Ramunė ANDRIUŠKAITĖ

Vilnius pedagogiska universitet

J. BALČIKONIS LINGVISTISKA TERMERS STRUKTUR OCH SÄRDRAG

I år är det 115 år sedan en av de mest framstående litauiska lingvisterna, Juozas Balčikonis, föddes. Han lämnade tydliga avtryck i den litauiska kulturen som lexikograf, pedagog, översättare, redaktör och folklorist. Även om han inte gav ut ett enda separat verk inom språkvetenskap, finns det verkligen gott om hans olika artiklar, recensioner och omdömen i dåtidens periodiska press. J. Balčikonis verksamhet förknippas framför allt med arbetet som språknormerare och språkets vårdare. Han värnade mycket om modersmålets korrekthet, strävade efter att förbättra både det skrivna och det talade språket och följde hur man talade i skolorna och i radio samt hur man skrev i böcker och tidningar.

J. Balčikonis namn nämns bland de mest framstående lexikograferna, eftersom vi inte kan föreställa oss den stora ordboken över det litauiska språket utan honom. Denne lingvist gjorde stora ansträngningar för att K. Būgas insamlade ordregister inte skulle gå till spillo och började, med utgångspunkt i det lexikografiska arbete han hade utfört, organisera utarbetandet och utgivningen av ”Litauiska språkets ordbok”.

I sitt arbete som språknormerare och lärare, och som redaktör för ”Litauiska språkets ordbok” när han samlade in och ordnade ord, stötte J. Balčikonis gång på gång på termer från olika områden och måste därför också intressera sig för terminologiska frågor. J. Balčikonis började arbeta inom detta område redan i sin ungdom. I Voronezj hjälpte han J. Jablonskis att skapa och ordna termer inom matematik och andra områden. År 1925 skrev han artikeln ”Om terminologikommissionens arbete”, där han försvarade sedan länge inlånade termer. År 1939 publicerade han artikeln ”Vårt språk och terminologin”, där han beskrev några aspekter av termers utveckling och bildande; han skrev också flera kortare artiklar om användningen av enskilda termer. I dag kan den lingvistiska terminologi som J. Balčikonis använde vara ett intressant studieobjekt för oss. Hans vackra och korrekta språk är ett utmärkt föredöme för vår tids lingvister och termskapare.

59

Som en lingvist hängiven sitt arbete och till viss del även terminolog arbetade J. Balčikonis för att välja och använda lingvistiska termer noggrant i sina skrifter. Eftersom det litauiska standardspråket fortfarande höll på att skapas och normeras i början av 1900-talet, och dess normativa grammatiker skrevs, var också den litauiska lingvistiska terminologin ännu inte fast etablerad eller konsekvent. Lingvisterna hade frihet att välja vilka termer de skulle använda och försökte ofta skapa nya. Denna instabilitet i terminologin återspeglas också i J. Balčikonis skrifter. Särskilt i sina tidiga artiklar och recensioner diskuterar han ofta med kolleger om lämpligheten av den ena eller andra lingvistiska termen. J. Balčikonis verksamhet som lingvist sträcker sig över en lång period – från 1918 till 1968 – och hans skrifter återspeglar därför utvecklingen av urvalet och etableringen av lingvistiska termer. Där förekommer många termer som fortfarande används allmänt i dag, men också ett betydande antal äldre varianter som är intressanta ur terminologihistorisk synvinkel. En stor del av de lingvistiska termerna skapades och etablerades av J. Jablonskis, och J. Balčikonis övertog dem. Men trots att han hyste stor respekt för sin äldre kollegas auktoritet instämde han inte i alla dessa termer och drog sig inte för att skapa egna nya termer. Den mångfaldiga lingvistiska terminologi som J. Balčikonis använde är således intressant och värd att undersöka.

Eftersom J. Balčikonis språkliga arv är utspritt över många olika periodiska publikationer, och det för närvarande bara finns en enda utgåva som samlar huvuddelen av det – J. Balčikonis ”Samlade skrifter” – undersöks här de lingvistiska termer som påträffats just där. I dessa två böcker har 1026 lingvistiska termer identifierats. Eftersom J. Balčikonis inte var specialist inom något enskilt område är termerna mycket varierande och hör till nästan alla lingvistikens grenar. Den största delen av de lingvistiska termer han använde utgörs av morfologiska termer – de står för 43,9%. Näst vanligast är syntaxtermerna – 15,5%. Detta är inte förvånande, eftersom morfologi och syntax undervisades mest och dessutom är språkvetenskapens största grenar. Det bör tilläggas att det framför allt är fel inom just dessa två områden som förekommer i språket; därför mötte J. Balčikonis, i egenskap av språknormerare, dem oftast och behandlade dem i sina skrifter. Morfologiska termer är särskilt talrika också därför att föreläsningarna i morfologi för eleverna vid Panevėžys gymnasium använder många äldre termer

