LEKSIKOS TYRINĖJIMAI

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

SEMANTISKA DIALEKTISMER FRÅN GERVĖČIAI-DIALEKTEN

A. VIDUGIRIS

Varje språk, och därmed även dialekt, är ett system i ständig förändring. Olika delar av språksystemet förändras i ojämn takt. Leksikon är mest benäget att förändras. Detta beror både på interna (intralingvistiska) och externa (extralingvistiska) faktorer. De främsta impulserna till språkets utveckling är interna — det vill säga systemförändringar som hänger samman med inre utvecklingslagar, med systemets så kallade ”tryck”¹. Externa impulser, förbundna med olika historiska, politiska, ekonomiska och sociala förhållanden, spelar en betydande, ibland till och med mycket stor roll i språkets utveckling. När man undersöker leksikonet i Gervėčiai-dialekten är det därför lämpligt att kasta en blick på områdets geografiska läge och några aspekter av dess historia.

Gervėčiaiområdet, som består av 16 byar, är en av de mest sammanhållna litauiska språköarna i Vitryska SSR (Grodno oblast, Ostrovets distrikt). Till avståndet räknat är området också ett av de närmaste litauisktalande områdena öster om Vilnius (cirka 60 km), och ingick i det etnografiska Litauen under 1200–1500-talen². I dag har Gervėčiaiområdet emellertid ingen direkt förbindelse med det huvudsakliga litauiska språkområdet. När och var dessa förbindelser definitivt bröts kan lätt fastställas utifrån 1827 års rapporter från prästerna i Vilnius stift om språkbruket i deras församlingar. Exempelvis var de mellanliggande församlingarna Buivydžiai och Bistryčia då fortfarande helt litauisktalande, medan man redan talade blandat i grannförsamlingen Varnionys. I trakten kring Mikailiškės fanns det fortfarande 26 litauiska byar. I trakten kring Lavoriškės talade många redan slaviska språk, men modersmålet var alltjämt litauiska, eftersom alla här hade talat litauiska bara ett tiotal år tidigare³. Om språkbruket söder om Gervėčiai vet man endast att den äldre generationen i början av andra hälften av 1800-talet ännu talade litauiska längs vägarna mellan Vilnius och Ašmena⁴. Under första hälften av 1800-talet (och ungefär fram till mitten av seklet) hade Gervėčiaiområdet alltså ännu inte skilts från det huvudsakliga litauiska språkområdet; först när de mellanliggande trakterna slaviserades kom Gervėčiai gradvis att avskiljas från det övriga litauiska språkområdet. Enligt ortsbornas berättelser bidrog godsägaren i Gervėčiai (farfar) och den lokala prästen i hög grad till att denna språkö inte slaviserades: redan under livegenskapens tid förbjöd de strängt blandäktenskap och över huvud taget att invånarna blandades. Det är förstås tveksamt om detta verkligen gjordes medvetet av kulturella skäl.

¹ M. A. Бородина, Влияние иноязычных систем на развитие языка. — Вопросы социальной лингвистики, Ленинград, 1969, р. 89.

² J. Jakubovskis, Tautybių santykiai Lietuvoje prieš Liublino uniją, Kaunas, 1921, p. 3—7.

³ Uppgifter om kyrkor och kloster i Vilnius stift, 1827. Litauens SSR:s centrala historiska arkiv, f. 694, b. 1, nr 769.

⁴ W. Syrokomla, Wycieczki po Litwie w promieniach od Wilna (do Oszmiany — do Kiernowa — do Kowna), t. 2, Wilno, 1860, p. 58.

2*

19

När de mellanliggande trakterna slaviserades hamnade gruppen av litauiska byar kring Gervėčiai omgiven av vitryskt språkområde. På så sätt tycks ett stort antal arkaiska drag i morfologi, syntax och leksikon ha konserverats i Gervėčiai-dialekten. Å andra sidan började här, till följd av de särskilda isoleringsförhållandena och de nära kontakterna med slaviska språk, många nya morfologiska former bildas, särskilt verbformer (jfr avledningar med suffixen -dvti, -uiti), liksom nya syntaktiska konstruktioner och i synnerhet olika lexikala nyheter — egna ord, lånord, översättningslån och betydelseförändringar hos äldre ord. I denna artikel vill vi undersöka några ord med förändrad betydelse, de så kallade semantiska dialektismerna.

