LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVI (1996)

LIETUVIŲ KALBA: TYRĖJAI IR TYRIMAI

Danutė SABALIAUSKAITĖ

LITAUISKA BENÄMNINGAR PÅ BYXOR

Byxor är ”ett plagg som bärs kring midjan och benen”. Det finns ingen gemensam indoeuropeisk benämning på detta klädesplagg. Själva plagget blev nämligen vanligt något senare än bältet, mössan, kappan, kjolen eller förklädet (Hirt 1905: 364—5; Schrader 1917: 513). För övrigt uppstod byxorna ur förklädet (Schrader 1917: 592). Liksom i hela Östeuropa har de burits i Litauen sedan gammalt. Detta bekräftas också av arkeologiska fynd från 800–1100-talen (Volkaitė-Kulikauskienė 1970: 130; Atlas 1986:107). Eftersom byxor var en av huvuddelarna i männens klädsel finns det ett stort antal benämningar på dem i litauiskan. Efter ursprung delas de in i ord av litauiskt ursprung och lånord.

Benämningar av litauiskt ursprung

Den vanligaste benämningen på detta plagg i litauiskan är det omarkerade lexemet kelnės, kėlnės: kėlis (Fraenkel 236—7; Skardžius ŽD 262). Det förekommer endast i litauiskan. Den äldre formen är kėlinės. Efter hand började också kėlnės användas vid sidan av den (Būga II 341; Zinkevičius II 241). Detta är för övrigt inget ovanligt fenomen; även några andra ord förkortades, till exempel vėlnìas: vėlìnos, paskui: pasakui, štai: šitai med flera (Zinkevičius II 165). De båda nämnda varianterna av benämningen beläggs första gången i början av 1600-talet: kėlnės i den första upplagan av K. Sirvydas ordbok (där finns för övrigt också ordet kėlinė, som betyder strumpa, benvärmare) samt i ett 1600-talshandskrift från det tidigare Königsbergs arkiv, medan kėlnės förekommer i S. B. Chilinskis bibelöversättning och D. Kleins grammatik (SD(1)13,32,184, kėlnė 98; Lex 51; KIGŪ 70; Ch2Moz28,24). Båda formerna återfinns i många ordböcker från 1700- och 1800-talen (R 58, 268, MŽ 114, 280, 358; K I 195; II 129). Ordet kėlnės är spritt över hela Litauen och är den huvudsakliga benämningen på detta plagg (DūnŽ 128; DrŽ 146; LKŽ V 527—8; DŽ 296). Kėlnės är vanligare endast i Lazūnai-dialekten på belarusiskt territorium (LzŽ 114). Formen används inte längre i standardspråket. I dialekter och skriftliga källor från 1800- och 1900-talen förekommer också fler varianter av ordet: keilìnios, kėlenės, kėlnės, kėlnįs, kėlnìos (LKŽ V 489, 507, 518, 519, 529). Formen kėlniai är belagd redan från 1600-talet (C I 977).

Benämningen lånades från litauiskan av vissa lettiska dialekter i gränsområdena kring Litauen, jfr lett. dial. kēlnas ”detsamma” (ME II 362—3; Brencė 232). I lettiskan har ordet dock en humoristisk klang (Šaudina 16).

I trakten kring Eržvilkas förekommer benämningen palaždinės (Erž 114). Men

167

denna betydelse av ordet är tydligt sekundär, jfr palaidinė ”övre herrskjorta, löst sittande damblus”.

Andra benämningar av litauiskt ursprung, till skillnad från kėlnių, är markerade. De kan delas in i vissa undergrupper efter plaggets funktion, kvalitet eller det material som det är sytt av.

En särskild undergrupp utgörs av benämningar på underbyxor och badbyxor: apatinės, apatiniai, apatininkės, apatinukės: apatinis, -ė. Apatinės ir apatinukės är ord i standardspråket, medan de andra formerna främst används i dialekter (DūnŽ 28; LKŽ I 185; DŽ 19).

baltinėlės ”vita underbyxor”: báltas. Förekommer i trakten kring Kupiškis (LKŽ I 615).

glaūdės, glaudinės ”korta badbyxor, sporttrosor”: glausti, glaudūs. Ordet nämns i tidskriften ”Gimtoji kalba” från 1937 (GK 1937, 138; LKŽ III 397–8). Glaūdės rekommenderas för användning i standardspråket (DŽ 177; Pricinauskaitė 42).

kelnaitės, kelnėlės ”korta underbyxor eller badbyxor”. Kelnaitės är ett ord i standardspråket (DŽ 296). Kelnėlės används på belarusiskt territorium, i trakten kring Breslauja (LKŽ V 597).

kričios, krytės ”korta bad- eller sportstrosor”; jfr även de vanligare betydelserna: krytė ”grenen på ett par byxor; den knäppbara bakdelen på barnbyxor”. Troligen bildat av kristi, jfr: Tavo kritė nusileidusi, žeme velkasi (Barstyčiai). I betydelsen ’byxor’ används kritės i trakten kring Skuodas och i J. Jablonskis skrifter (LKŽ VI 637). Kričios förekommer i ordböcker från 1900-talet (J II 245; LKŽ VI 537). Verb som bildats av detta substantiv är vanligare: kričioti ”stoppa in ett plaggs kanter i ett annat; gå med bakdelen utstickande” och kričiuoti ”detsamma” (Skaržius ŽD 516; LKŽ VI 573).

