LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXX (1993) PERIFERINĖS LIETUVIŲ KALBOS TARMĖS

Petras GAUČAS

A. PLIATERIS ETNOLINGVISTISKA STATISTIK ÖVER VILNA GUVERNEMENT – 100 ÅR

Undersökningar av den etnolingvistiska sammansättningen hos befolkningen i östra Litauen i slutet av 1800-talet bygger i hög grad på de enkätuppgifter från 1890 som samlades in av greven Adamo Pliateris, ledare för adeln i Vilna guvernement, och som sammanställdes och publicerades i pressen av en person som kallade sig Anonimas (ett intressant fall – artikelförfattaren ville inte offentliggöra sitt efternamn)¹. Den polske lingvisten Janas Rozwadowskis sammanställde utifrån dessa uppgifter en karta över det litauiska språkets utbredning i Vilna guvernement². Senare sammanställde J. Rozwadowskis, med utgångspunkt både i de nämnda uppgifterna och i andra uppgifter från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, en karta över hela det område där litauiska talades, och markerade på vissa ställen även områden med blandat språkbruk³.

Anonimas uppgifter är värdefulla eftersom de är ganska detaljerade – de publicerades by för by. Därmed finns det möjlighet att jämföra dem i statistiskt och geografiskt hänseende med andra källor: uppgifter från tidigare och senare forskare, information i den återupptagna litauiska pressen med mera. Uppgifter om rent slaviska vals eller äldstedistrikt sammanställde Anonimas dock enligt dessa administrativa enheter.

A. Pliateris samlade in uppgifter från valsföreståndarna om varje by (han undersökte inte städer), enligt ett formulär med frågor om invånarnas nationalitet och hemspråk. Eftersom nationalitet och språk ofta inte överensstämde i svaren (till exempel nationalitet – litauer, men hemspråk – belarusiska eller polska och så vidare), valde Anonimas språket som kriterium för människors etniska tillhörighet. Av den nämnda artikeln framgår också att A. Pliateris uppgifter innehöll information om att invånarna i enskilda byar eller till och med hela äldstedistrikt talade två eller tre språk. Anonimas valde ut ett av dessa språk, det som enligt hans uppfattning dominerade. Det finns fall där uppgifter om invånarnas språk, och ibland även om enskilda bosättningar, saknas i A. Pliateris material. I det första fallet använde Anonimas information från kompletterande källor för att fastställa språket; i det andra fallet begränsade han sig

¹ Anonim. Obszar języka litewskiego w gub. Wileńskiej // Materiały antropologiczno-archeologiczne i etnograficzne. Kraków, 1898. S. 3-72.

² Rozwadowski J. Mapa języka litewskiego w gubernii Wileńskiej // Materyały i prace komisyi językowej Akademii umiejętności w Krakowie. Kraków, 1904. T. 1.

³ Rozwadowski J. Mapa języka litewskiego // Polska i Litwa w dziejowym stosunku. Warszawa-Lublin-Łódź-Kraków, 1914.

14

en anmärkning om hur många invånare som utelämnats. Det bör noteras att det även i Anonimos artikel förekommer felaktigheter i ortnamnen och i uppgifterna om invånarantal, särskilt i tabellerna, sannolikt korrekturfel.

Enligt vår mening handlade Anonimas felaktigt när han, under förhållanden där språken växlade, valde ett språk utan att lämna några uppgifter om användningen av andra språk, eftersom han inte redogjorde för hur utbredd tvåspråkigheten bland invånarna var, det vill säga inte utnyttjade all den information som A. Pliateris hade samlat in. Dessutom kan subjektiva faktorer ha haft stor betydelse när det gällde att välja det dominerande språket.

