Kazimieras Gaivenis – människa och forskare

(1934-01-18 Stučiai, Tauragnų kommun – 2003-07-11 Vilnius, Lazdynai)

JONAS KLIMAVIČIUS

Människa – litauer (mycket patriotisk), östlitauisk högslättsbo från Utena (utan någon tydligare öppenhjärtighet, utan någon starkare regional eller dialektal patriotism). Forskare – språkvetare och terminolog (i vid bemärkelse), även lexikolog (med tillägget –graf till båda), en hängiven arbetare för språkvård, en språkbildare och fostrare.

Vi kommer från barndomen som från ett land. Den franske 1900-talshumanisten Antoine de Saint-Exupérys allmänt kända sanning lockar till att vrida och vidga den på litauiskt vis – vi kommer ur vårt folk, dess historia, vår trakt och hembygd, ur föräldrarnas bo och moderns famn; därifrån kommer både barndomen och vi alla. Den unge Jonas Basanavičius, då ett barn av ett försvagat och utarmat men motståndskraftigt folk, blickade från sin hembygds Kūšliakalnis vida utsiktspunkt ”med utsikt över <...> med utsikt <...> ända <...> bortom <...> Vilkaviškis”, och såg hur ”rök från ett lok på järnvägen, <...>, väckte outsägliga känslor i mitt hjärta”, och en längtan efter att få se den större världen växte fram (Basanavičius 1997: 36–37). När han hade sett Litauen, Preussen, Ryssland, Bulgarien, Europa i stort och Amerika, såg han redan vida omkring, vida och djupt – ända in i forntiden! – och blickade mot sin hembygd: ”Min hembygd ligger i byn Ožkabaliai, <...>. Denna bys åkrar sträcker sig över den så kallade Valdai–Östersjöåsens norra sluttning,<...> och går västerut <...> mot Preussen. <...> Norrut <...> ända till Nemunas stränder, <...>. Söderut <...> ända till Masurien, <...>” (Basanavičius 1997: 7). Och så elva sidor ända tillbaka till sin spädbarnstid! Är inte denne patriotismens väckare och inspiratör, den återuppståndna nationens patriark, också en stor universalist – en världsmedborgare? Hans pyttelilla hembygd ryms i ett vidsträckt universum! Kazimieras Gaivenis Tauragnai med Stučiai-gatan, som leder till hans by Stučiai, låg vid gränsen mellan de stillsamma selerna och de framåtsträvande litauer som senare förlitauiserade dem, med Molė-

218 Jonas Klimavičius | Kazimieras Gaivenis – žmogus ir mokslininkas

tais och Labanóras, minst åtta århundraden tillbaka – från taurernas tid – i det skogiga, kuperade sjölandskapet i östra Aukštaitija, med Taurapilis, en kyrka och en herrgård; 1944 brann nästan allt ned, bara prästgården blev kvar och överläts snart till skolan. Kazimieras känsla för hembygden, naturen, familjen och grannarna, som levande flödade ut i minnen och stämningar i berättelser och utflykter för barnen, har dottern förmedlat med stor lyhördhet och inlevelse (Gaivenytė-Butler 2004: 15–25). Sådan förblev han också i staden Utena. Om en av skolkamraternas ”ungdomliga dumheter”, som ledde till sänkt uppförandebetyg, sade den tystlåtne Gaiveniokas beklagande att ”vi får ta med oss goda nyheter hem till föräldrarna” (Šimkūnas 2004: 46). Älskad av sina föräldrar – han älskar sina föräldrar. Påminner inte det oss språkvetare om något? När Jablonskis tolvårige Jonukas höll på att drunkna, blev han mest rädd för ”hur hans mor skulle sörja och gråta när hon förlorat honom” (Balčikonis 1932: XIII). Den sårade J. Basanavičius skrev samma kväll, kanske ”för sista gången”: ”Min älskade lilla mor!” (Basanavičius 1970: 744), eftersom hon ”var mycket van vid att skämma bort och älska honom” (Basanavičius 1997: 17, 12), sin förstfödde och då ende son, som hade fått ”födas med asphyxia” och återupplivats först efter en timme. Den artonårige unge mannen blev ”så förtvivlat bedrövad” när hans sexåriga lillasyster Marutė, ”outsägligt vacker” och ”oändligt älsklig”, hade begravts, att han nästan föll ihop (Basanavičius 1997: 12). Den sorgsne lyrikern, den store neoromantikern och den okuvlige litauern Jonas Aistis, som i Frankrike blivit kvar utan sitt kära hemland och utan något hem, somnade av utmattning på golvet på järnvägsstationen i Lyon och vaknade efter en ”tung dröm: en uttorkad damm eller sjö, full av halvkvävda breugheliska fiskar och andra groteskt vidriga varelser. På andra sidan dyn och vattnet, på den andra sluttningen, vädjar min far desperat till mig att återvända hem. Och så i flera år, natt efter natt...” (Aistis 1991: 354).

