LIETUVIŲ TERMINOLOGIJA

LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

G. K. VENEDIKTOV

MATERIAL TILL LITUANISTIKENS HISTORIA UR I. I. SREZNEVSKIJS ARKIV

I det synnerligen rika arkivet efter I. I. Sreznevskij, som är av stort intresse framför allt för studiet av slavistikens historia, finns många värdefulla material även om andra områden inom filologins och historiens historia, däribland om lituanistikens historia i 1800-talets Ryssland. I den del av arkivet som förvaras i Centrala statliga litteratur- och konstarkivet i Moskva (ЦГАЛИ) (f. 436, op. 1, enhet 1433) finns 34 brev från den litauiske språkforskaren, samlaren och utgivaren av litauiska folkvisor Jonas Juška (Ivan Vasiljevitj Juškevitj), skrivna till I. I. Sreznevskij 1856–1878.

Förutom vissa självbiografiska uppgifter innehåller breven mycket intressant material om J. Juškas studier av det litauiska språket, särskilt den litauiska dialektologin, och folkloren. Tio brev, som hittills inte uppmärksammats av forskare, publiceras i volym II av ”Baltoslaviska studier” (Moskva, ”Nauka”, 1974).

Här publicerar vi tre material som J. Juška skickade till I. I. Sreznevskij vid olika tidpunkter under deras brevväxling. De är av betydande självständigt intresse för att karakterisera J. Juškas och hans bror Antanas tidiga studier av det litauiska språket samt den inledande historien om studiet av detta språk i Ryssland.

1. Den sanskritisk-litauiska ordlista över motsvarigheter som sammanställdes av J. Juška och som, såvitt vi vet, inte nämns i den befintliga litteraturen om J. Juška, skickades till I. I. Sreznevskij med ett brev daterat 3.1.1856 – det tidigaste av J. Juškas brev till den ryske slavisten som bevarats i ЦГАЛИ. Den hade alltså sammanställts redan i slutet av 1855. Ordlistan har ingen titel; J. Juška skrev den på sex blad. Materialet är ordnat i två spalter på bladens fram- och baksidor, i den ordning (alfabetisk) som den publiceras nedan. De ord på bokstaven ”Т” som i manuskriptet markerats med siffrorna 1, 3, 4 och 2 har här lämnats på den plats de upptar i ordlistans manuskript.

Som framgår av ordlistans text har J. Juška inte angett några sanskritiska motsvarigheter för ett antal litauiska ord. Orden ugnis och uksusas, som i manuskriptet står på samma rad, återges här på var sin rad.

203

I strid med J. Juškas påstående att han hade satt ut betoning på ”varje litauiskt ord” (se nedan) anges i själva verket en hel rad litauiska ord i ordlistan utan betoning.

Hela den icke-ryska delen av ordlistan med litauisk-sanskritiska motsvarigheter, liksom de två andra materialen, publiceras här utan några ändringar av ortografin. Den ryska delen av samtliga material återges däremot enligt den moderna ortografins normer, med undantag för J. Juškas karakteristiska fel (eller skrivfel), som särskilt anges. Våra tillägg till texten (utskrivning av förkortningar m.m.) står inom hakparenteser.

Orsaken till att J. Juška sammanställde en ordlista över litauisk-sanskritiska motsvarigheter och syftet med sammanställningen, liksom källorna till det litauiska materialet, framgår tydligt av J. Juška själv i brevet (1) till I. I. Sreznevskij¹ daterat 3.1.1856. I själva verket handlar hela brevet (med undantag, naturligtvis, för den konventionella hälsningen till mottagaren och brevslutet med uttrycket ”den högsta aktning och tillgivenhet”) just om den sammanställda ordlistan. Så här skrev J. Juška själv om den²:

”När jag läste Hilferdings undersökning³ i Kejserliga Vetenskapsakademiens andra avdelnings skrifter, vilken behandlar jämförelsen mellan de slaviska språken och sanskrit, stötte jag på många sanskritiska rötter och ord som antingen helt liknar litauiska eller ligger mycket nära dem, både vad gäller de begrepp de uttrycker och deras fonetiska gestalt. Utan att våga dra egna slutsatser av de framlagda uppgifterna begränsade jag mig till att samla dem, i förhoppningen att därigenom kunna förbereda ett material som mer eller mindre lämpar sig för filologisk forskning. De sanskritiska orden har jag hämtat ur A. Hilferdings ovannämnda artikel, medan de litauiska kommer från det levande litauiska språk som talas av litauerna i den nordöstra delen av Rosieniai-distriktet och den västra delen av Kaunas-distriktet, och som jag känner till som infödd i trakten, med undantag för några ord (abida, ajszkus, bar’wa, biloti, griowis, kute, kusziti, lobis, pota och stegti), som hämtats ur verket: Giwatas Didiuju Karwajdu senowes. T. Dewinakis (översättning av Cornelii Nepotis Vitae Excellentium Imperatorum)⁴. Jag har satt ut betoning på varje litauiskt ord enligt det lokala uttalet.”

¹ För att underlätta framtida hänvisningar (efter publiceringen av breven i den ovan nämnda ”Baltoslaviska studier”) anges här inom parentes brevets löpnummer enligt dess publicering i denna samling.

² ЦГАЛИ, f. 436, op. 1, enhet 1433, blad 1.

³ Den ”Hilferdings undersökning” som nämns här (nedan: ”A. Hilferdings artikel”) är ”Jämförelse mellan det slaviska språket och sanskrit” (av A. Hilferding), publicerad i ”Tillägg till Vetenskapsakademiens skrifter inom avdelningen för ryska språket och litteraturen”, vol. II, 1853 (i serien ”Folkspråkets och folklitteraturens minnesmärken och exempel”).

⁴ Översättningen av T. Devinakis, dvs. S. Daukantas, av verket ”Giwatas Didiuju Karwajdu senowes”, ur vilket J. Juška hämtade de tio uppräknade orden, utkom 1846. Av J. Juškas brev (2) till I. I. Sreznevskij daterat 17.1.1856 framgår att han vid den tiden hade läst böckerna ”żiwatas Jezaus Kristaus” och ”żemaitiu wiskupiste” (1848) av M. Valančius (”biskop Voloncevskij”) på litauiska, liksom ”några mindre översatta verk av herr Dowkont (dvs. S. Daukantas, — G. V.), utgivna under olika pseudonymer” (ЦГАЛИ, f. 436, op. 1, enhet 1433, blad 7). Bland de sistnämnda fanns också det verk som nämns i brevet

204

Ordboken över litauisk-sanskritiska motsvarigheter gjorde uppenbarligen ett gynnsamt intryck på I. I. Sreznevskij, vilket han också meddelade J. Juška så snart han hade fått brevet med ordboksmaterialet. Det kan man sluta sig till av att J. Juška i sitt svar den 17.1.1856, det vill säga precis två veckor efter att det första brevet hade skickats, uppriktigt tackade I. I. Sreznevskij för hans omdöme och råd. ”Jag framför Er, nådige herre Izmail Ivanovitj, mitt varmaste tack ⁵ för den välvilliga uppmärksamheten på mitt första försök på det filologiska fältet och för att Ni delade med Er av de råd och anvisningar som våra unga forskare har dragit nytta av och därigenom redan gjort vetenskapen en väsentlig tjänst och förvärvat ett aktat anseende i forskarvärlden”, skrev han. I. I. Sreznevskijs välvilliga inställning till J. Juškas första vetenskapliga försök, vid den tiden lärare vid gymnasiet i Novgorod, uppmuntrade utan tvivel den blivande litauisten och stärkte hans vilja att fortsätta studera sitt modersmål. J. Juška skrev till I. I. Sreznevskij om sina vetenskapliga planer: ”… Efter att ha samlat ett betydande förråd av material har jag föresatt mig att försöka sammanställa en allmän jämförande litauisk grammatik, med den allmänna jämförande grammatiken för det ryska språket, utgiven av Kejserliga Vetenskapsakademiens andra avdelning, som grund. Är jag vuxen uppgiften att ta mig an ett så omfattande arbete, och kommer jag att kunna utföra det på ett värdigt sätt? Det vet jag inte. Jag kan bara säga att tanken på att framlägga ett sammanhängande system av lagar för det litauiska språket, i överensstämmelse med de allmänna lagarna för mänskligt tal, nu livar upp hela min verksamhet på detta område och att detta arbete för närvarande är en av mina angenämaste sysselsättningar”⁶.

2. Ett annat material som publiceras här är provartiklar ur ”Den litauiska rotordboken”, som J. Juška arbetade ihärdigt med under många år.

Att J. Juška lämnade ”Den litauiska rotordboken” är känt sedan länge. Som svar på ett brev från ”superintendenten för Ragnits stift, K. A. Jordan” sammanställde I. I. Sreznevskij på uppdrag av Vetenskapsakademiens avdelning för ryska språket och litteraturen en ”promemoria”, som lästes vid ett av avdelningens sammanträden i juni 1857 och publicerades samma år⁷. I promemorian står bland annat: ”… Jag hade en gång äran att inför avdelningen lägga fram uppgifter om en annan kännare av det litauiska språket, som ägnade sig åt dess utforskning, herr Juške; herr Juškes arbeten godkändes av avdelningen och icke-

boken ”Giwatas Didijų Karwajdu senowes” av den 3.1.1856. Alla dessa böcker hade J. Juška förvärvat sommaren 1855 under sin vistelse i Litauen, och det var de första litauiska böckerna som han använde när han började sina vetenskapliga studier i litauistik. I det här citerade brevet av den 17.I.1856 skrev han till I. I. Sreznevskij: ”Sedan länge har jag en livlig önskan att ägna mig åt grundliga studier av det litauiska språket, men jag ägde inte en enda liten litauisk bok. Förra sommaren fick jag möjlighet att besöka guvernementet Kovno och skaffa några nyare litauiska böcker, och utifrån dem började jag mina studier; men jag hade ändå ingen ordbok och ingen litauisk grammatik” (ibid.).

