KALBA IR VISUOMENĖ

RITA MILIŪNAITĖ

Institutet för litauiska språket

LÄSKUNSKAPSPROBLEMET UR INTERNETGEMENSKAPENS OCH LÄRARNAS PERSPEKTIV

NYCKELORD: stavning, språkliga attityder, språkundervisning, kodifiering.

1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

Under de senaste åren har det börjat föras många offentliga diskussioner om samhällets läskunnighet – både i snäv bemärkelse, om förmågan att skriva felfritt (och läsa en nedskriven text), och om kulturell bildning (allmänbildning) i vidare bemärkelse, vilken också omfattar förmågan att skapa en text, känna igen den, förstå den och tolka den¹.

Blicken riktas först mot grundskolan: där läggs grunden för läskunnigheten, och därför borde varje person som har fullgjort grundskolan vara läs- och skrivkunnig. Tydliga tecken och de fortfarande ganska fåtaliga undersökningarna av den nuvarande litauiska stavningens tillstånd – eftersom sådana undersökningar saknas tvingas man, när ämnet behandlas, oftare förlita sig på åsikter och resonemang som publiceras i medierna – visar dock att det inte bara är elevernas läskunnighet som försämras: fenomenet sprider sig även till andra sociala grupper. I en intervju hävdar exempelvis filosofen Vytautas Ališauskas, lektor vid Vilnius universitet, att även om utbildning är allmänt utbredd, sjunker dess övergripande kvalitet, och att analfabeta studenter är ett av bevisen på detta (Jackevičius 2013):

¹Det finns också en ännu bredare förståelse av läskunnighet: förmågan att förstå och använda andra tillämpade teckensystem än språket, till exempel: datorlitteracitet (förmågan att använda en dator och tillämpningsprogramvara), ekonomisk litteracitet, matematisk litteracitet och så vidare.

192

KALBOS KULTŪRA | 86

Många studenter skriver i dag mycket svagt – de gör inte bara mängder av grammatiska fel, utan har också mycket svårt att uttrycka sina tankar i skrift. Och det är naturligt – trots allt kan de flesta människor inte göra anspråk på status som tillhörande den intellektuella eliten, oavsett om det gäller naturvetenskap eller humaniora.

Man kan bara precisera att det inte är nödvändigt att göra anspråk på att tillhöra den intellektuella eliten för att räknas som en skrivkunnig person. Och förändringarna i riktning mot ökad analfabetism i samhället är mycket tydliga. Till exempel redovisas följande resultat från diktamen som förstaårsstudenter vid Telšiai-fakulteten vid Žemaitija College skriver varje år (Rimkutė 2012: 13–14):

En jämförelse mellan diktamenskrivningar av personer som avslutade gymnasiet i år eller i fjol och dem som avslutade gymnasiet för mer än 12 år sedan visar en enorm skillnad: de förstnämnda gjorde i genomsnitt 22 fel när de skrev diktamen, de sistnämnda 9. Läs- och skrivkunnigheten har alltså försämrats nästan 2,5 gånger!

Situationen utvecklas så att till och med de som en gång hade tillägnat sig stavningsfärdigheter i skolan ibland erkänner att de börjar förlora dem. Ett särskilt problem är att litauiska barn som växer upp i emigrationen blir allt mer avlägsna från en miljö där litauiskt skriftspråk och talspråk används.

Det finns anledning till oro, eftersom analfabetism betraktas som ett hot mot samhällets utveckling: analfabeter kan inte vara fria och kreativa – de utgör en massa billig arbetskraft som är lätt att manipulera².

Problemet med läs- och skrivkunnighet framställs ibland som ett nästan olösligt problem. Som exempel säger Eglė Kanapinskienė, metodistlärare i litauiska vid Žiežmariai gymnasium, i en intervju (Jablonskaitė 2013):

Språkanvändning består av fyra delar: jag läser, skriver, lyssnar och talar. I datorspelens och internets brusålder blir det svårt att lyssna uppmärksamt, eftersom man inte kan koncentrera sig. Det är svårt att tala, eftersom ordförrådet är mycket begränsat. Det är komplicerat att skriva, eftersom vi inte kan reglerna och i praktiken inte tillämpar dem. Det är tråkigt att läsa, eftersom interaktiv underhållning överskuggar boken. En ond cirkel.

Efter att en tid ha legat i skuggan av andra utbildningsproblem har detta problem alltså nu uppmärksammats inte bara av specialister utan också av hela samhället. Frågan om läs- och skrivkunnighet har tagits upp på utbildnings- och forskningsministeriets nivå: efter en granskning av resultaten från det statliga studentexamensprovet i litauiska som modersmål åren 2009–2012

² Liknande processer pågår även i andra moderna samhällen (i Storbritannien har man till exempel uttryckt oro över att soldater i den brittiska armén blir allt sämre på att skriva och räkna), men en ingående behandling av dessa processer skulle överskrida artikelns omfång.

R. MILIŪNAITĖ. Raštingumo problema interneto bendruomenės ir mokytojų akimis

193

och uppgifter från internationella undersökningar av läs- och skrivkunnighet och läsförmåga utarbetades och godkändes en plan för åtgärder för att förbättra undervisningen i litauiska språket och kulturell läs- och skrivkunnighet 2013–2016.

Det finns visserligen också andra uppfattningar – att ett sådant problem inte existerar, att det blåses upp på konstgjord väg och att de som fastställer kriterierna för läs- och skrivkunnighet och över huvud taget språkets normer bär den största skulden (Vaicekauskienė 2013):

[...] varför drar man slutsatsen att var tredje elev i våra skolor är analfabet? Därför att läs- och skrivkunnighet bedöms enligt de nuvarande normerna för standardlitauiska, och normerna förstås ganska snävt och oflexibelt. [...] Om våra elever bedömdes enligt andra normstandarder skulle vi kanske säga att läs- och skrivkunnigheten ökar.

Men samhället självt, att döma av kommentarerna till liknande artiklar, är inte benäget att instämma i denna syn; den är möjligen till fördel för dem som försöker hitta en ursäkt för sin egen analfabetism.

Vad ligger bakom läs- och skrivkunnighetsproblemets uppkomst, vilka orsaker och faktorer får ett samhälle som kommunicerar alltmer med elektroniska hjälpmedel – och därmed tycks behöva vara dubbelt så läs- och skrivkunnigt – att inte kunna (eller vilja) följa de litauiska stavningsregler som hittills har varit obestridligt gällande? Artikeln utgår från den snävare och mest utbredda förståelsen av läs- och skrivkunnighet, som ibland också kallas funktionell, och undersöker hur internetgemenskapen ser på problemet: de språkliga attityder som framträdde i en diskussion på nätet 2013 sammanfattas. Dessutom redovisas resultaten från en enkät om läs- och skrivkunnighet i skolan, genomförd bland lärare i litauiska 2012. Undersökningen av dessa språkliga attityder är viktig när man söker konkreta sätt att minska analfabetismen genom att samla lärares, elevers föräldrars och hela det aktiva samhällets krafter.