Sådan var – en gång i tiden!.. – vår humanistiska generation, och sådant arv lämnade den efter sig. Och – tack gode Gud! – vi är inte ensamma. Ett talande exempel är den store härföraren för demokratin i Thebe, Epaminondas, som enligt Michel de Montaigne var ”den tredje och, <...>, den mest framstående” av ”de tre mest framstående människorna”. ”Ingen visste mer eller talade mindre än han” [så lite som han], men ”ingen kunde säga det han sade bättre” (Montenis 1983: 130). Före varje slag föreslog han alltid att man skulle komma överens i fred, och efter dem lät han alltid fångarna gå – men obeväpnade. Den största glädjen i hans liv var dock inte den största och avgörande segern i slaget vid Leuktra (han dog själv av sina sår), utan föräldrarnas glädje över den (Монтень 1979: 672). Överallt i världen finns det alltid människor med hjärta. Men nästan alltid alldeles för få...

Terminologija | 2014 | 21

219

Toks ir K. Gaivenis. „Gabus artistas“ (Iv onis 2004: 59), „poetiškos dvasios žmogus“ (Keinys 2004: 38), Universitete – gal ir ne be gerbiamo profesoriaus Juozo Balčikonio įtaigos – palinksta į kalbą – į gimtąją tarmę (Gaivenis 2004: 71), nors pasidomi ir Konstantino Sirvydo, rytiečio anykštėno, morfologinėmis tarmybėmis (Gaivenis 2004: 67). Gyvenimas „vienodas, bet nenuobodus“ (Gaivenis 2004: 67). Pirmakursio pareiškimas laiške mokyklos draugui – „tampu pesimistu ir materialistu <...> skeptiku“ (Gaivenis 2004: 65) – veikiau tik platesnė gyvenimo, taigi ir jo tamsiosios pusės, tarp kita ko, ir įsistiprėjančios silpnosios lyties pajauta. Tolydžio ji įvairiapusiškesnė – yra ir „slapčiomis pasiųsti žvilgsniai“ (Gaivenis 2004: 69), ir – po pusantrų metų, baigiant studijas: „praeities nesugrąžinti, o dabartis šioje srityje nieko gero nežada“ – lieki „Dobilėlio penkialapio“ draugijoje (Gaivenis 2004: 72).

Efter att ha avslutat sina studier 1959 och påbörjat sitt vetenskapliga arbete vid Institutet för litauiska språket och litteraturen arbetade han en kort tid med namnforskning (onomastik) – även det lämnade spår – men blev snart terminolog och förblev det för alltid, som en bestående infästning.

Dar užgriebęs darbovės dalyką – afiksų terminizaciją (1964), jau nuo 1963-iųjų pradeda skelbti straipsnius apie sudėtinius terminus, o 1969 m. apgina labai savarankiškai parašytą šios temos disertaciją (išsamiausi disertacijos straipsniai – 1968 m. ir po gynimo – 1975 m. ir net 1998 m.). Greitai susirgęs, ilgai sveiko.