pamaūtės, pamautinės ”herrunderbyxor”: pa(si)máuti. Belagt i den talade dialekten kring Utena (LKŽ IX 287).

sterblės ”vanligen underbyxor”: sterblės ”nederkanter på gammaldags kvinnoskjortor”. I betydelsen ’byxor’ används ordet endast i trakten kring Telšiai (LKŽ XIII 752).

trumpikės ”korta trosor”: trumpas. Ett ord i standardspråket (DŽ 866; Pricinauskaitė 42).

Nästan alla de nämnda benämningarna på underbyxor är belagda först från 1900-talet. Detta återspeglar troligen inte den verkliga situationen. En del av dessa benämningar kan ha uppkommit tidigare. Men både benämningar på underbyxor och på underkläder i allmänhet förekommer sällan i skriftliga källor — uppmärksamheten riktas mot ”viktigare” klädesplagg. Så är det inte bara i litauiskan utan till exempel också i polskan (Borejszo 24). Enligt historikernas uppgifter började man över huvud taget bära underkläder i Europa ganska sent, troligen först på 1200-talet (Borejszo 23).

Även särskilda babybyxor har egna benämningar:

mautinukai ”barnbyxor med fötter”: máuti (LKŽ VII 952).

šliaužtinukai ”detsamma”: šliaužti (LKŽ XIV 1063).

Detta är nybildningar, eftersom själva företeelsen uppstod nyligen. Båda orden används i standardspråket (DŽ 388; Pricinauskaitė 42).

168

Som redan nämnts berodde benämningarna på byxor inte bara på deras användningsområde utan också på andra faktorer, till exempel färg eller form, med andra ord utseende:

dryžinės ”randiga byxor”: dryžas. Används i trakten kring Kudirkos Naumiestis (KudN 256).

kérskelnės ”randiga, fläckiga byxor”: kéršos + kél̇nės. Förekommer i trakten kring Skuodas (LKŽ V 625).

pláčkel­nės, plačiakelnės ”en viss sorts vida byxor”: pláčios + kél̇nės. Ett ord i standardspråket, belagt i vissa 1900-talsordböcker (BŽ 616; LKŽ X 48,50; DŽ 569).

pùskelnės ”korta byxor som når till knäna”: pùse + kél̇nės. Belagt i vissa 1900-talsordböcker (NdŽ III 47; LKŽ X 1037). Ett ord i standardspråket.

statinės ”långa, styva byxor”: statùs, statýti. Belagt i flera ordböcker från 1700–1900-talen (B; N 498; NdŽ IV 91; LKŽ XIII 680).

Alla benämningar på byxor som hittills har behandlats är stilistiskt neutrala. Stilistiskt konnoterade ord som hänför sig till detta plaggs kvalitet skiljer sig från dem. De betecknar dåliga, slitna och trasiga byxor:

kėlinpalaikės, keilinpalai̇kės, kel̇nàpalai̇kės, kelniapalai̇kės, kél̇npalai̇kės: kél̇nės, keilinios + palai̇kis (LKŽ V 489, 519, 527, 528, 529).

keleñzdros, kel̇ñčios, kel̇kšnės, kel̇nùnos, kél̇niščios, kel̇niūkštės, kel̇šės, kel̇žnos: kél̇nės (LKŽ V 507, 518, 522, 529, 530, 553). Används främst i södra Litauen, men förekommer även på andra håll.

tapūžos ”dåliga strumpor eller byxor”. Ordet har troligen samband med andra ord med samma rot, jfr tapūžinėti, tapūžinti, tapūžioti ”gå, vandra tungt och klumpigt”, tapūža, tapūžis ”slöfock, klåpare”. Av det enda tillgängliga exemplet, belagt i Gargždai, är det svårt att avgöra vilket plagg som avses — strumpor eller byxor, jfr: Galėsi dabar tapūžioti į klumpius įsispyręs su sulopytom tapūžom (LKŽ XV 839).

terletýnės ”vanligen underbyxor”: terlióti. Förekommer i trakten kring Plungė (LKŽ XVI 74).

Det bör noteras att alla de ovan nämnda benämningarna av litauiskt ursprung, med undantag för kél̇nės (och varianter), krìtės och statinės, började användas i skriftspråket först på 1900-talet.

Det skulle vara svårt att dela in lånorden i separata semantiska undergrupper, eftersom samma ord ofta har flera betydelser (t.ex. bùksvos ”byxor; underbyxor” osv.), och det vore därför meningslöst att dela upp en sådan typ av ord i flera undergrupper. Lånorden delas endast in efter vilket språk de har kommit från.