60

varianter som kompletterar det redan stora systemet av morfologiska termer. Lingvisten intresserade sig mer sällan för andra områden inom språkvetenskapen och undersökte dem inte särskilt, vilket också gör att sådana språkvetenskapliga termer förekommer mer sällan och i mindre antal i hans arbeten. I J. Balčikonios ”Samlade skrifter” återfinns nästan lika många termer inom fonetik (9,4%) som inom lexikologi (9%). J. Balčikonis lade fram grunderna i fonetik i de tidigare nämnda föreläsningsanteckningarna från Panevėžys gymnasium. Han undersökte inte lexikologin systematiskt, men intresserade sig mycket för äldre litauiska ortnamn. I hans arbeten förekommer jämförelsevis många allmänna språkvetenskapliga termer (7,5%) och accentologiska termer (6,3%), medan alla övriga bara uppgår till ett tiotal eller några tiotal: stavning och interpunktion – 3,2%, dialektologi – 2,8%, ordbildning och stilistik – endast 1,2% vardera, eftersom dessa två språkvetenskapliga grenar ännu var förhållandevis lite utforskade.

De språkvetenskapliga termer som J. Balčikonis använde är tämligen varierande även till sitt ursprung. Som bekant finns det två sätt att skapa termer: att använda modersmålets lexikala resurser och att låna termer från främmande språk. Redan språkvetenskapen som sådan tycks förplikta en att så långt som möjligt uttrycka sig med det egna språkets medel. Men liksom varje gammal vetenskap har språkvetenskapen ett visst antal lånade internationella termer. Det måste dock erkännas att J. Balčikonis försökte använda så få av dem som möjligt.

Ett av sätten att skapa litauiska termer är att terminologisera betydelser hos huvudord eller sidoord. Detta hänger samman med semantiska förändringar: ett terminologiserat ord får en särskild, exakt avgränsad betydelse. Terminologiserade språkvetenskapliga termer är överlag mycket få, och i J. Balčikonios ”Samlade skrifter” utgör de endast 4,5%. Det rör sig om grundläggande språkvetenskapliga begrepp som har använts i det allmänna språket sedan urminnes tider, till exempel: garsas I 40¹, kalba I 37, šneka I 233, vardas I 39, žodis II 39, vars grundbetydelser har terminologiserats. Bland termer som har bildats genom terminologisering av andra ords betydelser kan följande nämnas: asmuo II 51, giminė I 182, laikas II 44,

¹ Bredvid exemplen anges var termen förekommer – med romerska siffror J. Balčikonios volym av ”Samlade skrifter” och med arabiska siffror sidan. Förkortningen ct visar att exemplet förekommer i ett citat.

61

laipsnis II 36, skaičius II 17; bland de mer originella termer som J. Balčikonis använde finns būdas ”modus” II 47, kryptis ”tilltal” II 132, liemuo ”stam” II 95, vaizdas ”aspekt” II 51.

Det andra sättet att skapa termer med hjälp av det egna ordförrådet är att bilda termer med ordbildningsmedel. Detta är det vanligaste sättet att skapa termer. Alla fyra ordbildningssätt används för att skapa språkvetenskapliga termer. St. Keinys fastställde att särskilt många suffixt termer bildas i litauiskan². Betydligt färre termer bildas med prefix, ändelser och sammansättning. I J. Balčikonios ”Samlade skrifter” används 236 (23%) enordiga språkvetenskapliga termer. Merparten av dem (60,7%) är avledningar. Suffixavledningar är dubbelt så många som alla de övriga tillsammans – 64%. De bildas oftast med verb som bas, till exempel: derinimas II 94, valdymas II 97, jungtis II 107, linksniuote I 99, tarmė I 43, skolinys I 162, atitikmuo I 232, davininkas II 18, veiksnys I 261, neigtukas I 200. Färre suffixavledningar har bildats från substantiv, till exempel: dalelė I 39, kablelis II 131, įrankininkas I 40ct, galūnė II 12, garsynas II 194, aplinkybė II 105, och endast några få från adjektiv, till exempel: veiksmažodiškumas II 113, bendratis I 101, aukštaičiai I 73.

Även om suffix- och ändelsebildning har en hel del gemensamt är ändelseavledningar mycket få inom språkvetenskaplig terminologi – 10,6%. De bildas oftast från verb, till exempel: intarpas I 300, posakis I 140, priesaga I 95, nuosaka II 92, samazga II 122, pabaiga I 38ct, jungė II 98; tre gånger färre bildas från substantiv, till exempel: balsis II 5, raidė II 4. De mest produktiva ändelserna är -a och -is.

De prefixavledningar som J. Balčikonis använde är bildade med sex prefix – prie- (priebalsis II 65, priegaidė I 99, prielinksnis II 75, prieveiksmis II 73), pa- (padalyvis II 50, pavardė I 74), pro- (prokalbė I 232ct), pra- (pravardė I 137), po- (polinksnis I 301), ant- (antraštė I 201). De utgör 8,4% av alla enordiga termer.

På andra plats i frekvens kommer sammansättningar av språkvetenskapliga termer. I J. Balčikonios språkvetenskapliga terminologi utgör sammansättningarna 15,5%. De är av två typer – beskrivande och styrande. Beskrivande sammansättningar kan ha

² Keinys St. Terminologijos abėcėlė. Vilnius, 1980. P. 70.

