RAMUNĖ VASKELAITĖ

Litauens bank

FÖRKORTNINGAR: STRUKTUR OCH SYNTAXISK ANVÄNDNING

NYCKELORD: bokstavsförkortningar, stavelseförkortningar, blandade förkortningar, förkortningar, syntaktisk relation, förklarande ord, symboliskt namn.

INLEDNING

Förkortning av ord och ordkombinationer i skriftspråk är inget nytt fenomen. Att förkortningar används i stor omfattning konstaterades redan för tre decennier sedan, när den andra upplagan av Lietuvių kalbos rašybos ir skyrybos (nedan LKRS) gavs ut (LKRS 1992: 73). Fenomenet har dock inte undersökts närmare inom litauisk språkvetenskap. Olika typer av förkortningar nämns vanligen endast i språkuppslagsverk, handböcker eller rådgivande publikationer (LKŽin 1998; LKE 1999; KancKP 2000; Kniūkšta 2004), främst som en fråga om stavning. En mer problematiserande syn på fenomenet har, såvitt känt, endast anlagts i artiklar av Rūta Marcinkevičienė (2003), Gintautas Grigas (2007) och Asta Kazlauskienė (2008). Av dessa framgår att åtminstone en typ av förkortningar, de så kallade bokstavsförkortningarna, används flitigt, att deras mångfald har ökat till följd av inflödet av förkortningar från andra språk till litauiskan och att den befintliga normen under förändrade förhållanden inte längre är tillräcklig.

De frågor som de tidigare nämnda författarna främst tar upp gäller förkortningars stavning, litauisering och uttal (Grigas 2007; Kazlauskienė 2008) eller klassificering och begreppsliga aspekter (Marcinkevičienė 2003; Kazlauskienė 2008). Författaren till denna artikel väljer inte dessa frågor som direkt analysobjekt. Artikeln undersöker i stället förkortningar ur en aspekt som nästan inte alls har studerats inom litauisk språkvetenskap: deras struktur och, kan man säga, en helt outforskad aspekt – deras syntaktiska användning. Detta val förklaras främst av en strävan att belysa mångfalden av förkortningar som sprids i dagens språkbruk och regelbundenheterna i hur de fungerar i sammanhängande text. Samtidigt menar författaren att just en ingående, systematisk analys av struktur och syntaktisk användning skulle kunna utgöra en utgångspunkt för beslut om deras stavning, anpassning eller andra normer.

60

KALBOS KULTŪRA | 84

Analysen grundas på faktiskt språkbruk, närmare bestämt på det ekonomiska fackspråket. Texter av en särskild genre har valts ut: utförliga års-, kvartals- eller månadsrapporter, bulletiner och meddelanden som regelbundet publiceras av Litauens bank och/eller görs tillgängliga på dess webbplats, däribland texter översatta från engelska. Gemensamt för alla dessa publikationer är att de beskriver utvecklingen av ekonomiska och finansiella processer i Litauen eller andra EU-länder under en viss period. Även om fokus främst, som anstår ett lands centralbank, ligger på penning-, finans- och banksektorerna, omfattas i princip alla områden där ekonomin verkar, vilket innebär att även en stor del av de förkortningar som används inom det ekonomiska språket återspeglas. Mönstren för deras användning bör inte heller vara främmande för språkbruket inom andra områden. Vissa texter har ett mer analytiskt inslag än andra; på sina håll närmar de sig till och med den vetenskapliga stilen, men i grunden bör deras genre betraktas som översikt. Av bekvämlighetsskäl kallas de utvalda källorna till förkortningsbruk i artikeln för ekonomiska översikter.

När man analyserar förkortningarnas struktur och särdragen i deras funktion i sammanhängande text kan man inte bortse från den norm för dem som gäller för närvarande, redan av det skälet att den är en av de faktorer som påverkar språkbrukets särdrag. En jämförelse mellan språkbruk och norm är också viktig som ett sätt att belysa hur väl de överensstämmer. En sådan analys kan inte genomföras utan att fenomenet som undersöks namnges. Det är ganska komplicerat, och inte bara därför att förkortningar som består av de första bokstäverna eller andra beståndsdelar i orden i en ordkombination benämns på olika sätt i nästan varje arbete som nämner dem. Om alla dessa termer bara vore synonymer skulle det räcka att välja en av dem. Tyvärr används termer som i vissa arbeten är synonyma i andra för att beteckna vissa typer eller undertyper av förkortningar. Valet av term för det undersökta objektet är alltså en fråga om dess avgränsning. För att lösa problemet med hur undersökningsobjektet ska benämnas, fastställa dess gränser och motivera valet av den term som används i artikeln behöver man därför, innan man börjar undersöka detta språkfenomen, åtminstone kortfattat gå igenom den terminologi som används för att beteckna det inom litauisk språkvetenskap.

TERMERNAS MÅNGFALD OCH RELATIONER

Förkortningar som består av initialbokstäver eller andra element i ord eller ordkombinationer och som huvudsakligen ersätter olika namn benämns i litauisk beskrivande, normerande och vetenskaplig litteratur

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

61

förkortningar av namn i form av bokstavsförkortningar, förkortningar, med angivande av förkortningstyp (bokstavs- eller stavelseförkortningar) eller utan sådan precisering, akronymer, abbreviaturer, mer sällan – kortformer. Av dessa arbeten framgår att den mest problematiska frågan sannolikt gäller relationen mellan termerna förkortningar och förkortningar, förkortningar / förkortningar och akronymer.

(Bokstavs-)förkortningar

De litauiska termerna förkortningar och förkortningar för att beteckna förkortade ersättningar för namn används synonymt endast i vissa arbeten, exempelvis LKRS (1992: 73–74). Sådana ersättningar kallas här både förkortningar och bokstavsförkortningar av namn. Andra typer av kortformer (t.ex. grafiska) kallas däremot inte förkortningar, utan benämns enbart kortformer, vilket tyder på att LKRS tenderar att urskilja förkortningar som en viss typ av kortformer.

I Råd för kanslispråk (hädanefter KancKP) försöker man fastställa det omvända förhållandet mellan del och helhet: olika kortformer av andra typer kallas i denna publikation för förkortningar (jfr symbolförkortningar, grafiska förkortningar), medan sådana som består av versaler kallas kortformer, närmare bestämt bokstavsförkortningar av namn (KancKP 2000: 277–279). I Handbok i litauiska (hädanefter LKŽin) kallas kortformer av alla slag för förkortningar, och deras typer anges med bestämningar: för mått, personer, befattningar och grader, olika (LKŽin 1998: 340–346). Termen förkortningar används också vid behandling av förkortade varianter av datatermer eller andra termer (Grigas 2007, 2011), men endast termer som förkortas med bokstäver behandlas, varför relationen mellan termerna förkortningar och kortformer förblir oklar. Den är också svår att fastställa utifrån de skriv- och interpunktionsregler som godkänts genom beslut nr 60 av Statliga kommissionen för litauiska språket (hädanefter VLKK), vilka fastställer den allmänna normen för bruket av icke-litauiska förkortningar i litauiskan, eftersom endast termen bokstavsförkortningar används (VŽ 1997a) och endast exempel på förkortningar som bildats på detta sätt ges. Kortformer som bildats av bokstäver kallas bokstavsförkortningar också i Pranas Kniūkštas I namn på institutioner, företag och organisationer (Kniūkšta 2004: 17–19). Grafiska eller symboliska sätt att förkorta ord och ordkombinationer behandlas inte i den publikationen, och därför klargörs inte heller relationen mellan begreppen förkortningar och kortformer.

Endast begreppet förkortningar förklaras också i Litauisk språkencyklopedi (hädanefter LKE), men ändå dras en viss gräns mellan förkortningar och kortformer (LKE 1999: 553–554). Dessa begrepp anges i två

62

KALBOS KULTŪRA | 84

betydelser: 1) ”förkortade ersättningar för sammansatta namn (med två eller flera ord), bildade av ordens första bokstäver eller stavelser”; 2) ”enkla grafiska förkortningar av ofta använda ord (eller ordgrupper), utan en separat ljudform” (LKE 1999: 553). Synonymen kortformer anges endast för begreppet i den andra betydelsen; förkortningar betraktas alltså, till skillnad från i LKRS, inte som en typ av kortformer. Begreppet i den första betydelsen, som omfattar initialförkortningar och stavelseförkortningar, betecknas i LKE synonymt även med den lånade termen abbreviatur.

Akronymbegreppets snäva och vida omfattning. Förhållandet till förkortning

En underkategori av förkortningar, nämligen initialförkortningar (dvs. förkortningar bildade av bokstäver), benämns i LKE också med en lånad term – akronimai (LKE 1999: 553). När underkategorierna initialförkortningar och stavelseförkortningar skiljs åt försöker LKE differentiera förkortningarna efter deras uppbyggnad. R. Marcinkevičienė (2003) invänder emellertid mot att termen akronimai valts för att beteckna endast en av de klassificeringsenheter som urskiljs, eftersom akronymbegreppet inskränks jämfört med hur det utvecklas i engelskspråkiga språkvetenskapliga arbeten. Som resultat av denna invändning uppstår en vidare omfattning av begreppet akronimas inom litauisk språkvetenskap.

I det engelskspråkiga språkvetenskapliga arbete som denna forskare hänvisar till¹ betraktas de förkortningar av sammansatta benämningar som bildar godtagbara stavelser och kan uttalas som ord som akronymer (Marcinkevičienė 2003: 91). Det är förståeligt att det med detta kriterium är svårt att dra en gräns mellan initial- och stavelseförkortningar: även vissa bokstavsförkortningar, liksom stavelseförkortningar, bildar ju godtagbara stavelser och kan uttalas som ord. Därför tenderar artikelförfattaren att upphäva den gräns som LKE dragit med avseende på uppbyggnaden. Inom engelsk språkvetenskap betraktas dock inte bara ”ordliknande” utan också ”icke-ordliknande” kortformer som akronymer; dessa ställs samtidigt i motsats till förkortningar av ett annat slag, dvs. abbreviationer. R. Marcinkevičienė föreslår att akronimą ska förstås så brett även inom litauisk språkvetenskap. Ett sådant utvidgat begrepp motsvarar emellertid helt de förkortningar, bokstavsförkortningar av benämningar som används i LKRS, medan den dragna gränsen mellan akronymer och abbreviationer motsvarar gränsen mellan förkortningar och kortformer. Frågan uppstår alltså varför lånade termer skulle vara mer godtagbara än litauiska termer inom litauisk språkvetenskap.

Den akronymuppfattning som R. Marcinkevičienė utvecklar lyfter fram en viktig aspekt av förkortningar och ett möjligt kriterium för deras klassificering – bokstavskombinationens

¹ Katamba F. English Words, London and New York: Routledge, 1994, 182–183.

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

63

likhet med ett ord. Men om man försöker tillämpa detta kriterium blir det ganska svårt att välja ett kriterium som lämpar sig för att klassificera både litauiska och icke-litauiska förkortningar, eftersom egenskaperna hos litauiska och icke-litauiska ord skiljer sig åt. Ett tillräckligt kännetecken för ett engelskt substantiv är till exempel att ljuden är ordnade så att de kan uttalas fonetiskt, medan ett litauiskt substantiv dessutom kännetecknas av ett böjningssuffix (med undantag för oböjliga substantiv). Om man alltså väljer förkortningens böjlighet som kriterium för ”ordlikhet”, skulle många engelska förkortningar som används i litauiskan inte ingå i gruppen ”ordliknande” förkortningar. Om man i stället betraktar möjligheten att uttala ljudkombinationen fonetiskt som kriterium, skulle många sådana förkortningar ingå trots att de saknar kännetecken för litauiska ord.

A. Kazlauskienė grundar också sin uppfattning om akronymer på kriteriet likhet med ett ord: hon föreslår att förkortningar som kan uttalas som ord ska kallas akronymer, oavsett hur de har bildats (Kazlauskienė 2008: 73). Denna uppfattning, och därmed också förhållandet mellan begreppet akronimas och santrumpa, skiljer sig emellertid från den uppfattning som utvecklas i R. Marcinkevičienės artikel: A. Kazlauskienė betraktar akronymer som endast en viss typ av förkortningar. Följaktligen är deras omfattning snävare. Å andra sidan räknas bland akronymerna inte bara sådana kortformer som namn skrivna inom citationstecken och betraktade som symboliska, exempelvis ”Keltas”, ”Interleksis”, ”Erasmus” och ”Leonardo da Vinci”, utan också den tvåordiga förkortningen ”Lietuvos rusai” av projekttiteln ”Rusai Lietuvos Respublikos visuomenėje 1918–1940 m.: istorinės retrospektyvos konstravimas” (Kazlauskienė 2008: 73). Även om det inte är helt klart huruvida författaren själv betraktar sådana ord och ordkombinationer som akronymer, lyfter hon ändå fram ytterligare en aspekt av akronymbegreppet och därmed även en ytterligare möjlighet att klassificera förkortningar. Det handlar också om en klassificering av förkortningar som blivit aktuell inom litauisk språkvetenskap, utifrån om de är nybildningar som artificiellt skapats för att likna ord och fungera i språket som kortare ersättningar för de egentliga namnen, eller om de är benämningsförkortningar bildade på sedvanligt sätt och används i text av bekvämlighetsskäl².

