LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVII (1997)

LEKSIKOGRAFIJOS IR LEKSIKOLOGIJOS PROBLEMOS

Zita ŠIMĖNAITĖ

SUBSTANTIVETS HJÄRTA SEMANTIK

I dagens språkvetenskap är strukturalisternas tes om språkets systemkaraktär allmänt accepterad (Ivič 1973: 71): språket betraktas som ett system och ordet som ett element i systemet. Vi kan nämna det påstående som ständigt återkommer i den franske lingvisten G. Gijom (G. Guillaume)s arbeten, nämligen att ”språket är ett system av system” (Gijom 1992: 6, 12, 53).

Ordboken är också ett system: i den presenteras och beskrivs ord i en viss ordning. Varje definitionsordbok utgör redan semantisk kunskap.

En ordboksartikel i en definitionsordbok är början på en semantisk analys. Lexikografer utför den inledande undersökningen av ordens betydelser; man kan till och med säga att ”<...> den lexikografiska praktiken spelar huvudrollen när den lexikala semantiken beskrivs” (Kotelova 1974: 48). Semantikvetenskapen använder sig av det som lexikografin samlar in och systematiserar (Kasares 1958: 63; se även Kuznecova 1982: 48). Allt arbete med lexikal-semantisk analys bygger på betydelseförklaringar och illustrativt material i ordböcker.

Uppgiften för den fortsatta semantiska analysen är att betrakta ordet som en del av språket som helhet och fastställa hur det fungerar i förhållande till andra språkliga element.

I den akademiska ordboken ”Lietuvių kalbos žodynas” beskrev vi substantivet hjärta lexikografiskt i dess fjortonde band (LKŽ XIV 850–897): vi redovisade 23 betydelser och urskilde omkring 500 fraseologismer. I artikeln ska vi försöka undersöka detta ords semantiska relationer till andra ord, finna dess plats i språksystemet och klarlägga de semantiska regelbundenheterna i dess betydelser. Vi anger de mest generella semantiska särdragen (sem) som organiserar mikrosystemet för hjärtat, och diskuterar betydelsernas motivation, deras hierarki och frågor om regelbunden polysemi.

Språkets uttrycksform och ordens formella struktur kan beskrivas tämligen systematiskt. Det är mer komplicerat och svårare att systematisera språkets innehåll och ordens betydelser, eftersom de flesta ord är flertydiga. I en text används dock ett ord alltid i en betydelse (högst två).

Det lexikal-semantiska systemet kan inte definieras exakt, eftersom orden inte är homogena och deras relationer är mycket varierande. Något universellt lexikalt-semantiskt system har ännu inte skapats (Paulauskas 1987: 6). Man bör genast avstå från idén att skapa en semantisk klassificering av ord med utgångspunkt i ett enda kriterium (Stepanov 1981: 46). Inte heller går det att beskriva alla ords betydelser med en och samma metod (Fillmor 1983: 50; Jakaitienė 1988: 102). Det är inte enkelt att formalisera mång-

62

ordets semantiska struktur, eftersom samma ord kan ingå i flera lexikal-semantiska grupper. Betydelser har ofta inga exakta gränser, deras språkliga status skiljer sig åt (Nikitin 1983: 23, 49), och deras historiska utveckling ser olika ut.

Grundbetydelse

1. Substantivet širdis tillhör, när det gäller grundbetydelsen (Š₁), den konkreta semantikens ordklass och den lexikal-semantiska gruppen av kroppsdelars benämningar (somatismer).

Hela språkets ordförråd systematiseras genom relationer av släkte och art (hyponymiska) samt del och helhet (partonymiska) (Nikitin 1988: 73). Benämningar på kroppsdelar förenas av relationer mellan del och helhet.

Somatizmai yra “neskaidomos visumos” (“неразборного целого” Arutiunova 1980: 173, “неразъёмного целого” Ufimceva 1986: 122) dalys. Kūnas yra “neskaidoma visuma”, kadangi jo sudedamosios dalys iš tikrųjų negali funkcionuoti atskirai, nes priklauso nuo visumos: jas galime išvardyti – mąstymo procese jos iškyla kaip tam tikras sąvokos, – bet nė viena iš jų negali pakeisti visumos – kūno (Karaulov 1976: 133).

Mellan širdies och kūno råder partonymiska relationer: kūnas är helheten, širdis är en kroppsdel. Detta är en privativ opposition (förekomst/avsaknad av ett kännetecken), karakteristisk för hyponymi. Mellan benämningar på enskilda kroppsdelar finns ekvipollenta oppositioner (likvärdiga relationer): de är partonymer som betecknar delar av en helhet, och de förenas av det gemensamma integrala semet ”kroppsdel”.

En ”odelbar helhet” kännetecknas av topografisk, konfigurativ och funktionell uppdelning (Arutiunova 1980: 175): somatismer skiljer sig åt efter sin placering i förhållande till helheten, sin form och sin funktion. Kroppsdelar kan delas in i yttre och inre (inre organ). Vi kan urskilja följande differentiella semer hos partonymen širdis: ”insida”, ”centrum”, ”funktion”. Grundbetydelsen hos širdies är ”en inre kroppsdel, det centrala organ som driver blodet och liknar formen av en omvänd kon”.

2. Širdies namn är viktigt som benämning på ett föremål, men inte mindre viktiga är också širdies egenskaper: ”I djupstrukturen kan alla ett föremåls egenskaper sammanfattande definieras som det som hör till föremålet – dess existens, handling, egenskap” (Paulauskienė 1994: 166).

2.1. När man hör ordet širdis uppstår frågan: vems hjärta? Man väntar sig ett förtydligande. En analys av syntagmatiska ordrelationer visar med vilka ord eller ordgrupper širdis kan bilda förbindelser. De vanligast återkommande, typiska förbindelserna hjälper till att urskilja integrala semer.