2. INTERNETGEMENSKAPEN OM LÄS- OCH SKRIVKUNNIGHET

Den 7 maj 2012 publicerade nyhetsportalen delfi.lt journalisten Mindaugas Jackevičius artikel ”En generation analfabeter: på grund av fel måste till och med avhandlingar underkännas” (Jackevičius 2012). De tankar som framförs av lärare, universitetslärare och språkvetare är likartade: elevernas och studenternas läs- och skrivkunnighet minskar, och ”vid det bästa universitetet i Vilnius enligt olika rankningar, Vilnius universitet (VU), underkänns avhandlingar på grund av mängder av fel”. En av orsakerna till detta anges vara beslutet från 2002–2003 att i grundskolan undervisa i litauiska med metoder för undervisning i främmande språk, med tonvikt på språkets kommunikativa funktion.

194

KALBOS KULTŪRA | 86

undervisa i modersmålet enligt metoder för undervisning i främmande språk och därigenom betona språkets kommunikativa funktion. Dainora Eigminienė, expertlärare i litauiska vid Vilnius S:t Kristoforos gymnasium, hävdar:

[...] modersmålet är mycket mer än vilket inlärt främmande språk som helst, och det är inte bara till för att man ska kunna göra sig förstådd. Människan tänker naturligast på världen på sitt modersmål. Det är grunden för individens existens och en viktig del av identiteten. Därför måste dess roll ständigt begrundas. Tio år har gått och nu ser vi följderna av en sådan ”modern” undervisning. Därför måste man i grundskolan återgå till en systematisk språkundervisning i stället för dagens undervisning i lösryckta delar och segment, som bryter sönder systemet och bortser från kontinuiteten.³

Artikeln fick över 600 kommentarer. I dem bedömde portalens besökare utifrån sina egna erfarenheter det rådande läget när det gäller läs- och skrivkunnighet och resonerade kring orsakerna till att situationen uppstått. I kommentarerna⁴ beskrev Aistis Ignacio Savukynas, som skrev under med för- och efternamn, situationen så här:

Förresten, låt oss våga säga offentligt att det inte bara är elever och studenter som är analfabeter numera. Herregud, vad det har blivit gott om doktorer som skriver artiklar och till och med böcker utan att kunna skriva! Märkligt nog är det numera lättare att skrapa ihop flera examina från universitet runt om i världen... än att lära sig sitt modersmål. Därför förenklar vi skiljetecknen och väljer den lättaste vägen, eftersom det är ”för svårt” för analfabeter att lära sig dem! Tyvärr kunde vi knappast ha väntat oss något annat när inte ens författare på sociala medier längre ids använda versaler eller litauiska tecken...

Att göra allt så enkelt och snabbt som möjligt är ett kännetecken för dagens samhälle. Vissa kommentatorer beskriver människors ”likgiltighet” inför stavningen som en allmän slapphet:

Jag skulle tillägga: ett land av människor som är för lata för att skriva med litauiska tecken. Det är sorgligt att se – man har ett litauiskt tangentbord hemma men vill inte, eller är rädd för, att skriva med det. För alla som inte vill gör det ljuger. De är rädda för att visa sin analfabetism. De säger att de inte har något litauiskt tangentbord. [...] Jag tror att det också finns ett annat problem här – brist på noggrannhet och ansvar för det man gör.

³ Förresten, när man i slutet av 1900-talet började tala om nya undervisningsmetoder, bland annat ämnesintegration och vikten av textanalys i litauiskundervisningen, varnades det – men varningen förblev ohörd: ”Det är viktigt att en sådan fragmentarisk sammankoppling av enskilda språkdelar inte förstör helhetsbilden av språksystemet och att sådana fragmentariska samband i sig bildar ett metodiskt välgrundat system. Där ett system saknas hotar alltid kaos. [...] Textanalys döljer, vid sidan av alla sina fördelar, också en risk för att skapa en kaotisk syn på språket, kanske till och med en viss ytlighet, särskilt om analysen är primitiv och föga genomtänkt.” (se Akelaitis, Labutis 1995: 19, 21).

⁴ Kommentarernas språk (stavning, interpunktion och grammatik) har lätt korrigerats, samtidigt som författarnas stil har bevarats.

R. MILIŪNAITĖ. Raštingumo problema interneto bendruomenės ir mokytojų akimis 195

Den nihilistiska syn på olika politiska, ekonomiska och sociala processer i samhället som har brett ut sig offentligt under de senaste åren omfattar även språkfrågor. Därför anger internetkommentatorer negativa språkliga attityder i samhället, vilka hänger samman med den allmänna synen på staten, dess arv, nutid och framtid, som en av de viktiga orsakerna till bristande skrivkunnighet:

Den nuvarande generationen bryr sig inte längre om vare sig Litauen, dess språk eller dess historia och känner [...] ingen stolthet över att vara litauer. Den känner inte att vi är baltiska stammar som har levt här i årtusenden och förenats till en stat som fått namnet LITAUEN.

Enstaka kommentatorer säger att de inte ser någon mening med att lära sig litauiska, eftersom språket inte skulle vara något värde (”språket är bara ett kommunikationsmedel”), och att det kommer att försvinna tillsammans med folket när det går under (”litauiska är ett ursprungsfolksspråk, snart finns det inte längre”; ”vad är ett utdöende folks språk till för?”). Ungdomar knyter inte sin framtid till Litauen, och utomlands kommer de inte ens att behöva språket:

Vad ska man med litauiska till? Det finns ingen plats för litauer i Litauen, och i London räcker det med ett främmande språk i talspråklig form. Det litauiska språket går samma öde till mötes som nordamerikanska ursprungsbefolkningsspråk, eftersom andra människor kommer att bo på detta område. De kommer att visa sina mörkögda små barn träskulpturer av den bekymrade Kristus och berätta om den primitiva ursprungsbefolkningens kultur.

Som motvikt till sådana tankar framhåller andra kommentatorer att litauiska är ett av Europeiska unionens officiella språk och därför inte är sämre än andra språk, utan något man bara bör vara stolt över, ”särskilt eftersom ju färre litauer vi är kvar i världen, desto större prestige och exotism har det att kunna språket”.

De allmänna negativa attityderna måste förändras, och det är framför allt skolan som måste göra det. Lärare måste samla positiva exempel från sin omgivning på vikten av god skrivkunnighet (och sådana finns det verkligen) och i diskussioner med eleverna, i stället för att tråka ut dem med moralpredikningar, lägga fram lämpliga argument som motiverar studier av litauiska och dess stavning.

