doi.org/10.35321/term28-07

Byggterminologiska sammansättningar från 1900-talet till början av 2000-talet

kognitiva propositionella modeller

LINA RUTKIENĖ

Litauiska språkinstitutet

ORCID-id: https://0000-0001-6661-3115

SAMMANFATTNING

Artikeln identifierar och diskuterar, med hjälp av kognitiv modellering, kognitiva propositionella modeller för inhemska och hybrida byggterminologiska sammansättningar. Utgångspunkten är att kunskap av propositionell karaktär korrelerar med sammansättningens onomasiologiska struktur och att ett samband mellan koncept alltid är synligt i en sammansättning. Det empiriska materialet visade att inhemska och hybrida byggterminologiska sammansättningar bildas genom att 16 kognitiva propositionella modeller aktualiseras. I byggområdet står objekt i centrum, främst materiella produkter av mänsklig verksamhet. Därför aktualiseras även det grundläggande OBJEKT-konceptet oftast när byggverkligheten benämns.

NYCKELORD: sammansättning, kognitiv propositionell modell, koncept, objekt, byggområdet.

SAMMANFATTNING

Artikeln identifierar och diskuterar de kognitiva propositionella modellerna för inhemska och hybrida sammansatta byggtermer med hjälp av kognitiv modellering. Utgångspunkten är att kunskap av propositionell natur korrelerar med sammansättningarnas onomasiologiska struktur och att kopplingen mellan begreppen alltid är synlig i dem. Det empiriska materialet har visat att inhemska och hybrida sammansatta byggtermer bildas utifrån 16 kognitiva propositionella modeller. Föremål, främst materiella produkter av mänsklig verksamhet, står i centrum för byggområdet; när byggandets realiteter benämns aktualiseras därför det grundläggande begreppet FÖREMÅL oftast.

NYCKELORD: sammansättning, kognitiv propositionell modell, begrepp, föremål, byggområde.

INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Under de senaste åren har kognitiv lingvistik, som är nära förbunden med filosofin, aktivt utvecklats inom såväl utländsk som litauisk språkvetenskap. Den undersöker sambandet mellan språk och medvetande, kunskapsstrukturer och hur dessa fixeras i språkliga former, liksom de riktningar som utforskar detta samban-

Terminologija | 2021 | 28

153

d. I litauisk språkvetenskap ägnas sannolikt störst uppmärksamhet åt teorin om konceptuell metafor, och ett stort antal studier har genomförts av konceptuella metaforer i olika diskurser (t.ex.: Aliūkaitė, Sideravičiūtė-Mickienė 2006; Marcinkevičienė 2006; Kvašytė, Župerka 2011; Kvašytė, Papaurelytė 2013; Būdvytė-Gudienė ir kt. 2014 ir kt.).

Kognitiva studier är också viktiga för terminologin. Företrädare för kognitiv terminologi betraktar termen som en särskild kognitiv-informativ struktur som i språklig form uttrycker yrkeskunskap, vilken har samlats under en lång period av samhällsutveckling. När människor förstår, minns och aktualiserar den information som termerna betecknar, använder de inte bara informationen utan tolkar, kompletterar och förändrar den, med mera. Kognitiv analys av termer gör det möjligt att förklara hur kunskapen om den vetenskapliga världen har utvecklats, och denna kunskap har resulterat i ett fungerande terminologiskt system. Det finns dock betydligt färre kognitiva studier av termer än av allmänspråkligt ordförråd; detta gäller särskilt studier av sammansättningar som fungerar som termer. Därför tillämpas i denna artikel, i undersökningen av sammansatta byggtermer, ett kognitivt synsätt på allmänspråkliga sammansättningar.

Syftet med denna artikel är att fastställa de kognitiva propositionella modellerna för inhemska och hybrida sammansatta byggtermer från 1900-talet till början av 2000-talet, vilka kan användas som grund för nominering av byggbegrepp. För att uppnå detta syfte behandlas i artikeln teoretiska utgångspunkter med anknytning till kognitiva propositionella modeller; med utgångspunkt i empiriskt material identifieras de grundläggande begrepp som aktualiseras av sammansättningarnas led; det bedöms vilka andra begrepp de kan bilda kognitiva propositionella modeller tillsammans med; och det utreds genom vilka ordbildningstyper dessa modeller realiseras.

Ur 73 vetenskapliga texter inom byggområdet från 1900-talet till början av 2000-talet (läroböcker, monografier, ordböcker med mera¹) samlades 518 inhemska och hybrida² sammansatta byggtermer, vilkas led bygger på fria (självständiga) stammar. Artikeln behandlar inte sammansättningar med prepositionella och postpositionella internationella bundna stammar, såsom foto-, geo-, makro-,

¹ För en betydande del av texterna från början av 1900-talet anges inte genren.

² En sammansättning betraktas som inhemsk när båda leden är litauiska (baserade på indoeuropeiska arvord, baltiska och slaviska gemensamma ord eller ord som är specifika enbart för de baltiska språken eller det litauiska språket). En sammansättning kallas hybrid när det ena ledet är litauiskt och det andra är ett lån.

154

Lina Rutkienė

XX a. – XXI a. pr. statybos terminų dūrinių kognityviniai propoziciniai modeliai

mikro-, nano-; -graf och så vidare. När en bindestam utan grammatiska kännetecken ingår i sammansättningen är det svårt att fastställa dess koppling till ett koncept³.

Vid analysen av materialet tillämpas en av den kognitiva lingvistikens metoder – så kallad kognitiv modellering (på ryska когнитивное моделирование), vars syfte är att fastställa kognitiva modeller, i detta fall av propositionell karaktär. Som Natalija Besedina skriver är modelleringsmetoden en av de viktigaste metoderna för kognitiv analys. Genom att tillämpa denna metod – inom lingvistiken i allmänhet – kan man få en viss schematisk konstruktion (modell) som ersätter ett mer komplext objekt. Enligt forskaren gör modellen det möjligt att registrera de viktigaste egenskaperna hos undersökningsobjektet (Беседина 2014: 121). I artikeln kombineras metoden kognitiv modellering med den analytiskt beskrivande metoden.

TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

Företrädare för den kognitiva lingvistiken kopplar också nya ords bildning till kognitiva processer. Enligt Jelena Kubriakova bör ordbildning förstås som ett system vars kärna är att tillgodose människans behov av att särskilja och fixera särskilda kunskapsstrukturer i språkliga former. Det är just avledningens egenskap att vara en sådan nomineringsenhet som lämpar sig för att packa in information (på ryska для упаковки информации) och använda den i språklig verksamhet som beskriver avledningen som en särskild kognitiv struktur (Кубрякова 2004: 393–394).

Enligt forskare inom den kognitiva lingvistiken deltar vissa tankescheman, eller med andra ord kognitiva modeller, när nya ord, däribland termer, bildas. I samspel med omgivningen urskiljer människan fenomen, objekt eller egenskaper. Enligt J. Kubriakova befästs urskiljandet, som är det första steget i att lära känna dessa företeelser, i språket genom nominering, som realiseras med hjälp av ordbildningsmedel (Кубрякова 2004: 393).

För att benämna något måste man identifiera referenten, fastställa dess plats i kunskapssystemet och hänföra den till en viss kategori. När människan utför en nominering försöker hon hitta någon känd modell eller något schema som hon kan använda för att bilda nya ord. Det finns alltså vissa tankemodeller som bygger på befintlig kunskap, och dessa modeller är universella algoritmer med vars hjälp man både kan skapa och förstå ett nytt ord.

³Byggterminologins sammansättningars kognitiva propositionella modeller undersöktes i samband med arbetet med doktorsavhandlingen ”Sammansättningar i byggterminologin: bildning och utveckling”, där ett försök gjordes att diskutera de kognitiva propositionella modellerna för falska sammansättningar, det vill säga sammansättningar med internationella bindestammar (se Rutkienė 2021).

Terminologija | 2021 | 28

155

När en människa stöter på ett nytt ord aktiveras dessa scheman (modeller) i hennes medvetande; hon använder dem för att förstå ordets betydelse och den text där ordet förekommer (Бабина 2013: 15–16). Suzanne Kemmer skriver på ett liknande sätt: enligt henne är scheman erfarenhetsmönster som kännetecknar vårt tänkande och är så djupt rotade att de kan användas när språkliga uttryck skapas och förstås (Kemmer 2003).

J. Kubriakova påpekar att en nomineringsakt inte kan äga rum utan en proposition: föregångaren till nomineringsakten är ”bildandet av en proposition av befintliga, färdiga koncept, men så snart ett nytt ord uppstår som resultat av denna akt blir det representant för ett nytt, separat koncept, och människor får möjlighet att använda det som en ny, odelbar struktur” (Кубрякова 2004: 317). En proposition är en konstruktion som förenar koncept och förstås som en analog till ordbildningsmodellen i fråga om kunskapsrepresentation. Propositionen gör det möjligt att förstå att alla händelser, objekt, fenomen och så vidare i världen inte är isolerade, utan samspelar.

