LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, VI LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

UR OMRÅDET FÖR BALTISK-SLAVISKA FOLKLORISTISKA FÖRBINDELSER

— V. N. TOPOROV

För närvarande kan man knappast tala om några resultat av en konsekvent jämförande studie av baltisk och slavisk folklore, även om idén att jämföra motsvarande fakta, liksom enskilda exempel på baltisk-slaviska folkloristiska paralleller, redan förekom i ett antal äldre studier¹. Om man bortser från vissa mer eller mindre tillfälliga orsaker till att den jämförande studien av folkdiktning hos de baltiska och slaviska folken har ignorerats, bör man uppenbarligen framhålla två omständigheter som länge (och delvis ännu i dag) har hindrat forskningen på detta område från att utvecklas. Det handlar för det första om det otillräckliga utbudet av fullgott och praktiskt klassificerat material i form av folkloristiska texter (särskilt baltiska) och för det andra om förutfattade teoretiska uppfattningar som betraktat likartade element i baltisk och slavisk folklore enbart ur ett snävt genetiskt perspektiv (inklusive fastställandet av låneriktningen).

Det första av de nämnda hindren kan i praktiken anses undanröjt genom det omfattande arbetet med att studera och ge ut

¹ См. А. А. Потебня, Объяснение малорусских и сродных народных песен, Варшава, 1887, II, стр. 41—44, 65—67; его же, О мифическом значении некоторых обрядов и поверий, М., 1865, стр. 21 и след.; А. Н. Веселовский, Разыскания в области русского духовного стиха, Сб. ОРЯС, т. 32, 1883, стр. 110 и след.; Э. Вольтер, Материалы для этнографии латышского племени Витебской губернии, ч. I, Праздники и семейные песни латышей, СПб., 1890, стр. 19 и след.; П. В. Владимиров, Введение в историю русской словесности, Киев, 1896, стр. 83—84; ср. также некоторые замечания по этому поводу в статье: B. Sruoga, Lithuanian Folk Songs (Dainos), „Folk-Lore“, Vol. 43, Nr. 3, 1932, стр. 301—324 и др.

149

lettiska och litauiska folkloristiska texter². Det andra hindret kommer med tiden att bli allt mindre allvarligt i takt med att strukturella metoder vinner insteg inom folkloristiken och tillämpas på studiet av ömsesidiga relationer mellan två (eller flera) folkloristiska system³. Att undanröja detta hinder kommer inte bara att möjliggöra en objektiv jämförelse av motsvarande baltiska och slaviska folkloristiska texter, utan också — med rätt tillvägagångssätt — göra det möjligt att närma sig lösningen av genetiska problem, vilket bland annat förutsätter en åtskillnad mellan typologisk och genetisk likhet hos elementära folkloristiska enheter och deras konfigurationer.

När det gäller utsikterna för en jämförande studie av baltisk och slavisk folklore bestäms de framför allt av två särdrag — den betydande närheten mellan de baltiska och slaviska språken, vilket framstår som ett synnerligen väsentligt faktum med tanke på att många folkloristiska genrer är inriktade på språkformen som något självändamål; och den parallella utvecklingen (åtminstone i många avseenden) av en rad former inom baltisk och slavisk folklore, vilket skapar mycket gynnsamma förutsättningar för att rekonstruera förlorade former i den ena folkloristiska traditionen utifrån helheten

² Det räcker att nämna sådana utgåvor som K. Barons un H. Wissendorffs. Latvju dainas, I—VI, Jelgavā un Petrogradā, 1894—1915; P. Smits, Tautas dziesmas (papildinājums Kr. Barona „Latvju dainām“), I—IV, Rīgā, 1936—1939; L. Bērziņš, Latvju dainas, I—VI, Rīgā, 1928—1932; J. Endzelīns un R. Klaustiņš, Latvju tautas dainas, I—XII, Rīgā, 1928—1932; Latviešu tautas dziesmas, I—XI, København, 1952 (Red. A. Švābe, K. Straubergs, E. Hauzenberga-Sturma); Latviešu folkloras krātuves materiāli, I—X, Rīgā, P. Smits, Latviešu tautas pasakas un teikas, I—XV, Rīgā, 1925—1937; Latviešu tautas pasakas, Rīgā, 1956; Latviešu pasakas, I—IV, Rīgā, 1946—1950; Tautosakos darbai I—VII, Kaunas, 1935—1940; J. Balys, Lietuvių liaudies sakmės, I, Kaunas, 1940; för att inte tala om ett antal utgåvor och nyutgåvor av äldre texter (Rėza, Stanevičius, Słowaczyński, Smulkioji lietuvių tautosaka XVII—XVIII amžiuje, Daukantas, Juškevičius arbeten) och utgåvor av utvalda folkloristiska texter såsom J. Basanavičius, Rinktinės pasakos, Kaunas, 1948; Lietuvių tautosakos rinktinė, Vilnius, 1954; Lietuvių liaudies dainos, Vilnius, 1955; B. Sruoga, Lietuvių dainų rinktinė, Kaunas, 1949; J. Balys, Simtas liaudies baladžių, Kaunas, 1941; Patarlės ir priežodžiai, Vilnius, 1958. Av forskningen inom baltisk folklore är särskilt K. Straubergs, P. Smits, J. Niedre, L. Bērziņš, A. Melnė, A. Bērzkale, B. Sruoga och J. Balys arbeten värda uppmärksamhet (jfr Lietuvių tautosakos skaitymai, I—II. Tübingen, 1948 m.fl.).

³ Kärnan i den strukturella metoden tillämpad på folklore består i att beskriva texten med hjälp av en begränsad uppsättning grundläggande differentiella enheter som kännetecknar texten, ange de syntaktiska (i ordets vida semiotiska bemärkelse) relationerna mellan dessa enheter och fastställa regler för hur formella strukturer ska relateras till innehållsliga. Det är uppenbart att strukturen hos en viss klass av texter med detta tillvägagångssätt kan beskrivas som resultatet av en mer eller mindre enkel generativ process. En annan praktisk framställning av en folkloristisk text uppnås genom att sammanställa matriser, som i de enklaste fallen är endimensionella och i mer komplexa fall (saga, epos osv.) flerdimensionella (vilket bland annat hänger samman med tidens reversibilitet i dessa genrer, åtskillnaden mellan ren form och dess konkreta förverkligande osv.) och utgör en modell för en struktur som definieras av en grupp transformationer av ett litet antal grundelement. Ett försök att tillämpa strukturella metoder på analysen av litauiska folkvisor ingår i en av våra artiklar, som kommer att publiceras inom kort.

150

… drag som bevarats i en annan tradition (och forskaren använder då naturligtvis en kraftfullare analysmetod än den genetiska — den typologiska).

Man kan tänka sig att det förnyade intresset för studiet av de baltisk-slaviska folkloristiska sambanden (jfr P. Arumaas och V. Rūķe-Draviņas arbeten)⁴ endast markerar början på en serie undersökningar inom detta lovande område.

Vi ska stanna vid endast ett exempel, som emellertid tydligt vittnar om möjligheterna med en jämförande studie av baltisk och slavisk folklore.

(I). En stork flög in med en stor kräva.

— Stork, stork, vad har du i krävan?

— Prästens pengar.

— Vad ska de pengarna till?

— Till att köpa en lie.

— Vad ska lien till?

— Till att skära gräs.

— Vad ska gräset till?

— Till att äta för korna.

— Vad ska korna till?

— Till att mjölka fram lite mjölk.

— Vad ska den mjölken till?

— Till att drickas av små herdar.

— Vad behöver de där små herdarna till?

— För att valla svin.

— Vad ska de där svinen till?

— För att böka upp sluttningarna.

— Vad ska de där sluttningarna till?

— För att så vete.

— Vad ska det där vetet till?

— För att baka kringlor.

— Vad ska de där kringlorna till?

— För att bönderna ska äta dem.

— Vad ska de där bönderna till?

— För att mala krut.

— Vad ska det där krutet till?

— För att skjuta harar.

⁴ Se P. Arumaa, Zur Poetik der litauischen und ostslavischen Volksdichtung, ”Festschrift für Dmytro Čyževs'kyj”, Berlin, 1954, s. 51–58; V. Rūķe-Draviņa. Über einige altertümliche Konstruktionen in der slavischen und baltischen Volksdichtung, ”Scando-Slavica”, VII, 1961, s. 114–126; några värdefulla anmärkningar om likheten mellan metriska strukturer har gjorts av R. O. Jakobson, se R. Jakobson, Studies in Comparative Slavic Metrics, ”Oxford Slavonic Papers”, vol. 3, 1952, s. 65 ff. En ingående undersökning av språket i lettiska folkvisor (som gör det möjligt att urskilja ytterligare ett antal gemensamma baltisk-slaviska språkliga särdrag i folkloristiska texters språk; författaren noterar dem dock inte) har gjorts av A. Ozols, se A. Ozols, Latviesu tautasdziesmu valoda, Rīga, 1961.

151

Hos P. Cvirka ingår i ”Nemuno šalies pasakos” en saga med en intressant form, med titeln ”Klausimai”:

— Vad ska hararna till? — För herrarnas mat. — Vad ska herrarna till? — För att hängas på staketet.⁵

Denna saga är känd i flera något annorlunda varianter från dialektuppteckningar gjorda i olika delar av det litauiska området. Med hänsyn till avvikelserna från den återgivna texten och betydelsen av de folkloristiskt-geografiska uppgifterna återger vi ytterligare några varianter av sagan.