Kommentatorerna betonar också den ogynnsamma allmänna språkmiljön, där det blir allt svårare att lära sig ett korrekt språkbruk och att behålla sina språkkunskaper:

Förutsättningarna för att lära sig litauiska är betydligt svårare än för 20 år sedan, även för litauer som bor i Litauen: datorer och telefoner tvingar en helt enkelt att förvränga litauisk stavning, [...] skolan klarar inte längre av att hantera nya metoder mot bakgrund av alla nyheter. Föräldrarna borde ägna mer uppmärksamhet åt barnens modersmål. Men många av dem har begränsade möjligheter...

196

KALBOS KULTŪRA | 86

Enligt kommentatorerna främjas analfabetism av det dåliga, felaktiga språk som används i det offentliga rummet (”numera har till och med rubriker i artiklar fulla av fel blivit vardagsmat, och inte bara svårbegripliga skiljetecken- eller stilfel, utan grundläggande fel: i böjningar och i stavningen av nasala vokaler”):

I pressen är det bara fel, tv-programledarna talar någon slags obegriplig slang, böckerna är också fulla av grammatiska fel och stilfel, och politikernas språkbruk är under all kritik. De äldre översätter allt från ryska, medan de yngre bildar meningar enligt engelska metoder [...].

[...] så länge vi hör inte statsspråket utan någon sorts jargong i radio och tv, och Algis Greitais språk betraktas som förebild, kan vi glömma folkets läskunnighet...

I de granskade kommentarerna betraktas läsning som ett av de viktigaste villkoren för att fostra en läskunnig människa⁵, medan den nuvarande sociala och kulturella miljön inte uppmuntrar till läsning; därför kan den låga läsnivån betraktas som ännu en viktig orsak till analfabetism:

Varför läsa en bok när man kan se en film? När man läser böcker utvecklas ju det visuella minnet, och då kan man skriva ord utan fel även om man inte känner till stavningsreglerna. Varför skriva med litauiska tecken på internet eller i sms när texten ser mycket ”coolare” ut utan dem...

Problemet är att ungdomar inte läser böcker alls, och därför har de ingen möjlighet att berika sitt språk eller befästa exempel på korrekt skrivande i minnet.

Läsa, läsa, läsa och läsa en gång till – så fick vi lära oss. Då blir det lättare att uttrycka våra tankar och skriva utan fel. Vart tog diktamen och skrivövningarna vägen i skolorna?

Några kommentatorer – lärare och föräldrar till elever – skriver utifrån egen erfarenhet om olämplig utbildningspolitik (”utbildningsreformen har gjort sitt, nu ägnas få lektioner åt grammatik i gymnasieskolorna”; det viktigaste sägs vara att kunna förstå texter, medan man skriver få sammanhängande texter):

Hur skulle de kunna undgå att bli analfabeter när alla lektioner i skolan består av test, test, test, där man ska svara ja eller nej, eller ringa in en cirkel, markera plus eller minus – fruktansvärt,

⁵ Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) genomför vart tredje år den internationella undersökningen PISA av femtonåriga elevers färdigheter (Programme for International Student Assessment; år 2012 genomfördes den i Litauen av utbildnings- och vetenskapsministeriet, medan Nationella examenscentrumet ansvarade för genomförandet). Undersökningen visade att Litauen, när det gäller läsförmåga, låg statistiskt under genomsnittet bland de 65 undersökta länderna. Det konstaterades också att femtonåringar vars föräldrar läste böcker för dem under barndomen, särskilt under de första skolåren, är betydligt mer mottagliga för lärande, oberoende av deras sociala ställning (se Dukynaitė, Stundža 2013; Audenienė 2013).

R. MILIŪNAITĖ. Raštingumo problema interneto bendruomenės ir mokytojų akimis 197

och sätter multimedia främst, där barnen ser bilder, färdiga tabeller och texter, men skriver och skapar – lite.

Det nämns också att lärare ibland är inkompetenta; olämpliga metoder för undervisning i litauiska kritiseras, liksom kursplaner och läroböcker, och arbetsböckerna kallas ”förståndsmördare”⁶.

Enligt min mening bör man först slänga [...] alla arbetsböcker som kostar mycket men inte ger någon nytta alls. Vi måste återgå till skrivhäften, som för 20 år sedan och tidigare, då vi skrev allt för hand och inte dog av det; därför skriver vi fortfarande utan fel, eller åtminstone med färre fel än de nyutexaminerade. Nu vänder de bara blad och fyller i en bokstav i taget – vad kan de lära sig av det? Utbildningssystemet har sjunkit så lågt att det inte finns någonstans kvar att ta vägen.

När man skriver en uppsats tänker man, men när man besvarar testfrågor är det gissningar om rätt svar som avgör, inte kunskap. Eftersom uppsatser inte behöver analyseras är det ett stort problem att skriva ens en enkel text utan fel efter att ha gått ut högskolan. När priser i olika radio- och tv-tävlingar delas ut för gissningar i stället för rätt svar, behöver man inte heller studera.

Eftersom jag följer vad min son lär sig blir jag inte alls förvånad över resultaten, eftersom det nuvarande kursprogrammet i litauiska och de läroböcker och arbetsböcker som tagits fram efter det, för lågstadiet, är avsedda för att rita, klippa, klistra och så vidare, men inte för att skriva (nå, det finns en sida med en eller tre rader att fylla i, men inte mer). På lektionerna, såvitt jag har hört, ”genomför de olika projekt” för att förbättra kommunikationsförmågan och så vidare, men skriver inte alls. Jag framförde dessa synpunkter till läraren, som svarade att dagens barn skriver på datorn, där felen också rättas, så varför ska de lära sig att skriva...

En elev klagar över att studentexamen prövar fel kunskaper och färdigheter – inte dem som behövs i livet:

Titta på proven i litauiska för årskurs 10 och 12. Om det i årskurs 10 åtminstone finns lite grammatikuppgifter, finns det INGA ALLS i studentexamen.

⁶På liknande sätt bedöms även andra ämnens arbetsböcker som metodiskt olämpliga. Matematikläraren och experten Leonas Narkevičius vid Kaunas teknologiska universitets gymnasium har till exempel följande uppfattning: ”När läraren jämförde tidigare niondeklassares kunskaper med dagens, märkte han att de hade försämrats, och en del av skulden kan läggas på arbetsböckerna, på att avskrivning håller på att försvinna och på att barnen inte längre läser texten utan automatiskt fyller i bokstäver och siffror. ”Arbetsböckerna är nog det största problemet: fyll i den saknade bokstaven, siffrorna. En kollega med en son i första klass berättade att uppgiften står färdig i arbetsboken, till och med räkneoperationerna för addition eller subtraktion; man behöver bara välja siffror. Det finns inget problembaserat lärande.” (Audenienė 2013).