Företrädare för den kognitiva lingvistiken hävdar alltså att kunskapsstrukturer i grunden är strukturer av samverkande koncept, och att dessa konceptkombinationer kallas propositioner. Enligt George Lakoff är en kognitiv modell propositionell när den formas utan föreställningsmekanismer, det vill säga när metafor, metonymi eller mentala bilder inte används (Lakoff 1990). Med andra ord är en proposition en modell som består av argument och ett grundläggande predikat som förenar dessa argument.

Propositionsteorin tillämpas också på sammansättningar, eftersom man hävdar att kunskap av propositionell karaktär korrelerar med sammansättningens onomasiologiska struktur. Sammansättningar är särskilda språkliga enheter, eftersom kopplingen mellan koncept alltid är synlig i dem. Enligt J. Kubriakova uttrycker en avledning som ingår i en grupp enheter med samma propositionella struktur samma kognitiva situation (Кубрякова 2004: 393–394).

I detta sammanhang bör även innebörden av själva konceptet diskuteras – ett av den kognitiva lingvistikens viktigaste begrepp. Enligt Aloyzas Gudavičius förstås ett koncept oftast som ”en heterogen, flerdimensionell enhet av kunskap om världen och erfarenhet” (Gudavičius 2011: 112). I Kort kognitiv termordbok definieras koncept som en term som förklarar ”de mentala eller psykiska resurserna i vårt medvetande och i den informationsstruktur som återspeglar människans kunskap och erfarenhet”; där ges också en annan definition: koncept är ”ett operativt innehållsligt [innehållsbärande – förf. anm.] element i minnet, det mentala lexikonet, det konceptuella systemet och hjärnans språk (lingua mentalis), hela världens

156

Lina Rutkienė

XX a. – XXI a. pr. statybos terminų dūrinių kognityviniai propoziciniai modeliai

žemėlapio, atsispindinčio žmogaus psichikoje, vienetas“ (Кубрякова ir kt. 1996: 90). „Žmogus mąsto konceptais, jis analizuoja, lygina ir susieja skirtingus konceptus“, – rašo Silvija Papaurėlytė-Klovienė (2007: 16). A. Gudavičius pabrėžia, kad, „sakydami „koncepto raiška kalboje“, turėtume suprasti: koncepto dalis, kuri reiškiama kalbos vienetais“ (Gudavičius 2011: 113). Kalbant apie koncepto raišką, minėtina ir N. Besedinos pozicija: kalbininkė atkreipia dėmesį, kad, konceptą reprezentuojant kalbą, aktyvinamas ne visas konceptas, o tik tam tikra jo dalis. Taigi, nė vienas konceptas nėra verbalizuojamas iki galo (Беседина 2006).

Inom kognitiv lingvistik urskiljer man framför allt de så kallade grundläggande koncepten⁴: OBJEKT, OBJEKTDELAR, HANDLING, PLATS eller RUM, TID, EGENSKAP osv. (Jackendoff 1990). Forskaren Lucy Vanderwende föreslår att man identifierar koncept med hjälp av frågor som på engelska börjar med Wh (SUBJEKT (vem?) (eng. Subject (Who / what?)), TID (när?) (eng. Time (When?)), MATERIAL (av vad?) (eng. Material (Made of what?)) osv. (Vanderwende 1994).

I denna artikel utgår man främst från de koncept som Anastasia Fedenko presenterat och de predikat som förenar dem till en propositionell struktur, eftersom även denna författares forskningsobjekt är sammansättningar. I sitt arbete urskiljer A. Fedenko följande grundläggande koncept, vilka tillsammans med predikaten bildar kognitiva propositionella modeller för ryska sammansättningar: AGENT (eng. ACTOR), OBJEKT (eng. OBJECT), PLATS (eng. PLACE), TID (eng. TIME), HANDLING (eng. OPERATION). Utöver dessa är koncepten MÅL (eng. GOAL) och SÄTT (eng. MANNER) relevanta för sammansättningar. Dessa koncept förenas till en propositionell struktur av predikaten TILLHÖRA VEM / VARA UTMÄRKANDE FÖR VEM (eng. BELONG TO), VARA EN TYP AV (eng. BE TYPE OF), VERKA (eng. DEALS WITH), ANVÄNDAS FÖR (eng. BE USED FOR), ANVÄNDAS AV (eng. BY USED BY), VARA GJORD AV (eng. BE MADE FROM), ANVÄNDAS (eng. BE USED), VARA EN DEL AV (eng. BE PART OF), INNEHÅLLA (eng. CONTAIN), VARA SOM (eng. BE LIKE) (Феденко 2015). Som det insamlade materialet visar är det dessutom lämpligt att urskilja koncepten TILLSTÅND och RESULTAT när byggtermer i form av sammansättningar undersöks.

⁴ Inom dagens kognitiva lingvistik finns det olika typologier av koncept.

Terminologija | 2021 | 28

157

KOGNITIVA PROPOSITIONELLA MODELLER FÖR BYGGTERMSSAMMANSÄTTNINGAR

Kognitiv propositionell modell med HANDLINGS- och OBJEKTKONCEPT

Det huvudsakliga konceptet, som ingår i de flesta kognitiva propositionella modellerna för byggtermssammansättningar, är OBJEKTKONCEPTET, som betecknar företeelser i olika kategorier: abstrakta företeelser, ting, deras delar, material osv. Forskare betraktar vanligen två egenskaper som grundläggande för objektet: att ett objekt fysiskt kan avgränsas exakt från ett annat (även om det rör sig om mjöl eller utspillt vatten) samt inre förbindelser, homogenitet och beständighet (Langacker 1991; Кубрякова 1997). När det gäller avgränsningen av ett objekt från ett annat bör Jurij Stepanovs insikter nämnas: objektkaraktären hänger i första hand samman med idén om bakgrund och figur i människans omgivning, dvs. med idén om rummet och dess indelning. Ett objekt är det enklaste resultatet av att universum diskretiseras och enskilda fragment av det urskiljs i rummet (Степанов 2016). Enligt Roland Langacker är det just förekomsten av tydliga gränser, konturer och det faktum att en företeelse upptar en någorlunda bestämd plats i rummet som är grundläggande egenskaper som hjälper oss att känna igen ett objekt (Langacker 1991: 63). E. Kubriakova betonar dock att objekt inte enbart bör förstås som fysiska företeelser – en sådan förståelse är alltför snäv. Objekt kan också vara abstrakta företeelser, dvs. sådana som inte går att ta på. De saknar fysiska egenskaper men har mentala karakteristika (Кубрякова 1997).

Det är svårt att säga hur vissa konkreta byggnadsrelaterade företeelser uppfattas, men ur ett kognitivt perspektiv kan man anta att deras objektkaraktär uppfattas först.

Vid benämning av byggbegrepp utgår man ofta från en kognitiv propositionell modell bestående av de grundläggande OBJEKT- och HANDLINGSKONCEPTEN. När abstrakta begrepp inom byggområdet benämns lyfts handlingen, riktad mot eller utförd med ett visst objekt, fram som den huvudsakliga egenskapen. Modellens OBJEKTKONCEPT omfattar flera slags företeelser: naturfenomen, abstrakta företeelser och ting. Nedan diskuterar vi närmare räckvidden hos modellens OBJEKTKONCEPT.

Byggandet av konstruktioner är nära förbundet med naturvärlden: man skyddar sig mot dess krafter, släpper in dem i hus för att förbättra människors levnadsvillkor, och naturföreteelser används i byggprocessen osv. Därför omfattar OBJEKTKONCEPTET i denna modell ofta även naturföreteelser. Sådana

158

Lina Rutkienė

XX a. – XXI a. pr. statybos terminų dūrinių kognityviniai propoziciniai modeliai

Med sammansättningar benämns mycket varierande företeelser inom byggbranschen: byggnader, deras delar, maskiner, apparater osv. En del av sammansättningarna i den diskuterade modellen HANDLING – OBJEKT bildas genom att de första leden bygger på substantiv som betecknar naturföreteelser: dangus (dangoraižis TRLT 1949, RLKP 1959, MK 1977, SMSM 2008), dujos (dujotiekis CPŽŪ 1969, SM 2008; dujopūtė SMGT 2014), dūmai (dūmtraukis PK 1962; dūmlaidis RLSTŽ 1992), lietus (lietmatis RLSTŽ 1992, STŽ 2002), pūga (pūgomatis AKTA 1995), smėlis (smėliapūtė ALLA 1993; smėliasvaidė MTPM 1976, KSŽ1988), oras (ortraukis ŪTSV 1935; orvilka MMPK 1988; orlaidė DD 1967, KSŽ 1988, STŽ 2002, MAVL 2002 / orlaidis SDTSS 1930, SSB 1943, MMPK 1988), vanduo (vandenruoša SMSM 2008; vandentieka RLSTŽ 1992, HS 2008, STŽ 2002), vėjas (vėjalaikis SSB 1943; vėjagaudis SSB 1943).