62

båda nominala leden (asmenvardis I 267, veiksmavardis II 46, jausmažodis II 132, pusbalsis II 7, kamiengalis I 357), ett adjektiviskt och ett nominalt led (senkalbė I 231, slapyvardis I 266), ett räkneordsled och ett nominalt led (dvibalsis II 6). Endast ett enda rektionellt sammansatt ord förekom (kalbotyra I 97).

Många nybildningar inom litauisk lingvistik skapades av framstående litauiska språkvetare; J. Jablonskis utförde särskilt ett omfattande arbete på detta område. Han föreslog nybildningar som asmenavimas I 198, bendratis I 101, būdinys I 136, kreipinys II 132, ištiktukas I 300, padalyvis II 50, garsynas II 94, rašmuo I 186, veikslas I 300, veiksmavardis II 46. Av S. Daukantos använda lingvistiska terminologi har būdvardis II 16, daiktavardis II 28, linksnis II 39 bevarats för alltid; från K. Jaunius kommer naujadaras I 46, pusbalsis II 7, jaustukas II 79. K. Būga var först med att använda termerna prieveiksmis II 93, skolinys I 162, tarmė I 43, linksniuote I 99; A. Baranauskas – raidė II 4, rašyba I 86, sakinys II 89, skaitvardis II 41. A. Balašaitis undersökte ingående ursprunget och historien hos den litauiska lingvistikens termer³.

Internationella lingvistiska termer är till största delen bildade på grundval av de klassiska språken – grekiska och latin. Detta beror på att europeiska språks grammatiker förr i tiden skrevs efter förebild av grekiska och latinska grammatiker, där latinska termer användes. Senare skapades också nya termer med utgångspunkt i ord från grekiska och latin. J. Balčikonis använde 41 termer av grekiskt ursprung, till exempel: alfabetas II 244, apostrofas I 247, dialektas II 141, enklitikas I 316, etimologija I 40, filologija II 154, fonetika I 198, frazeologija I 107, gramatika II 4, hidronimas I 371, leksika I 198, metatezė I 382, onomastika I 352, ortoe pija I 201, semasiologija II 81, sintaksė II 81, med flera, och 42 termer av latinskt ursprung, till exempel: afiksas I 264, afrikata I 271, direktyvas I 394, geminata I 327, hibridas I 179, inesyvas I 394, infinit yvas II 85, intonacija II 82, konsonantizmas I 233, partikula I 333, predikacija II 313, sufiksas II 40, terminas I 43, vokalizmas I 232ct, atributyvinė funkcija I 316, med flera. Alla dessa termer är

³ Žr. Balašaitis A. Lietuvių kalbotyros terminų istorija. Vilnius, 1961. (disert. rankr.)

63

något förlitauiserade, men J. Balčikonis använde inte bara termer av latinskt ursprung, utan också termer i det språkets form, till exempel: dativus absolutus I 309 (dativ med particip), gradus comparativus II 144 (komparativ), nomina actionis I 180 (handlingssubstantiv), verbum transitivum I 182 (transitivt verb). Dessa termer anges visserligen oftast som preciseringar bredvid de litauiska. Detta är sannolikt också ett inflytande från latinets tradition som vetenskapsspråk.

Internationella termer med ursprung i andra språk är förhållandevis få – bara någon enstaka; från franskan kom till exempel žargonas I 49, från tyskan šriftas II 265.

Vissa av de nämnda internationella termerna används för att bilda hybridtermer. I J. Balčikonis ”Samlade skrifter” finns hela 123 sådana termer. Enordiga hybrider förekommer mycket sällan. De är oftast bildade av rötter från latin och grekiska: akcentologija I 93, terminologija I 99. En betydligt större andel utgörs av hybrida ordkombinationer – sammansatta termer. Tio sådana termer består av två ord med olika främmande ursprung och har lånats in från andra språk i denna form. Ord av grekiskt och latinskt ursprung kombineras oftast, till exempel: gramatinė forma (gr.) forma (lat.) II 88, sintaksės (gr.) terminas (lat.) II 111, sintaksinė funkcija I 316; en term bildas av ord med franskt respektive tyskt ursprung – gotiškas šriftas I 234, och av ord från grekiska respektive italienska – gramatinis trafaretas II 111. Merparten av de sammansatta termerna med blandat ursprung består av ett litauiskt ord och ett internationellt ord. Deras struktur visar att de inte lånades in, utan bildades inom litauisk lingvistik. Man fann 113 sådana termer, som kan delas in i två grupper.

Till den första gruppen hör hybrida sammansatta termer där huvudledet är av främmande ursprung, medan attributet som anger en underordnad betydelse är litauiskt, till exempel: beasmenė forma II 139, daugskaitinė forma I 383, sangrąžinė forma I 351, asmenavimo sistema II 197, nuosakos kategorija II 18, kirčiavimo paradigma II 189, padalyvinė konstrukcija I 311, šaukiamoji intonacija II 13, kalbos norma I 315, lyginamoji fonetika I 323, pažymimasis artikelis I 156ct.