Polonismer

dībkos ”byxor”, jfr pol. dybki ”benkläder, bindor” (LKŽ II 472). Används på flera orter i trakten kring Vilkaviškis och Šakiai.

gàcios, gačės, gócės, góčės, góčios, górčios ”underbyxor”, jfr pol. gacie ”detsamma” (Skardžius 76). Denna benämning är utbredd i många slaviska språk,

169

jfr forn-tjeck. hace ”byxor, underbyxor”, ry. гачи ”byxor; lår, höfter”, ukr. гачи ”byxor”, serb-kro. гаће ”byxor” m.fl. Detta är ett ord av slaviskt ursprung, ett av de få klädesnamn som härrör från den protoslaviska perioden (Schrader 1917: 603; Niderle 1956: 228; Sokolovskaja 1974: 166). Dess höga ålder framgår också av att det lånades från slaviska av de finsk-ugriska språken, jfr finska kaatio ”höft; lår; byxben”, estniska kaats, kaatsas ”oxhöft; vida byxor”, ungerska gatya ”underbyxor”. Ursprunget till det protoslaviska *gatь är inte helt klart. Den mest övertygande hypotesen är förmodligen försöket att härleda *gatь från det indoeuropeiska ordet med roten *g̑ʰā- ”gå, marschera” (Brückner 131; Sławski 246; Fasmer I 397—8; Trubačev VI 106—8).

Detta ord måste ha kommit in i litauiskan tidigt; det är belagt redan på 1400-talet (BB2Moz28,42). Senare nämns det i några ordböcker från 1800- och 1900-talen (N 259; [K] 129; J II 72; LKŽ III 472,484). I talspråket används det i dialekterna kring Telšiai och Varniai.

gãtkos, gačkos, gotkos ”underbyxor”, jfr pol. gatki ”detsamma” (Skar-džius 76). Belagt i det litauiska skriftspråket på 1500-talet (BB3Moz 16,4). Används ungefär i samma område som gačios, men är betydligt ovanligare (LKŽ III 7, 156, 487). Se även gačios.

gaižės ”detsamma”. Ett ord med okänt ursprung, möjligen besläktat med gačiomis och gãtkomis. Förekommer endast i F. Kuršaitis ordbok, men även där ifrågasätts uppgiften ([K] 111; LKŽ III 48).

kalaišės ”byxor; byxben”: kalašà ”byxben”, jfr pol. kolosza ”byxben”. Används i betydelsen ’byxor’ på några åtskilda orter i Litauen (Kb, Krtv, Vdk; LKŽ V 103).

Russicismer

trūsikai ”underbyxor”, jfr ryska трусики < трусы ”byxor, kortbyxor”. Den ryska benämningen är hämtad från engelskan, jfr engelska trousers ”byxor” (Fasmer IV 110). Engelska trousers < trouse härstammar från galliska trubhas ”byxor”, som i sin tur troligen lånats från fornfranska trebus ”detsamma”, och detta har kommit från latinets tubraci ”detsamma”. Det sistnämndas ursprung är oklart; det kan möjligen vara av germanskt ursprung (Klein 1658; Partridge 740; Buck 426).

Detta är ett talspråkligt ord som inte bör användas i standardspråket (DŽ 866). Även letterna har lånat det från ryskan (Reķena 441).

ridbyxor ”byxor med militär skärning, smala nedanför knäna och vida ovanför knäna”, jfr ryska галифе ”detsamma”. Denna benämning används allmänt i litauiskan (Dub 190; KudN 257; Dbč 165; Erž 147). Vanligen uppfattas den som ett internationellt ord av franskt ursprung, förknippat med den franske generalens efternamn G. A. Gallifet (1830—1909). Det är inte förvånande att ordet återfinns i nästan alla ordböcker över internationella ord som publicerats i Litauen ända sedan 1936 (TrpŽ¹ 321). Här finns emellertid ett intressant förhållande: ordet uppstod inte i franskan, utan i ryskan efter första världskriget (Fasmer I 338; Šanskij I(4) 16). Snart spreds det från ryskan till några andra slaviska språk och även till litauiskan och lettiskan, jfr lettiska galifē (LLVV III 48).

170

Obestämda slaviska lånord

(kan ha kommit in från såväl belarusiska som polska och ryska)

pliūdres, pliūdros, pliūdros, pliūdrinės, bliūrės ”mycket vida byxor”, jfr pol. pludry, belarus. плудры ”vida byxor” (Brückner FW 120; Fraenkel 626; LKŽ X 254). I polskan beläggs benämningen första gången på 1500-talet, och den kom från tyskan, jfr ty. Pluderhose (Borejszo 169). Det är ett ord av tyskt ursprung, förknippat med verbet plaudern ”prata”, som har ljudhärmande ursprung; jfr dess variantform blödern ”pladdra”, som också kan ha betytt ”fladdra” (Kluge 556).

Ordet förekommer för första gången i litauiska skrifter på 1600-talet (Lex 68). Senare återfinns det i ordböcker, sångsamlingar och tidningar från 1700- och 1800-talen (Q 391; K 321; JD 835; LC 1883,6). Namnet var tydligen känt i Litauen Minor; det används av västaukštaitiska kaunasiska dialekttalare och förekommer omkring Raseiniai, Kėdainiai och Klaipėda (LKŽ I 929; X 254).