(II). Vad ska herrarna till?⁶

En stork kommer gående med en stor påse. — Vad ska den där påsen till? — Till att lägga pengar i. — Vad ska pengarna till? — Till att köpa ängar. — Vad ska ängarna till? — Till att låta kor beta. — Vad ska korna till? — Till att ge mjölk. — Vad ska mjölken till? — Till att pressa ost. — Vad ska osten till? — Till att gnagas av herdar. — Vad ska herdarna till? — Till att valla grisar. — Vad ska grisarna till? — Till att böka i bökhålor. — Vad ska bökhålorna till? — Till att ligga i för hararna. — Vad ska hararna till? — Till att skjutas av herrarna. — Vad ska herrarna till? — Till att väcka talan. — Vad ska målen till? — Till att skrivas på hundens svans.

(III). Frågor.⁷

En stork flög in med en stor säck. ”Stork, stork, vad finns i din säck?” — ”Prästens pengar.” — ”Vad ska pengarna till?” — ”Till att köpa liar.” — ”Vad ska liarna till?” — ”Till att slå hö.” — ”Vad ska höet till?” — ”Till att föda duvorna.” — ”Vad ska duvorna till?” — ”Till att ge mjölk.” — ”Vad ska mjölken till?” — ”Till att ätas av småherdarna.” — ”Vad ska småherdarna till?” — ”Till att valla grisar.” — ”Vad ska grisarna till?” — ”Till att böka i sluttningarna.” — ”Vad ska sluttningarna till?” — ”Till att så vete.” — ”Vad ska vetet till?” — ”Till att baka kringlor.” — ”Vad ska kringlorna till?” — ”Till att ätas av gummorna.” — ”Vad ska gummorna till?” — ”Till att mala krut.” — ”Vad ska krutet till?” — ”Till att skjuta harar.” — ”Vad ska hararna till?” — ”Till herrarnas mat.” — ”Vad ska herrarna till?” — ”Till att hängas på en järnkrok”.

(IV). Frågor.⁸

”Jag spinner, spinner en fläta.” — ”Vad ska flätan till?” — ”Till att samla pengar.” — ”Vad ska pengarna till?” — ”Till att köpa kor.” — ”Vad ska korna till?” — ”Till mjölk att ge—

⁵ Se R. Cvirka, Raštai, V, Vilnius, 1949, s. 97—98.

⁶ Från litauiska folkloresamlingar i manuskript, förvarade vid Institutet för språk och litteratur i Vilnius. Upptecknad i Naujamiestis, väster om Panevėžys, år 1905. Se Lietuvių tautosakos rinktinė, Vilnius, 1954, s. 396.

⁷ Från uppteckningar gjorda i trakten kring Kabeliai (Musteikos, Kabeliai), se Tautosakos darbai, IV, Vilniaus krašto lietuvių tautosaka, Kaunas, 1938, s. 274 (LTA 794/30/).

⁸ Från uppteckningar gjorda i trakten kring Melagėnai (Miečionys, Melagėnai), ”Tautosakos darbai”, IV, s. 274 (LTA 948/62/).

152

dzyč". — ”Vad är mjölken till?” — ”Till ost, käre far.” — ”Vad är ostarna till?” — ”Till att föda upp herdepojkarna.” — ”Vad är herdepojkarna till?” — ”Till att valla smågrisarna.” — ”Vad är grisarna till?” — ”Till att böka i bergen.” — ”Vad finns i bergen?” — ”En järnmortel.” — ”Vad finns i morteln?” — ”En tennskål.” — ”Vad finns i skålen?” — ”En silversked.” — ”Vad finns på skeden?” — ”Ett vallmofrö.” — ”Var är vallmofröet?” — ”Tuppen pickade upp det.” — ”Var är tuppen?” — ”Den flög bort över havet.” — ”Var är havet?” — ”Det växer igen med gröna växter.” — ”Var är de gröna växterna?” — ”Flickorna plockade dem.” — ”Var är flickorna?” — ”De gifte sig med bönderna.” — ”Var är bönderna?” — ”På gårdarna kuttrar de, och hundarna kysser smågrisarna.”

De litauiska varianter av sagan som anförts är skämtsamma texter, där effekten uppstår genom den välkända diskrepansen mellan den strikt logiska, automatiskt verkande kompositionsstrukturen, som håller samman hela texten, och det oväntade i de semantiska associationer som följer på varandra i kompositionskedjan. I många fall är sambandet mellan två angränsande led, som är oklanderligt på det kompositionella planet, på semantisk och logisk nivå inte mer naturligt än i det kända ordspråket i trädgården fläder, i Kiev farbror, i olika former av folklig komik av typen coq-à-l'âne i den äldre franska litteraturen⁹ och liknande genrer; jfr ”Kam tos kiaulės?” — ”Slaitams knisti” ”Vad är de där grisarna till?” — ”Till att böka i sluttningarna”; ”Kam tos bobos?” — ”Parakui trinti” ”Vad är de där kärringarna till?” — ”Till att mala krut”; ”Kam tie ponai?” — ”Ant tvoros pakarti” ”Vad är de där herrarna till?” — ”Till att hängas på staketet” osv.

Denna sagas morfologiska struktur kännetecknas av en följd av likadana konstruktioner, vilka utgör ett slags syntaktisk idiomatik: kam + Nom₁→Dat₂ + Inf^I →kam + Nom₂→Dat₃ + Inf^II →kam + Nom₃→Dat₄ + Inf^III... (Kam tie pinigai? — Dalgui pirkti. – Kam tas dalgis? – Šieneliui pjauti. – Kam tas šienelis? – Karvėms ėsti...).

Det är naturligt att man, med en sådan uppbyggnad där svaret på den föregående frågan oundvikligen leder till en ny fråga vars samband med nästa svar är mer eller mindre godtyckligt, bara behöver en alfabetisk lista över föremålsnamn och ett allmänt genereringsschema¹⁰ för att kunna förlänga sagan med hur många nya led som helst och i princip i det oändliga.

⁹ Jfr ”Sottie des Menus propos”, där den logiska meningslösheten i de uttalade fraserna förklaras av att de utgör ett samtal mellan tre dårar, eller ”Epître du Coq-à-l'âne, dédiée à Lyon Jamet” (1535) av Clément Marot, där avsaknaden av regelbundna samband mellan fraserna i viss mån motiveras av innehållet (kaoset bland nyheterna från Paris), eller slutligen Bezkyuls, Gyuvens och andras tal i ”Gargantua och Pantagruel”, där man, enligt M. Bakhtin, kan se ”ett slags återskapande av ord och ting”, som frigörs ”ur menings, logiks och den verbala hierarkins tvång”.

¹⁰ Man bör dock komma ihåg att även om den allmänna ordningen för hur alfabetets enheter förs in i kedjan förblir oförändrad, kan nya enheter skjutas in mellan två på varandra följande enheter. Jfr IV: pinigai — karvės, men I: pinigai — dalgis — šienelis — karvės, eller I: pienelis — piemeneliai, men IV: pienas — sūriai — piemenelei.

153

I denna mening kan sagan av den angivna typen betraktas som resultatet av en kreolisering av två självständiga sagotyper, varav den ena kännetecknas av en fråga-svar-form och den andra av möjligheten till oändlig fortsättning (i detta fall icke-cyklisk). Med andra ord uppstår originaliteten i den undersökta litauiska sagan genom en syntes av schemat för sagor av typ 2018 enligt Aarnes klassifikation, i den form som Thompson föreslagit¹¹, och schemat för sagor av typ 2030 och 2300. Det första schemat förekommer, utöver den saga som beskrivs här, också i ett stort antal litauiska folksagor av typen: ”Kur tas grūdas?” — ”Gaidys pagavo”. — ”Kur tas gaidys?” — ”Mariose nuskendo”. — ”Kur tos marios?” — ”Nendrėm užaugo”... eller: ”Kur tu buvai?” — ”Svečius lydėjau”. — ”O kur tavo vaikai buvo?” — ”Paskui mane sekė”. — ”Ko nemušei?” — ”Mušiau, mušiau, po akmeniu palindo”... osv. (jfr LTA 10 b (263), 102 (82), 544 (257), 612 (290), 687 (20); LMD I 627 (76) m.fl.¹²). Det andra schemat återfinns i en ännu större krets av litauiska sagor (de så kallade pasakos be galo eller nuobodinio pasakos¹³), för att inte tala om andra folkloristiska traditioner¹⁴ och reducerade varianter av detta schema (ett exempel av detta slag behandlas längre fram)¹⁵.

Trots detta löser inte uppdelningen av den morfologiska strukturen hos sagan av typen ”Klausimai” i två understrukturer frågan om dess ursprungliga kärna och dess förhållande till verklighetens värld (om inte i dag, så åtminstone förr).

En förutsättning för att besvara denna fråga bör vara att jämföra sagans varianter och göra en intern rekonstruktion av den gemensamma del som förenar de varianter som anförts ovan. Vi ska redogöra för några resultat av den jämförande analysen av varianterna och genast påpeka att variant I i själva verket utgör en litterär bearbetning av variant III, där samlingen av föremålsnamn och deras ordningsföljd i texten bevaras i det närmaste helt (därför kommer vi nedan, när så behövs, att tala om variant I/III)¹⁶.