Den andra gruppen hybrida sammansatta termer utgörs av sådana ordkombinationer där det första ledet är av främmande ursprung. Då brukar

64

En internationell term betecknar en viss grammatisk begreppsegenskap, t.ex.: abstraktinis žodis I 118, akūtinė priegaidė I 375, analitinė kalba II 84, cirkumfleksinė priegaidė I 375, fonetinė ypatybė II 197, gramatinė reikšmė I 113, sintetinė kalba II 84.

Internationella termer förekommer inom varje vetenskapsgren. De är spår av folkens ekonomiska, politiska och kulturella kontakter. Användningen av internationella och litauiska termer beror på författarens preferenser, och endast författarnas val avgör vilka ord som sprids. Ibland tränger emellertid främmande ord obefogat undan goda litauiska motsvarigheter. J. Balčikonis förstod väl värdet av det egna, litauiska ordförrådet, eftersom internationella termer används sparsamt i hans arbeten (9% visos terminijos) och relativt sällan. Det förekommer dock några par av internationella och litauiska termer som används synonymt, t.ex.: alfabetas II 244 – abėcėlė II 4, infinitivas II 85 – bendratis I 101, dialektas II 141 – tarmė I 43, fleksija I 254 – galūnė II 12, lingvistika I 229 – kalbotyra I 97, neologizmas I 163 – naujadaras I 46, partikula I 333 – dalelytė I 103, sufiksas II 40 – priesaga I 95.

Den största delen av de språkvetenskapliga termer som J. Balčikonis använde utgörs av tvåledade sammansatta termer som betecknar specifika språkvetenskapliga begrepp – de är 668 (65,11%). De kan delas in i två grupper: fraser med kongruerande attribut och fraser med styrt attribut. Attributen i den första gruppens sammansatta termer uttrycks oftast med olika slags adjektiv: enkla (siauras balsis II 146, svetimas žodis I 103, nepastovus kirtis I 233ct, tarpiškas valdymas II 98), pronominala (bendroji gimtis II 17, grynasis tarinys II 112), prefixavledda (beasmenis sakinys I 261, bevardė gimtis I 93), sammansatta adjektiv (vienskiemenis žodis I 385, galaliezūvis priebalsis II 10, tvirtapradis ilgumas I 40, vienarūšis sakinys II 120), och särskilt ofta adjektiv med suffixet -inis (būdvardinis prieveiksmis I 180, balsinis asmenavimas I 73, nosinė balsė II 6, išplėstinis pažyminys I 39ct, kaltinis vardas I 76, tiesioginė nuosaka I 361, kelintinis skaitvardis II 41). Particip förekommer relativt ofta som kongruerande attribut i sammansatta termer: aiškinamasis žodis I 109, jungiamasis balsis I 226, liepiamoji nuosaka I 276, pritaikomas papildinys II 98, teigiama prasmė II 135,

65

tvirtinamoji aplinkybė II 106, mycket mer sällan – ordningstal, t.ex.: antrasis laipsnis I 39, ketvirtasis linksniavimas II 18, pirmasis asmuo I 229, trečiasis asmenavimas I 355. Den minst vanliga grammatiska typen av tvåledade termer består av två substantiv i nominativ, t.ex.: vakariečiai aukštaičiai II 147, pajūriškiai žemaičiai II 145, antrinė dalis II 96.

Fraser med styrt attribut är mindre vanliga än fraser med kongruerande attribut. I J. Balčikonis ”Samlade skrifter” är de hälften så många som den första typen. K. Gaivenis föreslår att sådana tvåledade sammansatta termer delas in mer detaljerat utifrån huvudleden snarare än den underordnade leden⁴, beroende på om huvudleden är ett konkret eller abstrakt substantiv (būdo aplinkybė II 106, draugės įnagininkas II 86, kalbos vienetas II 140, traukos veiksmažodis I 161, etimologijos žodynas II 283, kamiengalio balsis I 271, Zietelos tarmė I 363, kalbų grupė I 231), verbala abstrakt (būdvardžių daryba I 271, linksnių vartojimas I 42, tarmės aprašymas II 159, balsių kaita I 298, derinimo priklausymas II 97, kirčio šokinėjimas I 100), mer sällan adjektivisk abstrakt (balsio ilgumas I 180, kalbos gyvumas I 107, priebalsio minkštumas II 144, kirčio nepastovumas I 233ct).

I en källa som undersökts i mindre omfattning hittades hälften så många treledade termer – 104 (10,14%). Utifrån de ordklasser som ingår är dessa termer mycket varierande, och 19 typer kan urskiljas. Med avseende på ledenas inbördes relationer kan de emellertid delas in i endast tre grupper⁵.

⁴ Gaivenis K. Dvižodžiai sudėtiniai terminai dabartinėje lietuvių kalboje // Lietuvių kalbotyros klausimai. Vilnius, 1975. T. 16. P. 60.

⁵ Gaivenytė J. Lietuviškų ir angliškų keturžodžių technikos struktūrų sugretinimas // Terminologija ir dabartis. Kaunas, 1997. P. 91–96.