⁵ TsGALI, fond 436, inventarium 1, enhet 1433, blad 7.

⁶ Ibid.

⁷ Se avsnittet ”Utdrag ur protokollen” i ”Vetenskapsakademiens meddelanden, avdelningen för ryska språket och litteraturen”, bd VI, 1857, s. 254—255.

205

som publicerades i Meddelandena. Nu håller han på att slutföra sitt försök till en litauisk rotordbok, i vilket han utnyttjade det folkliga språkets rikedomar i olika delar av Litauen. Man kan hoppas att herr Juškes arbete blir ett betydande tillskott till den ryska lingvistiska litteraturen och sannolikt, om omständigheterna inte förändras, ges ut under den andra avdelningens beskydd⁸ (vår kursivering, — G. V.). I. I. Sreznevskij ansåg att ”extern hjälp” borde anlitas ”för att fullända detta arbete” av J. Juška; bland sådana hjälpmedel skulle K. A. Jordans ordboksmaterial kunna inta ”en framträdande plats”. I. I. Sreznevskij föreslog därför att man skulle vända sig till K. A. Jordan och be honom lämna sina material till avdelningen ”utan några som helst villkor, enbart som en frivillig gåva”⁹. En kopia av I. I. Sreznevskijs citerade promemoria sändes, enligt avdelningens beslut, till akademikern K. A. Veselovskij, som tjänstgjorde som ständig sekreterare, för att han skulle överlämna den till Jordan; dess fortsatta öde och följder är okända¹⁰.

I juni 1861 meddelade I. I. Sreznevskij avdelningen för ryska språket och litteraturen att man ”inom kort kunde vänta sig att J. Juška färdigställde en litauisk rotordbok anpassad till de slaviska språkens behov”¹¹.

Dessa uppgifter, som I. I. Sreznevskij lämnade för mer än 100 år sedan, utgör i själva verket allt som i dag är känt om ”Den litauiska rotordboken”. Inga närmare uppgifter om själva verket eller dess öde är kända. ”Den litauiska rotordboken” finns inte bland J. Juškas bevarade handskrifter¹². Det har antagits att J. Juška inte hann färdigställa den¹³ eller att avdelningen för ryska språket och litteraturen vid Vetenskapsakademien, efter att ha mottagit den, av någon anledning inte publicerade den¹⁴.

De brev från J. Juška till I. I. Sreznevskij som förberetts för publicering i ”Baltoslaviska studier” och de provartiklar ur ”Den litauiska rotordboken” som publiceras nedan innehåller material som gör det möjligt att mer bestämt bedöma innehållet i J. Juškas arbete och hur arbetet med det fortskred.

Första gången vi får veta att J. Juška arbetade med ”Den litauiska rotordboken” är genom hans brev till I. I. Sreznevskij (10) av den 8.XII.1856. Där skrev han att det ”arbete”¹⁵ som han skickade samtidigt med brevet var avsett som ”inledning

⁸ Ibid., jfr s. 255.

⁹ Ibid.

¹⁰ Själva kopian, daterad den 20 juni 1857 och numera förvarad i akademikern A. Kuniks samling i Sovjetunionens vetenskapsakademis arkiv (Leningrad), publicerades nyligen i: B. Tolutienė, A. Juška leksikografas, — ”Literatūra ir kalba”, V, Vilnius, 1961, s. 291—292.

¹¹ Vetenskapsakademiens meddelanden, avdelningen för ryska språket och litteraturen, bd X, 1861—1863, s. 158.

¹² B. Tolutienė, A. Juška lexikografas, s. 364.

¹³ B. Tolutienė, A. Juška lexikografas, s. 124, 128; se även: Mažoji lietuviškoji tarybinė enciklopedija, t. I, A—J, Vilnius, 1966, s. 728.

¹⁴ B. Tolutienė, A. Juška lexikografas, s. 124.

¹⁵ Troligen avses hans ”Anteckningar om det litauiska språkets egenskaper”, som utkom senare, år 1861, under titeln ”Ape kalbtas lietuviszko ležuvo” (”Om det litauiska språkets dialekter”) i ”Material för en jämförande och förklarande ordbok och grammatik-

206

för den förmodade litauiska rotordboken ¹⁶. Här meddelade J. Juška också att han redan hade ”samlat 600 litauiska rötter” och tänkte ”först sammanställa, enligt ett visst system, en katalog över litauiska rötter och därefter ta itu med att gå igenom dem”¹⁷. Av detta följer att J. Juška började arbeta med ”Rotordboken” redan 1856.

Möjligen utgjorde material som samlats in vid sammanställningen av en ordbok över sanskritiska och litauiska motsvarigheter och vid skrivandet av recensionen av A. Schleicheres bok ”Handbuch der litauischen Sprache, I. Grammatik” (Prag, 1856) den ursprungliga ordbas för arbetet med ”Rotordboken”. Recensionen trycktes först i ”Vetenskapsakademiens meddelanden från avdelningen för ryska språket och litteraturen” (bd V, 1856)¹⁸.

Ett betydande material till ”Rotordboken” hämtade J. Juška ur ”Den litauiska bibeln”. I. I. Sreznevskij gav honom boken ur sitt bibliotek när J. Juška besökte honom i slutet av 1856¹⁹. J. Juška började arbeta med den i början av januari 1857, det vill säga omedelbart efter återkomsten från Petersburg. Han började med att läsa Nya testamentet för att kunna jämföra litauiska med slaviska utifrån Ostromirevangeliet, som han hade till hands. I mitten av februari hade han redan läst mer än två tredjedelar av hela den heliga skrift. I brevet (12) av den 19 februari 1857, där J. Juška berättar detta för I. I. Sreznevskij, finns också intressanta uppgifter om hur han excerperade exempel ur ”Den litauiska bibeln”. ”Medan jag läste”, skrev han, ”underströk jag varje fras där jag mötte ett nytt ord, ett ord vars betydelse var oklar eller ett ord som hade en annan betydelse. Jag anförtrodde åt eleverna i fjärde och femte klasserna att skriva av de understrukna fraserna, och de har redan lämnat mig mer än fem tusen kort, där varje kort innehåller en särskild fras och i dess övre vänstra hörn anges en eller två begynnelsestavelser i det följande ordet”²⁰. Efter att på detta sätt ha samlat en betydande samling ordboksmaterial ur ”Den litauiska bibeln” började J. Juška bearbeta det i mitten av februari. ”Nu sätter jag i gång med att sammanställa grunden till den planerade rotordboken”, skriver han till I. I. Sreznevskij²¹.

тики“, т. V, 1861. О работе над этим трудом Й. Юшка сообщал ранее И. И. Срезневскому в письмах (4) от 24.VIII.1856 г., (6) от 8.IX.1856г., (7) от 31.X.1856 и (8) от 6. XI.1856. См. ЦГАЛИ, ф. 436, оп. 1, ед. хр. 1433, л.л. 9–10, 12–13, 14, 16, 19.

¹⁶ TsGALI, f. 436, op. 1, enhet 1433, blad 22.

¹⁷ Ibid.

¹⁸ Om denna recension skrev J. Juška själv, med sin sedvanliga anspråkslöshet, till I. I. Sreznevskij i brev (4) av den 24 augusti 1856 att ”den är skriven både hastigt och vårdslöst” och ”saknar de egenskaper som skulle ge den rätt att föreläggas avdelningen” (TsGALI, f. 436, op. 1, enhet 1433, blad 9).

¹⁹ I ”Förteckning över böcker tagna … ur akademikern Sreznevskijs bibliotek”, som J. Juška skickade efter återkomsten till Novgorod, står under nr 6 ”Den litauiska bibeln” utan några bibliografiska uppgifter (TsGALI, f. 436, op. 1, enhet 1433, blad 24). Troligen rör det sig om just den utgåvan av ”Den litauiska bibeln” (4:e uppl., Tilsit, 1724), ur vilken J. Juška hämtade exempel för att illustrera skillnaderna mellan modern och forn litauiska. Se I. V. Jusjkevitj. Om det litauiska språkets dialekter, s. 361—365.

²⁰ TsGALI, f. 436, op. 1, enhet 1433, blad 26.

²¹ Ibid.

207

Rikt material till ”Rotordboken” hoppades han få från sin bror, prästen Antanas. ”Av min bror hoppas jag, skrev han i samma brev av den 19.II.1857, inom kort få upp till tre tusen litauiska ord, insamlade i trakten kring staden Panevėžys ur litauernas levande folkspråk. Detta är ett viktigt material för mitt arbete”²². Huruvida J. Juška redan vid denna tid hade en fast avsikt att i ”Rotordboken” återge även ”litauernas levande folkspråk” i trakten kring Panevėžys är svårt att säga. Av brevet (14) av den 5.IV.1857 tycks det framgå att han avsåg att grunda ”Rotordboken” enbart på uppgifter från skriftliga källor. ”När jag samlar material till den planerade rotordboken skriver jag på kort endast upp de ord som jag stöter på när jag läser”, meddelade han I. I. Sreznevskij”²³.

Troligen fick J. Juška i mars–april 1857 ytterligare två böcker på litauiska av I. I. Sreznevskij: K. Donelaitis ”Årstiderna” (”Metai”; J. Juška kallar den ”En lantlig dikt” och ”De fyra årstiderna”) och K. Širvydas ”Berättelsesamling” (”Punktaj Sakimu”, uppenbarligen den andra upplagan från 1845). Dessa böcker, skrev han till I. I. Sreznevskij i brev (13) av den 25.III.1857, ”är av betydande vikt för studiet av det litauiska språket”²⁴. Senare, i ett annat brev [(15) av den 9.V.1857], framhöll han åter: ”Jag har funnit Donelaitis lantliga dikt vara en mycket rik källa för mitt arbete”²⁵.