När han återvände till forskningen arbetade han ännu mer och inom flera riktningar. Språkprovet i hans forskarutbildnings minimum, som han klarade med mycket gott resultat, räknades till de allra bästa. Genom avhandlingen hade han utvecklat teorin och praktiken för sin vetenskapliga forskning; vid otaliga möten och konsultationer om termfrågor hade han fått smaka på terminologiarbetets alla bittra sidor, både när termer skapas och när de rättas. Genom en tidskrift som Jonas Kruopas hade tagit med sig, Logos, hade han bekantat sig med Stasys Šalkauskis terminologiteori (1983), liksom med många ryska och lettiska arbeten och några västerländska inom terminologin. Själv förberedde han sig för att skapa en teori om litauisk terminologi. Men han ägnade sig inte konsekvent enbart åt detta enda huvudverk; parallellt – varken före eller efter, utan också varvat med – bedrev han ett mycket omfattande, nästan dagligt vetenskapligt och praktiskt arbete med att skapa, normera och utveckla terminologi, och med att teoretiskt underbygga och utvärdera detta arbete. Under självständighetsåren tillkom dessutom terminografi, standardisering av termer och frågor om termbanker.

Den stora ledstjärnan fanns alltid i blickfånget, men K. Gaivenis tog en lång och vidsträckt väg dit – han intresserade sig för olika teoretiska frågor som rörde hela vetenskapsspråket, liksom för det ospecifika uttrycket för modalitet (1986) och försöket att välja en av två professionalismer

220

Jonas Klimavičius | Kazimieras Gaivenis – žmogus ir mokslininkas

sampratą ir nušviesti jų santykį su terminija ir žargonizmais (1985), taip pat terminų vaizdingumas (1991) ir antropomorfiniai terminai (1989), terminų antonimija (1989) ir jų pragmatika (2000). Eita ir ne be atodairos į liaudinę specialiąją leksiką (1983) ir sąsajas su ja – terminizaciją ir determinizaciją (1997). Tai buvo ilgi ir įvairiapusiai, bet daugeliu atžvilgių nuodugnūs, grįsti paskui jau ir tarptautine patirtimi tyrinėjimai. Taip prieita prie principų – tai str. „Bendrieji lietuvių terminijos kūrimo ir norminimo principai“ (1979) – pirmieji mėginimai juos kurti, šiuolaikiniai tarptautiniai ir šiuolaikiniai lietuvių. Dviem straipsniais rėpia kalbinius ir loginius terminų reikalavimus – taisyklingumą, tikslumą, darbinį patogumą (1994) ir du terminų norminimo principus – grynumą ir pastovumą (1996) ir priduria ekstralingvistinius – grynumo, autoriteto, efektyvumo, arba paveikumo, sistemiškumo ir paplitimo (statistinį) (1996, su Angele Kaulakiene).

Terminologins historia vidgade teorins perspektiv. Något tidigare än den redan nämnda genomgången av S. Šalkauskis teori publicerade K. Gaivenis artikeln ”J. Jablonskis verksamhet i terminologikommissionerna” (1982). K. Gaivenis uppmärksammade, undersökte och värderade inte J. Jablonskis mycket omfattande och framgångsrika terminologiska nybildning (andra har undersökt den). Att ställa S. Šalkauskis högre än J. Jablonskis är enligt min mening rent formalistiskt – J. Jablonskis skrev ingen teori. Men han hade en, vägleddes själv av den och förde den vidare. S. Šalkauskis teori låg förborgad i Logose, finns nu i hans samlade skrifter och kommer väl att finnas kvar i historien. Formella värderingar saknar grund och kan inte underbyggas. Och K. Gaivenis själv påpekar mycket riktigt: ”S. Šalkauskis praktiska arbete med terminologins ordnande strider i flera fall mot de teoretiska terminologiska principer han kungjorde” (Gaivenis 1983: 136), och efter att ha gått igenom hans ordböcker – i filosofi (1983) och pedagogik (1996) – konstaterar han inte bara att många av hans nybildningar inte slog rot, utan också att det fanns ”blek ordbildning” (Gaivenis 1996: 90). K. Gaivenis gör inte som redan alltför många primitiva personer – slog inte rot, alltså var dåliga – utan tänker också på att det ibland bara berodde på att betydelsen då ännu inte hade mognat eller blivit medveten (till exempel återupplivades žiūra kanske ett halvt sekel senare och slog rot ordentligt, dessutom med mer än en betydelse). Men K. Gaivenis lade också träffande märke till en viss formalism hos S. Šalkauskis, även om han inte använde det ordet – ”namngav artificiella begrepp” (Gaivenis 1996: 90). K. Gaivenis gjorde aldrig så – hans terminologiska teori och praktik gick hand i hand.

