. Lwów: Ossolińskis nationalinstitut, 1859.

LKG I – Lietuvių kalbos gramatika 1. Vilnius: Mintis, 1965.

LKŽe – Lietuvių kalbos žodynas, elektronisk version, redaktionskollegium: Gertrūda Naktinienė (huvudred.), Jonas Paulauskas, Ritutė Petrokienė, Vytautas Vitkauskas, Jolanta Zabarskaitė. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 2008. www.lkz.lt.

Straipsniai / Articles

61

CHRISTIANE SCHILLER

LPŽ I–II – Ordbok över litauiska efternamn 1–2, red. Aleksandras Vanagas. Vilnius: Mokslas, 1985–1989.

RŽ – Littauifch=Deutfches und Deutfch=Littauifches Lexicon [...] av Philipp Ruhig, pastor och senior i Walterkehmen, i Insterburgs huvudamt. K̊önigsberg, tryckt och utgivet av I. H. Hartung, 1747.

S c h i l l e r C h r i s t i a n e 2008: Efternamn med preussisk-litauiskt ursprung i Förbundsrepubliken. – Zunamen 3.1, 38–58.

S k a r d ž i u s P r a n a s 1998 [1931]: Die slavischen Lehnwörter im AltLitauischen. – Pranas Skardžius. Rinktiniai raštai 4. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 1998.

S k a r d ž i u s P r a n a s 1996 [1943]: Lietuvių kalbos žodžių daryba. – Pranas Skardžius. Rinktiniai raštai 1. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1996.

S t u n d ž i a B o n i f a c a s 2009: Accentologi för standardspråklig litauiska. Vilnius: Universitetsförlaget.

TopNames5000. På internet: http://christoph.stoepel.net/geogen/v3/Software.aspx (19.03.2012).

U r b o n a v i č i ū t ė A s t a 2005: Klaipėdos krašto lietuviškos ir vokiškos profesinės kilmės pavardės etnolingvistiniu požiūriu. – Filologija 10, 84–88.

V a n a g a s A l e k s a n d r a s 1999: Pavardės. – Lietuvių kalbos enciklopedija, red. Vytautas Ambrazas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 466–472.

W e n s k u s R e i n h a r d 1990: Namengebung und Namenwechsel im nordöstlichen Ostpreußen in der frühen Neuzeit. – Altpreußische Geschlechterkunde, Neue Folge 20, 27–142.

Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 1977: Litauiska personnamn i Vilnius i början av 1600-talet. Vilnius: Mokslas.

Z i n k e v i č i u s Z i g m a s 2008: Litauiska personnamn. Vilnius: Litauiska språkinstitutet.

Personnamn med anknytning till yrken i de preussiska litauernas språk

S A M M A N F A T T N I N G

Som denna undersökning visar utgör personnamn med anknytning till yrken även i preussisk-litauiskan en särskild personnamnsklass. Deras direkta, det vill säga icke-metonymiska och icke-metaforiska, användning gör att de inte kan hänföras till öknamnsklassen. Personnamn med direkt anknytning till yrken har sitt ursprung i appellativ som betecknar yrken och illustrerar den ordbildning som är typisk för denna lexikala klass, jfr avledningar med ordbildningsaffixen –ius, –ininkas och –ėjas samt sammansättningar. En annan grupp personnamn med anknytning till yrken har

62

Acta Linguistica Lithuanica LXVI

Berufsnamen im Preußisch-litauischen

sitt ursprung i slaviska språk (polska och belarusiska) och i yrkesbeteckningar som under olika perioder lånats in från tyskan.

Den tolvgradiga klassificering av personnamn med anknytning till yrken som föreslås i artikeln gör det möjligt att differentiera dem efter motsvarande yrkesområde. Den statistiska analysen visade att personnamn med anknytning till yrken som betecknar yrken inom hantverksproduktionen (t.ex.: Schmied ’smed’, Schneider ’skräddare’, Töpfer ’krukmakare’, Böttcher ’tunnbindare’, Sattler ’sadelsmakare’, Radmacher ’hjulmakare’, Schumacher ’skomakare’, Gerber ’garvare’ och Tischler ’snickare’), är mycket vanliga.

Alla efternamn som kan härledas från beteckningar på yrken och tjänstebefattningar kan inte tolkas som personnamn med direkt anknytning till yrken. Ibland kan de förklaras som öknamn.

Inkommen den 7 januari 2012.

CHRISTIANE SCHILLER

Humboldt-Universität zu Berlin

Institut für deutsche Sprache und Linguistik

Unter den Linden 6, D-10099 Berlin, Deutschland

[email protected]

Straipsniai / Articles

63