Val av term.

Kortformsbegreppet och terminologisk användning

Efter en översikt över den terminologi som används för kortformer bildade av de första bokstäverna eller andra element i leden i en ordkombination framgår det att termerna bokstavsbenäm-

² Į šį aspektą atkreipė dėmesį ir R. Marcinkevičienė (2003), tik neatsiejo jo nuo kitų santrumpų klasifikacijos kriterijų.

64

KALBOS KULTŪRA | 84

mina förkortningar och (bokstavs-)förkortningar, akronymer och förkortningar. I denna artikel väljer vi att använda termen förkortningar. Detta val motiveras framför allt av den allt tydligare tendensen att med denna enordsterm särskilja en viss typ av förkortningar, liksom av termens lämplighet för att beteckna den. Den typen skulle naturligtvis också kunna särskiljas med termen bokstavsförkortningar (av namn), men substantivet förkortningar passar bättre för att benämna resultatet av en handling; dessutom anses pluralformen av abstrakta verbalsubstantiv vara ovanlig i standardspråklig litauiska³. Andra förkortade former än sådana förkortningar kunde lämpligen benämnas med andra termer, till exempel symboler, grafiska tecken, grafiska förkortningar eller liknande, medan substantivet förkortning mycket väl kunde användas i generell betydelse.

Den terminologiska användningen av ordet kortform är inte allmänt etablerad inom litauisk språkvetenskap, uppenbarligen på grund av den betydelse som ges åt substantivet i litauiska ordböcker. Där förknippas kortform vanligen endast med ett ord – ett förkortat ord (DLKŽ 2000: 860), ett förkortat, sammandraget ord eller ett ord med minskad omfattning (LKŽₑ 2011). Exemplen i dessa ordböcker tyder på att kortform betraktas som resultatet av en annan typ av förkortning än bokstavs- eller stavelseförkortningar – oftast förkortas ordets slutled, till exempel Marčė (av Marcelė), Gintas (av Gintautas). Den betydelse som ordet ges i ordböckerna är dock inget skäl att undvika att använda det i andra betydelser – som en term som sammanfattar olika typer av förkortningar⁴ eller som ett ord som bildats genom vilken typ av förkortning som helst⁵. Det är i den senare betydelsen som ordet används även i denna artikel.

När man väljer mellan akronym och förkortning föredras termen förkortning på grund av dess längre brukstradition och dess litauiska prägel. Överlag betraktas akronym som ett otillräckligt underbyggt och inte etablerat begrepp inom litauisk språkvetenskap, och det finns inget nödvändigt skäl att ersätta det med förkortningar. Utvidgat av R. Marcinkevičienė till ett begrepp som omfattar alla bokstavs- och stavelseförkortningar skulle det göra det möjligt att undvika den godtycklighet som kännetecknar termerna bokstavsförkortningar av namn, bokstavsförkortningar som används i vissa arbeten (för till denna grupp hänförs ju

³I VLKK:s rådgivningsbank anges att abstrakta substantiv i standardspråklig litauiska vanligen används i singular (service, röstning, finansiering, registrering); pluralformen försäljningar anses ha uppkommit till följd av engelsk påverkan, och därför rekommenderas singularformen försäljning (http://www.vlkk.lt/lit/2331).Plural av olika abstrakta substantiv (t.ex. statsbildningar, försäljningar, inflammationer) korrigeras även i Språkråd (KP1 2002: 20).

⁴ Taip jis vartojamas A. Kazlauskienės (2008) straipsnyje.

⁵ Tokia vartosena matyti, pavyzdžiui, KancKP (2000: 277).

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

65

räknas även stavelsebildade kortformer till denna grupp), men det skulle endast i liten grad kunna anpassas till termer som betecknar eller sammanfattar andra typer av kortformer – (symboliska förkortningar, grafiska förkortningar, om de inte också ersattes av den lånade termen abbreviationer. Infogat i den allmänna klassificeringen som en term för en undergrupp av förkortningar som särskiljs enligt någon aspekt (se LKE 1999; Kazlauskienė 2008), skulle akronym kunna användas för att belysa vissa aspekter av förkortningar, men begreppets räckvidd skulle naturligtvis bli betydligt snävare än i utländsk språkvetenskaplig forskning.

Artikelns centrala begrepp förkortningar omfattar en grupp bildningar med heterogen struktur. Trots dessa skillnader används i vissa arbeten termerna bokstavsförkortningar, bokstavsförkortningar av namn för att beteckna inte bara bokstavsbildade förkortningar utan även förkortningar som bildats på andra sätt. De är naturligtvis godtyckliga. Termen förkortningar är dessutom praktisk eftersom den gör det möjligt att undvika sådan godtycklighet. De skillnader hos det fenomen som termen betecknar som man vill lyfta fram kan uttryckas med olika bestämningar. Skillnader i förkortningarnas struktur kan till exempel beskrivas med sammansatta termer som bokstavsförkortningar, stavelseförkortningar, blandade förkortningar eller liknande.

FÖRUTSEDDA STRUKTURER HOS FÖRKORTNINGAR

OCH DRAG SOM FRAMTRÄDER I ANVÄNDNINGEN

Grundläggande principer för bildande av förkortningar

Strukturen hos litauiska förkortningar fastställs i den normerande publikationen – Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba. År 2006 ändrade VLKK endast de interpunktionsregler som formulerats där, medan man beslutade att även fortsättningsvis betrakta publikationens avsnitt ”Rättstavning”, där förkortningar behandlas, som normerande (VŽ 2006a, b, c). Av de övriga beslut som VLKK fattat berör användningen av litauiska förkortningar direkt endast det beslut som antogs den 26 oktober 2000 och som godkänner flera förkortningar avsedda att användas i litauiska texter (VŽ 2000). Dessa förkortningars struktur följer helt de normerade principerna för hur de bildas.

Dessa principer verkar vid första anblicken ganska enkla: när flerordiga namn förkortas används de första versalerna i alla självständiga ord (SNO – Förenta nationernas organisation), ibland används det alfabetiska namnet på den första bokstaven i det första ordet (ELTA – Litauens telegrambyrå), och funktionsord utelämnas (TVR – rättvisa och inrikes angelägenheter);

66

KALBOS KULTŪRA | 84

man kan använda två eller tre inledande bokstäver i orden eller de första stavelserna (Elfa – elfabrik); i det senare fallet skrivs förkortningen som ett egennamn, med endast den första bokstaven versal (LKRS 1992: 73–74). Det återstår att tillägga att när sammansatta ord och ord med prefix förkortas, där den första leden eller prefixet är främmande och inte används separat, används båda ledens första versaler (HE – vattenkraftverk), och därmed omfattas alla möjligheter till bildande av litauiska förkortningar som LKRS anger. Sådana principer för bildandet upprepas också i publikationer om språkbruk och i uppslagsverk (LKŽin 1998; LKE 1999; KancKP 2000). Exemplet VŠĮ (offentlig institution) i KancKP uppmärksammar att en förkortning inte bara kan bildas av ordens första bokstäver, utan att även små bokstäver kan skjutas in mellan dem (KancKP 2000: 277).

Sammanfattningsvis kan man, utifrån de principer för bildande av förkortningar som presenteras i normerande verk och arbeten om språkbruk, dra slutsatsen att de anger litauiska förkortningar med tre slags struktur:

1) sådana som består av ordens (eller ordledens) första bokstäver;

2) sådana som består av ordens inledande delar;

3) sådana som består av ordens första bokstäver, med tillägg av andra bokstäver.

I själva verket kan förkortningars struktur vara mycket mer varierad. Exempelvis kan index som betecknar utgåvor från olika år införlivas i dem (DŽ₁, DŽ₂, DŽ₃ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas), och förkortningar kan också bildas av både stavelser och bokstäver (K.GaivLT – K. Gaivenis. Lietuvių terminologija) och så vidare (KK 2008: 139). Detta skulle kunna ge anledning att anta att endast förkortningssätt för namn som används allmänt har fastställts, medan strukturen hos andra överlåts åt författarens eller förlagets bedömning. Detta bekräftas också av påståendet att det i facklitteratur kan förekomma egna, specifika förkortningar (LKRS 1992: 73). I publikationer som behandlar förkortningsklassificering borde dock platsen och statusen för sådana förkortningar tydliggöras.

Bokstavsförkortningar

De förkortningar som används i de källor som valts för analysen följer delvis de normativa principerna för hur sådana ska bildas. Litauiska namn på litauiska eller internationella institutioner, företag, organisationer och myndigheter, system, territoriella och andra enheter, dokument och indikatorer samt ekonomiska termer förkortas genom enkel initialförkortning, det vill säga genom att man tar den första bokstaven i varje led i en ordkombination, till exempel: ECB – Europeiska centralbanken, ECBS – Europeiska centralbankssystemet,

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

67

EEE – Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EFSF – Europeiska finansiella stabilitetsfaciliteten, FARK – Federal Open Market Committee, LCKU – Litauens centrala kreditunion, TVF – Internationella valutafonden, VPK – Värdepapperskommissionen; EVRK – klassificering av ekonomiska verksamhetsgrenar, KRD – kapitalkravsdirektivet; ESD – underskott i bytesbalansen, PVM – mervärdesskatt, SVKI – harmoniserat konsumentprisindex, TUI – utländska direktinvesteringar, VKM – växelkursmekanismen. När man förkortar ordkombinationer som innehåller funktionsord utelämnas dessa, till exempel: EBPO – Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, EPS – ekonomisk och monetär union, ERPB – Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, TPFK – Internationella monetära och finansiella kommittén.

Det används emellertid inte bara förkortningar bildade av litauiska bokstäver, utan också förkortningar bildade av icke-litauiska bokstäver, eftersom användningen av dem har stadfästs i de ortografiska och interpunktionsregler som godkänts genom VLKK:s beslut (VŽ 1997a). Begreppet icke-litauiska förkortningar definieras inte i dessa regler. I formuleringen att sådana förkortningar i litauiska texter ska skrivas som i originalspråket, med endast tecken från icke-latinska alfabet återgivna med litauiska bokstäver, anges internationella inom parentes efter begreppet. Denna tolkning kan förstås på två sätt: 1) internationella förkortningar utgör en delmängd av de icke-litauiska, och endast de internationella ska alltså återges på det angivna sättet; 2) begreppen icke-litauiska förkortningar och internationella förkortningar är synonymer, och alla icke-litauiska förkortningar ska alltså återges på det angivna sättet. Den andra tolkningen stärks av att endast exempel från engelskan ges bland språk som använder latinskt alfabet, till exempel: BBC – British Broadcasting Corporation, FAO – Food and Agriculture Organization, NATO – North Atlantic Treaty Organization.

En sådan tolkning skulle ge mycket stor frihet i användningen – alla icke-litauiska direktbenämningar, även engelska, skulle kunna användas i förkortad form utan begränsningar. Det är därför mer sannolikt att det angivna sättet att överföra förkortningar till litauiska föreslås tillämpas inte på alla icke-litauiska förkortningar, utan endast på dem som betecknar namn på internationella institutioner, organisationer eller andra enheter.

Det är just denna tendens som märks i det undersökta språkbruket. De engelskspråkiga fullständiga namnvarianter som anges bredvid förkortningarna (eller i bifogade ordlistor) visar att de flesta är gemensamma för Europeiska unionen, euroområdet eller ett ännu större geografiskt område, till exempel: CEBS – Committee of European Banking Supervisors (Europeiska banktillsynskommittén), CESR – Committee of European Securities Regulators (Europeiska värdepappers

68 KALBOS KULTŪRA | 84

marknadstillsynskommittén), SEPA – Single Euro Payments Area (gemensamt eurobetalningsområde), SWIFT – Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication (sammanslutningen för global finansiell telekommunikation mellan banker).

Många internationella institutioner och andra namn förkortas också utifrån den litauiska varianten, till exempel: CELPA – Centraleuropeiska frihandelssammanslutningen, EBF – Europeiska bankfederationen, EBI – Europeiska bankmyndigheten, ELPA – Europeiska frihandelssammanslutningen, EPKB – Eurosystemets upphandlingssamordningskontor, ESRV – Europeiska systemrisknämnden, EVPRI – Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, TDO – Internationella arbetsorganisationen.

Denna tendens överensstämmer med normerande arbetens riktlinjer: förkortningar av mer spridda namn bör bildas utifrån den litauiska benämningen. Det är bara inte alltid enkelt att avgöra när ett namn kan betraktas som mer spritt.