Det är inte lätt att beskriva sådana dialektismer, redan på grund av dialektens rika och varierade ordförråd. Dialekten har många vackra ord, av vilka flera är ganska sällsynta, exempelvis: abūšlaitė ”ugnslucka”, ámas ”löfte”, bizdžiõnas ”trollslända”, gimtis ”födelse”, įsas, -a ”kort”, luõtas ”båt”, sopagalỹs ”biväxt”, trynėlė ”trägnagare”. Det finns många avledningar med morfologiska och fonetiska särdrag: ažudarinys ”inhägnad, stängsel”, bulbienis ”potatisblast”, darblius, -i ”flitig”, kraušis ”strand”, mėnasis ”månad”, šoknūs, -i ”hoppig”, vievurstys ”sånglärka”, žangsnys ”steg”, med flera. Här finns många olika synonymer och dubbeltermer: broliūkas: našlaitė; krėklė ”hackspett”: skirpštis, kiėmas ”by”: sõdžius (sällsynt), pérkalas: sėdāklė. En del sådana dubbeltermer har uppstått genom kontakten mellan litauiska och slaviska språk, exempelvis: skalšininkas ”gårdstomte, husande”: kūtas: sparūžius, klegėti ”tala”: amanyti. Ofta kallas samma sak en sak i en by och något annat i en annan, exempelvis: raugienė (Gėlūnai, Gaigāliai): saldienis (Knystiškės, Pelegrinda): tašla (Girios, Pelegrinda), pėmpė (Gervėčiai, Girios, Galčiūnai): plūnė (Gėlūnai, Gaigāliai, Milcėjos). Detta kan delvis ha samband med den gamla administrativa gränsen mellan Vilnius och Ašmena län, som någonstans gick genom Gervėčiaiområdet⁵. Många ord med närliggande eller tidigare identisk betydelse har i dialekten fått lexikal eller stilistisk åtskillnad, exempelvis: trauklýs ”varböld, oftast infekterad utifrån”, votis ”varböld som uppstått av sig själv”, šunavotė ”liten böld, en liten ömmande kvissla utan topp”, sopulys ”vanligen vilken ömmande fläck eller vilket sår som helst”, även om sopuliūkas också betecknar bölder eller små varbölder, kalỹtė, kalāitė ”vilken tik som helst” (neutral betydelse): čiurālė (sagofigur), šūnaramunė ”prästkrage”: ciuciūkas (främst ett barnord, bildat efter de små svarta insekter som kryper omkring i blommorna och kallas ciuciūkas). Detta har skett eftersom ”språket ’tål inte’ meningslösa identiteter, och en absolut eller fullständig synonym tränger med tiden undan sin motsvarighet eller tvingar den att ändra betydelse och bli en ofullständig synonym⁶.” Därför finns det gott om ord med förändrad betydelse i dialekten. Vi kan kalla dem systematiska semantiska dialektismer, till skillnad från kontextuella sådana, som denna artikel ägnar minst uppmärksamhet åt.

Med semantiska dialektismer avses här alltså neutrala ord som till formen överensstämmer med motsvarande ord i standardspråket eller andra dialekter, men som skiljer sig från dem till sitt innehåll, det vill säga till sin betydelse. Men eftersom standardspråkets lexikala sammansättning (ordförråd) har hete-

⁵ På den bifogade kartan i Cz. Jankowski, Powiat Oszmiański, t. 1—3, Petersburg, 1896—1898, löper gränsen mellan Ašmena och Vilnius län längs floderna Aluošia och Ašmena fram till Neris. Följaktligen hörde följande större litauiska byar som finns kvar till Vilnius län: Gaigāliai, Gėlūnai, Gervėčiai, Gudiniņkai, Miciūnai och Mockos, medan följande hörde till Ašmena län: Galčiūnai, Girios, Knystiškės, Milcėjos, Pelegrinda, Pėtrikai, Rimdžiūnai med flera. Det enda som förblir oklart är om församlingarna verkligen delades upp på detta sätt även förr, eller om den nämnda kartan helt enkelt är inexakt.

⁶ J. Pikčilingis, Leksinė ir gramatinė sinonimika, Kaunas, 1969, p. 8.

20

ronimini⁷ karaktär (det återspeglas i huvudsak även i „Dabartinės lietuvių kalbos žodynas“, Vilnius, 1954; härefter DLKŽ), förblir kriterierna för att avgränsa dessa dialektismer oklara. Om vi blint förlitar oss på DLKŽ och endast ser till ord vars form sammanfaller både i dialekten och i ordboken, men vars betydelse skiljer sig i dialekten, skulle vi behöva redovisa rena semantiska dialektismer tillsammans med blandade (betydelse- och form-) dialektismer, och samtidigt utesluta många tydliga betydelsedialektismer enbart därför att de med den betydelsen tagits med i den nämnda ordboken eller inte nämns där. Semantiska dialektismer avgränsas bäst med utgångspunkt i deras funktioner, det vill säga genom att undersöka hur brett och varierat vissa ord används i den beskrivna dialekten och hur brett de är kända med dessa betydelser i andra dialekter. Tyvärr gick det inte att kontrollera spridningen av betydelserna hos alla ord som tas upp i artikeln på grund av brist på information. Dessutom kan ett visst mått av subjektivitet vid urvalet av semantiska dialektismer också ha förekommit på grund av det insamlade materialets⁸ fragmentariska karaktär.

Liksom varje ord har även de så kallade semantiska dialektismerna ibland bara en betydelse och ibland fler än en. Efter antalet betydelser (semantiska varianter) kan semantiska dialektismer delas in i entydiga och flertydiga. Entydiga kallas sådana dialektismer som i dialekten bara har en betydelse som skiljer sig från standardspråkets; flertydiga är sådana som, utöver specifika och mindre spridda betydelser, har bevarat andra betydelser som är mer allmänt kända (oftast även i standardspråket). Dessutom kan de semantiska dialektismer vi redovisar delas in i två grupper helt utifrån formen, det vill säga i ord som är mer respektive mindre allmänt kända, även om de flesta finns i DLKŽ.

I.1. Först bör de ord som är mest allmänt kända i standardspråket tas upp, men som i dialekten har en snävare eller vidare betydelse som skiljer sig från standardspråkets eller har en annan omfattning. Det är sant att, på grund av standardspråkets inflytande, särskilt yngre ibland använder dialektismer med specifik betydelse (t.ex. dobilas, gylys, pašaras) även med andra betydelser, men enligt traditionen betraktas de som entydiga ord:

bradinys ”tribradis”: Bradzinis, en fisk med tre kluvor: en går från framkanten, två från bakänden.

būklė ”liv, tillvaro”: Hos mig fanns det inget liv. Man måste börja ett nytt liv.

dăngstis ”tak”: Riv upp och slå igen. (Vapnet) stack han in i taket.

dobiliùkas ”okultiverad, ängsklöver”: Ängsklövern är vit, med små blommor på ängen, medan den odlade, som man sår, har stora blommor.

gylỹs ”broms”: Gi'lei dzideli par kārves pūola.