Förutom S. Šalkauskis lyfte K. Gaivenis fram Ramūnas Bytautas seriösa ansatser inom terminologin samt Jurgis Elisonas folkliga och vetenskapliga terminografi.

Terminologija | 2014 | 21

221

Įdomus ir netikėtas straipsnelis „Vydūnas ir fizikos terminija“ (1993). Surasta terminijos įvairenybių Vinco Kudirkos, Vaižganto, Zigmo Žemaičio, Tado Ivanausko veikloje (2000). Pastebėti ir įvertinti Pauliaus Slavėno, Kazio Daukšo, Leono Mulevičiaus, savo mokytojo Jono Kruopo terminologijos darbai ir darbeliai.

Monografin Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys utkom först 2002, när författaren hade avslutat även alla sina andra arbeten. Kapitel I, ”Termers egenskaper och de krav som ställs på dem” (13–49), innehåller, jämfört med artiklarna, även nya ämnen. I kapitel III, ”Metoder för terminologisk ordning” (63–87), tillkom redan underavsnittet ”Datorbaserad terminologisk ordning”; i kapitel IV, ”Principer och regler för skapande och normering av terminologi” (89–108), har de delats in i allmänna (som för hela det allmänna språket) och särskilda principer och regler. Det innehållsrika kapitlet ”Terminologiska riktningar, skolor och mer framstående forskare” (110–135) är helt nytt. En del av det nya i monografin består av ändringar som gjorts i artiklarna, ibland enligt min mening i onödan och utan grund.

Mellan avhandlingen och monografin skrev han en stor mängd arbeten inom olika delar av terminologin och inte så få inom annan språkvetenskap. Det går inte att räkna upp allt; för att bedöma allt måste man läsa Rinktinius raštus noggrant. Här kan man bara lyfta fram det som redan då framstod som mycket typiskt för K. Gaivenis och verkligt betydelsefullt för litauisk terminologi.

Han fick inte tillfälle att undersöka termbildning – vare sig i en avhandling eller i en studie. Men just han intresserade sig hela tiden, mer än de flesta i den lilla kretsen av terminologer, för neologi (nya ord) och nybildningar (han skilde tydligt mellan dessa företeelser): han samlade exempel från ordböcker, encyklopedier med mera, publicerade utvalda listor – sammanlagt flera hundra – och rättade eller förkastade falska former: ”Nybildning är inte detsamma som nybildning” (1974).

Han publicerade ständigt olika aktuella blandtexter, nästan alltid med någon form av teoretisk grund, till exempel ”Terminologins utveckling i olika vindlingar: – Ett par allmänna egenskaper hos terminologin. – Vad som är möjligt och omöjligt inom terminologin. – För- och nackdelar med affixens specialisering” (1973).

När man ser på terminologin inom olika områden möter man nästan överallt Kazimieras Gaivenis som terminolog först och främst, eller åtminstone i stor utsträckning, men han täckte naturvetenskaperna bredast och mest konsekvent. Det gäller innovationer inom växtsystematiken (1985), namn på släkten och arter (1985), kommentarer till systematisk terminologi för växter och insekter (2001) samt namn på insekter (1979) och fiskar (1995). I flera fall har också teknisk terminologi undersökts ur olika perspektiv (1972, 1975,

2 2 2 Jonas Klimavičius | Kazimieras Gaivenis – žmogus ir mokslininkas

1981, 1990, 1994). Och vad sägs om fysik, kemi, krigsväsen, musik …? När han översatte den femte delen av Filosofijos žodyno (1975, 488 s.) såg han förstås på texten med en erfaren terminologs blick.