šarovarai, šaravārai, šaravārai, šaravōrai ”långa vida byxor”, jfr pol. szarawary, ryska шapoвapы ”vida byxor”, ukrainska шapoвapa ”byxor”. Ryskan fick benämningen från turkiskan, jfr turk. šalvar ”byxor”, och denna i sin tur från persiskan, jfr pers. šalvār ”detsamma”, som är bildat av pers. šāl ”lår”. Ordet kom in i polskan på 1500-talet via ungerskan, jfr ungerska salavári ”byxor” (Fasmer IV 410; Borejszo 181).

I det litauiska språket belades detta ord för första gången i början av 1800-talet (D. Pošk). Det kan ha förekommit redan något tidigare, eftersom det återfinns i sångsamlingar från 1800-talet och början av 1900-talet (LB 345; JD 410, 930, 959; BsO 402). För övrigt är det möjligt att formerna šaravārai, šaravārai och šaravōrai, som belades i dessa samlingar vid den tiden, kom från polskan, jfr pol. szarawary. Numera används de inte längre (LKŽ XIV 514, 515). Formen šarovārai förekom först på 1900-talet och bör kanske förknippas med rys. шapoвapы (LKŽ XIV 525).

Namn av tyskt ursprung

bikšės, bikšvės, bikšvos, bikšios, bikšvės ”byxor”, jfr. östpreussiska tyska bekse, lågtyska büze ”detsamma” (Alminauskis 31). Ett ord av tyskt ursprung, jfr. tyska Buze ”detsamma”, härlett ur *buck-hose ”byxor av getskinn”, jfr. även engelska buckskin ”byxor av hjortskinn” (Kluge 115; Pfeifer 189).

Ord med växlande v mellan konsonant och vokal är inte särskilt ovanliga i de litauiska dialekterna, jfr. brastà // brastvà, ląstà // ląstvà. Till sådana former har sannolikt även lånord anpassats, jfr. liekarstva // liekarsta, morkvà // morkà (Zinkevičius LD 199).

Lietuvių raštų kalboje žodis pasirodė XIX a. (bikšios — S.Dauk; A 1885,340; bikšvės — J I 207; JD 181). Pavadinimas paplitęs vakarinėse Lietuvos tarmėse (LKŽ I 813, 814).

Lettiska bikses ”byxor” används inte bara i dialekterna utan också i standardspråket. Det är det lettiska standardordet för byxor (Sehwers 11, 234; ME I 926; Karulis I 126; LLVV II 89).

Ett intressant faktum är att detta ord har spridits till många länder i Central- och Nordeuropa

171

länder: jfr. polska dial. buksy, estniska pūksid, svenska byxor, norska bukser, isländska buxur, danska bukser. Överallt betyder det byxor.

büksos, büksvos, büksvės ”byxor, underbyxor”, jfr. tyska Buxe ”detsamma”

Ordets ursprung är inte helt klart. Man har antagit att det kom in i litauiskan från polskan, jfr. polska buksy ”detsamma” (Skardžius 48). Sannolikt är det dock, liksom bikšės, en germanism, särskilt med tanke på att det användes i Lill-Litauen och förekommer i många av dess skriftliga minnesmärken från början av 1700-talet (Urbutis B XXVII(1) 6–7; Q 278; B; Kabelka 64; R 210; MŽ 280; B 63). Under 1800-talets andra hälft var denna benämning fortfarande känd i Lill-Litauen: ”Männen bar vävda byxor på sommaren... På vintern var det büksvos gjorda av vadmal” (Kapeleris 346). Numera är den betydligt ovanligare än bikšės och förekommer i ett litet område mellan Raseiniai, Jurbarkas och Veliuona (JD 1375; LKŽ I 1144). Se även bikšės.

raitūžės, raitūžės ”gammaldags byxor; ryttarbyxor”, jfr. tyska Reithose ”ridbyxor” (LKŽ XI 86). Ett ord av tyskt ursprung, jfr. reiten ”rida” + Hose ”byxor”. Förekommer i 1800- och 1900-talens tryckta skrifter och används på vissa platser i Suvalkija (Tat; J II 72; KŽ 2052).

ùndružės ”underbyxor”, jfr. tyska Unterhose ”detsamma”. Ett ord av tyskt ursprung, jfr. unter ”under” + Hose ”byxor”. Det är möjligt att ordet kom in i litauiskan via kuršininkai-dialekten, jfr. kuršininkai underūžes ”detsamma” (Pietsch 76–78). Används av västliga samogiter (Vaičiulytė 123).

Lettismer

bikšės ”byxor”. Om detta ord har det redan talats; det är en germanism. Det används emellertid också på några platser i nordöstra Litauen — i trakterna kring Biržai och Rokiškis (LKŽ I 813). Hit måste det ha kommit från lettiskan, jfr lett. bikses ”byxor”.

kleitos ”byxor”, jfr lett. kleita ”klänning”. Med denna betydelse förekommer ordet endast i Joniškis (LKŽ VI 36). I övrigt betyder letticismen kleitã även på litauiska ”klänning”. Benämningen kom in i lettiskan från tyskan (Sehwers 50, 233; EH I 613; LLVV IV 258). Den är av germanskt ursprung, jfr eng. cloth ”plagg”, nederl. kleed ”detsamma”. Vidare försöker man härleda det från forneng. clōðan ”fästa” (Kluge 375; Pfeifer 666; Klein 302).