66

Attributen i termerna med tre ord i den första gruppen är kopplade till huvudledet genom inbäddning. Huvudledet bildar tillsammans med den mellersta attributiva leden en primär ordgrupp, som i sin tur bestäms av en sekundär attributiv led. Exempel: en särskild ordklass II 130, en jämförande velar frikativ i språk I 232.

De attributiva leden i sammansatta termer med tre ord i den andra gruppen är också kopplade till huvudledet genom inbäddning, men inbäddningens riktning är en annan. Den primära ordgruppen bildas mellan de båda attributiva leden. Den andra, nominalt uttryckta leden styr den primära, adjektiviska leden, och hela ordgruppen bestämmer den styrande huvudleden. Exempel: bakre vokal I 395, västauktaitisk dialekt I 233, indikativform II 136, bild av pågående handling II 51, particip i aktivum I 42ct, verb som betecknar handlingens slut I 377.

De sammansatta termerna i det tredje grammatiska schemat består av en huvudled – det bestämda ordet – och två självständiga bestämningar som hör till det. Exempel: bisats avseende omständighet II 125, predikatsbisats II 124, futurum exaktum II 45, preteritum konativum II 49, förkortad bisats II 130, emfatiskt pronominaladjektiv I 316

Dessa tre typer av termer dominerar terminologin. Sammansatta termer av andra typer är mycket sällsynta – 16 termer med fyra ord och 2 termer med fem ord.

67

Variationen i de lingvistiska termerna i J. Balčikonios ”Samlade skrifter” är mycket stor. Denna utgåva samlar arbeten från hela hans liv. Under denna period förändrades den litauiska språkvetenskapen kraftigt: traditionella inriktningar utvecklades, nya teorier och regler utformades, nya perspektiv på språkforskningen upptäcktes, vissa termer blev föråldrade, nya skapades och äldre förbättrades. Därför kan man hitta olika inexaktheter, synonymer och varianter av termer inom den lingvistiska terminologin. I J. Balčikonios arbeten utgör de omkring 17% av alla använda lingvistiska termer.

Inom terminologisk teori är det vanligt att betrakta synonymer som en brist i terminologin, något onödigt och till och med skadligt; man kräver att synonymi mellan termer och deras delar och led avlägsnas, så att varje begrepp benämns med endast en term⁶. Att uppnå fullständig synonymfrihet bland termerna är emellertid mycket svårt. Att en term får fast förankring i ett vetenskapligt system är en lång och komplicerad process – det krävs fullständig enighet bland forskarna inom området, men detta uppnås inte snabbt. Därför används i varje utvecklingsskede inom vilken vetenskapsgren som helst en del synonyma termer.

J. Balčikonis övertog större delen av sina lingvistiska termer från J. Jablonskis. I hans arbeten finns det endast få inexaktheter i fråga om termer. De förekommer på grund av denna språkforskares långa verksamhet och den långa period då den lingvistiska terminologin formades. Som nämnts vid behandlingen av de lingvistiska termernas ursprung består synonympar ofta av internationella termer och deras litauiska motsvarigheter. De flesta internationella termerna är gamla och etablerade och används ofta i språkvetenskapliga arbeten sida vid sida med de litauiska (sufiksas II 40, predikacija II 313, lingvistika I 229). Endast en lingvistisk term i J. Balčikonios skrifter, partikula I 333, används nästan inte alls i dagens litauiska terminologi.

Annorlunda är det när litauiska synonymer förekommer i terminologisystemet; deras förekomst sida vid sida bryter mot principen om precision i termer och kan leda till förvirring. Om vi betraktade den lingvistiska terminologi som J. Balčikonis använde som en odelbar helhet, skulle vi upptäcka många termer som betecknas med flera ord med olika uttryckssätt. En sådan syn på denna språkforskare vore emellertid felaktig. Många av hans verk om samma språk-

⁶ Keinys St. Min. veik. P. 98.

68

Termer som betecknar ett språkligt begrepp kan inte betraktas som egentliga synonymer, eftersom de inte fungerade i språket vid samma tid. Det finns en stor skillnad mellan de termer han använde före och efter 1940-talet. En del av termerna från den första perioden sammanfaller i praktiken med de tidiga lingvistiska termer som J. Jablonskis använde och som senare trängdes undan av dagens termer i både J. Jablonskis och J. Balčikonis arbeten. Låt oss till exempel ta termen veiksmavardis II 46, som senare ersattes av termen bendratis I 136. I J. Balčikonis äldre språkvetenskapliga arbeten betecknade veiksmavardžiu vissa oböjliga verbformer. J. Jablonskis betraktade alla former som faktiskt bildats av verb som veiksmavardžiais och inbegrep även particip, gerundier och halvgerundier i kategorin. J. Balčikonis förstod begreppet snävare; därför återfinns i hans tidiga terminologi, förutom bendratie, endast två veiksmavardžiai – aplinkybinis veiksmavardis II 51 (senare būdinys I 136) och siekiamasis veiksmavardis II 58. Den sistnämnda termen kallade J. Jablonskis siekiamuoju sakymu, tills båda ersattes av den mer praktiska och elegantare termen siekí nys I 224.