Anonimas fastställde på olika sätt vilket språk som dominerade bland två- och trespråkiga invånare. När hans uppgifter jämförs med andra källor (uppgifter från den återupptagna litauiska pressen i början av 1900-talet, efterkrigstidens språkvetenskapliga undersökningar med mera) framgår det att han klassificerade de flesta litauisk-vitryska och särskilt litauisk-polska tvåspråkiga som vitryskspråkiga eller polskspråkiga. Därför angav han i många kommuner, särskilt dem som låg närmare staden Vilnius eller i utkanten av det vitryska etniska området (det vill säga där språkbytesprocessen började tidigast och fortskred längst), inga litauisktalande alls (Riešė, Rudamina, Mickūnai, Bistryčia, Kiemeliškės, Lentupis, Trakai, Graužiskės, Vija med flera), eller angav mycket få (till exempel Maišiagala, Nemenčinė, Varnionys, Šalčininkai, Tarpuopis, Kamojai med flera). Det bör noteras att det fortfarande fanns litauisktalande människor på platser som Anonimas markerat som vitryska, även efter andra världskriget (till exempel på vissa orter i de nuvarande distrikten Šalčininkai, Varėna och andra). Det finns också motsatta fall. I Aukštadvaris kommun, där polska redan hade börjat spridas vid denna tid, klassificerades nästan alla invånare som litauisktalande.

Ofta klassificerade Anonimas alla invånare i en by, och inte sällan i ett helt äldstedistrikt, som talande samma språk. Det fanns få blandade byar. Fler sådana byar fanns längre in i det litauiska etniska området, där även polsktalande angavs tillsammans med de litauisktalande (i kommunerna Paberžė, Giedraičiai, Širvintos, Žasliai, Butrimonys med flera). Detta visar att artikelns författare försökte registrera de polsktalande noggrannare och ägnade dem större uppmärksamhet. Bland kommunerna i den litauisk-vitryska etnolingvistiska gränszonen utgör Paberžė kommun ett visst undantag — där anges både litauisktalande och polsktalande i nästan alla byar (även de minsta).

Anonimas statistiska uppgifter (liksom de kartor som J. Rozwadowski utarbetade utifrån dem) måste alltså betraktas som ungefärliga. J. Rozwadowski själv har också påpekat att "i Litauen och Vitryssland är förvirringen kring etniska, politiska, religiösa och språkliga begrepp samt etnisk självidentifikation ofta så stor att det är svårt att reda ut den även med de bästa avsikter och stor sakkunskap. Därför är departemental, politisk, kyrklig eller någon annan officiell statistik inte helt tillförlitlig"⁴.

Hur många tvåspråkiga (som talade litauiska och vitryska

⁴ Rozwadowski J. Mapa językowego obszaru litewskiego // Polska i Litwa w dziejowym stosunku. Warszawa-Lublin-Łódź-Kraków, 1914. S. 338.

15

eller litauiska och polska) som Anonimas klassificerade som vitryskspråkiga (polskspråkiga), hjälper de uppgifter om användningen av litauiska som litauiska präster samlade in i församlingarna i början av 1900-talet oss att delvis fastställa. Uppgifterna för fem grevskap i Vilnius guvernement (utan de vitryska grevskapen Vileika och Dysna) sammanställdes 1910⁵. I dessa fem grevskap (Vilnius stad ej medräknad) fann de litauiska prästerna nästan 100 000 fler litauisktalande än Anonimas, och andelen litauisktalande bland de katolska invånarna av litauisk nationalitet var ungefär 10 procentenheter högre än enligt Anonimas uppgifter (46 respektive 36%). Tidsintervallet mellan åren då uppgifterna samlades in är betydande — 20 år — så en del av skillnaden berodde på befolkningsökningen. Å andra sidan måste man komma ihåg att språken förändrades mycket snabbt i detta område under de två årtiondena. Man kan anta att det fanns fler litauisktalande 1890 än 1910. Det är alltså sannolikt att nästan 100 000 (eller nästan 30%) av de litauisktalande i Vilnius guvernements fem grevskap under den period som beskrivs var tvåspråkiga (mer exakt: litauer som befann sig på gränsen till att förlora sin nationella identitet), och att Anonimas klassificerade dem som vitryskspråkiga eller polskspråkiga. Det totala antalet tvåspråkiga litauer måste ha varit ännu större, eftersom några av dem även klassificerades som litauisktalande.