I ekonomiska översikter används en mängd litauiska och icke-litauiska bokstavsförkortningar:

tvåbokstavsförkortningar: (IT – informationsteknik, KO – korrigerande transaktioner, NT – fast egendom, SM – samförståndsavtal, VP – värdepapper, PB – sannolikhet för fallissemang;

trebokstavsförkortningar: BSU – bruttoutlandsskuld, DPK – försäkringstillsynskommissionen, EMT – Europeiska betalningsrådet, EPI – Europeiska monetära institutet, EPS – ekonomisk och monetär union, FSC – centrum för finansiella studier, FSV – rådet för finansiell stabilitet, NCB – nationell centralbank, PGP – köpkraftsparitet, SST – särskilda dragningsrätter, TAB – Banken för internationell betalningsutjämning; CFS – Center for Financial Studies, CLS – Continuous Linked Settlement, RCC – Research Coordination Committee;

fyrabokstavsförkortningar: VSDF – den statliga socialförsäkringsfonden, AIFV – förvaltare av alternativa investeringsfonder, BŽŪP – den gemensamma jordbrukspolitiken, FARK – Federal Open Market Committee, TFAS – internationella standarder för finansiell rapportering, VPAS – värdepappersavvecklingssystem; CCBM – Collateral Central Bank Management, OPEC – Organization of Petroleum Exporting Countries, SREP – Supervisory Review and Evaluation Process;

fembokstavsförkortningar: AVPSS – automatiskt värdepappersutlåningssystem, KIPVP – överlåtbara värdepapper för kollektiva investeringar, CVPDB – centraliserad värdepappersdatabas, LCVPD – Litauens centrala värdepappersförvarare, TPPPC – internationella centrumet för förebyggande av penningförfalskning; EONIA – Euro Overnight Index Average, ICAAP – Internal Capital Adequacy Assessment Process, LIBOR – London Interbank Offered Rate, TACIS – Technical Assistance to the Commonwealth of Independent States;

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

69

som består av ännu fler bokstäver: CBPPPG – Centralbankens grupp för förebyggande av penningförfalskning, EVPRPIK – Europeiska värdepappersmarknadstillsynskommittén; CEIOPS – Committee of European Insurance and Occupational Pensions Supervisors.

Som framgår av exemplen används både litauiska och icke-litauiska längre förkortningar, medan förkortningar på två eller tre bokstäver som inte är litauiska nästan inte förekommer. Förkortningar på tre, och särskilt två, bokstäver är i dessa texter oftast kortformer av termer (IT, KO, NT, VP, BSU, PGP, SST), men termerna används på litauiska eller har översatts till litauiska i den litauiska texten, och därför är användningen av korta förkortningar som inte är litauiska inte utbredd.

Bokstavsförkortningar som kan läsas enligt de ljud som bokstäverna betecknar rekommenderar LKRS att anpassas, dvs. att man vid behov lägger till ändelser efter bindestreck eller apostrof, t.ex.: TASS-o eller TASS’o; förkortningar vars sista bokstäver motsvarar ändelsen för femininum hos litauiska substantiv (t.ex. ELTA) rekommenderas att böjas; i så fall skrivs endast den första bokstaven i förkortningen med versal (LKRS 1992: 74). I ekonomiska översikter böjs varken litauiska eller internationella bokstavsförkortningar grammatiskt, inte ens sådana som slutar på en bokstavskombination som påminner om en litauisk ändelse – de är oböjliga, t.ex.: I sitt uttalande efter årets sista möte FARKkonstaterade att det sannolikt kommer att krävas en fortsatt måttlig åtstramning av politiken (MB 2006: 23); Följaktligen motsvarar de ökande OPECintäkterna från oljeexporten den ökande OPECexporten (MA 2006: 71); Exporten till ELPAökade mest och detta hade störst inverkan på den totala exportökningen <...>. Även varuexporten till CELPAökade (LB MA 2004: 30); i januari 2008 började SEPAkreditöverföringstjänsten tillhandahållas och SEPAkortbeskrivningen tillämpas (MA 2009: 12).

Stavelseförkortningar

Förutom rena bokstavsförkortningar används i ekonomiska översikter i synnerhet många förkortningar som bildats av de första delarna av namnets ord. I LKRS nämns att de mer exakt bör kallas stavelseförkortningar snarare än bokstavsförkortningar av namn, men redan de exempel som ges – Elfa ir Kuzbasas (LKRS 1992: 74) – visar att benämningen är konventionell. De förkortningar som tas upp här består av morfem som inte sammanfaller med stavelser. De kan kallas stavelseförkortningar eftersom de bildar ord som kan delas upp i stavelser

70

KALBOS KULTŪRA | 84

även om dessa ord är konstgjorda. Ändå får denna konventionella term senare genomslag (se LKE 1999: 553; Marcinkevičienė 2003; Kazlauskienė 2008) och lämpar sig väl för att beteckna skillnader i förkortningarnas struktur. När stavelseförkortningar bildas används i själva verket rena stavelser sällan.

Av de förkortningar som används i ekonomiska översikter är det endast namnet på det litauiska aktieindexet LITIN (Lithuanian Stock Exchange Index) som är bildat av rena stavelser. Förkortningen BUCOM (Budget Committee) har bildats enbart av den andra delens hela stavelse COM (från den första tas två bokstäver), förkortningen ECOFIN (Economic and Financial Affairs) av två stavelser från det första ordet och tre bokstäver från nästa ord, och EUROSTAT (European Statistics) av två stavelser från det första ordet och de fyra första bokstäverna i det andra.

Förkortningen av den engelska frasen European Interbank Offered Rate⁶, som betecknar räntesatser på interbankmarknaden, EURIBOR består av ett morfem från det första ordet som inte sammanfaller med en stavelse, de första bokstäverna i leden i det andra sammansatta ordet samt den första bokstaven i vart och ett av de två sista orden. Förkortningarna för motsvarande räntesatser på interbankmarknaden som beräknas i EU-länderna har bildats på liknande sätt, till exempel: TALIBOR (Tallinn Interbank Offered Rate), RIGIBOR (Riga Interbank Offered Rate), WIBOR (Warsaw Interbank Offered Rate) med flera.

Strukturen hos dessa förkortade namn visar ett faktum som inte nämns i normerande publikationer: en förkortning kan bildas både av stavelser (mer exakt: morfem) och av bokstäver. I litauiska språkvetenskapliga publikationer och skrifter om språkbruk behandlas inte strukturella särdrag hos icke-litauiska förkortningar, men de förkortningar som räknas upp här skulle kunna klassificeras som stavelseförkortningar – de innehåller i regel minst en stavelse (ett morfem). Det är ändå ganska svårt att skilja mellan bokstavs- och stavelseförkortningar på denna grund; exempelvis innehåller förkortningen IOSCO (International Organization of Securities Commissions), som är bildad av bokstäver, även början av det sista ordet commissions, CO, och är alltså varken en ren bokstavs- eller stavelseförkortning. Utifrån uppgifter om icke-litauiska förkortningar vore det mer korrekt att betrakta konventionell uppdelning av förkortningen i stavelser som kriterium för stavelseförkortningar – då skulle även sådana bokstavsförkortningar som CELPA, ELPA, EONIA, LIBOR, SEPA, TARGET ingå i denna grupp.

⁶ På grund av att de inledande morfemen i orden European och euro sammanfaller uttyds förkortningen EURIBOR ofta också som Euro Interbank Offered Rate, inte minst eftersom det objekt som betecknas med den tillåter en sådan tolkning: det gäller räntesatser inte bara på den europeiska interbankmarknaden, utan också för upplåning i euro. En sådan variation förekommer även när denna förkortning översätts till litauiska.

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena 71

De flesta icke-litauiska stavelseförkortningar visar på en medveten strävan att likna ord. Likheten eftersträvas på olika sätt: genom att välja vissa delar av orden i det namn som förkortas och varva dem med bokstäver, genom att välja själva namnets ord så att deras förkortningar bildar ett ord, och så vidare. Eftersom engelska ord inte har böjningssuffix är de flesta artificiellt bildade namn, däribland VILIBOR (fram till 1995 beräknades VILIBID), den indikator som en litauisk institution beräknar, suffixlösa avledningar. När principen att skapa ett artificiellt ord tillämpas på litauiska förstås ordlikheten på ett annat sätt. När förkortningen för namnet på det betalningssystem som förvaltas av Litauens centralbank bildades, LITAS, valdes till exempel ordkombinationen Litauens integrerade system för interbankbetalningar så att förkortningen inte bara kunde delas in i stavelser utan också fick en litauisk ändelse. För att uppnå morfologisk likhet med ett litauiskt ord bildades den förkortade benämningen på kreditunionernas bokföringssystem – KUBAS. Sådana exempel visar att fenomenet med artificiellt skapade förkortningar blir allt vanligare även i Litauen. Just sådana artificiella förkortningar skulle kunna benämnas med begreppet akronym, men då måste man avgöra vad som ska räknas som ordlikhet – möjligheten att dela upp förkortningen i stavelser eller (och) möjligheten att böja den.

Stavelseförkortningar bildade av litauiska ordkombinationer beskrivs i LKRS som ofta försedda med ändelser och böjda (t.ex. Elfa) – det föreslås att de skrivs med endast första bokstaven versal (LKRS 1992: 74). Varken LKRS eller reglerna för stavning och interpunktion anger i vilken utsträckning en sådan anpassning av förkortningen till ett egennamn är tillämplig på stavelseförkortningar från andra språk. I det undersökta bruket skrivs stavelseförkortningar från andra språk med enbart versaler och utan ändelser, till exempel: Styrande rådet, med hjälp av BUCOM, övervakar regelbundet utgifter som inte har budgeterats (MA 2008: 23); Samtidigt försvann skillnaderna i kortfristiga räntor jämfört med tremånaders EURIBOR gradvis mot slutet av den undersökta perioden (PK 2006 12: 39); ECOFIN-rådet <...> rekommenderade Grekland att följa de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (MB 2003 03: 85).

Eftersom ändelser inte heller läggs till på litauiska eller utländska bokstavsförkortningar som går att uttala fonetiskt, kan detta bruk förklaras av stilistiska särdrag: i ekonomiska översikter, i texter som i huvudsak uppfyller kraven för den officiella sakprosastilen, eftersträvas en så exakt återgivning som möjligt av de officiella benämningarna, och den grammatiska anpassningen av förkortningarna som betecknar dem kan uppfattas som en förvanskning.

72

KALBOS KULTŪRA | 84

Normen för anpassning av icke-litauiska förkortningar är inte fastställd, och om man försökte anpassa dem enligt den litauiska normen skulle man ofrånkomligen behöva ändra den fonetiska strukturen hos vissa förkortningar. Om man till exempel närmade förkortningen ECOFIN till ett ord, såsom föreskrivs i stavningsreglerna för stavelseförkortningar, skulle det inte räcka att lägga till en ändelse och skriva förkortningen med stor begynnelsebokstav (Ecofinas), eftersom en sådan bildning skulle läsas fel. Uttalsenligt borde den skrivas Ekofinas, men då skulle man avlägsna sig från den ursprungliga (och officiella) stavningen. Kanske var det därför man, efter att först ha försökt anpassa förkortningen, senare återgick till att skriva den på originalspråket. I de ekonomiska översikterna för 2004–2005 försökte man skriva förkortningen så här: Beslutet att tillåta Litauen att ansluta sig till denna mekanism och delta i den på fastställda villkor fattades den 27 juni genom enhälligt beslut av euroområdets medlemsstaters ekonomiska och finansministrar i Europeiska unionens råd för ekonomiska och finansiella frågor (Ecofinas), vilka företräds av sina ekonomi- eller finansministrar <...> samt Litauens finansminister och centralbankscheferna (Pranešimas 2005: 16); ECB, med beaktande av Ekofinrådetshandlingsplan för EPS-statistikens krav, publicerade 2004 detaljerade kvartalsvisa icke-finansiella och finansiella rapporter för den offentliga sektorn (MA 2004: 98).

Senare skrivs den på samma sätt som andra stavelseförkortningar – med versaler och utan ändelse, till exempel: I november offentliggjorde ECOFIN-rådet sina slutsatser om hållbarhetsrapporten för 2009 (MB 2009 12: 91); Regeringarna måste strikt följa de tidsfrister som anges i ECOFIN-rådets rekommendationer, genomföra alla planerade åtgärder och vara beredda att vidta ytterligare åtgärder om det behövs för att nå målen (MB 2010 12: 82).

För förkortningar med liknande struktur, EUROSTAT, EUROPOL, vars ”förordligande” inte ändrar deras fonetiska form, används böjda former sannolikt oftare, till exempel: De senaste uppgifterna från Eurostato om arbetskostnadsindexet för andra kvartalet visar att arbetsmarknaden är flexibel (Pranešimas 2009: 37); I kampen mot förfalskning av euro fortsätter ECB sitt nära samarbete med de nationella centralbankerna i euroområdet, Europol och Europeiska kommissionen (MA 2006: 99).

De undersökta källorna lämpar sig inte för att dra slutsatser om i vilken utsträckning stavelseförkortningar är mer benägna än bokstavsförkortningar att övergå till böjliga ord och vilka strukturella egenskaper hos förkortningarna detta beror på – för det skulle man behöva undersöka bruket i andra funktionella stilar.

En faktor som bidrar till att förkortningar skrivs utan litauiska ändelser i ekonomiska översikter kan också vara ett särdrag hos denna textgenre, nämligen den rikliga förekomsten av grafiska scheman och tabeller. Kraven på sammanhängande text gäller inte för dem.

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

73

För att uppnå enhetlighet med förkortningar som skrivs i löpande text utan böjningsändelser kan ändelser också utelämnas för dem i löpande text. Man kan också urskilja en mer allmän tendens, förknippad med att förkortningar integreras som en typ av lånord: namn som betecknas med förkortningar intar, liksom citerade namn på institutioner, företag, organisationer och presspublikationer, en ännu lägre position på skalan för integrering av främmande namn än efternamn – förkortningar saknar ofta kasusändelser även i andra språk, även om den grafiska formen inte alltid bevaras (Ambrazas 2008: 13).