Under en tid använde J. Balčikonis också termen sakomasis būdas, som han hade övertagit från J. Jablonskis, för att beteckna verbets modus. Den låg även till grund för bildandet av termer för underordnade begrepp – liepiamasis būdas II 46, geidžiamasis būdas II 46, tariamasis būdas II 46 – medan tiesioginės nuosakos, dagens direkt modus, ersattes av reiškiamasis būdas II 45. Ordet būdas är alltför abstrakt. Den nuvarande termen nuosaka har grundordet nusakyti, ”säga/beteckna”, och är knuten till talakten, alltså också mer lämplig i ett system av språkvetenskapliga termer. Det fanns många fler äldre termer som användes av båda lingvisterna: liemuo I 95 (senare kamienas II 12), įrankininkas I 40 (senare įnagininkas I 100), didžioji arba svarbioji sakinio dalis II 96 (senare pagrindinė), sąjunga II 76 (senare jungtukas), dvigubas (senare dvejybinis) naudininkas II 104 / galininkas II 104 / linksnis II 104. Några av de nyare termerna är mer precisa, medan andra, som įrankininkas och įnagininkas, är likvärdiga både till betydelse och uttryck.

En annan del av J. Balčikonis tidiga terminologi består av termer som endast han använde och kanske också skapade, men som senare övergavs av en eller annan anledning. För att beteckna verbets aspekt använde han termen

69

termen aspekt II51, och aspektens art benämnde han på ett särpräglat sätt, annorlunda än J. Jablonskis, som vid samma tid redan använde de nuvarande termerna: pågående handlings aspekt II 51 och avslutad handlings aspekt II51. Även om de till sin betydelse inte skiljer sig från de nuvarande termerna förlopp och händelseaspekt och exakt uttrycker samma begrepp, är de ändå klumpiga och obekväma att använda. Kanske var det därför, eller av andra skäl, som J. Balčikonis avstod från dem i senare arbeten. Han använde också ett annat ord för att beteckna dativ dativ II18. Detta är en översättning av den latinska termen dativus och dessutom det enda av kasusnamnen som bildats med utgångspunkt i ett verb; därför bröt det mot deras ordbildningssystem och trängdes senare undan av dativ. Bland andra mer originella termer som lingvisten använde kan nämnas diates II 46 (participets genus): aktiv diates II 46 (aktiv form I 302), passiv diates II 46, passivt particip II 47 (passiv form, passivt particip), likaså avslutad tid II 63, men senare använde han termen preteritum, termerna direkt styrning II 98 och indirekt styrning II98 (nu direkt och indirekt styrning). Dessa två sistnämnda termer som J. Balčikonis använde för att beteckna typer av styrning är till och med något mer precisa än de nuvarande.

Utöver de termer som diskuterats ovan och som inte bildar synonympar, finns det i J. Balčikonis ”Rinktiniai raštai” några termer som kan betraktas som synonymer, eftersom de betecknar samma begrepp och användes under samma tidsperiod. Först och främst varierar benämningarna på accenttyperna i hans skrifter: pastovus kirtis I 95 – nekilnojamas kirtis I 383 – nešokinėjantis kirtis I 372 och på motsvarande sätt nepastovus kirtis I 233 – kilnojamas kirtis I 202. Detta är termer som inte har standardiserats utan används parallellt. Det fanns också fler, till exempel: mišrusis dvgarsis I 366 – mišrusis dvibalsis I 394, perkeltinė prasmė I 361 – perkeltinė reikšmė I 198, prokalbė I 232 – senkalbė I 231, forma I 185 – lytis I 179, beformis žodis II 82 – belytis žodis I 40 (=nekaítomas žodis), savaiminis naudininkas I 276 – savarankiškas naudininkas I 260 (=subjekto naudininkas), literatūrinė kalba I 231 – bendrinė kalba I 105, išskirtinė kalbos dalis II 130 – izoliuotoji kalbos dalis II 130 (detta kategori kallades också sutrauktaisiais šalutiniais sakiniais i J. Jablonskis grammatiker), pabrėžiamasis žodelis I 289 – pabrėžiamoji dalelė I 308.

70

Bland de mer särpräglade synonymparen kan nämnas jungę II 98 – prielinksnį II 75 och sangražinę dalelytę I 269 – sangražinis įvardis I 333. De är intressanta genom sina oväntade betydelsenyanser. J. Jablonskis bildade termen jungę som en variant av termen jungtukas, medan J. Balčikonis använde den i betydelsen prielinksnio. Det reflexiva affixet -si kallas i dag en partikel, medan det i J. Jablonskis tidigare arbeten betraktas som ett pronomen (grįžtamasis išvardis). I enlighet med en äldre vana kallade J. Balčikonis det också ibland įvardžiu.