På vissa ställen i artikeln antyds det att flertalet invånare i en eller annan kommun (till exempel Tarpuopis) som talade vitryska i A. Pliateris enkäter angavs vara av litauisk nationalitet. Det innebär att invånarna i Vilniusområdet som bytte språk i slutet av 1800-talet fortfarande betraktade sig själva som litauer (eller att de som genomförde folkräkningen betraktade dem som sådana). Detta är ett viktigt faktum. Språkbytet hade alltså vid den tiden ännu inte förändrat deras litauiska etniska självidentifikation. Senare betraktade de sig själva som "tuteišiai" (det vill säga ortsbor, infödda). I början av 1900-talet, och särskilt under den polska ockupationen, påverkades de alltmer av polska präster och myndigheter och blev polacker som talade vitryska.

I A. Pliateris uppgifter dominerar vitryska tydligt bland de slaviska språken, medan det fanns mycket få polsktalande. Det bör noteras att uppgifterna från folkräkningen 1897 också visade ett liknande förhållande mellan vitryska och polska.

Enligt Anonimas uppgifter dominerade litauiskan i den nordvästra delen av Vilnius grevskap — i kommunerna Gelvonai, Musninkai, Širvintos, Giedraičiai och Joniškis, som låg längs gränsen till Kauno guvernement. I fem kommuner — Maišiagala, Paberžė, Nemenčinė, Šalčininkai och Varnionys — var antalet litauisktalande betydligt mindre (se tabell 1). Senare forskares uppgifter visar att dessa fem kommuner, liksom delvis Bistryčia kommun, i större eller mindre utsträckning var tvåspråkiga. Anonimas fastställde de tvåspråkiga invånarnas etnolingvistiska tillhörighet på olika sätt i dessa kommuner. Han klassificerade flertalet invånare i Maišiagala kommun som vitryskspråkiga. Det bör för övrigt noteras att i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, som senare undersökningsresultat visar, fanns det i denna kommun, delvis också i

⁵ Gintautas J. Vilniaus gubern. lietuviai // “Švyturys”: Metraštis-almanachas 1912 m. V., 1910. P. 199.

16

I Riešės län började även polska spridas bland ungdomarna i de byar där man talade vitryska (”vanligt” språk), oftast tvåspråkigt. Litauisktalande anges endast i Barskūnai och Zabelinė socknar i den norra delen samt i den västra delen av Geisiškės socken. Enligt senare undersökningar dominerade litauiskan i denna del av länet, medan den i söder (kring Sudervė) bara användes sporadiskt. I hela Maišiagala län utgjorde de litauisktalande enligt Anonimas 28% av hela befolkningen, även om siffran utan tvivel var underskattad.

I Paberžė län, där polskan under 1800-talets andra hälft spreds utan förmedling av det ”vanliga” språket, uppgav Anonimas att det fanns både litauisktalande och polsktalande i nästan alla byar. Ju längre norrut man kom (det vill säga bort från Vilnius), desto fler blev de litauisktalande. I hela länet var 44% av invånarna litauisktalande.

Invånarna i den södra delen av Nemenčinė län (Pakryžė socken samt de södra delarna av Nemenčinė och Puodžiūnai socknar), där polskan också spreds bland de litauiska bönderna, räknades som polsktalande (logiskt nog – språkskiftesprocessen började från söder, det vill säga från Vilnius). Invånarna i den mellersta delen (i de norra delarna av de nämnda socknarna Nemenčinė och Puodžiūnai) räknades som litauisktalande, medan invånarna i den norra delen (Troškūnai socken), där polskan just hade börjat göra sig gällande, också räknades som polsktalande.

I Šalčininkai, Bistryčia och Varnionys län, där litauiskan delvis fortfarande användes vid sidan av vitryskan (främst av den äldre generationen, men inte längre i alla byar), hänförde Anonimas och Rozwadowskis befolkningen i huvudsak till de vitrysktalande. Som litauisktalande angav Anonimas endast invånarna i den västra delen av Šalčininkai län, väster om järnvägslinjen Vilnius–Lida och gränsande till de litauiska områdena i den norra delen av Lida distrikt (Karalina socken), samt invånarna i den östra delen av Varnionys län, i Ašmenos flods nedre lopp (socknarna Gervėčiai, Galčiūnai och Rimdžiūnai). Bistryčia län, liksom alla övriga län, hänförde han helt till de enspråkigt vitrysktalande.