¹¹ Se A. Aarne, The Types of the Folk-Tale. A. Classification and Bibliography, ”Folklore Fellows Communications”, Vol. 25, Nr. 74, Helsingfors, 1928 (översatt och utökad av S. Thompson).

¹² Se J. Balys, Lietuvių pasakojamosios tautosakos motyvų katalogas, ”Tautosakos darbai”, II, Kaunas, 1936, s. 167—168.

¹³ Där, II, s. 170.

¹⁴ Se A. Aarne, anf. arb. (2300); J. Bolte und G. Polivka, Anmerkungen zu den Kinder- und Hausmärchen der Brüder Grimm, Bd. II, 1915, s. 209.

¹⁵ Jfr litauiska sagor med en slutformel av typen: eina velnias žydą smaugt, eina žydas jautį pjaut, eina jautis vandens gert, eina vanduo ugnies liet..., eina ožkelė iš lazdyno (Thompson 2030).

¹⁶ Skillnaderna mellan I och III är obetydliga och gäller oftast valet av ord för ett och samma begrepp; jfr atskirdo — atėkė, gandras — avalys, melžti — laidzys, gerti — valgyc, riestinainiai — baronkas, ant tvoros — ant geležinio kruko.

154

I/III¹⁷

II

1. Atskrido gandras su dideliu gurkliu

Ateina garnys su dideliu gūželiu

Gandre, gandre, kas tavo gurkly?¹⁸

2.

Vem är den där höstacken till för?

Prästens pengar

3.

Att lägga undan pengar

4. Vad är de där pengarna till för?

Vad är de där pengarna till för?

5. Till lien att köpa

Till ängarna att köpa

6. Vad ska den där lie till?

Vad är ängarna till för?

Att slå hö

Att valla korna ganyti

Vad är höet till för?

7. Till korna att äta

Vad är korna till för?

8. Vad är korna till för?

Vad är korna till för?

9. För att mjölka

Mjölk att ge

10. Vad är mjölken till för?

Vad är mjölken till för?

11.

För att pressa ost

12.

Vad är osten till för?

13. Att dricka för herdepojkarna

För herdepojkarna att gnaga

14. Vad är herdepojkarna till för?

Vad är herdarna till för?

15. För att valla svinen

Att valla grisar

16. Vad är grisarna till för?

Vad är grisarna till för?

17. För att böka i sluttningarna.

För att böka i bökplatserna knisti

18. Vad är sluttningarna till för?

Vad är bökplatserna till för?

För att så vete – vad är vetet till för? För att baka kringlor – vad är kringlorna till för? För att äta bönor – vad är bönorna till för? För att mala krut – vad är krutet till för?

19. För att skjuta harar¹⁹

För att ligga, harar

20. Vad är hararna till för?

Vad är hararna till för?

¹⁷Texten återges i formen av variant I. Semantiskt likartade (i viss mån), men formellt olika delar av de jämförda texterna markeras med kursiv; delar som uppvisar fullständig likhet (bortsett från ordbildningsdetaljer och vissa andra detaljer) markeras med spärrad kursiv. Angående numreringen, se nedan.

¹⁸Kas tavo gurkly? (I) och Кам tas guželis (II) är olika sätt att övergå till berättelsens kärna. Förekomsten av en gemensam del (ett frågande pronomen och benämningen på krävan) gör det möjligt att söka efter den ursprungliga kombinationen (för varianterna I/III och II).

¹⁹Det är värt att uppmärksamma den olika plats som šaudyti intar i I/III respektive II, samt den olika fördelningen av detta mikromotiv (kiškiams šaudyti i I/III, men ponams šaudyti i II).

155

21. Ponams valgyt

22. Kam tie ponai?

23. Ant tvoros pakarti

Ponams šaudyt¹⁹

Kam tie ponai?

Byloms kelti

Kam tos bylos?

Šuniui ant uodegos užrašyti

Den gemensamma delen för varianterna I/III och II kan således återges på följande sätt:

Semantisk notation

En stork med stor kräva flög in.

.................

Varför behövs de här pengarna?

....... köpa.

Varför behövs de här-............?

.................

För att utfodra korna.

Varför behövs de här korna?

För att mjölka korna (ge mjölk).

Varför behövs den här mjölken?

.................

För att ge herdarna att dricka.

Varför behövs de här herdarna?

För att valla svinen.

Varför behövs de här svinen?

För att gräva diken (gropar).

Varför behövs de här dikena (groparna)?

.................

För att jaga har²⁰..........

Varför dessa harar?

För att herrar²¹.........

Varför dessa herrar?

För att.............

Fonomorfologisk notation

............. med en stor...........

.....................

Varför de pengarna?

............. pirkti.

Kam t-.....................?

......................

Karvėms................

Varför de där korna?

²⁰ I: för att skjuta harar, men II: för att hararna ska ligga.

²¹ I: för att herrarna ska äta, men II: för att skjuta herrar.

156

Pien(eliui)ui..........

Åt vem är den mjölken (den lilla mjölken)?

.............

Piemen(ėliams)ims........

Åt vem är de där herdarna (de små herdarna)?

För att valla grisarna.

Vems är de där grisarna?

........... knisti.

Kam t-....................?

.............

Kam tie.....................?

Ponams.............

Vilka herrar är det där?

........................

I/III

IV

1. En stork flög in med en stor kräva

Stork, stork, vad finns i din kräva?

Prästens pengar

Jag flätar, jag flätar en fläta

Vad är flätan till?²²

2.

Pengar till kyrkan

3.

Vad är pengarna till?

Vad är pengarna till?

5. Till lien att köpa

Till korna köpare

6. Vad är lien till för?

För att slå gräset

Vad är det där höet till för?

7. För att korna ska äta

Vad är de där korna till för?

Vad är de där korna till för?

För att mjölka den lilla kon

För att mjölka

Vad är den lilla mjölken till för?

Vad är mjölken till för?

11.

För att lägga i osten

12.

Vad är de där ostarna till för?

För att herdepojkarna ska dricka

För att herdepojkarna ska gnaga

Vad är de där herdepojkarna till för?

Vad är de där herdepojkarna till för?

För att valla grisar

För att valla smågrisar

Vad är de grisarna till för?

Vad är de smågrisarna till för?

Till sluttningarna att rensa ogräs

Kalnam kniscie

Vad är de där sluttningarna till för?

Vad finns i bergen?

och så vidare.²³

och så vidare.²³

²² Övergången till kärnan åstadkoms genom att öka graden av ljudlig organisation i den del av texten som föregår kärnan, i en riktning som bestäms av kärnans första fullvärdiga element — pinigai, jfr pinu, pinu pynį, (kam ta pynė) pinigam pilcie (kam cie) pinigai?

²³ De efterföljande delarna skiljer sig alltför mycket åt (det råder inget tvivel om att ändelsen i variant IV har tillkommit senare, jfr kam... kas... kur). Därför är det meningslöst att jämföra dem med tanke på möjligheterna till rekonstruktion.

157

Den gemensamma delen av varianterna I/III och IV kan återges på följande sätt:

Semantisk notation

........................

Vad är de här pengarna till för?

........ купить.

........................

Vad är de här korna till för? För att mjölka dem. Vad är den här mjölken till för?

........................

För att ge herdarna något att dricka (för herdarna att gnaga på). Vad är de här herdarna till för? För att valla svin. Vad är de här svinen till för? För att gräva en sluttning (kulle). (Vad/varför) (på) dessa (sluttningar/kullar)?

Fonomorfologisk notation

...........

Kam tie pinigai?

........ pirkti.

...........

Kam tos karvės? Pien(eliu)i.......... Kam tas pien(elis)as?

............. Piemenėliams........ Kam tie piemenėliai? Kiau(le)lėms ganyti. Kam tos kiau(le)lės?.......... knisti. Ka-t-........?

II

1. Storken kommer med en stor kräva

2. Kam tas gūželis?

3. Pinigams dėti

4. Kam tie pinigai?

5. Pievoms pirkti

6. Kam tos pievos?

7. Karvėms ganyti

8. Kam tos karvės?

IV

Pinu, pinų pynį

Kam ta pynė?

Pinigam pilcie

Kam cie pinigai?

Karvėm pirkcie²⁴

Kam tas karvės?

²⁴ Karvėm pirktcie (IV) kan sättas i samband inte bara med pievoms pirkti (II), utan också med karvėms ganyti (II).

158

9. Pienui duoti 10. Kam tas pienas? 11. Sūriams slėgti 12. Kam tie sūriai? 13. Piemenims graužti 14. Kam tie piemens? 15. Kiaulėms ganyti 16. Kam tos kiaulės? 17. Knisykloms knisti 18. Kam tos knisyklos? och så vidare.

Pienui leidzyc Kam tas pienas? Sūriam decie Kam cie sūriai? Piemeneliam graušcie Kam cie piemene le? Kiaulelēm ganycie Kam tas kiauleles? Kalnam kniscie Kas tuos kalnuos? och så vidare.

25

Den gemensamma delen för varianterna II och IV kan återges på följande sätt:

Semantisk notation

· · · · · · · · · · · · · · · · Varför dessa · · · · · · · · · · ·? För att lägga (hälla i) pengar. Varför dessa pengar? · · · · · · · · · köpa. Varför dessa kor? För att ge mjölk. Varför denna mjölk? För att göra ost. Varför dessa ostar? För att herdarna ska gnaga på dem. Varför dessa herdar? För att valla svin. Varför dessa svin? För att gräva gropar (en kulle). (varför/vad) (på) dessa (gropar/kullar)? För att gräva gropar (en kulle). (varför/vad) (på) dessa (gropar/kullar)?