De nya källorna till ordförrådsmaterial avbröt det påbörjade arbetet med att utarbeta artiklar till ”Rotordboken” på grundval av uppgifter hämtade ur ”Den litauiska bibeln”. ”När jag fick två nya källor till mitt arbete, skrev han till I. I. Sreznevskij, lade jag för en tid åt sidan bearbetningen av orden som jag skrivit av ur bibeln och tog itu med att läsa Donelaitis. På de första sidorna gick läsningen ganska långsamt, eftersom man (i originalet: надо; G. V.) nästan måste undersöka varje ord”²⁶. När J. Juška skrev av ord ur K. Donelaitis dikt bearbetade han samtidigt det insamlade materialet preliminärt. Hur han gjorde detta framgår av hans brev (13) av den 25.III.1857. Han skrev: ”Jag skriver orden på kort; för varje rot avsätter jag ett särskilt kort. Om orden som har utvecklats ur en och samma rot inte ryms på ett kort, fogar jag till ett till, märkt med nummer två. Jag har ordnat korten alfabetiskt efter bokstäver. För varje bokstav har jag gjort två avdelningar med kort. I den ena har jag lagt kort med rötter som utvecklats i många olika former; i den andra finns kort med rötter som förekommer i en, två eller tre former. Tills vidare ligger korten i högar på bordet. Dessa högar varje dag

²² Där, fol. 27.

²³ Där, fol. 29

²⁴ Där, fol. 28.

²⁵ Där, fol. 41. J. Juška återger K. Donelaitis efternamn på olika sätt i breven: Donaleitis, Donaleitis, Doneleitis, Donaleit och till och med Dopaleitis, uppenbarligen en felskrivning (i stället för den ryska bokstaven и har det litauiska n skrivits).

²⁶ TsGALI, fond 436, inv. 1, arkivenhet 1433, fol. 28.

208

växer“²⁷. J. Juška förklarade de former han hade skrivit av ur K. Donelaitis dikt med exempel och åtföljde dem av en översättning till ryska²⁸.

I början av april, i ett brev (14) av den 5.IV.1857, skickade J. Juška sju provartiklar till ”Rotordboken” (”sju provkort till den planerade rotordbok som jag tänker utarbeta”) och meddelade samtidigt att han fortsatte att samla material (antalet ord ”ökar dagligen, materialmassan växer”) och att han skulle sammanföra dem till ”ett organiskt system” först när han hade gått igenom alla ”litauiska källor” som stod till hans förfogande. Han fortsatte att läsa K. Donelaitis dikt, ur vilken han vid det här laget redan hade skrivit av (och, får man anta, delvis bearbetat) upp till 600 rötter. Om orden som skrivits av ur ”Den litauiska bibeln” (omkring 6000 till antalet) meddelade J. Juška att ”de får vänta på ännu en arbetare”²⁹.

Två månader senare, i ett brev (15) av den 9.VI.1857, meddelar J. Juška I. I. Sreznevskij att han sysslar med ”bearbetning av ord”, vars antal redan uppgick till 10000, och att han hoppas kunna ”föra sitt arbete betydligt framåt” under det kommande sommarlovet³⁰. I brev (16) av den 20.VII.1857 skriver han åter att han är upptagen med att ”gå igenom litauiska rötter”³¹. Arbetet med ”Rotordboken” gick dock långsammare framåt än J. Juška hade räknat med och hoppats på. Fyra månader senare, den 23.XI.1857 (brev 17), bad J. Juška I. I. Sreznevskij om ursäkt för att han länge inte hade underrättat honom ”om hur arbetet fortskred” och skrev: ”Jag kan inte berömma mig av några påtagliga framsteg, men framöver fortskrider det dagligen. Orsakerna till dess långsamhet är tjänsteåtaganden, arbetets omfattning och svag hälsa”³². Han meddelade också att ”mycket material från källorna hade samlats” och hoppades kunna lägga fram ”åtminstone början på sitt arbete” för I. I. Sreznevskij i mitten av december, det vill säga om ungefär en månad, samt att inom kort personligen förklara ”några omständigheter som rör detta ämne”³³. Tydligen syftar J. Juška här på ”Den litauiska rotordboken”.

J. Juška höll sitt löfte. I brev (18) av den 16.XII.1857 meddelar han: ”Med dagens post skickar jag början på mitt arbete till redaktionen för ”Vetenskapliga anteckningar””, och lovar att till högtiden (sannolikt julen) ha färdigställt även ”de följande bladen”³⁴.

²⁷ Där, fol. [28a].

²⁸ Där, fol. 41.

²⁹ Där, fol. 29.

³⁰ Där, fol. 41–42. Det är möjligt att det var just detta meddelande från J. Juška som I. I. Sreznevskij avsåg när han i juni 1857 i den ovan citerade ”Promemorian”, beträffande K. A. Jurdanes litauisk-ryska ordbok, skrev att J. Juška ”nu… håller på att färdigställa sitt utkast till en litauisk rotordbok”. Såvitt man kan bedöma utifrån J. Juškas brev hade I. I. Sreznevskij inga andra faktiska grunder för ett sådant påstående.

³¹ Där, fol. 43.

³² Där, fol. 45.

³³ Där.

³⁴ Där, fol. 46.

14. Lietuvių terminologija

209

En ögonsjukdom tvingade J. Juška att tillbringa de följande månaderna ”nästan i fullständig overksamhet”³⁵ [brev (19) av den 13.IV.1858]. För sitt ”arbete”, som det heter i brevet, väntade han nu på en ”ny rik källa”: L. Ivinskij, utgivare av en litauisk kalender, hade lovat att skicka honom ”de tre första delarna av den polsk-samogitiska ordbok som han sammanställde”³⁶. En månad senare [13. V.1858, brev (20)] meddelar J. Juška: ”Mitt arbete går nu framåt mycket långsamt; jag hoppas kunna ägna mig åt det mer seriöst på den lediga tiden”³⁷.

Sommaren 1858 besökte J. Juška Litauen. ”Huvudsyftet med denna … resa”, skrev han till I. I. Sreznevskij den 27.VIII.1858 (brev 21), ”var såväl att samla nytt material till den litauisk-slaviska rotordbok som jag sammanställer (i tidigare brev kallade J. Juška den ’Litauiska språkets rotordbok’ eller helt enkelt ’Rotordboken’, — Г.В.) och att fastställa de viktigaste dialekterna hos våra litauer noggrannare, som att förklara det material som jag redan har”³⁸. I samband med detta hade han för avsikt att ”resa genom alla delar av vårt Litauen, lyssna närmare till de litauiska böndernas tal, samtala med kännare och älskare av det litauiska språket och de litauiska fornlämningarna”, men på grund av den korta tid (en månad) som stod till hans förfogande måste han ”inskränka sig till att besöka orterna Vorn, Eiregola och Pusholata samt deras omgivningar”³⁹. J. Juška återvände från resan till Litauen med ett rikt material till ”Rotordboken”. I samma brev skrev han: ”Till min rotordbok har jag skaffat ett betydande förråd av material. Jag fann många nya grundformer i språket i sångerna och sagorna som jag upptecknade i byar, till största delen avlägsna och omgivna av skogar, hos äldre människor som endast talade sitt eget modersmål. Många nya ord skrev jag upp medan jag samtalade med dem. Jag skaffade också några tryckta böcker som jag inte hade tidigare. Bland dem märks särskilt en om de forntida litauernas seder (av Dovkont under pseudonymen Laukys)⁴⁰. Men en ojämförligt rikare källa fann jag i min brors nyligen omarbetade handskrivna lexikon över Pusholata-dialekten (14 verst från staden Panevėžys). Där förklaras varje ords betydelse med ett exempel hämtat ur levande tal tillsammans med det ord som förklaras. Till varje ord anges dess synonymer, vilkas betydelse förklaras på respektive plats. Till exempel anges 50 synonymer till ordet: kalbėti, ’tala’. Denna egenskap hos det omnämnda lexikonet är av stor betydelse för en litauisk lexikograf. Översättningen är gjord till polska, eftersom min bror inte kan ryska”⁴¹.

Tydligen avses ”Rotordboken” även i brev (22) av den 17.XII.1858, där J. Juška beklagar att han under så lång tid

³⁵Där, fol. 47.

³⁶Där.

³⁷Där, fol. 49.

³⁸Där, fol. 50.

³⁹Där.

⁴⁰ Имеется в виду книга С. Дауконтаса: Budą Senowęs Lëtuwiû Kalnienû ir Žamajtiû (1845).

⁴¹RGALI, f. 436, inv. 1, arkivnr 1433, fol. 51.

210

Vid denna tid hade han ”ännu inte infriat det givna löftet beträffande sitt arbete”⁴². Han förklarar detta med två orsaker: den främsta var ”en ögonsjukdom, vars följd blev en irritation i ögat som hindrade honom från att ägna arbetet tillräckligt med tid för att framstegen skulle bli mer påtagliga”, den andra var ”de dagliga tjänsteåliggandena, som tog den bästa delen av tiden i anspråk och berövade honom all kraft och andlig spänst”⁴³. J. Juška hoppades att han, efter att ha flyttats till en ny tjänst i byn Medved („den nya tjänsten kommer att vara friare och lättare”⁴⁴), skulle kunna ”ta itu med det påbörjade arbetet med större energi och framgång”⁴⁵.