I vanliga nominala attributiva fraser bestäms širdis av genitivformen av ett annat substantiv: attributets possessiva betydelse blottlägger relationerna mellan helhet och del, till exempel:

M ä n n i s k a n s h j ä r t a är ungefär lika stort som dess knytnäve LKŽ XIV 850

63

(V.Laš)*. Pakalausai, kapž v i r b l e l i o š i r d ė lė tik dilda, tik dilda LKŽ XIV 851 (Ml). K u m e l i o š i r d i e s duot suėstie, tai būsi sveika LKŽ XIV 850 (Lz). To b e r ž o š i r d i s jau supuvusi LKŽ XIV 865 (Krž). Iš l i n u t š i r d ž i ų marškinius, abrūsus audavo LKŽ XIV 865 (Ps). M o r k v o s š i r- d i s plona – gera morkvukė LKŽ K (Brb). Vieni lapai bebuvo, š i r d y s išimtos [k o p ū s t ų] LKŽ K (Tn). Pareisuot [namo], [išvagotų s ė t i n i ų] š i r d i k e s atkrępstysuot nū žemų LKŽ XIV 865 (Pj). K o p ū s t ų š i r d e l ė neažmėgzta LKŽ XIV 865 (Ml). Š i r d u k ė ž o l y n o pilna bičių LKŽ XIV (Drsk). Š i r- d i k e s [o b u o l i ų] kiaulei supyliau Dūn Ž 371. Pririša pri v a r p o š i r- d i e s strykelį LKŽ XIV 865 (M.Valanč).

Det är inte alltid direkt genom genitiv som det anges vilken helhet hjärta tillhör. Tillhörigheten framgår också av ett annat sammanhang, till exempel:

Č i p o k a s ilgai gyvas: išėmi š i r d į, vipšt – kruta LKŽ XIV 850 (Aln). B u l b a nedidelė, liš š i r d i s liks, kap appjaustysiu LžŽ 197. Jau leida š i r- d e l e s žalias [prigijusios b r a š k ė s] LKŽ XIV 865 (Šll). Š i r d i s išėmus iš grikų g r ū d o, palinka vienos klienos LKŽ XIV 865 (J III 162). N a g a t k o s tos yra vaistingesnės, katros tura juodas š i r d e l e s LKŽ K (Tv). Tris suriša į š i r d į, o į tarpukus po du – devyni pédai [g u b o j e] LKŽ XIV 865 (Grd). Aplink š i r d į sukas m e s t u v a i LKŽ XIV 865 (Mšk). Ant š i r d e l e s užsimauna pumpurė LKŽ XIV 846 (Krkn). Nariniai buvo ž a m b r i a i, par vidurį š i r d i s ėjo DūnŽ 371.

I exemplen är det namn på djur, växter, frukter, blommor och föremål som intar positionen som bestämmande led.

Den grundläggande betydelsen av hjärtats (Š₁) bör preciseras med semerna ”människa”, ”djur”. Betydelsedefinitionen skulle lyda: ”en inre del hos en människa eller ett annat djur, ett centralt blodpumpande organ som påminner om formen av en omvänd kon”. Ordet hjärta är den enda benämningen på detta begrepp.

2.1.1. Andra benämningar på det bestämmande ledet betecknar nya företeelser (andra helheter), där semen ”kropp” saknas medan semen ”centrum” aktualiseras. Substantiv som betecknar helheter syftar nu inte längre på djur, utan har semerna ”föremål” och ”växt”. Dessa och andra sekundära betydelser diskuterar vi senare (se s. 68).

2.2. Verbala subjektförbindelser är särskilt talrika, där hjärtat går tillsammans med verb som beskriver dess verksamhet. För hjärtats funktion finns det inget särskilt ord. Vanligtvis säger vi att hjärtat slår, bankar, t.ex.:

Hjärtat slår – det lever fortfarande LKŽ X 60 (Jrb). Hjärtat bultar med extra slag LKŽ X 792 (Ms). När vi undersöker pulsen får vi veta hur ofta hjärtat slår LKŽ VIII 457 (rš).

2.2.1. När hjärtat slår lugnt och rytmiskt känner vi det inte. Först när den normala rytmen rubbas känner och hör vi det. För att mer exakt beskriva det ovanliga hjär-

* Illustrativa exempel är hämtade ur ”Lietuvių kalbos žodynas”, dess excerpter och terminologiska ordböcker. Även exempel insamlade av författaren har använts.

64

för hjärtats slag tar vi till jämförelser, till exempel:

Hjärtat går som en motor, benen är alldeles kraftlösa, hjärtat rusar LKŽ K (Slnt). Hjärtat går som om det darrade LKŽ K (Trk). Hjärtat darrar, dunk dunk dunk som en fårsvans LKŽ K (Sd). Hjärtat slår som med en klubba LKŽ VI 774 (NmŠ). Hans hjärta bultade som om det slog med en klubba LKŽ VI 776 (Rdž). Hjärtat började redan fladdra som en fågel som fångats LKŽ XIII 554 (Vaižg). Hjärtat hoppar i bröstet som ett föl LKŽ K (Pc).

Uttrycket hjärtat slår betyder inte alltid att hjärtat arbetar lugnt. I många sammanhang betecknar verbet slå kraftiga hjärtslag, till exempel:

När jag lyfter en hink börjar hjärtat slå LKŽ VIII 457 (Sem). Han dog ung: han hade ett slående hjärta (led av hjärtsjukdom) LKŽ VIII 447 (Šts). Jag hade fått en sjukdom – hjärtklappning LKŽ VIII 447(Imb).

Detsamma kan sägas om betydelserna hos de reflexiva verben muštis, plaktis, daužytis, trankytis, till exempel:

Mitt hjärta slår, jag kan inte röra mig (arbeta) LKŽ VIII 457 (Švnč). Hjärtat slår och bultar, det känns som om det skulle hoppa ut LKŽ XIV 851 (Grv). Hjärtat bankar så – dunk dunk dunk LKŽ XVII 23 (Jrb). Det bankar i hjärtat – men det gör inte ont LKŽ XVI 576 (Smln).

Om ett hjärta som slår kraftigt och hörbart sägs det att det bultar, dunkar, dånar, stöter, bankar, dunkar lätt, hamrar, tickar, klappar, slår, bultar. Med dessa slagverb, som betecknar ljudalstrande handlingar, beskrivs olika aspekter av hjärtats verksamhet, till exempel:

Hjärtat började bulta, jag gick till läkaren LKŽ K (Slnt). Hjärtat bara dunkar när man tänker på slagsmål LKŽ I₂ 1146 (Gs). Ditt hjärta dånar som en bruds efter bröllopsnatten LKŽ II₂ 855 (Vlk). Jag tittar efter vad som ska hända här, och hjärtat stöter LKŽ II₂ 857 (Užv). Hjärtat dunkade några gånger och jag gapade DünŽ 79. Jag föll ner bland potatisen, och hjärtat bara hamrar; jag är rädd att någon ska höra det LKŽ XIV 851 (Slv). Jag blev så trött att hjärtat började ticka LKŽ XV 740 (Rod). När jag fick veta att mina svågrar hade kommit, började hjärtat ticka LKŽ XIV 851 (Mrc). Jag blev så rädd – hjärtat bara bultar, benen skakar LKŽ XIV 850 (Gs). När jag blir trött börjar hjärtat banka LKŽ XVII 22(Šil). Han gladde sig obeskrivligt, hjärtat bultade i bröstet LKŽ XVII 198 (LC 1883, 40).