Fonomorfologisk notation

............................ Kam ta-................? Pinigams................. Kam tie pinigai?............... pirkti............................ Kam tos karvės? Pienui................. Kam tas pienas? Sūriams...............

²⁵ Därefter går varianterna II och IV kraftigt isär och ger inget underlag för några positiva slutsatser.

159

Kam tie sūriai? Piemen(ėliam)ims graužti. Kam tie piemen(elei)s? Kiau(le)lėms ganyti. Kam tos kiau(le)lės?.............. knisti. Ka- t-..............?

Den genomförda parvisa jämförelsen av varianterna²⁶ gör det möjligt att återge deras inbördes förhållande och den gemensamma delen i dem alla i form av följande synoptiska tabell.

Варианты | I/III | II | IV Текст (в семантической записи) 1. Прилетел аист с большим зобом | + 2. Зачем эт-............? | + 3. Чтобы деньги положить (насыпать) | + 4. Зачем эти деньги? | + 5............. купить. | + 6. Зачем эт-............? | + 7. Чтобы коров кормить | + 8. Зачем эти коровы? | + 9. Чтобы молоко доить (дать) | + 10. Зачем это молоко? | + 11. Чтобы сыры сделать. | + 12. Зачем эти сыры? | + 13. Чтобы пастухов поить (пастухам грызть) | + 14. Зачем эти пастухи? | + 15. Чтобы свиней пасти | + 16. Зачем эти свиньи? | + 17. Чтобы откос (ямы, холм) рыть | + 18. (Зачем/что) (на) эт- (ямы/откосы/холмах) | + 19. Чтобы зайц- | + 20. Зачем эти зайцы? | + 21. Чтобы господ- | + 22. Зачем эти господа? | + 23. Чтобы............ | +

Anmärkning: I tabellen beaktas endast de textelement som förekommer på motsvarande ställen i minst två varianter. Numreringen av elementen i den semantiska notationen följer textens mest fullständiga schema (det som endast är markerat i en variant utelämnas) och är fast. Tecknet + anger att motsvarande element i den semantiska notationen förekommer i de angivna varianterna.

²⁶ Det är naturligtvis önskvärt att beakta alla varianter eller åtminstone exakt känna till den geografiska utbredningen för var och en av de varianter som återges här.

160

Av tabellen framgår att alla varianter²⁷ av sagan förverkligar det gemensamma schemat på följande sätt:

Varför dessa pengar?

......... köpa.

...........

Varför dessa kor? För att mjölka (ge) mjölk. Varför denna mjölk?

...........

För att vattna herdarna (för herdarna att gnaga på): Varför dessa herdar? För att valla svin. Varför dessa svin? För att gräva en slänt (gropar, en kulle). (Varför/vad) (på) dessa (gropar/slänter/kullar)?

...........

Varianterna I/III och II överensstämmer dessutom på den semantiska nivån i ytterligare åtta fall (1, 6, 7, 19, 20, 21, 22, 23). Varianterna II och IV överensstämmer, utöver det som redan noterats, på den semantiska nivån i ytterligare fyra fall (2, 3, 11, 12). Varianterna I/III och IV har inga gemensamma element på den semantiska nivån, bortsett från dem som också finns i variant II och följaktligen är gemensamma för alla varianter.

Det gemensamma schema som förverkligas i alla sagans varianter kan på den fonomorfologiska nivån återges på följande sätt:

........................

4. Kam tie pinigai?

5.......... pirkti.

6. Till vad?..........?

8. Till vad är de där korna?

9. Till mjölken (den lilla mjölken).........

10. Till vad är den där mjölken (den lilla mjölken)?

......................

13. Till herdarna (de små herdarna).......

14. Till vad är de där herdarna (de små herdarna)?

15. För att valla svinen.

16. Till vad är de där svinen?

17........ böka.

18. Till vad?..........?

Varianterna I/III och II överensstämmer dessutom fonetiskt-morfologiskt i ytterligare flera fall (1. at-... su dideliu...; 19.... -ams... -ti; 20. kam tie... -ai; 21. ponams... -ti; 22. kam tie ponai;

²⁷ Om man bortser från de tydligt förvanskade, jämför till exempel texten från Lazūnai: — Dōu, dōu, dōu — kur aisī? — Dalgaitį kālt, šienaitį šienaut. — O kū tū šienaičiu ituoj džyrpsī? — Karvāitį penėsiu, vaikelus gīrdzysiu ir ugdysiu, kad any̆s auktų ir kad manīs senōs dazdairīt. J. Senkus, Lazūnų tarmės tekstai, LKK, II, 1959, s. 222.

11. Kalbotyros klausimai VI.

161

23. ant... -os... -ti). Varianterna II och IV överensstämmer, utöver det som redan noterats, på fonmorfologisk nivå även i ett antal andra textelement (2. kam ta-...; 3. pinigams... -ti; 11. sūriams... -ti; 12. kam tie sūriai; 13. graužti). Varianterna I/III och IV har naturligtvis inga gemensamma enheter på fonmorfologisk nivå, förutom dem som förekommer i alla sagovarianterna.

En jämförelse mellan olika varianter av sagan „Klausimai“, om den görs i syfte att historiskt-kulturellt tolka den, har naturligtvis ingenting gemensamt med rekonstruktion. Detsamma kan sägas om att urskilja sagans kärna på semantisk och fonmorfologisk nivå och till och med att ytterligare begränsa den (till exempel genom att utesluta 4 och 5: kam tie pinigai?... pirkti, vilka är tvivelaktiga om sagan förläggs till en tillräckligt avlägsen forntid). I bästa fall kan allt som görs med texten i fortsättningen inskränkas till en enkel extrapolering. Som resultat av denna står forskaren med en viss text vars inre sammanhang och motsägelselöshet förefaller (åtminstone i detta skede av undersökningen) oomtvistliga och utesluta varje möjlighet till intern rekonstruktion. Och ändå uppstår tvivel om huruvida denna text, eller en föregående text som är genetiskt besläktad med den, kan tolkas ur historisk synvinkel som en komisk sammanfogning av det oväntade (på semantisk nivå) och det förväntade (på formellt-språklig nivå), så som den tolkas ur synkronisk synvinkel med avseende på nutiden. Tyvärr är situationer av detta slag mycket vanliga inom folkloristiken. Det finns knappast något universellt sätt att lösa dem. En viss klass av problem kan dock lösas genom att utöka materialet (inom samma tradition eller en tradition som är genetiskt respektive typologiskt besläktad med den). Framför allt gäller det fall där en av flera möjliga tolkningar av en viss text blir nödvändig, eftersom den ensam förklarar själva textens struktur och i ett antal exempel även den situation som bestämmer denna struktur.

Det är rimligt att anta att vi i det aktuella fallet har grund för att rekonstruera texten vidare, eller närmare bestämt för att fastställa dess plats (med avseende på en äldre epok) inom den folkloristiska traditionen och dess samband med företeelser utanför folktraditionen.

Det är knappast troligt att en utvidgning av det material som skulle kunna bidra till en historisk tolkning av „Klausimai“ inom den litauiska folkloristiska traditionen leder till framgång. I praktiken handlar det om att räkna upp ett antal former av folkdiktning som med säkerhet vittnar om att vissa strukturella element, vilka syntetiserats i „Klausimai“, förekommer (vanligen var för sig) i litauisk folklore, och om i vilken ungefärlig grad de är förankrade i den samlade repertoaren av litauisk folkloristisk formgivning och delvis i språket. Hit hör fall där ett frågande pronomen som återkommer i följd

162

(i synnerhet kam)²⁸ binder samman texten eller förutbestämmer dess fortsättning, jfr till exempel:

Varför tog du min far, Varför tog du min far? Min far och min mor, Min far och min mor? Eftersom du tog mina föräldrar, Eftersom du tog mina föräldrar, Ta då också mig, den föräldralösa flickan, Ta då också mig, den föräldralösa flickan...²⁹

eller: Varför fodrade du hästen, Varför slipade du svärdet? Vart rider du, lillebror, Med den vita klövern?...³⁰

eller: Varför gjorde du det berusande ölet...? Varför söp du min käre far...?³¹

eller Varför lutar du dig så nära, min flicka? Varför sitter du och grubblar, min unga?...³²

Exempel av detta slag är också många i den lettiska folkloristiska traditionen, bland annat i texter knutna till särskilda riter:

Jūnēdz pāra jumal'en' Pa teirum' dzanōdams: Kam nawīra bīzes putres, Kam nacače plōcēneišu!³³ med flera.

En annan strukturell typ, besläktad med den som företräds i „Klausimai“, är en följd av frågor och svar. Utan att dröja närmare vid den kan vi bara nämna några typer som är gemensamma för baltisk och slavisk folklore. Jfr: Kāpēc tu gaudi?... Kā, lai neraudu...³⁴; Ko tu verki, kūmute? — Kā aš neverksiu...³⁵ eller Kur tu eini, Vabale, verkdamas? — Ką aš neverksiu? Gimė sūnus,

²⁸ Samma grepp (med hjälp av čamu) används flitigt i belarusiska sånger.

²⁹ Lietuvių liaudies dainos, Vilnius, 1955, стр. 138.

³⁰ Där, s. 453.

³¹ Lietuvių tautosakos rinktinė, Vilnius, 1954, стр. 152.