Objektet för den handling som uttrycks av det andra ledet i sammansättningar i denna kognitiva-propositionella modell kan också vara storheter eller egenskaper som behöver bedömas och vars numeriska värde behöver fastställas. I de flesta av dessa sammansättningar bygger det andra ledet på det transitiva verbet matuoti ”mäta”, till exempel: dažniamatis STŽ 2002; jėgomatis STŽ 2002; kietmatis RLSTŽ 1992, SIŽ 2004; kreivėmatis STŽ 2002; lygmatís SMGT 2014; gylmatis, gilumo matuoklė RLKP 1959; ilgiamatis RLSTŽ 1992, STŽ 2002; įlinkiamatis SKb 1989, STŽ 2002; slankmatis RLSTŽ 1992, MAVL 2002, SMB 2007, AKTM 2011; slankiamatis STŽ 2002; storimatis SMD 1992 / stormatis ALKPŽ 1958, STŽ 2002; traukomatis RLSTŽ 1992, STŽ 2002.

En stor grupp byggterminologiska sammansättningar utgörs också av bildningar där OBJEKT-konceptet är förknippat med konkreta föremål och material. Genom att förena OBJEKT-konceptet, som omfattar de aktuella företeelserna, med HANDLINGS-konceptet bildas olika byggtermer – främst beteckningar på byggnadskonstruktioner, detaljer och maskiner, till exempel: gegnėšis STŽT 1978 / gegnianėsis SAV 1935; langaaerė MMPK 1988; stiklalaikis SSB 1943; stiklalutis SSB 1943; akmenskalde SPM 1964; betonkrėtė RLKP 1959, STŽ 2002; betonvežis RLSTŽ 1992, ALLA 1993; blokvežis ST 1992, RLSTŽ 1992; paklotvežis RLSTŽ 1992; panelvežis SP 1965; plokštvežis ST 1992; santvarvežis STŽ 2002; bėgiagrežė SDKŽ 1940; poliakalė RLKP 1959, SP 1965, RLSTŽ 1992; žvyr(a)plovė ALLA 1993, STŽ 2002.

I de tidigare behandlade sammansättningarna i modellen HANDLING – OBJEKT uttrycktes HANDLINGS-konceptet, genom verb i det andra ledet, huvudsakligen som en aktiv handling riktad mot den yttre världen. Handlingen i sammansättningar med det första pronominella ledet savi- är den motsatta – riktad inte mot den yttre världen utan mot en själv: „

Terminologija | 2021 | 28

159

riktad inte mot den yttre världen utan mot en själv: savikontrolė RLSTŽ 1992; savireguliacija UGP 1997; savigalba UGP 1997; savitan ka STŽ 2002; savitrauka STŽ 2002; saviįtampa MK 1977; savisauga UGP 1997; savistaba RLKP 1959.

Kognitiva-propositionella modeller med båda OBJEKT-koncepten

Propositionella sammansättningsmodeller kan samtidigt omfatta två OBJEKT: det ena objektet kan användas för det andra, ett objekt kan utgöra en del av ett annat, ett objekt kan vara tillverkat av ett annat objekt, eller båda objekten kan förenas så att de bildar ett enhetligt material.

Ett stort antal byggterminologiska sammansättningar bildas genom aktualisering av den kognitiva-propositionella modellen OBJEKT 1 – ANVÄNDAS – OBJEKT 2. Objekten kan vara nära relaterade, eller så kan ett objekt användas för att undvika eller avvärja ett annat objekt. Nära relationer är mycket vanligare; de innebär att objekten inte stöter bort varandra utan förenas.

Objektet som används för att avvärja ett annat objekt och undvika det uttrycks med sammansättningens andra led, medan det första ledet vanligen betecknar ett naturfenomen som man skyddar sig mot, till exempel: lietsargė ŪTSV 1935; gaisrasienė STŽT 1978; sniegatvorė (”staket mot snö”) SG 1930, AKTA 1995; ugniasienė SDKŽ 1940.

Bland objekt som är nära relaterade kan det ena också vara ett naturfenomen, medan det andra objektet används för att samla upp detta naturfenomen och leda ut det ur byggnaden (dūmatakis SDTSS 1930 / dūmtakis SP 1965; dūmavamzdis ALKPŽ 1958, SP 1965, STŽ 2002; lietvamzdis SSB 1943, RSD 1962) eller omvänt släppa in det i byggnaden: šviesangis SEŽ; švieslangis SSM 1937, SDKŽ 1940, ALKS 1972; orlangė MMPK 1988; šviesiastogis SSB 1943.

Sammansättningar i den aktuella modellen, där leden betecknar objekt med nära relation till varandra, kan också uttrycka andra förhållanden: ett mindre föremål används för ett större föremål: kaminakaištis, kaminkaištis STŽT 1978; skliautatrama SSB 1943; skliautrėmis SGBT 1931; stiklajuostė PK 1962, MAVL 2002; staktaramstis STŽ 2002; staktajuostė MAVL 2002; kluonaraktis STŽT 1978; utrymmen och byggnader används för levande varelser (husdjur): avitvartis STŽT 1978; karvi atvartis STŽT 1978; kiaulėtvartis STŽT 1978; kiauli atvartis STŽT 1978; keltvargtis STŽT 1978; kiauliagurbis STŽT 1978; ett föremål används för att förvara, tillföra eller forma ett material: betonvamzdis BDT 1976; cementtakis RLSTŽ 1992; dumblia-

160

Lina Rutkienė

XX a. – XXI a. pr. statybos terminų dūrinių kognityviniai propoziciniai modeliai

vamzdis STŽ 2020; skiedintakis RLSTŽ 1992; tešlaskydis (tinkavimo tešlai laikyti lenta) SSB 1943; mūrkaltis TRLT 1949, RLKP 1959, STŽ 2002; tinkašukės SSB 1943.

Objekt som betecknas av sammansättningsleden i sammansättningar enligt den kognitiva propositionella modellen OBJEKT 1 – VARA MED – OBJEKT 2 är endast relaterade genom nära samband. Sammansättningarna i denna modell benämner byggmaterial, och sammansättningsleden betecknar deras huvudsakliga beståndsdelar. Andra leden i de flesta sammansättningar av byggtermer i den aktuella modellen bygger på de internationella substantiven betonas och cementas. Den propositionella strukturen och mångfalden hos dessa sammansättningar återspeglar en kognitiv process: betong – konstgjorda konstruktionsmaterial som används i stor utsträckning inom byggsektorn och som har utmärkta egenskaper och användningsmöjligheter – undersöks och vidareutvecklas, samt kombineras med andra material för att åstadkomma material med ännu bättre egenskaper. Den första leden i de aktuella sammansättningarna betecknar det objekt (oftast ett material) som betongen eller cementen kombineras med: akmenbetonis SDKŽ 1940, SMSM 2008; gelžbetonis MGN 1933; gelžcementas SSB 1943; degutbetonis SM 1966, AKTA 1995; dervabetonis RLKP 1959; medbetonis RLSTŽ 1992, SIŽ 2004; molbetonis RLKP 1959, CPŽŪ 1969, STŽ 2002, AKTA 1995; pjuvenbetonis RLSTŽ 1992; plaušacementis ŠSDV 2015; pelenbetonis RLSTŽ 1992, STŽ 2002; plienbetonis SSB 1943, ALLA 1993, STŽ 2002, SKT 2009; stiklabetonis SMG 1974, STŽ 2002; smėlibetonis SP 1965.

Upprepning av leden är inte typisk för andra sammansättningar i denna modell, jfr: derviadažiai SSB 1943; stiklavilinė SŽD 1939; gudrondegutas SMG 1974; putgumė SIŽ 2004.

Sammansättningar enligt den kognitiva propositionella modellen OBJEKT 1 – VARA EN DEL AV – OBJEKT 2 benämner byggnadsrelaterade företeelser som utgör en del av en viss helhet. Helheten är vanligen någon byggnadskonstruktion, en del av en byggnad eller själva byggnaden; till exempel betecknar termen kluonraštis STŽT 1978 en ladugårdsgavel; termerna langabalkis SSB 1943; langarėmis SSB 1943 betecknar en fönsterbalk (balkis) och en fönsterkarm; termerna laiptasijė SP 1965, SEŽ 1967; laiptotakis TRLT 1949 betecknar en trappbalk respektive en trappgång. Till denna grupp av sammansättningar hör också termerna mašinsuolis MMPK 1988; skliautanarys SSB 1943 (”del, medlem som utgör ett valv”); skliautapėdis SSB 1943; skliautsija SGBT 1931; skliautarkė SSB 1943; tuorlentė RLSTŽ 1992. Liksom i modellen OBJEKT 1 – VARA MED – OBJEKT 2 står de objekt som betecknas av leden i sammansättningarna i den aktuella kognitiva propositionella modellen i konjunktiva relationer.