K. Gaivenis letade efter terminologiska frågor överallt och fann terminologiska problem på alla håll, exempelvis till och med i Kazimieras Būgas och Ernst Fraenkels skrifter. När han skrev sin avhandling skrev han också vad som närmast var en särskild terminologisk recension: ”Om presentationen och definitionerna av sammansatta termer i ’Dabartinės lietuvių kalbos žodyne’” (1966). I 1972 års utgåva av denna ordbok ”preciserade han termerna, kompletterade dem och läste igenom hela texten: K. G a i v e n i s”. I den bristfälliga Tarp-tautinių žodžių žodyne från 1969, som kritiserades och försvarades av recensenterna, fann K. Gaivenis 100 ord som saknades (1981). Han upptäckte ord från Vydūnas journalistik som lexikograferna hade missat (1993). Han granskade hur termer presenterades även i tvåspråkiga ordböcker. Han skrev ett stort antal recensioner, inte bara av termordböcker (ibland sådana han själv hade konsulterat), utan också av två band av Lietuvių kalbos žodyno, synonymordböcker, jämförande ordböcker, språkvetenskaplig bibliografi … Med sin kritiska eld bekämpade han den fria terminografins hafsverk: ”MS-DOS – till liten nytta; ’Verslininko žodynas’ eller en ordsoptipp?”

I Kalbos kultūroje, Mūsų kalboje, Gimtojoje kalboje, i specialtidskrifter (Moks las ir technika, Žemės ūkis, Mūsų gamta...) och allmänna tidskrifter skrev han mer än hundra inlägg om terminologi – på litauiska och internationella termer – med rättelser och förslag rörande betydelse, form, ordbildning och syntax, liksom mer allmänna kommentarer och råd. Han skrev också närmare hundra texter om konkreta frågor och småsaker i det allmänna språket, däribland många humoristiska och lekfulla språkliga kuriositeter.

K. Gaivenis artiklar kännetecknas av ett tydligt men inte rakt-på-sak, utan nyanserat, framställningssätt, stilfullhet och logik – han skrev till och med en kort artikel med titeln ”Att uttrycka sig logiskt och på litauiska” (1987). God komposition – konsekvens, underavsnitt, slutsatser och ofta ett epigraf – är som en nyckel både till artikeln och till ett vidare perspektiv.

K. Gaivenis utförde själv mycket terminografiskt arbete av olika slag, däribland flera omfattande arbeten. Det mest betydande, sett till hela den litauiska språkvetenskapen, är Kalbotyros terminų žodynas (1990, 280 s.), som han sammanställde tillsammans med Stasys Keinis inom sitt eget forskningsområde (K. Gaivenis: 10–121, St. Keinis: 121–243) och som gavs ut av ”Šviesa”, alltså för skolan. Den första ordboken för studenter gavs ut i Pennsylvania 1971 av William R. Schmalstieg och Antanas Klimas på litauiska och engelska; den omfattade 116 sidor (i stort format). Skolordboken blev mer vetenskaplig. Även W. R. Schmalstieg skrev en positiv recension. Ordboken innehåller omkring 1800

Terminologija | 2014 | 21

223

termer. År 2007 utkom den av en grupp på sju lingvister ledd av Valentina Skujiņa Valodniecības pamatterminu skaidrojošā vārdnīca (624 s.) – omkring 2 000 termer.