jāvas ”agnar, otömt och med agnar”: Dūonu kėpė su javū. Jāvas prag mēki nāitei. Javai, kap cik iškuli su mēkinom, o išarfūjei, tai jau grūdai. Plg. javinis, -ė: Javini dūonu kėpė.

klegėti ”tala”: Mā momūle plonai klėga, ē tū storai. Kū jau jūm klegėc, kap rakščis regėc. Tai vis mā momā klegė. Apklegėjai mani. Neturū ungi kū žodėlo ašklegėcie, neturū ungi kū ažamāni cie. Paklegį, sumelū kū. O praklegėjo obelīs. Susklegėc buvai atvažāvus.

krutėti ”arbeta”: Krūta isijūos kap veršis jūodas. Ir ānas jai žemī krutėjo. Dzirvónas neškruta. Darbū ir, nēr kām krutēc. Atkrutėu sāvo. Kiek tu ti' aškru̇tėsi

⁷ För en utförligare behandling av heteronymer eller synonymer med olika utbredningsområden, se J. Gossens, Strukturelle Sprachgeographie, Heidelberg, 1967, s. 86.

⁸ Tack till J. Lipskienė, K. Eigminas, A. Jonaitytė, G. Aleksaitė och folkloristforskarna K. Grigas, N. Vėlius och L. Sauka, som lät mig använda det dialektmaterial de hade nedtecknat.

21

Åren gick och han kom fram. När något rör sig mycket. Jaha, jag rörde till det, rörde om med händer och fötter.

blad ”soppa på rovor”: Vi torkade rovor och rovorblad och kokade dem. Vi kokar bladen.

prata strunt ”prata vad som helst, prata nonsens”: Han är sådan, han pratar alltid strunt.

hassel ”hasselbuske”: Och hönan kan inte flyga upp i hasseln. Och någon rev sönder mina hasselbyxor.

ved ”vedega”: Då högg de upp ved åt mig, ingenting alls.

gödsel, dialektalt gödsel i plural ”skräp”: Man måste sopa upp i farstun och bära ut skräpet. Man sopar ihop skräp. Vi bär ut skräpet och tömmer det. I skräpet satt jag med sådana insvepta gummor.

minne ”minne”: Efter min mening kom Jakovānis körande.

foder, foder ”havre- och kornhalm samt ärtblast”: Det där fodret är samlat. Vi har så mycket havrefoder att det räcker till St. Georgsdagen.

häl ”häl”: Hälen gör ont. Och han slog in spikar i den där pojkens klackar (träpluggar).

het ”het”: Det är redan hett, men de retar ändå pojkarna. Han går och ber att få ett hål grävt, så att det kan göras hett. De gjorde det riktigt hett och begravde det sedan tillsammans med pojken.

kant ”rand”: Så många runda och horn, så många mödrar.

skölja ”tvätta, gnugga”: När man sköljer gnuggar man kläderna, gnider dem, men när man sköljer ur tvätten — sköljer man och hänger den på staketet. Mjukt vatten, då sköljs det mycket väl rent. Jfr. sköljerska ”tvätterska”: Tvätterskorna gnider kläderna;

välstånd ”rikedom”: Den där ladan gav dem välstånd. Deras välstånd bärs av en välbärgad person.

snaror ”öglor, fällor”: Grisen hängdes upp och snarorna gjordes i ordning. Vargen fastnade i snaran och hängde där.

vävstolens lår ”vävstolens sidostycken”: Vävstolens lår är sidorna, och helheten är stommen.

stödpost ”stöd för spis och tak i rökstugor”: Stugorna hade stödposter. Bruden går in i stugan, ställer sig upp; man kan inte gå förbi stödposten.

sutrà ”dålig människa, avskum”: Kō cā atajai, sūtra tū.

šėkas ”småkvistar”: Šėkas tokōsa bā lōsa āuga. Aš jīm nešu pienēlo ir an ragēlu šėkēlo.

trąšos ”gödsel”: Išvežau visàs trušas, aisū pakratīsu. Trušas išmėždāu.

trūpinti ”skära, hacka i små bitar”: Cibūlū pritrūpink gražei. Jfr. trupūtīs ”liten bit”: Un trupučū pjāusto bōlbas (till skillnad från gurinti ”smula sönder”, gurutīs ”smula”).

tvardytis, su-si-tvardyti ”bildas, organiseras”: Tadū susitvardė Lietuvà.

vedėjā ”tvågrenad”: Ir su tūj vedėjū gaudēm žūvi·.

veizdėti, vēzdėti ”leta efter”: Ānas vēizdi mergōs. Brolālis jōs ir vērkė, ir vēzdējo, ir nerādo. Pavēzdzī gerai ir raši.

veršis ”tjur (även kastrerad)”: Nu, tai āisim par verši·, kad tavi išgert. Sanāū veršeis ārem ir akēm.

2. Mångtydiga ord har i dialekten ibland, utöver traditionella och allmänt kända betydelser, ytterligare specifika betydelser som skiljer sig från betydelserna i standardspråket. Till denna grupp förs också allmänspråkliga ord (eller deras diminutivformer) som har blivit termer med snäva (överförda) betydelser och vars ursprungliga betydelser är allmänt kända i andra dialekter och i standardspråket.

akėlė ”början på korgflätning”: Kāšo akēles ažpintos.

autėlis ”disktrasa”: Im(k) autēli: stāuo nušluosci·č.

brīgzti, ap-, su-brīgzti ”bli-, surna, börja jäsa”: Abrizgis pienas. Plg. Abrizgelis pienas. Pienas jau subrizgis.

