LIETUVIŲ KALBOS MORFOLOGINĖ SANDARA IR JOS RAIDA

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

ŽEMITISKA MORFOLOGISKA DRAG I ŠAKYNOS DIALEKT

A. JONAITYTĖ

Närliggande dialekter påverkar alltid varandra i någon mån. Denna påverkan är olika stark, inte bara mellan två dialekter utan också när två olika dialekter påverkar en tredje. Styrkan i den ena eller andra närliggande dialektens påverkan avgörs av olika historiska, ekonomiska och språkliga faktorer. Särskilt stark påverkan från grannarna märks i de så kallade övergångsdialekterna, inom vars område många olika drag från närliggande dialekter sammanfaller: fonetiska, morfologiska, lexikala och syntaktiska.

En av dessa mer karakteristiska övergångsdialekter är också Šakynos¹ dialekt, vars morfologiska drags förhållande till de närliggande samogitiska dialekterna undersöks här.

Den undersökta dialekten har en aukštaitisk grund och därför är även dess morfologiska system i huvudsak aukštaitiskt: det ligger nära de morfologiska systemen i de närliggande nordvästliga och mellersta aukštaitiska dialekterna. Skillnaderna beror främst på samogitiska drag som berör den västra delen och ibland hela dialektområdet. De nyare av dessa används vid sidan av äldre aukštaitiska former som mer eller mindre vanliga parallellformer; de äldre har omfattat hela dialektområdet och har ofta helt trängt undan de aukštaitiska formerna. Det går inte alltid att säga exakt om enskilda former har kommit in i Šakynos dialekt från samogitiskan eller uppstått självständigt och bara liknar motsvarande samogitiska former. Det är särskilt svårt att fastställa det verkliga ursprunget till sådana former i den beskrivna dialekten som också används i närliggande samogitiska, nordvästliga och till och med mellersta aukštaitiska dialekter. Slutligen kan enskilda mindre vanliga morfologiska drag möjligen ha funnits i Šakynos dialekt sedan gammalt, men samma drag i de närliggande samogitiska dialekterna har hittills bidragit till att de bevarats här, så att det verkar som om de hade kommit från samogitiskan. Därför anges det i artikeln i många fall endast att ett visst dialektdrag är detsamma som i de närliggande samogitiska dialekterna, utan att fastställa om det verkligen har kommit från samogitiskan.

Förutom de samogitiska morfologiska dragen i Šakynos dialekt har artikeln också försökt redovisa observerade aukštaitiska drag i närliggande samogitiska dialekter. De samogitiska dragen behandlas systematiskt efter ordklasser.

¹Med det gemensamma namnet Šakynos dialekt avses alla nordvästliga aukštaitiska talmål i gränsområdet mot Lettiska SSR, där lagen om allmän accentretraktion är verksam (trakterna kring städerna Žagarė, Skaistgirys, Kruopiai, Šakyna och Gruzdžiai).

165

Substantiv. I dialektområdets västra utkant (Aukščiai, Kruopiai och ibland även Šakyna) har genitiv och vokativ singular av vissa ia-stamsubstantiv former med iu-stam, till exempel genitiv singular: krūpaus, rãniaus, šėniaus, spãlaus; vokativ singular: krūpau, rãniau, šėniau. Dessa iu-stamsformer används parallellt med de vanligare ia-stamsformerna. I de närliggande samogitiska dialekterna (Kuršėnai, Papilė, Akmenė, Vegeriai) används iu-stamsformer i detta fall mycket utbrett, och därför verkar det som om de har spridits till den västra delen av Šakynos dialekt från samogitiskan. I samma del av Šakynos dialektområde märks också ett annat för samogitiskan karakteristiskt fenomen: i singularparadigmet för vissa ė-stamsubstantiv har nominativformer med i-stam trängt in, till exempel: kãtis, kū'tis, ūpis, medan nominativformer med ė-stam ibland tränger in i singularparadigmet för i-stamsubstantiv, till exempel: ãrnte, ãrksle, v'i'te.

I Kruopiai, Aukščiai, Šakyna och till och med Dilbinai har lokativ singular av a-stamsubstantiv med suffixet -ukas ibland, vid sidan av den aukštaitiska formen, även en samogitisk form med ändelsen -uo (~ -o), till exempel: blù'džiuo, daržiuo, laukùkuo Škn, kaklù-ko· Dilb. Jfr kalnùkuo, suodnùkuo Krš, eglì'nõkuo Akm, daržõkuo, kalnõkuo Vgr.

ia-stamsubstantiven kè'lis, vè'jies, vè'lnis har, liksom i närliggande samogitiska och nordvästaukštaitiska dialekter, i singularis ackusativ ändelsen i (kè'li, vè'ji || vè'je, vè'lni), som har uppstått efter de ia-stamsubstantiv som här regelmässigt har -i (kìrvi, já'uti).

Närmare den samogitiska gränsen (Kruopiai, Aukščiai, delvis Šakyna) ia har singularis lokativ av i- och konsonantstammar, ganska ofta vid sidan av aukštaitiska former med ändelsen -y(je), också former med den samogitiska ändelsen -ie (~ė), t.ex.: gřõ-vie, mè'die; nõ'sie, pìrtie, vãndenie. Jfr. luòpsie, mùolie, viejie Krš, gardėlie, svìrtie, pìrtie Akm, bū'rie, ménesie, pìrtie² Vgr.

På samma platser i Šakynos dialekt längs den samogitiska gränsen har nominativ och ackusativ plural av feminina substantiv med i- och konsonantstam ibland samogitiska ė-stamsformer: á'ntes, á'rpkštes; dùkteres, sè'seres (jfr šìrdes, ùntes Krš, žõusęs Akm, ãvės, klìetės Vgr), medan lokativ plural har parallella samogitiska former med -iese (~ -ėse), till exempel: ãkies(e), á'rnkšties(e), sèseries(e) Škn, Krp, klè'tė's(e) Žg.

Lokativ plural av femininum för alla stammar och alla böjliga ordklasser har, vid sidan av former med ändelsen -os(e), också parallellformer med ändelsen -uos(e), vilka förekommer mer eller mindre ofta, till exempel: ãkuos(e), pièvuos(e), rùnkuos(e) Škn, jáu`uos Darg, pùsuos Dilb. Exakt samma fenomen märks i många samogitiska dialekter (Kuršėnai, Kaunatava, Šaukenai och ibland Akmenė med flera), där lokativ plural av feminina ord vid sidan av sin egentliga form också har en maskulin form. Det verkar som om de samogitiska dialekterna gav upphov till formerna på -uose i Šakynos dialekt. Man kan också nämna att lokativformerna på -uose från Šakynos dialekt ibland i sin tur återkommer i vissa närliggande donininkai-tal i samogitiskan, till exempel: dėdėlùos vėitùos ~ dideliuose vietuose Vgr (i byn Giepaičiai). Även den aukštaitiska pluralformen av a- och ia-stammar, vars ändelse -uos(e) inte förändras fonetiskt, överförs ibland till dessa samogitiska talmål, till exempel: mèškùos, tàukùos, ve-

² Om dessa formers ursprung, se И. Казлаускас, Сокращение употребления имен существительных с основой на i в литовском языке, «Вопросы славянского языкознания», т. 5, Москва, 1961, p. 82—89.