K. Gaivenis ägnade oerhört mycket tid och kraft åt termordböcker, ordlistor, samlingar och handböcker inom andra områden, där han arbetade som redaktör, konsult, korrekturläsare, normerare och recensent. Men kanske bara i tre fall, och då inte alls på titelbladet, stod det konsultavo eller peržiūrėjo K. Gaivenis, medan det flera tiotal gånger stod peržiūrėjo LKLI Terminologijos komisija (senare grupė, skyrius), suderinta su Terminologijos komisija, apsvarstyta Terminologijos komisijoje (i ett fall stod det godtyckligt aprobuoto: Institutets grupė hade inte den befogenheten). Sådan var ordningen... Kanske ville K. Gaivenis själv i något fall inte heller stå med, eftersom språklig kvalitet var omöjlig att uppnå i kollektiva redaktörs- och granskningshärvor. Det är inte svårt att föreställa sig hur mycket ”utan författarkollektivets <...>, mycket aktivt deltagit <...> Terminologikommissionens ansvarige redaktör K. Gaivenis”, när Trumpas kriminalisto žinynas (1970, 184 s., 243 teckningar, var och en med från några till flera tiotal angivna termer) sammanställdes vid Institutet för kriminalteknisk forskning. I kommissionen som sammanställde Fizikos terminų žodyną (1979, red. prof. P. Brazdžiūnas) nämndes K. Gaivenis bland de 15 ledamöterna. Detsamma gällde redaktionskollegierna för Lazerių fizikos terminų žodyno (1984, 2:a uppl. 1990) och Mokslinės ir techninės informacijos terminų žodyno (1983). Först i Radioelektronikos terminų žodyno (2000, 1 342 s., 19 000 termer), från självständighetsåren, ingick även lingvisten Kazimieras Gaivenis bland de 12 författarna, först i alfabetisk ordning (och ytterligare två lingvister – en överväldigande majoritet terminologer!...) – med upphovsrättsmarkering.

Terminologijos taisymai (1992), į kuriuos sudėtas keturių in corpore tuometinių taisytojų ilgų metų triūsas, sudėstytas daugiausia A. Kaulakienės, bet sumanytas, rodos, K. Gaivenio, jo ir palaimintas, nors be ats. redaktoriaus. Beje, kai kurių recenzentų pasirodyta nesuprantant terminologijos.

När lexikografen Antanas Lyberis kallade in terminologen K. Gaivenis, och senare även rusisten Vytautas Šernas tillkom, utkom 1985 deras sammanställda Mokyklinis lietuvių–rusų kalbų žodynas, med titeln Trumpas (i stället för mokyklinis); den gavs också ut 1989 och 2002.

Han var medlem av redaktionskollegiet för de volymer av Lietuvių kalbotyros klausimų som behandlade terminologi, specialiserat ordförråd och vetenskapligt språk (vol. 16, 22, 24), ansvarig redaktör för vol. 29, ansvarig redaktör för Terminologijos (vol. 2–7) och redaktör för Kalbos kultūros.

224

Jonas Klimavičius | Kazimieras Gaivenis – žmogus ir mokslininkas

kollegiet (häften 36–74); där skrev han också mycket och publicerade omkring 110 artiklar och kortare texter, som han fann i 50 häften, samt översikten ”Terminų tvarkybos ir norminimo dalykai „Kalbos kultūroje“” (1986). En arbetsbörda som inte låter sig uttryckas exakt – vare sig i timmar eller antal termer – var terminologigranskningen, som ägde rum mer sällan på institutet och oftare utanför det, till och med på resande fot. Den pågick i mer än 40 år. För övrigt protokollfördes granskningarna då, men endast de godkända termerna registrerades. Och så alla som kom på besök, ringde och skickade brev med terminologifrågor. Och inte bara terminologiska frågor. Till en mycket metodisk dam som kom för att få något dokument redigerat sade han ändå, om än artigt: – Jag känner på mig att det där dokumentet kommer att hamna hos mig (via institutets ledning)... De flesta var nöjda och tacksamma; många kom för att ta farväl, och några tacksamma personer skrev (Trečiokaitė 2004: 48–49; Dudlauskienė 2004: 26–32), däribland en av de yngre terminologerna (Zemlevičiūtė 2004: 56–58). Men allt förekom – en gång skrev den lågmälde och tålmodige Kazimieras, med en parafras på Edward Murphys lag: ”Om alla kritiserar, då är det terminologi.” Tjugo år senare skulle jag tillägga: och hela standardspråket.