198

KALBOS KULTŪRA | 86

Visst, andra kommer att säga att man kan få 10 poäng för god grammatik i en uppsats. Men det är löjligt – av de 100 poäng man kan få på provet får man i bästa fall 10 poäng för grammatik!!! Och då bara i uppsatsen, där man själv kan konstruera meningar och, om man inte kan ett ord, helt enkelt byta ut det mot ett enklare ord. Jag skrev själv provet/proven i fjol och vet att den viktigaste delen av provet är att förstå texten. Att förstå det som författaren ibland inte själv förstår.

En annan orsak till analfabetism som många nämner är förknippad med användningen av informationsteknik:

Tangentbordet QWERTY, eller vad det nu kan vara – det lyfter ut de litauiska bokstäverna (med nasaler och längdmarkeringar) ur det gemensamma alfabetet, som om dessa bokstäver inte vore likvärdiga med de andra utan snarare ett slags tillägg som man också kan avstå från...

Vi måste öppet erkänna: vår brist på förståelse och förutseende när det gäller den skada som e-postprogram och tangentbord på datorer och mobiltelefoner, som inte är anpassade till litauiska, skulle orsaka, har under omkring 15 år vållat en hel generation unga människor svårreparerad skada:

DATORERNA bär den största skulden för att litauiskan har försämrats. Jag minns själv tydligt hur svårt det var att lära sig skriva UTAN litauiska bokstäver med de första datorerna och internet. Nu måste man vänja sig vid det motsatta, men titta på hur besvärligt det är när man hela tiden måste ställa in det litauiska tangentbordet, medan det engelska väljs automatiskt. Varför kan då inte våra högkvalificerade IT-specialister ordna det här? I Frankrike är det till exempel tvärtom – det franska tangentbordet aktiveras automatiskt...

[...] ju mer barnen skriver på datorn, desto mindre tänker de, eftersom datorn rättar felen eller visar dem, och därför arbetar hjärnan inte längre med korrekt stavning utan förtvinar. Ju mindre datoranvändning i skolorna, desto bättre blir situationen. Låt barnen skriva av texter ur böcker, fem sidor i veckan, utöver de andra uppgifterna, så kommer situationen att förbättras.

Ibland, utifrån studier av elektronisk kommunikation bland engelskspråkiga ungdomar, intar man en överdrivet optimistisk hållning och hävdar att ”att skriva meddelanden till och med har en positiv effekt på läsförmågan och den fonologiska medvetenheten” och att det viktigaste bara skulle vara att skilja mellan talets olika koder. Samtidigt medger man dock att litauiskan har särskilda ortografiska drag (se Nevinskaitė 2010: 282–283):

Å ena sidan skulle även för litauiskans användare meddelandeskrivande kunna ha en positiv effekt genom att främja ungdomars språkliga kreativitet och ge fler tillfällen att skriva. Men för litauiskan skulle andra aspekter ha störst betydelse (inte relevanta för engelskan-

R. MILIŪNAITĖ. Raštingumo problema interneto bendruomenės ir mokytojų akimis

199

(virtuella) stavningsdrag – att skriva bokstäver utan diakritiska tecken, vilket kan göra det svårare att skilja mellan korta och långa vokaler och leda till att stavningsregler glöms bort.

Samma stavningsproblem, som uppstår till följd av informationsteknikens påverkan, drabbar även andra språk med särskilda skrivtecken (se Wells 2000: 249–272). Våra närmaste grannar, polackerna, reagerar till exempel aktivt på detta på statlig myndighetsnivå⁷:

Experter på polska inledde en kampanj för att uppmana till att bevara det komplicerade stavningssystemet med alla dess diakritiska tecken och hävdade att många på grund av IT [...]-trycket avstår från nosaler, punkter och krokar.

Initiativet, som på torsdagen lanserades av den statliga polska språknämnden, är en del av evenemangen under UNESCO:s modersmålsdag. Kampanjens titel ”Język polski jest ą-ę” (Det polska språket är ”an” och ”en”), som är svår att återge med ett vanligt datortangentbord utan polska tecken, är en sarkastisk påminnelse om att alla tecken som gör det möjligt att förstå en text korrekt är viktiga i stavningen. Utan dem förlorar texten en del av sin betydelse och skulle läsas fel. Enligt lingvisten Jerzy Bralczyk är diakritiska tecken visuella kännetecken som hjälper läsaren att känna igen polska texter. Han tillade att dessa tecken har en egen betydelse och berikar språket.

Vi utbyter information inte bara muntligt och skriftligt – en stor mängd flödar genom digitala kanaler, och i den elektroniska miljön kommunicerar man på många mer varierade sätt, vilka kan undersökas med olika metoder, bland annat ”grammatik för visuell design” (se Liubininė 2012: 74 och där anförd litteratur):

[...] i de nya mediernas språk är skriftlig kommunikation bara ett av många sätt att uttrycka en tanke. Allt oftare delar användarna icke-verbal information som förmedlas genom hypertextlänkar och kommunicerar med varandra genom att utbyta videor och musikupptagningar; de ersätter textkommentarer med grafiska tecken.

Människan måste alltså också vara digitalt bildad – förstå hur man hanterar digitala verktyg och tar emot och förmedlar information inte bara med ord utan också med andra medel: stillbilder och rörliga bilder, ljudsignaler. Den verbala kommunikationen förblir dock utan tvekan viktig, eftersom en mycket större andel av kommunikationen i den virtuella miljön än under tiden före internet sker skriftligen.

⁷

Se: Polska lingvister förespråkar bevarandet av det komplicerade stavningssystemet – www.alfa.lt, 2013 02 21. Tillgänglig på internet <http://www.alfa.lt/straipsnis/15081716/Lenkijos.kalbininkai.pasisako.uz.sudetingos.rasybos.sistemos.issaugojima=2013-02-21_15-52>.

200

KALBOS KULTŪRA | 86

Vilken lösning ser kommentatorerna på det litauiska internet för att förbättra läs- och skrivkunnigheten?

En tanke som kommentatorerna ofta för fram är att litauisk stavning är alltför svår, att den är svår att lära sig och därför borde förenklas:

Vad är språk? Det är ett medel för att överföra information muntligt eller skriftligt. Och framför allt måste det vara BEKVÄMT, enkelt och begripligt. Om språket är otympligt, fullt av [...] obegripliga och ytterst svåra regler – då åt helvete med ett sådant språk! Det måste förbättras, ändras och förenklas, inte kräva att alla ska ha pluggat in det från a till ö! Språket tjänar människorna, inte människorna språket!