Utsagan i reglerna för stavning och interpunktion att förkortningar med icke-litauiska bokstäver ska återges så som de skrivs på originalspråket kan förstås som att litauiska ändelser inte behöver eller rentav inte får läggas till dem. Det är sant att reglerna bara nämner bokstavsförkortningar, så det är inte alls klart om stavelseförkortningar behandlas annorlunda eller helt enkelt inte skiljs från bokstavsförkortningar. I VLKK:s rådgivningsdatabas anges möjligheten att böja förkortningen GLAVLIT (ryska Главное управление по делам литературы и издательств – Huvudstyrelsen för litteratur- och förlagsärenden), om den betraktas som en stavelseförkortning, vilket skulle kunna tyda på att grammatisk anpassning av icke-litauiska stavelseförkortningar inte är omöjlig, utan att en kodifierad norm som legitimerar den saknas. För övrigt erkänns möjligheten att böja även icke-litauiska bokstavsförkortningar där – GLAVLIT, som behandlas som en bokstavsförkortning, rekommenderas stavas enligt normen för stavning av litauiska bokstavsförkortningar: GLAVLIT-o eller GLAVLIT’o (http://www.vlkk.lt/lit/7390).

Förkortningar med atypisk struktur

En annan möjlighet att bilda förkortningar som nämns i publikationer om litauiska förkortningars struktur – att även ta med vissa av ordens inre bokstäver – utnyttjas sällan i ekonomiska översikter. Den enda litauiska förkortningen som tycks ha bildats på detta sätt är PvP (överföringsprincip). Icke-litauiska förkortningar av detta slag förekommer oftare. Till exempel skrivs beteckningarna för måttet på kapitalavkastning return on equity, måttet på avkastning på tillgångar return on assets och riskmåttet value at risk också med de första bokstäverna i funktionsord (RoE, RoA, VaR). Dessa förkortningar hör otvivelaktigt till bokstavsgruppen, eftersom de består av bokstäver. Bruket uppvisar dock också förkortningar med betydligt mer komplicerad struktur – sådana som enligt klassificeringen av litauiska förkortningar inte kan kallas vare sig bokstavs- eller stavelseförkortningar.

74

KALBOS KULTŪRA | 84

I redogörelser för litauisk stavning av förkortningar nämns över huvud taget inte sådana som innehåller siffror, trots att många olika sådana används. En del av dem är så kallade internationella förkortningar, som består av bokstäver och siffror, till exempel: CCBM2 – Collateral Central Bank Management 2; CIS2006 – Community Innovation Survey 2006; CESAME II – Clearing and Settlement Advisory and Monitoring Experts Group 2; G7 – Group 7; G10 – Group 10, eller av en stavelseförkortning och en siffra: LITIN-10 – Lithuanian Stock Exchange Index.

Förkortningar med liknande struktur används också på litauiska, till exempel: VKM II – den andra växelkursmekanismen; ESS’95 – Europeiska nationalräkenskapssystemet 1995; 39 TAS eller TAS 39 – den 39:e internationella redovisningsstandarden; KPS4 – den fjärde kvantitativa konsekvensstudien; ECB/2001/13 – Europeiska centralbankens förordning nr 13 från 2011, ES15, ES-15 – 15 medlemsländer i Europeiska unionen).

Skrivningen av dessa förkortningar varierar avsevärt: siffrorna skrivs med romerska (VKM II) eller arabiska siffror (TAS 39, KPS4); på vissa ställen skiljs de åt med bindestreck (ES-15), på andra med apostrof (ESS’95) eller andra skiljetecken (ECB/2011/13); mellanrum lämnas (VKM II, TAS 39) eller inte (KPS4, ES15); siffran kan stå före bokstavsdelen (39 TAS) eller efter den (TAS 39). Stavningen av förkortningarna VKM II, CESAME II med romerska siffror skulle kunna tyda på en tendens att förkorta ordkombinationer som innehåller ordningstal på detta sätt, men stavningen av förkortningarna 39 TAS, TAS 39, KPS4 motsäger en sådan tolkning.

Även om förkortningar med siffror inte anges som en separat grupp av litauiska förkortningar i klassificeringen, tyder regleringen av andra stavningsfrågor ändå på att de inte betraktas som otillåtna. LKRS nämner till exempel förkortningarna Tu-104, Il-154, 3 RK bland beteckningar för seriemodeller (LKRS 1992: 70). Redan dessa exempel visar att stavningen kan variera ganska mycket.

Antagandet om möjlig variation i stavningen bekräftas av den norm som fastställdes genom VLKK:s beslut av den 26 september 1991 (Nutarimas 1991): förkortningar med siffror som betecknar material, produkter och normativa dokument ska på icke-litauiska återges från originalspråket. De vars bokstavsdel består av tecken ur det latinska alfabetet ska skrivas som på originalspråket (magnetofonas Sony CFS-W304), medan bokstavsdelen i beteckningar som bildats med icke-latinska tecken ska translittereras i offentligt språkbruk och populärlitteratur (varvräknare TČ-10R, standard GOST 6920-89). På originalspråket kan sådana förkortningar skrivas på olika sätt, vilket alltså innebär att denna variation

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

75

överförs också till litauiskan. Om en norm som legitimerar sådan stavningsvariation gäller, skulle det vara svårt att reglera stavningen av litauiska förkortningar med siffror, men det vore lämpligt att formulera allmänna principer för hur de skrivs, som skulle hjälpa till att avgöra exempelvis om varianterna VKM II och 2-asis VKM, ES15 och ES-15 är lämpliga. Annars kommer även de förkortningar vars bokstavsdel översätts att skrivas med originalets stavning.

När en del förkortningar föreslås betraktas som citat förs även förkortningar av sådan struktur in i litauiskan, där en symbol också ingår, till exempel S&P 500. Man kan naturligtvis betrakta dem som enstaka bruk, men förkortningar vars beståndsdelar inte bara omfattar siffror utan även ord är definitivt inte sådana, till exempel: Euro MTS, SWIFTNet FIN. Om deras stavning enbart regleras av principen att en icke-litauisk förkortning förs över till litauiskan som ett citat, kommer denna stavning ofrånkomligen också att påverka strukturen hos litauiska förkortningar. Att en sådan påverkan redan finns visar hur förkortningar för betalnings- och avvecklingssystem bildas. Det är värt att undersöka dem närmare.

Det internationella namnet på det så kallade andra generationens system för expressöverföringar, som skapats av Europeiska centralbanken och euroområdets centralbanker, är Trans-European Automated Real-time Gross Settlement Express Transfer 2, och dess internationella förkortning är TARGET2. Det är en alfabetisk förkortning som även innehåller en siffra. Systemet som den betecknar är sammansatt. I Europeiska centralbankens riktlinjer föreskrivs att namnen på dess beståndsdelar (de så kallade TARGET2-komponentsystemen) ska bildas genom att andra förkortningar eller ord – namnen på Eurosystemets centralbanker eller medlemsstater – fogas till förkortningen TARGET2 (ECB 2007: 4). Europeiska centralbanken har namngivit sitt eget system genom att ta med en förkortning av sitt namn: TARGET2-ECB. Namnet på den litauiska centralbankens komponentsystem har bildats genom att bankens namn fogats till förkortningen: TARGET2-LIETUVOS BANKAS. Förkortningen utvidgas alltså med hela ordgruppen. Påverkan på den litauiska bildningen kan här betraktas som direkt – den internationella institutionen fastställer namnets struktur.

Litauens centralbank utvecklar dock också egna system, vars namn inte regleras av internationella institutioner eller deras rättsakter. Som nämnts fick ett av de första betalningssystemen som banken utvecklade (LITAS) sitt namn genom en enkel förkortning av bokstäver. Namnen på de system som varit i drift sedan 2007 har, uppenbarligen med hänsyn till vissa motsvarande internationella betal-

76

KALBOS KULTŪRA | 84

och avvecklingssystem, numera genom att andra element fogas till med bindestreck, i detta fall andra förkortningar: systemet för betalningar i realtid benämns LITAS-RLS, systemet för massbetalningar LITAS-MMS, och systemet avsett för avvecklingar i euro innan övergången till TARGET2, – LITAS-PHA. På liknande sätt bildas förkortningar som betecknar betalnings- och avvecklingssystem i många länder, till exempel: SORBNET-EURO, BI–REL. Påverkan på strukturen hos litauiska förkortningar som fungerar som namn kan alltså här betraktas som indirekt.

Å andra sidan finns det inte heller några regler i litauiskan som står i strid med en sådan struktur. Enligt de nu gällande reglerna för bildning av symboliska namn (se VŽ 2004) kan sådana symboliska namn bildas av förkortningar vars slut motsvarar en litauisk ändelse (”Eksma“, ”Sodra“), men de är tillämpliga endast på namn på institutioner, företag och organisationer. Dessutom är namnen på systemen LITAS-RLS, LITAS-MMS, LITAS-PHA inte egentliga symboliska namn – de är bildningar av förkortningar, även om ordet LITAS, som har en litauisk ändelse, också suddar ut gränsen mellan förkortning och symboliskt namn ganska mycket.

Namnet på ränteindikatorn VILIBOR, som beräknas av Lietuvos bankas (före 1995 beräknades VILIBID), kan också ses som ett exempel på indirekt påverkan från icke-litauiska förkortningar på litauiska. När indikatorns namn bildades behövde man inte följa kraven i internationella rättsakter, men man var tvungen att anpassa sig till motsvarigheten EURIBOR (och EURIBID) och till mönstren för hur motsvarande indikatorer namnges i andra länder.

De behandlade särdragen i förkortningarnas struktur visar att de traditionella termerna alfabetiska och stavelsebaserade förkortningar inte längre räcker för att beskriva variationen i strukturen hos förkortningar som används i litauiska texter, även om de så kallade internationella förkortningarna inte räknas in, eftersom deras beståndsdelar omfattar siffror och förkortningar, ord eller ordgrupper som läggs till efter ett bindestreck. Ett namn som TARGET2-LIETUVOS BANKAS bör naturligtvis snarare betraktas inte som en utvidgad förkortning utan som ett symboliskt namn bildat med en förkortning. Namnen på betalningssystemen LITAS-RLS, LITAS-MMS, LITAS-PHA, som bildats alfabetiskt, kan däremot betraktas både som symboliska namn och som förkortningar. Därför är det lämpligt att i en strukturell klassificering av förkortningar skilja mellan alfabetiska, stavelsebaserade och blandade förkortningar, och de blandade förkortningarna kan klassificeras ytterligare, också med hänsyn till de bildningssätt som sprids inom andra användningsområden.

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

77

Syntaktisk användning av förkortningar

Skillnader i hur de infogas i satsstrukturen

Förkortningar – bokstavs-, stavelse- eller andra bildningar utan lexikal betydelse – är inte isolerade element i en sats. De står i ett visst förhållande till satsens övriga ord och ingår i dess struktur. Normen föreskriver ett sätt att infoga en förkortning i satsstrukturen: grammatisk markering genom tillägg av litauiska ändelser som anger kasus, numerus och genus. När det oföränderliga elementet får en ändelse blir det ett satselement med formella ordböjningsegenskaper och kan uttrycka sin relation till satsens övriga ord. I det språkbruk som undersöks är man emellertid obenägen att ge vare sig bokstavs-, stavelse- eller blandförkortningar grammatisk markering. Hur infogas de då i satsen, och hur uttrycks deras relation till andra ord?

En sådan markör är oftast ett adjektiv eller ett adjektiviskt ord som används tillsammans med förkortningen och övertar böjningskategorierna från det ord som det kongruerar med, det vill säga det ord som fungerar som kongruensstyrande led. Genusformen hos adjektiv och adjektiviska ord som används med litauiska bokstavsförkortningar visar en enkel regel för valet: förkortningar vars motsvarigheter i obeskuret skick, det vill säga ordgrupper, har ett maskulint substantiv som huvudled ger adjektiven eller de adjektiviska orden maskulint genus, medan förkortningar med ett feminint substantiv som huvudled ger dem feminint genus, till exempel: Den första av de stora centralbankerna i världen som började höja räntorna var ECB [Europeiska centralbanken] (Pranešimas 2011: 05); Till slut ECBS [Europeiska centralbankssystemet] stöder, utan att äventyra målet om prisstabilitet, EU:s allmänna mål, däribland finansiell integration (MA 2006: 13); denna post i ECB:s räkenskaper visar varje NCB:s [nationella centralbanks] nettofordran eller nettoskuld gentemot hela ECBS (MA 2005: 98); Multilaterala förbindelser är ett avtalsmässigt och tekniskt system som gör det möjligt för två VPAS som inte är direkt anslutna [avvecklingssystem för värdepapper] att avveckla en transaktion via ett tredje VPAS (MA 2006: 97).