På institutet var han den första fast anställda terminologen som arbetade enbart med terminologi, utan andra lingvistiska områden; under lång tid var han den ende, sedan ledde han en grupp och slutligen en avdelning. Han var terminologins själ – först i arbetet som en av medarbetarna, som han inte brukade delegera, och även som chef: först att kasta sig in i arbetet, i kallt vatten och eld, sist att dra sig undan åskknallar och smådjävlar. Han tog också tid från lediga dagar och timmar. Ändå sammanställde han av sina avkopplande små arbeten den trevliga och tilltalande boken Margas žodžių pasaulis (1987), och ordnade dessutom en omfattande samling för barn, Nuostabioji žodžio šviesa (2014).

Jag föreställer mig K. Gaivenis och hela hans verksamhet som en stor, mycket brokig mosaik, där några välcentrerade, lysande och oförbleknande stenar framträder; och trots brokigheten känns enhetligheten, och bilden av en målmedveten och hängiven sanningssökare inom vetenskapen lyser fram oförminskad. Var han kanske till och med en vetenskapens hjälte? Var och en får avgöra; jag ska bara nämna de två kriterier som J. Aistis lade fram 1935: 1. ”En hjälte måste vara beredd att offra sig.” 2. ”En hjälte måste bryta igenom rutinens skal” (Aistis 1991: 165). Visst är det så? Men J. Aistis essä fick inte utan anledning titeln ”Kelią herojui!” och där står det: 1. ”Det är svårt att vara en hjälte som ingen väntar på.” 2. ”Vägen bör röjas för hjältarna.” 3. ”Man måste se hjälten medan han lever” (Aistis 1991: 165). Han levde bland oss, och vi levde nära honom. Sådan var vår humanistiska generation; ett sådant arv lämnade K. Gaivenis, och ett sådant lämnar vi efter oss. I tolv år har vi följt i K. Gaivenis fotspår—

Terminologija | 2014 | 21

225

…ningar. Det är redan lätt att upptäcka en miss eller blunder, men är inte varpen, tyget det viktigaste – behöver vi verkligen inte mer av det? För att inte tala om inslaget. Hur många år till ett nytt terminologiskt teorityg? Räcker det verkligen med avhandlingar om terminologins historia, Terminologiska artiklar, terminografi och terminologibankens pragmatik? Vem i den yngre generationen har nu ett sådant fast och nära samband mellan teori och praktik? Redan 24 år med Lingvistikens termordbok. I alla sex kasus för båda talen böjs dagligen utmaningar, men är just detta konkreta inte en utmaning? När kommer svaret? Här har ni frågor, neoterminologer! Ni som har doktorerat och håller på att doktorera! Och ni som arbetar med språkvård, redan lämnade utan Språkvård – sedan de svåra beroendeåren 1961, alltså i mer än 50 år. Det är alltså vi och ni – lingvisternas första linje i levande kontakt med samhället, folket. Självständighetens 25:e år, det nya årtusendets 14:e år – ett årtusende av alla slags friheter, rättigheter och förmåner – går mot sitt slut, det vill säga försvinner – rusar förbi allt snabbare. Vergilius visste väl och sade för all framtid vad som då sker:

– – – Så drar ödet allt mot det onda och tvingar oss att endast ta steg bakåt.

Kommer inte postterminologin och postkultur efter postspråket, för rötter som torkat och grenar som vissnat? Nog med ord och frågor! Dags för större gärningar!

ŠALTINIAI

Gaivenis K., Lyberis A., Šernas V. Mokyklinis lietuvių–rusų kalbų žodynas, Kaunas: Šviesa, 1985.

Gaivenis K., Lyberis A., Šernas V. Trumpas lietuvių–rusų kalbų žodynas, Kaunas: Šviesa, 1989; 2002.

Gaivenis K. Margas žodžių pasaulis, Vilnius: Mokslas, 1987.