Av Anonimas uppgifter framgår att poloniseringsprocessen redan hade börjat i de län där litauiskan fortfarande dominerade: i den centrala delen av Širvintos län, kring själva Širvintos (invånarna i Širvintos och Paširvintys socknar hänförde Anonimas till de polsktalande), i den södra delen av Giedraičiai län (Akmena, Martyniškės och Dubingiai samt några byar i andra socknar, liksom i grannlänet Paberžė, angavs som blandade) och i viss mån i den sydöstra delen av Joniškis län.

I Trakai distrikt bodde enligt Anonimas litauisktalande invånare i fjorton av de 17 länen; i två (Vievis och Tarpupis) utgjorde de en minoritet. I Trakai län anges inga litauer. I de uppgifter som A. Pliateris samlade in anges språken i Tarpupis län endast sockenvis; antalet talare för varje språk uppges inte. Det noteras att nästan alla invånare i länet är av litauisk nationalitet. Litauiskan användes dock, tillsammans med

17

vitryska (som anges vara dominerande) och delvis polska, endast i de södra socknarna Tarpupis, Turnėnai och Rūdninkai.

Anonimas noterade litauisktalande invånare endast i den västra och södra delen av Vievis län, i socknarna Abromiškės och Jarmališkės samt delvis i Aleksandriškės socken. Även där angavs dock de litauisktalande byarna som blandade, med vitrysktalande invånare (senare källor visar att vitryssifieringen väster om Vievis sjö i slutet av 1800-talet gradvis övergick i polonisering). I verkligheten talades litauiska i vardagslivet dock inte bara i den mellersta utan även i den östra delen av detta län, och på vissa håll också i Trakai län. Av pastor S. Stakelės rapport från 1905 att döma talade fortfarande majoriteten av invånarna i trakten kring Vievis litauiska vid denna tid, trots att Anonimas hänförde området till det vitryska språkområdet.

Anonimas hänförde också den östra delen av Semeliškės län till det vitryska språkområdet – socknarna Daugirdiškės och Bagdononys samt den östra delen av Mustenys socken. I verkligheten hade vitryskan där vid denna tid bara börjat göra sig gällande. Dessutom började polskan i sin tur ersätta vitryskan i byarna väster om Daugirdiškės och Bagdononys, där vitryskan hade börjat spridas.

Som Anonimas uppgifter visar användes polska redan också i några län i den västra delen av Trakai distrikt. Den talades inte bara av godsens och säteriernas invånare, utan på vissa håll även av bönder – i Butrimonys och Žasliai län och, enligt andra källor, särskilt utbrett i Aukštadvaris län. Även om Anonimas i sitt arbete noterade polsktalande invånare mycket noggrant, hänförde han nästan alla invånare i det sistnämnda länet till de litauisktalande.

Av de 21 länen i Švenčionys distrikt var nio i norr och nordväst nästan helt litauiska: Mielagėnai, Linkmenys, Daugėliškis, Zablatiškė, Kuktiškės, Tverečius, Švenčionys (med undantag för Simaniškė socken, som hade vitryssifierats), Mikalavas (Michałow) och Adutiškis. Det fanns litauisktalande i den norra delen av Kamojis län (socknarna Kowalewce och Jarzew (Jūravas)). Dessutom visar olika källor från början av 1900-talet att litauiska blandat med vitryska användes även längre söderut och österut än i det språkområde som Anonimas angav, särskilt kring Kamojis, Lentupis, Kliuščionys och Kiemeliškės. Vid denna tid höll språket dock på att försvinna snabbt där och gav plats åt vitryskan. Å andra sidan är det känt från andra källor att en del av invånarna i utkanten av det litauiska språkområde som Anonimas angav redan hade lärt sig vitryska, särskilt i den litauiska delen av Kamojis län, i de södra och östra delarna av Adutiškis län (i Rakitai socken, belägen på Medilos flods västra strand, samt i Jankiškė socken) och i några byar i den östra delen av Švenčionys län.

Enligt dialektologiska expeditionsuppgifter trängde polskan i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet redan in i de byar kring Pabradė, Pavoverė, Karkažiškė och Magūnai (den sydvästra delen av Švenčionys distrikt) som hade vitryssifierats under 1800-talets andra hälft och som Anonimas hänförde till det vitryska språkområdet.