Terminologija | 2021 | 28

161

I den kognitiva propositionella modellen OBJEKT 1 – VARA GJORD AV – OBJEKT 2 anger konceptet OBJEKT 1 i sammansättningar av byggtermer vanligen det material som en byggnad, en byggnadskonstruktion eller en byggprodukt tillverkas av, och som aktualiserar konceptet OBJEKT 2. I vissa källor anges vid sidan av en sammansättningsterm i ett ord synonyma termer med två och ibland tre ord, vilka tydligare visar relationerna mellan objekten; ibland förklaras termen med flera ord, till exempel: lentarkė, lentinė arka, arka iš lentų SSB 1943; medjuostė TRLT 1949, MMPK 1988, RLSTŽ 1992 (”list för täckning av mellanrummet mellan golv och vägg”).

Inom byggsektorn är det vanligt att sammansättningar i den aktuella modellen betecknar olika slags tegel: durpiaplytė SŽD 1939, SDKŽ 1940, SSB 1943; gipsaplytė SSB 1943; kamščiaplytė SSB 1943; medžplytė SSM 1937; plaušaplytė STŽ 2002; stiklaplytė SSB 1943 / stikliapytė SSM 1937. Till sammansättningarna i den aktuella kognitiva propositionella modellen hör också följande bildningar: drožliaplokštė DS 1960 / drožleplokštė STŽ 2002; plaušaplokštė STŽ 2002; metal­tinklis SSB 1943; plytskli autis SSB 1943; stiklab lokis STŽ 2002; stiklaplokštė SSB 1943.

Kognitiva propositionella modeller med OBJEKT- och EGENSKAPS-, PLATS-, TIDS-, SYFTES- och TILLSTÅNDSKONCEPT

OBJEKT-konceptet kan bilda en kognitiv propositionell struktur inte bara med ett annat OBJEKT- och HANDLINGS-koncept, utan också med EGENSKAPS-, PLATS-, TIDS-, SYFTES- och TILLSTÅNDSKONCEPT.

EGENSKAPS-konceptet förmedlar information om färg, form, mängd och andra kännetecken hos en företeelse och bildar tillsammans med OBJEKT-konceptet den kognitiva propositionella modellen OBJEKT – VARA KÄNNETECKNAD AV – EGENSKAP. OBJEKT-konceptet i denna modell omfattar föremål – byggnader, byggnadsdelar, byggprodukter, arbetsverktyg, redskap och liknande. Typiskt är att orden som betecknar dessa föremål redan är byggtermer. De aktuella föremålens särskiljande egenskap kan vara kan vara relaterad till färg (geltonmedis SAV 1935; raudonmedis SSM 1937, MAVL 2002), form (skerslangis SSB 1943; skerslentė DD 1967; skerstakis ALKS 1972; stačiaplytė STŽ 2002; statvamzdis SP 1965), omfång (storlek) (didžianamė STŽT 1978; didžkelis LPMK 1931; didžmedis SSM 1937; laibraštis SMG 1974, StM 2012; siauralentė DSD 2008; storlentė DSD 2008), antal (daugiabutis ŠVOK 2019; daugpjūklis SAV 1935; daugiašakis ALLA 1993; keturstubė STŽT 1978; trišakis SDTSS 1930, SP 1965), värdering (brangmedis RLSTŽ

162

Lina Rutkienė

XX a. – XXI a. pr. statybos terminų dūrinių kognityviniai propoziciniai modeliai

1992; dailyjuostė STŽ 2002; dailylentė TRLT 1949), genom en handling (klijuotmedis SSM 1937; klotsienė SŽD 1939; skeltvinė DS 1960; soditkelis SAV 1935; spraustsienė SŽD 1939).

När OBJEKT-konceptet kombineras med PLATS-konceptet bildar det den kognitiva propositionella modellen OBJEKT – VARA – PLATS. PLATS-konceptet uttrycker information om OBJEKTETS position i rummet. I denna modell uttrycks PLATS-konceptet ofta med morfemet tarp: tarpatramis GSTŽ 2009; tarpcentris RLSTŽ 1992; tarpduris MTPM 1976; tarpkniedis RLSTŽ 1992; tarpkolonis RLSTŽ 1992; tarplangis SKPP 2008; tarplatakis RLKP 1959, SSKR 1989; tarprėmis SAV 1931, DD 1967; tarpsankabis STŽ 2002; tarp- santvaris RLSTŽ 1992; tarpsijis STŽ 2002; tarpslaitis RSD 1962; tarpulангis CPŽŪ 1969 etc.

I vissa sammansättningar i denna modell anges objektets position på den vertikala axeln ovansida–undersida: viršduris RLKP 1959, RLSTŽ 1992; viršlangis PK 1962 / viršulangis SP 1965, DD 1967; žemulangis SP 1965. I andra sammansättningar aktualiseras PLATS-konceptet genom en andra sammansättningsled baserad på substantivet vieta ’plats’: laidovietė SDKŽ 1940; laiptavietė SSB 1943; dumblavietė STŽ 2002, eller med en led som bygger på det mer konkreta substantivet duobė ’grop’: kalkduobė TD 1934; durpduobė RLKP 1959, AKTA 1995; žvyrduobė KS 1936.

MÅL-konceptet kombineras med OBJEKT-konceptet och förmedlar information om objektets avsedda användning. När det gäller byggtermer som bildats genom sammansättning enligt den kognitiva propositionella modellen OBJEKT – VARA AVSETT FÖR ANVÄNDNING – MÅL, bör man uppmärksamma att det kan krävas mer kontext, semantisk analys och stöd i ordets lexikala betydelse än för andra modeller för att identifiera MÅL-konceptet. Termerna dailoblis SAV 1935, slopiamedžiagės SSB 1943, slopiaplytė SSB 1943 skulle exempelvis också kunna hänföras till gruppen sammansättningar som följer den kognitiva propositionella modellen OBJEKT – VARA KARAKTÄRISTISK – EGENSKAP, dvs. man skulle kunna hävda att objekten – hyveln, materialen, tegelstenen – har vissa egenskaper (finhet, dämpande förmåga). Kontext och semantisk analys gör det dock möjligt att förstå att den första sammansättningsleden inte anger exempelvis hyvelns finhet, utan dess ändamål – hyveln är avsedd för att jämna till (”Det lämpligaste verktyget för att jämna till trä är en putsare, eller dailoblis” SAV 1935: 86) (jfr: en hyvel som används för att göra rännor – vagoblis, eller rumbaoblis STŽ 2002). Den första sammansättningsleden slop- anger också ändamål: slopiamedžiagės och slopiaplytės är objekt avsedda att dämpa ljud.

Terminologija | 2021 | 28

163

Det finns fler sådana sammansättningar i byggterminologin: sammansättningen kyliaplytis SS 1940 betecknar en tegelsten som används som en ”kil”, dvs. en kil; dess ändamål är att kila in, ”kilas fast”; sammansättningen jungialapis SSB 1943 betecknar en detalj som används för att sammanfoga balkar; sammansättningen sargšulis RLKP 1959, SG 1930, LPMK 1931 betecknar en vägstolpe, en ”stolpe”, vars ändamål är att fungera som väktare och hindra ett fordon från att köra av vägen. OBJEKT-konceptet i den aktuella modellen omfattar ofta verktyg avsedda för ett visst ändamål: skerspjūklis SAV 1935 – en såg avsedd för tvärsågning; malksnojūklis STŽ 2002, vamzdžiapjūklis SP 1965, IŠŠŽ 1983 – sågar avsedda för sågning av takspån respektive rör; akmenkaltis SŽD 1939, kirstkaltis SAV 1931 – en liten mejsel som används för att hugga i sten; orpompis SŽD 1939, vandenpompis SŽD 1939 – pumpar avsedda för att pumpa luft respektive vatten.

Relativt sällan bygger nomineringen av byggbegrepp på den kognitiva propositionella modellen OBJEKT – VARA – TILLSTÅND. I byggtermssammansättningar med denna struktur anger den första leden materialet och den andra materialets form (tillstånd). Till gruppen sammansättningar med denna struktur hör termerna cementmilčiai RLSTŽ 1992; klintmilčiai (”kalksten i mjölsform”) RLSTŽ 1992, SKKS 1998, SIŽ 2004; medmilčiai SSB 1943, RLSTŽ 1992; pemzamilčiai SAV 1935 (”Pimpstensmjöl är pimpsten som har malts mycket fint och renats” SAV 1935: 37). Som man kan se uttrycks TILLSTÅNDS-konceptet i alla de nämnda sammansättningarna med leden milt- ’mjöl’.

Som nämnts kan OBJEKT-konceptet också bilda en propositionell struktur tillsammans med TID-konceptet, som uttrycker en viss tidsperiod under vilken objektet används. I byggterminologin finns det dock bara några enstaka sammansättningar enligt modellen OBJEKT – VARA AVSETT FÖR ANVÄNDNING – TID. Den första leden i dessa sammansättningar anger ett föremål (en byggnad, dess konstruktion), medan den andra anger föremålets användningstid: vasarlangis SSB 1943; vasarnamis ALLA 1993, STŽ 2002, RNS 2012; žiemlangis SSB 1943.