166

lâ·čuos ~ Veláičiuose Vgr (Giepaičių, Velaičių, Aukštųjų k.), krūopuos ~ Kruo-piuose Akm (Sablauskių k.).

I samma byar i den övre aukštaitiska dialekten förekommer emellanåt också aukštaitiska former utan ändelsen -s i dativ och instrumental plural av alla ordklasser, t.ex.: jaunėm (Giepaičiai), špuoká·m (Aukštieji), vī·tim (instrumental plural) Velaičiai, pūš·m (instrumental plural) žūolėm (instrumental plural) Giepaičiai, lâuká·m (Menčiai), šakòm (Sablauskiai).

u-, iu-stammiga substantiv i singularens lokativ har i dessa samogitiska dialekter ändelsen -uo, t.ex.: vėlnõu ~ Vilniuo, tórgõu. I alla dounininkai-byar i det högre liggande området förekommer dock då och då även högditauiska former av singularens lokativ, t.ex.: vėdži (Giepaičiai).

Adjektiv. Šakynosdialektens adjektiv uppvisar också många egenskaper som är typiska för närliggande samogitiska dialekter. Till exempel har singularens dativ av flerstaviga adjektiv vanligtvis, vid sidan av den äldre pronominella ändelsen, även en mindre vanligt förekommande nominal ändelse (lī·tiŋgam || lī·tiŋgui, jfr gailīngam || gailīngui, svetimá·m || svē·timui Krš); singularens ackusativ av ia-stammiga adjektiv med ändelsen -ias har en sidoform med ändelsen -i (pē·šče || pē·šti, stā·če || stā·ti, tūščė || tūšti), typisk för närliggande samogitiska dialekter. Och i genitiv och lokativ singular samt dativ, instrumentalis och lokativ plural av ē-stammiga adjektiv didelė, dešinė, kairė förekommer, vid sidan av ē-stammiga former, även närstående io-stammiga former, t.ex.: didelō·s || didelė·s, dešinė· || dešinõ·, didelė·m(s) || didelō·m(s), didelė·s(e) || didelō·s(e). Vid sidan av den äldre genitivformen singular av u-stammiga adjektiv förekommer i dialekten ibland redan också en närstående ia-stamform (lī·gaus || lī·ge, sū·raus || sū·re). ia-stamformerna kan ha bildats i själva Šakynos dialekt, men kan också ha kommit från närliggande samogitiska dialekter (Kuršėnai, Papilė, Akmenė), där utjämningen mellan adjektivformer med u- och ia-stam har kommit betydligt längre.

Dativ singular och nominativ plural av maskulina adjektiv i komparativ har, vid sidan av de äldre formerna, också substantivformer med ia-stam som varianter (aukštēsná·m || aukštē·šnui, aukštēsni || aukštē·snei). De äldre formerna av genitiv och lokativ singular samt dativ, instrumental och lokativ plural av feminina adjektiv i komparativ håller på att trängas undan av motsvarande former med io-stam, t.ex.: báltēsñō·s || báltēsne·s (sällsynt), báltēsñō· || báltēsne· (sällsynt), baltēsñō·m(s) || baltesnē·m(s) (sällsynt), báltēsñō·m(s) || báltēsne·m(s) (sällsynt), baltēsñō·s(e) || baltēsne·s(e) (sällsynt). Alla dessa böjningsdrag hos maskulina och feminina adjektiv i komparativ är också karakteristiska för närliggande žemaitiska dialekter, jfr báltēšnu· (dativ singular), báltēsne· (nominativ plural), báltēšnōs (genitiv singular) Krš, šēnēšnũos (genitiv singular) Pp.

Nominativ singular av maskulina adjektiv i superlativ har ändelsen -is (gerá·usis), dativ har den substantiviska ändelsen -ui (gerá·usui), liksom i närliggande žemaitiska och centrala aukštaitiska dialekter, t.ex.: baisá·usis, aukščá·usui Dnr, didžá·usis, gerá·usui Krš, joūdžá·usis, poikáusis Pp. Men ackusativ singular har, liksom i žemaitiska dialekter, ändelsen -i, t.ex.: gerá·usi (jfr didžá·usi Krš, baisá·usi Vgr), och skiljer sig därmed från de centrala aukštaitiska dialekterna, jfr skanā·use Dnr.

Nominativ plural av dessa adjektiv har också den substantiviska ändelsen, liksom i närliggande žemaitiska dialekter, t.ex.: ilgá·usei (jfr didžá·use Krš, ramá·use Pp, gerá·use Akm).

Pronominala adjektiv som bildats av u- och ia-stammar har, vid sidan av de regelbundna aukštaitiska formerna, ibland även former av det slag som förekommer i närliggande žemaitiska dounininkai-dialekter.

167

eller dünininkai, t.ex. singularis nominativ: á·iški·sis || aiškesėsis³, tamsi·sis || tamsėsis; žali·sis (jfr smólki·sis, stóm bi·sis Pp, šūnki·sis, náuji·sis Akm, áštri·sis, brūngi·sis, žáli·sis Vgr, brūngė·sis || brungėsis, gražėsis⁴ Krš); singularis ackusativ: graži·ji || gražė·ji; žali·ji (jfr smólki·ji Pp, tūnki·ji, tūšti·ji Akm, brūngi·ji, prásti·ji⁵ Vgr, grā·ži·ji Krš). Genitiv singularis av pronominella adjektiv har endast substantivändelsen, liksom i närliggande žemaitiska dialekter, t.ex.: á·ukšto·jui⁶. Singularis lokativ har en žemaitisk bildning i Šakynadialekten, t.ex.: juodamė·je⁷ (jfr didemį·jie, Krš, didemėjie Pp, dēdemė·je Vgr). Nominativ och dativ plural har, liksom i närliggande žemaitiska dialekter, substantivändelser, t.ex.: baltiejei, baltiešá·m(s)⁸. För övrigt används substantivformen i plural nominativ redan även i den närliggande centralaukštaitiska Daunoravadialekten (gerėjeje || gerėjį), men den kan möjligen ha kommit dit från Šakynadialekten.