Benämningar som liknar internationella ord

En särskild undergrupp utgörs av lånord som liknar de så kallade internationella orden. Oftast är det ord som nyligen har kommit in i litauiskan från ryskan. I vissa fall kan de dock ha ett annat språk som källa.

džinsai ”byxor sydda av denimtyg”. Ordet kan ha kommit in i litauiskan från ryskan eller engelskan, jfr eng. jeans, ry. джинсы ”detsamma” (Pričinauskaitė 41). Det engelska klädesplaggets namn kommer från benämningen på tyget, jfr eng. jean ”mycket slitstarkt bomullstyg”. Det sistnämnda ordet lånades från fornfranskan, jfr Genes ”Genua, stad i Italien” (Klein 827).

172

Benämningen används i hela Litauen. Den kom in nyligen, tillsammans med företeelsen. kališonai, kalsõnai ”långa underbyxor”, jfr ry. кальсоны, pol. kalesony, fr. caleçon, sp. calzones ”detsamma”. Ordet kom in i ryskan i början av 1800-talet från franskan (möjligen via polskan) (Fasmer II 171; Šanskij II 33).

Franskan lånade det från italienskan, jfr it. calzoni ”byxor”, som kan förknippas med it. calza ”strumpa”. Detta ord kommer från latinet, jfr lat. calceus ”sko” (Dauzat 129; Buck 425).

Benämningen förekommer i vardagligt litauiskt språk.

pantalonai ”underbyxor, byxor”, jfr ry. панталоны, fr. pantalons, it. pantaloni, sp. pantalones, eng. pantaloons ”detsamma” m.fl. Benämningen uppstod i franskan från fr. pantalon ”pajas, skämtare”. Detta ord kom från italienskan, jfr it. pantalone ”detsamma”, vilket i sin tur härrör från en traditionell figur i italiensk fars vid namn Pantaleone, som bar åtsittande byxor (Klein 1121; Oxford 647; Buck 425; Fasmer III 198–9). På litauiska dök benämningen upp ungefär under första hälften av 1900-talet (TrpŽ¹ 728). Nu håller den så småningom på att försvinna ur bruk.

pižama ”i Indien: vida byxor av lätt tyg”, jfr ry. пижама, pol. piżama, eng. pyjamas, ty. Pyjama ”detsamma”. Ordet kom in i de europeiska språken via engelskan från hindi pāejama eller urdu pā-jāma ”detsamma” (Klein 1112; Pfeifer 1063; Fasmer III 259).

Lånordet kom in i litauiskan, tydligen under första hälften av 1900-talet (TrpŽ¹ 770). Det används i standardspråket, men ordets betydligt vanligare betydelse är ”ett lätt plagg för inomhusbruk och sömn, bestående av en blus och byxor”. Denna betydelse finns också i alla de nämnda språken (LKŽ X 47; DŽ 568).

šortai ”korta byxor som bärs på sommaren”, jfr eng. shorts, ry. шорты ”detsamma”. Den engelska benämningen härstammar från adjektivet short ”kort” (Webster 1073).

Liksom džinsai är det ett nyligt lånord som används ganska allmänt i vardagligt litauiskt språk (Prūcinauskaitė 42; LKŽ XV 263).

Som vi ser finns det på litauiska ganska många benämningar på detta klädesplagg — omkring 40 (om man bortser från olika fonetiska varianter och stilistiskt konnoterade ord som bildats av ordet kelnės). Ungefär hälften av dem har uppstått i litauiskan. Den viktigaste är den omarkerade lexemen kelnės.

De baltiska språken har ingen gemensam benämning på detta klädesplagg. Förutom ordet bikses, som används i lettiskt standardspråk och är ett lån från tyskan, är germanismen ūzas ganska vanlig i dialekterna, jfr baltisk-ty. hosen, sv. huso (ME IV 410–1; Reķena 441; Karulis II 460). I de fornpreussiska skriftliga källorna förekommer två benämningar på detta klädesplagg: germanismen broakai ”ett slags lårbyxor”, jfr medellågty. brōk ”detsamma” (Mažiulis I 158; Toporov I 253), samt ordet lagno ”byxor”, vars ursprung är oklart och som V. Mažiulis försöker koppla till det fornpreussiska substantivet *laknas ”en som rör sig snabbt, far iväg” (PKP II 279; Toporov IV 416–8).

Andra benämningar av litauiskt ursprung är semantiskt eller stilistiskt konnoterade. 8 ord betyder underbyxor, 2 — särskilda småbyxor för spädbarn, 5

173

beskriver detta plaggs utseende. Hela 15 benämningar har en viss nedsättande klang. Det bör noteras att alla de nämnda benämningarna vanligtvis har en tydligt avgränsad betydelse.

I skriftspråket är benämningar av litauiskt ursprung belagda först från 1900-talet, med undantag för kelnės (samt varianterna kelenės, kelinai) (1600-talet) och statinės (1700-talet). Av dessa används 9 i standardspråket.