Det är symtomatiskt att det framför allt är stavningen av nasalerade vokaler och diakritiska tecken som stör kommentatorer med en så primitiv förståelse av språkets funktion – dessa färdigheter har de redan försvagat eller förlorat i elektronisk kommunikation:

Till att börja med borde man avskaffa bokstäverna med nasaltecken (låt oss vara fattiga men ärliga – de är helt onödiga) och bokstäverna med hakar ovanpå.

Och vad behövs de där nasaltecknen till? Än i dag förstår jag inte – jag kunde aldrig litauiska särskilt bra, och det hindrade mig inte från att driva affärer i livet.

Andra kommentatorer motsätter sig en sådan förenkling av språket:

Hur skulle man då förenkla matematiken, fysiken eller kemin? Formler och lagar kan man inte förenkla där, man måste lära sig dem. Detsamma gäller språket.

Du köper en ny, elektronikspäckad bil, och bruksanvisningen är skriven på ett så ”förenklat” språk – skulle du bli särskilt glad? Och hur länge skulle du vara glad över ett läkarrecept skrivet på ett ”förenklat” språk?

Det finns ett ansvarsfullt och seriöst förhållningssätt till läs- och skrivkunnighet i samhället, men positiva exempel lyfts fram offentligt endast i enstaka fall:

På vårt företag får en ny jobbsökande först skriva diktamen på nivå med årskurs 7. Om hen klarar den får hen gå vidare till ett samtal. Vi har aldrig missbedömt någon. Kanske har något geni med bristande skrivkunnighet slunkit igenom, men statistiskt sett är den som är skrivkunnig också ordentlig på andra områden, även rent yrkesmässigt. Det finns säkert andra indikatorer, men språkkultur är den enklaste och mest tillförlitliga. Jag har svårt att föreställa mig att en normal människa med sunt förnuft skulle ha problem med att lära sig ett språk, i synnerhet sitt modersmål.

Av kommentarerna till artiklarna som diskuterats framgår att samhället bryr sig om läs- och skrivkunnighet, och att kommentatorerna bedömer den rådande situationen ur olika perspektiv,

R. MILIŪNAITĖ. Raštingumo problema interneto bendruomenės ir mokytojų akimis 201

anger många orsaker till den försämrade läs- och skrivkunnigheten; kommentarerna som helhet belyser alltså tämligen väl internetgemenskapens allmänna inställning till läs- och skrivkunnighet.

3. RESULTAT AV ENKÄTEN OM PROBLEM MED LÄS- OCH SKRIVKUNNIGHET I SKOLAN BLAND LÄRARE I LITAUISKA

Lärare i litauiska är bäst lämpade att bedöma läs- och skrivkunnighetens situation i skolorna, och de som har arbetat längre kan också jämföra tidigare och nuvarande elevers förmågor. Mot denna bakgrund genomfördes en enkät bland lärare i litauiska vid Litauiska språkinstitutet innan man började skapa en ny del av det pedagogiska datorspelet ”Kieti riešutėliai”⁸, avsedd att befästa stavningsfärdigheter. 120 svar på enkätens⁹ åtta frågor inkom från 95 skolor av olika slag i Litauen (en lista över dem finns på den angivna webbplatsen), där lärarna undervisar elever i olika åldrar och med olika nationaliteter. Det bör framhållas att enkätens sammanhang gjorde det entydigt för lärarna, när de besvarade frågorna, att det handlade om skriftliga arbeten som elever utför i skolan och hemma i samband med studierna, inte om deras skriftliga kommunikation på fritiden. De angivna tecknen på elevernas bristande läs- och skrivkunnighet återspeglar således den officiella stavningssituationen i skolan. Även om denna enkät inte kan anses vara särskilt representativ, var svaren på frågorna av kvalitativ art utförliga (de svarande ombads att illustrera påståendena med konkreta exempel) och belyste olika aspekter av problemet med läs- och skrivkunnighet.

Svar på tre av enkätens frågor har redan gåtts igenom och sammanställts statistiskt i Saulius Vasiliauskas artikel (Vasiliauskas 2013: 27–31)¹⁰, medan vi här,

⁸ Spelet ”Tadas Blinda. Kirčiavimas”, som skapades 2007 i denna serie, gavs ut på CD. Se vidare <http://www.kalbosnamai.lt/index.php?option=com_content&task=view&id=22&Itemid=36>.

⁹ Enkäten publicerades på Litauiska språkinstitutets webbplats ”Kalbos namai” på adressen: <http://www.kalbosnamai.lt/index.php?option=com_content&task=view&id=143&Itemid=69>.

¹⁰ Svaren på följande enkätfrågor behandlas: 1) Skulle ni kunna ge en sammanfattande bedömning av era elevers stavningsfärdigheter? 2) Skiljer sig stavfelen åt beroende på elevernas ålder? Hur? 3) Använder ni några undervisningshjälpmedel inom informationsteknik (interaktiva test, datorspel och liknande) för att lära ut stavning? Om ja, vilka?

202

KALBOS KULTŪRA | 86

När orsakerna till bristande läs- och skrivkunnighet undersöks är lärarnas åsikter viktiga; de framkommer i svaren på följande enkätfrågor¹¹:

Vilka är de vanligaste stavfelen som era elever gör?

Vilka stavningsregler har eleverna svårast att lära sig? Varför?

Skulle ni ändra några stavningsregler? Om ja, ange vilka regler ni skulle ändra, varför och hur.

Efter att ha analyserat lärarnas svar kan orsakerna till elevernas bristande läs- och skrivkunnighet sammanfattas enligt följande:

1) stavningsreglerna är komplicerade eller för många: eleverna klarar inte av att förstå dem alla;

2) eleverna har ingenstans att lyssna på ett uttalsideal och saknar ett korrekt inre uttal, vilket leder till ett tydligt glapp mellan deras uttal och stavningsnormerna;

3) eleverna uppfattar inte språket som ett system:

a) de känner inte igen ordled och ordklasser (detta är särskilt viktigt för att fastställa den morfologiska grunden för ordformer, som stavningsreglerna bygger på, jfr: šąla – šąlant, šąlanti; šalti – sušalsiąs);

b) kan inte hitta besläktade ord som stöd för stavningsreglerna (t.ex.: ręsti och rąstas; tęsti, tąsa och tęsti);

4) eleverna har ett alltför begränsat ordförråd:

a) uppfattar inte skillnaden mellan ordens betydelser (t.ex.: gurkti och gurgti, lįsti och lysti);

b) blandar ihop ord som liknar varandra men stavas olika (t.ex. mąslus och masalas).

Utifrån svaren på de ovannämnda frågorna upprättades en lista över de stavningsmoment som eleverna har svårast att klara av. Den kom till nytta när uppgifter och konkreta exempel valdes ut till stavningsspelet som höll på att utarbetas.