Kognitiva propositionella modeller med HANDLINGS- och SÄTT-, RESULTAT-, MÅL- och PLATS-koncept

Som redan har diskuterats kombineras HANDLINGS-konceptet oftast med OBJEKT-konceptet när byggtermer bildas genom sammansättning. Utöver detta kan HANDLINGS-konceptet även bilda propositionella modeller tillsammans med koncepten SÄTT, RESULTAT, MÅL och AGENT. Modeller med de uppräknade koncepten används dock inte ofta för att bilda byggtermssammansättningar.

164

Lina Rutkienė

XX a. – XXI a. pr. statybos terminų dūrinių kognityviniai propoziciniai modeliai

För sammansatta termerna savigrinda HS 2008 och savitaka RLSTŽ 1992, ST 1992, savieiga ALKPŽ 1958 är det rimligt att anta en karakteristisk propositionell struktur, HANDLING – SÄTT, eftersom den första, nominala leden snarare hänvisar till handlingens sätt än till det objekt som handlingen riktas mot, det vill säga gör det möjligt att förstå hur grundläggnings-, flödes- och gånghandlingarna utförs. Den första leden i andra sammansättningar inom denna kognitiva propositionella modell bygger på sättsadverb: greitai: greitmaišė SSM 1937, ŠŽD 1939; pusiau: pusiauopiova PMST 1923 / pusiauupiūva PMST 1923; skersai: skerspjovė JŠSŽ 1983, RLSTŽ 1992.

Sammansättningar vars andra led grundas på det transitiva verbet daryti (dujodaras SMU 2006, SP 2008 / dujodaris SM 1966, BABJ 2006 / porodaris BABJ 2006, SMB 2007; putodaris StM 2012; stiklodaris STP 1995) bör troligen betraktas som bildade enligt den kognitiva propositionella modellen HANDLING – RESULTAT, även om det som betecknas av den andra leden också tydligt har objektskaraktär. Den första leden i dessa sammansättningar anger resultatet av handlingen att framställa, det vill säga vad som framställs, till exempel gas, porer, skum, glas. Även sammansättningarna sriegpjovė SP 1965, JŠSŽ 1983, RLSTŽ 1992; vagapjovė SIŽ 2004 har bildats enligt denna modell – i deras första led aktualiseras resultatbetydelsen, det vill säga resultatet av skärhandlingen: en gänga respektive en fåra.

Termen graužmilčiai SSM 1937, som påträffats i mellankrigstidens litteratur, skulle också kunna hänföras till sammansättningarna enligt denna kognitiva propositionella modell, eftersom det som betecknas av den andra leden tydligt har betydelsen av handlingens resultat – mjöl är resultatet av gnagandet, inte föremålet för det. I detta fall uttrycks resultatet dock av den andra leden och handlingen av den första.

Om vi förknippar båda leden i termerna slopiaklotis SSB 1943 och slopiakabis SSB 1943, som betecknar isolerande konstruktioner avsedda att skydda mot buller, med verb (ett semantiskt resonemang kräver sannolikt detta), bör ytterligare en kognitiv propositionell modell urskiljas – HANDLING – MÅL. Sammansättningar enligt denna modell anger till exempel att en konstruktion läggs ut eller hängs upp för att dämpa ljud. Som exemplen visar har sammansättningar med denna propositionella struktur påträffats endast i en författares bok – Jonas Šimoliūnas. Senare bildades inga sådana sammansättningar.

HANDLINGSkonceptet kan också kombineras i den propositionella strukturen med PLATSKONCEPTET, men även sådana sammansättningar är mycket få i byggterminologin – endast två: šondėlis SSB 1943 och aukštalipys SP 1965. Den första sammansättningen betecknar en detalj som placeras på sidan; den andra en person som klättrar och utför byggnadsarbeten högt upp.

Terminologija | 2021 | 28

165

Kognitiva propositionella modeller med AGENT-, OBJEKT-, HANDLINGS- och SÄTTKONCEPT

Därefter bör ytterligare ett viktigt koncept diskuteras – AGENTEN, även kallad hyperkoncept. Detta koncept kan omfatta såväl ett subjekt med medvetande, initiativförmåga, förmåga att bedöma omgivningen och kontrollera handlingar, det vill säga vanligtvis en människa, som den som utför en handling – vanligen ett naturfenomen som också påverkar ett objekt och förändrar dess position i rummet, form eller andra egenskaper. Byggområdets och byggvetenskapens särdrag innebär emellertid att AGENTKONCEPTET inte aktualiseras ofta; i detta sammanhang är det betydligt mer ändamålsenligt att reflektera över objekt. I detta fall står inte agenten utan produkten av agentens verksamhet – artefakten – i kunskapens centrum. Byggområdet utmärker sig alltså inte genom någon stor mängd sammansättningar vars struktur motsvarar kognitiva propositionella modeller med AGENTKONCEPTET.

Några sammansättningar aktualiserar den kognitiva propositionella modellen AGENT – HANDLING: sulčiatekis SAV 1935; ledostova RLSTŽ 1992; lietlašė MMPK 1988; vandentekis MGN 1933, det vill säga en handling utförd av ett naturfenomen anges, uttryckt med ett intransitivt verb: saften rinner, isen står, regnet droppar, vattnet rinner.

AGENTKONCEPTET ingår i ytterligare två kognitiva propositionella modeller för sammansättningar i byggterminologin: AGENT (livlös) – HANDLING – OBJEKT och AGENT (levande) – HANDLING – SÄTT. Den första modellen används för att benämna anordningar avsedda att skydda byggnader mot blixtnedslag; bildningar enligt modellen anger alltså att den handling agenten utför syftar till att skydda mot ett objekt: žaibgynėjs / žaibgynėjas ŽG 1900; perkūnsargis SBTĮ 1922, PTŽ 1925, SBPK 1995. Sammansättningar enligt den andra modellen anger att agenten utför handlingen på ett visst sätt, till exempel att metaller bearbetas kallt eller med elektricitet: šaltkalvis SDTSS 1930, SAV 1935, SDKŽ 1940; elektrosuvirintojas ASŠ 1969.

Sambandet mellan kognitiva propositionella modeller och ordbildningstyper

Vid undersökningen av kognitiva propositionella modeller för sammansatta byggtermer bör deras samband med ordbildningstyper och ordklasser betonas – varje modell motsvarar en viss ordbildningstyp eller flera sådana, och varje koncept realiseras genom en viss ordklass eller flera ordklasser (se tabell 1).

166

Lina Rutkienė

XX a. – XXI a. pr. statybos terminų dūrinių kognityviniai propoziciniai modeliai

Tabell 1. Sambandet mellan kognitiva propositionella modeller för sammansatta byggtermer och ordbildningstyper

KOGNITIV PROPOSITIONELL MODELL

ORDBILDNINGSTYP

EXEMPEL

HANDLING – OBJEKT

substantiv + verb, pronomen + verb, pronomen + substantiv

dujotiekis, vėjagaudis; savistaba, savitrauka; savikontrolė, savireguliacija

OBJEKT 1 – VARA AVSETT FÖR ANVÄNDNING – OBJEKT 2

substantiv + substantiv

sniegatvorė, ugniasienė

OBJEKT 1 – VARA MED – OBJEKT 2

substantiv + substantiv

akmenbetonis, stiklav ilnė

OBJEKT 1 – VARA EN DEL AV – OBJEKT 2

substantiv + substantiv

trappsteg, valvkant

OBJEKT 1 – VARA GJORD AV – OBJEKT 2

substantiv + substantiv

brädlist, träfiberskiva

OBJEKT – VARA KARAKTERISTISKT – EGENSKAP

adjektiv + substantiv, adverb + substantiv, räkneord + substantiv, particip + substantiv

rödträ, smalbräda; flersåg, månggrenad; fyrstockig, tregrenad; klyvfönster, träplugg

OBJEKT – VARA – PLATS

substantiv + substantiv, preposition + substantiv

torvtag, läggningsplats; mellan nitarna, mellan fönstren

OBJEKT – VARA AVSETT FÖR ANVÄNDNING – SYFTE

verb + substantiv

snygghyvel, dämpningsmaterial

OBJEKT – VARA – TILLSTÅND

substantiv + substantiv

klintmilčiai, medmilčiai

OBJEKT – ATT VARA I BRUK – TID

substantiv + substantiv

vasarnamis, žiemlangis

HANDLING – SÄTT

adverb + verb, pronomen + verb, pronomen + substantiv

greitmaišė, pusiaupliūva; savigrinda, savitaka; savieiga

HANDLING – RESULTAT

substantiv + verb, verb + substantiv

sriegpjovė, vagapjovė; graužmilčiai

HANDLING – MÅL

verb + verb

slopiaklotis, slopiakabis

AGENT – HANDLING

substantiv + verb

sulčiatekis, ledostova

AKTÖR – HANDLING – OBJEKT

substantiv + substantiv

åskledare, åskledare

AKTÖR – HANDLING – SÄTT

adverb + substantiv, substantiv + substantiv

kopparsmed; elektrosvetsare

Terminologija | 2021 | 28

167

Ur ett kognitivt perspektiv kan ordklasser förstås som en av språkets former för att förmedla mentalt innehåll. J. Kubriakova intar ståndpunkten att koncept i språket ”kan objektiveras inte bara genom konkreta ord, utan också genom olika ordklasser och kategorier” (Кубрякова 1997: 118). Som Nikolaj Boldyrev hävdar uttrycks exempelvis rumsliga egenskaper i indoeuropeiska språk oftast med prepositioner eller andra ordklasser, med vilka det går att beteckna dessa egenskapers variation och beroende av talarens eller observatörens synvinkel (Болдырев 2006).