³² L. Rėza, Lietuvių liaudies dainos, Vilnius, 1958, стр. 297.

³³ E. Wolter, Material för etnografin om den lettiska stammen i Vitebskguvernementet, S:t Petersburg, 1890, s. 87.

³⁴ J. Niedre. Latviešu pasakas, III, s. 60.

³⁵ J. Basanavičius, Rinktinės pasakos, 1948, стр. 284.

163

jag får inga faddrar, och jag har inte heller något att äta. — Gråt inte, jag ska vara din gudmor...³⁶ osv., i enlighet med liknande uttryck i ryska sagor, till exempel: Varför gråter du då, lilla gudmor? Hur skulle jag kunna låta bli att gråta... Gråt inte, jag ska bli din gudmor... osv.³⁷

Slutligen bör också den kedjeformade textuppbyggnad nämnas, vilken utöver „Klausimai“ återfinns i ett stort antal folkloristiska verk³⁸, alltifrån sådana som den välkända sutartinė-sången (sutartinė) „Aviža prašė“ (Aviža bad vackert om att bli sådd..., harvad..., skördad..., bunden..., staplad..., hemforslad..., tröskad..., mald..., gräddad...)³⁹ till den populära sagan om tuppen och hönan, vars exempel är „Vištytė ir gaidžiukas“⁴⁰ och „Gailītis un vistiņa“⁴¹, för att inte tala om hur detta motiv avspeglas i andra folkloristiska traditioner⁴². Särskilt karakteristisk är en variant av sagan från Dauglon, publicerad av Basanavičius: „...Gaidžiukai! gaidžiukai! kam tu vištytei akytes išmušei?“ — „E kam man lazdynas kelyntes perplėšė!“ — „Lazdynai! lazdynai! kam gaidžiukui kelyntes perplėšė?“ — „E kam man' aška pagraužei?“ — „Aška! aška! kam tu lazdynų pagraužei?“ — „E

³⁶ Där samma, s. 265.

³⁷ En variant av denna typ, som förekommer i mycket närbesläktade versioner i baltisk och slavisk folklore, kan anses vara den litauiska sången:

Hej, min svartbruna lilla häst, varför äter du inte grönt gräs, varför dricker du inte ur flodens ström?................... Vad ska jag äta för grönt gräs, vad ska jag dricka ur flodens ström?

(se sagan „Apie devynis brolius“ i Basanavičius utgåva) och den motsvarande serbiska sången, som i slutänden låg till grund (via Mérimée) för Pusjkins «Vad gnäggar du åt, min ystra häst». Denna parallell kommer att behandlas närmare på annat håll. Här vill jag bara uppmärksamma den litauiska sångens versmått: (˘) — / — / (˘) — / —, vilket sammanfaller med versmåttet i ett antal serbiska texter med närbesläktad struktur.

³⁸ Ср. Аарне-Томпсон 2032, 2033, 2200, 2300 и др. Случай, когда вся цепь представлена в заключительной формуле, иллюстрируется сказками типа: «Дом, который построил Джек» (2035). См. Bolte, Polivka, Указ. соч. II, стр. 108.

³⁹ Lietuvių tautosakos rinktinė, s. 26. Det finns också en annan variant: aviža bad om att få trädan plöjd..., harvad fint..., sådd fint..., skördad fint..., forslad fint..., staplad fint..., tröskad fint..., den lilla hästen utfodrad... Se Lietuvių liaudies dainos, s. 131. Karakteristiskt nog kompliceras i denna variant kedjan, som återspeglar ordningsföljden mellan jordbruksarbetets cykler, av ett nytt motiv (žirgelį pašerti), som knyter texten till „Klausimai“ (att korna äter).

⁴⁰ См. J. Basanavičius, Lietuviškos pasakos įvairios, d. II, Kaunas, 1928, стр. 323, d. III, стр. 57; Lietuvių pasakos, Vilnius, 1905, стр. 6 (= C. Cappeller, Litauische Märchen und Geschichten, Berlin, 1924, стр. 2); Lietuvių tautosakos rinktinė, стр. 281 и др.; см. также J. Balys, Lietuvių pasakojamosios tautosakos motyvų katalogas, стр. 169—170.

⁴¹ См. P. Smits, Latviešu tautas pasakas. I, Rīgā, 1925, стр. 320 (=Latviešu tautas pasakas, Rīgā, 1956, стр. 92—93); ср. также A. Medne, Latviešu dzīvnieku pasakas, Rīgā, 1940, стр. 73—74.

⁴² Se om detta Bolte, Polivka, anfört arbete, II, s. 80.

164

kal’ manis piemuo neganė!?“ — „Piemeni! piemeni! kal’ tu aškas nega-neil?“ — „Ė kal’ man gaspadyne bundeles nepakepė!“ — „Gaspadyne! gaspadyne! kal-gi tu piemeniui bundeles nepakepėi?“ — „Kad kiaulė taš-lų suvedei?“ — „Ė kam man paršėlį vilkas nunešė!“ — „Vilkai! vilkai! e kam-gi tu kiaulės paršėlį nunešei?“⁴³. Saganens kärna bestäms av en följd av konstruktioner av typen⁴⁴:

[Voc₁ + kam + Vb (+ Dat) → kam + Nom₂ + Vb (+ Datₚₙ)] →

[Voc₂ + kam + Vb (+ Dat₁) → kam + Nom₃ + Vb (+ Datₚₙ)] →

[Voc₃ + kam + Vb (+ Gen₂) → kam + Nom₄ + Vb (+ Genₚₙ)] →

[Voc₄ + kam + Vb (+ Gen₃) → kam + Nom₅ + Vb (+ Datₚₙ)] →

..., vilken genom att Voc ersätts med Nom⁴⁵ bildar en transformationell variant av typen:

[kam + Nom₁ + Vb (+ Dat) → Nom₂ + Vb (Dat₁)] →

[kam + Nom₂ + Vb (+ Dat₁) → Nom₃ + Vb (+ Gen₂)] →

[kam + Nom₃ + Vb (Gen₂) → Nom₄ + Vb (+ Gen₃)] →

[kam + Nom₄ + Vb (Gen₃) → Nom₅ + Vb (+ Gen₄)] →

..., dvs. *Kam gaidžiukas vištvtei akytes išmušė? (tam) gaidžiukai lazdynas kelnytes perplėšė. Kam gaidžiukui lazdynas kelnytes perplėšė? (tam) laz-dynų ožka pagraužė. Kam lazdynų ožka pagraužė? (tam) ožkos piemuo ne-ganė. Kam ožkos piemuo neganė? (tam) piemeniui gaspadynė bandeles nepakepė...

Denna transformation visar sig ligga mycket nära schemat ”Klausimai” såväl strukturellt⁴⁶ som delvis även innehållsmässigt (jfr motiven som har samband med herden, bakningen och grisen). Samtidigt råder det inget tvivel om att den analyserade varianten av den litauiska sagan är betydligt äldre än den lettiska versionen i P. Šmits samling, vilken är en degenererad form av sagans äldre prototyp⁴⁷.

Det är ytterst intressant att jämföra den baltiska sagan om tuppen och hönan (till exempel den analyserade litauiska versionen) med motsvarande ryska saga, en jämförelse som forskarna hittills har ignorerat. Jämförelsen är lärorik i flera avseenden. För det första, även i den balt-

⁴³ См. ‘J. Basanavičius, II, стр. 323.

⁴⁴ Voc — Vocativus, Vb — Verbum, pn — personligt pronomen, 1 — tuppkyckling, 2 — hassel, 3 — get, 4 — herde, 5 — husmor, / (streck) — höna.

⁴⁵ Inbegripet, naturligtvis, de förändringar som följer av detta.

⁴⁶ Se schemat på s. 5.

⁴⁷ Jfr åtminstone... Kungs prasa: „Ko tad nu blauj?“ Tā un tā. „Kā svieda riekstu — iedrāza acī“. „Kas svieda?“ „Gailītis svieda, gailītis!“ „Nu tu debess brīnumi! Kur viņš palika? Lai nāk uz muižu!“ Gailītis atnāk muižā, kungs pretī: „Ko tu tur svaidies? Kālab izgāzi vistinai acī?“ „Es jau negāzu! Uzkāpu laz­dā riekstot, lazda uz reizi sakustējās, un tā rieksts acī iekša“. „Vai tā bija? Nu labi! lai tad nāk lada uz muižu!“ „Lazda atnāk, kungs pretī: „Kāpēc kustējies un ietrieci vistinai riekstu acī?“ „Es jau nebūtu kustējies, bet āce, kaimiņa kaza grauza man mizu, ko tad darīšu?“. „Nu labi lai tad nāk kaza uz muižu!“ „Kaza atnāk, kungs pretī: „Saki man, kālab grauzi laz­dai mizu?“ „Vai es būtu grauzusi? Bet gan jau neganīja mani nemaz, ko tad darīšu?“ „Sauc tad to ganu uz muižu!“ „Atsauc ganu kungs pretī: „Vadži, saki man, kālab nenogāniji kazu? Lūk, kāda tā lazda izskatās!“ „Arel es jau būtu noganījis ari, bet saimniece piekrāpa: apsolīja raušus dot līdz, bet dievs pieņēma, paliku neēdis“...