2.2.2. Ljudhärmande verbet kvaksėti kan också beteckna oroliga hjärtslag, till exempel: Hjärtat bara kvackar när de där skorna skaver [foten] LKŽ VI 1036 (Gs). Hjärtat kvackar som en höna: kva, kva, kva LKŽ K (Aln).

2.2.3. Många rörelseverb kan beskriva kraftig och orolig hjärtverksamhet: hjärtat springer, rusar, skenar, fladdrar, klappar, fladdrar, flaxar, bultar, hoppar, studsar, skakar, svänger, vajar, far omkring, till exempel:

Men om det är något fel med huvudet, och med huvudet och hjärtat, börjar hjärtat rusa och darra LKŽ K (Lk). Om hjärtat rusar (är sjukt), säger man att personen är vacker LKŽ XIV 852

65

(Klk). Jag blev så rädd att hjärtat bara bultar, bultar LKŽ XIV 851 (Rs). Hjärtat bultar fortfarande: det återhämtar sig, det är ännu inte dött LKŽ VII 308 (Plt). Jag blev så förskräckt i sömnen att hjärtat hoppade till LKŽ XIV 850 (Pc). Hjärtat fladdrar, fladdrar, om det beror på ögonen vet jag inte LKŽ VII 154 (Al). Det fladdrar i hjärtat av glädje LKŽ X 75 (Ėr). Pikčiurnas hjärta bultade alltjämt LKŽ X 120 (I.Simon). Hjärtat bultar LKŽ XV 120 (Skrd). Hjärtat rusar när du arbetar DūnŽ 272. När hjärtat blev upprört av träsket började det slå våldsamt LKŽ XV 229 (Užp). Det är mycket illa med kampen, hjärtat hoppar mycket, det rusar LKŽ K (Aln). Hjärtat dunkar i mig LKŽ XVII 239 (Vdk). Mitt hjärta slår alldeles oregelbundet LKŽ XV 634 (Kv). Hjärtat bultar och bultar – då blir det väderomslag LKŽ XV 754 (Ml). Det värker i mitt hjärta, jag sträcker ut benen DūnŽ 117.

Ryckiga, oroliga hjärtslag uttrycks med verben drebėti, virpėti, tirtaėti, dilgėti, truksėti, tvakčioti, tvaksėti, tvinkčioti, tvinksėti, till exempel: Så snart jag lägger mig på vänster sida börjar hjärtat darra, darra!LKT 313 (Ob). Hjärtat börjar darra, slå – jag kokar smultronblad och ärter LKŽ XIV 851 (Mlt). Hela hjärtat darrar, och luften är sådan LKŽ K(Rnv). När hjärtat brukade darra, darrade alla ådror likaså LKŽ K(Trk). Jag drack en nionde, mitt hjärta darrar LKŽ XVI 426 (LTR(Grš)). Man lyssnar till hur sparvens lilla hjärta bara pickar, pickar LKŽ II, 546 (Mlt). Hjärtat rycker mycket och kväver mig vid halsen LKŽ XVI 977 (Švnč). Lyssna hur mitt hjärta slår små ryckiga slag LKŽ XIV 850 (Skd). Hjärtat dunkar, så att bröstet rör sig LKŽ XVII 208 (Rod). Varje hjärta dunkar när man erinrar sig forna tiders frihet LKŽ XVII 294 (S.Dauk). Jag blev rädd så att hjärtat rycker LKŽ XVII 295 (Vv).

2.2.4. Den särskilda aktören hjärtat bestämmer den sekundära betydelsen hos verb förknippade med hjärtslag och rörelse. För att mer exakt beskriva de olika särdragen i hjärtats aktivitet väljer man verb vars handlingar kan jämföras med hjärtats arbete. Denotation dominerar snarare än bildlighet, och därför betraktas dessa betydelser inte som överförda. Förklaringen av dessa sekundära betydelser som ”slå kraftigt och oregelbundet” behöver preciseras så att det framgår att det handlar om hjärtat (så förklaras de oftast i LKŽ, om än tyvärr inkonsekvent).

I LKŽ:s 15:e band anges felaktigt betydelsen med anknytning till ticka och ticka som huvudbetydelse för verben. I uppslagsordet hjärtat. Ticka anges den som en sekundär betydelse, medan huvudbetydelsen gäller en konkret ljudalstrande handling. I DŽ₃ förklaras ticka som ”spraka” och illustreras med uttrycken Hjärtat tickar, klockan tickar, trots att två betydelser som betecknar olika handlingar skildes åt i DŽ₂.

Uppslagsorden för verben tvinkčioti och tvinksėti är inte helt precisa i ordböckerna över dagens språk. Enligt DŽ₁ (DŽ₂, DŽ₃) dunkar, pulserar och slår hjärtat. I LKŽ:s 17:e band är huvudbetydelsen för tvinkčioti och tvinksėti ”pulsera ryckigt”, medan sekundärbetydelsen är ”slå kraftigt, dunka (om hjärtat)”. A. Juškas formulering väcker uppmärksamhet: En åder pulserar, medan hjärtat dunkar. De tydligaste uttrycken vore hjärtat slår, blodet pulserar, ådrorna pulserar.

66

I DŽ₁ (DŽ₂, DŽ₃) dunkar, slår, pulserar, fladdrar, bultar, hoppar, taksi, tvaksi, tvakčioja, tvaska, tuksi, tvinkčioja och tvinksi hjärtat. Enligt LKŽ förekommer det endast i A. Juškas ordbok att hjärtat dunksčioja, kiūksi, kiūščioja, klekčioja, tvaksčioja, endast hos F. Nesselmann dunda, endast i Clavis lekioja (C II 245), och endast hos F. Ruigys och K. G. Milkus leketuoja (R 226, MŽ 301). I äldre skrifter kiūkauja, plasta, trukteri hjärtat, till exempel:

Hjärtat ropar inte ut när det hör att hon prisar DP 440. Ditt hjärta ska fladdra av glädje PK 94. Och när [David] hade skurit av Sauls [mantel] ryckte hans hjärta LKŽ XVI 982 (BB 1 Sam 24, 6).