I den västra utkanten av den undersökta dialektens område (Aukščiai, Kruopiai och ibland även Šakyna) har dativ plural av obestämda adjektiv och pronomen i maskulinum ibland närliggande former med ändelsen -im(s), som kommit från žemaitiskan, t.ex.: didelim(s), mažim(s), tim(s), visim(s), jfr anėms, jaunėms Pp, gerī·ms || gerī·rms Krš, patėms, jaunėms Akm, kėtėms, jaunėm, mažėms Vgr.

Räkneord. Närmare žemaitiskans gräns (Šakyna, Aukščiai, Kruopiai) har genitiv, dativ, instrumentalis och lokativ av räkneorden dù, dvì ibland närliggande žemaitiska former med i: dvìju·, dvìm(s), dvìm(s), dvìjuose(e), dvìjo·s(e). Räkneorden från 11 till 19 bildas med två formanter: -lika och -leka. Formanten -lika dominerar i den östra delen av dialektområdet (Kyburiai, Skaistgiris). Jfr centralaukštaitiska joniškiai dvi·leka, tri·leka. I den västra delen, dvs. närmare gränsen till žemaitiskan (Kruopiai, Šakyna, Aukščiai, Šiūpyliai), används formanten -leka. Jfr vi·niū·leka, dvi·leka Krš, dvi·lekᵃ, tri·leka Pp, veiñūleka || viñūleka, dvi·lekᵃ Akm, veiñūleka || vi·ñūleka Vgr. Formanten -lika förekommer visserligen då och då även i vissa žemaitiska byar i det aukštaitiska området, t.ex.: devī·niolēkᵃ, peñkiolēkᵃ (Giepaičiai, Velaičiai). Vid sidan av räkneordet vienuoleka || -lika (jfr centralaukštaitiska, t.ex. Daunorava ve-nuoleka) används också formen vienūoleka || -lika i stor utsträckning. Formen med mjukt n används, som exemplen visar, i närliggande žemaitiska dialekter.

Nominativ och ackusativ singular av det avledda räkneordet trečias, trečiasis har i området söder om žemaitiskan (Šakyna, Kruopiai, Aukščiai, ibland till och med Dilbinai) ganska ofta de närliggande žemaitiska formerna treč, treti·sis, tre·ti, treti·ji. Jfr treti, treti·ji Krš, treti·sis Pp, trėti, trėti·sis, trėti·ji Akm.

Pronomen. Instrumentalis singular av pronomenen àns, jìs, kàs, kàtras, niẽks, šìs, tàs, tàtras, vìskas har, utöver former som i standardspråket, också ett par mer eller mindre vanliga närliggande former med -m, t.ex.: ànuo || ànuom || ànum, jūo || jūom, kūo || kūom || kūm, šūo || šūom || šūm... Instrumentalisformer singular med -m används i stor utsträckning också i närliggande žemaitiska dialekter.

³ Sådana former förekommer kring Šiūpyliai, Aukščiai och ibland Šakyna, dvs. nära gränsen mot de žemaitiska dünininkai i Kuršėnai.

⁴ Dar žr. Z. Zinkevičius, Įvardžiuotinių būdvardžių istorijos bruožai, Vilnius, 1957, p. 83.

⁵ Obestämd form: pràsc, prà·šče.

⁶ Om ursprunget till den preterminala stavelsen -oj-, se Z. Zinkevičius, a.a., s. 93—94.

⁷ Om ursprunget, se K. Явнис, Перевод грамматики литовского языка исполненный К. Буга, Петроград, 1908—1916, s. 149.

⁸ Om hur de uppkom, se Z. Zinkevičius, a.a., s. 83—85.

168

(Kuršėnai, Papilė, Akmenė, Vegeriai). Pronomen àns, kìc, tàs och räkneordet viėns har i den västra delen av dialektområdet, i det žemaitiska randområdet, ganska ofta žemaitiska parallellformer av singularis lokativ ànem(i), kìtem(i), tėm(i), viėnem(i). Dessa former tycks, trots att de har en fonetiskt oförändrad žemaitisk ändelse, ha kommit från närliggande dounininkai-dialekter; jämför ànem: kìteme, vėìneme, tėme Vgr; tėme, vėìneme, òntreme Akm. Om dativformer i pluralis med -im(s) se s. 168.

Pronomen àns, kàtras, šìs, tàs, tàtras har i pluralis ackusativ, vid sidan av former som k-, också former som är typiska för žemaitiska dialekter: ànus, kàtrus, tụs, šụs, tàtrus, jämför tòs Pp, ànūs Krš, tòs Vgr. Sådana parallellformer är mest utbredda i den västra delen av dialektområdet, närmare gränsen mot žemaitiska dialekter, även om de i enskilda fall förekommer ända i trakten kring Žagarė och Skaistgirys, det vill säga nära gränsen mot de mellersta aukštaitiska dialekterna.

Pronomen àna, ì, kàtra, šì, tà, tàtra har i singularis instrumental över hela dialektområdet oftast endast pronominala former: anà·je, jė·je, katrà·je... Dessutom förekommer kring Aukščiai och Kruopiai, och ibland också i Šakyna och Dilbinai, redan förkortade pronominalformer, till exempel: anà·i, katrà·i, šė·i, tà·i. Sådana förkortade pronominalformer används vanligen i vissa närliggande žemaitiska dialekter, till exempel i Kuršėnai anà·i, katrà·i, šė·i, tà·i.

Pronomenet tõ har i singularis lokativ, vid sidan av den feminina formen tõ , också den allmänt använda maskulina formen tàm(e). Denna form används nästan över hela Šakynas dialektområde, med undantag endast för dess sydligaste del (trakten kring Gruzdžiai), till exempel: tõ· daržinė || tàme daržinė· Kyb, tõ· jū·ujė·, tõ· priepirte· || tàme rà·štine·, tàme vanė·lo· Sk, tõ· kàkto·, tõ· pàčio· kù·tė·, tõ· virtuvė· || tàme bà·lo·, tàme lietuvo·, tàme rì·go· Žg, tõ· vieto·, tõ· trõ·bo· || tàme duobė·, tàme valgi·klo· Škn, tùo prieglau džio || tàme pusie Auks, tėmi vietuo, tàmi jà·ujuo, tėmi kamis juo Krp.

Kring Šakyna och Kruopiai förekommer, vid sidan av pronominalformerna àna, šì, kìta, tõki och räkneordet viėna (ibland även àntra) singularis lokativformer àno·, kìto·, šõ·, tõ·ko·, viėno·, àntro· också formerna ànam(e), kìtam(e), šėm(e), tõ·kem(e), viėnam(e), àntram(e), till exempel: šėme trõ·bo·, šėm pusė·, àname vàgo·, viėnam lò·vo·, àntrame rù·ško·, tõ·keme bė·do·. Samma fenomen observeras också i närliggande žemaitiska dialekter, jämför tàm klebuonijo, tuokėmi šalcà·usio ”i sådan kyla” Krš, vėiname plì·die, kėtame rọ·pkuo Pp, tam patėm kū·rie, tėm· biržė Akm, tėm· ausie, kìtem· vėìtuo, šėm· pusie Vgr.