20 benämningar på byxor som kommit från andra språk har hittats. I grova drag kan de delas in i två större grupper: äldre lånord och ord som nyligen kommit in i litauiskan.

Ord som tillhör den första gruppen är vanligtvis mycket ovanliga och förekommer endast i enskilda dialekter eller skrifter. Deras betydelse är inte längre lika tydligt avgränsad; samma lexem kan ibland beteckna flera plagg eller olika typer av samma plagg, jfr. kleitos ”byxor”, kleitā ”klänning”; būksvos ”byxor”, ”underbyxor”. Därför klassificeras de enbart efter vilket språk de lånats från. Flest är slaviska lånord — 9 (5 polonismer, 2 russismer, 2 obestämda slaviska lånord). Dessutom har 4 germanismer och 2 lettismer påträffats. Inget av dem har införlivats i standardspråket, och de håller gradvis på att försvinna ur bruk, även om några av dem beläggs i litauiska skrifter redan ganska tidigt: gačios, gātkos — 1500-talet, pliūdrės, būksos — 1600-talet.

Den andra gruppen lånord skulle bestå av benämningar som liknar internationella ord. De är 5 till antalet, varav 3 används i standardspråket.

LITERATŪRA

Atlas 1986: Istoriko-etnografičeskij atlas Pribaltiki. Odežda. Riga.

Hirt H. 1905: Die Indogermanen. Ihre Verbreitung, ihre Urheimat und ihre Kultur. Strassburg. Bd. 1.

Niderle L. 1956: Slavjanskie drevnosti. Moskva.

Schrader O. 1917: Reallexikon der indogermanischen Altertumskunde. 2. Aufl., hrsg. von. A.Nehring. Berlin, Leipzig. Bd. 1.

Sokolovskaja A. S. 1974: Lingvogeografija i etimologija nekotorych nazvanij odeždy i obuvi. — Problemy kartografirovanija v jazykoznanii i etnografii. Leningrad.

Volkaitė-Kulikauskienė R. 1970: Drabužiai. — Lietuviai IX—XII amžiais. Vilnius.

LITERATŪROS SANTRUMPOS

A — Aušra. Laikraštis išleidžiamas Lietuvos milėtoju. Tilžėje 1883—1886.

Alminauskis — Alminauskis K. Die Germanismen des Litauischen. Teil 1: Die deutschen Lehnwörter im Litauischen. K.[,]1934].

B — Brodowskij J. Lexicon Germanico-Lithvanicum et Lithvanico-Germanicum (Rankraštinis vokiečių-lietuvių kalbų žodynas, du tomai, apie 1740 m.).

BB — Biblia tatai esti wissas Schwentas Raschtas Lietuwischkai pergulditas per Janną Bretkuną Lietuvos Plebong Karaliaucziuje (1590 m. rankraštis).

Borejszo — Borejszo M. Nazwy ubiorów w języku polskim do roku 1600. Poznań, 1990.

Brencė — Brencė M. Latvių kalbos leksikos lituanizmai. Vilniaus universiteto diplominis darbas. Vad. V.Urbutis. V., 1962.

Brückner — Brückner A. Słownik etymologiczny języka polskiego. Kraków, 1927.

174

Brückner F. W. — Brückner A. Litu-slawische Studien. I Teil: Die slawischen Fremdwörter im Litauischen. Weimar, 1877.

BsO — Ožkabalų dainos. Surinko J. B a s a n a v i č i u s. Shenandoach, Pa. 1902 m. T. 1–2 (Skaitmenys rodo dainos numerius).

Buck — B u c k C. D. A Dictionary of Selected Synonyms in the Principal Indo-European Languages. Chicago, 1949.

Būga — B ū g a K. Rinktiniai raštai. V., 1958–1961. T. 1–3.

BŽ — B a r o n a s J. Rusų lietuvių žodynas. Antras naujai parašytas kirčiuotas leidimas. Kaunas, 1933.

C — Clavis Germanico-Lithuana (Buv. Karaliaučiaus archyvo dviejų tomų rankraštis, parašytas tarp 1673–1701).

Ch — C h i l i n s k i S. B. Bible su didžiu dabojimu perguldita Lietuvos žmonėms ant išganittingos naudos. London, 1660.

S.Dauk — Simonas Daukantas (1793–1864), jo raštai.

Dauzat — D a u z a t A. Dictionnaire étymologique de la langue française. Paris, 1954.

Dbč — Dubičiai. V., 1989.

DrŽ — N a k t i n i e n ė G.; P a u l a u s k i e n ė A., V i t k a u s k a s V. Druskininkų tarmės žodynas. V., 1976.

Dub — Dubingiai. V., 1971.

DūnŽ — V i t k a u s k a s V. Šiaurės rytų dūnininkų šnektų žodynas. V., 1976.

DŽ — Dabartinės lietuvių kalbos žodynas. V., 1972.

EH — E n d z e l ī n s J., H a u z e n b e r g a E. Papildinājumi un labojumi K. Mūlenbacha Latviešu valodas vārdnīcai. Riga, 1934–1946. S. 1–2.

Erž — Eržvilkas. V., 1970.