2.2.5. Olika kännetecken på hjärtats aktivitet uttrycks också med upprepade ljudhärmande interjektioner: bluk, dunk, dunks, dunkt, dusku, dvakt, kadakšt, kiūst, klapt, kop, kva, lek, plast plupt, pur, put, tak, takš, tuk, tuks, tūks, tū(k)st, tunk, tunkst, tvak, tvaks, till exempel:

Så snart jag hörde det, bultade mitt hjärta: bluk, bluk! LKT 157 (Grz). Hjärtat bara dunkar och dunkar LKŽ II₂ 810 (Rd). Advikės lilla hjärta slår: dunk, dunk, dunk! LKŽ II₂ 857 (I. Simon). När du springer uppför det där berget känner du inte hjärtat, det låter dunk, dunk, dunk LKŽ K (End). Hjärtat dunkar, dunkar och jag gapar DünŽ 80. D v a k t d v a k t började hjärtat slå LKŽ II₂ 935 (Šts). Hjärtat bara dunkar, dunkar när det slår LKŽ X 42 (Kdl). K i ū s t k i ū s t hjärtat rycker till och håret reser sig av skräck LKŽ V 925 (J II 139). Hjärtat slår så tätt: klapt, klapt, klapt LKŽ XIV 850 (Ant). Man hör bara hur våra hjärtan dunkar: kop, kop, kop LKŽ VI 345 (tsp). Hjärtat kvackar som en höna: kva, kva LKŽ K (Aln). När jag slet med korna dunkade hjärtat: lek, lek, lek, lek – och jag orkade inte längre LKŽ VII 297 (Plt). När man blir rädd – fladdrar hjärtat, fladdrar LKŽ X 74 (Skn). Marias hjärta slår våldsamt av förskräckelse: plupt, plupt... det hörs på långt håll LKŽ X 364 (Sl 72). Det kommer över mig – hjärtat dunkar LKŽ XIV 851 (Krž). Hjärtat dunkar som en säck med agnar: put, put LKŽ X 1117 (rš). Hjärtat bara dunkar: tak, tak, tak, det bara hoppar LKŽ XV 733 (Pv). Hjärtat i bröstet, jag hör det själv: takš, takš, takš [slår] LKŽ XV 742 (Pt). Hjärtat dunkar – det går som på trådar LKŽ XVI 1071 (Prn). Dunk, dunk, mitt hjärta – det är mycket illa! LKŽ XVI 1074 (Mžš). Dunk, dunk – så slår hjärtat LKŽ XVI 1075 (Mžš). Jag föll i sängen, och hjärtat dunkar: tunk, tunk, tunk LKŽ XVII 22 (Šts). Hjärtat slår så våldsamt: tunkst, tunkst, tunkst LKŽ XVII 23 (Jrb). Hjärtat: tvak, tvak, tvak LKŽ XVII 208 (Gršl). Mitt lilla hjärta: tvaks, tvaks, tvaks! LKŽ XVII 208 (Žem).

Den mest använda interjektionen för att beskriva hjärtslag är tuk LKŽ XVI 1071 (Dkš, Lkv, Krš, Ėr, Ssk m.fl.), medan de andra har belagts endast en eller ett par gånger. Interjektionerna bluk, kiūst, klapt och betydelserna hos interjektionerna dunkt, kva, pur som hör samman med hjärtat har inte tagits med i LKŽ:s band. DŽ₁ upptar endast en interjektion som beskriver hjärtslag, plast, men urskiljer den inte som en separat betydelse. I DŽ₂ och DŽ₃ har den upptagits som en separat betydelse och förklarats med synonymen tuk, som inte tagits med i dessa ordboksutgåvor.

Verbfraser där hjärtat står i nominativ tillsammans med verb för slag och

67

med rörelseverb (och motsvarande ljudhärmande ord) visade hur de handlingar som hjärtat, ”organet som driver blodet”, utför beskrivs.

2.3. Nämnas bör verbfraser där hjärtat förekommer tillsammans med tillståndsverb som betecknar smärta: göra ont, värka, trycka, pressa, hugga och så vidare. Då betecknar hjärtat i ackusativ (ibland i nominativ) ett objekt som upplever smärtrelaterade tillstånd, till exempel:

Det gör ont i hjärtat LKŽ XIV 851 (SmIn). Om huvudet blir sjukt eller hjärtat – då går det inte att ropa på hjälp LKŽ XIV 851 (Klt). Jag arbetade hårdare – det trycker på hjärtat LKŽ XIV 851 (Klt). Det trycker på hjärtat, ge rågbrödsbitarna med surmjölk LKŽ XIV 851 (Tv). Smärtor genomfar hjärtat LKŽ XIV 851 (Krkl).

2.4. Frågan förblev obesvarad: hurudant är hjärtat?

I nominalfraser bestäms hjärtat av adjektiv som anger dess fysiska egenskaper: starkt, sjukt, med en defekt, dåligt, gott, förstorat, försvagat, till exempel:

Mitt hjärta är mycket starkt, jag känner inte av hjärtat LKŽ XIV 851 (Kvr). Mannen hade dålig hälsa, hjärtat är sjukt LKŽ K(Šts). Mitt hjärta har en defekt, det gör mycket ont LKŽ XIV 852 (Krž). Blodet i hjärtat är mycket dåligt, i lungorna är allt förstört LKŽ K(Sdb). Hjärtat är gott, så det är också starkt LKŽ XIV 851 (Ps). Hjärtat är förstorat och försvagat LKŽ XIV 852 (Pst).

När vi diskuterade betydelsen ”det centrala organ som driver blodet” för hjärtat påpekade vi att detta fysiska objekt beskrivs genom de handlingar det utför, de fysiska förnimmelser det upplever och de fysiska egenskaper som kännetecknar det.