22

svälla, svälla till „svälla upp“: Kossan står, juvret har svällt till.

knopp „blomknopp“: Nu kommer knopparna fram, nu blommar de igen.

slå, slå till, slå upp, slå sig „slå till, slå upp, slå sig“: Den där häxan slog till henne också på det andra benet. Med en käpp över huvudet – och han slog till det barnet. Var slog du dig på fingret? Då trängde vi oss in i Litauen (trängde oss fram).

lyfta upp „lyfta upp, höja“: Han lade sig ner och lyfte upp benen (uppåt).

lock „lock“: Vet du inte var locket till grytan med två öron har tagit vägen?

busas „hitta på hyss“: På söndagar samlas barnen vid Aluõšas och busar.

sammanflöde „flodmöte“: Aluošà och Ašmenà flöt samman vid sammanflödet.

fördärva, fördärva „göra till intet“: Han förstörde fröna, lämnade dem på åkern i fjol. Och han fördärvade barnen också, slog dem.

gåsört, liten gåsört „en sådan vitblommande ängsväxt“: Gåsörten blommar vitt. När de små gåsörterna har blommat över kommer sådana små kottar fram.

göra i ordning, tillreda „förbereda, göra sig redo, tillverka“: Vi gör oss i ordning, bö, bö, fixar till, bö, bö, som inför skörden. Där: det hade tillretts saker åt alla. Det hade tillretts potatisrätter, de tillredde gröt. Han hade gjort i ordning en bössa. Du hjälper inte till med något, jag måste både se efter barnen och laga mat.

ugnshäll „ugnens ovansida, spiskransen“: Barnen sitter på ugnen och på bänken och tittar genom ugnshällen.

värma med ånga, ångvärma „värma upp“: I bastun ska man ångvärma en skjorta och ett par byxor (kläder).

spela „leka“: Pojkarna samlas hemma och spelar med en boll, en kastboll, ända till mörkret.

kastrera, kastrera „göra ingrepp, kastrera (endast galtar)“: Han kastrerar grisarna där. Vi kastrerade den lille (galten).

liten räfsört, liten räfsört „en ört som liknar fingerört, men med mindre blad“: Räfsörten är en ört, den ser ut som rasiklódo. De små räfsörterna brukar växa nära mučiù.

skrapa ihop, skrapa bort „skrapa av“: Alla smulorna (avskrap) skrapade han bort från bordet och bar till hunden.

grýnas ”bar, naken”: Gummorna ligger på rygg med bara magar. Klä av dig så att du blir bar. Åkrarna är redan kala.

-guldýti, iš-guldýti ”(om stoet) föla (dock inte om suggor)”: Och dessutom fölar småstona. Oavsett om hon har fölat eller inte kommer hon snart att föla.

kęsti ”älska, tycka om”: När jag var ung tyckte flickorna om mig. Hans katt var musikaliskt skolad, och farfar tyckte mycket om den. När jag var ung tyckte jag mycket om att allt skulle vara rent.

kiaũlė ”en sorts svamp, björksopp, riskor”: Sådana vita svampar är goda till vintern.

kiėmas 1. ”by”: I vår by fanns kanske hundra gårdar. Jfr kiėminis, -ė ”som hör till byn”: Folk beklagar sig i byarna. 2. ”besök”: En gäst kommer till honom på besök. Vi går redan hem från besöket.

kliudýti ”röra vid, hindra”: Där var marken berörd. Det är inte nödvändigt att röra vid den. Rör mig inte.

kùlnas 1. ”tuppsporrar” Tuppens sporrar och klor. 2. ”(vägens) krök, böj”: Vi gick rakt fram, men sedan svänger vägen i en krök och gör en rundning.

kùlnėlis ”knoge, liten benknöl”: Tjocka fläskskivor – ett halvt spannmått och en liten benknöl. Jag stöter i min handknoge. Det skaver på mina fotknölar.

kumeláitė ”en sorts svamp”: Kumeláitė-svamparna kommer på hösten.

23

läidīt ”mjölka”: Unksci aina láudzi·ė kárvu.

lákštas ”vilket blad som helst”: Nõtrės su buinais lákštais, labai džilgasi. Gi·slõčei un takų plačių lakštų.

laukas ”naken, kal”: Da visai jaunas, e jau laukas. Laukas be plaukų. Jfr. laukymas ”kalhet, kalhet”: Jám per visu kãkų laukìmas. Kárvė lauką, per visu gálvu laukìmas.

linėlis, linagalvis ”liten gulblommande växt”: Linželei gerai kru·cinė kap sopa. Linagalvei geltonai židzi.

lūpti ”rycka eller slita med kraft”: Linus lūpam. Kieta žemė, nemõžna išlūpe.

manyti pri-, nusi-manyti 1. ”förstå, kunna, vara i stånd till, hitta på”: Šlėkta lenkiškai mãnė. Kap anà primãno mažà mergõke. Paklegėč tas primãno. (Valgymų) nusmãnom ligi válėi. 2. ”bli trött”: Jau tep nusmaniai krutec, tai Jėzus Marija kap dagėdė.

mėdžias ”skog”: Ė kur anas mvažau medžiu. Tėvas juos išvedė mėdžan. Atáugo jau jaunas medelis.

milinis, -ė ”ylle-, av ull”: Da buvo milinių šūlų. Vilna un avėlės, o suverpta — šūlai milinei.

minkštas, -a ”fin, -t (om mjöl)”: Ča minkšči miltai. Vienanai maiši minkštai sumalta, ė kitai — rupe.

pėdžia ”stång, pėdžia”: Pėdžosu unmusta kru·kai.

pėnas ”foder”: Kuoman pėnu dėda. Kas neturėjo pėno, tai sniegu· nuvaro ir ginė puš’nan. Ti nei pėnu gausi.

penėti, iš-, pa-penėti ”föda, utfodra, ge foder”: Anà paršus pėni. Ir kuom išpenėč kárvi. Duo paršiuo papenėč.