Nästa och sista omnämnandet av ”Rotsamlingen” hänför sig redan till J. Juškas tid i Kazan. Efter att i brev (25) av den 22.III.1862 ha beskrivit sin resa till Kazan och sina första intryck av staden, meddelade J. Juška därefter I. I. Sreznevskij att arbetet vid Kazans militärskola tog det mesta av hans tid och att han därför bara hade kvällarna till ”den litauiska rotsamlingen”. Han skrev att han under sin en och en halv månad långa vistelse i Kazan ”bara hann sammanställa tabeller över ord som börjar med vokalljud” och uttryckte förhoppningen att han senare, när ”undervisningsverksamheten kommit in i sina gängor”, skulle få ”mer ledig tid” (för studier i litauiska)⁴⁶.

I senare brev berättar J. Juška om arbetet med en ”litauisk-rysk ordbok” [(28) av den 28.XII.1866]⁴⁷, med den ”litauisk-ryska ordbok som vi sammanställer (dvs. J. Juška och hans bror Antanas, — G.V.)” [(30) av den 5.X.1876]⁴⁸, med ”ett försök till en litauisk-rysk ordbok” [(31) av den 29.III.1877]⁴⁹ osv., det vill säga den läroboksbaserade och den välkända ”Litauiska språkets ordbok”, som bröderna Juška arbetade med och som utgavs långt senare i tre häften (1897—1922).

Arbetet med ”Den litauiska rotsamlingen” avbröts däremot tydligen i mitten av 1860-talet, det vill säga omkring tio år efter att det inletts, och återupptogs sedan aldrig. Orsaken bör sannolikt sökas i det påtvingade bytet av bostadsort och arbete (efter Kazan — från 1864 inspektör och därefter latinlärare i Nizjnij Novgorod, från 1867 latinlärare i Jekaterinburg), vilket försvårade systematiska studier i litauiska⁵⁰, svå-

⁴² Där, fol. 52.

⁴³ Där.

⁴⁴ Det gäller den väntade utnämningen av J. Juška till inspektör vid Novgorods kadettskola, som sannolikt låg i byn Medved.

⁴⁵ TsGALI, fond 436, förteckning 1, arkivenhet 1433, fol. 52.

⁴⁶ Där, fol. 57. Som vi ser skriver J. Juška i de föregående breven inte att han inom den närmaste tiden skulle lägga fram den färdigställda ”Rotsamlingen” för avdelningen för ryska språket och litteraturen. Det är okänt om I. I. Sreznevskij stödde sig på detta när han meddelade avdelningen att J. Juška snart skulle slutföra arbetet med ”Rotsamlingen” (se ovan, s. 206). Det är möjligt att några av J. Juškas brev inte har bevarats. Kanske lovade J. Juška att slutföra och skicka ”Rotsamlingen” vid något av sina möten med I. I. Sreznevskij.

⁴⁷ TsGALI, fond 436, förteckning 1, arkivenhet 1433, fol. 66.

⁴⁸ Där, fol. 69.

⁴⁹ Där, fol. 70.

⁵⁰ Efter att ha flyttat till Jekaterinburg (nuvarande Sverdlovsk) skrev J. Juška till I. I. Sreznevskij [brev (29) av den 12.II.1867] att lärartjänsten, hoppades han, skulle ge honom ”mer tid att ägna sig också åt det litauiska språket”, och tillade: ”Livet även i Uralbergen bör inte försvaga det litauiska” (TsGALI, fond 436, förteckning 1, arkivenhet 1433, fol. 68).

14⁴

211

sin hälsa och därefter också det intensiva arbetet med den nämnda ”Litauiska språkets ordbok”.

Sådana uppgifter om hur J. Juška arbetade med ”Den litauiska rotordboken” och om källorna till dess ordförrådsmaterial återfinns i J. Juškas brev till I. I. Sreznevskij.

Låt oss nu gå över till frågan om vad J. Juškas ”Litauiska rotordbok” skulle ha varit.

Det råder knappast något tvivel om att idén att skapa en ”Litauisk rotordbok” väcktes hos J. Juška av I. I. Sreznevskij (möjligen sommaren 1856, då I. I. Sreznevskij vilade upp sig i Novgorod). I varje fall erkänner J. Juška i ett av breven [(17) daterat 23.XI.1857], där han redogör för ”arbetets tillstånd” och sannolikt avser den ”Litauiska rotordboken”, att arbetet stod i tacksamhetsskuld till I. I. Sreznevskij för ”idén och det andliga och materiella biståndet”⁵¹. Det råder inget tvivel om att I. I. Sreznevskij inte bara var insatt i arbetet med att förbereda ”Rotordboken” (det framgår tydligt av det som sagts ovan), utan också framförde sina synpunkter på hur den borde vara utformad, vad dess artiklar skulle innehålla osv. J. Juška tog noga till sig den redan då framstående forskarens råd och följde dem. I brev (13) av den 25.III.1857 skrev J. Juška: ”…Med stor respekt för Era råd och anvisningar, Izmail Ivanovitj, begränsar jag i mina överväganden mig till att fastställa betydelserna hos det ord som behandlas, förklara dem med fraser där det förekommer och jämföra litauiska rötter endast med slaviska”⁵². Man kan således med säkerhet hävda att det var I. I. Sreznevskij som rekommenderade att artiklarna i ”Rotordboken” skulle begränsas till att tolka ordens betydelser, illustrera dem med textbelägg och jämföra litauiska rötter endast med motsvarande slaviska rötter. J. Juška ”tillät sig” visserligen, som han skriver i samma brev, också att ”jämföra lettiska och fornpreussiska ord med litauiska ord”, men för att uppenbarligen rättfärdiga detta eget initiativ i I. I. Sreznevskijs ögon tillägger han genast att han hade ”tagit upp lettiska och fornpreussiska i sina studier för egen nytta, eftersom han önskade lära känna dessa språk som litauiskans nära besläktade syskonspråk”⁵³. Ändå överlät J. Juška det slutliga beslutet om huruvida lettiska och fornpreussiska ord skulle tas med eller inte till I. I. Sreznevskij. ”Införandet av ord och rötter från lettiska och fornpussiska i den rotordbok som jag planerar kommer helt att bero på Era råd och anvisningar, Izmail Ivanovitj, vilka jag värdesätter högt och troget ska följa”⁵⁴.

Den ”Litauiska rotordboken” skulle således vara en jämförande litauisk-slavisk ordbok med tillägg av motsvarande ord från de närmast besläktade språken fornpreussiska och lettiska. Det var samtidigt tänkt att lettiska och fornpussiska ord, till skillnad från litauiska och slaviska ord, skulle förklaras med exempel

⁵¹ TsGALI, f. 436, inv. 1, enhet 1433, bl. 45.

⁵² Ibid., bl. 28.

⁵³ Ibid.

⁵⁴ Ibid., bl. 28–[28a].

212

inte komma att tas med, utan endast återges ”för att visa vilka rötter som har bevarats i de närmast besläktade grenarna av det litauiska språket”⁵⁵. I enlighet med detta föreslog J. Juška att ”Rotordboken” inte skulle omfatta alla litauiska ord, utan endast dem som är av intresse just ur jämförande synvinkel. Så bör man uppenbarligen förstå följande ord i hans brev (14) av den 5.IV.1857: ”Av det insamlade materialet ska (så i manuskriptet, — Г.В.) endast det tas med som är väsentligt viktigt och står i överensstämmelse med syftet”⁵⁶. Vad gäller ”det tilltänkta arbetets omfattning” ansåg J. Juška att ”man skulle kunna begränsa sig till endast de former som bidrar till att förklara olika slags rötter och deras betydelser”⁵⁷.

En konkret föreställning om utformningen och innehållet i ordboksartiklarna i ”Den litauiska rotordboken” ges av de sju provartiklarna (”provkort”) som J. Juška skickade till I. I. Sreznevskij tillsammans med brev (14) av den 5.IV.1857. Artiklarna är skrivna på 10 kort som är ungefär 9 × 11 cm stora. Den befintliga (arkivmässiga) pagineringen (blad 30–39) återspeglar inte deras verkliga ordningsföljd. Vi publicerar dem i alfabetisk ordning efter huvudrötterna.

Provartiklarna till ”Rotordboken” skickades av J. Juška på begäran av I. I. Sreznevskij. Detta framgår av samma brev från J. Juška: ”Det gladde mig mycket att Ni, högt ärade Izmail Ivanovitj, bad mig om provkort till den rotordbok jag planerar”⁵⁸. J. Juška skickade artiklarna ”i det skick de befinner sig”, men ansåg det nödvändigt att understryka att ”de är långt ifrån färdigställda”⁵⁹. De återspeglar ett tidigt skede i arbetet med ”Rotordboken”. Detta framgår redan av att J. Juška som regel hämtar illustrationsmaterialet från K. Donelaitis dikt (exemplen anges med den förkortning som används här, ”Дон.”), med rysk översättning, och ibland från ”Den litauiska bibeln” (närmare bestämt evangeliet), med hänvisning till fornkyrkoslaviska paralleller i Ostromirevangeliet (förkortat: О.Е.). Även J. Juška skriver om detta: ”På korten som skickas med finns former från Donelaitis (så! — Г.В.), och endast några från evangeliet”⁶⁰. Han påpekade också att ”av de sju rötter som skickas finns det, förefaller det, två som saknas i det slaviska språket: lik och mau”⁶¹. Det här citerade brevet (14) av den 5.IV.1857 är också synnerligen intressant eftersom J. Juška där bedömer sin egen förmåga (som alltid mycket blygsamt) att sammanställa ”Rotordboken” och sätter stort hopp till I. I. Sreznevskijs hjälp och vägledning i detta komplicerade och viktiga vetenskapliga arbete. Han skrev: ”Jag kan inte låta bli att erkänna för Er, högt ärade Izmail Ivanovitj, att mina kunskaper i modern filologi är mycket begränsade; och min uppfattning om det företag jag har påbörjat

⁵⁵Där, blad 29.

⁵⁶Där.