Fasmer — F a s m e r M. Etimologičeskij slovar’ russkogo jazyka. M., 1964–1973. T. 1–4.

Fraenkel — F r a e n k e l E. Litauisches etymologisches Wörterbuch. Heidelberg-Göttingen, 1955–1965.

GK — Gimtoji Kalba. Bendrinės kalbos laikraštis. Kaunas, 1933–1941.

J — Литовский словарь А. Юшкевича с толкованием слов на русском и польском языках. Санкт Петербург, 1897–1922. Т. 1–3.

JD — Lietuviškos dainos užrašytos par A n t á n ą J u š k é v i č ę. Kazanė, 1880–1882. T.1–2 (Skaitmenys rodo dainos numerius).

K — K u r s c h a t F. Littauisch-deutsches Wörterbuch. Halle, 1883. ([] dedama prie žodžių, kurių tikrumu Kuršaitis abejoja). Deutsch-littauisches Wörterbuch. Halle, Bd. 1, 1870. Bd. 2, 1874.

Kabelka — K a b e l k a J. Kristijono Donelaičio raštų leksika. V., 1964.

Kapeleris — K a p e l e r i s K. Kaip senieji lietuvininkai gyveno. — Lietuvininkai. V., 1970.

Karulis — K a r u l i s K. Latviešu etimoloģijas vārdnīca. Riga, 1992. T. 1–2.

Klein — K l e i n E. A Comprehensive Etymological Dictionary of the English Language. Amsterdam, London, New York, 1966–1967. Vol. 1–2.

KlGr — Pirmoji lietuvių kalbos gramatika. 1653 metai. V., 1957.

Kluge — K l u g e F. Etymologisches Wörterbuch der deutschen Sprache. Berlin, 1957.

KudN — Kudirkos Naumiestis. V., 1990.

KŽ — K u r š a i t i s A. Lietuviškai-vokiškas žodynas... Göttingen, 1968–1973. T. 1–4.

LB — Litauische Volkslieder und Märchen aus dem preussischen und dem russichen Litauen, gesammelt von A. L e s k i e n und K. B r u g m a n n. Strassburg, 1882.

LC — Lietuviszka Ceitunga, iszeinanti kas utarninką. Klaipėda, 1877–1889.

Lex — Lexicon Lithuanicum, parengė V.Drotvinas. V., 1987 (Rankraštinis XVII a. vokiečių-lietuvių kalbų žodynas).

LKŽ — Lietuvių kalbos žodynas. V., 1956–1991. T.1–15.

175

LLVV — Latviešu literārās valodas vārdnīca. Rīga, 1972—1989. S. 1—7.

LzŽ — P e t r a u s k a s J., V i d u g i r i s A. Lazūnų tarmės žodynas. V., 1985

Mažiulis — M a ž i u l i s V. Prūsų kalbos etimologinis žodynas. V., 1988—1993. T.1—2.

ME — K. M ū l e n b a c h a Latviešu valodas vārdnīca, redigējis, papildinājis turpinājis J. E n d z e l ī n s. Rīga, 1923—1932. S.1—4.

MŽ — M i e l c k e Ch. G. Littauisch-deutsches und deutsch-littauisches Wörterbuch. Königsberg, 1800.

N — N e s s e l m a n n G. H. F. Wörterbuch der Litauischen Sprache. Königsberg, 1851.

NdŽ — N i e d e r m a n n M., S e n n A., B r e n d e r F., S a l y s A. Lietuvių tašomosios kalbos žodynas. Lietuviškai-vokiška dalis. Heidelberg, 1932—1968. T.1—5.

Oxford — The Oxford Dictionary of English Etymology. Edited by C. T. Onions. Oxford, 1985.

Partridge — P a r t r i d g e E. Origins. A Short Etymological Dictionary of Modern English. New York, 1983.

Pfeifer — Etymologisches Wörterbuch der Deutschen... durchgesehen und ergänzt von Wolfgang P f e i f e r. Berlin, 1993. Bd.1—2.

Pietsch — P i e t s c h R. Fischerleben auf der Kurischen Nehrung. Berlin, 1982.

PKP — M a ž i u l i s V. Prūsų kalbos paminklai. V., 1981. T.2.

D.Pošk — Dionizas Poška (1745—1830). Lenkiškai-lietuviškas žodynas (Lietuvių literatūros ir tautosakos instituto rankrašt ynas) ir kiti jo raštai.

Pričinauskaitė — P r i č i n a u s k a i t ė A. Drabužių ir jų detalių pavadinimai — Kalbos kultūra, 1977. T.32. P.41—44.

Q — K r a u z ė s (vadinamasis) žodynas. (Buv. Karaliaučiaus archyvo rankraštinis vokiečių-lietuvių kalbų XVIII a. žodynas).

R — R u h i g P. Littauisch-deutsches und deutsch-littauisches Lexicon. Königsberg, 1747.

Reķena — R e ķ ē n a A. Amatniecības leksika dažas Latgales dienvidu izloksnēs un tās sakari ar atbilstošajiem nosaukumiem slāvu valodās. Rīga, 1975.

SD(1) — K. Sirvydo žodyno pirmasis leidimas (apie 1620m.).