Eftersom förkortningar saknar litauiska ändelser saknar de också numerusmarkörer. Adjektiv och adjektiviska ord som används tillsammans med dem får dock singular- eller pluralform och visar därigenom den syntaktiska relationen mellan orden och förkortningen, till exempel: I slutet av 2002 var avkastningen på statsobligationer 0,2–0,7 procentenheter högre än på motsvarande bas- (säkraste) statliga värdepapper [statliga värdepapper] i euroområdet, medan skillnaden i slutet av 2003 var 0,1–0,4 procentenheter (MA 2004: 45); Kon-

78

KALBOS KULTŪRA | 84

kret uttryckt, de första 12-månaders- ITRO [långfristiga refinansieringstransaktioner], som genomfördes den 24 juni 2009, tillfördes euroområdets banksystem ett rekordbelopp på 442 miljarder euro (MA 2010: 20).

I vissa fall är dock numeruskongruensen villkorlig, eftersom förkortningen bildas genom att substantivet som utgör huvudled i en ordgrupp förkortas i singular, men används även för att beteckna plural, till exempel: Mer specifikt beslutade ECB-rådet i december 2009 att den 12 månader långa långfristiga refinansieringstransaktionen (ITRO) skulle bli den sista transaktionen med en sådan löptid den månaden, och att endast ytterligare en 6-månaders- ITRO skulle genomföras i mars 2010, och att de ytterligare 3-månaders- ITRO skulle avvecklas (MA 2011: 17).

Som framgår är grunden för genus- och numeruskongruensen med litauiska bokstavsförkortningar genus och numerus hos det ord som utgör huvudled i den förkortade ordgruppen. Huvudledet i sådana ordgrupper, åtminstone i ekonomiska översikter, är alltid ett substantiv. De ordgrupper som förkortas är nominalfraser bestående av ett substantiv och ett adjektiv (NB – nationalbudget, NT – fast egendom) eller av substantiv (PB – Världsbanken, VKI – konsumentprisindex, BBPK – Baselkommittén för banktillsyn). De senare kan innehålla adjektiviska attribut (ESD – bytesbalansunderskott, TVF – Internationella valutafonden, PVM – mervärdesskatt, TPPPC – Internationellt centrum för förebyggande av penningförfalskning), mer sällan består attributen av ord från andra ordklasser (SSMS – systemviktiga betalningssystem).

Attributen kan också vara samordnade (EBPO – Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, ERPB – Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, SVDĮ – små och medelstora företag), men ordgruppens huvudled är ett substantiv. Som exemplen visar kongruerar ett adjektiv eller ett adjektiviskt ord som ersätter en ordgrupp i satsen med förkortningen inte bara i genus och numerus utan också i kasus. Kongruensen är alltså fullständig, utom i de nämnda fallen där numerus inte överensstämmer.

När en ordgrupp som innehåller ett ordningstal förkortas, ändrar ordningstalet, som framgår av de tidigare exemplen på förkortningar, sin position: i förkortningen står det vanligen efter huvudledet i stället för före det (VKM II, TAS 39, KPS4, KPS5) och blir tydligen ett grundtal. Även grundtalens position i den oförkortade ordgruppen förändras – de

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

79

placeras vanligen efter substantiv, t.ex.: ES-15, ESS95, ESS’95. Med vad kongruerar adjektivet eller det adjektiviska ordet i sådana fall? Texter i ekonomiska översikter visar att det ändå tenderar att kongruera med det substantiv som utgör huvudledet i fraskonstruktionen, t.ex.: ECB hjälper Eurostat att revidera ESS95 [det europeiska nationalräkenskapssystemet 1995], som ger rekommendationer om många beslut på europeisk nivå (MA 2009: 125).

Kongruens i genus, numerus och kasus är emellertid möjlig endast när den fras som förkortas är litauisk. Det är svårt att fastställa genus hos det substantiv som utgör huvudledet i en icke-litauisk fras, men adjektiv och adjektiviska ord som används med icke-litauiska förkortningar har ändå genusböjning. Hur får de den ena eller andra genusformen? Vissa användningsfall tyder på att grunden för kongruens med icke-litauiska bokstavsförkortningar är genus, kasus och numerus hos huvudledet i den fras som översatts till litauiska, t.ex.: SWIFT [Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication] bör vara transparent (MA 2008: 158); SWIFT är viktig ur ett finansiellt stabilitetsperspektiv, eftersom den tillhandahåller säkra meddelandetjänster för finanssektorn i mer än 210 länder världen över (MA 2010: 143); SMP [Securities Market Program] är avsett just för att återställa denna likviditetsuppfattning, som vanligtvis kallas de finansiella marknadernas likviditet (MB 2010 06: 24). Huvudledet i den oförkortade engelska frasen society översätts till litauiska som bendrija, draugija, medan ordet program översätts som programa; därför används i dessa fall adjektivets femininform enligt den litauiska motsvarigheten.

När bokstavskombinationen SWIFT skrivs ut och substantivet net blir frasens huvudled, vilket översätts till litauiska som tinklas, ändras också genusformen hos det adjektiv som används med denna förkortning, t.ex.: Vid tillsynen av SWIFT ägnades särskild uppmärksamhet åt SWIFTs motståndskraft under extrema förhållanden, de interna riskhanteringsprocesserna och ersättandet av det gamla SWIFT-meddelandesystemet med det nya SWIFTNet, en infrastruktur baserad på internetteknik (MA 2005: 119).

Detta mönster följs dock inte alltid. Exempelvis översätts huvudledet i det engelska namnet Euro Overnight Index Average, som också förkortas med bokstäver, nämligen ordet average, till litauiska som vidurkis, alltså ”genomsnitt” (maskulinum), så man skulle kunna förvänta sig att ett maskulint adjektiv används med förkortningen, men i stället väljs femininum, t.ex.: Med undantag för bara några få fall låg EONIA, trots det stora likviditetsöverskottet, fortfarande lägre än den fasta räntan på Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner och långfristiga refinan-

80

KALBOS KULTŪRA | 84

sieringstransaktioner, men nära räntan på inlåningsfaciliteten (MA 2011: 36).

Adjektivets genusform bestäms i detta fall inte av förkortningens slutljud, eftersom förkortningarna, som redan diskuterats, inte grammatiskt anpassas i ekonomiska översikter och deras likhet med litauiska böjningsändelser inte beaktas. Varje antagande om att kongruensen skulle ske med ett underförstått feminint substantiv motsägs av att maskulinum också förekommer med denna förkortning i samma texter, t.ex.: Vid bedömningen av mycket korta penningmarknadsräntor bör det noteras att EONIA i hög grad kopplad till den stora likviditetsvolymen; För det tredje förblev EONIA, på grund av de ständiga fluktuationerna i systemets överskottslikviditet, fortfarandemycket volatil (MA 2010: 40).

Den verkliga orsaken till denna variation framgår av tendensen att använda vissa förklarande ord med denna och andra förkortningar som betecknar räntemått. Orden kan vara antingen maskulina eller feminina, såsom indeksas, norma, t.ex.: I början av 2011 var EONIA-indexet fortsatt volatilt (MA 2011: 36); Under andra kvartalet 2005 började 12-månaders EURIBOR-räntan sjunka och nådde samma nivå i slutet av juni (MA 2006: 33).

De förklarande orden kan vara mer eller mindre utbyggda; exempelvis används inte bara norma (ränta), utan också palūkanų norma (räntefot), inte bara rodiklis (mått), utan också palūkanų normų rodiklis (räntemått), t.ex.: 3-månaders VILIBOR-räntan var ständigt högre än EURIBOR (LBMA 2006: 44); Indikatorn för interbankutlåning i litas, räntemåttet VILIBOR, liksom det motsvarande måttet på den internationella interbankmarknaden för euro, EURIBOR-måttet, beräknas varje bankdag utifrån de noteringar som bankerna publicerar (Pranešimas 2010: 24).

Några av förklaringsorden sammanfaller med huvudledet i den ordgrupp som följer på förkortningen – den sista bokstaven i förkortningarna VILIBOR, EURIBOR betecknar det förkortade engelska ordet räntesats (ränta). Den sista bokstaven i förkortningarna LITAS, KUBAS är en förkortning av ordet system, men med dessa förkortningar, inklusive deras utvidgade varianter, används vanligtvis förklaringsordet system eller sammansättningar med detta ord, t.ex.: I sin tillsyn över betalnings- och värdepappersavvecklingssystem genomförde Lietuvos bankas betalningssystemet LITAS, LCVPD:s värdepappersavvecklingssystem och LCKU:s betalningssystemet KUBASövervakning (LBMA 2007: 68); systemet LITAS-PHAskapades och drivs av Lietuvos bankas (Pranešimas 2009: 41); år 2006 drev Lietuvos bankas betalningssystemet LITASoch utförde dess operatörsfunktion (LBMA 2007: 68).

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

81

Detta innebär att kombinationer av versaler i dessa fall inte längre betraktas som förkortningar i meningen. Detta framgår tydligt av sådana fall där förklaringsfrasen omfattar nästan hela den förkortade ordgruppen, t.ex.: indikatorn för räntesatser på interbanklån i litas, VILIBOR, liksom den motsvarande indikatorn för den internationella interbankmarknaden i euro, EURIBOR, beräknas varje arbetsdag utifrån bankernas noterade kurser, enligt vilka de önskar låna ut medel till andra banker (Pranešimas 2011: 24); Lietuvos bankas driver realtidssystemet för bruttoavveckling LITAS-RLSoch det tidsstyrda systemet för massbetalningar LITAS-MMSoch utför operatörsfunktionen för dessa system (Pranešimas 2009: 40).

Därför kan man anta att dessa förkortningar i meningen fungerar inte som förkortningar av direkta benämningar som direkt bestämmer ett adjektiv, utan snarare som symboliska namn. De används naturligtvis också utan förklarande ord, men även symboliska namn kan användas utan besläktade eller nomenklatoriska ord. När det ord eller den ordkombination som förklarar förkortningen utelämnas, kongruerar adjektivet eller det adjektiviska ordet med det underförstådda förklarande ordet eller huvudledet i den förklarande ordkombinationen. Detta är också orsaken till variationen i adjektivens och de adjektiviska ordens genus- (och numerus-)former.

Med vissa förkortningar utelämnas de förklarande orden ändå nästan aldrig, nämligen med sådana som betecknar olika system, till exempel: Nationella centralbanker bedömer utifrån tillsynsstandarder de systemviktiga och betydelsefulla systemen för detaljbetalningar, medan ECB ansvarar för bedömningen av EBA:s system TEVP 2 (MA 2005: 120); 2004 fortsatte det nödvändiga arbetet med ändringar för övergången till det nya meddelandesystemet SWIFTNet FIN, och alla komponenter i systemet TARGET införde ändringarna framgångsrikt (MA 2005: 88).

Med förkortningarna TARGET, TARGET2 tycks det förklarande ordet system vara en nödvändig del av förkortningen, till exempel: Systemet TARGET inledde sin verksamhet den 4 januari 1999, när euron infördes. Till en början bestod det av 15 nationella system för bruttoavveckling i realtid (RLAA) och ECB:s betalningsmekanism (EMM). Trots sin framgång hade systemet TARGET flera brister, som härrörde från dess heterogena tekniska utformning och decentraliserade struktur. För att åtgärda dessa brister och anpassa sig till händelser som euroområdets fortsatta utvidgning började Eurosystemet i oktober 2002 genomföra projektet för systemet TARGET2. Eurosystemets mål med utvecklingen av sys-

82

KALBOS KULTŪRA | 84

temet TARGET2 var att skapa en moderniserad version av det tidigare systemet TARGET som bättre skulle tillgodose användarnas behov genom att erbjuda en enhetlig servicenivå, harmoniserad prissättning och kostnadseffektivitet (MA 2009: 112).

Su šias ir kitas sistemas įvardijančiomis santrumpomis pavartojamas ne tik žodis sistema, bet ir konkretesnės reikšmės žodžių junginiai, pvz.: ECB kartu su nacionaliniais centriniais bankais vertino, ar būsima Eurosistemos mokėjimo sistema TARGET2 atitinka Sistemiškai svarbių mokėjimo sistemų pagrindinius principus (MA 2007: 29); Paskutinius kelerius metus ji buvo tobulinama ir vykdomi darbai, skirti antrosios kartos sistemai TARGET2 sukurti (MA 2006: 93).

En sådan nödvändig användning av ordet system kan bero på hur den engelska förkortningen TARGET har bildats: det sista ordet i ordkombinationen Trans-European Automated Real-time Gross Settlement Express Transfer System⁷, som vanligtvis fungerar som en direkt benämning på engelska, har inte tagits med i förkortningen, och därför tenderar man att använda det som en oskiljaktig del av förkortningen eller som ett slags överordnat (nomenklatoriskt) ord. Men hur ska man förklara varför det står före den förkortning som skrivs med versaler? Överordnade ord kan ju också användas efter ett namn – i de fall då det överordnade ordet är en nödvändig och oskiljaktig del av en direkt benämning (VŽ 1997b, 2004, 2007). Att ordet system placeras före förkortningar tyder sannolikt på en tendens att behandla vissa förkortningar i texten som symboliska namn. Även om postpositionen av överordnade ord efter icke-litauiska symboliska namn har försökt förklaras med påverkan från engelskan (se Vaicekauskienė 1997), hävdas också motsatsen – att en sådan postposition kan vara en efterbildning av den genitivposition som är karakteristisk för böjliga litauiska symboliska namn (se Vaskelaitė 2001).