⁵⁷Där.

⁵⁸Där.

⁵⁹Där.

⁶⁰Där.

⁶¹Där.

213

arbetet kan bli mycket felaktigt. Om jag vågar ta mig an ett så viktigt arbete, som kräver mångsidiga och grundliga kunskaper i modern filologi, och om jag kan göra någon nytta, så är det endast under Er vägledning. Lägg därför, högt ärade Izmail Ivanovitj, en ny förpliktelse på mig att visa min sonliga tacksamhet, om Ni, med ledning av de provkort som jag skickar och som visar min syn på det påbörjade arbetet och de metoder jag använder, inte avböjer (i originalet: „avböj“, — Г. В.) att öppet och uppriktigt meddela mig Er uppfattning om mitt arbete och samtidigt ge mig Era faderliga råd“ ⁶².

Hur I. I. Sreznevskij bedömde provartiklarna till J. Juškas ”Korenslov” och hur han ställde sig till hans begäran om allmän vägledning vid sammanställningen av ”Korenslov” är inte känt. I senare brev skriver J. Juška ingenting om detta. Inte heller är I. I. Sreznevskijs uppfattning om arbetets ”inledning” känd, vilken J. Juška tänkte skicka till honom och sannolikt också skickade i mitten av december 1857 (se ovan s. 209). Man kan endast med tillräcklig säkerhet anta att både provartiklarna och inledningen till J. Juškas arbete gjorde ett gynnsamt intryck på I. I. Sreznevskij, eftersom J. Juška fortsatte arbetet med ”Korenslov” och regelbundet underrättade honom om dess förlopp. Och om J. Juška beklagar att arbetet går långsamt, skyller han på ögonsjukdom eller tjänsteärenden som tog mycket av hans tid och kraft, inte på I. I. Sreznevskijs ovänliga, kritiska inställning, som skulle kunna dämpa J. Juškas vilja att fortsätta arbetet med ”Korenslov”.

Detta är de uppgifter om hans „Litauiska ordbildningsordbok“ som finns i J. Juškas brev. De kastar nytt och betydande ljus över detta viktiga arbete av den litauiske språkforskaren, som han ägnade mycket kraft och den tid han hade till övers från sina tjänsteåligganden. Tyvärr blev J. Juškas arbete inte „ett märkligt tillskott till den ryska lingvistiska litteraturen“ och gavs inte ut under beskydd av Vetenskapsakademiens avdelning för ryska språket och litteraturen, såsom I. I. Sreznevskij önskade och hoppades; han hade ständigt stött J. Juškas litauistiska strävanden både i ord och handling. Man bör anta att arbetet med „Litauiska ordbildningsordboken“ inte slutfördes. Annars skulle J. Juška helt visst ha underrättat I. I. Sreznevskij, som under många år hade varit insatt i arbetet med sammanställningen av „Korneslov“.

Avslutningsvis, med anledning av det som sagts om „Litauiska ordbildningsordboken“, vill vi framhålla följande.

Redan av de uppgifter som anförts kan man dra slutsatsen att förhållandet mellan J. Juška och I. I. Sreznevskij inte bara var officiellt och inte begränsades (det framgår tydligt också av andra brev från J. Juška som publiceras i „Baltoslaviska studier“) enbart till rent vetenskapliga frågor, såsom B. Tolutienė menar⁶³. Förhållandet mellan den blivande litauisten och den redan framstående slavisten utvecklades efter I. I. Sreznevskijs vistelse med sin familj sommaren 1856.

⁶² Там же, л.л. 29 и 40 (архивная пагинация письма прерывается потому, что между этими листами вложены 10 „пробных карточек“ с нумерацией от 30 до 39 л.).

⁶³ В. Tolutienė. A. Juška leksikografas, p. 293.

214

I Novgorod utvecklades en tämligen vänskaplig och varm relation, särskilt under de första åren av deras brevväxling, även om J. Juška alltid hyste en stor vördnad för I. I. Sreznevskij. Till belägg för detta kan följande nämnas. I slutet av 1856 tillbringade J. Juška tre dagar i Petersburg, där han samtalade med I. I. Sreznevskij om sina vetenskapliga studier. Uppmuntrad av det mottagande och samtal han hade fått skrev J. Juška kort efter sin återkomst från Petersburg till I. I. Sreznevskij: „Det har nu gått flera dagar sedan min lyckosamma resa till huvudstaden. Jag återvände från denna tredagarsresa med en sådan entusiasm och sådan sinnesstämning inför nya arbeten som man endast kan förvärva (i manuskriptet: „förvärva“, — Г. В.) genom lyckans särskilda ynnest. Jag har endast Er att tacka för mitt nya liv, högt ärade Izmail Ivanovitj. Jag tackar Er och vet inte hur jag ska tacka Er; jag tackar också Jekaterina Fjodorovna (I. I. Sreznevskijs hustru, — Г. В.) för hennes omsorgsfulla gästfrihet. Jag tillbringade dessa tre dagar som hos mina allra närmaste och käraste anhöriga“⁶⁴.

Vi bör också nämna att I. I. Sreznevskij, som svar på J. Juškas begäran, skickade honom de böcker han behövde och gav råd som J. Juška, ännu oerfaren i vetenskaplig språkbeskrivning, var i behov av. J. Juška värdesatte hans hjälp högt. I brev (12) av den 19.II.1857 skrev han till exempel: „Ju längre jag kommer i mina studier av det litauiska språket och ju bättre jag lär känna de äldsta monumenten i slavisk skrift, desto mer övertygad blir jag om betydelsen och vikten av Era råd och Ert bistånd; desto djupare rotas känslan av aktning och tacksamhet gentemot Er, Izmail Ivanovitj, som upphovsman till en ny period i mitt andliga liv, i mitt hjärta. Tro mig, Izmail Ivanovitj: mina ord uttrycker min själ“⁶⁵.

3. „Benämningar på släktskapsgrader“ skickades av J. Juška till I. I. Sreznevskij tillsammans med brev (22) av den 17.XII.1858.⁶⁶ Där står: „Jag skickar med detta brev benämningarna på släktskapsgrader i det litauiska språket. De har samlats in av min bror, prästen Antanas, och jag har ordnat dem efter deras inbördes förhållande och översatt dem till ryska“⁶⁷. Av detta framgår att benämningarna i den ursprungliga förteckningen över släktskapsbeteckningar, det vill säga den lista som J. Juška hade fått av sin bror Antanas, var ordnade på ett annat sätt (kanske i alfabetisk ordning, med eller utan polsk översättning), och att de i den här publicerade versionen har grupperats av J. Juška efter grader av blodsband och ingifte.

⁶⁴ ЦГАЛИ ф. 436 оп. 1 ед. хр. 1433, л. 23.

⁶⁵ Там же, л. 28.

⁶⁶ I samlingen av J. Juškas brev till I. I. Sreznevskij har „Benämningar på släktskapsgrader“ av misstag lagts in i brev (8) av den 6.XI.1856 (s. 17—18 enligt den sammanhängande pagineringen). Ovanför titeln på denna förteckning har en annan hand skrivit: „Ur ett brev till redaktören I. V. Juškevitj“; före ordet „Benämningar“ har „Jag framlägger“ skrivits in, och ovanför, mellan orden „insamlade av prästen Antonij“, står tillagt: „min bror“. Dessa tillägg gjordes sannolikt för att underlätta I. I. Sreznevskijs framläggande av detta material vid ett sammanträde i avdelningen för ryska språket och litteraturen.

⁶⁷ ЦГАЛИ, ф. 436, оп. 1, ед. хр. 1433, л. 52.

215

I

ORDBOK ÖVER LITAUISK-SANSKRITISKA MOTT SVARIGHETER, SAMMANSTÄLLD AV I. JUŠKA

A

Abída, kränkning, vādh, kränka. Ájdrus, blåsig, vidḥra, klar. Ájszkus, klar, jaças, glans. Ákis, öga, akś, id. Álksnis, al, alka, träd. Áikanas, hungrig, längta efter mat. Ánksztas, smal, jug, trånghet. Ánglis, kol, angāra, id. Arklis, häst, arvan, id. Artí, nära, ārāt, id. Ászara, tår, asra, id. Ászis, axel, akśā, hjul. Ássu, eller essu, esmi eller esmū, jag är, asmi, id. Ásztras, vass, aç, vässa, açra, spets. Áukszstas, hög, ūccha, id. Áusti, väva, vē, ūi, id. Áugti, växa, vakś, id. Áusis, öra, gavśa, id. Áuszra, gryning, djāutra, ljus. Awis, får, avi, id.

B

Bagóts, rik, bhaga, lycka, bhōga, rikedom. Balá, träsk, mala, smuts, palata, id. Báltas, vit, bhāla, ljus. Bánda, hjord, kāṇḍa, folkmassa. Bárwa, färg, kulör, varṇa, id. Barzdá, skägg, barba (lat.). Básas, barfota, paç, gå. Baczka, tunna, vak, vara böjd. Bárscczej, borsjtj, bhṛtja, mat. Bažnicze, kyrka, vāsa, byggnad. Bárti, skälla, garh, id. Biégti, springa, bhag, id. Biárzas, björk, bhurga, id. Bibis, penis, pāju, bakdel; çepa, id. Bijótis, vara rädd, bhēś, bhī, id. Biłóti, tala, bhā, lysa; bhas, tala. Blúdas, fat, skål. Blusá, loppa. Bóba, gumma, gammal kvinna, paru, amma. Bókszta, torn, vēça, hus. Brazdá, fåra, ṛh, valla; vardh, skära. Brísti, vada, gāh, id. Brólis, bror, bhrātṛ. Buczióti, kyssa, çub, id. Bújlis, tjur. Búris, mängd, vāra, id. Búti, vara, bhū, id.

