LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, IV

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

OM SAMMANSATTA INKOATIVA VERBFORMER

N. ŠLIŽIENĖ

De sammansatta inkoativa verbformerna i litauiska bildas av böjda former av hjälpverbet būti och presensparticipet av ett verb med självständig lexikal betydelse tillsammans med partikeln be-, t.ex.: buvau beeinąs, būsiu beeinąs, būčiau beeinąs, būk beeinęs¹.

Betydelsen hos de sammansatta inkoativa formerna är inte enhetlig. Termen inkoativa former antyder att de borde beteckna början på en handling, men denna betydelse har endast de inkoativa formerna av preteritum. De uttrycker en förfluten handling som avbröts av en annan handling eller företeelse så snart den hade börjat, t.ex.:

”När herrn på sommaren inte ens låter fotgängare gå över sin åker …” — buvo beužmetęs hade Smalinis nästan kastat sig över Puodžiūnas, men Giedraitis knuffade honom åter i sidan, och han tystnade mitt i meningen Vien V 217. Han hittade en bänk, och Monika hade redan buvo beišdedanti tagit fram äggen när polismannen kom fram och artigt sade att man inte fick äta här Cv VIII 71. Martynas hade buvo beištiesęs sträckt fram handen mot henne, men när han såg ett enda finger utsträckt gick han vidare, som om han inte hade lagt märke till Gaidienė Simon VK II 279.

Utöver betydelsen av att en handling börjar uttrycker de inkoativa preteritumformerna ibland en relativ varaktighet hos en förfluten handling. Denna varaktighet framgår när det av sammanhanget står klart att den handling som uttrycks av de inkoativa formerna pågick längre än någon annan samtidig handling, företeelse eller tidpunkt, även om dess objektiva varaktighet kan ha varit mycket kort. T.ex.:

Herr Tadas Kirla själv satt redan buvo užstalėje besėdįs med barnen vid bordet. Kirlas syster Marcelė hällde te i glasen stående vid väggen intill det andra lilla bordet, på vilket köksredskapen ångade Pt I 197. Han hade varit präst buvo būnęs sedan länge när han fick prästgården Šts. Den första tanken som dök upp i hans tröga huvud var att så fort som möjligt gömma hästarna. Žigos bröder höll redan på att buvo bekinką sela hästarna från vagnen som ännu inte hade lastats av Vencl III 231.

Även andra inkoativa former uttrycker relativ varaktighet. T.ex.: Matysi, jag būsiu kommer redan att bemiegąs när du kommer för att lägga mig Jb I 318. Jag beklagade i mitt hjärta att jag inte var Sankt Georg, būčiau bekremtąs då skulle jag ha gnagt på osten från änden Žem II 240. När vi kommer för att kalla på er, būkit jau bedirbą ska ni redan vara i färd med arbetet, så behöver vi inte ens ropa Jb I 314.

¹ Presenspassivparticip tillsammans med hjälpverbet būti bildar inte sammansatta inkoativa former.

67

Formerna för futurum inchoativum uttrycker emellertid oftast en underförstådd, förmodad framtida handling. Exempel:

Det börjar frysa, då blir det också frost från natten. Doktor Kamine hör någon stöna. ”Tänd bara lampan, det håller på att störta in”, tänker barnen för sig själva LzP I 367. I morgon blir det belvjanti, då får du tvätta dig Žem I 184.

Med enkla verbformer skulle vi säga: I morgon, ska du se, regnar det, då får du tvätta dig och så vidare.

Även om det endast är formerna av preteritum som har betydelsen av en handlings början, kallas ändå av tradition alla sammansatta former med presens aktiv particip, som har partikeln be-, för inchoativa former.

K. Jaunius var den förste som började kalla dessa former inchoativa och införde i den litauiska grammatiken paradigmet för inchoativt preteritum, benämnt försökets eller begynnandets presens (imperfectum de conatu)². Denna tradition fortsätter i J. Jablonskis grammatik från 1901, där man vid sidan av paradigmet också ger en beskrivning av betydelsen: ”den förflutna prövande tiden (t. praeteritum de conatu) betecknar en förfluten handling som inte inträffade, utan endast höll på att ske när en annan handling inträffade”³. I grammatiken från 1919 utformade J. Jablonskis redan ett fullständigt system, benämnt sammansatta inchoativa tempus⁴. Sedan dess återges det i alla litauiska grammatikor.