I det žemaitiska randområdet har pronomenen àna, ì, kàtra, tàtra, šì, tà vid sidan av pluralis ackusativformerna anà·s, jà·s kàtrà·s, tàtrà·s, šà·s, tà·s också former med kort a: ànas, jàs, kàtras, tàtras, šès, tàs. Former med kort a används också i närliggande žemaitiska dialekter.

Kring Šakyna och Kruopiai förekommer ibland, vid sidan av de regelrätta singularis ackusativformerna av pronomenen kas, tas kà·, tà· , även parallellformerna kùo, tùo, till exempel: túr bū·t labai svėiks žmõ·gus, kàs tùo dà·ra Škn, kùo àns pasà·ki, tas vìskas bà·ikas; a žinai kùo? Krp. Sådana former förekommer också i de närliggande žemaitiska dounininkai-dialekterna i Akmenė och Vegeriai, till exempel: brõng·s ì·, ale kùo padarì·s Akm, tùo àš pažì·stū, tùo ženà·u; kùo tėn tėi špuokà· on tuo glõuksne· gàla tàisuos, a kìni Vgr. I žemaitiska dialekter används de vid sidan av kù·, tù·. Ursprunget till formerna kùo, tùo är oklart: de kan ha uppstått i dessa dialekter, men de kan också vara lettiska.

Šakynas personliga pronomen har många gemensamma drag med de žemaitiska dialekterna och ibland med både de žemaitiska och de mellersta aukštaitiska dialekterna. De viktigaste är följande. Tredje personens pronomen àns, àna, jìs, jì används inte på samma sätt i hela dialektområdet. I den västra delen av dialektområdet, närmare de žemaitiska dialekterna (Šiupy liai, Šakyna, Aukščiai, Kruo-

169

I byarna (delvis även Dilbinai) används vanligen pronomenet āns, āna. Längre från den samogitiska gränsen (Dameliai, Žagarė) förekommer även jis, ji. I trakten kring Skaistgirys (den norra delen av gränsområdet mot de centrala höglandsmålen) används jis, ji och āns, āna parallellt, medan jis, ji redan dominerar i den södra delen av gränsområdet mot de centrala höglandsmålen (Kyburiai, Dargačiai).

Ackusativformerna av singularis av de personliga pronomenen aš, tu och det reflexiva pronomenet savęs, manì, tàvi, sàvi, har samma ändelser som formerna i de närliggande samogitiska (t.ex. mùnē ~ munì, tàvè ~ ta- vi Krš, mônē, tàvè Pp, sèvè, mùnē, tēvè Akm, Vgr) och centrala höglandsmålens dialekter (t.ex. Joniškis manì, tàvi). I trakten kring Kruopiai, Dilbinai och Šakyna sägs ibland även tēvi, sēvi vid sidan av tàvi, sàvi. Jfr motsvarande former från Akmenė och Vegeriai.

Pronomenet mẽs har också formen mā·s. Även de närliggande samogitiska dialekterna har denna form (jfr Papilė, Kuršėnai mā·s).

Genitiven av de personliga pronomenen mes, jūs har, vid sidan av mú·su, jú·su, även de allmänt använda formerna mú·sa, jú·sa, som är karakteristiska för de närliggande samogitiska dialekterna. Ackusativen av dessa pronomen har, vid sidan av formerna mùm(s), jùm(s), också formerna mùmis, jùmis. Sådana ackusativformer används i angränsande samogitiska områden (Kuršėnai, Papilė, Akmenė, Vegeriai). I Šakyna-dialekten används de endast närmare den samogitiska gränsen (Kruopiai, Aukščučiai, Šakyna). I det samogitiska gränsområdet uppkom, efter samogitiskt mönster, vid sidan av pluralens nominativ- och ackusativformer ānglis, žā·sis också formerna āpgles, žā·ses. I enlighet med dessa former sägs på samma orter (Aukščučiai, ibland Šakyna) vid sidan av mùmis, jùmis då och då även mùmes, jùmes.

Nominativ och ackusativ dualis femininum av de personliga pronomenen aš, tu har i det samogitiska gränsområdet, liksom i de närliggande samogitiska dounininkai-dialekterna i Vegeriai och Akmenė (jfr mòdv· || mòdv·s abèdv·s Vgr, mòdv· dvè || mòdv·s abèdv·s Akm), ibland de parallella formerna mùdves, jùdves. Dativ och instrumentalis dualis av personliga pronomen maskulinum har i trakten kring Kruopiai, Aukščučiai och Šakyna, förutom mùdviem, jùdviem, anùdviem, också de allmänt använda parallellformerna av samogitiskt ursprung mùdum, jùdum, anùdum (jfr mùdum, jùdum Krš, jùdom, vẽdom Pp, mòdom, abõ·dom Vgr).

Det demonstrativa pronomenet šì har, vid sidan av singularis ackusativformen šā·, ibland också formen šì·, t.ex.: šì· nā·kti Auks, šì· vā·sara Škn. Formen är särskilt vanlig i adverben šì·nā·kì, šìndie och liknande. Här kan den ha uppstått genom analogi med den adverbialiserade maskulina singularisackusativen (šì·rì·t, šì·mẽ·t, šì·vā·kar), och sedan ha spridits från adverben även till kasusformen, dvs. šì·nā·kì uppkom efter mönster av šì·rì·t, šì·vā·kar, och ur šì·nā·kì uppstod i sin tur šì· nā·kti. Men formen kan också ha kommit från de närliggande samogitiska dialekterna (jfr femininum singularis ackusativ i Papilė, Vegeriai, Kuršėnai: šì·), där šì· uppstod ur šā· av fonetiska skäl: det nasala, främre a övergår här i vissa fall till i·.

En samogitism kan också vara den parallella singularis lokativformen pàtem(e) av det demonstrativa pronomenet pàc, jfr Vegeriai och Akmenė pàtēmē.

Verb. Verb med prefixen be-, ne-, nebe-, te-, tebe- har i Šakyna-dialekten, liksom i de närliggande samogitiska dialekterna, oftast det reflexiva partikeln i slutet av ordet, t.ex.: bẽšnėkas, nèšukas, nebẽsupus, tèkeps, tebès pà·do·s.