Nordvästra delen av Lida distrikt – kring Eišiškės, Pabarė (Eišiškių

18

socken) och Nočios äldsteområde (den östra delen av Kaniavos socken) — där det vitryska språket spreds under andra hälften av 1800-talet och många invånare var tvåspråkiga — hänförde Anonimas till det vitryska språkområdet. Dessa trakter, som hade börjat slaviseras, skilde ett stort område med litauiskt språk från det sammanhängande litauiska språkområdet. Det litauiska området bestod vid denna tid av följande: i Lydas distrikt — Aleksandravo och Rodūnios socknar samt den norra delen av Žirmūnų socken (Gorodenkos och delvis Žirmūnų äldsteområden); i Ašmenos distrikt — Dieveniškių socken och den norra delen av Sedlisko socken (Armoniškių och Pašelių äldsteområden samt den norra delen av Palipnicos äldsteområde); i Vilniaus distrikt — den västra delen av Šalčininkų socken (Karalinos äldsteområde).

I detta litauiska område var litauiska ofta inte längre det enda språket — vitryssifieringen hade börjat i vissa byar. Detta påpekade även A. Plateris själv, när han beskrev Pašelių äldsteområde i Sedlisko socken: "de äldre talar litauiska, de unga vitryska". I detta stora litauiska språkområde höll litauiskan sig vid denna tid starkast i öster (kring Dieveniškės) och i väster (kring Pelesa och Rodūnia).

Enligt periodiska publikationer och andra källor fanns det fortfarande litauiska språköar söder om det beskrivna litauiska språkområdet, i socknarna Užubalis, Vosyliškės, Žirmūnai m.fl., vanligen tvåspråkiga. Men även där höll litauiskan på att dö ut: de hade överlevt i den södra delen av Lydas distrikt kring Ščiūčinas och Žoludka. Anonimas noterade inte längre att dessa platser var litauiska.

I Ašmenos distrikt fanns, utöver de tidigare nämnda socknarna Dieveniškės och Sedlisko, längre åt sydost fortfarande den litauiska enklaven Lazūnai (Lazduny), som låg intill den västra kanten av Nalibokųskogen, på Beržuonos nedre loppets högra sida. Enligt uppgifter från Anonimas omfattade den delar av tre socknar: Lūgamėnai (Ługomowicze; i Lazūnų och Gudenionių äldsteområden), Bokštas (i Grabovo och Dervagių äldsteområden) och Jūrotiškės (i Takoriškių äldsteområde). Här fanns omkring 3,6 tusen människor som talade litauiska.

I detta distrikt, på andra platser i den litauiska halvö som tidigare funnits — i trakterna kring Vija, Trobas, Lipiniškės, Geranainiai, Subatninkai och Grauž iškiai — höll litauiskan vid denna tid redan helt på att dö ut och registrerades inte längre av Anonimas.

Dessutom uppgav Anonimas att litauiska dominerade i Ažubalis (Zabłocie) äldsteområde, beläget i den norra delen av Ašmenos distrikt kring Salos och intill de litauiska trakterna kring Gervėčiai (kring Jokintonis).

I Dysnos distrikt angav Anonimas att det fanns litauisktalande invånare endast i Bogino socken (Damošių äldsteområde), som gränsar till Apso-trakten i Kauno guvernement, och i Vileikos distrikt — i Viazynės socken (Latygalos äldsteområde). Litauer som ännu inte hade glömt sina förfäders språk kring Ikaznė, Juodžiai (Jody), Drūja, till och med Dysna m.fl. markerade Anonimas inte längre.