Av det empiriska materialet framgår tydligt att det sakförhållande, den helhet, förekomsten av gränser och beständigheten över tid som betecknas med substantiv kännetecknar AKTÖR- och OBJEKT-koncepten; dessa koncept förverkligas således också genom substantiv i sammansättningar. PLATS-konceptet uttrycks med prepositioner eller substantiv med lokal betydelse. HANDLINGS-konceptet uttrycks med verb, vilka kännetecknas av att beteckna verkliga egenskaper förknippade med handlingar. EGENSKAPER uttrycks med adjektiv eller passiva particip, som betecknar verklighetens typiska, oftast oföränderliga egenskaper, eller med räkneord och adverb som anger verkligheters kvantitativa egenskaper.

SLUTSATSER

1. Med kognitiv modellering undersöktes 518 sammansatta byggtermer, och det konstaterades att de alla hade bildats genom aktualisering av 16 kognitiva propositionella modeller. Under 100 år, det vill säga från början av 1900-talet fram till i dag, har de kognitiva propositionella modellerna nästan inte förändrats (endast modellen HANDLING – MÅL har försvunnit). Man kan hävda att de grundläggande strukturerna för att uppfatta och benämna världsbilden inom detta område i stort sett är desamma, i takt med att byggbranschen utvecklas och dess begrepp benämns.

2. De begrepp som bildar de kognitiva propositionella modellerna för inhemska och hybrida sammansatta byggtermer återspeglar byggbranschens särdrag. I centrum för området står objekt, främst materiella produkter av mänsklig verksamhet. Därför aktualiseras även grundbegreppet OBJEKT oftast när företeelser inom byggbranschen benämns. Den största mängden sammansättningar kännetecknas av en propositionell struktur med begreppet OBJEKT: HANDLING – OBJEKT, OBJEKT – HA EGENSKAPEN – EGENSKAP, OBJEKT 1 – ANVÄNDAS FÖR – OBJEKT 2, OBJEKT 1 – VARA EN DEL AV – OBJEKT 2.

3. Med utgångspunkt i det kognitiva synsättet att språket och dess enheter ger tillgång till kunskapsstrukturer skulle man kunna säga att de kognitiva proposi-

168

Lina Rutkienė

XX a. – XXI a. pr. statybos terminų dūrinių kognityviniai propoziciniai modeliai

tionella modellerna för sammansättningar gör det möjligt att åtminstone delvis förstå hur benämningen av byggbranschens företeelser har gått (går) till. Forskningsresultaten visar att denna benämning oftast sker genom att objekt identifieras och begrundas, genom att man anger vilka andra objekt och vilka ändamål de används för, när de används, hur de förhåller sig till andra objekt och vilka särskiljande egenskaper de har.

4. När företeelser inom byggbranschen benämns aktualiseras HANDLINGSbegreppet ganska ofta; man anger vilken handling som utförs med objektet och beskriver hur handlingen utförs, dess syfte och resultat. Begreppen TID, AKTÖR, PLATS, MÅL och RESULTAT är mindre relevanta inom byggbranschen.

5. Kognitiva propositionella modeller realiseras i språket genom vissa ordbildningstyper, medan begrepp uttrycks genom vissa ordklasser som förmedlar begreppets karakteristiska egenskaper.

ŠALTINIAI

AKTA – Automobilių kelių terminų aiškinamasis žodynas, sud. E. Palšaitis, Vilnius: Technika, 1995.

AKTM – Automobilių kelių tiesybos medžiagos: vadovėlis, aut. A. Vaitkus, D. Čygas, A. Laurinavičius, A. Tumavičė, Vilnius: Technika, 2011.

ALKPŽ – Anglų–lietuvių kalbų politechninis žodynas, sud. A. Novodvorskis, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1958.

ALKS – Anglų–lietuvių kalbos statybos terminų žodynėlis, sud. J. Stonys, Vilnius: VISI, 1972.

ALLA – Anglų–lietuvių kalbų statybos terminų žodynas, sud. A. Kudzys, Vilnius: Technika, 1993.

AŠŠ – Atmintinė statybų šaltkalviui, vert. A. Kazlauskas, Vilnius: Lietuvos TSR MT Valstybinio statybos reikalų komiteto Centrinis techninės informacijos ir propagandos biuras, 1969.

BABJ – Beautoklavis akytasis betonas ir jo gaminiai: monografija, aut. A. Laukaitis, A. Sinica, Vilnius: Technika, 2006.

BDT – Betonavimo darbų technologija: metodinė medžiaga, reng. V. Rimvydienė, Vilnius: „Orgtechstatybos“ tresto spaustuvė, 1976.

CPŽŪ – Civiliniai, pramoniniai ir žemės ūkio pastatai, aut. V. Krasenskis, L. Fedorovskis, Vilnius: Mintis, 1969.

DD – Dailidystės darbai, aut. A. Jevstiugovas, A. Pokrovskis, Vilnius: Mintis, 1967.

DS – Drožliaplokštės statyboje, aut. M. Šaltenis, Vilnius: Vaizdas, 1960.

DSD – Dailidės ir stogdengio darbai: vadovėlis, aut. J. Burokienė, Vilnius: Mintis, 2008.

GSTZ – Gelžbetoninių sijų tempiamosios zonos elgsenos modeliavimas armatūros diagrama, aut. D. Salys, G. Kaklauskas, V. Gribniak. – Statybinės konstrukcijos ir technologijos 1(3), 2009.

HS – Hidrotechnikos statiniai: mokomoji knyga, aut. V. Damulevičius, J. Vyčius, Kaunas: Ardiva, 2008.

JŠŠŽ – Jaunojo šaltkalvio santechniko žinynas, aut. B. A. Žuravliovas, Vilnius: Mokslas, 1983.

KS – Kaimo statyba, aut. P. Drąsutis, P. Gaižutis, L. Gudzinskas, J. Juška, P. Kalita, E. Kersnauskas, V. Švipas, Kaunas: Spindulys, 1936.

KSŽ – Kaimo statybininko žinynas, aut. J. Jacinavičius, V. Matkevičius, Vilnius: Mokslas, 1988.

LPMK – Lietuvos plentai ir moderniškosios konstrukcijos. I dalis, aut. L. Tuskenis, Kaunas: Spindulys, 1931.

MAVL – Medienos apdirbimas: vienvėrių langų gamyba, įsprūdinių (filinginų) durų gamyba, aut. G. Blažys, R. Avižienis, Vilnius: Agora, 2002.

MGN – Miesto gyvenamieji namai: jiems statomi reikalavimai ir jų projektavimas, aut. V. Švipas, Kaunas: Varpas, 1933.

MK – Metalinės konstrukcijos: vadovėlis, aut. J. Paulauskas, A. Kvedaras, Vilnius: Mokslas, 1977.

MMPK – Mediniai ir mūriniai pastatai, konstrukcijos ir elementai: mokomoji knygelė, aut. V. Michalauskas, Vilnius: VISI rotaprintas, 1988.

Terminologija | 2021 | 28

169

MTPM – Medžiagyot yra tinkuotojams, plytelių ir mozaikos klotojams: vadovėlis, aut. A. V. Aleksandrovskis, Vilnius: Mokslas, 1976.

PK – Pastatų konstrukcijos. I dalis: vadovėlis, aut. A. Bistrickas, N. Geršas, J. Kapčius, K. Kaušinis, J. Mikuckas, V. Verbickis, B. Ziberkas, A. Žintelis, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1962.

PMST – Papr asčiausiųjų medinių sijinių tiltų tipai⁵, Kaunas: Valstybės spaustuvė, 1923.

PTŽ – Perkūnsargiai (trobų nuo žaibo apsaugojimo būdai), aut. J. Šliogeris, Kaunas: Spindulys, 1925.

RLKP – Rusų–lietuvių kalbų politechninis žodynas, red. kol. A. Novodorskis, L. Kumpikas, J. Mikuckas, J. Stanaitis, S. Vasauskas, J. Vidmantas, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1959.

RLSTŽ – Rusų–lietuvių kalbų statybos terminų žodynas, aut. J. Kiviliša, A. Kudzys, A. Rosinas, Vilnius: Lietuvos ūkis, 1992.