Ganska ofta har dialektens reflexiva verb med prefix två reflexiva partiklar: en mellan roten och prefixet och den andra i slutet av ordet, t.ex.: nèacimenas, nèstveres, pasìgeres, susìdures, tebèsbaras, usìkišas. Två reflexiva partiklar förekommer oftast i tredje person och betydligt mer sällan i former för andra personer, t.ex.: susìgrẽ·pšos (1:a person singularis), usìstàtì·stè·s (2:a person pluralis). Verb med prefix med

170

De två reflexiva partiklarna används regelbundet i närliggande samogitiska dialekter (Krš, Pp, Akm, Vgr).

Dialektens i-stamverb har övergått till ia-stammen, medan ia-stamverb nära den samogitiska gränsen (Aukščučiai, Kruopiai m.fl.) visserligen, men inte särskilt regelbundet, övergår till a-stammen, t.ex.: á’udu, apsíšaru, apsívėrtu, vėrku (1 pers. sg.); bėgird, skūndas, vėrk (3 pers.); á’udam, kàntam (1 pers. pl.). Men alla ia-stamverb övergår inte till a-stammen. De som oftast inte övergår är de verb som även i närliggande samogitiska dialekter delvis har bevarat ia-stammen, t.ex.: gùlem, mī’lem, nebàgā’lem, tī’lem, tûrem || tûram, žū’rem || žū’ram. Jfr samogitiska gā’lem, núoram,|| núo- rem, tī’lem, žū’ram || žū’rem Krš, gā’lem, tī’lem, tȯ.ram || tȯ.rem Pp, gòlem, gā’lem Vgr, gā’lem, tī’lem Akm.

Verben med gammal konsonantstam har i Šakynadialekten, liksom i närliggande samogitiska dialekter, bevarat ett reliktiskt t i presensformerna, t.ex.: giest, liekt, miekt, skàust. Men numera används vid sidan av sådana former också former utan t: gied, liek... liksom i standardlitauiskan.

Verbens personböjning. Presens. Precis vid den samogitiska gränsen, och ibland även något längre bort (t.ex. i Šakyna), förekommer vid sidan av höglandslitauiska reflexiva verbformer också rent samogitiska former, t.ex.: 3 pers. bā’ga·s, didžiuoja·s, mėl’da·s, nebrieža·s, vadina·s, minais Auks, kė’leis, nē’ša·s, prìšeina·s Krp, bā’rais, darbūojeis, glūdžeis, mūšais Škn. Jfr närliggande samogitiska former: kā’là·s, nēša·s, sē·kā·s Krš, lė·idà·s, ròndà·s Pp, pràšsėdėda·s, prėsėdudā·s, sōkā·s Akm, dōdudā·s, jōukā·s, pešā·s Vgr. Man antar att den samogitiska ändelsen här har förlängts på grund av en sekundär, tillbakadragen accent. Šakynas och delvis Aukščučiai- och Kruopiai-formerna i tredje person med ändelsen -ais (minais, kė’leis...) kan vara ett slags hyperkorrektion: exempelvis motsvaras samogitiska vī’rā·s av Šakynadialektens vī’rais, och därför kan samogitiska rōndā·s i Šakynadialekten också bli rāndais. Det kan visserligen, med stöd av P. Arumaa⁹, också antas att dessa former i samogitiska dialekter har bildats med formanten -ai. I så fall skulle Šakynadialektens former mėl’da·s, vadina·s ha bevarat en fonetiskt regelbunden samogitisk ändelse, medan den samogitiska ändelsen i formerna bā’rais, kė’leis har förändrats enligt Šakynadialektens fonetiska lagar.

Det kan också nämnas att man i byar med nordliga samogitiska dounininkai-talare (trakten kring Akmenė och Vegeriai), alldeles intill höglandslitauiska gränsen, ibland också kan höra höglandslitauiska former i tredje person, t.ex.: nenusėtėpas (Giepaičiai), dėrbas (Sablauskiai).

I trakten kring Aukščučiai och Kruopiai, mer sällan Šakyna, har första person plural av reflexiva verb ofta också närliggande samogitiska former, t.ex.: jūokamuos Auks, nē’šamuos, vė’rdomo·s Škn. Jfr Kuršėnai och Papilė nē’šamuos. (De nordliga dounininkai-dialekterna — Akmenė, Vegeriai — har pluralformer som bildats på annat sätt, t.ex.: nēšamės Vgr.). Som exemplen visar bevaras även här ibland de samogitiska fonetiska särdragen i ordslutet i Šakynadialekten. Sådana sporadiskt förekommande samogitiska former finns också i första person plural av andra tempus av reflexiva verb, t.ex.: preteritum kieliemuos, mūokiemuos Auks, šildē’mo·s, vė’žē’mo·s Škn; frekventativt preteritum kē’ldā’vuomuos, pikleviōdā’vuomuos Auks, šē’lō’dā’vo·mo·s Škn; futurum kē’lsamuos Auks, nēšamo·s || nēšmo·s Škn.

⁹ Žr. P. Arumaa, Untersuchungen zur Geschichte der litauischen Personalpronomina, Tartu, 1933, p. 19–21.

171

Primära verb vars infinitivstam slutar på vokalerna y, ū, t.ex.: i·t, pū·t, har konsonanten n i presensformerna, t.ex.: bū·n, lį·n, liksom i närliggande samogitiska och nordvästliga höglandslitauiska dialekter.

Sekundära verb vars infinitivstam slutar på diftongen au (šiená·ut, tarná·ut) har konsonanten j efter au i presensformerna, t.ex.: tarná·ujem, men nära den samogitiska gränsen förekommer ibland konsonanten n, liksom i vissa samogitiska dialekter, t.ex.: riešutá·un, tarná·un Auks.

Frekventativt preteritum. Vid den samogitiska gränsen förekommer, visserligen ganska sällan, också olika samogitiska konstruktioner för frekventativt preteritum, bildade med hjälpverben liuobėti och liūbėti, t.ex.: senė·lis lū·b sakė·s; kó·žna diena lub ateis ir ateis Šp; áns tàmi já·juo lū·b gulieti; i šláusc lū·b ateis Krp; tė·vė·lis amžiná·tilsis liuob sakė·dáva Škn; kita kárta liuob dáinuos, šó·ks, o· daba tik žū·r, kur arielkas nutvė·rė Žarėnai — Latvėliai.

Futurum. Nära den samogitiska gränsen (Kruopiai, Aukščiai, ibland också Šakyna), liksom i närliggande samogitiska dialekter, används första person singular-former med hårt -s-, t.ex.: bū·su, sakí·su.

I hela dialektområdet bevarar tredje person futurum av primära verb med akut accent, vars infinitivstam slutar på y eller ū (t.ex.: lú·sti, rí·t) den långa rotvokalen, liksom i närliggande samogitiska dialekter, t.ex.: lí·s, lú·š. Det enda undantaget är būs.