På frågan om de skulle ändra stavningsreglerna svarade knappt en tredjedel (29 procent), det vill säga 35 av de lärare som deltog i enkäten, att de skulle vara benägna att ändra vissa stavningsregler i större eller mindre utsträckning. Det innebär att man kan

¹¹ Lärarnas svar på frågan Märker ni att vanor och trender som uppstår till följd av informationsteknik (mobiltelefoner, datorer) påverkar elevernas stavning? Om ja, hur yttrar sig denna påverkan? förtjänar särskild uppmärksamhet (och en egen artikel). De visar hur lärarna ser på IT:s påverkan på elevernas läs- och skrivkunnighet – närmare bestämt hur denna påverkan tar sig uttryck. Kort sagt förknippar många lärare (87,5 procent) just den bristande läs- och skrivkunnigheten med den utbredda skriftliga kommunikationen i elektroniska medier, som är slarvig och präglad av slang. Statistiken för olika åldersgrupper bland eleverna skulle förmodligen skilja sig något åt.

R. MILIŪNAITĖ. Raštingumo problema interneto bendruomenės ir mokytojų akimis

203

dra slutsatsen att olämpliga stavningsregler är en av de orsaker till bristande läs- och skrivkunnighet som anges indirekt. Vilka regler och stavningsfall handlar det om? Eftersom lärarna angav svårigheter och regler i fråga om stavning i fri form har svaren i tabellen sammanförts och systematiserats, och de exempel som valts ut från enkätsvaren är de mest typiska och oftast återkommande.

TABELL. Stavningsregler som enligt lärarna bör ändras och argument för ändring

Stavningsfall¹²

Argument för ändring¹³

1.

Stavning av nasala vokaler (generellt)

1) [...] Jag skulle minska antalet regler, så att eleverna genom att skapa ett system skulle kunna lära sig tre regler. Till exempel en regel för när en nasal vokal skrivs i stammen, en annan för när den skrivs i ändelsen och en tredje för ord med stavning som måste memoreras (ąsa, Kęstutis, žąsis m.fl.). 2) Jag skulle avskaffa skrivningen av nasala vokaler i ordstammen. Om ljudet uttalas exakt likadant i orden kasa och kasnis, vad är då poängen med att markera dem med olika bokstäver? 3) [Man skulle föreslå att ändra] normerna för sällsynta ålderdomliga ord där nasala vokaler skrivs i stammen av historiska stavningsskäl. 4) Avskaffa undantag och stavningsregler som bara gäller ett fåtal ord.

2.

Stavning av nasala vokaler i stammen hos verb i presens och former som bildats av dem

1) Det är bara de starkare eleverna som tillämpar denna stavningsregel väl; alla andra skriver antingen inte en enda nasal vokal eller skriver ą i alla tempus om de bara hör en lång vokal (šąla, bąla, bet nubalęs). 2) Det är svårt att förklara för eleverna varför [en nasal vokal behövs] endast i presens. När de skriver tar de inte hänsyn till tempusformerna. 3) Vi lär oss utantill verb som bara har nasala vokaler i presens. Det tar mycket tid och möda; jag skulle föreslå att förenkla stavningen – skriva utan nasala vokaler. I andra fall, till exempel kęsti, siųsti, lįsti, grįžti, skulle jag föreslå att man behåller den traditionella stavningen.

¹² Fallen anges i den ordning de nämns i lärarnas svar, från flest till färst omnämnanden. Det andra och delvis det fjärde fallet ingår, sett till vad de gäller, i det första, men lärarna nämnde dem separat; detta visar att stavningen av nasala vokaler, särskilt i verbstammar, orsakar de största svårigheterna för eleverna.

¹³ Argumenten återges så som de formulerades i lärarnas svar (alla svar var inte underbyggda med argument).

204

KALBOS KULTŪRA | 86

Stavningsfall

Argument för ändringar

4) Här växlar ingenting, och eleverna har svårt att förklara det med argument; sedan återkommer allt detta i stavningen av particip och gerundier: šąla – šaląs, šalanti, šąlant och šalo – šalęs, šalusi, šalus. Vad är skillnaden? Det är inte gražinti (göra vacker) och grąžinti (återbetala en skuld). Här kan man åtminstone övertygande förklara varför nasaltecknet behövs.

3.

Särskrivning och sammanskrivning av partiklar

1) Enklare regler, så att det inte blir så många fall. 2) Kurgi skulle jag skriva som kas gi, eftersom kur kan uppfattas som lokativformen av kas, som böjs. 3) Många elever lär sig inte ens reglerna för stavning av partiklarna ne, gi när de lämnar skolan. 4) Barnen måste ”plugga in det utantill”.

4.

Rotvokalen i verb och deras avledda former när a eller e växlar med e

Jag skulle ändra stavningen av orden graso, gresia; drasko, dreskia. Väldigt många elever skriver verkligen fel när de skriver dessa eller besläktade ord (atgrasus, grasinimas), även när rotvokalen är kort.

5.

Rotvokalen i verbens tredje person futurum

Jag försökte förenkla [...] förkortningen av vokaler i tredje person futurums stam. Stavningen är komplicerad och påverkar inte ordens betydelse särskilt mycket.

6.

Vokalväxling i verbstammen

Jag skulle göra det enhetligt, eftersom eleverna verkligen inte har något annat val än att lära sig utantill (įgristi, įgrysta, įgriso).

7.

Stavningen av konsonanten j

1) Jag ser många problem med stavningen av ord med j: i litauiska ord måste man skriva j, medan vi uttalar det i internationella ord men inte skriver det. Duktiga elever lär sig det utantill och kan det, men för den som har svårt … Alltså skulle jag göra regeln enhetlig. 2) Göra stavningen av j enklare. Milijonas med j, stadionas utan j? Varför? Hur ska man förklara det? I läroböckerna står det att milijonas är ett gammalt ord, men stadionas inte? I ordet herojiškas ska man skriva j, men i heroizmas behövs det inte på grund av suffixens ursprung; många kan inte skilja på vilket suffix som är litauiskt! Det enda som återstår är att ”plugga in det utantill” och sedan glömma det.

R. MILIŪNAITĖ. Raštingumo problema interneto bendruomenės ir mokytojų akimis

205

Stavningsfall

Argument för ändringen

8.

Stavning av vokalerna a, e efter j

Jag skulle harmonisera stavningen av javai, jazminai, ajerai, jerubė, deja, beje efter j.

9.

Nasaltecken i de bestämda formens ändelser

Jag skulle förenkla eller avskaffa […] reglerna för stavning av ändelser i bestämda former (där nasaltecknen fördubblas).

10.

Versaler och gemener

Förmodligen skulle jag förenkla reglerna för användning av versaler. Det finns verkligen alldeles för många och de är alltför komplicerade att tillämpa (särskilt för elever i de lägre årskurserna).

11.