J. Jablonskis utvidgade begreppet inchoativa tempus genom att föra in former med samma bildning men olika betydelser i systemet och kalla dem ”tempus för en påbörjad, etablerad handling”⁵. I grammatiken från 1922, när han behandlade de enskilda inchoativa tempusen, hänförde han med rätta betydelsen av en handlings början endast till inchoativt preteritum⁶. Därmed kom termen inchoativa tempus att beteckna former som uttrycker inte bara en handlings början utan också en fortgående handling, till skillnad från termen perfektiva tempus, som betecknar former som uttrycker en fullbordad, avslutad handling.

Systemet av inchoativa tempus och modus är inte så fullständigt som J. Jablonskis har framställt det. Former av frekventativt preteritum och desiderativ modus tycks inte användas i språket. J. Jablonskis angav inte heller former av desiderativ modus, medan hans exempel på frekventativt preteritum återges i alla senare litauiska grammatikor. Varken i talspråket eller i skriftspråket har man hittills lyckats finna dessa former. Även imperativformerna används nästan inte alls. Mest utbredda är formerna av inchoativt preteritum; dessutom bör det påpekas att de används såväl av žemaiter som av aukštaiter, medan formerna av futurum och konditionalis, även om de har etablerat sig i standardspråket, används sällan och är typiska nästan uteslutande för talare av žemaitiska dialekter. Därför var det just formerna av inchoativt preteritum som först togs in i grammatiken.

² Se K. Явнисъ, Грамматика литовскаго языка, литовский оригиналъ, 201, Петроградъ, 1908—1916.

³ Se J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, 1, 103. Vilnius, 1957.

⁴ Se P. Kriaušaitis och Rygiškių Jonas, Lietuvių kalbos gramatika,131, Vilnius, 1919.

⁵ Se samma ställe, 131.

⁶ Se J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, 1, 426.

68

Systemet med sammansatta tempus har inte heller någon presensform. I dess ställe införde J. Jablonskis presensparticip aktivum med partikeln be-, som aldrig används tillsammans med presensformer av hjälpverbet būti, och som J. Jablonskis själv, liksom K. Jaunius, tidigare hade tolkat på ett annat sätt.

K. Jaunius betraktade detta particip som ett participialt predikat, använt för att uttrycka indirekt tal, t.ex.: sūnus beskaitąs, tėvas berašąs, dukte besiuvanti (vidi filium legere, patrem scribere, filiam suere)⁷. J. Jablonskis anslöt sig till samma uppfattning i grammatiken från 1901 och syntaxen från 1911⁸. I syntaxen skrev han: ”Participialt tal använder vi ofta också för oväntade, ibland liksom fördröjda iakttagelser, erfarenheter och andra slags påpekanden. Exempel: 1. Man hör bara (Saulytė) — någon beklabenąs vid dörren Ps. 2. Jag ser — en barfota pojke bestovis, som tycks belaukiąs något Als. 3. Efter tre dagar ser föräldrarna — en hel svärm ormar bešliaužiąs in på deras gård Ps.” och så vidare.⁹

J. Jablonskis påpekade med rätta att presensparticip aktivum med partikeln be- används i sådana fall och är karakteristiskt för den samogitiska dialekten. Östaukštaiter föredrar här opersonliga meningar med neutrumformen av presensparticip passivum, med vilken talaren ”liksom vill meddela att den upplysning han nu ger oss bara är en liten detalj som han själv nyligen lagt märke till eller som någon annan har gett honom”¹⁰. Samogiternas uttryck ”Kyburienės žinomas liežuvis, bet ir Rimšienė dantinga beesanti” (Žem) passar på vissa håll även för aukštaiter, men dessa kan också uttrycka det så här: ”Kyburienės žinomas liežuvis, bet ir Rimšienės dantingos besama¹¹.

J. Jablonskis beskrev detta fenomen som en av de många egenheterna i vårt ”berättande språk”.

Först i grammatiken från 1919 kallade J. Jablonskis, tydligen i syfte att skapa ett fullständigt system av sammansatta former, presensparticip aktivum med partikeln be- för sammansatt presens och anmärkte att det alltid sägs utan hjälpverb. Sedan dess har presensparadigm för sammansatt tempus tagits med i alla litauiska grammatiker, ibland till och med med hjälpverbet būti¹².

Eftersom participet med partikeln be- aldrig sägs tillsammans med presensformer av hjälpverbet būti, finns det ingen grund för att anta att de har utelämnats här. Detta bekräftas också av de tidigare nämnda motsvarande neutrumformerna av östaukštaiternas particip passivum, som likaså aldrig används tillsammans med hjälpverbets presensformer och fungerar som ett visst medel för participiellt uttryck av indirekt tal¹³.

⁷ Se K. Jaunius, anf. arb., 19.

⁸ Se J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, 1, 169, 465, 466, 527, 528.