RNS – Rastinio namo statyba: žinynas, aut. R. Bortkūnas, T. Braškys, V. Č eikauskas, R. Daraškevičius, T. Gecas, T. Lapinskas, E. Norvaišas, M. Sakaitis, A. Sirvydis, T. Šlivinckas, G. Unikas, V. Uosaitis, Vilnius: Balto print, 2012.

RSD – Ruloniniai stogai ir jų dengimas, aut. S. K. Noskovas, Vilnius: Centrinis techninės informacijos ir propagandos biuras, 1962.

SAV – Stalių amato vadovėlis amatų mokykloms ir staliams. I dalis. Medžio sunėrimai, aut. P. Dankšas, Klaipėda: Rytas, 1931.

SAV – Stalių amato vadovėlis. II dalis. Pagalbinė, arba gretimoji medžiaga medžio dirbiniams: užbaigiamieji medžio dirbinių paviršiaus darbai: beicavimas, politūravimas ir dažymas, aut. P. Dankšas, Klaipėda: Rytas, 1935.

SBPK – Suvirintų ir besiūlių plieninių konstrukcijų saugos ir ilgalaikiškumo įvertinimas, aut. A. Kudzys, V. Vaitkevičius, Vilnius: Solertija, 1995.

SBTĮ – Statybos ir butų tvarkymo įstatymai, taisyklės, reng. K. Zubauskas, Tilžė: E. Jagomasto sp. „Lituania“, 1922.

SDKŽ – Statybos darbininkų kvalifikacijos žinynas, reng. S. V. Bašinskij, P. V. Blaževič, I. A. Petrov, Kaunas: Vilnius, 1940.

SDTSS – Statybos darbams technikinės sąlygos, sutartys ir kainos (gelžbetonas, kanalizacija, vandentiekis, centrinis apšildymas, elektros šviesos instalacija ir t. t.), aut. K. Dušauskas–Duž, Kaunas: A. Bako spaustuvė, 1930.

SEŽ – Statybos ekonomisto žinynas, aut. P. Rogožinas, Vilnius: Mintis, 1967.

SG – Sauskeliai. Gruntkeliai (vieškeliai). Dalis 2, aut. J. Gabrys, [n. d.], 1930.

SGBT – Sauskeliai. Gelžbetoniniai ir betoniniai tiltai, aut. J. Gabrys, Kaunas [n. s.], 1931.

SIŽ – Statybos inžinieriaus žinynas, aut. Č. Aksamitau skas, A. Ambrasas, A. Astrauka, T. Bal tušis, V. Barkauskas, J. Binkis, R. Bliūdžius, G. Brazauskas, G. Cinelis, V. Čaplikas, A. Čekanavičius ir kt., Vilnius: Technika, 2004.

SKb – Statybinės konstrukcijos 15. Mokslo darbai, red. kolegija: G. Marčiukaitis, J. Meškauskas, V. Stankevičius, K. Šapalas, Vilnius: Mokslas, 1989.

SKKS – Statybinės konstrukcijos: kūrimas ir stiprinimas, aut. D. Bačinskas, A. Baltrušaitis, A. Bičiulaitienė, E. Dulinskas, A. Endriukait ytė, A. Jarmolajev, V. Jokūbaitis, G. Jurkėnas ir kt., Vilnius: Technika, 1998.

SKPP – Statinių konstrukcijų projektavimo pagrindai: vadovėlis, aut. J. Parasonis, Vilnius: Technika, 2008.

SKT – Statybinės konstrukcijos ir technologijos. Engineering Structures and Technologies 1(1), red. kolegija: G. Marčiukaitis, A. Daniūnas, R. Šalna, A. Andruškevičius, J. Atkočiūnas, M. Augonis ir kt., Vilnius: Technika, 2009.

SM – Statybinės medžiagos: vadovėlis, aut. S. Ščesnulevičius, Vilnius: Mintis, 1966.

SMB – Statybinės medžiagos. Betonai: mokomoji knyga, aut. A. Naujokaitis, Vilnius: Technika, 2007.

SMD – Statybinės medžiagos ir dirbiniai, aut. M. Peliksa, A. Rumševičius, Kaunas: Technologija, 1992.

SMG – Statybinės medžiagos ir gaminiai: vadovėlis, aut. B. Grigaliūnas, Vilnius: Mintis, 1974.

SMGT – Statybinių medžiagų gamybos technologiniai procesai ir įranga: vadovėlis, aut. Dž. Nagrockienė, G. Skr ipkiūnas, Vilnius: Technika, 2014.

SMSM – Statybos menas, statybinės medžiagos, bendrieji statybos darbai, aut. A.Vaidila, J. Vėlyvis, Vilnius: Mintis, 2008.

SMU – Statybinės medžiagos. Užpildai: mokomoji knyga, aut. A. Naujokaitis, Vilnius: Technika, 2006.

⁵ Kalba netaisyta.

170

Lina Rutkienė

XX a. – XXI a. pr. statybos terminų dūrinių kognityviniai propoziciniai modeliai

SP – Statybos pagrindai, aut. A. Iljičiovas, A. Kokinas, J. Rebortovičius, vert. R. Kuosaitė. Vilnius: Vaizdas, 1965.

SP – Statybos pagrindai: mokomoji knyga, aut. D. Ramukevičius, Kaunas: Ardiva, 2008.

SPM – Stambiablokių pastatų montavimas, aut. N. Svorcovas, vert. D. Markauskas, Kaunas: Šviesa, 1964.

SS – Statyba. III tomas. Sienos, aut. J. Šimoliūnas, Kaunas: Spindulys, 1940.

SSB – Statyba. IV tomas. Stogai, bokštai, lubos, grindys, laiptai, durys, langai, tinkavimas, dažymas, apmušalai, stiklavimas, sanitariniai bei ūkiniai įrenginiai, aut. J. Šimoliūnas, Kaunas: Spindulys, 1943.

SSKR – Sutapdintųjų stogų konstrukcijų ir remonto žinynas, aut. K. Ilginis, K. Vaikšnoras, Vilnius: Mokslas, 1989.

SSM – Statyba. I tomas. Statybinės medžiagos, aut. J. Šimoliūnas, Kaunas: Spindulys, 1937.

ST – Statybos technologija: vadovėlis, aut. V. Krušinskas, V. Mažeika, P. Mikša, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1992.

StM – Statybinės medžiagos: vadovėlis, aut. R. Žurauskienė, A. P. Naujokaitis, R. Mačiulaitis, R. Žurauskas, Vilnius: Technika, 2012.

STP – Silikatų technologijos pagrindai: vadovėlis, aut. A. Balandis, V. Jasiukevičius, M. Martynaitis, K. Strazdas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1995.

STŽ – Statybos terminų žodynas, aut. A. Kudžys, A. Rosenas, B. Kudzienė, Vilnius: Lietuvos mokslas, 2002.

STŽT – Statybos terminų žodynas. Trobesiai, aut. V. Michalauskas, Vilnius: VISI, 1978.

SŽD – Statyba. II tomas. Žemės darbai, aut. J. Šimoliūnas, Kaunas [n. s.], 1939.

ŠN – Šiaudiniai namai: straipsnių rinkinys, antroji laida, Vilnius: Atsinaujinančios energijos informacijos konsultacinis centras, 2010.

ŠSDV – Šlaitinio stogo dengimas vienetine ir lakštine danga: vadovėlis, reng. J. Burokienė, Vilnius: Ard reklama, 2015.

ŠVOK – Šildymas, vėdinimas, oro kondicionavimas: teorija ir praktika, aut. J. Čiuprinskienė, K. Čiuprinskas, V. Motuzienė, Vilnius: Super namai, 2019.

TD – Trobesių dažymas, aut. V. Švipas, Kaunas: Spindulys, 1934.

TRLT – Trumpas rusiškai–lietuviškas techninis žodynas, aut. A. Novodvorskis, Kaunas: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1949.

UGP – Ugniagesybos ir gelbėjimo pagrindai, aut. A. Rutkauskas, Vilnius: Justitia, 1997.

ŪTSV – Ūkiškų trobų statybos vadovas, aut. V. Kindurys, Kaunas: Žaibas, 1935.

VPPG – Vienaukščio pramoninio pastato gelžbetoninių kolonų ir pastatų projektavimas: mokomoji knyga, aut. R. Balevičius, V. Jokūbaitis, D. Zabulionis, Vilnius: Technika, 2011.

ŽG – Žaibas ir griaustinis, aut. V. V. Lynkevič, vert. P. Vileišis, Tilžė: Otto Mauderodes spaustuvė, 1900.

LITERATŪRA

Aliūkaitė Daiva, Sideravičiūtė-Mickienė Ilona 2006: Gėrio ir grožio konceptai lietuvių kalbinėje sąmonėje. – Liaudies kultūra 6(111), 16–22.

Budvytytė-Gudienė Aina, Gudavičius Aloyzas, Jurgaitis Nedas, Papaurelytė-Klovienė Silvija, Toleikienė Reda 2014: Konceptualiosios metaforos viešajame diskurse: konceptualiųjų metaforų žodynas, Vilnius: BMK leidykla.