pirkaitė ”skafferi”: Šaltà buvo žiemà, ale būlbos pirkaitė(je) nepašalo. Būlbas pirkaitėn supildė.

plónas, -a ”färsk (om grädde)”: Plonõs smetõnos unru·ginam.

rankinis, rankinaitis ”näsduk, liten näsduk”: Kur runkini· padėjai? Sviedė rankinaitį, raslėjo azeraitis.

riebuma ”fett”: Kap riebumos gerai undėdi, tai visa gardù.

rūbelaitis, rūbelėlis ”sjal”: Och på söndagar går hon omkring med en vardaglig liten sjal om sig. Alla flickorna har små sjalar, bara Maritė har ingen liten sjal.

rūbelis ”sjal (att svepa över axlarna mot regn och kyla)”: Jag såg, nu gick hon genom gården med någon slags sjal.

rumbė ”ärr, söm”: Ett ärr blir kvar när det läker. En söm sydd i skjortan.

samanėlė ”ett slags åkerogräs”: Kor äter gärna den där lilla mossörten.

sėgti, apsi-, nusi-sėgti, -segdyti ”ta på sig, ta av sig”: Han gick ut svartklädd. Han tog av sig och kastade rocken. Ta av dig klänningen, för den är för stor för dig.

skarinis ”en enkel duk, av tygänden”: Hon bredde ut duken och hällde upp potatis ur grytan. Och på duken ligger det redan en hög med pannkakor, så att de kan hinna svalna.

skaudūs, -i ”bistra, stränga, het”: Det ösregnar. De binder ett rep (under magen), eftersom hästen är så hetsig.

skeltinis ”vedträ”: När man hugger ved kallar vi det för skelcinis. Skjut vedträna åt sidan från vägen.

spirginys ”knaperstekt fläsk eller rått späck”: Späckbitarna tog slut. Jag tycker mycket om (makaroner) med rått späck. Susietkà kom med två pannkakor och två bitar späck och ställde fram dem.

24

ap-si-, až-, pa-spirti ”ta stöd, stötta”: Med en käpp tog han ordentligt stöd. Stötta dörren. Väggen är stöttad.

šatrà ”stång för att spänna fast lasset eller hänga kläder på i stugan”: Vi band fast det med en stång så hårt att höet inte skulle falla isär. Kläderna hängdes på stången.

šauktis ”kallas”: Det där gräset kallas så.

taršýti, pa-taršýti ”skaka om”: Han skakade om det vid foten och knuffade till det.

tvótis ”stå i, stöka och arbeta”: Vi höll på hela natten.

usnėlė ”en sorts blåblommande växt”: Tistlarna blommar blått som små tuppar.

užti, až-, pa-, su-užti, -uždyti ”börja spela, spela”: När det låter så, då ska man dansa. När han började spela, grät hon. Om han spelade lite, skulle hon dansa lite. Det spelades vackert tillsammans.

vaikščioti ”jäsa, fermentera”: Ölet jäser när det börjar bli varmt.

nu-si-výti ”fläta åt sig”: Fläta dig en krans, fläta dig en grön krans.

verštis ”bytas ut”: Här har det redan varit många präster.

vištáitė ”en sorts svamp, guotė”: Vi kallar de där svamparna vištáitė.

vókas ”flätad tunna för spannmål”: Vi flätade stora vókas, det rymdes en hel tunna med spannmål.

žagarinė ”flätat staket”: En människa flätar ett staket av kvistar; det kallas žagarinė.

žilas, -a ”grå”: Kråkorna är ju grå. Jag hade sådana grå byxor.

žlùgtas 1. ”balja med ben”: Žlùgtas med tre ben. 2. ”något vått, genomblött”: Helt genomblöt som en žlùgtas.

žuvinis ”fiskare”: Då går han för att fiska, fiskaren.

II. Ord som används inom ett snävare område. Dessa är i huvudsak uttrycks- eller formdialektismer. Här bör dock endast de nämnas som i dialekten används med en annan betydelse än i standardspråket. Därför kan de kallas blandade semantiska dialektismer. De kan i sin tur delas in i lexikala, morfologiska, avledningsmässiga, fonetiska morfonologiska och accentuella.

1. Lexikala semantiska dialektismer. Alla ord som anges här finns också i DLKŽ. De som inte kom med där, eftersom de saknar jämförelseunderlag, bör oberoende av sin betydelse föras till avsnittet om rent lexikala dialektismer, bredvid ord utan en särskild dialektal betydelse, såsom: tiesė, tiesýs ”höger, högra”, sriegas ”gråhårig”, stõvai ”vävstol” osv. Det finns få blandade semantiska dialektismer.

ašas ”stång på en hävstång, en stång med en krok”: Ūsas prikàrtas prie svìrčei.

birulėlis, birulùkas ”avfall, spill”: Saldì, garà arielkėle, kòts iš birulėlo. Šakos pakapotòs, tai daug birulùkų mažù liko.

budė ”svamp”: Budė, ku skile ùgni-. Priskina tos budės, pridžovina ir ažiba ùgni-.

dideliai ”kraftigt, högljutt”: Neláis(k) didelėi (radijo), pamažin(k).

grebóti ”gripa efter, beröra”: Aina prig sienom vis tep grebódama.

at-si-ýkti ”minnas, komma ihåg”: Niekap negalù acikč, kur aš jį ragėu. Niekàip neacikai to daikto.

kirbėti, pa-, su-kirbėti ”börja röra sig, röra sig”: Kap dàu galvòn, tai nè nepakirbėjo. Kap cik sukirbės kartù itó gėlė, niėko nedarik.

laitas ”ugnsbotten”: Laitas iżdegė. Reika laitas najas sudėdzic.

lobūtis ”fontanell, lilla fontanellen”: Vaiko lobūtis da neužaugis.

lūstas ”mat som tas med hemifrån när man ger sig av för en längre tid”: Paskinkė kumėlbi, pridėjo lūsto tai mergòkei ir išvežė mėdžan. Bób, bób, duok màn lūsto daugàu, aš ėmau augti ir daugàu vàlgìc.