Bibetydelser

1. Låt oss återvända till nominalfraserna där hjärtat förekommer tillsammans med en genitiv som uttrycker tillhörighet (se s. 63–64). När substantiv som betecknar en helhet inte syftar på ett djur utan på växter eller föremål, överförs benämningen hjärta till andra objekt på grund av likheten i dess läge i förhållande till kroppen. På så sätt uppstår specialbetydelser som motiveras av den grundläggande betydelsen. Med hjärta betecknas olika centrala eller mellersta delar av a) växter, frukter och blommor samt b) föremål:

a) H₁₅ – ”trädets mellersta, mjukare del”, H₁₆ – ”fibrerna i linstjälkens mitt”, H₁₇ – ”den mellersta delen av vissa grönsaker”, H₁₈ – ”de små bladen i groddens mitt”, H₁₉ – ”fruktens mellersta del, fröhuset”, H₂₀ – ”blommans mitt”, H₂₁ – ”sädesslagets kärna”,

b) H₂₂ – ”höstackens mitt – vanligen tre hopbundna kärvar”, H₂₃ – ”sländans mittstång, axel”, H₂₄ – ”kvarnstenens axel, spindel”, H₂₅ – ”klockans kläpp”, H₂₆ – ”plogens centrala del, bill”, H₂₇ – ”stången som förbinder framaxeln med bakaxeln, tvärslå, axel”, H₂₈ – ”rullen på en liggande vävstol, som håller tvärslån med spolstolparna, rova”.

1.1. Synonym för de flesta av de uppräknade betydelserna – H_15–19, H_22–25 – är ordet šerdìs.

68

Trädets mittparti kallade K. Sirvydas i sin ordbok för kärna (SD¹²⁷), medan han i ”Punktų sakymai” benämnde det hjärta, till exempel: Och jag ska ta så mycket ur det höga cederträdets hjärta LKŽ XIV 865 (SP I 310). F. Ruigys och K. G. Milkūs återgav i sina ordböcker ”Mark im Baum” med kärna (R 251, MŽ 335), och ”Kern im.Holz” med hjärta (R 222, MŽ 296). Redan i de första ordböckerna hade trädets mittparti alltså två benämningar, men dess huvudsakliga namn är kärna.

Substantivet hjärta i betydelsen ”trädets kärna” (Š₁₅) är belagt i de första ordböckerna, medan de övriga sekundära betydelserna (Š₁₆–₂₈) är nyare och har uppkommit senare. I dialekterna används ofta betydelserna ”trädets kärna”, ”groddens mellersta blad” och ”stackens mitt”. ”Kornets kärna” är noterad i A. Juškas förklarande ordbok (JII 162), och ”plogens centrala del” i V. Vitkauskas ordbok över de nordöstra böndernas talspråk (Dūn Ž 371). Tvärslån och sländans nav, som enligt uppgifter i ”Lietuvių kalbos atlasas” kallas hjärta i trakten kring Gruzdžiai och Juodupė (LKA I 91, LKA I 127), skulle vara tillfälliga betydelser.

”Stackens mitt” kallas i Samogitien inte bara kärna LKŽ XIV 647 (Ms, Rs, Šts, Slnt, Erž), utan också jonius LKŽ K (End, Plt), krikštas LKŽ VI 585 (MTt VIII 110) (Trk), tripedžius LKŽ XVI 897 (Vž), medan den i Suvalkija kallas boba LKŽ I₂ 959 (Grl, PnmA, Prn, Vl).

1.2. Hjärtats sekundära betydelser, som betecknar nya objekt – mittpartier av växter och föremål – är neutrala, så kallade lexikala metaforer (KTŽ 123), typiska för många språk (Ufımceva 1986: 122). De betraktas som direkta-nominativa eftersom de har en saklig funktion och är synonymer till andra ord (jfr Kėzytė 1961: 235). Sådan sekundär nominering är också typisk för andra somatismer. Utifrån likhet i läge i rummet har huvud, tand, öra, näsa, hand, fot med flera särskilda betydelser, till exempel:

V a l m o h u v u d SD 140. K å l h u v u d e t s mjuka LKŽ III 79 (J). P i p h u v u d LKŽ III 80 (Šts). Gör e t t h u v u d, t ä n d e r o c h e n r i v a DrskŽ 92. K a r d a n s t ä n d e r LKŽ II₂ 266 (B). Böj s å g t ä n d e r n a, den har inte längre någon tandning LKŽ II₂ 266 (Vvr). K a m m e n s t ä n d e r har fastnat LKŽ II₂ 266 (Jnšk). Sällan k a m m a r m a n h å r e t m e d k a m, man kammar linet fult LKŽ II₂ 266 (Rdm). Slå av g r y t ö r a t LKŽ I₂ 502 (Gs). Kanten har gått sönder r i v j ä r n s ö r a LKŽ I₂ 503 (Kb). S k o r n a s ö r o n LKŽ I₂ 503 (Ms). B o r r e n s ö r a har lyft sig LKŽ I₂ 503 (Pls). Tryck inte ihop v y j a n ä s a – vattnet rinner in LKŽ VIII 871 (Gdl). A n z a g r e n s n ä s a har fått en järnbeslagning LKŽ VIII 871 (Grv). S ä n g f o t R 69, MŽ 92. K a s s a f o t R 342, MŽ 457. L i a s f o t, insatt i liaskaftet LKŽ VI 291 (Srv). Torka ur k v a r n s t ö d e r n a, jag har redan malt färdigt LKŽ VI 291 (Pgr). P l o g h a n d t a g e t gick av LKŽ XI 156 (Rdš). U z b o n ė l i o h a n d t a g LKŽ XI 156 (Kb). [K v a r n e n s] h a n d t a g består av två brädor DrskŽ 295.

2. I positionen som led i nominala underordnade fraser kan olika sammansatta objekt förekomma, till exempel:

Från Užventis ledde vägen mot Varniai, till Samogitiens hjärta LKŽ XIV

69

865 (trš). Durneliai fick själva herrgårdens hjärta: tegelhus och vidsträckta trädgårdar (ps). LKŽ XIV 865 (Vlk). Fartygets hjärta – en atomreaktor LKŽ XIV 865 (tsp).

Benämningen hjärta förs över på grundval av likhet i funktion och dess betydelse. Vi kan urskilja semerna ”funktion”, ”betydelse” och ”centrum”. Denna betydelse (Š₁₄) är överförd, eftersom den har en tydlig emotionell värdering och är bildlig.