Jackendoff Ray 1990: Semantic Structures, Cambridge: MIT Press.

Gudavičius Aloyzas 2011: Reikšmė – sąvoka – konceptas ir prasmė. – Res humanitariae 10, 108–119.

Kemmer Suzanne 2003: Schemas and lexical blends. – Motivation in Language, Amsterdam: John Benjamins Publishing Company, 69–97.

Kvašytė Regina, Papaurelytė Silvija 2013. Kai kurie koncepto LIGA bruožai Lietuvos viešajame diskurse. – Filologija 18, 107–117.

Kvašytė Regina, Župerka Kazimieras 2011: Ašarų konceptualizavimas lietuvių ir latvių frazeologijoje. – Baltistica XLVI(1), 113–122.

Lakoff George 1990: Women, Fire, and Dangerous Things: What Categories Reveal about the Mind, Chicago: Chicago University Press.

Langacker Ronald Wayne 1991: Concept, Image, and Symbol: The Cognitive Basis of Grammar, Berlin–New York: Mouton de Gruyter.

Marcinkevičienė Rūta 2006: Konceptualioji metafora vertime. – Darbai ir dienos 45, 109–118.

Papaurelytė-Klovienė Silvija 2007: Lingvistinės kultūrologijos bruožai, Šiauliai: Šiaulių universiteto leidykla.

Terminologija | 2021 | 28

171

Rutkiene Lina 2021: Statybos terminijos dariniai: formavimasis ir raida: daktaro disertacija, Vilnius: Lietuvos kalbos institutas.

Vanderwende Lucy 1994: Algorithm for automatic interpretation of noun sequences. – Proceedings of the 15th conference on Computational linguistics, COLING ’94, Kyoto, Japan, 782–788.

Бабина Людмила 2013: Об одном из способов изучения производных слов в рамках когнитивно-дискурсивного подхода. – Теоретические и прикладные аспекты изучения речевой деятельности 8(1), 15–19.

Беседина Наталья 2006: Морфологически передаваемые концепты: монография, Тамбов: ИздвоТГУ.

Беседина Наталья 2014: Когнитивное моделирование процессов репрезентации знаний в морфологии. – Когнитивные исследования языка 8: сборник науч. трудов, 121–123.

Болдырев Николай 2006: Языковые категории как формат знания. – Вопросы когнитивной лингвистики 2(7), 5–22.

Феденко Анастасия 2015: Двухкомпонентные сложные существительные как модели репрезентации знаний о человеке и артефактах в современном английском языке: диссертация канд. филол. наук, Тамбов.

Кубрякова Елена 1997: Части речи с когнитивной точки зрения, Москва: Наука.

Кубрякова Елена 2004: Язык и знание. На пути получения знаний о языке (Части речи с когнитивной точки зрения. Роль языка в познании мира), Москва: Языки славянской культуры.

Кубрякова Елена, Демьянков Валерий, Панкрац Юрий, Лузина Людмила 1996: Краткий словарь когнитивных терминов, Москва: Издательство Московского государственного университета.

Степанов Юрий 2016: В трехмерном пространстве языка. Семиотические проблемы лингвистики, философии, искусства, Москва: Ленанд.

COGNITIVE PROPOSITIONAL MODELS OF COMPOUNDS IN CONSTRUCTION TERMINOLOGY IN THE 20ᵗʰ – 21ˢᵗ CENTURIES

S u m m a r y

The linguistic representation of the cognitive structures studied by cognitive linguistics, which focuses on the relationship between language and mind, changes the attitude towards compounds. From the cognitive perspective, compounds are viewed as special language units, in which we can see the relation between concepts. Compounding may be studied in the framework of the propositional theory by asserting that the knowledge of propositional nature correlates with the compound’s onomasiological structure.

The article studies indigenous and hybrid construction terminology compounds of the early 20ᵗʰ – 21ˢᵗ centuries from the scientific literature on construction of the aforesaid period using the cognitive modelling method. The aim of the article is to identify the cognitive propositional models of these compounds, which may serve as the grounds for the nomination of construction concepts. To achieve this aim, the theoretical viewpoints pertaining to cognitive propositional models are discussed; the basic concepts expressed by the components of compounds are identified; it is evaluated with which other concepts they may form the cognitive propositional models of construction terminology compounds. The study investigates the word-formation types followed in the actualization of these models.

The analysis of the empirical data revealed that compound construction terms are coined on the basis of 16 cognitive propositional models. The concepts comprising these models reflect the specificities of the field of construction. Objects, usually material man-made products, are in the centre of the construction field. Hence, in nom-

172 Lina Rutkienė │ XX a. – XXI a. pr. statybos terminų dūrinių kognityviniai propoziciniai modeliai

inating construction realities, the basic concept of the OBJECT is actualized most often. Most compounds feature the threefold propositional structure: ACTION – OBJECT (dangoraižis TRLT 1949, RLKP 1959; dujopūtė SMGT 2014; lietmatis RLSTŽ 1992), OBJECT – TO BE CHARACTERISTIC OF – FEATURE (skerstakis ALKS 1972; stačiaplytė STŽ 2002; statvamzdis SP 1965) and OBJECT 1 – TO BE USED FOR – OBJECT 2 (dūmatakis SDTSS 1930; kluonaraktis STŽT 1978; svieslangis SSM 1937), OBJECT 1 – TO BE A PART OF – OBJECT 2 (kluonraštis STŽT 1978; langabalkis SSB 1943; skliautarkė SSB 1943).

As revealed by the latter two models, the concept of the OBJECT may also enter into a propositional structure with the concept of another OBJECT. There are more models of this type: OBJECT 1 – TO BE WITH – OBJECT 2 (gelžbetonis MGN 1933; gelžcementas SSB 1943; degubetonis SM 1966), OBJECT 1 – TO BE MADE OF – OBJECT 2 (kamščiaplytė SSB 1943; drožliaplokštė DS 1960; metaltinklis SSB 1943). By joining the concept of the PLACE, the concept of the OBJECT creates the propositional model OBJECT – TO BE – PLACE (laiptavietė SSB 1943; tarpatramis GSTŽ 2009; tarpduris MTPM 1976; viršduris RLKP 1959); meanwhile, by joining the concept of the PURPOSE, it makes up the cognitive propositional model OBJECT – TO BE USED FOR – PURPOSE (dailoblė SAV 1935; slopiamedžiagės SSB 1943; slopiaplytė SSB 1943). In rare cases, the nomination of construction concepts resorts to the cognitive propositional models OBJECT – TO BE – STATE OF MATTER (cementmilčiai RLSTŽ 1992; klintmilčiai RLSTŽ 1992; medmilčiai SSB 1943, RLSTŽ 1992) and OBJECT – TO BE USED FOR – TIME (vasarlangis SSB 1943; vasarnamis ALLA 1993; žiemlangis SSB 1943).

The concept of the ACTION may not only form the propositional models with the concept of the OBJECT but also the MANNER (savitaka RLSTŽ 1992; savieiga ALKPŽ 1958), the RESULT (dujodaras SMU 2006; porodaris BABJ 2006; putodaris StM 2012), the PURPOSE (slopiaklotis SSB 1943; slopiakabis SSB 1943), the PLACE (šondėlis SSB 1943; aukštalipys SP 1965), the AGENT (lietlašė MMPK 1988; vanden-tekis MGN 1933).

The concept of the AGENT plays a role in two more cognitive propositional models of construction terminology compounds: AGENT (non-living) – ACTION – OBJECT (žaibginėjis ŽG 1900; perkūnsargis SBTĮ 1922) and AGENT (living) – ACTION – MANNER (šaltkalvis SDTSS 1930, SDKŽ 1940; elektrosuvirintojas ASŠ 1969).

In the analysis of the cognitive propositional models of compounds in construction terminology, their connection with word-formation types and parts of speech should be highlighted: each model corresponds to a certain word-formation type or several of them, whereas every concept is expressed by a certain part of speech or several parts of speech.

The research revealed that over the last century, i.e. from the beginning of the 20ᵗʰ century until now, cognitive propositional models have remained virtually unchanged (only the model ACTION – PURPOSE is no longer in use). It can be pointed out that with the development of the field of construction and the nomination of its concepts, the principal structures underlying the recognition and designation of the field of construction stay largely the same. Following the cognitive approach according to

Terminologija | 2021 | 28

173

which language and its units grant access to cognitive structures, we could state that the cognitive propositional models of compounds enable us to comprehend, at least in part, how the nomination of construction realities actually took place (takes place). The research data show that this nomination usually occurs by recognizing and reflecting upon the objects, specifying for which other objects, for what purposes and at what time they are used, what their relationships with other objects and their distinguishing features are.

Gauta 2021-09-25

Lina Rutkienė

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

E. paštas [email protected]

174

Lina Rutkienė

XX a. – XXI a. pr. statybos terminų dūrinių kognityviniai propoziciniai modeliai