165

I det ryska och östslaviska området är denna saga tillräckligt populär⁴⁸. För det andra bildar de baltiska och östslaviska varianterna, som tillhör en vidare krets av sagor på detta tema (jfr exempelvis saga nr 80 i bröderna Grimms samling), en tydlig enhet och är, så som de är kända, specifika just för detta folkloristiska område. För det tredje gör en analys av några ryska varianter av sagan om tuppen och hönan, som klargör ett antal detaljer i den motsvarande baltiska sagan, det möjligt att fastställa en ganska direkt förbindelse med den litauiska texten ”Klausimai”.

I samband med det problem som intresserar oss här har vissa ryska och belarusiska varianter särskild betydelse⁴⁹ (de senare är dock mindre belysande av två skäl: närheten till det litauiska folkloristiska området och den tydliga förekomsten av baltiska substratelement i detta område).

Här är kärnan i en av varianterna av den ryska sagan ”Kochet och hönan”⁵⁰, som i alla avseenden ligger ytterst nära den litauiska texten från Dau-luon (se s. 31):...”Kychatek, kychatek! Varför slog du ut hönans öga?” — ”En hasselbuske slet sönder mina byxor.” ”Hasselbuske, hasselbuske! Varför slet du sönder kychateks byxor?” — ”Getter betade av mig.” ”Getter, getter! Varför betade ni av hasselbusken?” — ”Herdarna vaktar oss inte.” ”Her dar, herdar! Varför vaktar ni inte getterna?” — ”Husmodern ger oss inga pannkakor.” — ”Husmor, husmor! Varför ger du inte herdarna pannkakor?” — ”Min sugga fick en kull smågrisar.” — ”Sugga, sugga! Varför fick du en kull smågrisar hos husmodern?” — ”En varg bar bort min lilla gris.” ”Varg, varg! Varför bar du bort den lilla grisen från suggan?” — ”Jag ville äta, Gud visade mig vägen.”

I den vedertagna notation kan texten återges på följande sätt⁵¹:

[Voc₁ + varför + Vb (+ Dat′)→Nom₂ + Vb (+ Datₚₙ)]→ [Voc₂ + varför + Vb (+ Dat₁)→Nom₃ + Vb (+ Datₚₙ)]→ [Voc₃ + varför + Vb (+ Acc₂)→Nom₄ + Vb (+ Accₚₙ)]→ [Voc₄ + vad + Vb (+ Gen₃)→Nom₅ + Vb (+ Genₚₙ)]→

—... eller i en transformerad variant:

[varför + Nom₁ + Vb (+ Dat′)→Nom₂ + Vb]→ [varför + Nom₂ + Vb (+ Dat₁)→Nom₃ + Vb (+ Acc₂)]→ [varför + Nom₃ + Vb (+ Acc₂)→Nom₄ + Vb (+ Gen₃)]→ [vad + Nom₄ + Vb (+ Gen₃)→Nom₅ + Vb (+ Gen₄)]→

⁴⁸ Se N. P. Andrejev, Om en översikt över ryska sagomotiv, ”Konstnärlig folklore”, häfte II—III, Moskva, 1927, s. 66—67; enligt N. P. Andrejevs uppgifter finns sagan ”Den lilla tuppen satte i halsen” (241 I) belagd i rysk folklore i sex uppteckningar.

⁴⁹ Например, А. Н. Афанасьев, Народные русские сказки, вып. IV, М., 1860, стр. 85 (архангельская запись); Д. Н. Садовников, Сказки и предания Самарского края, СПб., 1884, стр. 170; Е. Р. Романов, Белорусский сборник, том I. Губерния Могилевская, Вып. 3, Сказки, Витебск, 1887, стр. 6 и др.

⁵⁰ Se A. N. Afanasjev, anförda samling, häfte II, Moskva, 1859, s. 1.

⁵¹ Symboliken är densamma som i uppteckningen av den litauiska sagan på s. 165.

166

Som framgår är överensstämmelsen mellan dessa två uppteckningstyper och motsvarande uppteckningar av den litauiska sagan praktiskt taget fullständig: vissa avvikelser är inte väsentliga och förklaras antingen av något olika karaktär hos verbets styrning i litauiska och ryska eller av uppenbara uppteckningsfel (till exempel Nom₂+Vb i den andra uppteckningsvarianten av den ryska sagan, jämfört med Nom₂+Vb(+Dat₁) i motsvarande uppteckningsvariant av den litauiska sagan, vilket bekräftas av uttrycket (на что+) Nom₂+Vb(+Dat₁) som följer efter det felaktiga Nom₂+Vb; eller: что i stället för на что på den fjärde raden i den andra uppteckningen). Det rör sig alltså här i själva verket om en enda text, upptecknad med hjälp av två olika (men tillräckligt närbesläktade) språk.

I andra ryska varianter av denna saga omfattar den långa kedjan av handlingar som hönan företog sig för att rädda tuppen även följande: «… hönan bar ett kol till smederna, smederna smidde en lie; hon bar lien till slåttermarkerna, slåtterfolket slog hö; hon bar höet till kon, kon gav mjölk; hon bar mjölken till flickan…»⁵² eller: «… Ek, ek, ge en ollon till parsen!» — «Nej, jag ger inget ollon: gå till kon, låt henne ge mig mjölk» … «Ko, ko, ge ollonet mjölk!» — «Nej, jag ger ingen mjölk: gå till slåtterkarlen, låt slåtterkarlen ge mig hö!» — … «Slåtterkarl, slåtterkarl, ge kon hö!» — «Nej, jag ger inget hö: gå till smeden, låt smeden ge mig en liten kniv!» … «Smed, smed, ge mig en liten kniv!» — «Gå dit där man gör pengar, ta med dem till mig, så ska jag ge…»⁵³ och sedan i omvänd ordning: hönan hämtade pengarna, smeden gjorde en liten kniv och så vidare.

Av undersökningen av varianterna av den östslaviska sagan följer möjligheten att rekonstruera åtminstone två fragment som kan jämföras med motsvarande delar av den litauiska sagan „Klausimai“:

Litauiskt schema

Östslaviskt schema

En stork flög in och förde med sig pengar

I Hönan förde med sig pengar

Vad är dessa pengar till?

… … … … … … …

… … … köpa en lie

Smeden gjorde en liten kniv

Vad är denna lie till?

… … … … … … …

För att slå hö

Slåtterkarlen slog hö

Vad är detta hö till?

… … … … … … …

För att utfodra korna

De utfodrade kon med hö

Varför dessa kor?

… … … … … … …

För att mjölka (ge) mjölk

Kon gav mjölk

Varför denna mjölk?

… … … … … … …

För att ge herdarna att dricka

II … … … gav herdarna mat

Varför dessa herdar?

⁵² Se A. N. Afanasjev, anf. saml., häfte IV, s. 85.

⁵³ Se E. R. Romanov, anf. saml., s. 6.

167

För att valla svin⁵⁴......... För att baka bullar Varför dessa bullar? För att kvinnorna ska äta..........

.......... Herdarna vallade getter..... bakade bullar.......... Husmodern..........

Det är uppenbart att de litauiska och östslaviska schemana, bortsett från enskilda detaljer, står i ett förhållande av transformeringar, varav den ena är resultatet av en frågeoperator. Det är inte uteslutet att överensstämmelsen mellan schemavarianterna tidigare var ännu större, eftersom även en rysk frågetransform av sagan är känd (на что, se ovan).

Att ta med östslaviska versioner av sagan om tuppen och hönan är värdefullt såtillvida att de, genom att otvivelaktigt vara förbundna med ”Klausimai” å ena sidan och med baltiska varianter av sagan om tuppen och hönan å den andra, därigenom bidrar till att fastställa sambandet mellan ”Klausimai”, som är isolerade i den litauiska folkloristiska traditionen, och sagor av typen ”Vištytė ir gaidžiukas” inom samma tradition.

I den ryska folkloren finns emellertid en text som inte bara återger det allmänna schemat i de litauiska ”Klausimai”, utan är en direkt spegling av den text som ligger till grund både för den och för ”Klausimai”. Än viktigare är att flera särdrag i den ryska text som motsvarar de litauiska ”Klausimai” förklarar dessa verk av folklig diktning till sin natur och förbinder dem med en annan omfattande textklass och, genom den, med en viss rit.

När vi talar om den ryska text som löser problemet med de litauiska ”Klausimai” avser vi varianter upptecknade i Dmitrovområdet, norr om Moskva⁵⁵.

Äng efter äng. Kamrat efter kamrat. Eldarna brinner, grytorna kokar. Varför kokar grytorna? För att skärpa lien. Varför lien? För att slå gräset. Varför gräset? För att föda korna. Varför föda dem? För att mjölka dem. Varför mjölken? För att vattna svinen. Varför vattna dem? För att gräva berg. Varför gräva berg? För att så bröd. Lilla ko, lilla ko, med smörigt huvud. Hon tittar ut genom fönstret, slinker genom portgången.

(А. Б. Зернова, стр. 16)

⁵⁴ Svinmotivet finns också i den östslaviska sagan (”Parsjuk”).

⁵⁵ Se А. Б. Зернова, Материалы по сельскохозяйственной магии в Дмитровском крае, «Советская Этнография», 1932, № 3, стр. 15—52.

168

Efter att ha rättat några uppenbara textfel (”vad ska man utfodra?” ersätts med ”vad ska man utfodra korna med?”; ”vad ska man vattna?” ersätts med ”vad ska man vattna svinen med?” osv.) kan vi tala om full överensstämmelse mellan de litauiska och ryska texterna⁵⁶. Det är desto mer förvånande eftersom texterna är isolerade, och den ryska texten över huvud taget endast är känd i denna form från Dmitrov-uppteckningarna.