⁹ Se samma ställe, 527, 528.

¹⁰ Se samma ställe, 465.

¹¹ Se samma ställe, 466 (jfr 528).

¹² Se J. Otrębski, Gramatyka języka litewskiego, 3, 278, Warszawa, 1956; J. Žiugžda, Lietuvių kalbos gramatika, 1, 186, Kaunas, 1960 (hjälpverbet skrivs inom parentes).

¹³ J. Jablonskis betraktar också redan dessa former som sammansatta i grammatikerna från 1919 och 1922.

69

Med sammansatta initialformer förbinds presens aktivt particip, som har partikeln be-¹⁴, med betydelsen av relativ varaktighet: handlingen pågår länge i förhållande till en annan samtidig handling eller tidpunkt.

Med presensparticipet med partikeln be- framhävs den relativa varaktigheten hos en handling eller företeelse som plötsligt blir synlig, hörbar, känd eller på annat sätt kommer till insikt och väcker förvåning eller andra känslor. Talaren återger tankar som om de hade ingivits av någon yttre omständighet.

När de här angivna expressiva nyanserna uttrycks, betecknar det aktuella participet konkreta eller generaliserade handlingar eller företeelser i nutid. Ex.:

En hård knytnäve beturinti, får en änkling till man Škn. Åh! De där spökena bepūriją sill... Žem II 401. En god kaka, gudmor, bemokanti baka... Žem II 448. Aha! Det är Barbė, och hon beturinti en brudgum Simon VK II 173. Åh, se, ni också redan besuprantąs litauiska... Simon VK II 67. Jag trodde att du redan sov, men du begalvojąs på Ilžė Simon VK II 213.

Du betalar tillbaka skulden till den ene, och den andre är redan där beprašąs Vvr. Så snart det blir en varmare kväll, titta, redan belakstančios ollonborrar Slnt. Ibland går han inte upp eller blir sjuk, och genast besiunčianti hon en piga för att bjuda på mat Žem I 345. Så gränslöst väl du passar de där gässen! Mamma själv, liksom belekianti, så belekianti hon iväg för att se till gässen... Žem II 459.

I en förfluten tids kontext betecknar presensparticipet med partikeln be- konkreta eller generaliserade handlingar eller företeelser i det förflutna. I detta fall används det betydligt oftare än i det första. Ex.:

Jag hörde bara hur hjulet gnisslade [spinnrocken], jag tittar — redan besnaudžianti Užv. Men jag trodde att det var göken i trädgården, men där beesanti min unga flicka JD 1173. Hon vände sig om mot mannen, och han besnaudžias sov faktiskt! Žem I 73. Vilius vände sig åter ilsket om och skulle just säga något, men bakom honom bestovįs Trumpjonis Simon VK II 307. Jag hann knappt börja ordentligt innan den unge Zuikas son, officeren, kom längs stranden beateinąs med en handduk över axeln, medan han kammade håret Cv III 116. Vi fyllde hörnen helt, men när morgonen grydde tittade bara mamma in beįeinanti med ett bylte, bärande på varma ämbar LzP I 370.

Innan jag hade sytt åt den där plågoanden [som inte lät mig vara i fred] höll jag nästan på att förlora tålamodet — han beateinąs hela tiden, så beateinąs Brs. Rožikė var gladlynt: så snart det brukade bli kväll, titta, redan besišukinėja hon på ”restaurangen” LzP I 405. Så den där Cinokas, när han började hänga efter mig — morgon och kväll beateinąs, så beateinąs han för att be Žem II 108.

Endast i mycket sällsynta fall betecknar presensparticipet med partikeln be- en handling utan några expressiva nyanser. Ex.:

Och gryningen bröt fram, solen gick upp, nu vilar modern, nu vilar den vita i lilla rummet beilsinti JD 1502. De frågade modern: ”Och var är dottern?” —

¹⁴ Här avses endast det fall av participets användning där partikeln be- som fogas till det ger handlingen betydelsen av varaktighet.

70

”I Pakajėly sittande, medan hon stickar små handskar” JD 1530. En dag regnig, om natten snöig, vid åkerns slut väntar en flicka på mig väntande Grk. Det är nu drygt fyrtio år, käre gosse, som jag här borstar bort damm från främmande hörn borstande och med siffror ur främmande egendom färgar boksidor färgande LzP II 60. Där slår man hö på ängarna,— fåren betar. Den gråhårige fadern står vid porten stående Nėr. Poez 456.

I samtliga fall används presens aktivt particip med partikeln be- endast utan hjälpverbets presensformer.