Enligt A. Plateris uppgifter — 100 år. Eftersom Anonimas i många fall lämnade uppgifterna by för by, kan de åtminstone ungefär jämföras med uppgifterna från den senaste folkräkningen, år 1989. En sådan jämförelse visar vilka förändringar som har skett i de mest förfrämligade delarna av sydöstra Litauen

19

i distrikten under de senaste 99 åren (se tabell 2). I dagens Švenčionys-distrikt (räknat utan staden Švenčionys) talade nästan 72% litauiska år 1890, medan endast 47,4% av alla invånare uppgav sig vara litauer år 1989. Litauerna minskade alltså med 25 procentenheter. Minskningen var lika stor i Šalčininkai-distriktet (från 34 till 9,4%). I Vilnius-distriktet, där slaviska språk (vitryska och polska) redan i slutet av 1800-talet användes allmänt, ökade andelen litauer (från 11 till 20,8%), eftersom många litauer efter det senaste kriget bosatte sig i Vilnius förorter. I Trakai-distriktet var andelen litauisktalande år 1890 ungefär densamma som i Šalčininkai-distriktet — omkring 38% (utan staden Trakai). Under de senaste 99 åren ökade andelen litauer till 57,6% — den västra delen av distriktet, som under mellankrigstiden ingick i det självständiga Litauen, blev i betydande grad mer litauisk; dessutom flyttade många litauer efter kriget till distriktets städer.

I den del av Vilnius-guvernementet som tillföll Vitryssland bodde enligt Anonimos uppgifter 25,8 tusen litauisktalande människor (det vill säga tre gånger fler än antalet litauer som i dag bor i hela Vitryssland — 7,6 tusen): i Varėna-distriktet — 12,1 tusen (mer än hälften av invånarna), i Pastovys — 5,5 tusen, i Vija — 3,6 tusen (i trakten kring Lazūnai), i Astravas — 3,5 tusen (i trakten kring Gervėčiai), i Smurgainys — 0,6 tusen, i Breslauja — 0,5 tusen (dessutom fanns det många litauisktalande i den västra delen av detta distrikt, som vid den tiden tillhörde Kaunas-guvernementet), i Vileika — 23 personer (i trakten kring Viazynė).

Förhållandet mellan vitryssar och polacker förändrades ännu mer med avseende på etnisk identitet. Nästan alla invånare i områden där det vitryska (”enkla”) språket dominerade i slutet av 1800-talet uppger sig numera vara polacker. Till och med det ”enkla” språket börjar betraktas som en dialekt av polska — vid efterkrigstidens folkräkningar registrerades polska som modersmål för de invånare i Litauen som talade detta språk. Nästan endast personer som kom från Vitryssland efter andra världskriget uppger sig vara vitryssar. Och även detta gäller bara en del av dem: många av dem som kom, särskilt från västra (katolska) Vitryssland, byter snabbt nationalitet och uppger sig ofta vara polacker vid folkräkningarna.

A. Pliaterio-Anonimos statistiska uppgifter är de första så detaljerade uppgifterna som beskriver den språkliga situationen i gränsområdet mellan litauer och vitryssar. Därför är de, trots några av de brister vi har påpekat, mycket värdefulla både ur territoriell och statistisk synvinkel vid studiet av språkförändringar i den beskrivna regionen.

20

Invånarnas språkliga sammansättning i Vilnius-guvernementets kretsar och litauiska kommuner år 1890 (enligt Anoringas)

kommuner | totalt antal invånare | litauiska språket | polska språket | vitryska språket | ryska språket | judiska språket | annat språk | T.Gervonių | 8303 | 7121 | 294 | — | 276 | 612 | — | 2.Širvintų% | 100,0 | 85,8 | 3,5 | — | 3,3 | 7,4 | 59 | 3.Musninkų% | 1316 | 8491 | 2179 | — | 363 | 1514 | 0,4 | 4.Molėtų% | 100,0 | 64,1 | 20,7 | — | 2,8 | 11,5 | — | 5.Giedraičių% | 6423 | 6199 | 24 | — | 78 | 122 | — | 6.Maišiagalos% | 100,0 | 96,5 | 0,4 | — | 1,2 | 1,9 | — | 7.Paberžės% | 12687 | 9782? | 800? | — | 600? | 1500? | — | 8.Nemenčinės% | 100,0 | 77,2 | 6,3 | — | 4,7 | 11,8 | — | 9.Joniškio% | 10605 | 7033 | 2727 | — | 197 | 648 | — | 10.Šalčininkų% | 100,0 | 66,3 | 25,7 | — | 1,9 | 6,1 | — | 11.Varnionių% | 785 | 2207 | 383 | 5038 | 32 | 225 | — | 100,0 | 28,0 | 4,9 | 63,9 | 0,4 | 2,8 | — | 6060 | 2645 | 2377 | 283 | 150 | 605 | — | 100,0 | 43,6 | 39,2 | 4,7 | 2,5 | 10,0 | — | 8759 | 1284? | 6477? | — | 263? | 728? | 77? | 100,0 | 14,7 | 73,9 | — | 3,0 | 8,3 | 0,1 | 6245 | 5078 | 787 | — | 100 | 280 | — | 100,0 | 81,3 | 12,6 | — | 1,6 | 4,5 | — | 5761 | 489 | 427 | 4292 | 88 | 465 | — | 100,0 | 8,5 | 7,4 | 74,5 | 1,5 | 8,1 | 2 | 16269 | 3470 | 165 | 11208 | 36 | 1388 | — | 100,0 | 21,3 | 1,0 | 68,9 | 0,2 | 8,6 | 0,0