25

rūdė ”dy”: Jéi dzornà (grästorv) pratrūksta, tai žmogus šulanda tik pilvo rudėje).

sąvara ”tvärslå i vävstolen”: Stòvu: súvaros. Un súvaros acisèda ir áudža.

2. Andra blandade formdialektismer. Detta är olika varianter eller avledningar som skiljer sig från motsvarande standardspråkliga ord inte bara genom ett annat utseende (form), dvs. ordbildning, annan fonetisk sammansättning av stammen eller betoning, utan också genom betydelse eller betydelseomfång. På grund av det ringa antalet delas de inte in mer detaljerat.

pra-si-baidyti ”nyktra till, piggna till”: Miegùostas, dà neprazbaidis.

nu-būti ”göra sig av med”: Raika tū vilku kap nór nubūcie.

až-dėti, -dėdyti ”börja, låta ruva”: Bitės aždėdo móiku. náuju.

ap-si-eiti ”göra sig i ordning, ställa i ordning”: Va, kól apseini, kaũlėm paduodi ir vãkaras.

gériba ”skörd, säd”: Gériba dzidelė auga išgūlus. Gériba prasta, lietais nér. Pàdeda kri-želų (När säden har såtts lägger man halm), kad dievas saugot, nenumūšt geribėles ladai.

pėr-, pri-kálti ”binda fast, fästa vid”: Jaũ as pérkalau kárvi. Pérkalsu kumelaiti. Arkli prikalau ir atsigulau.

an-kliūti ”fastna, hamna”: Vilkas Ašmenõ(je) (upėje) unklùvi.

su-lėisti, -leidýti ”vässa”: Galìstùvas delgei sulaisc. Šmìrgeli nusipirkau delgei sulaisdzìc.

pra-mėsti ”krydda, strö över, reda av”: Sàvo kirvi- unmėsk, tai bus pràmesta.

pa-nérti ”drunkna”: Nuvė maudzeis ir panėrė. Nemokė plaukić ir panėrė, nustàpijo.

mu-niáukti ”sänka”: sėdzi galvu nuniaukis.

plūksna ”lökblast”: Aik atnešk plūksnų žalų, cibùlų plūksnų.

ragluolė ”en liten fisk av det slaget”: Raguolė, tóka mažitė nereikalinga žuvitė.

sántis ”nät för att fånga fisk, håv”: Suncis vienám žuvávc (virtuvėje pavõras).

saulólaidis ”solros, solrosblomma”: Sėdzi un gonkėlu ir lùščija saulólaidzi. Pasodzinom vaikam saulólaidziu.

skìrpstis ”takbjälke”: Skirpsčius un ilgino dėdam. Lótos (grebėstai) aina per žėdmū skìrpsci.

spurgà ”knopp, topp”: Ánas un pačós spurgõs sėdzi.

už-stóti ”ta i besittning, täppa till”: Gérklob usto, sópa gérklob.

at-si-stóti ”dra sig undan, lämna”: Atsistà tu no mani.

svìrstis ”stången till en hävstång”: Ūsas prikártas prig svìrscei.

tašla ”surdegssoppa, söt rätt”: Tãšlos su bùlbom pazdãrom.

tiktis, už-tikti, už-si-tikti 1. ”hända”: Ragi kap cikòsi. 2. ”slå ihop, träffa”: Užsìko labai skaũdzei, skaũdzei susmušė. Kóju usìcikau, kad jau negalių kap sópa.

an-si-trìnti ”smutsa ner, bli svart”: I(š)skalàuna i vė unsitrina (kläder).

vadžioti ”mässa, säga med en melodi, sjunga”: Vadzóć ar pasakíć itù: giésmėbli.

iš-vélti ”spärra upp, vidga (ögonen)”: Kur aini išvėlus akis? Vilkas sėdòs un kėlmo, akis išvėlė, duncis išlėpė.

vėpūtinė ”snöstorm”: Ažpūstė vėpūcinė visus kelùs. Oj, kokà būvo tadù vėpūcinė.

žeibyti ”glittra”: Skaudė(jo) – tep migo gálvu, tep žeibė akìsa.

III. När det gäller betydelsedialektismer kan man inte undgå att nämna semantiska lån eller kalker. De nära kontakterna med de slaviska språken och dialektens långvariga isolering återspeglas utan tvekan också i Gervėčiai-dialektens system, särskilt i lexikonet. Därför i dialekten

26

Det går att finna ganska många ord som varken till betydelse eller bildning är karakteristiska för andra litauiska dialekter. Många av dem motsvarar till betydelsen, och ofta även till bildningen, ord i slaviska språk, särskilt belarusiska. Det är emellertid svårt att avgöra vad som är kalkeringar och vad som är självständigt uppkomna ord, eftersom de baltiska och slaviska språksystemen är besläktade och deras avledningsbaser och tendenser liknar varandra. Exempelvis finns det i litauiska (baltiska) och belarusiska (slaviska) många gamla gemensamma begrepp, vars innehåll består av samma semantiska drag; jfr gaidys (lett. gailis): belarus. певень, пятух, пявун⁹; jfr giedóti (dziedāt): ryska петь, belarus. пець; rankena, rankėlė, ranktūris: ryska рукоятка, рукоять, ручка; užkala ”del av en släde”: belarus. och ryska набойка osv. Även här bör urvalskriteriet vara brukets frekvens och geografiska utbredning samt hur karakteristiska vissa avledningsmodeller med särskilda betydelser är för det ena eller andra språket. Därför skulle vi också, i fråga om ett eller annat formelement eller betydelseelement, finna fler samband mellan orden i den ovan presenterade blandade gruppen av semantiska dialektismer och motsvarande slaviska (belarusiska) ord, till exempel nubūti, aždėti, gėryba osv. Således är det svårt att dra tydliga gränser mellan dialektala semantiska dialektismer och kalkeringar utan mer ingående och omfattande studier.