3. På grundval av formmässig likhet kallas figurer som har formen av det organ som driver blodet för hjärtan (Š₂₉), till exempel:

Det fanns ingen mästare Jonas Draika som kunde pryda taken med hästar och skära ut klöver och hjärtan på fönsterluckorna LKŽ XIV 866(K.Saj). Mitt i bakverket är ett hjärta utskuret LKŽ XIV 866 (I.Simon). Små hjärtan sådana hade de köpt där LKŽ XIV 866 (Km).

4. Semen ”form” aktualiseras också när en kortfärg betecknas med hjärtan (Š₃₀), eftersom den markeras med symboler i hjärtform. Detta är en benämning som följt med företeelsen och som finns belagd i ordböcker från detta århundrade (Š, NdŽ). Synonymer är kärna LKŽ XIV 647 (NdŽ, Slnt), čirvas LKŽ II 131 (Dkš, Er, Kp, Lnkv), čirva LKŽ II 131 (Gs, Ss, Grž) och raudė, raudis (NdŽ).

5. K. Sirvydas tillskrev hjärtat en abstrakt betydelse: Koniec spraw... Galas darbų, pastatymas, širdis, kuria daro kas daiktą kiekvieną SD 102. I hans ordbok betyder hjärta (Š₃₁) ”syfte”; semen ”betydelse” aktualiseras.

6. Verbalfraser där substantivet hjärta i instrumental anger orsaken till det tillstånd som den handlande upplever är värda att uppmärksamma: är sjuk i hjärtat, ligger till sängs på grund av hjärtat, dog av hjärtat (detsamma kan uttryckas av motsvarande modifierade fraser med prepositionen ”med”), till exempel:

När man har ont i hjärtat eller runt hjärtat är dessa läkemedel bra LKŽ XIV 853 (Klt). Kvinnan hade varit sjuk i hjärtat DūnŽ 355–356. Då låg hon på sjukhus med hjärtbesvär LKŽ XIV 853 (Krš). Jag låg på sjukhus med hjärtbesvär LKŽ XIV 853 (Kb). Hon går där, faller och dör av hjärtat DrskŽ 375. Hjärtat slog och slog oavbrutet – och hon dog av hjärtat LKŽ XIV 850 (Kpc).

I den sista meningen används hjärta i två betydelser: den huvudsakliga (Š₁) – ”det centrala organ som driver blodet” – och den sekundära (Š₂) – ”hjärtsjukdom”. Den sekundära betydelsen illustreras också av nominalfraser där huvudledet är namn på läkemedel eller medicinalväxter, medan prepositionen ”från” tillsammans med hjärtats genitiv anger huvudledets ändamål, till exempel:

De där [läkemedlen] är alltså mot hjärtat LKŽ K(End). Rötter mot hjärtat LKŽ XIV 854 (Dgč). De dricker örtte mot hjärtat DrskŽ 231.

6.1. En särskild metonymisk relation mellan ”kroppsdel” och ”sjukdom i den kroppsdelen” är utmärkande för många somatismer. Detta är ett exempel på regelbunden polysemi. Liknande uttryck finner vi med benämningar på kroppsdelar öga, mun, huvud, njurar, lever, hals, ben, mage, lungor, förmak, magsäck, nos, buk, sida, buk, inälvor m.fl., t.ex.:

Han hade aldrig varit sjuk i ögonen under hela sitt liv LKŽ XII 576 (Všv). Vad håller du på med här

70

kokar du? – Vakna till liv från ögonen LKŽ VIII 902 (Brt). Jag blev sjuk i munnen LKŽ XII 577 (Kps). Huvudet blev sjukt LKŽ XII 574 (Kp). Han lider av njurarna LKŽ IV 117 (OG 215). Salviabladen var mot halsen DūnŽ 363. Grisen dog av halsen LKŽ V 92 (Skr). Gubben blev sjuk i benen LKŽ V 430 (Ds). Förr dog man av magen förr LKŽ IX 1025 (Ck). Vad led han av, lungorna eller levern? – Först av lungorna LKŽ X 15 (Šts). Han dog av lungorna LKŽ X 89 (Prk). Sjukdomen syns på utslaget; barnen lider av förmaket LKŽ XI 341 (Šts). Men sådana barn lider av magsäcken LKŽ XII 896 (Brs). Ajierorötter är bra mot magsäcken LKŽ XII 896 (Kv). [Kor] led av nosen och klövsjukdom LKT 152 (Žg). Krilauninkai är bra mot magen bra DūnŽ 331. Han dog av magen LKŽ XII 1039 (Skdv). I år blev jag sjuk i sidan LKŽ XIV 737 (Lnt). Jag led av magen, men åt allt LKŽ K (Ant). Han dog av magen LKŽ K (Klt). Adelsmannen krymper till ben och skinn av inälvorna ända in på benen DrskŽ 356. Mot inälvorna, mot levern den där örten LKŽ K (Pls).

Ett exempel på denna metonymi finner vi redan i J. Bretkūnas Postilla: Vi ser ju den ene vara sjuk i huvudet, ögonen, öronen, händerna, fötterna, den andre i hjärtat, den tredje i magen, och en annan i hela kroppen, så att han inte kan gå eller arbeta BP I 89. Han blev sjuk i inälvorna, eftersom hela hans kropp svullnade BP I 112.

I LKŽ anges den regelbundna, avledda och somatiskt motiverade betydelsen ”sjukdom i en kroppsdel” endast under hjärtats (betydelsenyans) och förmakets (separat betydelse) uppslagsord (denna betydelse återspeglas i ringa grad i förklarande ordböcker över litauiska och ryska, se Babickienė 1985: 234). Att denna betydelse finns bekräftas av att substantiv som betecknar en person med en viss egenskap bildas från den med suffixet -ininkas, -ė: širdininkas, -ė; kaulininkas, -ė; plautininkas, -ė; skilvininkas, -ė; skrandininkas, -ė; inkstinin-kas, -ė, t.ex.:

Hjärtpatienter är hela hans släkt DrskŽ 375. I hans hus finns nu en sanatorieavdelning för lungsjuka för njursjuka sanatorium LKŽ V 433 (Rm). Lungpatienten är han, uttorkad som en nagel LKŽ X 117 (Rdn). Jag är magsjuk: jag har mald god björkkol jag är: mald av god björkkol LKŽ XII 896 (Skdv). Magsjuka visade varandra tungorna och grälade om vems som var vitast LKŽ XII 1039 (trš). Det finns nu väldigt många njursjuka LKŽ K(Rdn).