Som framgår av exemplen på förkortningar som betecknar räntesatser används det förklarande ordet eller den förklarande ordkombinationen både före och efter förkortningen. Tendensen att placera vissa förklarande ord före förkortningar, liksom variationen i deras position, kan alltså vara ett tecken på att vissa förkortningar liknar symboliska namn. Icke-litauiska förkortningar förenas med icke-litauiska symboliska namn också genom sin oböjliga form. Oböjliga är även de förkortningar som har en ändelse som motsvarar en litauisk böjningsändelse

⁷ En etablerad litauisk motsvarighet till detta namn finns ännu inte. I Lietuvos bankas publikationer översätts det vanligen som Transeuropeiskt automatiserat system för expressöverföringar och bruttoavveckling i realtid; i ordboken över internationella förkortningar ges översättningen automatiserat system för storskaliga interregionala avvecklingar i realtid (Buračas 2010: 554).

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

83

ändelse, t.ex.: LITAS-MMS ökade antalet och värdet av genomförda transaktioner (Pranešimas 2011: 45); en aktiv användning av tjänsterna TARGET2-LIETUVOS BANKAS ledde till att detta system, räknat i transaktionsvärde, gick om LITAS-RLS (Pranešimas 2010: 43).

Dessa förkortningar kan inte böjas på grund av sin alfabetiska karaktär – om ett litauiskt ändelseled fogades till skulle förkortningen inte motsvara det egentliga namnet. I allmänhet kan gränsen mellan en förkortning och ett symboliskt namn ibland vara ganska svår att dra. Till exempel bör den tidigare nämnda förkortningen LITAS betraktas som en förkortning, medan den icke-litauiska valutan benämnd euro har valts som namn på ett annat system – alltså ett ord, och därmed ett symboliskt namn. Det är tydligen därför som både förkortningar och vissa symboliska namn skrivs på samma sätt, jfr: System EURO 1 – ett system för avveckling i euro av stora belopp vid en bestämd tidpunkt, vars ägare och operatör är en privatperson (MA 2006: 127).

Således visar den syntaktiska omgivningen för de förkortningar som används i ekonomiska översikter att de på två olika sätt infogas i satsstrukturen: vissa tenderar att infogas genom ett adjektiv eller ett adjektiviskt ord, dvs. ett attribut, andra genom ett förklarande ord, som i förhållande till satsdelarna betraktas som en apposition. För vissa förkortningar är syntaktisk kongruens vanligare⁸, för andra – korrelation⁹. Kongruens kännetecknar förkortningar som bildats alfabetiskt av namn eller termer med direkt betydelse, medan de så kallade stavelseförkortningarna korrelerar med substantiv – förklarande ord eller huvudord i ordkombinationer. Den syntaktiska användningen av de alfabetiskt bildade förkortningarna EONIA, LIBOR, LITAS, LITAS-RLS, LITAS-MMS, LITAS-PHA, TARGET skiljer sig ändå föga från användningen av dem som bildats med stavelser, vilket också skulle tyda på att dessa förkortningar liknar stavelseförkortningar. Det som snarare förenar dem är inte det formella sättet att bilda förkortningen, utan möjligheten att dela upp bildningen i stavelser och därmed dess likhet med ett ord. Alla förkortningar har samma grafiska form i den undersökta användningen (de skrivs alla med versaler), men deras integrering i en större struktur – texten – liksom deras införlivande i satsstrukturen varierar.

⁸ Det finns olika uppfattningar om syntaktiska relationer även inom litauisk språkvetenskap. Enligt vissa betraktas kongruens som en syntaktisk relation, enligt andra endast som en markör för en syntaktisk relation. Se vidare Vaskelaitė R. Modeller för syntaktiska relationer i litauisk syntax. Doktorsavhandling, 2009, Vilnius.

⁹ Denna syntaktiska relation behandlas och benämns mycket olika inom litauisk språkvetenskap: den betraktas som ett separat fall av syntaktiska relationer eller som en underart av kongruens, och kallas formkorrelation, koordinering av ordformer och liknande (se vidare Vaskelaitė 2009: 93–99).

84

KALBOS KULTŪRA | 84

Tendenser i hur förkortningar införlivas i text

LKRS (1992: 73) nurodoma, kad santrumpa aiškintina tekste arba specialiai pridedamuose sąrašuose. KancKP (2000: 279–280) teikimas santrumpą aiškinti formuluojamas konkrečiau: pirmą kartą turi būti pateikiamas nesutrumpintas pasakymas, o skliaustuose – sutrumpintas; sąrašas ir paaiškinimai gali būti pateikiami, jei tekste santrumpų daug. Tačiau teikinys santrumpas aiškinti, atrodytų, sietinas tik su specialiojoje literatūroje vartojamomis, specifinėmis (LKRS 1992: 73) arba individualiomis (KancKP 2000: 279) santrumpomis.

I ekonomiska översikter tenderar man att förklara alla förkortningar, men sätten att förklara dem varierar. Förkortningar som består av bokstäver och inte kan delas upp i stavelser förklaras på det sätt som anges i KancKP: i meningen anges den fullständiga formen av namnet eller den generiska ordkombinationen, och därefter skrivs förkortningen inom parentes; den kommer att användas i texten, t.ex.: Eurosystemets penningpolitiska transaktioner omfattar å ena sidan öppna marknadsoperationer, såsom exempelvis huvudsakliga refinansieringstransaktioner (PRO), långfristiga refinansieringstransaktioner (ITRO) och finjusterande transaktioner (KO), och å andra sidan stående faciliteter (MA 2008: 98); Denna artikel omfattar insättningar från medlemmar i Europeiska bankföreningen (EBA), vilka lämnas som säkerhet till ECB EBAför betalningar som genomförs via systemet TARGET (MA 2006: 187).

På liknande sätt införlivas också förkortningar som innehåller en siffra i texten, t.ex.: Det förväntas att många länder, både inom och utanför G10, kommer att utarbeta den fjärde kvantitativa effektstudien (KPS4) (MA 2005: 111); När euron infördes den 1 januari 1999 ersattes det europeiska monetära systemet (och dess beståndsdel, växelkursmekanismen), som hade gällt sedan 1979, av Växelkursmekanism II (VKM II) (MA 2005: 73).

Varken gällande litauiska stavningsregler eller, än mindre, normerna för användning av icke-litauiska förkortningar anger hur icke-litauiska förkortningar ska införlivas i texten, särskilt om man också vill ange en översättning av det icke-litauiska namn som förkortas, även om det föreslås att litauiska förkortningar bildas av mer utbredda litauiska namn. I den undersökta användningen förekommer två lösningar i sådana fall:

1) första gången namnet nämns skrivs det i sin fullständiga form på litauiska, och inom parentes anges den förkortning som ska användas i texten, t.ex.: I slutet av 2006 minskade Organisationen för oljeexporterande länder (OPEC) produktionskvoten för olja och den faktiska oljeproduktionen, medan OPEC tillväxten i oljeleveranserna från länderna inte motsvarade förväntningarna och därför inte kompenserade för minskningen

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

85

OPEC gamybos apimties (MA 2008: 27); Bendros mokėjimų eurais erdvės (SEPA) iniciatyvos, kurią ECB labai rėmė nuo pat jos pradžios, antras svarbus etapas buvo SEPA tiesioginio debeto pradžia 2009 m. lapkričio mėn. (MA 2010: 12) (originalūs pavadinimai dažniausiai pateikiami pridedamuose žodynėliuose);

2) skliaustuose pateikiama ir santrumpa, ir pavadinimas originalo kalba, pvz.: Lietuvos bankas savo ruožtu vykdo priežiūrinio tikrinimo ir vertinimo procesą (Supervisory Review and Evaluation Process – SREP) (Pranešimas 2010: 55); Po infliacijos nedidinančio nedarbo lygio (NAIRU – nonaccelerating inflation rate of unemployment) padidėjimo <...>, pas­tarąjį dešimtmetį NAIRU įverčiai truputį sumažėjo (MA 2006: 59).

På dessa sätt införs och förklaras oftast förkortningar som bildats typiskt med bokstäver. Stavelseförkortningar, det vill säga sådana som bildar en konstruktion som kan delas upp i stavelser, införs och förklaras på andra sätt. Det förekommer visserligen fall där man försöker behandla dem som andra förkortningar – först nämna hela benämningen och inom parentes ange den förkortning av den som används fortsättningsvis, t.ex.: Lietuvos bankas driver tre betalningssystem. Två av dem – systemet för realtidsbruttoavveckling (LITAS-RLS) och systemet för detaljistbetalningar med fastställd avvecklingstid (LITAS-MMS) – är avsedda för betalningar i litai, medan systemet för realtidsbruttoavveckling (LITAS-PHA) – är avsett för betalningar i euro. <...> Inför omstruktureringen av LITAS-PHA (avvecklingstjänsterna kommer att begränsas från november 2011) genomför Lietuvos bankas ett omfattande informations- och samrådsprogram för berörda kreditinstitut. <...> Antalet transaktioner som genomfördes via LITAS-RLS ökade, men transaktionernas värde minskade (Pranešimas 2010: 44); Fram till och med december 1998 uttrycktes räntorna på dagslån som periodgenomsnitt av de räntor som erbjöds på interbankinsättningar vid periodens slut, och därefter som periodgenomsnitt av euro overnight index average (EONIA). Från januari 1999 är räntorna på insättningar med löptider på 1, 3, 6 och 12 månader euroräntorna för interbanklån (EURIBOR). Fram till dess gällde räntorna på London Interbank Offered Rate (LIBOR). Räntorna på tremånadersinsättningar i USA och Japan anges med LIBOR (MB 2010 12: 88).

Det är ganska svårt att ange en oförkortad variant av benämningen, eftersom den förkortade varianten är mer känd på det språk den kommer från. Konstruerade benämningar skapas just för att fungera i stället för de egentliga – betydligt längre – ordkombinationerna. Å andra sidan kan även den som vet hur en viss

86

KALBOS KULTŪRA | 84

förkortning ska förklaras finna att den svenska översättningen som anges är helt oinformativ eller till och med felaktig. Exempelvis skulle en ordagrann översättning av den ovan nämnda förkortningen VILIBOR, som bildats av ordkombinationen Vilnius Interbank Offered Rate, Vilnius interbankutlåningsränta förvränga innebörden av den benämning som förkortningen står för, eftersom det inte handlar om Vilnius utan om Litauens, närmare bestämt den interbankmarknad som är verksam i Litauen, räntor, till vilka bankerna inte lånar utan är beredda att låna ut. Det vore också felaktigt att översätta förkortningen ECOFIN, som bildats av det symboliska namnet Economic and Financial Affairs, med Ekonomiska och finansiella frågor. Svenska motsvarigheter till de oförkortade varianterna av förkortningar som bildats genom att endast ta den första bokstaven i varje ord i benämningen (t.ex. TARGET, EONIA) skulle kunna återges mer exakt, men man tycks inte anse det nödvändigt – i texten kommer man ändå att använda den icke-svenska förkortningen.

Ändå försöker man på något sätt föra in alla sådana benämningar som bildats genom förkortning i texten, och ett sätt att göra detta är att använda olika förklarande ord och ordkombinationer, som ibland nästan sammanfaller med benämningens oförkortade variant. Förklarande ordkombinationer kan användas både före och efter förkortningarna. När de står efter förkortningarna fungerar de som olika parentetiska inskott i meningen, t.ex.: Dessutom deltog ECB i UNIDROIT, Institutet för internationell privaträtts unifiering, i arbetet med en internationell konvention om värdepapper som innehas av förmedlare (MA 2006: 126); Sådana transaktioner genomförs huvudsakligen via TARGET – det transeuropeiska automatiserade systemet för bruttoavveckling i realtid av expressöverföringar (MA 2005: 98); Exempelvis har ett beslut fattats om att SORBNET-EURO, Narodowy Bank Polskis bruttoavvecklingssystem för euro i realtid, ska anslutas via ECB i euroområdet (MA 2005: 89).

Utöver förklarande ordkombinationer används också olika metalingvistiska kommentarer för att införa förkortade varianter av benämningar i texten, såsom känd som, benämnd, eller, t.ex.: För att genomföra stora betalningar och expressbetalningar i euro skapade Eurosystemet det transeuropeiska automatiserade systemet för bruttoavveckling i realtid av expressöverföringar, känt som TARGET-systemet (MA 2009: 112); Dessa brister, tillsammans med den ökande betydelsen av säkerheter som hålls i ett annat land än det där transaktionen genomförs, ledde till direktionens beslut den 8 mars 2007 att se över Eurosystemets nuvarande förfaranden för säkerhetshantering och skapa ett nytt system för säkerhetshantering inom Eurosystemet baserat på en gemensam plattform, benämnt Centralbankernas säkerhetshantering (eng. Collateral Central Bank Management), eller CCBM2 (MA 2009: 116).