Litauisk text

Rysk text

— För att köpa en lie. — Vad ska den lien användas till? — För att slå hö. — Vad ska höet användas till? — För att äta åt korna. — Vad ska korna användas till? — För att mjölka fram lite mjölk. — Vad ska mjölken användas till? — För att föda upp grisar. — Vad ska grisarna användas till? — För att böka i sluttningarna⁵⁹. — Vad ska sluttningarna användas till? — För att så vete.

— För att knacka lien⁵⁷ — Vad ska lien användas till? — För att slå gräs. — Vad ska gräset användas till? — För att utfodra korna. — Vad ska man utfodra korna med?⁵⁸ — För att mjölka fram mjölk. — Vad ska mjölken användas till? — För att vattna svinen. — Vad ska man vattna svinen med? — För att gräva berg. — Vad ska man gräva berg för? — För att så bröd.

Fortsättningen på den litauiska texten, som via motivet med att baka en bulle eller en kringla övergår i ett komiskt slut, har en motsvarighet (men en helt allvarlig sådan) i den ryska texten: lilla ko, lilla ko, med smörigt huvud. Det handlar naturligtvis om rituell bakning, då man på juldagen bakar figurer av kor, baggar eller hästar av deg och delar ut dem till koljadadeltagarna (jordbruksmagi)⁶⁰. I andra varianter av denna ryska text är slutfrasens innebörd ännu tydligare. Jfr: ge oss en liten ko, med smörigt huvud; i ugnen sitter hon och tittar på oss⁶¹. ge oss en liten ko, med smörigt huvud; hon står över elden och tittar på mig—

⁵⁶ Denna motsvarighet är desto mer slående eftersom en arkaisk konstruktion Dat.+Inf., identisk med den motsvarande litauiska, är känd i de slaviska språken. Jfr fornryska малъзе мастеры олову льяти, forntjeckiska pytel peřezóm klásti osv. Se J. Marvan, Verbum infinitum i de baltiska språken och dess förhållande till det slaviska tillståndet, ”Acta Universitatis Carolinae. — Philologica 2. Slavica Pragensis II”, Praha, 1960, s. 7—16.

⁵⁷ Ср. dalgaitį kalt в литовском тексте сказки из Лазун, LKK, II, 1959, стр. 222.

⁵⁸ Se de rättelser som föreslagits ovan.

⁵⁹ Det finns en variant kalnams knisti ”att gräva berg”.

⁶⁰ А. Б. Зернова, Указ. соч., стр. 37.

⁶¹ Ibid., s. 16.

169

…! Ge oss en liten pannkaka, så blir ugnen slät⁶²; och de ska plöja åkern och bryta upp tegarna; ge oss en pirog⁶³ och så vidare.

Vissa uppteckningar av samma ryska text, som mindre exakt återger originaltexten, visar sig vara minst lika viktiga för tolkningen av texten och för undersökningen av dess ytterligare samband. Jfr riten ”att sjunga geten”, upptecknad i byn Jarovo i Dmitrov-distriktet:

Bocken gick till en ny gård för att be om en lie. Vad ska den med lien till? För att slå gräs. Vad ska den med gräset till? För att utfodra hästarna. Vad ska den med hästarna till? För att frakta stolpar. Vad ska den med stolparna till? För att bygga broar. Vad ska den med broarna till? För att Kristus ska gå över dem. Vad ska Kristus göra? Be till Gud. Ge oss en liten ko med ett smörigt huvud. I ugnen sitter den, på oss tittar den, Och när dörren öppnas sopar den med svansen⁶⁴

eller:

Koljada är ung, På Ivanovs gård, Hos Irina, den stora, Köpte hon en kruka – För att koka kutja, för att föda hustrun. Så att hon kan föda barn, Och de kan plöja åkern, Bryta upp tegarna. Ge oss en pirog⁶⁵.

Som dessa varianter visar är de alla direkt förbundna med agrara riter, kända under namnen ”att sjunga geten”⁶⁶, ”att ropa på ängen (plogen)”⁶⁷ och ”koljadande”. Sambandet återspeglas inte bara i själva texterna, utan också i att de framförs (vilket A. B. Zernova vittnar om) under julen och åtföljs av motsvarande handlingar. Deras höga ålder bekräftas av förekomsten av sådana

⁶² A. B. Zernova, a. a., s. 17.

⁶³ Д. К. Зеленин, Описание рукописей ученого архива РГО, т. II., СПб., 1915, стр. 712.

⁶⁴ Se A. B. Zernova, a. a., s. 16.

⁶⁵ Se D. K. Zelenin, a. a., s. 712. Om uttrycket ”att föda hustrun, så att hon kan föda barn”⁵ jfr vaikelius gyrdzyiu ir ugdysiu i en variant upptecknad i Lazukhi (se J. Senkus, a. a., s. 222).

⁶⁶ Ett av resultaten av textens förfall är barnleken ”att leda geten”.

⁶⁷ См. А. А. Потебня, Объяснение малорусских и сродных народных песен, II, Варшава, 1887, стр. 45 и след., 173 и след.; Его же, О мифическом значении некоторых обрядов и поверий, М., 1865, стр. 6, 21; А. Н. Веселовский, Разыскания в области русского духовного стиха, Сб. ОРЯС, т. 32, 1883, стр. 114 и след.

170

texter i nästan alla slaviska folkloristiska traditioner, liksom i några andra, framför allt den rumänska och nygrekiska⁶⁸. Det är också intressant att dessa ”koljadatexter” upprepar en hel rad särdrag som är typiska för ”Klausimai” och ryska texter av typen ”Vad ska lien till? För att slå gräs …”. Bland dessa särdrag förtjänar fråge-och-svar-formen särskild uppmärksamhet (ofta med en oväntad slutkläm), vilken visserligen också förekommer i vissa närbesläktade former, såsom vårens körsånger av typen ”Och vi sådde hirs, sådde”⁶⁹. Det finns skäl att tro att ”Klausimai” och ”Vad ska lien till? För att slå gräs” återspeglar en dialogform hos äldre koljada-sånger som faktiskt har förekommit⁷⁰. Lika talande är genremotsättningen mellan de motsvarande texterna: de litauiska ”Klausimai” drev den formella grunden för den äldre koljadatexten till sin spets och utvecklades till en sorts saga, medan den östslaviska motsvarigheten förblev en koljadavisa och samtidigt bevarade det gamla versmåttet. Det kan ha gjorts ett försök att rekonstruera den metriska formen hos den text som ”Klausimai” går tillbaka på. Nästan säkert ligger den nära de slaviska koljadornas versmått: 4+4 (————/————), vilket förekommer i serbisk och bulgarisk folklore och i den ryska text som behandlas här⁷¹:

Vad ska lien till? För att slå gräs. Vad ska gräset till? För att föda korna.

— ´ — ´ | — ´ — ´ — ´ — ´ | — ´ — ´

eller också: 5+5 (—————/—————), vilket är typiskt för ryska koljada-sånger. Jfr växlingen mellan metriska möjligheter, så långt de kan bedömas utifrån texten ”Klausimai”:

Vad är lien till för? För att slå hö. Vad är höet till för? För att korna ska äta. Vad är korna till för? För att mjölka dem …

(˘) — ´ — | — ´ — ´ — (˘) — — ´ — | ´ — ´ — (˘) — ´ — | — ´ — ´ —

⁶⁸ Se P. Caraman, Obrzęd kolędowania u słowian i u rumunów. Studium porównawcze, Kraków, 1933.

⁶⁹ Jfr exempelvis П. В. Ш т е й н, Великорус в своих песнях, обрядах, обычаях, верованиях, сказках, легендах, СПб., 1898, № 382; А. Т е р е щ е н к о, Быт русского народа, СПб., 1848, V, 19; VI, 307; А. Б. З е р н о в а, Указ. соч., стр. 26 и след. и др.

⁷⁰ Jfr uppbyggnaden av koljadavisan som är gemensam för polacker, ukrainare, belarusier och rumäner. Se P. Caraman, a.a., s. 213. Mycket intressant är den lettiska koljada som återges av Э. А. В о л ь т е р, a.a., s. 105–107.

⁷¹ Versmåttet 4+4 är i allmänhet inte typiskt för ryska koljada-sånger (till skillnad från ukrainska щедривки).

171

eller i en annan variant:

(1) — ´ — — | ´ — — ´ —

(2) — ´ — — | ´ — — ´ —

Kām tōs kārvės? Pienui duoti. Kām tās pienas? Sūriams slėgti...

(det karakteristiska är de trokeiska slutens konstans i varje halvvers).

Slutligen kan också sådana särdrag räknas till dem som förenar de nämnda litauiska och östslaviska texterna med närstående folkloristiska verk, vilka hör till innehållsnivån. Det handlar i synnerhet om upprepningen av vissa likartade motiv (ibland till och med sådana som inte är helt tydliga inom den aktuella texten), vilka gör det möjligt att rekonstruera en ny rad realia. Eftersom en utförlig behandling av sådana motiv får anstå till ett annat arbete, nöjer vi oss här med en allmän hänvisning till några enskilda paralleller.