21

T2-18. Slavski kommuner | Ts totalt:% | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 1. Lovės | 9995 | 8758 | 230 | — | 295 | 712 | — | 2. Nedingės | 5017 | 4112 | 693 | 10 | 11 | 191 | — | 3. Butrimonų | 12195 | 8837 | 1266 | 625 | 72 | 1359 | 36 | 4. Onuškio | 5429 | 4649 | 10,4 | 5,1 | 0,6 | 11,1 | 0,3 | 5. Aukštadvario | 6095 | 5374 | 77 | — | 102 | 514 | 28 | 6. Merkinės | 10560 | 8624 | — | — | 48 | 1888 | 0,4 | 7. Varėnos | 7678 | 6606 | 46 | — | 53 | 972 | 1 | 8. Jiezo | 14808 | 13108 | 219 | — | — | 1475 | 0,0 | 9. Žiežmarių | 2587 | 1457 | 207 | 2 | 187 | 720 | 14 | 10. Žaslių | 14115 | 9569 | 1252 | 842 | 260 | 2192 | 0,6 | 11. Kruonio | 9235 | 7650 | 638 | 6,2 | 1,8 | 15,5 | — | 12. Vievio | 6669 | 1303 | 157 | 4825 | 318 | 373 | 6 | 13. Semeliškių | 7733 | 4262 | 499 | 72,3 | 4,8 | 4,0 | 0,1 | 14. Valkininkų | 7028 | 6615 | 6,5 | 25,8 | 7,3 | 413 | —

22

1. Mielagėnų% 2. Linkmenų% 3. Daugėliškio% 4. Zabališkės% 5. Kuktiškių% 6. Tverečiaus% 7. Švenčionių% 8. Mikalavo% 9. Kamojų% 10. Adutiškio% 11-12. Slaviški vals.% 1 2 3 4 5 6 7 100,0 8033 100,0 7195 100,0 134372 100,0 628? 7,8 — — 92176 68,6 94,1 628? 7,8 — — 2575? 32,0 231 3,2 7790 6,0 — 4716? 58,7 6381 83,7 20157 15,0 — 8 0,1 502 7,0 2600 1,9 5,9 61 0,8 55 0,8 13338 8,4 45 0,6 26 0,3 171 0,1 5249 100,0 7687 100,0 10675 100,0 6924 100,0 5543 100,0 6578 100,0 8152 100,0 6021 100,0 5548 100,0 9283 100,0 67980 100,0 3895 74,2 7076 92,0 918 85,4 5561 80,3 4854 87,6 6999 92,8 6276 77,0 4400 73,1 954 17,2 8692 93,6 51* 31 0,6 43 0,6 159 1,5 669 9,7 294 5,3 10 0,1 21 0,2 68 1,1 530 9,5 223 4,0 — — 1511 2,4 520 9,9 — — 10 0,1 — — — 10 0,1 941 11,5 1267 21,0 3716 67,1 67 1,0 2,4 63006 49,9 564 10,8 5 0,1 694 6,5 448 6,5 94 1,7 330 5,0 521 6,4 233 3,9 206 3,7 318 3,4 1267 3,4 4680 3,4 169 3,2 563 7,3 671 6,3 246 3,5 293 5,3 123 1,9 388 4,8 43 0,7 117 2,0 50 0,6 2144 3,4 70 1,3 — 123 0,2 — 8 0,1 6 0,1 5 0,1 10 0,2 — 1 0,1 0,0 — 1 154 0,1 * Lentpjo valsčiuje.