Det bör nämnas att verbet turėti har betydelsen ”ha ådragit sig någon sjukdom eller åkomma, lida av något”, vilken realiseras i objektkonstruktioner där den beroende leden är en sjukdomsbeteckning, t.ex.:

Han måste ha någon sjukdom, eftersom han spottar så LKŽ XVII 104 (Pn). Jag är sjuk, jag har snuva LKŽ XVII 104 (Trk). Man vet ju inte om man har cancer eller inte LKŽ XVII 104 (End). Jag har hjärtklappning LKŽ XVII 104 (Rš). Han dog vid bordet medan han skrev ett brev: han hade haft en hjärtsjukdom LKŽ XIV 853 (Vž). Han var så sjuk, han hade haft en magsjukdom LKŽ K(Antr). Och jag visste inte att han hade den där magsjukdomen LKŽ K(Yl).

Verbet turėti bildar i denna betydelse också uttryck tillsammans med den tidigare behandlade somatism-

71

metonymisk betydelse ”sjukdom i en kroppsdel”, t.ex.:

De opererade en kvinna, hon återhämtade sig inte – hon hade hjärtsjukdom LKŽ XIV 854 (Kv). Han reste sig och föll – han hade hjärtsjukdom LKŽ K (Grv). Barnet har en hjärtsjukdom LKŽ X 700(Šts). Den som har leversjukdom kan inte ens dricka ett stop LKŽ XVII 104 (Nmk).

Metonymi med betydelsen ”sjukdom i en kroppsdel” är elliptisk (Pikčilingis II 273–274): vi säger är sjuk i hjärtat, i lungorna, i benen, och kortare – är sjuk i hjärta, lungor, ben.

7. I verbfraser kan prepositionerna vid och på tillsammans med genitivformen av širdis stå i en adverbial positionsbestämning. När huvudordet utgörs av verb som betecknar beröring (kontakt) glaũsti (eller interjektionen glust), spausti, dėti, segti, anger genitivformen širdies platsen där handlingen sker, t.ex.:

Jag trycker den gamla lilla hästens hov mot hjärtat B.Braz. Du ville bara sjunga om kärlek, omfamna världen, trycka den mot hjärtat och kyssa den ljuvt av kärlek! Mair. Älskling, älskling, tryck, intill hjärtat, tätt (sägs när man ömt håller ett barn) LKŽ XIV 854 (Grž). Han tryckte hennes huvud hårt intill sitt hjärta Vaižg. Då lägger vi en kvist vinruta åt dig, då fäster vi den vid ditt hjärta LKŽ XIV 854 (Drsk D 145). Lägg handen på hjärtat och säg åtminstone till dig själv: ”Det är inte sant, det är inte sant!” LKŽ XI 159 (V.Bub). När vi kommer tillbaka är soldaten skjuten, med händerna hoplagda över hjärtat LKŽ XIV 854 (Lpl). Han lade först tre fingrar på höger hand mot pannan, sedan mot hjärtat LKŽ XIV 854 (DK 16).

I dessa fraser betyder širdies ^(Š₃) ”bröstpartiet, under vilket hjärtat finns”. Här ersätter metonymiskt en kroppsdel en annan, och relationen mellan dem är närhet. I liknande kontexter kan somatismen krūtinė användas synonymt, t.ex.:

Han tryckte honom mot bröstet och svepte en sjal om hans huvud V.Krėv. Jag skulle vilja trycka alla intill mitt brinnande bröst Mair. Du ger upp allt, lägger händerna på bröstet och vilar (dör) LKŽ XI 152 (Aps).

Metonymirelationen ”kroppsdel” – ”platsen där denna kroppsdel finns” återfinns också i betydelsesystemet för somatismerna viduriai, pilvas och inkstai, t.ex.:

Vi brukade ligga på mage vid dammen. Nėr. Han blev blöt ända upp till magen LKŽ IX 1026 (Pun). Han svär vid Gud igen och slår sig på magen och lovar att det inte ska hända igen Alk (Pikčilingis II 245). Och allt som krälar (kryper) på magen LKŽ IX 1026 (BB3Moz11, 42). Han fick ont i magen och började skrika högt LKŽ K(Žb). I stället för ett dyrbart bälte gör de ett repbälte av deras njurar LKŽ IV 117 (SP I 9).

8. I subjektfraser kan širdis kombineras med verb som beskriver de tillstånd den upplever, t.ex.:

Mitt hjärta kände att du var i Raseiniai LKŽ XIV 854 (Rs). Hjärtat känner på sig – det kommer att gå illa LKŽ K(Varn). Mitt lilla hjärta känner att jag inte blir kvar här länge, inte kommer att festa länge LKŽ XIV 854 (DrskD 74). Så anade mitt hjärta också

72

denna olycka LKŽ VII 34 (Ut). Jag anade det, mitt lilla hjärta anade att det skulle bli så, men sade det inte LKŽ IV 334 (Tr). Hjärtat fruktar, jag tycker inte om den där Jonis, han passar inte LKŽ XIV 855 (Trk). Hjärtat blev skrämt av talet om krig LKŽ XIV 855 (Šts). Om jag inte hade gift mig med dig, skulle mitt hjärta inte glädjas! LKŽ II₂ 1014 942 (KrvD 17). Även om föräldrarnas hjärtan på något sätt längtade efter att kunna ge dem åtminstone någon slags utbildning, så var olyckligtvis medlen inte tillräckliga; det fanns inte en slant över LKŽ XVI 942 (Žem). Är det sådan kärlek mitt hjärta längtar efter? Žem.

Här betecknar hjärtat i subjektpositionen inte en kroppsdel, utan namnger ”hela” människan. I detta fall har vi en klassisk betydelseöverföring som bygger på kvantitativa relationer mellan föremål och kallas synekdoke: helheten uttrycks genom en del (Pikčilingis II 261–263). Samma situation kan uttryckas enklare med verben känna, ana, förutse, frukta, bli skrämd, glädjas, längta, utan substantivet hjärta – helt enkelt med personbeteckningar (eller pronomen som ersätter dem, eller uttryckta enbart genom verbens personformer), till exempel:

Kanske känner du var den där lille mannen bor? LKŽ IV 318 (Kp). Jag anade också att det skulle bli så LKŽ VII 834 (Trgn). Han kan ana vem som kunde ha gjort det LKŽ IV 334 (Žl). Jag är rädd som djävulen för korset LKŽ I₂ 557 (LTR). Jag blev skrämd, och det ledde till sjukdom LKŽ I₂ 558 (Šts). Du gladde dig när du såg på flickorna LKŽ II₂ 1014 (Als). Jag längtade så efter kunskap LKŽ XVI 941 (Grd). Flickorna längtar efter att gifta sig LKŽ XVI 941 (Pv).