Nedan presenterar vi ett urval tydligare paralleller i betydelse och form mellan ord i Gervėčiai-dialekten och ord i slaviska språk (särskilt belarusiska):

balà ”lera” (болота ”samma betydelse”): Balù šaltu dėjo (på det ömmande stället på kroppen).

pri-būti,-būdýti ”öka, bli fler, fyllas på” (:прибыль ”öka”): Per gaidžo žūnksni: dienà pribūvo. Kiek sàmà jau tàs (šeimininkas), arúodas tas pri-būdo.

iš(si)-, prisi-, susi-duoti, -duodýti ”visa sig, framträda, visa sig” (jfr выдаць, выдавацца, здавацца ”visa sig, framträda”): Jái išdavė, isidúodė, kad vištos. Būvo plòpimų, kū prìzidúoda. Ir pradėjo prìzduodzìc. Un tū kapù prìzdúodo. Ar akìsa suzdúoda, ar tep. Sanaũ itósa balósa suzdúodė.

at-si-eíti ”återhämta sig, komma till sans” (jfr ryska отойтись, belarus. адысціся ”samma betydelse”): Atseis ir būs sveikà.

pér-imti, -imdyti 1. ”angripa, gripa tag i” (jfr ryska перенять, belarus. пераняць ”samma betydelse”): Banditai périmdo mūs — ”Kur áinat?” 2. ”möta”: Gegùtė juõs pérėmė. Ir anà (kalė) išlèk périmdzìc.

lìsti, až-, nu- lìsti ”rymmas; klättra upp, klättra ned” (ryska лезть, belarus. лезць ”samma betydelse”): Bàčkon aštúonos asminkos lìndo. Aná ažlìndo un pėčiaus. Nulìndo tas Ivonė-lis no lìžės.

pri-si-mèsti ”låtsas” (jfr прыкідацца ”samma betydelse”): Prisimėtė kvarù (som sjuk).

an-, pri- mùšti, -mušdyti ”spika fast, slå fast” (jfr набіць, прыбіць ”samma betydelse”). Ti ùnmùs-ta kuolai. Prig tám velanė́uo primūša tuˈ ratėli. Primùždė šlaustukùs akėčósa.

pìltis, apsì-, pìlti ”glida ned” (jfr сыпацца ”samma betydelse”): Jéigu perdaug privérpa, tai pilasi, apsipila šūlai.

riñktis, an-, apsì-, ažsi-, nusì-, parsi-, užsi-rinkti ”klä sig, göra sig i ordning, klä av sig, klä sig fint, ta med sig, flytta” (jfr belarus. перабрацца, прыбрацца, сабрацца ”samma betydelse”). Nu, tai renkiės ir važùo par tėtù. Unrenka, rakščiñ pàdeda. Ji ir apriñko, apáudė. Cìgónkom apsiriñkiˈ vaikščoja. Tadù aš jù asirinkau par saũ. Priepìrė nusirinkdom. Kazakstanì būvi paskuì pérsirinko čà.

^⁹ Дыялекталагічны атлас беларускай мовы, Мінск, 1963, карта № 294.

27

rištis ”…bildas, börja bildas (om frukter, bär, grönsaker)” (jfr вязацца ”detsamma”): Gal rištis geriau avūkai, kad lietūs (om det regnar).

sėdėti ”sitta, ruva” (jfr сядзець ”detsamma”): Čā višťa sēdzi.

ap-sodinti ”trä på, slå in, fästa” (jfr аб-, на- садзіць, абсаджваць ”detsamma”): Apsodik lopetu: Apsodinc reika kirvakoci.

pri-si-statýti, -statinėti ”låtsas, spela” (jfr ryska представляться, belarusiska прыстаўляцца ”detsamma”): Ānas neserga, cik tep prisstato. Negirtas ānas, cik prisstacineja, ka girtas.

pra-tekėti ”läcka” (jfr працякаць ”detsamma”): Pūodas jau pratekē (jo).

tráukti 1. ”vara varig” (jfr рваць, нарываць ”detsamma”): Āžraudonāvo pirštas, gāli trāukčē. 2. ”kräkas”: Išgeris kad pradēs ānas trāukčē. 3. ”spränga”: Traiška akmenis su dinanidu (med dynamit).

ap-trūkti ”bli sliten, fransa sig, bli trasig” (jfr абарвацца, абарваны ”sliten, fransig”): Neprisriñkis, aptrūkis žmogus.

vėstis, až-vėsti 1. ”gå bra”: Jām nešveda niekas. 2. ”sätta jäsning, sätta igång” (jfr завесці ”detsamma”): Kap ažveda ālu, tai jau ir vaikščioja. Āžvešč samagōnu reika.

Av många av de här anförda jämförelserna är det lätt att se att man för den lånade betydelsen oftast bildar en helt ny avledning av dialektens morfem enligt slaviska ordbildningsmönster (jfr prisidžioti, atsieiti, prisimėsti), även om flera av dessa till formen råkar sammanfalla med litauiska ord (jfr apsodinti, prisistatyti, pratekėti) som har en helt annan betydelse. Att ordets innehåll — i detta fall den lånade betydelsen — är oupplösligt förbundet med den ursprungliga formen framgår tydligt av att verbformer med sammanfallande betydelse anpassas, jfr:

pa-si-pūlti ”träffa, råka hamna” (jfr пападацца, папасціся ”detsamma”): Paspuōle po põjezdu. Trīs būvo — paspuōle jāi (åskan).

pra-lēisti ”följa till avsked” (jfr праводзіць ”detsamma”): Pralāit net Varnōnisan vīrus. Kokan kiemi cigonkāites pralāisdem.