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

87

Dessa sätt att införa icke-svenska förkortningar i texten motsvarar också vissa drag i hur lånord och nyord integreras i text (se Girčienė 2005), vilket tyder på att förkortade motsvarigheter till benämningar inte bara betraktas som förkortningar eller symboliska benämningar, utan också som främmande element som behöver förklaras. Olika metalingvistiska kommentarer kan också syfta till att gardera sig mot en felaktig tolkning av en icke-svensk förkortning.

FÖRKORTNINGARS LIKHETER OCH SKILLNADER: BRUKS- OCH NORMFAKTORER

Som redan har påpekats tenderar man främst att dela in förkortningar i bokstavsförkortningar och stavelseförkortningar. Med hänsyn till hur förkortningarna bildas försöker man också fastställa normer för deras böjning och stavning: LKRS nämner alla stavelseförkortningar som böjliga, medan det för bokstavsförkortningar föreslås att ändelser endast läggs till dem som läses genom att uttala de ljud som bokstäverna betecknar, till exempel TASS, ELTA, FIAT (LKRS 1992: 74). En sådan rekommendation visar att de senare ligger nära stavelseförkortningar, men man försöker skilja mellan dem: stavelseförkortningar (Elfa, Kuzbasas) föreslås skrivas med stor begynnelsebokstav och böjas genom att ändelsen fogas direkt till, medan ändelsen för förkortningar som uttalas som ord skrivs efter ett bindestreck eller en apostrof (TASS-o, TASS’o); för förkortningar i den senare gruppen som slutar på en vokal motsvarande en feminin ändelse (t.ex. Elta) föreslås det dock att de skrivs på samma sätt som stavelseförkortningar, det vill säga med stor begynnelsebokstav och utan bindestreck eller apostrof (LKRS 1992: 74). Som redan nämnts är det oklart i vilken mån sådana böjnings- och stavningsskillnader är tillämpliga på icke-litauiska förkortningar. I det undersökta språkbruket får alla förkortningar samma grammatiska form – de skrivs alla utan ändelser och med versaler. Ändå behandlas de olika, vilket framgår av skillnaderna i förkortningarnas syntaktiska användning.

Tendenser i hur förkortningar infogas i meningar och texter visar på två slags förkortningar: kortformer av benämningar med direkt betydelse, vilka används i texten i stället för de fullständiga formerna, och förkortningar som redan kommer in i texten som färdiga former och kräver en viss förklaring. De förstnämnda kan betraktas som ett medel för språklig ekonomi, medan de sistnämnda snarare utgör ett slags överflödigt bruk. De sistnämnda förkortningarna förklaras ofta inte bara med ett eller två ord, utan också med en hel ordkombination som motsvarar benämningens fullständiga form; dessutom ingår det förklarande ordet ofta självt i förkortningen.

88

KALBOS KULTŪRA | 84

Förkortningar som förklaras på detta sätt fungerar i meningen snarare som symboliska benämningar. Även om det framför allt är stavelseförkortningar som tenderar att användas symboliskt, visar analysen att många litauiska och icke-litauiska förkortningar bildade av bokstäver också används symboliskt (LITAS, KUBAS, TARGET, EONIA, LIBOR). Detta talar för att begreppet stavelseförkortning bör preciseras, inte minst eftersom gränsen mellan bokstavs- och stavelseförkortningar blir otydlig i takt med att de så kallade internationella förkortningarna sprids: många icke-litauiska förkortningar bildas av bokstäver i ordkombinationens led, av stavelser och av orddelar som inte sammanfaller med stavelser. Sådana uppgifter om förkortningar skulle tala för att stavelseförkortningar definieras som förkortningar som kan delas upp i stavelser.

En tydligare tendens att använda förkortningar som kan delas upp i stavelser symboliskt skulle visa att det är de ”ordlika” förkortningarna som tenderar att användas symboliskt, det vill säga sådana som i R. Marcinkevičienės artikel (Marcinkevičienė 2003: 91) diskuteras som medvetet akronymbildade konstruktioner och i A. Kazlauskienės artikel (Kazlauskienė 2008: 73) som benämningar skapade på konstgjord väg. Symbolisk användning är inte typisk för bokstavsförkortningar som används i texten som kortformer av benämningar eller termer med direkt betydelse. Akronymbegreppet, som R. Marcinkevičienė föreslår ska beteckna alla förkortningar, skulle således vara användbart inom litauisk språkvetenskap just för att belysa skillnaderna mellan förkortningar som skapas på konstgjord väg, kommer in i texten som färdiga former och tenderar att fungera annorlunda än vanliga förkortningar. Det vore också lämpligt att beakta den gräns som framträder genom den syntaktiska användningen när normer för förkortningars böjning och stavning fastställs. Normen för böjning och stavning av icke-litauiska förkortningar är, som diskuterats tidigare, över huvud taget oklar. Troligen är denna oklarhet eller otillräcklighet i normen en av faktorerna bakom att förkortningar som behandlas olika syntaktiskt i texten får samma grammatiska form, det vill säga att alla är oböjliga och skrivs med enbart versaler.

Det skrivsätt för stavelseförkortningar som anges i LKRS, det vill säga med stor begynnelsebokstav och en litauisk ändelse, kan inte godtas i det språkbruk som undersöks: en sådan ”förvandling till ord” av förkortningen kan uppfattas som en förvanskning i en text med officiell fackstil. Å andra sidan finns det ingen fastställd stavningsnorm för icke-litauiska stavelseförkortningar, och om man försökte tillämpa samma regler som för litauiska förkortningar skulle strukturen hos vissa förkortningar ändras och därmed också den officiella benämning som oftast har fastställts genom litauiska eller internationella rättsakter. Lietuvos bankas fastställer genom rättsakter inrättandet och verksamheten för vissa betalningssystem, och därför skulle det knappast vara en genomförbar uppgift att skriva de benämningar som i dessa rättsakter anges med versaler på ett annat sätt.

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

89

Att skriva benämningarna i bankens publikationer på ett annat sätt är knappast en genomförbar uppgift. Det skulle också vara svårt att följa principen att böja stavelseförkortningar eller vissa litauiska bokstavsförkortningar och skriva dem med enbart stor begynnelsebokstav, eftersom analogiprincipen skulle tala emot detta: icke-litauiska förkortningar betecknar samma slags objekt (system, indikatorer). Den litauiska normen för stavelseförkortningar, som fastställer deras status som benämningar med direkt betydelse (Elfa, Kuzbasas), är också opraktisk i språkbruket eftersom förkortningar ofta behövs för att beteckna identiska objekt som skiljer sig enbart åt genom benämningen. Allt detta avgör antagligen valet att ge förkortningar med olika syntaktisk användning samma grammatiska form som andra förkortningar, det vill säga skriva dem med versaler och utan ändelser. Å andra sidan är deras olika syntaktiska användning ett tecken på att de behandlas olika.

Att både vanliga förkortningar och förkortningar som närmar sig symboliska benämningar får samma form i texten beror troligen till stor del på den nu gällande normen inte bara för förkortningar utan också för symboliska benämningar. Enligt normen ska symboliska benämningar skrivas inom citationstecken (LKRS 1992: 70–71; VŽ 2004, 2006; Kniūkšta 2004: 28–29). Även om litauiska symboliska benämningar inte bildas av förkortningar, ska undantagsfallen – symboliska benämningar bildade av böjliga förkortningar – skrivas inom citationstecken (VŽ 2004, 2006). Förslaget att vissa förkortningar av datatermer (POP protokolas, POP pašto protokolas) ska användas som symboliska benämningar (se Grigas 2007) är alltså inte förenligt med den nu gällande normen för hur symboliska benämningar skrivs. Den fastställda normen för hur symboliska benämningar ska utformas är inte heller godtagbar för det undersökta språkbruket, eftersom förkortningar vanligen fastställs i rättsakter utan citationstecken, men med versaler. Det rekommenderas inte att skriva med både versaler och citationstecken. Att symboliska benämningar får skrivas med versaler på skyltar, etiketter och i reklam (VŽ 2006) tyder på att versaler betraktas som ett alternativ till citationstecken.

De egentliga symboliska namnen skrivs i ekonomiska översikter inom citationstecken (eller med ett annat typsnitt), till exempel: „Visa“debitkortssystemets marknadsandel minskade från 72,3 procent (2005) till 70,9 procent. „Master Card“debitkortssystemets marknadsandel ökade från 27,4 till 28,9 procent (LBMA 2007: 71); Detta berodde också på att ammoniakfabrikerna hos aktiebolaget „Ache ma“moderniserades och att gödselpriserna steg kraftigt (Pranešimas 2010: 16).

Utöver de faktorer som har diskuterats upprätthålls den enhetliga grafiska återgivningen av förkortningar av olika slag antagligen inte bara av normen för stavning av symboliska benämningar utan också av den definition av dessa som ges inom litauisk språkvetenskap. Stavningen av symboliska benämningar och

90

KALBOS KULTŪRA | 84

I de beslut som reglerar bildandet förknippas de vanligtvis endast med egennamn på företag, institutioner och organisationer som används i överförd betydelse (Kniūkšta 1996, 1997; 2004; VŽ 1995, 2002, 2004). Exemplen i VLKK:s beslut ”Om böjning av symboliska namn” (kortet ”Ežys”, typsnittet ”Palemonas”, internetabonnemanget ”Zebros”) visar att begreppet har en vidare räckvidd, men bland exemplen finns inte ett enda icke-litauiskt symboliskt namn som är en förkortning (VŽ 2007). Som nämnts tillåter reglerna för bildande av litauiska symboliska namn inte att sådana namn bildas av oböjliga bokstavsförkortningar, och därför har inte heller deras stavning fastställts.

Hur som helst ger den gräns som normerna drar mellan symboliska namn och förkortningars stavning upphov till vissa motsägelser, vilket framgår av de fall i bruket där ett namn består både av en förkortning och av ett symboliskt namn. Förkortningen borde nämligen skrivas med versaler, medan den efterföljande ordledsdelen av namnet borde stå inom citationstecken, men förkortningen och ordledsdelen bildar en betydelsemässigt odelbar helhet. Försök att förena de normfastställda skillnaderna i stavningen av förkortningar och symboliska namn leder till betydande variation i bruket. Ibland väger förkortningens initiala placering tyngst, och då markeras hela namnet inte med ett annat typsnitt eller citationstecken, till exempel: Parlamentet anser också att TARGET-Securities projektet kan främja integrationen av den europeiska infrastrukturen för värdepappersavveckling (MA 2008: 176); Index OMX Vilnius steg med 13 procent under kvartalet (Pranešimas 2011: 22).

I andra fall markeras både förkortningen och namnets ordledsdel med kursiv stil¹⁰, till exempel: Dow Jones EURO STOXX prisindex steg med omkring 20 procent under året jämfört med slutet av 2005 (MA 2007: 38); Dow Jones EURO STOXX index steg med omkring 10 procent vid årets slut jämfört med slutet av föregående år (MA 2005: 34).

Det förekommer också fall där man försöker förena de båda stavningsnormerna: förkortningen skrivs med versaler, medan namnets ordledsdel, som ett symboliskt namn, markeras med kursiverade bokstäver som motsvarar citationstecken, till exempel: Dow Jones EURO STOXX den prognostiserade årliga tillväxttakten för vinst per aktie hos företagen i indexet nådde på våren under de följande 12 månaderna sin historiskt lägsta nivå (−4%) (MA 2010: 45). Målet med detta projekt, som kallas TARGET2-Securities <...> är att harmonisera avvecklingarna

¹⁰ I artikeln är alla citerade exempel satta med kursiv stil; därför motsvarar rak stil i exemplen kursiv stil i källan. Redaktionell anmärkning.

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

91

eurais už vertybinius popierius centrinio banko pinigais (MA 2007: 12). Beje, nagrinėjamoje vartosenoje pasvirusiosiomis raidėmis išskiriami tekste vartojami svetimi elementai, todėl gali būti, kad tokie pavadinimai traktuojami ir kaip simboliniai, ir kaip nelietuviški.

Det vore alltså lämpligt att överväga stavningen av förkortningar som fungerar i texten som symboliska namn. Om man beslutar att minska avståndet mellan dessa och symboliska namn, kan det göras på minst två sätt. Ett sätt är att precisera stavningsnormen för symboliska namn, det vill säga att erkänna att sådana namn i löpande text kan skrivas inte bara inom citationstecken utan också med versaler. Den nuvarande stavningsnormen för dem (citationstecken) är inte godtagbar i bruk som uppfyller kraven på officiell sakprosa, eftersom de flesta namn som bildats genom förkortning i olika rättsakter fastställs som sådana som ska skrivas med versaler. Ett annat sätt att minska gränsen mellan symboliska namn och namn som används symboliskt är att, med hänsyn till de konstgjort bildade litauiska och icke-litauiska namnen som blir allt vanligare i bruket, tillåta att dessa namn skrivs både med versaler och inom citationstecken.

SLUTSATSER

1. Förkortningar som bildas av de första bokstäverna eller andra element i leden i en ordkombination analyseras knappast i litauiska språkvetenskapliga arbeten, och i praktiskt inriktade och normerande arbeten behandlas de vanligen endast som en stavningsfråga. Analysen av förkortningarnas struktur och funktion i löpande text, grundad på texter inom ekonomi, visar att fenomenet inte är entydigt och att de nu gällande normerna för användning av förkortningar inte omfattar hela deras mångfald, utan är oklara eller otillräckliga.