C

Cibúle, lök, çara, id. Ciéna, pris, ci, jag samlar. Ciélas, hel, kēvala, id. Cúdas, under, kuh (i stället för kudh), förvåna. Cupk, uttrycker ett klingande ljud, ciṅ, klinga.

D

Dalís, andel, dal, dā, dela. Dantis, tand, dança, samma. Degti, brinna, dah, samma, du, samma. Dengti, täcka, sthag, samma. Deszinas, höger, dakṣiṇa, samma. Diena, dag, dina, samma. Dieti, lägga, dhā, lägga. Dirbti, arbeta; dariti, göra, drāgh, anstränga sig, drāh, vaka. Diwaj, under, div, glänsa. Draskíti, slita sönder, dru, skada. Draúgas, kamrat, vän. Drebiéti, darra, bṛh, vara rädd. Duktíe, dotter, gen. dukteres, druhī och duhitṛ, samma. Dūmas, rök, dhūma, samma. Durís, dörr, dvār, dvāra, samma. Dūrnius, dåre [så!], dus, dur, illa. Dūrti, sticka, dṛ, samma. Dū’ti, ge, dā, samma. Džiūti, torka, çam, çuś, samma. Dzwániti, ringa, dhvan, svan, samma.

E

Ejti, gå, ṛt, at, it, samma. Éžeras och azeras, sjö, asra, vinkel. Éžis, igelkott, ahi, samma.

G

Gajdís, tupp, gai, ge ljud. Galwa, huvud. Gana, tillräckligt, ghaṇa, mycket. Garsas, ljud, röst, gṛ, ge ljud. Gajletis, ångra, känna ånger, khai, samma. Gaubti, böja, çōca, samma. Gejsti, törsta, gādh, kak, samma, gṛdh, samma. Geležis, järn, asala, samma. Geltónas, gul, harisa, samma. Gesíti, släcka, utsläcka, gah, förstöra. Giárkle, hals, kṛka, samma. Giedóti, sjunga, gai, samma. Gímdti, föda, jan, samma.

216

Gínti, driva, ghṛṇ och ghịn, gripa.

Gísla, sena.

Gíwas, levande, giv, leva.

Giwáte, orm, gam, röra sig.

Góbszus, girig, gádh, alltså, önska.

Godoti, vörda, gēv, hedra.

Griaúti, dåna, gr, ge ljud.

Griówis, dike, krivi, grop.

Grébti, gripa, gṛh, hṛ, samma.

Griékas, synd, ghur, vara okunnig.

Gudínti, väcka, gádh.

Gúžas, svullnad efter ett slag, guhia, bakdel.

I

Imaníti, förstå, kunna, umā, detsamma.

Ímti, ta, gripa, jam, detsamma.

Iszmaníti, förstå, midh, mēdh, detsamma.

Iáunas, ung [så!], juvenil, juvan, detsamma, júni, ung kvinna.

Ieszóki [så!], söka, iěh, detsamma.

Iúngti, förena, ju, jung, jug, binda.

Iaugti, förena, jat, bringa i ordning.

Iúngas, ok, juga, detsamma.

Iúsznikas, blodig soppa, júša, ärtsoppa.

K

Kalbiéti, tala, khjā, galp, valk, samma.

Káǰlis, hud, čar-man, samma.

Kálas, påle, čala, samma.

Kalė, tik, čava, valp.

Kadrā, filt, çal, täcka; čali, täcke.

Kaktá, nacke, ghāta, samma.

Kámpas, hörn, kōna, samma.

Kanápis, hampa, çana, samma.

Kąnsti, bita, kans, förstöra.

Kárwe, ko, çṛ, sticka, çru, horn.

Kasá, lie, kača, hår.

Kásti, gräva, kaš, pröva.

Katé, katt, gāh-aka, samma.

Káulas, ben, çalāka, samma.

Kauti, smida, ku, frambringa ljud.

Kawóti, gömma, gal, kag, täcka.

Kiaúle, gris, kōla, samma.

Kiaúzsis, ägg, koça, samma.

Kiális, knä, gānu, samma.

Kelí, några, kala, liten mängd.

Képti, baka, pač, samma.

Kíbti, klänga sig fast, čib, gripa.

Kírmis, mask, kṛmi, samma.

Kírpti, klippa, kṛp-ana, samma.

Kírsti, hugga, khur, kṛt, samma.

Klíszas, halt, klíva, samma.

Klausíti, lyda, çru, samma.

Kréjwas, krokig.

Krésti, skaka, tras, samma.

Kraújas, blod.

Kúlti, stöta, ghṛṣ, samma.

Kŭrmis, råtta, çuṣira, d.

Kúrti, elda, čur, bränna.

Kuósiti, hosta, kās, d.

Kupetá, kicha [så!], kuta, patala, d.; kupa, klippa.

Kúte, bröd, kuta, hus.

Kúsziti, beröra, kuč, d.

Kwepiéti, lukta, vās, d.

Kiáke, kotte, cikha, topp.

L

Léngwas, lätt, laghu, samma.

Lépsna, låga, plu, blåsa.

Linaj, lin.

Lipti, klänga fast, lī, samma, lip, forma.

Lísti, krypa, liç, gå.

Lízdas, bo, nída, samma.

Lúbieti, vara böjd för, lubh, samma.

Ł

Łábas, välmående, god, labh, förvärva.

Łajzíti, slicka, lih, id.

Łápas, blad, palāça, id.

Łaúzti, bryta, lup, id.

Łóbिस, egendom, labh, förvärva.

Łúpas, mun, lapana, mun.

Łúpti, slå, lup, id.

M

Májszas, säck, maçaka, samma.

Majszíti, blanda, miçr, samma.

Majníti, byta, mē, samma.

Márgas, brokig, mārga, bakdel.

Mážas, liten, man-āk, mindre.

Miaúti, råma, mukha, ljud.

Maldā, bön, mantra, samma.

Miliéti, älska, mil, ha förbindelser.

Miésa, kött, mānsa, samma.

Miênuo, månad, mās, samma.

Mígła, dimma, töcken, mih, blöta.

Mínti, knåda, mī, mināmi, jag knådar [så!].

Mirkióti, kisa med ögonen, mis med prepositionen ut, öppna ögonen, med prepositionen ni, stänga ögonen.

Mírti, dö.

Mízti, urinera, mih, samma.

Mólis, lera, mala, smuts, māuli, jord.

Móteris, moteriszke, kvinna, mātṛ, mor.

Mojóti, vagga, mā, vifta.

217

Mótina, mor, mātṛ, samma.

Mūras, stenmur, pura, hus; mur, omgärda med en stenmur.

Murmėti, knorra, marmara, prassel.

Mūse, fluga, makša, samma.

Mūszti, slå, muš, mich, mī, samma.

N

Naujās, ny, nava, navja, id.

Najkinti, förstöra, nakk, id.

Nészti, bära, nī, id.

Nósis, näsa, nasā, id.

O

Ōbalis, äppelträd, amra, träd, amla, sur.

P

Pajniōti, förvirra, çul, id.

Pakūta, epitemi, kuth, vara ledsen.

Párszas, kulting, pras, föda.

Pík­ti, bli arg, vakš, makš, id.

Pláukti, simma, plu, id.

Póta, gästabud, pā, dricka.

Praszti, be, pračh, id.

Priételis, vän, prijja, kär, pri, älska.

Pūjkus, stolt, vakš, växa.

Pūlkas, mängd, folkmassa, varga, id.

Pūʼlti, falla, pat, id.; pad, röra sig.

Pūʼdas, kruka, pūta, kärl.

Pūrwas, lera, parikšā, träsk.

Putrā, gröt, trn, äta.

Pīhwas, buk, pāli, lår.

R

Rātai, kärra, ratha, samma.

Rāgas, horn, çru, samma.

Rāṇka, hand, rankh, röra sig.

Rasā, dagg, rasa, vatten.

Raudōti, snyfta, gråta, rud, få någon att gråta.

Raudōnas, röd, rāhita, samma (i stället för rodhita).

Rautī, slita, khur, samma.

Rāwas, horn, krivi, grop.

Riedīti, klä, rādh, göra.

Riekti, ropa, ru, kruç, samma.

Riātas, sällsynt, rīti, gräns.

Rietīs, såll, riš, dela.

Riežti, skära, rys. id.

Rinkti, samla, çṛan.

Rīti, äta glupskt, gr., svälja.

Rīkšte, ris.

Rugēj, råg, rāgī, ett slags bröd i Indien.

218

Rūpintis, bry sig om, rup, oroa.

Rīžtis, besluta sig, riç, riš, döda.

Rópe, rova.

S

Sāpnas, dröm, svapna, id.

Sapnuōti, se i en dröm, svap, sova.

Saūle, sol, sūrja, id.

Sėgti, fästa, saǵ, id.

Sėkti, följa, sač, id.

Sesuo, syster, gen. seseres, svasṛ, id.

Siedėti, sitta, siesti, sätta sig, sad, sīd, id.

Siėkti, nå, komma åt, sagh, id.

Sidābras, silver, sita, obhra, vitt guld.

Sīla, kraft, çila, natur, karaktär.

Sīlnas, svag, alpa, id.

Siūrbi, sörpla, sṛǵ, hälla.

Siūsti, skicka, prėsājāmi, jag skickar.

Skęsti, drunkna, skand, falla.

Skūsti, raka, ghṛṣ, skrapa.

Smértis, död, māra, död.

Smirdėti, stinka [så!], mṛdh, vara fuktig.

Sodžiālka, damm, çada, smuts.

Spjaūti, spotta, plu, blöta.

Spīrti, sparka, prš, slå.

Sprōgti, spricka, pras, sträcka ut sig.

Stenėti, stöna, stan, id.

Stėjgti, sträva efter, stigh, gå in.