I hela dialektområdet används vid sidan av första och andra person plural-former, t.ex. dírpsme, dírpste, även former som bildats efter samogitiskt mönster enligt ia stammen, t.ex. dírpsem, dírpset. I området söder om Samogitien används också former av dessa personer som bildats enligt a stammen, t.ex.: dírpsam, dírpsat, liksom i närliggande samogitiska dounininkai-dialekter (Vegeriai, Akmenė, delvis Papilė). Vid gränsen till samogitiska dūnininkai (Aukščiai) används ibland ytterligare en samogitisk första person plural-form, t.ex.: išvìrsma, kàšma, sumá·lsma (jfr Kuršėnai aísma, daínú·sma).

Samogitiska reflexiva verbformer i futurum förekommer också. Där man säger bū·su, éisu, säger man också gí·d’ suos, vėšuos. I trakten kring Šakyna kan man ibland höra samogitiska former i tredje person, t.ex.: rìnkseis (važiuos po· upeles, žūveles rìnkseis), jfr rìnkšė·s Krš, diėsė·s Pp, vėšė·s Akm, matí·šė·s Vgr. Jfr också presensformer i tredje person med samma bildningssätt.

Imperativ. Första person plural bildas i hela Šakynadialekten, liksom i närliggande samogitiska dialekter, efter ia stammens mönster, t.ex.: dė·kem, eikem (jfr drėbėkem, raší·kem Krš, atėdóukem, pja·ukem Pp, maini·kem, pláukem Akm, biėkem, pastatí·kem Vgr). Andra person plural har endast i dialektens västra del, vid sidan av former som i standardlitauiskan, mycket ofta också former som är typiska för samogitiska och bildade efter ia stammens mönster, t.ex.: dró·šket, mùšket.

Första och andra person plural av reflexiva verb bildas på samma sätt som första och andra person plural av vanliga verb (sùkemė·s, sùkitė·s || sùketė·s). Dessutom förekommer i området söder om Samogitien också helt samogitiska former i första person plural, t.ex.: sùkemo·s Škn.

Optativens tredje person (den så kallade permissiva modusformen) bildas på samma sätt som i alla angränsande samogitiska och högaitiska dialekter, det vill säga med partiklarna lai || lei, tàgu(l) || lėgu(l), till exempel: lei || lai dirb; tàgu(l) || lėgu(l) dirb.

Infinitiv. I den västra delen av dialektområdet dominerar infinitivformer av reflexiva verb med ändelsen -ties, till exempel: nėšties, vėsties. I själva församogitien (Aukščiai)

172.

I enstaka fall förekommer reflexiva samogitiska infinitiver med ändelsen -i's, till exempel: dirbti's, nėšti's. Detta är troligen inte en inlånad dunininkisk ändelse, eftersom infinitivformer med denna ändelse också förekommer i dounininkiska dialekter i det förhögaitiska området, som ligger ganska långt från dunininkernas område, till exempel: maini'ti's, paršenešti's, ošepelni'ti's i byarna Giepaičiai och Velaičiai (Vgr), šūkti's i byarna Sablauskiai och Menčiai (Akm).

Adverbial particip. Närmare de centrala högaiterna (Sk, Kyb) används oftare adverbial particip med ändelsen -te (mó·ki·te išmó·kai, skūste muskūs). Närmare samogiternas gräns (Skn, Krp, Auks, Dilb) används främst det för samogiterna karakteristiska adverbiala participet med -tinai, till exempel: dauži·tinai, nėštinai.

Particip. Aktiv diates. Presens. Vissa maskulina particip som bildats av verb med i-stam har, utöver de vanligare nominativformerna i singular och plural med ia-stam, fortfarande även de mindre brukliga i-stamformerna, till exempel: tūri's, tūri'. I detta avseende bevarar även närliggande samogitiska dialekter spår av i-stam i particip, till exempel: gā·lis, nūori's Pp, tūris, nūori· Krš, pasitūri's, tūris, gā·li· Vgr.

Preteritum. Maskulina particip har, vid sidan av singularis nominativformer med ändelsen -es ~ -ęs, även former med ändelsen -is, till exempel: būves || būvis, och vid sidan av pluralis nominativformer med -e' även former med -i', till exempel: būve' || būvi'. Former med ändelserna -is, -i' är mest utbredda i församogitien (Šiupyliai, Aukščiai, Kruopiai, delvis Šakyna), men förekommer ibland också i resten av dialektområdet. Pluralis nominativ med ändelsen -i' används särskilt ofta. Till exempel är singularis nominativ med -is ganska ovanlig omkring Dameliai, Žagarė, Skaistgirys och Kyburiai, medan pluralis nominativ med -i' är relativt vanlig, till exempel: išē'ji·, pasiliki· Dam, á·ugi·, prisivēisi· Žg, acirā·di·, dā·vi· Kyb. Maskulina participformer i singularis och pluralis nominativ med -is, -i' har kommit in i dialekten både från närliggande samogitiska och från centrala högaitiska dialekter. Jfr būvis, būvi· Krš, abgrō·vęs, pamē·ti· Pp, būvis, pašūti Dnr. Som exemplen visar bevarar ändelserna i dessa former i Šakynadialekten den fonetik som är karakteristisk för samogitiska eller centrala högaitiska dialekter.

I nästan hela dialektområdet förekommer pluralis nominativ med ändelsen -ie, till exempel: būvie, dirbie. Formen används mest närmare samogiterna (Aukščiai, Kruopiai, Šakyna, Dilbinai), men förekommer ibland ända omkring Žagarė, Skaistgirys och Juodeikiai. Maskulina former med ändelsen -ie används regelbundet i de angränsande nordliga samogitiska dounininkiska dialekterna, jfr prikēpēi Klykoliai, ā·ugēi, gāmēi Vgr, isitvirtēnēi, bōvēj. Akm. Det verkar som om formerna med -ie sannolikt har kommit in i Šakynadialekten från samogitiskan¹⁰.

Futurum. Maskulina particip i singularis och pluralis nominativ har närmare samogiterna (Aukščiai, Žarenai, Šakyna, Kruopiai), vid sidan av högaitiska former, till exempel: bē'ksa's, bē'ksa', även mindre brukliga samogitiska former, till exempel: bē'ksi's, bē'ksi'; jfr ęžbaidī's, sakī's Pp, gē'rsī sūksi Krš, bū's Vgr, gi'vēnsi's Akm.