2. Endast en del av de förkortningar som används i de undersökta ekonomiska översikterna motsvarar uppfattningen om en typisk bokstavsförkortning, som dessutom är inexakt och motsägelsefull. De flesta icke-litauiska förkortningar består inte enbart av bokstäver, utan också av stavelser eller orddelar som inte sammanfaller med stavelser, vilket talar för att uppfattningen om stavelseförkortning bör preciseras. Utifrån uppgifter om bruket av icke-litauiska förkortningar som blir allt vanligare i litauiska texter är det mer korrekt att betrakta som stavelseförkortningar sådana förkortningar som kan delas upp i stavelser, snarare än sådana som är bildade av stavelser.

92

KALBOS KULTŪRA | 84

3. Förutom bokstavs- och stavelseförkortningar används också många sådana som inte alls nämns i arbeten om litauisk språkpraktik – det är förkortningar som innehåller både siffror och ord eller ordkombinationer. Sammantaget kan de kallas blandförkortningar. Skrivningen av sådana förkortningar regleras endast av en allmän princip – att återge icke-litauiska förkortningar på litauiska som citat, men en sådan princip leder oundvikligen också till variation i stavningen av motsvarande litauiska förkortningar. Den skulle kunna minskas genom allmänna principer för skrivning av förkortningar med atypisk struktur.

4. Begreppet icke-litauisk förkortning har inte definierats inom litauisk lingvistik, och normen för deras grammatiska anpassning är tämligen oklar. Normens oklarhet kan betraktas som en av faktorerna bakom tendensen att använda sådana förkortningar oböjda i den undersökta språkbruket.

5. Förkortningars syntaktiska användning, närmare bestämt tendenserna för hur de infogas i meningar och texter, uppvisar betydande skillnader som inte behandlas i något arbete som presenterar en klassificering av förkortningar: vissa förkortningar fungerar i löpande text som förkortningar av benämningar i egentlig mening och förs in i texten som ett medel för språklig ekonomi, medan andra snarare fungerar som redan etablerade symboliska benämningar. Eftersom sådana artificiellt skapade benämningar behöver en viss förklaring i texten, och denna förklaring ofta sammanfaller med ett ord i den förkortade ordkombinationen eller till och med med hela ordkombinationen, utgör sådana förkortningar ett slags överflödig användning.

6. Det är uppenbart att den enhetliga utformningen i språkbruket av förkortningar av olika slag, utöver vissa krav som ställs av stil och genre, i hög grad också påverkas av normerna för skrivning av förkortningar och symboliska benämningar samt av den nuvarande uppfattningen om symboliska benämningar. Gränsen mellan en symbolisk benämning och förkortningar som tenderar att användas symboliskt bör diskuteras mer ingående och definieras tydligare, eller helt avskaffas.

ŠALTINIAI

ECB 2007: Europos centrinio banko gairės 2007 m. balandžio 26 d. (ECB/2007/2).

LBMA 2004: Lietuvos bankas. Metų ataskaita, 2003.

LBMA 2006: Lietuvos bankas. Metų ataskaita, 2005.

LBMA 2007: Lietuvos banko metų ataskaita, 2006.

MA 2004: Europos centrinis bankas. Metų ataskaita, 2003.

MA 2005: Europos centrinis bankas. Metų ataskaita, 2004.

MA 2006: Europos centrinis bankas. Metų ataskaita, 2005.

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

93

MA 2007: Europos centrinis bankas. Metų ataskaita, 2006.

MA 2008: Europos centrinis bankas. Metų ataskaita, 2007.

MA 2009: Europos centrinis bankas. Metų ataskaita, 2008.

MA 2010: Europos centrinis bankas. Metų ataskaita, 2009.

MA 2011: Europos centrinis bankas. Metų ataskaita, 2010.

MB 2003 03: Europos centrinis bankas. Mėnesinis biuletenis.

MB 2009 12: Europos centrinis bankas. Mėnesinis biuletenis.

MB 2010 06: Europos centrinis bankas. Mėnesinis biuletenis.

MB 2010 12: Europos centrinis bankas. Mėnesinis biuletenis.

PK 2006: Europos centrinis bankas. Pranešimas apie konvergenciją.

Pranešimas 2005: Lietuvos banko pranešimas apie pagrindinio tikslo įgyvendinimą, funkcijų vykdymą ir bankų sistemos būklę.

Pranešimas 2009: Lietuvos banko pranešimas apie pagrindinio tikslo įgyvendinimą, funkcijų vykdymą ir bankų sistemos būklę. 2009 m. lapkričio mėn.

Pranešimas 2010: Lietuvos banko pranešimas apie pagrindinio tikslo įgyvendinimą, funkcijų vykdymą ir bankų sistemos būklę. 2010 m. lapkričio mėn.

Pranešimas 2011: Lietuvos bankas. Pranešimas apie pagrindinio tikslo įgyvendinimą, funkcijų vykdymą ir bankų sistemos būklę. 2011 m. gegužės mėn.

LITERATŪRA

Ambrazas V. 2008: Svetimų tikrinių vardų rašymas, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Buračas A. 2010: Tarptautinės finansų, verslo ir komercijos santrumpos, Vilnius: Mykolo Romerio universitetas.

DLKŽ 2000: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Girčienė J. 2005: Neologizmų integracija į tekstą. – Žmogus ir žodis 1, 78–82.

Grigas G. 2007: Santrumpos terminijoje. – Terminologija 13, 194–199.

Grigas G. 2011: Kompiuterijos santrumpos: skolinimas, vertimas, tarimas. Prieiga per internetą: www.vlkk.lt/lit/naujienos/naujiena.791.html (žiūrėta 2011).

KancKP 2000: Kanceliarinės kalbos patarimai. 4-asis (2-asis pataisytas ir papildytas) leidimas. Parengė P. Kniūkšta, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų institutas.

Kazlauskienė A. 2008: Santrumpos, sutrumpinimai, simboliai. – Specialybės kalba: terminija ir studijos, Vilnius: MRU leidykla, 69–75.

KK 2008: Kalbos kultūra 81.

Kniūkšta P. 1996: Firmų pavadinimų giminių žodžių vartojimas ir rašymas. Firmų vardų darymo taisyklių priedas. – Kalbos kultūra 68, 14–18.

94

KALBOS KULTŪRA | 84

K n i ū k š t a P. 1997: Firmų vardai ir jų vartojimas. – Kalbos kultūra 69, 6–20.

K n i ū k š t a P. 2004: Įstaigų, įmonių ir organizacijų pavadinimai. Darbybos ir vartosenos aptarimai, Vilnius: Lietuvių kalbos instituto leidykla.

KP1 2002: Kalbos patarimai 1. Gramatinės formos ir jų vartojimas. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

LKE 1999: Lietuvių kalbos enciklopedija. Parengė K. Morkūnas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

LKRS 1992: Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba. 2-asis pataisytas fotografuotinis leidimas. Parengė N. Sližienė, A. Valeckienė, Vilnius: Mokslas.

LKŽin 1998: Lietuvių kalbos žinynas. Sudarė P. Kniūkšta, Kaunas: Šviesa.

LKŽ 2011: Lietuvių kalbos žodynas. Prieiga per internetą: http://www.lkz.lt/startas.htm (žiūrėta 2011).

M a r c i n k e v i č i e n ė R. 2003: Santrumpos – akronimai – nauji žodžiai. – Kalbos kultūra 76, 89–93.

Nutarimas 1991: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl medžiagų, gaminių ir normatyvinių dokumentų žymenų rašymo“ (1991 m. rugsėjo 26 d., Nr. 34).

V a i c e k a u s k i e n ė L. 1997: Dėl žodžių tvarkos su nelietuviškais simboliniais vardais. – Kalbos kultūra 69, 61–63.

V a s k e l a i t ė R. 2001: Nelietuviškų nekaitomų žodžių sintaksiniai vaidmenys. – Kalbos kultūra 74, 43–52.

V a s k e l a i t ė R. 2009: Sintaksinių ryšių modeliai lietuvių kalbos sintaksėje. Daktaro disertacija, Vilnius.

VŽ 1995: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl firmų pavadinimų giminių žodžių vartojimo ir rašymo“ (1995 m. gegužės 25 d., Nr. 50).

VŽ 1997a: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl lietuvių kalbos rašybos ir skyrybos“ (1997 m. birželio 19 d., Nr. 60). – Valstybės žinios, 1997, Nr. 63–1490.

VŽ 1997b: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas dėl „Dėl Valstybinės lietuvių kalbos komisijos prie Lietuvos Respublikos Seimo 1995 m. gegužės 25 d. nutarimo Nr. 50 „Dėl firmų pavadinimų giminių žodžių vartojimo ir rašymo“ pakeitimo“ (1997 m. lapkričio 13 d., Nr. 65). – Valstybės žinios, 1997, Nr.107–2712.

VŽ 2000: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl Europos bendrijų pavadinimų ir valstybių Europos Sąjungos narių bendradarbiavimo sričių pavadinimų santrumpų“ (2000 m. spalio 26 d., Nr. 2 (76)). – Valstybės žinios, 2000, Nr. 93–2912.

VŽ 2002: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl valstybinės lietuvių kalbos komisijos prie Lietuvos Respublikos Seimo 1992 m. balan-

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandara ir sintaksinė vartosena

95

džio 30 d. nutarimo Nr. 35 „Dėl firmų vardų“ pakeitimo“ (2002 m. birželio 27 d., Nr. 3 (83). – Valstybės žinios, 2002, Nr. 70–2955.

VŽ 2004: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl įmonių, įstaigų ir organizacijų simbolinių pavadinimų darymo taisyklių patvirtinimo“. – Valstybės žinios, 2004, Nr. 27–867.

VŽ 2006a: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas dėl privalomosios skyrybos taisyklių (2006 m. rugsėjo 28 d., Nr. N–2 (103)). – Valstybės žinios, 2006, Nr. 107–4084.

VŽ 2006b: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas dėl pasirenkamosios skyrybos taisyklių (2006 m. rugsėjo 28 d., Nr. N–3 (104)). – Valstybės žinios, 2006, Nr. 107–4085.

VŽ 2006c: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl Valstybinės lietuvių kalbos komisijos prie Lietuvos Respublikos Seimo 1996 m. gruodžio 19 d. nutarimo Nr. 58 „Dėl leidinio „Lietuvių kalbos rašyba ir skyryba“ pakeitimo“ (2006 m. rugsėjo 28 d., Nr. N–5 (106)). – Valstybės žinios, 2006, Nr. 107–4087.

VŽ 2007: Valstybinės lietuvių kalbos komisijos nutarimas „Dėl simbolinių pavadinimų linksniavimo“ (2007 m. balandžio 5 d., Nr. N–1 (110)). – Valstybės žinios, 2007, Nr. 42–1625.

Gauta 2011 11 02

SHORTENINGS: STRUCTURE AND SYNTACTIC PATTERNS OF USAGE

Summary

The paper sets out to examine shortenings in written language, which seems to be gaining importance but so far has hardly been researched. The notion is problematic; it tends to compete and overlap with similar terms, such as abbreviations, alphabetical shortenings, alphabetisms of titles and names, acronyms etc. In the present paper preference is given to shortenings, a largely acknowledged term by Lithuanian linguists. The notion includes three varieties: alphabetical shortenings, syllabic shortenings and mixed shortenings. The choice has been determined by the current usage patterns of shortenings, more precisely, by the tendencies identified in the language of economics.

The paper aims at identifying the structure and syntactic patterns of shortenings used in economic reviews published by the National Bank of the Republic of Lithuania. When analysing a large variety of shortenings in present-day Lithuanian and variation in their usage in sentences and longer texts, a number of

96

KALBOS KULTŪRA | 84

specific cases have been identified. They are not included in publications dealing with the language norm and should be discussed in reference to the norm. From this point of view, a number of shortenings which seem to be spreading in actual usage have not been given sufficient evaluation yet. They include numbers, words or even symbols; from the structural point of view, they should make a separate category of shortenings. The analysis of alphabetical or syllabic shortenings, the usage of which is mainly regulated by the language norm, has revealed that the issue has become rather problematic due to a rapid spread of non-Lithuanian shortenings. The so-called international shortenings, which are fairly difficult to categorise either as purely alphabetical or syllabic shortenings, reopen the discussion of the notions of alphabetical or syllabic shortenings and their boundaries. The above international shortenings also reveal important differences in their functioning in the text. A syntactic approach helps identify two varieties of shortenings: those which tend to be used with other words which grammatically agree with the shortening and those which require explanatory words. The latter type seems to be much closer to symbolic names than to alphabetical shortenings, which are introduced into the text for the purposes of language economy. The paper also discusses a possibility to introduce grammatical markers, which help discriminate between the two varieties of shortenings.

KEY WORDS: alphabetical shortenings, syllabic shortenings, mixed shortenings, abbreviations, syntactic relationship, explanatory word, symbolic name.

RAMUNĖ VASKELAITĖ

Lietuvos bankas

Gedimino pr. 6, LT-01103 Vilnius

[email protected]

R. VASKELAITĖ. Santrumpos: sandar ir sintaksinė vartosena

97