I en av de återgivna varianterna av den ryska koljadan förekommer uttrycket bygga broar, som knyter denna text till många andra som innehåller uttrycket⁷². Utan att räkna upp exempel (de är vanliga och välkända) kan vi notera att brotemat i olika varianter också återges i icke-slaviska texter, jfr serbokroatiska mi-si moste gradimo, iz česa je gradite?... puščajte nas krez at most, a ča nam za to date (ur en kroatisk sång); slovakiska па čo vám to kamenía? zlaté mosty stavať? či sú mosty hotové? už sú mosty hotové...; polska jaworowi ludzie, czego tu stoicie? стоjemy, стоjemy, mosty budujemy... osv.⁷³. Samma tema förekommer också i baltisk folklore:

Nukaldink man tiltelį, Nukalk tiltelį, Per Nemunėlį...⁷⁹

⁷² Jfr: Ta yxorna! — Vad ska ni ha yxorna till? Fäll tallarna! — Varför ska vi fälla tallarna? Hugg brädorna! — Varför ska vi hugga brädorna? Bygg broarna! — Varför ska vi bygga broarna? osv.

Se P. V. Štejn, Velikoruss, bd 1, häfte I, Sankt Petersburg, 1898, s. 307 (nr 1038). Karakteristisk är också likheten i textens formella uppbyggnad med den koljada som upptecknats av A. B. Zernova.

⁷³ См. А. А. Потебня, Объяснения малорусских и сродных народных песен, I, Варшава, 1883, стр. 127 и след. Здесь же дана интерпретация этого выражения.

⁷⁴ Se Lietuvių liaudies dainos, s. 93.

172

Havsviken vaggade, bron av koppar klingade. Under den bron en liten bro, där fiskade tre små fiskare...⁷⁵

Inte lång är bron av al, jag kan komma över på mina ben...⁷⁶

Gå över den lilla bron, längs stugorna. Låt inte mina små ben bli blöta!⁷⁷ och så vidare.

Till samma motiv som är gemensamma för baltiska och slaviska folkloristiska texter hör att man tänder eld och förbereder en bock för offer. Jfr å ena sidan den ryska sagan om Aljonusjka och lillebror Ivanusjka och samma temas återgivning i koljadavor och texter knutna till dem (...skogarna står täta och mörka, i dessa skogar brinner eldar, stora eldar brinner,... han vässar sin damaskerade kniv, kitteln kokar häftigt, vid kitteln står en bock; han vill slakta bocken...⁷⁸, och å andra sidan degenererade former av detta motiv i baltisk folklore, däribland barnleken i Litauen ”vilkas avēs gana”⁷⁹. Innebörden av dessa och liknande jämförelser är att de jämförda beläggen, som hör till texter vilka i många avseenden ligger nära ”Klausimai” och ”Vad ska man slå med lien? Slå gräs”, breddar den gemensamma balto-slaviska bakgrund mot vilken de folkloristiska texter som analyseras i denna artikel och de realia som återspeglas i dem har uppstått.

Moskva

OM BALTO-SLAVISKA FÖRBINDELSER INOM FOLKLIVSFORSKNINGEN.

V. TOPOROV

S a m m a n f a t t n i n g

Syftet med denna artikel är att, med utgångspunkt i den balto-slaviska folkloren, belysa de stora möjligheter som det strukturella och typologiska angreppssättet erbjuder vid analysen av folkloristiska texter, även när det gäller lösningen av genetiska

⁷⁵ Šimtas liaudies baladžių, Kaunas, 1941, стр. 89 (ср. стр. 96).

⁷⁶ E. A. Volter, Material för etnografin om den lettiska stammen i guvernementet Vitebsk, s. 361.

⁷⁷ Där.

⁷⁸ См. И. М. Снегирев, Русские простонародные праздники и северные обряды, М., 1837, I, стр. 103, II, стр. 68 и др. Ср. также вырожденный вариант «Коза» (А. Н. Афанасьев, Народные русские сказки, № 27), кумулятивное построение которой возвращает нас к текстам вроде «На что косу? Траву косить».

⁷⁹ Se E. A. Volter, a.a., s. 91, 100—101, 109—110.

173

problem. Analysobjektet är en unik klass av litauiska texter, representerad av ett antal varianter av den litauiska folksagan „Klausimai“ („Frågor“) (komiska texter där effekten uppstår genom en viss diskrepans mellan den strikta logiken i den kompositionella struktur som automatiskt fungerar i form av frågor och svar och håller samman hela texten, och de oväntade semantiska associationer som följer på varandra i den kompositionella kedjan). Analysens resultat är följande: en synoptisk tabell som återger relationerna mellan de olika varianterna av „Klausimai“ på semantisk transkriptionsnivå; ett allmänt schema för en folksaga, realiserat av samtliga varianter på fonomorfologisk transkriptionsnivå. Ett försök att analysera dessa texters ställning inom den litauiska folkloristiska traditionen kräver en analys av några andra texter som kännetecknas av en „kedjestruktur“, jämför framför allt folksagor av typen „Vištytė ir gaidžiukas“ (lettiska „Gailītis un vistiņa“), vars kärnstruktur [kam+Nom₁+Vb(+Dat₁)→Nom₂+Vb(+Dat₁)]→[kam +Nom₂+Vb(+Dat₁)→Nom₃+Vb(+Gen₂)] etc. förefaller vara ganska lik „Klausimai“-schemat. Jämförelsen mellan den baltiska folksagan och motsvarande varianter av den östslaviska folksagan visar att relationen mellan de baltiska och slaviska versionerna är en relation mellan transformater, av vilka den ena uppstår genom frågeoperatorns verkan. Det är mycket upplysande att ta hänsyn till den östslaviska folksagan om tuppen och hönan, eftersom den, genom att uppenbart vara förbunden både med „Klausimai“ och med de baltiska varianterna av sagan om tuppen och hönan, bidrar till att fastställa sambanden mellan „Klausimai“, som är isolerad inom den litauiska folkloristiska traditionen, och folksagan av typen „Vištytė ir gaidžiukas“ inom samma tradition. Uppgiften att historiskt tolka „Klausimai“ och fastställa dess genetiska samband kan fullgöras genom analys av en rysk folkloristisk text som nedtecknats i Dmitrovområdet (norr om Moskva) — „На что косу? Траву косить.“ Eftersom denna text nästan är en idealisk formell och semantisk motsvarighet till litauiska „Klausimai“, hör den utan tvekan till Koliada-typen och är förbunden med agrara ceremonier. Därför föreslås att även litauiska „Klausimai“ tolkas som resultatet av en partiell degradering av en gammal text av Koliada-typ. Artikeln avslutas med några exempel på degradering av sådana texter (till exempel barnlekar) och en hypotes om den sannolika metriska formen hos den text som „Klausimai“ går tillbaka på.

174

INOM OMRÅDET FÖR BALTISK-SLAVISKA FOLKLORISTISKA FÖRBINDELSER

V. TOPOROVAS

Sammanfattning

Artikelns syfte är att med stöd av baltiskt och slaviskt folkloristiskt material illustrera de omfattande möjligheter som en strukturell-typologisk analys av folkloristiska texter öppnar även för lösningen av genetiska problem. En unik klass av litauiska texter analyseras, representerad av många varianter av sagan „Klausimai“ (texter av skämtsam karaktär där effekten uppnås genom en viss diskrepans mellan den mycket logiska, automatiskt fungerande kompositionella strukturen av frågor och svar, som håller samman hela texten, och de oväntade semantiska associationer som följer på varandra i den kompositionella kedjan). Analysens resultat är en synoptisk tabell som återger förhållandet mellan olika varianter av „Klausimai“ på det semantiska planet, samt ett gemensamt sagoschema med alla dess realiserade varianter på det fonomorfologiska planet. För att fastställa sådana texters plats i litauisk folklore analyseras ett antal andra texter med „kedje“-struktur, till exempel först och främst sagor av typen „Vištytės ir gaidžiuko“ (lett. „Gailītis un vistiņa“), vars kärnstruktur [kam+Nom₁+Vb(+Dat₁)→Nom₂+Vb(+Dat₁)→[kam+Nom₂+Vb(+Dat₁)→Nom₃+Vb(+Gen₂)] etc. visar sig ligga ganska nära „Klausimai“-schemat. En jämförelse mellan den baltiska sagan och motsvarande varianter av den östslaviska sagan visar att de baltiska och slaviska versionerna förhåller sig till varandra som transformater, där den ena är resultatet av frågeoperatorns verkan. En jämförelse med den östslaviska sagan om tuppen och hönan är värd uppmärksamhet, eftersom denna saga, som utan tvekan är förbunden både med „Klausimai“ och med de baltiska varianterna av sagan om tuppen och hönan, samtidigt bidrar till att fastställa sambandet mellan „Klausimai“, isolerade inom den litauiska folkloristiska traditionen, och sagor av typen „Vištytės ir gaidžiuko“. „Klausimai“s historia och genetiska samband fastställs genom analys av en rysk folkloristisk text („На что косу? Траву косить“) som nedtecknats i Dmitrovområdet (norr om Moskva). Denna text, som till form och semantik nästan är en idealisk motsvarighet till litauiska „Klausimai“, tillhör otvivelaktigt Koliada-typen och är förbunden med agrara riter. Därför föreslås att även litauiska „Klausimai“ betraktas som resultatet av en partiell degradering av en gammal text av Koliada-typ. Artikeln avslutas med några exempel på degradering av liknande texter (ända till barnlekar) och en hypotes om den metriska formen hos den text som „Klausimai“ kan härledas från.