Passiva particip. Liksom i de angränsande samogitiska och centrala högaitiska dialekterna saknas behovsparticip i Šakynadialekten. De ersätts av passiv-

10 Maskulina pluralis nominativformer av preteritum med ändelsen -ie används regelbundet även i vissa nordvästliga högaitiska dialekter, till exempel omkring Smalininkai (se materialet som filol. m. kand. E. Grinaveckienė samlade in under LKLI:s dialektologiska expedition 1961, registreringsnr 666). Men de ligger alltför långt från Šakynadialekten för att kunna ha påverkat den på något sätt. Om ändelsen -ie däremot vore gammal i Šakynadialekten, skulle den sannolikt vara lika utbredd i hela området.

173

particip av presens av denna typ, t.ex.: rūgei pjaunami (pjauntini), vaikai barami (bartini) osv.¹¹

Halvparticip. I det nedre Samogitien förekommer vid sidan av de högaitiska reflexiva halvparticipformerna ibland också samogitiska former med formanten -damos, använda för båda numerus och genus, t.ex.: ānie dirb riedamo's; ano's ein bārdamo's; āns juogdamo's ta' bālki pakė'le.

Adverb. I dialekten förekommer adverb med samogitisk ordändelse. Vanligen används de som parallellformer till motsvarande högaitiska dialektadverb, t.ex.: grėta || grėtu (jfr grėtu Pp, Krš), pirmà || pirmu (samog.), to'li || to'li', ārti || ārti' (jfr tuodī· ~ tolie, ārti· ~ artie Krš). De fonetiska samogitismerna i adverbens ändelser är mycket lätta att bevara, eftersom adverb inte har något strikt system för ändelser.

I dialekten används, liksom i närliggande samogitiska dialekter och i lettiskan, i stor utsträckning substantiviska och adjektiviska adverb med prepositionen no· ~ nuo, t.ex.: no· rì·ta ”på morgonen, om morgonen”, no· vā·kara ”på kvällen, om kvällen”, no· lēngva ”lätt, utan ansträngning”, no· nāuje ”på nytt, igen”.

Preposition. De äldre prepositionerna i dialekten āpē·, nō·, prē·, pre'š har i dialektområdets västra del samogitiska parallellformer: āplē· || āplei, nù, pri || pri·, pri'š; jfr āple Krš, āplē· Pp, nù Krš, Pp, pri Krš, Pp osv.

Konjunktion. Det förefaller som om parallellformer av vissa konjunktioner med för dialekten ovanliga fonetiska egenskaper också har kommit från samogitiska dialekter, t.ex.: jė || jé- ”om”, jāgu || jā·gu; jfr jė Krš, Pp, jė·gù Pp, jé·gù Krš.

När vi överblickar de viktigaste samogitiska särdragen i Šakyna-dialekten ser vi att de inte alla är likartade eller likvärdiga. Flera grupper kan urskiljas:

1. Enskilda morfologiska former av böjliga ordklasser som direkt lånats från samogitiskan och vars samogitiska karaktär framgår av ändelser som inte ens har genomgått någon fonetisk förändring i dialekten, t.ex.: lokativ singularis av a-stammiga substantiv med suffixet -ukas med ändelsen -uo (laukūkuo); lokativ singularis av substantiv med ia-, i- och konsonantstam med ändelsen -ie (āusie, vāndenie) och lokativ pluralis av konsonantstammar med -ies(e) (ākiese, sēseriese); dativ pluralis maskulinum av adjektiv och pronomen med -im(s) (didelims, tīms); nominativ singularis och pluralis av maskulina particip av aktivum futurum med ändelsen -i's, -i' (bē·ksi·s, bē·ksi·) osv.

2. Sådana former som används mycket frekvent i de närliggande samogitiska dialekterna, men betydligt mer sällan i Šakyna-dialekten, där de dessutom är begränsade till den nedre delen av Samogitien, t.ex.: vokativ och genitiv singularis av vissa ia-stammiga substantiv med iu-stam (rūniaus, rūniau); nominativ och ackusativ pluralis femininum av i- och konsonantstammar med ändelsen -es (ā·ntes, dùkteres); nominativ och ackusativ singularis maskulinum av pronominaladjektiv bildade av u-stammiga adjektiv med ändelsen -i'sis, -i'ji (āiški'sis, ā'ški'ji); ackusativ pluralis av vissa pronomen med -u- (ānus, kātrus, šus, tus...) m.fl.

¹¹ Passiva particip i presens har samma modalitetsbetydelse också i lettiskan; se Mūsdienu latviešu literārās valodas gramatika, t. 1, Rīgā, 1959, p. 645, 646 (§§ 789, 790).

174

3. Former som används i angränsande žemaitiska dialekter och i den undersökta dialekten, men inte används i angränsande högaitiska dialekter, särskilt de mellersta högaitiska¹² dialekterna, till exempel: maskulinum singularis lokativ av pronominella adjektiv (baltamė'je); lokativformer i singularis av maskulina pronomen som används i stället för femininformer (tame daržinė, āname vāgo'); prefixverb med två reflexiva partiklar (neacimenas, pasigeres), användningen av pronomenen jis och ans med mera.

4. Former som används både i angränsande žemaitiska dialekter och i mellersta högaitiska dialekter, till exempel: tredje person i imperativ, den så kallade permissiva modusformen; substantivisk nominativform pluralis av maskulina pronominella adjektiv och så vidare.

Det händer ofta att former som här betraktas som žemaitiska används i stor utsträckning i vissa östliga, mellersta eller till och med västliga högaitiska dialekter. Men det rör sig om dialekter som ligger långt från Šakynas dialekt och inte har någon direkt kontakt med den; följaktligen kan de inte heller ha påverkat den. Det var de angränsande žemaitiska dialekterna som påverkade den, och därför är de nämnda formerna žemaitiska i förhållande till Šakynas dialekt.

I den mån det varit möjligt har artikeln också försökt ange det omvända förhållandet — Šakynas dialekts påverkan på de angränsande žemaitiska varieteterna. De högaitiska former som förekommer i žemaitiska dialekter har naturligtvis långt ifrån alla redovisats, men det står ändå klart att žemaitiska dialekter har påverkat den undersökta Šakynas dialekten mycket starkare än denna dialekt har påverkat žemaitiskan. Detta skedde kanske därför att det žemaitiska dialektområdet är stort och sammanhängande, medan det västhögaitiska området här sträcker sig endast som ett smalt bälte, och strax bortom Šiauliai upphör även detta nästan helt. Den undersökta dialekten är alltså, tillsammans med den enda angränsande nordvästhögaitiska dialekten i Šiauliai, på sätt och vis isolerad från andra dialekter i samma grupp. Šiauliai-dialekten, som liksom Šakynas är en övergångsdialekt, kunde inte heller i någon större utsträckning stå emot inflytandet från de angränsande žemaitiska dialekterna. Därtill bidrog också den administrativa och kyrkliga indelningen av dialektområdet till att det žemaitiska inflytandet spreds, liksom den tätare kontakten mellan invånarna och žemaiterna som följde av detta.