Gaivenis K., Keinys St. Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa, 1990.

Terminologijos taisymai. Parengė K. Gaivenis, A. Kaulakienė, St. Keinys, J. Klimavičius, Vilnius: Mokslas, 1992.

Gaivenis K. Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2002.

Kazimieras Gaivenis. Bibliografijos rodyklė. Sudarė A. Noreikaitė, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2003.

Iš Kazimiero Gaivenio laiškų klasės draugui Jonui Ivoniui. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2004, 62–74.

Gaivenis K. Rinktiniai raštai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2014 (naudotasi redaguojamu rankraščiu).

Gaivenis K. Nuostabioji žodžio šviesa, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 2014.

LITERATŪRA (TIK CITUOTA)

Aistis J. 1991: Dievai ir smūtkeliai. Apie laiką ir žmones. Mil fordo gatvės elegijos, Vilnius: Lietuvos rašytojų sąjunga.

Balčikonis J. 1932: Trumpas gyvenimo aprašymas. – Jablonskio raštai 1. Red. J. Balčikonis, Kaunas: Švietimo ministerijos leidinys, XI–XXVIII.

226 Jonas Klimavičius | Kazimieras Gaivenis – žmogus ir mokslininkas

Basanavičius J. 1970: Rinktiniai raštai, Vilnius: Vaga.

Basanavičius J. 1997: Mano gyvenimo kronika ir nervų ligos istorija. 1851–1922 m., Vilnius: Baltos lankos.

Dudlauskienė N. 2004: Prisimenanti lietuvių terminologijos puoselėtoją m. dr. Kazimierą Gaivenį. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 26–32.

Gaivenis K. 1983: S. Šalkauskio terminologijos teorija. – Lietuvių kalbotyros klausimai 22. Lietuvių specialioji leksika, 128–136.

Gaivenis K. 1996: Apie du tarpukario laikų terminų žodynėlius. – Terminologija 3, 89–96.

Gaivenytė-Butler J. 2004: Yra ten namas mėlynom langinėm vienišas... – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 15–25.

Ivონis J. 2004: [Iš klasės draugo dienoraščio]. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 59–61.

Keinys S. 2004: Žiupsnis minčių apie Kazimierą Gaivenį ir jo metą. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 33–40.

Montenis M. 1983: Esė. Vert. D. Drobytė, Vilnius: Mintis.

Šimkūnas R. 2004: Kazimierui našų nereikėjo. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 45–47.

Trečiokaitė A. 2004: Kazimierą Gaivenį prisimenant. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 48–49.

Žemlevičiūtė P. 2004: Žmogus, kurį visuomet atsiminsiu. – Terminologijos istorijos ir dabarties problemos, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla, 56–58.

Montėn M. 1979: Onmbi 1–2, Москва: Наука.

KAZIMERAS GAIVENIS AS A PERSON AND A SCIENTIST

As a person – patriotic Lithuanian from Rytų Aukštaitija (East Highland) region (without the openness characteristic to this ethnic group and without a clear regional and dialectal patriotism). As a scientist – a linguist as well as terminologist and terminographer, an educator on the issues of language. Such linguists establish contact with the society. His most prominent works are his doctoral thesis Sudėtiniai terminai dabartinėje lietuvių kalboje (Complex terms in the modern Lithuanian) (1969), a monograph Lietuvių terminologija: teorijos ir tvarkybos metmenys (Lithuanian terminology: an outline of the theory and ordering) (2002) and Kalbotyros terminų žodynas (Dictionary of linguistics) (together with Stasys Keinys, 1990). A close relationship between the theory and practice of terminology and terminography is a feature of Gaivenis’ scientific activities. Being a head of the Terminology Department (previously Terminology Group) at the Institute of the Lithuanian Language he was a soul of Lithuanian terminology and its spiritus movens. In many aspects he was the first or the only.

Gauta 2014-12-10

Jonas Klimavičius Erfurto g. 56-14 LT-04107 Vilnius, Lietuva

Terminologija | 2014 | 21

227