Sehwers — S e h w e r s J. Sprachlich-kulturhistorische Untersuchungen vornehmlich über den deutschen Einfluss im Lettischen. Berlin, 1953.

Skardžius — S k a r d ž i u s P. Die slawischen Lehnwörter im Altlitauischen. — Tauta ir žodis, 1931. T.7.

Skardžius ŽD — S k a r d ž i u s P. Lietuvių kalbos žodžių daryba. V., 1943.

Slawski — S ł a w s k i F. Słownik etymologiczny języka polskiego. Kraków, 1952—1985. T.1—5.

Šanskij — Š a n s k i j N. M. Ètimologičeskij slovar’ russkogo jazyka. M., 1963—1982. T.1—2 (tom 2 pod red. N. M. Š a n s k o g o).

Šaudina — Š a u d i ņ a V. Lituānismi dažās Lietuvas pierobežas sēliskajās izloksnēs (Aknīste, Gārsene, Laši, Prode). Disertācijas kopsavilkums filoloģijas doktora grāda iegūšanai. Rīga, 1994.

Tat — T a t a r ē A. (1805—1889), jo raštai.

Toporov — T o p o r o v V. N. Prusskij jazyk. Slovar’. M., 1975—1990. T.1—5.

TrpŽ — Tarptautinių žodžių žodynas. Red. J. Ž i u g ž d a. Klaipėda, 1936.

Trubačev — Ètimologičeskij slovar’ slavjanskich jazykov. Pod red. O. N. T r u b a č e v a. M., 1974—1993. V.1—19.

Urbutis B XXVII(1) — U r b u t i s V. Senosios lietuvių kalbos slavizmai. — Baltistica, 1992. T.27(1). P.4—15.

Vaičiulytė — V a i č i u l y t ė O. Klaipėdos šnektos žodynas (valstiečių buitiškoji leksika). Vilniaus valstybinio universiteto diplominis darbas. Vad. V. Vitkauskas. V., 1977.

Webster — Webster’s New Collegiate Dictionary. Springfield, Massachusetts, 1977.

Zinkevičius — Z i n k e v i č i u s Z. Lietuvių kalbos istorija. V., 1984—1992. T.1—5.

176

Zinkevičius LD — Z i n k e v i č i u s Z. Lietuvių dialektologija. V., 1966.

KITOS SANTRUMPOS

angl. — anglų brus. — baltarusių ček. — čekų dan. — danų dial. — tarminis est. — estų ide. — indoeuropiečių isl. — islandų isp. — ispanų it. — italų kuršinink. — kuršininkų lat. — latvių lenk. — lenkų lot. — lotynų norv. — norvegų oland. — olandų pers. — persų plg. — palygink pranc. — prancūzų rus. — rusų s. — senoji serb-chorv. — serbų-chorvatų suom. — suomių šved. — švedų t.p. — taip pat turk. — turkų ukr. — ukrainiečių vengr. — vengrų vok. — vokiečių žem. — žemaičių Kb — Kabeliai, Varėnos r. Krtv — Kurtuvėnai, Šiaulių r. Vdk — Viduklė, Raseinių r.

NAMES OF TROUSERS IN THE LITHUANIAN LANGUAGE

Summary

This article deals with the lexical- semantical subgroup of the names of trousers. About 30 of them might be found in Lithuanian (phonetical variants are even more abundant). Some of them are neutral both stylistically and semantically, others, on the contrary, describe the quality or the purpose of the object. There is no common Indo-European name for the said object. Therefore there are many borrowings in Lithuanian (about 50 per cent). By the way, the same situation is observed in other languages.

The general name of this article of clothing is a neutral lexeme kėlnės ”trousers”. It is used all over Lithuania. It was first recorded in the written language at the beginning of the 17th century. The other names of Lithuanian origin may be subdivided according to the form (e.g., plačiakėlnės: plačios ”wide” + kėlnės ”trousers”), colour (dryžinės: dryžas ”striped”) or the purpose (šliaužtinukai: šliaužti ”crawl”). One more group might be singled out: it would contain stylistically marked words (kelnapalaitės: kėlnės ”trousers” + palaikis ”shabby”, terletýnės: terlioti ”to soil”). All the names of Lithuanian origin except kėlnės and statinės ”stiff trousers” ap-

177

peared in written Lithuanian only in the 20th century. Nearly half of them are use in Standard Lithuanian.

The borrowings are subgrouped only according to the language they come from: 9 borrowings stem from Slavic (dibkos, gačios, gaižės, galūfė, gatkos, kalaišės, pliūdršarovārai, trūšikai), 4 from German (bikšės, būksos, raitūžės, ūndrūžės) and 2 from Lithuanian (bikšės, kleitos). Some of them adopted in Lithuanian rather long ago, but they are seldom used at present. They are known only in some Lithuanian dialects or found in some writings. These words are not used in Standard Lithuanian.

The other group of borrowings consists of the so-called international words. There are 5 of them (džinsai, kalisōnai, pantalōnai, pižamà, šortai). They appeared in Lithuanian only in the 20th century, and it is difficult to say which language they came from. 3 of these words are in common use in Standard Lithuanian.

178