När det gäller termers betydelser bör två grupper av termer som J. Balčikonis använde diskuteras separat: linksniuote I 99 – linksniavimo paradigma I 387 – linksniavimas II 18 – trečiasis linksniavimas II 18, asmenavimas II 198 – pirmasis asmenavimas I 355. I dagens litauiska språkvetenskap betecknar termerna linksniuote och linksniavimas olika begrepp: kasusflexion respektive deklinationsparadigm. I lingvistens tidiga arbeten betecknade dock linksniavimas och asmenavimas också motsvarande böjningsparadigm. Därför var dessa termer mångtydiga, vilket medförde betydande olägenheter.

En särskild grupp kan urskiljas av termer som saknar synonymer i J. Balčikonis skrifter, men bildar synonympar med termer i den nuvarande litauiska lingvistiska terminologin. Det är ord med vilka författaren på sitt särpräglade sätt benämnde olika språkfenomen. För konsonanter som genomgår assimilation använde han termen tveksam konsonant II 11. I dag skulle vi kalla dem assimilerade eller likartade konsonanter; dessa benämningar uttrycker begreppets kärna mer precist. Termen tveksam konsonant antyder endast en möjlighet till fel. För att benämna den nekande partikeln används termen försvarande partikel I 39ct. Den är intressant eftersom hans arbeten använder den äldre betydelsen av ordet förbjuda, ”hindra, neka”. Bland andra termer kan nämnas: pluskvamperfekt II 49 (nu perfekt), sammanfogning II 109 (nu gradvis anslutning), vistelsens ackusativ I 289 (nu varaktighetens ackusativ), transitivt verb II 100 (nu ackusativverb), utgångssammanfogning II 122 (nu slutsatssammanfogning).

Utöver de termer som diskuterats kan man i J. Balčikonis skrifter också hitta termer som inte bara har en ovanlig form utan också saknar motsvarigheter i dagens språkvetenskapliga terminologi. Några sådana, vars innebörd är okänd

71

Termer som betecknar språkliga företeelser använde inte J. Balčikonis själv. De förekommer i hans recensioner, där han kritiserade kolleger för att vårdslöst skapa definitioner för sådana språkbegrepp som inte finns. Till exempel uppmärksammade han sådana tvivelaktiga termer i J. Murkas lärobok som keičiamasis žodis I 38ct, perdedamasis žodis I 38ct, puošiamasis žodis I 38ct, dalinis žodis I 38 ct.

Även om J. Balčikonis själv betraktade vissa lingvisters försök att införa nya språkbegrepp med misstänksamhet och misstro, förekommer också sådant som uppfattas på ett otraditionellt sätt i hans arbeten. I de syntaxkompendier som utarbetades för eleverna vid Panevėžys gymnasium kan man, vid sidan av de vanliga termerna tarinio och veiksnio, hitta termerna psichologinio tarinio II 87 och psichologinio veiksnio II 87. Med hjälp av dessa försöker J. Balčikonis förklara de psykiska processer som äger rum i människans medvetande när en tanke formas. Detta är ett ganska nytt synsätt på grammatisk vetenskap, som för den närmare psykologin eller psykolingvistiken.

I samma kompendier faller ytterligare två ovanliga termer i ögonen – minkštoji balsė II 6 och kietoji balsė II 6. Mjukhet och hårdhet är egenskaper som kännetecknar konsonanter, och det är tveksamt om dessa drag kan beskriva vokaler. Av definitionen av dessa termer kan man förstå att J. Balčikonis avsåg bakre och främre vokaler, som gör föregående konsonanter mjuka respektive hårda. Det är uppenbart att vokalerna fick denna benämning på grund av den funktion de har. Om författaren ville framhäva dessa funktioner hade det kanske varit mer exakt att använda termerna minkštinamosios och kietinamosios balsės. Det bör också noteras att J. Balčikonis vid denna tid ännu inte terminologiskt skilde mellan benämningarna på ljud och bokstäver, eftersom han kallade ljuden balsėmis.

Dessutom skiljer J. Balčikonis i sina arbeten mellan sådana typer av språkkategorier som inte finns i dagens lingvistik, till exempel: traukos veiksmažodis I 161, sutaptinis sakinys II 83, vietininkas antrasis II 18. Dessa termer användes även av J. Jablonskis. Med den andra lokativen avses i huvudsak den inre illativen, medan den enligt J. Balčikonis betecknar en lokativ som besvarar frågan kur? Lingvisten tvivlade redan på termen sutaptinio sakinio – i texten står ett frågetecken intill den. J. Jablonskis använde den om samordnade satser som har en gemensam hu-

72

vudsatsdel men kan sammanfalla med varandra och bli en enda mening⁷. Av exemplen som ges framgår emellertid att han med sammanfallande satser avsåg satsdelar av samma slag. Därför ifrågasatte J. Balčikonis med full rätt denna term och övergav den senare.