Stavning av främmande namn

Jag skulle bara ändra stavningen av förnamn och efternamn från andra folk. Jag tycker att vi bör skriva dem så som vi uttalar dem, som förr, för när vi ser dem skrivna på originalspråket vet vi inte hur de ska läsas.

12.

Enskilda fall

Baikštus och baugštus. Sujudo – sąjūdis; patvino – potvynis, men varför har nusmuko – nuosmukis ett kort u?

Av de sammanlagt 35 lärare som skulle kunna tänka sig att ändra stavningsreglerna åtminstone något anger två tredjedelar stavningen av nasalbokstäver – både som ett generellt problem och i några av dess mest komplicerade fall (särskilt i verbens presensstammar). Således skulle 15,8 procent av de tillfrågade lärarna vilja ändra stavningen av nasalbokstäver åtminstone delvis.

Några lärare anser att reglerna inte behöver ändras, möjligen med undantag för ett par mindre fall:

Jag tycker att reglerna bygger på ett genomtänkt språksystem. Att kunna dem innebär alltså att ha gott minne och vara bildad. Jag föreslår inga ändringar, förutom att man skulle kunna se över stavningen av partiklar tillsammans och var för sig.

[…] Jag skulle inte ändra de historiska nasaltecknen i stavningen, jag skulle inte ”ljuga” om vårt gamla språk: om ąžuolas förlorar sitt nasaltecken, blir även de som kallas så till alar.

Två lärare föreslog att man inte skulle ändra reglerna, utan i vissa fall liberalisera bedömningsnormerna, det vill säga att inte betrakta allt som stavfel:

Jag skulle ändra normerna för bedömning av diktamen till elevernas fördel. Jag ser verkligen inget större fel i att ett barn blandar ihop tempusformer och skriver susąlęs. Jag sänker inte betyget för det.

Det skulle vara svårt för mig att ändra dem, om inte genom att liberalisera dem och inte bry sig om var eleven har skrivit den lilla partikeln gi och så vidare.

206

KALBOS KULTŪRA | 86

Lärarnas kanske vanligaste önskemål är att harmonisera och förenkla stavningen i vissa fall och minska antalet undantag. Lärarnas argument visar dock att de själva inte alltid har förstått stavningssystemet fullt ut; ibland ser de bara enskilda former och inser inte sambanden mellan dem. Man bör skilja mellan fall där stavningen är en fråga om överenskommelse (till exempel stora och små bokstäver samt sär- och sammanskrivning av ord – här finns det verkligen sådant som bör ses över) och fall där stavningsnormerna bestäms av språkets system.

Det är enklare att ändra överenskomna normer om förfarandet för ändringen är väl genomtänkt. Men om man till exempel avskaffade de nasala vokalerna i presensverbens stammar skulle uttalet av dessa former först och främst rubbas, eftersom avsaknaden av en nasal vokalbokstav visar att a, e ska uttalas kort i en obetonad stavelse. Man bör inte förbise att vokallängden i presens i denna verbgrupp är ursprunglig (det vill säga att den bevaras även i obetonade stavelser) och att de nasala bokstäverna återspeglar utvecklingen av det litauiska språkets ljudsystem. Även om det i dagens litauiska språkbruk finns en tydlig tendens att förkorta långa vokaler i obetonade stavelser, åtminstone till halvlånga (detta är inte kodifierat som en norm för standardspråkets uttal), är det svårt att säga hur utbrett det är att förkorta den tidigare nasala vokalen i en obetonad stavelse, till exempel [šalù], eftersom det saknas mer omfattande undersökningar. Åtminstone en del människor uttalar fortfarande sådana vokaler som långa eller åtminstone halvlånga. Om de nasala vokalerna avskaffades skulle även betoningen i dessa former rubbas, särskilt i former med prefix, jfr: šąla, šàlù – nešąla, nešàlù, *šàla, šàlù – *nèšala, nèšalu (som kãla, kalù – nèkala, nèkalu); bãla – išbãla, *bãla – *išbala (som mãla – išmala). Själva dessa verb skulle då behöva övergå till en annan konjugationstyp, vilket skulle leda till förändringar i den grammatiska strukturen: šąla – šalo → šala – šalė (som kala – kalė) → nešala – nešalė. Stavningen av formerna i denna verbgrupp bör inte göras till ett stort problem, eftersom det finns få sådana verb som används aktivt, och presensformerna är ännu ovanligare i bruk. För skolans behov skulle det räcka att räkna upp högst 10–11 av dem, eller ännu färre (för 40 år sedan undervisade man ungefär enligt följande ordning: šąla, bąla, sala; gęsta, glęžta, mažta; šąšta, tęžta, tręšta; klęra, gvėra), utan att belasta eleverna med övningar i stavning av specialkonstruerade och artificiella exempel¹⁴.

¹⁴ För fler motargument mot att ändra stavningen av nasala vokaler, se informationen från Litauens statliga språkkommission om slutsatserna från arbetsgruppen som tillsattes för att se över stavningsreglerna: ”Stavningen av šala, bala, gesta, mažta... har diskuterats”, 2008 05 27. Tillgänglig på internet: <http://www.vlkk.lt/lit/naujienos/naujiena.1068.htm>.

R. MILIŪNAITĖ. Raštingumo problema interneto bendruomenės ir mokytojų akimis

207

I en sak har lärarna helt rätt när de säger att de som utformar skoluppgifter ibland roar sig alltför mycket med att ta med arkaiska, föråldrade och irrelevanta ord eller former med ovanlig stavning: krešta, tevas, blęsti och liknande. Sådana ord och deras stavning bör reserveras för olympiader och frågesporter, inte presenteras som något som ska läras in för den dagliga språkanvändningen.

SLUTSATSER

1. En undersökning av internetgemenskapens språkliga attityder och lärarnas syn på läs- och skrivkunnighetsproblem blottlägger de viktigaste orsakerna till analfabetism, både yttre – sådana som växer fram i samhället – och inre – sådana som uppstår inom utbildningssystemet:

a) negativa språkliga attityder i samhället,

b) en ogynnsam språkmiljö,

c) informationsteknikens negativa påverkan,

d) en ogenomtänkt utbildningspolitik och bristfällig metodik för undervisning i litauiska.

Ingen av dessa orsaker bör ges alltför stor betydelse, men de pekar ut de områden som kräver störst uppmärksamhet på statlig nivå och inom utbildningspolitiken.

2. Lärarnas svar på enkätfrågorna som behandlas i artikeln visar att orsakerna till bristande läs- och skrivkunnighet långt ifrån enbart kan kopplas till den negativa påverkan från informationstekniken, som oftast lyfts fram. Även om det finns ett direkt samband mellan användningen av elektroniska kommunikationsmedel (mobiltelefoner samt tangentbord på datorer och surfplattor) och vissa stavningsproblem (till exempel att utelämna nasala vokaler och andra diakritiska tecken), orsakas många stavningssvårigheter för eleverna av mängden regler och undantag, och framför allt av oförmågan att förstå språkets system.