I dessa former är det endast roten som kalkerats. Därför kan prefixverb betraktas som partiella eller blandade kalker, till skillnad från rena kalker (verb i en enda form eller enkla verb, jfr rištis, trāukti).

Förteckningen över ord med förändrad betydelse vore ofullständig om man inte nämnde lånord som i Gervėčiai-dialekten används med en annan betydelse än i andra litauiska dialekter, till exempel: diktūiti ”förklara, hävda”: Senēlei tep diktūjo. Diktūjo ti āni susedi, net run-kom mokōdami. Razdiktūi tu mān, žmōgau, ungi kur āi.

kačerġāl|| kačerġāitē ”käpp”: Su kačerġu apsispirč gerai. Kur mā kačerġāitē? Su kačerġēbī kulžuoja.

kadōkas ”träsko”: Kadōkai iš mā̃džo kōjas pagadzino.

prōvyti ”berätta, återge en saga”: Ir dar kadū vaikām prōvijam pasakas. Kap pa-prōvija, tai ir laukān bijom išeit. Kad mōki, paprōvij. Aš daugāusa jau priprōvijau.

stōrasta ”herde”: Stōrasta gāne ir trūbijo. Jaū trūbija stōrasta.

Det är naturligtvis bara en liten del av de ord som används med olika specifika betydelser som presenteras i denna artikel. Dessutom har man inte eftersträvat någon fullständig registrering av dem (såväl Gervėčiai-dialektens lexikon som dialekten i sin helhet förtjänar separata, omfattande monografier). Här har det främsta fokuset legat på urvalet av semantiska dialektismer (i vid bemärkelse). Deras indel-

28

ning och gruppering syftar till att visa Gervėčiai-dialektens lexikala rikedom, mångfald och betydelse för den litauiska dialektologin och lingvistiken.

Den stora mängden lån och kalkeringar bekräftar verkligen påståendet att lexikonet förändras snabbare än språkets övriga skikt (fonetik, morfologi). Det går naturligtvis inte heller att förneka att lexikala nyheter lättast drar blickarna till sig. Men vid sidan av lexikala nyheter av semantisk art finns det i dialekten minst lika många mycket arkaiska dialektismer, varav flera helt enkelt kunde kallas arkaismer, till exempel: kiemas, lazda, medžias, rakštis med flera. I allmänhet är de flesta semantiska dialektismer i Gervėčiai-dialekten karakteristiska för ett större område av det litauiska språket, framför allt för de östra och sydöstra litauiska dialektområdena. Endast några få ord med förändrad betydelse som används enbart i trakten kring Gervėčiai har noterats, till exempel: bradinys, dušintis, javas, ląpai, lobūtis, ižti. Detta innebär att betydelsen hos de flesta av de nämnda dialektismerna uppstod redan när trakten kring Gervėčiai hade direkt förbindelse med det huvudsakliga litauiska språkområdet. Även många motsvarande kalkeringar återfinns i närliggande litauiska randdialekter, men de kan ha uppstått självständigt i dessa dialekter till följd av liknande förhållanden och kontakter med slaviska språk. I allmänhet kan dialektalt lexikalt material som har valts ut och bearbetats på lämpligt sätt vara minst lika viktigt för historisk jämförande lingvistik som dialekternas fonetiska och morfologiska data.

UR SEMANTISKA DIALEKTISMER I GERVĖČIAI-DIALEKTEN

(lit. Gervėčiai) I DEN LITAUISKA DIALEKTEN

А. ВИДУГИРИС

Sammanfattning

Artikeln ägnar stor uppmärksamhet åt urvalet och grupperingen av semantiska dialektismer i Gervėčiai-dialekten (i BSSR, Grodno oblast, Ostrovets-distriktet), både efter innehåll (betydelse) och form. Det konstateras att den överväldigande majoriteten av de semantiska dialektismerna (t.ex.: bidė ”svamp”, būklė ”liv”, dångstis ”tak”, gāras ”ugnens övre del”, gylỹs ”broms”, klegėti ”tala”, krutėti ”arbeta”, laidýti ”mjölka”, lãkštas ”blad”, laukas ”skallig”, mėslas ”skräp”, trąšos ”gödsel”, veizdėti ”leta”) är karakteristiska för nästan hela det östra eller sydöstra litauiska språkområdet. Några av dem (t.ex. kiemas ”by”, lazdà ”hassel”, mėdžias ”skog”, rakštis ”kista”) är helt enkelt arkaismer. Detta förklaras av att trakten kring Gervėčiai (enligt arkivuppgifter) fram till mitten av 1800-talet hade direkt förbindelse med det huvudsakliga litauiska språkområdet. Endast ett litet antal semantiska dialektismer har betydelser som inte sträcker sig utanför Gervėčiai-dialekten (t.ex. bradinỹs ”fisknät för tre”, dùšintis ”busa”, jãvas ”orensad säd”, lãpai ”soppa på rova-blad”, lōbutis ”källsprång”, īžti ”leka” med flera). På grund av kontakterna med slaviska språk (särskilt belarusiska) har åtskilliga kalkeringar uppstått i dialekten, till exempel: balà ”smuts”, atsieiti ”vakna till liv, återhämta sig”, périmti ”angripa; möta”, lįsti ”klättra (upp i ett träd)”, rištis ”knyta sig” med flera.

29