Förutom synonyma termer finns det i J. Balčikonis långvarigt använda system av lingvistiska termer ganska många termvarianter, som oftast skiljer sig åt genom olika avledningssuffix eller grammatisk form. En del av dessa varianter utgörs av pronominala och enkla termformer. Många lingvistiska termer bildar oppositionspar, där den egenskap som betecknas står i motsats till egenskapen hos ett annat fenomen och särskiljs genom jämförelse eller kontrast; därför bör de endast förekomma i pronominal form, till exempel: ilgas balsis I 325 (jfr ilgasis balsis II 7), ilga balsė I 40 (jfr ilgoji balsė), minkštas priebalsis I 357 (jfr minkštasis priebalsis I 395), moteriška giminė I 266 (jfr moteriškoji giminė I 300), rašoma kalba I 99 (jfr rašomoji kalba I 44), trečias asmuo I 183 (jfr trečiasis asmuo), trumpas balsis I 325 (jfr trumpasis balsis II 7), vyriška giminė I 325 (jfr vyriškoji giminė I 271).

Vissa pronominala termer har varianter med suffix eller med ordkombinationer i andra former, till exempel: klasiškoji kalba II 152 – klasikinė kalba II 152, lyginamoji kalbotyra II 164 – lygin tinė kalbotyra II 165, savinamasis įvardis II 38 – savybinis įvardis I 236, paprastasis būdvardis I 302 – paprastinis būdvardis I 254, sujungiamasis sakinys I 373 – sujungtinis sakinys II 121. En annan grupp termvarianter visar att genitiven nästan alltid konkurrerade med andra adjektiv- eller participformer: vakarinių aukštaičių tarmė I 233 – vakarų aukštaičiai I 233, mažybinis veiksmažodis I 180 – mažybės veiksmažodis I 377, skiriamasis ženklas I 58 – skyriaus ženklas I 58, reikiamasis dalyvis II 273 – reikiamybės dalyvis II 273, minkštinamasis ženklelis I 186 – minkštumo ženklas I 220. Numera föredras i dessa fall varianterna med genitiv.

Även termer som betecknas med ett enda ord respektive med ordkombinationer kan betraktas som varianter, till exempel: vietos vardas I 73 – vietovardis I 107, neigia-

⁷ Jablonskis J. Rinktiniai raštai. – Vilnius, 1957. T.1. P. 539.

73

partikeln II 134 – negationspartikel I 200, frågetecken II 291 – frågepartikel II 240. Ettordsterminer är i många avseenden mer praktiska. De försämrar inte precisionen i betydelsen och motsvarar dessutom språkets ekonomiprincip. Därför används de också oftast numera. Liksom när det gäller synonymer bland termerna finns det i J. Balčikonis ”Rinktiniuose raštuose” termer som inte kan betraktas som egentliga varianter, eftersom de inte användes samtidigt. Vissa former är äldre än andra och har senare trängts undan av bättre varianter, till exempel: gimtis II 17 – giminė I 182, kryptis II 132 – kreipinys II 132, priešpriešinis sakinys II 121 – priešinamasis sakinys II 121, didžiulė raidė II 5 – didžioji raidė I 58, mažėlė raidė II 5 – mažoji raidė I 58, įvardinis būdvardis I 134 – įvardžiuotinis būdvardis I 315.

Alla dessa synonymer och varianter återspeglar utvecklingen av den litauiska språkvetenskapliga terminologin. Även om en del av dem inte har överlevt i språket är de intressanta för forskare inom terminologihistoria.

STRUKTUREN OCH SÄRDRAGEN HOS J. BALČIKONIS SPRÅKVETENSKAPLIGA TERMER

Sammanfattning

Denna artikel behandlar språkvetenskapliga termer som används i Balčikonis ”Rinktiniai raštai” (”Samlade verk”). Mer än 1 000 språkvetenskapliga termer diskuteras utifrån deras ursprung, struktur och ordbildning; även deras variation och relevans för dagens språkvetenskap undersöks.

Den största delen av den språkvetenskapliga terminologi som Balčikonis använder består av tvåledade termer som betecknar specifika språkvetenskapliga begrepp. Ettordstermer användes i mindre utsträckning. Treledade termer är hälften så vanliga som ettordstermer. Termer av andra strukturer är mycket sällsynta i Balčikonis verk.

Med avseende på ursprung kan de språkvetenskapliga termer som Balčikonis använder delas in i tre typer: 1) termer som skapats genom terminologisering av någon betydelse hos ett ord, 2) termer som skapats genom ordbildning, 3) termer som lånats från andra språk. Termer av den första typen är sällsynta. Huvuddelen av Balčikonis terminologi utgörs av litauiska ettordsavledningar och sammansatta termer. Balčikonis använde oftast suffixavledning. Sammansättning användes i mindre utsträckning. Ännu färre termer bildades med hjälp av ändelser. Prefixavledning användes också mycket sällan i Balčikonis terminologi. Alla internationella termer som Balčikonis använde hör till låneorden. De flesta av dem är hämtade från grekiska och latin.

74

Två- och treledade sammansatta termer klassificeras efter relationen mellan frasens komponenter.

Ramunė ANDRIUŠKAITĖ

Vilniaus pedagoginis universitetas

Lituanistikos fakultetas

Lietuvių kalbotyros katedra

T. Ševčenkos 31

LT–2009, Vilnius

Mottagen 2000-11-02

75