Stiebas, stjälk.

Stīklas, glas, stuč, lysa.

Stōgas, tak, stagh, täcka.

Stōti, bli stående, stowieti, stå, sthā, id.

Su, med, sam eller sa, id.

Sūditi, döma, sundh, rena.

Sūpti, vagga, kšubh, sōpana, id.

Sūnus, son, sūnu, id.

Sūris, ost, sara, kondenserad mjölk.

T

Tamsūs, mörk, tamas, mörker.

Tamsībė, mörker, dhvānta, samma.

Tārti, säga, tark, tala.

1. Tarp, mellan, antar, samma; inuti (ап i stället för sam).

Tatūszis, pappa, tāta, samma.

Tėkti, flyta, tik, röra sig.

Tiatā, faster, tāta, vördnadsvärd.

Tiewas, far, pitṛ, samma.

Tītas, bro, dharana, samma.

Tawōras, vara, dvr, förvärva.

Traūkti, dra, trakh, samma.

Trānk­smas, oro, dhrānkš, ropa.

Trīnti, gnida.

Trōkszti, törsta, trš, samma.

Trusiėti, sköta, dru, springa.

3. Turiëti, hålla, dhr. dhi, id. Twóra, staket, dhára, id. Twóti, hugga, kavla, çvas, id. Twínti, svämma över (om en flod), dhumí, flod. Twírtas, stark, sthira, id. 4. Túszczias, tom, го́щий, tučchna, id. 2. Tasziti, tälja, takš, id.

U

Úbagas, tiggare, bhikš, tigga. Ugnís, eld. Úksusas, ättika. Úrwa, håla, ulwa, ihålighet. Úžpakalis, bakdel, phalaka, samma.

W

Wábalas, skalbagge, váḍh, bádh, besvära. Wáikas, barn, gáha-ka, samma. Wajkszióti, gå, vá, samma, vakh, vát, samma. Wagis, tjuv, váḍh, samma. Wálgiti, äta, vágā, föda. Walijti, ha styrka, valita, stark. Wanduó, undū, vatten, voda, våt; und, vara våt; vana, nitha, kam, kamandha, vatten. Wárgas, olycka, · varga, kraft; göra enformig. Warlé, groda, var-anga, testiculus, vjanga, samma. Wárna, kråka, kârawa, samma. Wárpas, ax, vap, befrukta. Wadínti, kalla, hyé, samma. Wártaj, port, vára, samma. Wáškas, vax, mákša, samma. Wásara, sommar, vasára, önskan. Wárras, koppar, āra samma. Wésti, föra, váḍh, samma. Wéjzieti, se, betrakta, wejdas, ansikte, syn. Wiéra, tro, var, önska, välja. Wiédras, hink, pátra, kärl. Wiéjas, wies, vind, vá, blåsa; vátara, vind. Widús, mitt, madhja, samma. Wilktis, släpa sig, vargh, röra sig. Wirti, koka, smälta, bhṛ, samma. Wiras, man, vára, samma.

Wissados, alltid, sada, samma. Wóditis, gräla, váda · gräl. Wóditi, skada, vadh, samma. Wógti, stjäla, vast, kränka. Wóžiti, väga, vága, kraft.

Z

Zujkis, hare, kiškis, samma, caça, samma. Zansís, gås, hansi, samma. Zibiéti, lysa, dju, djut, gūt, dhup, samma, sibh, lysa upp. Zigis, steg, çaǧǧ, gå. Zínsti, dia, cŭs, samma, cŭči, spene. Ziáme, žéame, žéme, jord, gmā, samma. Isi = žióti, gapa, gábh, samma. Ziuriéti, se, skåda, çri, samma; ghṛ, glänsa. Zónka, hustru, ganí, gnā, samma. Zwakis, ljus, víti, ljus. Zwirblis, sparv, vara, samma. Zuwis, fisk, vasu, samma. Zwaigždé, stjärna, cvid, vara vit. Zwiéris, vilddjur, dhurja, hvárja, häst.

SZ

Szaká, gren, çakhá, kvist. Száltis, kyla, gelu, lat. Szárka, skata, sāra, turdus salica. Sziaszi, sex, šaš, samma. Sziausztis, få borst [så!], hṛš, samma. Sziaréj, ull, hṛš, få borst [så!]. Szirdis, hjärta, hṛd, samma. Szkáditi, skada, kaç, samma. Szlówe, ära. Szlúbas, halt, khōl, halta. Szókti, dansa, hoppa, çaç, samma. Szúdas, gödsel, súda, smuts. Szuwá, szu, gen. suznés, hund, çvan, gen. çunas, samma; çavaka, valp. Szwéntas helig, çvi, lysa.

CZ

Cziúpti, känna, čup, samma. Cziúrkszti, sippra igenom, čut, čjut, droppa.

И. В. Юшкевич.

II

PROVARTIKLAR TILL LITAUISK ROTLÄRA, SAMMANSTÄLLDA AV I. JUŠKA

[1]

Lik, liek, lajk, lat. lik. leek.

Lik-ti, pres. liek-u, pret. lik-au, bli kvar. Lat. lik-t, lägga, ställa, placera. Pa-lik-ti, pres. pa-liek-u, pret. pa-lik-au, lämna kvar, överge; bli kvar. Lat. pa-lik-t, bli kvar. Ir palik-kęs miestą Nazaret (Matt. 4. 13). Och efter att ha lämnat staden Nasaret.

219

Pa-łajk-as, gen. pa-łajk-o, rest, det som återstår. Lit. at-leek-as, at-leek-s, pa-lik-s, samma betydelse. Pa-łajk-is, m., pa-łajk-ie, f., den kvarvarande; gammal, utsliten, oanvändbar, till ingen

Isz-si-łajk-i-ti, pres. isz-si-łajk-au, pret. isz-si-łajk-iau, försörja sig, klara sig, leva. Kajp jusū Mylĭsta žiemos bėdoj issilajkėt’? Hur har Ers Nåd klarat sig under vinterns nöd? (Don. 1. 160).

Łajk-i-ti, pres. łajk-au, pret. łajk-iau, hålla, anse någon vara något. Ir Burūs prastus per kiaulū jowalą łajko. Och han räknar enkla bönder som svinfoder (Don. 1. 254).

Pa-si-lik-ti, bli kvar. Ir ten pa-si-lik-o ikki Erodui numirus (Matt. 2. 15). Och han stannade där till Herodes död. O.E.

At-lik-ti, avsluta, fullborda. Juk dar Čzēso yr’ ir męs at-lik-sime darbus. Ty det finns ännu tid, och vi ska avsluta våra arbeten (Don. 1. 390).

[2]

Majn, lit. mi, main, slav. мѣн (-main).

Majn-a, gen. majn-os, mig. Lit. mi-hschana, majn-a, majn-oschana. Majn-i-ti, pres. majn-au, pret. majn-iau, byta. Lit. mi-ht, main-iht, majn-oht.

[3]

Mau, mow, lit. mau, mauk.

Mau-ti, pres. mau-ju och mau-nu (j, n, förkortat), pret. mow-iau, ta på sig, klä på sig, sätta in. Lit. mau-t, tygla, sätta på en betsling.

Už-si-mau-ti, ta på sig. Ir sawo skrandą buriszką wieszėt ussimowęs (Don. 1. 126). Och sin bondekaftan hade han tagit på sig för att gå på besök.

Nu-mau-ti, ta av. Lit. po-mau-t. Kepurrę nu-mau-ja (Don. 1. 262): Han tar av sig mössan. Mau-di-ti, pres. mau-d-au, pret. mau-dž-iau, bada. Mau-di-tis, bada sig. Lit. mauk-t, dra av, slita av.

[4]

Mil, miel, mejl, mal, fornpreuss. myl och mil, lit. mihł, slav. мил.

Mil-ie-ti, pres. mil-iu, pret. mil-ie-jau, älska, fornpreuss. milyt, lit. mihł-eht, mihł-oht, mihł-inabt.

Miel-as, m., miel-a, f. (Don. 1. 129), kär, dyrbar; fornp. mil-s, myl-as, lat. mihł-s. Meil-ie, gen. mejl-ies, kärlek. Fornp. myl-an (82), myl-in (89), ack. lat. mihł-iba, mihł-estiba.

Mejl-ing-as, m., mejl-ing-a, f., älskvärd, vänlig, gynnsam. Lat. mihł-igs. Ibland skiljer föräldrarna sig från sina älskvärda barn. (Don. 1. 184). En viss barmhärtig välgörare, minsann. (Don. 1. 186). Hälsade på den älskvärda väninnan (Don. 1. 47).

Mal-on-ie, gen. mal-on-ies, nåd, välvilja, ynnest (Don. 1. 158). Mīl-ist-a, gen. mīl-ist-os, nåd (används främst bland samogiterna i tilltal till högt uppsatta personer). Hur har Ers nåd klarat sig i vinterns nöd? (Don. 1. 160).

[5]

Min, men, man, mon; lat. min, man; fornp. men, min; slav. мѣн, мън, мин, мѧ (=men)

At-min-ti, pres. at-men-u, pret. at-min-iau, minnas, komma ihåg. Pa-min-ie-ti, pres. pa-men-u, pret. pa-min-ie-jau, erinra, minnas, komma ihåg, inte glömma. Lat. pee-min-neht, tänka på något. Men kom också ihåg oss (Don. 1. 139).

220

Isz-min-tis, gen. isz-min-t-ies, förstånd, omdöme. Lat. manna (prah̄ts).

Isz-min-ting-as, gen. isz-min-ting-a, klok, förståndig, vis. De visa kom från österns land till Jerusalem (Matt. 2. 2). Fornslav. Се влъсви отъ въстока придоша въ Иерслымъ.