FÖRKORTNINGAR

Akm — Akmenė, Mažeikių kommun.

Auks — Aukščiai, Šelvenų distrikt, Šiaulių kommun.

Dam — Dameliai, Maželių distrikt, Joniškio kommun.

Darg — Dargaičiai, Šelvenų distrikt, Šiaulių kommun.

Dilb — Dilbinai, Dilbinų distrikt, Joniškio kommun.

Dnr — Daunorava, Daunoravos distrikt, Joniškio kommun.

Kyb — Kyburiai, Toloč ių distrikt, Joniškio kommun.

Krp — Kruopiai, Kruopių distrikt, Joniškio kommun.

Krš — Kuršėnai, Šiaulių kommun.

Pp — Papilė, Mažeikių kommun.

Sk — Skaistgirys, Skaistgirio distrikt, Joniškio kommun.

Skn — Sakyna, Sakynos omnejd, Šiauliai distrikt.

Sp — Šiupyliai, Šiupyliai-området, Šiauliai distrikt.

Žg — Žagarė, Joniškis distrikt.

Vgr — Vegeriai, Vegeriai-området, Mažeikiai distrikt.

¹²Den angränsande nordvästra högaitiska Šiauliai-dialekten är också starkt påverkad av žemaitiska, har ganska många žemaitiska drag och kan därför inte alltid användas för detta ändamål.

175

Žemaitiska morfologiska särdrag i Šakyna-dialekten

А. ЮНАЙТИТЕ

Sammanfattning

Žemaitiska morfologiska särdrag förekommer oftast i den västra delen av dialektens område längs den žemaitiska gränsen, men omfattar i vissa fall hela området och tränger rentav ibland in i angränsande medelhögaitiska dialekter. De žemaitiska morfologiska former som har trängt in i den undersökta dialekten relativt nyligen används endast i den västra delen av dialektområdet, sida vid sida med äldre motsvarande högaitiska former som mer eller mindre vanligt förekommande parallellformer. De former som trängt in för länge sedan har spridit sig över hela dialektområdet och har ibland helt ersatt de ursprungliga högaitiska formerna.

De viktigaste žemaitiska morfologiska särdrag som förekommer i Šakyna-dialekten kan indelas i flera grupper:

1. Enskilda morfologiska former av böjliga ordklasser som lånats in och i vilkas ändelser žemaitiska fonetiska särdrag har bevarats, t.ex.: inessiv singular av diminutiva substantiv med suffixet -iukas (daržīkuo ”i den lilla trädgården”, laučīkuo ”på den lilla åkern”, jfr žem. egli.ṅōkio ”i den lilla granskogen”, kalnōkio ”på den lilla kullen”); inessiv singular av substantiv med stammar på ia, i och konsonant (tē·die ”på trädet”, vandenie ”i vattnet”, jfr žem. bū·rie ”i folkmassan”, liūršīe ”i vaggan”, pirtie ”i badstugan”), inessiv plural av substantiv med stammar på i och konsonant (àkiese ”i ögonen”, šèšeriese ”bland systrarna”), dativ plural av adjektiv och pronomen i maskulinum (didelīm(s) ”stora”, tīm(s) ”dessa”, jfr žem. anēm(s) ”dem”, jaunēm(s) ”unga”), nominativ singular och plural av maskulina particip i futurum (bē’ksi’s, bē’ksi’, jfr žem. gi.vēnsi’s, gē’rsi’).

2. Former vars žemaitiska ursprung kan fastställas genom att de används mycket brett i angränsande žemaitiska dialekter, men betydligt mer sällan i Šakyna-dialekten och då endast koncentrerat nära den žemaitiska gränsen. Till denna grupps žemaitismer hör exempelvis att former av substantiv med stam på iu tränger in i genitiv och vokativ singular av substantiv med stam på ia (sēnaus ”den gamle”, sēnau ”gamle!”), former av substantiv med stam på ē tränger in i nominativ och ackusativ plural av feminina substantiv med stammar på i och konsonant (á’ntes ”ankor”, dūkteres ”döttrar”, jfr žem. sīrdes ”hjärtan”, ūntes ”ankor”), nominativ- och ackusativformer i singular av pronominella maskulina adjektiv, bildade efter mönstret för adjektivet didi’sis, -i’ji (aiški’sis ”klar”, á’iški ji ”klar, -t”, žali’sis ”grön”, žali ji ”grön, -t”, jfr žem. smōlki’sis ”liten”, smōlki’ji ”liten, -t”).

3. Former som används både i angränsande žemaitiska dialekter och i den undersökta dialekten, men inte i angränsande högaitiska dialekter, särskilt medelhögaitiska, t.ex.: inessiv singular av pronominella maskulina adjektiv (baltamē·je ”i det vita”, jfr žem. dedetē·je ”i det stora”), användning av maskulina former i stället för feminina former i inessiv singular av pronomenen tā ”den här”, āna ”den där, hon”, ši ”den här” m.fl. (tāme daržīne· ”i det här skjulet”, āname vāgo· ”i den där fåran”), användning av två reflexiva partiklar i prefixbildade reflexiva verb (neacistēmas ”kommer inte ihåg”, pasigeres ”dricker sig berusad”).

4. Former som används både i angränsande žemaitiska och medelhögaitiska dialekter, t.ex. nominativ plural av pronominella maskulina adjektiv, bildad efter mönstret för nominativformen av maskulina substantiv

176

genus (baltieji ”vita”, jfr mellanaustaitiska gerieji||gerieji ”goda”, žemaitiska från nedre Daugava geri’je ”goda”).

Artikeln belyser delvis även den omvända processen – Šakynasdialektens påverkan på de angränsande žemaitiska dialekterna – och drar slutsatsen att denna påverkan är relativt liten. Detta förklaras förmodligen av att žemaitiska dialekters område är mycket stort och sammanhängande, medan de nordvästra aukštaiternas område sträcker sig endast som ett smalt band och nästan helt avbryts bortom staden Šiauliai. Därmed har den undersökta Šakynasdialekten tillsammans med den angränsande nordvästaukštaitiska Šiauliaidialekten i praktiken blivit isolerad från andra dialekter inom samma grupp. Eftersom Šiauliaidialekten är lika övergångsbetonad som Šakynasdialekten, bidrar den inte till att stabilisera Šakynasdialekten i dess grannskap med žemaitiska dialekter. Dessutom erbjöd den äldre administrativa (och kyrkliga) indelningen av dialektområdet gynnsamma förutsättningar för žemaitiskt inflytande och ledde därmed till tätare kontakter mellan dialektens talare och žemaiterna.

12. Lietuvių kalbos morfologinė sandara ir jos raida