23

1 | T. Dieveniškiai | 8487 | 7108 | 90 | 94 | T195 | — | 8% | 100,0 | 83,8 | 1,1 | 1,1 | 14,1 | — | — 2. Sėdisko | 4669 | 2570 | 2099 | — | — | — | —% | 100,0 | 55,0 | 45,0 | — | — | — | — 3. Jūrotiškiai | 5264 | 312 | 4783 | 4 | 161 | — | —% | 100,0 | 5,9 | 90,9 | 0,1 | 3,0 | — | — 4. Lugamėnai | 9423 | 2298 | 7125 | 0,1 | — | — | 1% | 100,0 | 24,4 | 75,6 | — | — | — | — 5. Bokštas | 5483 | 959 | 4168 | — | 356 | — | —% | 100,0 | 17,5 | 76,0 | — | 6,5 | — | — 6. Salos | 5708 | 601 | 5107 | — | — | — | —% | 100,0 | 10,5 | 89,5 | — | — | — | — 7–23. Slaviska kommuner | 108846 | — | 93842 | 156 | 12727 | — | 164 Ašmenos härad | 147860 | 13848 | 2145 | 117026 | 254 | 4439 | 168% | 100,0 | 9,4 | 1,4 | 79,1 | 0,2 | 9,8 | 0,1 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 1. Aleksandravas | 4982 | 4982 | 4982 | — | — | — | —% | 100,0 | 100,0 | 100,0 | — | — | — | — 2. Kaniava | 5427 | 1774 | 653 | — | — | — | —% | 100,0 | 88,4 | 12,0 | — | — | — | — 3. Rodūnia | 6330 | 4490 | 1652 | — | — | 188 | —% | 100,0 | 70,9 | 26,1 | — | — | 3,0 | — 4. Eišiškės | 7774 | 1322 | 5214 | 20 | 1218 | — | —% | 100,0 | 17,0 | 67,1 | 0,2 | 15,7 | — | — 5. Žirmūnai | 6804 | 985 | 5483 | 8 | 324 | 4 | — Lydos härad

24

25

2 lentelė

Pietrytinių Lietuvos rajonų etnolingvistinė gyventojų sudėtis 1890m. (pagal kalbą) ir 1989m. (pagal tautybę) procentais

procent

Litauer | Ryssar | Polacker | Belarusier | Judar | Övriga

Vilnius distrikt 1890 1989 | 11 20,8 | 1 9,1 | 16 63,5 | 67 4,7 | 5 0,1 | 0 1,8

Šalčininkai distrikt 1890 1989 | 34 9,4 | 1 5,8 | 2 79,6 | 51 3,8 | 12 0,0 | 0 1,4

Trakai distrikt 1890 (utan staden Trakai) 1989 | 38 57,6 | 4 11,9 | 6 23,8 | 49 4,1 | 3 0,1 | 0 2,5

Švenčionys distrikt 1890 (utan staden Švenčionys) 1989 | 72 47,4 | 4 16,2 | 2 28,8 | 19 5,5 | 3 0,1 | 0 2,0

26

100-ÅRSJUBILEET^th FÖR A. PLIATERIS ETNOLINGVISTISKA STATISTIK ÖVER VILNIUS PROVINS

Sammanfattning

Artikeln presenterar, analyserar och jämför uppgifter om den etnolingvistiska strukturen bland östlitauer på 1800-talet. Uppgifterna samlades in av A. Pliateris år 1890 och publicerades av Anonimas år 1898. Jämförelsematerialet har hämtats från press som publicerades efter att pressförbudet i Litauen avskaffades samt från uppgifter från folkräkningen 1989. Slutsatsen är att Anonimas material är tämligen tillförlitligt. Dess främsta brist är dock att Anonimas, av A. Pliateris frågeformulär, valde endast ett av flera språk som talades i vissa byar.

27