Pra-man-i-ti, pres. pra-man-au, pret. pra-man-iau, hitta på, författa, göra. Nya näverskor flätas. (Don. 1. 251).

Pra-mon-ie, gen. pra-mon-ies, påhitt, uppfinning, skapelse, bild. Frostens skapelser av is tog solen sig an att smälta. (Don. 1. 3).

Nu-si-min-ti, pres. nu-si-men-u, pret. nu-si-min-iau, misströsta, vara feg, bli rädd. Perf. particip nu-si-min-es, nu-si-min-usi, uppgiven, skrämd; skygg, feg; Dödligt förskräckt (ugglan) (Don. 1. 230).

Fornp. men-entwey, infinitiv (1:a kategorin 2), nämna, minnas.

At-min-t-is, gen. at-min-t-ies (n-cz-io), minne. Fornp. men-isnan (i 1:a och 2:a kategorin), men-issnan (i 1:a), min-isnan (i 2:a), ack., samma. Lat. pee-min-neschana, pee-minna samma. Fornslav. па-мА-ть.

[6]

Pju, pjau, pjow, pie, pej; lat. plau, slav. пи.

Pju-kl-as, gen. pju-kl-o, äng; lat. plau-schana.

Pjau-ti, pres. pjau-ju och pjau-nu (j och n förkortas), pret. pjow-iau, skära, slå, skörda, såga. Lat. plaut, samma.

Pie-wa, gen. pie-wos, äng; lat. pla-wa.

Pej-l-is, gen. pei-l-io, kniv (lat. nasis).

Per-pjau-ti, skära igenom, skära av.... gerklė përpjaut (Don. 1. 233) skära upp halsen.

[7]

Spjau, spjow, lat. ssplau, slav. плю, пле, блю och бле.

Fornöstslaviska плъ, плъ.

Spjau-ti, pres. spjau-ju och spjau-nu (j och n växlar), pret. spjow-jau, spotta, spotta till (jfr kräkas, kräkas till). Lat. sspIaut.

Spjau-di-ti, pres. spjau-d-au, pret. spjau-dži-iau, spotta. Lat. splau-diht. Fornöstslav. плъ-вати. Tai ir Bur’s tur spjau-dit (Don. 1. 123). Då måste också bonden spotta.

III

BENÄMNINGAR PÅ SLÄKTSKAPSGRADER I LITAUISKAN, INSAMLADE AV K.S. ANTONIJUŠKEVIČIUS FRÄMST I TRÄKTEN KRING PANEVĖŽYS (I PUSZOLATSKIS FÖRSAMLING)

Namn på makar i förhållande till varandra.

Moteristė, (kor, motė, mor), äktenskap.

Pats, gen. patės, make. Egentligen betyder det själv.

Wīrs, gen. o, make. (Allmänt brukligt ord).

Prejkszas, -o, (Pusj. och žmud.), andra make.

Užkuris, o, (Pusj.), andra make. (žmud., obvėš.), tredje make.

Užtupis, -o, (Pusj.), tredje make. (žmud.), fjärde make.

Untszupas, -o, (Pusj.), tredje make. (žmud.), fjärde make.

Pati, gen. paczós, hustru, betyder egentligen själv.

Genterė, -es, (Pusj.) hustru till två bröder.

221

Mannens släktingar i förhållande till hustrun.

Szeszuras, -o, (жмуд.)

Szás zuras, -o, (литов.)

svärfar.

Anita, -os, (allmänt), svärmor.

Deweris, -o, (Пуш.) svåger (žemaitiska, ålderdomligt).

Diweris, -o,

Inté, -es, (Пуш.) svärdotter; svågers hustru.

Mosza, -os, (Пуш.) svägerska [sic!] (žemaitiska, ålderdomligt).

Hustruns släktingar i förhållande till mannen..

Oszwis, -o (Пуш.)

Uoszwis, -o (литов.)

Uszwis, -o, (жмуд.)

svärfar.

Oszwé, -es, (Пуш.)

Uoszwé, -es, (литов.)

Uszwis, -o, (жмуд.)

svärmor

Uszwené, -es, (жмуд.), svärmor.

Łajgonas, -o, (Пуш.), svåger.

Łajgonéné, -es, (Пуш.), svågerns hustru.

Swajné, -es, (Пуш.), svägerska [sic!]

Swajnis, -o, (Пуш.), svåger.

Benämningar på fadern och hans släktingar i förhållande till barnen.

Téwas, -o, (allmänt), far.

Swotas, -o, (Pusz.), far till en liten [så!] eller ung pojke.

Tetis, gen. teczó, (Pusz.), far.

Tetajtis, gen. tetajczo, (Pusz.), pappa.

Tetutis, gen. tetuczó,

Tetuszis, -o,

Patéwis, -o, (allmänt), styvfar.

Patetis, gen. pateczó, (Pusz.), styvfar.

Dédé, -es, (allmänt), farbror, fars eller mors bror.

Dédina, -os, farbrors hustru

Dédéna, -os,

Teta, -os, (allmänt), faster eller moster.

Tétuła, (Pusz.)

Tétuté, (allmänt) lilla faster eller moster.

Tétulé, (Pusz.)

Tété́nas, -os, (Пуш.), morbror, mosters man.

Tétuténas, -os, (Пуш.), samma.

Brolenas, -o [так! Было -os, но s зачеркнуто], (Пуш.), kusin.

Brolauczá, -os, (Пуш.), kusin.

Benämningar på modern och hennes släktingar i förhållande till barnen.

Moté, -es, (Пуш.), mor. Föråldrat i andra dialekter.

Moczé, -es, (Пуш.), mor. Föråldrat i andra dialekter.

Motina, -os, (общее), mor.

Matulé, -es, (общее) lilla mor.

Matuté, -es, (allmänt)

Moczeka, -os, (общее), styvmor [так!].

Pamomé [так!], -es, (Пуш.), styvmor [так!].

Awinas, -o, (Пуш.), morbror.

222

Awinéné, -es, (Пуш.), faster, faderns brors hustru.

Seserénas, -o, (Пуш.), kusin, mosterns son.

Seserécza, -os, (Пуш.), kusin, mosterns dotter.

Benämningar på barn i förhållande till föräldrarna.

Sunus, -aus, (allmänt), son.

Marti, gen. marczós, svärdotter; slav. sonhustru.

Posunis, o, (allmänt), styvson.

Dukté, -es, (allmänt), dotter.

Dukra, -os (Пуш.), dotter.

Podukra, -os (Пуш.), styvdotter.

Anukas, -o, (Пуш.), sonson.

Anuké, -es, (Пуш.), sondotter.

Förfädernas benämningar.

Boczús, -aus,

Praboczús, -aus,

Predkas, -o

Prád́kas, -o

förfader.

Senis, -o, (allmänt)

Senelis, -o, (allmänt)

Senutis, (cz)o (allmänt)

Sentevis, -o (allmänt)

Sursenis, -o, (allmänt)

Sursenélis, -o (allmänt)

Parkarszes, (sz)usó, (allmänt)

Sené, -es, (allmänt)

farfar

gubbe.

gubbe.

gubbe.

gammal far.

ålderstigen.

ålderstigen.

skröplig.

egentligen

Senelé, -es, (allm.)

Senuté, -es, (allm.)

Senmoté, -es, (Pusj.)

Sursené, -es, (allm.)

Sursenélé, es, (allm.)

Bobuté, es, (allm.)

mormor

gammal kvinna.

gumman.

gammal gumma.

gammal mor.

ålderstigen.

ålderstigen.

egentligen

Barnens benämningar på varandra.

Brolis, -o, (allmänt), bror.

Brólelis, -o, (allmänt) lillebror

Brolajtis, (cz)o,

Brolajtelis, -o, (andra graden)

Brolelukas, -o, (andra graden)

Brolitis, (cz)o,

Brolitelis, -o, (andra graden)

Brolitukas, -o, (andra graden)

Brolitužis, -o, (andra graden)

Brolukajtis, -(cz)o, (andra graden)

Brolukas, -o,

Brolekelis, -o, (andra graden)

Brolulajtis, (cz)o, (andra graden)

Brohutelis, -o,

Brolulis, -o,

Brohutajtis, -cz(o) [takl], (andra graden)

Brohutis, (cz)o,

Brohužajtis, (cz)o,

Brohužis, -o,

Brohuželis, -o, (Pusj.) (andra graden)

Smekformer

223

Pusbrolis, -o, halvbror.

Brotuszis, -o, (Пуш.), brorson. Fornryska братань, kyrkoslaviska братаничь.

Brotuszė, -ės (Пуш.), brorsdotter. Fornryska братана. Kyrkoslaviska братанична.

Seja, -os, (Пуш.), syster.

Sejelė, -ės, (Пуш.), lilla syster.

Sesù, gen. sesers, (allmänt), syster.

Seserinczús, -aus, systerson, systers son.

Seserinczá, -os, systerdotter, systers dotter.

Dwinei, -u, (allmänt), tvillingar.

Dwinickej, -u, (Пуш.), tvillingar.

Benämningar på personer förenade genom andligt släktskap.

Kumas, -o, (allmänt), gudfar.

Kuma [så!], -os, (allmänt), gudmor.

Pirszlis, -o, (allmänt), svärfar.

Podé, -es, (Pusz.), gudfar.

Podéné, -es (Pusz.), gudmor.

Swotas, -o (samogitiska), bröllopssven, vittne vid de ungas registrering.

Swoczė, -os (allmänt), brudens eller brudgummens ställföreträdande mor.

Biczùlis, -o (allmänt), den som tagit en bikupa för lycka.

Bitùinkas, -o, (Pusz.), densamma.

Giminė, -ės, (allmänt), släkt.

Giminajitis, (cz)o, släkting.

Giminajtė, -es, kvinnlig släkting.

Gentís, -es, släkt.

Gentistė, -es, släktskap.