3. Lärarnas synpunkter på ändring eller precisering av vissa stavningsregler bör bedömas kritiskt och beaktas vid överväganden om stavningsnormer och deras kodifiering, liksom vid utarbetandet av läromedel och förbättringen av metoderna för stavningsundervisning.

4. Det är nödvändigt att sträva efter att de ljudbaserade läromedel som används i skolorna (inlästa litterära verk, utbildningsfilmer, pedagogiska spel osv.) följer normen för uttal i standardlitauiska. Därför behövs forskning inom detta område för att klarlägga den rådande situationen.

208

KALBOS KULTŪRA | 86

5. Litauisklärare behöver ämnesspecifikt stöd från stavningsexperter och ett ömsesidigt samarbete grundat på grundliga undersökningar av elevernas läs- och skrivkunnighet och förändringarna i den.

LITERATŪRA

Akelaitis G., Labutis V. 1995: Apie integraciją, teksto analizę ir lietuvių kalbą mokykloje. – Gimtoji kalba 8–9, 18–21.

Audenienė R. 2013: Prasti penkiolikamečių moksleivių pasiekimai ar nepatikimi juos atskleidžiantys tyrimai? – www.alfa.lt, gruodžio 14 d. Prieiga per internetą: <http://www.alfa.lt/straipsnis/15168588/Prasti.penkili-kameciu.moksleiviu.pasiekimai.ar.nepatikimi.juos.atskleidziantys.tyrimai.=2013-12-14_13-49>.

Dukynaitė R., Stundža M. 2013: OECD PISA rezultatų pristatymas. Prieiga per internetą: <http://www.smm.lt/uploads/lawacts/docs/598_cda4378e649b22e73413af209144d0d1.pdf>. (Žiūrėta 2013 12 20.)

Jablonskaitė D. 2013: Lietuvoje neliko vidutiniškai rašančių vaikų – arba puikiai, arba gausybė klaidų. – www.15 min.lt, balandžio 1 d. Prieiga per internetą: <http://www.15min.lt/naujiena/ziniosgyvai/interviu/lietuvoje-neliko-vidutiniskai-rasanciu-vaiku-arba-puikiai-arba-gausybe-klaidu-599-321144>.

Jackevičius M. 2012: Beraščių karta: dėl klaidų jau tenka atmesti ir disertacijas. – www.delfi.lt, gegužės 7 d. Prieiga per internetą: <http://www.delfi.lt/news/daily/education/berasiu-karta-del-klaidu-jau-tenka-atmesti-ir-disertacijas.d?id=58666579&com=1&s=1>.

Jackevičius M. 2013: Pasiklydę „Google“: kuri karta buvo protingiausia. – www.delfi.lt, gruodžio 29 d. Prieiga per internetą: <http://www.delfi.lt/news/daily/education/pasiklyde-google-kuri-karta-buvo-protingiausia.d?id=63432888#ixzz2pudgf5pu>.

Liubinienė V. 2012: Naujųjų medijų kalbos komponentai, kontekstai ir vartotojai. – Kalbų studijos 21, 74–83. Prieiga per internetą: <http://www.kalbos.lt/zurnalai/21_numeris/10.pdf>.

Nevinskaitė L. 2010: Trumpųjų žinučių rašybos bruožai. – Kalbos kultūra 83, 275–296.

Rimkutė A. 2012: Kolegijos pirmakursių raštingumas: gal lietuvių kalbai nereikalingos nosinės raidės? – Gimtoji kalba 12, 13–17.

Vaicekauskienė L. 2013: Jaunimo raštingumas mažėja? Nedarykime stabo iš lietuvių kalbos. – www.delfi.lt, balandžio 17 d. Prieiga per internetą: <http://www.delfi.lt/news/ringas/lit/lvaicekauskiene-jaunimo-rastingumas-mazeja-nedarykime-stabo-is-lietuviu-kalbos.d?id=61155115>.

R. MILIŪNAITĖ. Raštingumo problema interneto bendruomenės ir mokytojų akimis

209

V a s i l i a u s k a s S. 2013: Ar mokytojai patenkinti savo mokinių raštingumu? – Gimtasis žodis 1, 27–31.

W e l l s J. C. 2000: Orthographic diacritics and multilingual computing. – Language Problems and Language Planning, Vol. 24, No. 3, 249–272. Prieiga per internetą: <http://www.phon.ucl.ac.uk/home/wells/dia/diacritics-revised.htm>. (Žiūrėta 2013 12 09.)

Gauta 2013 12 09 Priimta 2013 12 20

PROBLEM OF LITERACY IN THE EYES OF THE INTERNET COMMUNITY AND TEACHERS

S u m m a r y

The article addresses the approach of the society towards the problem of literacy, which has lately been actively discussed by spelling specialists and in the public domain. Such problems are especially common in those languages which have a greater or lesser number of characters of different type in comparison to the English language dominating online.

The survey of language attitudes of the Internet community and the approach of teachers towards the problems of literacy (based on the comments of online articles and the survey of Lithuanian language teachers) reveals the principal external reasons of illiteracy developing in society as well as internal reasons of illiteracy evolving in the system of education: 1) negative language attitudes in society, 2) unfavourable linguistic environment, 3) negative impact of information technologies, 4) inconsiderate education policy and faulty methodology of Lithuanian language teaching. None of the above reasons should be considered absolute; nevertheless, they indicate the areas requiring most attention at the level of the state and its education policy.

The answers of teachers to the questions of the questionnaire analysed in the article show that the reasons of illiteracy cannot be associated solely with the negative impact of information technologies, which get into the centre of attention these days. Even though there is a direct correlation between the use of electronic communications (mobile phones, computer and tablet keyboards) and certain spelling difficulties (for example, omission of nasal letters and other diacritical signs), a lot of difficulties of spelling faced by pupils derive from the abundance of rules and exceptions and, most importantly, the inability to comprehend the language system.

210

KALBOS KULTŪRA | 86

The considerations of teachers regarding the change or correction of certain spelling rules presented in the article should be evaluated critically and taken into account in the consideration of spelling norms and their codification as well as in the development of teaching aids and the improvement of the methodology for the teaching of spelling. The considerations of Lithuanian language teachers on illiteracy, its causes and specific manifestations in pupils’ written works show that teachers themselves are in need of professional assistance of spelling specialists and mutual cooperation based on in-depth studies of the situation of pupils’ literacy and its changes.

KEYWORDS: orthography, language attitudes, language acquisition, codification.

RITA MILIŪNAITĖ

Lietuvių kalbos institutas

Petro Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

R. MILIŪNAITĖ. Raštingumo problema interneto bendruomenės ir mokytojų akimis

211