Tillsammans med hjälpverbets presensformer används presens aktivt particip utan partikeln be-, men det bildar inte sammansatta verbformer. Detta particip uttrycker en handling eller ett tillstånd som kännetecknar ett föremål eller en person, som en egenskap hos det eller den, och motsvarar nästan ett adjektiv som fungerar som predikativ. Exempel:

Jag är kapabel att driva ut djävulen från herrgården Šts. Han har hittat på många historier, men alla är lögnaktiga Šts. Den här sjön har runni ut (en flod rinner ut ur den) Brs. Den där hönan är värpande — en värphöna Prk. Det kvicka barnet har just kommit till sig Pl. En flicka eller någon halvpojke — med kläderna droppande uppifrån — vadande i lera till knäna bredvid vagnen, skär otåligt och oupphörligt med piskan över de utmattade märrarna Žem II 159. Grėtės blick är så bedjande, så full av sorg, så ödmjuk Simon VK II 123.

Av allt detta som har sagts framgår att: 1) med termen sammansatta inkoativa former avses former som betecknar inte bara handlingens början utan även dess varaktighet; 2) sammansatta inkoativa former bildar inte ett fullständigt system av tempus och modus: former för presens och imperfekt-frekventativ saknas, liksom former för optativ, och imperativformer används nästan aldrig; 3) presens aktivt particip med partikeln be-, som sedan J. Jablonskis grammatik från 1919 har betraktats som inkoativ presens, används aldrig tillsammans med hjälpverbets presensformer och är inte en sammansatt inkoativ form, utan ett visst medel för participiell återgivning av indirekt tal.

Förkortningar

Brs — Barstyčiai, Sedos distrikt.

Cv — P. Cvirka, Raštai, III, VIII, Vilnius, 1949.

Dr — Darbėnai, Kretingos distrikt.

Grk — Girkalnis, Raseinių distrikt.

Jb — J. Jablonskis, Rinktiniai raštai, I, Vilnius, 1957.

JD — Litauiska sånger upptecknade av Antanas Juškevičius. 3 band. Kazan, 1880, 1881, 1882. (Siffrorna efter förkortningen anger sångernas nummer).

LzP — Lazdynų Pelėda, Raštai, I, II, Vilnius, 1954.

Nėr. Poez — Salomėja Nėris, Poezija, Vilnius, 1954.

Pl — Palėvenė, Kupiškios distrikt.

Prk — Priekulė.

71

Pt — G. Petkevičaitė-Bitė, Raštai, I, Kaunas, 1947.

Simon VK — I. Simonaitytė, Vilius Karalius, II, Vilnius, 1956.

Slnt — Salantai.

Skn — Šakyna, Žagarės distrikt.

Šts — Šatės, Skuodo distrikt.

Užv — Užventis.

Vencl — A. Venclova, Raštai, III, Vilnius, 1955.

Vien — A. Vienuolis, Raštai, V, Vilnius, 1954.

Vvr — Veiviržėnai, Priekulės distrikt.

Žem — Žemaitė, Raštai, I, II, Vilnius, 1956.

OM SAMMANSATTA INLEDANDE TEMPUSFORMER

Н. К. СЛИЖЕНЕ

Sammanfattning

Litauiska komplexa inkoativa tempusformer bildas av böjda former av hjälpverbet būti ’vara’ och ett självständigt lexikalt betydelsebärande aktivt presensparticip med partikeln be-, t.ex.: buvau bedirbąs, būsiu bedirbąs, būčiau bedirbąs, būk bedirbąs. I svenskan finns inga motsvarande verbformer.

Endast formerna av det preteritum som betecknar en enstaka handling har betydelsen av en handling som just börjar. De betecknar en förfluten handling som avbröts av en annan handling eller företeelse strax efter att den hade börjat. Ur denna betydelse har benämningen på alla inkoativa former uppstått, trots att futurumformerna, konjunktiv- och imperativformerna och ibland även formerna av det enstaka preteritumet uttrycker en relativt lång varaktighet hos handlingen jämfört med en annan samtidig handling, företeelse eller tidpunkt som varar kortare, och futurumformerna dessutom betecknar en förmodad framtida handling.

Komplexa inkoativa former bildar inte ett fullständigt system av tempus och modus. Språket saknar former för presens och det iterativa preteritum samt former för optativ. Imperativformer används nästan inte alls.

Sedan I. Jablonskis grammatik utkom 1919 betraktades endast aktivt presensparticip med partikeln be- som en komplex inkoativ presensform. Detta particip används emellertid aldrig tillsammans med presensformer av hjälpverbet būti, och det finns därför ingen grund för att betrakta det som en komplex form. Det är endast ett av fallen av participiell återgivning av indirekt tal i litauiskan.

72