Metonymiska uttryck med hjärta uttrycker tanken mer känsloladdat och uppriktigt. De olika uttryckssätten är tydliga i folkvisor, till exempel:

Du kommer att gråta, lilla dotter, ditt hjärta kommer att gråta LKŽ XIV 854 (DrskD 142). Mitt lilla hjärta vet i vilket land flickan är LKŽ XIV 854 (KrvD 137).

När man talar om människans känslor och sinnesstämningar anger lokativen av substantivet hjärta vanligen platsen för känslor, upplevelser och tankar, till exempel:

I hjärtat känner jag smärta och tyngd: som om en stor börda tryckte mot bröstet LKŽ XIV 857 (J.Bil). Jag skäms till och med över att sådana känslor kunde uppstå i mitt hjärta LKŽ XIV 857 (J.Jabl). Vad kan då minska hämnden i människans hjärta? A.Mišk. Och i hjärtat är det så mörkt och hemskt V.Myk-Put. Ack, lilla mor, gamla lilla huvud, ni visste inte vad mitt lilla hjärta[LKŽ XIV 857 (D 117). Jag säger smärtsamma, obehagliga saker. De har länge samlats i hjärtat, och de måste sägas högt, åtminstone för mig själv M.Mart. Jag tänkte för mig själv: av de där små potatisarna blir det väl inga korn LKŽ XIV 857 (Krž). Ett ord stannar länge i hjärtat – var försiktigare LKŽ XIV 856 (Krš).

Hjärtat är inte bara känslornas plats: det betecknar mer – alla upplevelser, hela den andliga världen, till exempel:

Jag kommer inte att leva längre än du, men om ändå någon kunde känna mitt hjärta... R.Gran. Så mycket jag älskade den stackars kvinnan, om du ändå kunde känna mitt hjärta! LKŽ XIV 856 (Erž). Hur skulle det hjärtat kunna förbli så förkrympt (i en familj som inte kommer överens) LKŽ XIV 856 (Klb X 126) (Krtn).

Aktualiseras är den centrala betydelsekomponenten ”inre” i somatismen hjärta och dess över-

73

överförs från den fysiska världen till den andliga världen: detta organ blir en symbol för människans känslor och sinnesstämningar, ett centrum för hennes upplevelser (Š₄). Detta är den mest obestämda och mest öppna betydelsen: det räcker inte att särskilja semet ”andlig” för att beskriva den; både metonymisk och metaforisk användning av detta ord flätas samman i den. Denna betydelse är en symbol: det handlar alltså inte bara om betydelseöverföring, utan också om ”utvidgning av överföringens betydelse” (Daujotytė 1984: 96).

Metaforer där genitiven av hjärta fungerar som attribut och betecknar en företeelses kvalitet är vanliga: hjärtats röst, hjärtats språk, hjärtats ord, hjärtats värme, hjärtats ljus, hjärtats tårar, hjärtats sår. Sådana metaforiska epitet är talrika i poesin.

Hjärtats betydelse i det poetiska språket framgår av hur ofta ordet används. Med detta substantiv uttrycker människan allt som utgör hennes väsen – både ur fysisk och andlig synvinkel. I Maironis ”Pavasario balsai” är hjärta det ord som förekommer oftast och flest gånger (i mer än hälften av dikterna, 54 av 100) (Jurgaitienė 1970: 136). Det är också det vanligaste ordet i S. Nėris lyrik (475 gånger, se Alekna 1980: 171, 382).

8.1 Hjärtats hjärtas överförda betydelse framträder tydligt när man jämför par av motsatsord förnuft – känslor, förnuft – hjärta, huvud – hjärta, t.ex.:

1) Känslorna förvirrar mig och förnuftet säger inte längre något V.Myk-Put. Om ändå någon kunde komma och lugna henne, skingra mörkret i hans förnuft och känslor A.Mišk.

Förtrycket tynger hjärtan och sinnen som en sten, förtrycket fjättrar händer och fötter Vaižg. Idén om Litauen, som hade tagit hans förnuft och hjärta i besittning, lyfte så att säga Mindaugas över sin epok J.Marcin. Människors tro kommer att vara svag, vacklande, den når varken hjärtat eller förnuftet LKŽ XIV 308 (A.Baran). Så många gånger har förnuftets erfarenhet rått mitt hjärta att tiga Mair.

3) Hjärtat fylldes av känslor, huvudet av tankar LKŽ XIV 856 (A.Vien). Hjärtat säger ofta det som huvudet inte förstår LKŽ XIV 854 (J.Bil). Hjärtat styr oss i ungdomen, huvudet på ålderns höst LKŽ XIV 858 (Pln). Med förnuft i huvudet och kärlek i hjärtat går man aldrig under LKŽ XIV 858 (Sim). I familjen var det så: fadern var huvudet, modern hjärtat LKŽ XIV 858 (Sri).

I samma kontext framhäver semantiska motsatser innehållet i de bildliga betydelserna av huvud och hjärta och visar att de har samma grund för betydelseöverföringen.

Huvudet är en kroppsdel där hjärnan finns och möjliggör människans tänkande; det är grunden för den mentala verksamheten. Därför grundar sig de semantiska sambanden mellan huvud och förnuft på förhållandet mellan organismens fysiologiska funktioner (metonymiskt förhållande: ”kroppsdel i stället för dess funktion och den handling den utför”, Pikčilingis II 251). Det finns inget direkt funktionellt samband mellan hjärtat (Š₁) – ”organet som driver runt blodet” – och hjärtat (Š₄) – ”centrum för människans känslor, sinnesstämningar och upplevelser” – eftersom det inte ”framställer” känslor. Däremot har sambandet mellan psyket och de förändringar som sker i organismen (somatiska förändringar) varit känt sedan länge. Hjärtats rytm rubbas inte bara vid sjukdom och tungt arbete, utan också när man blir rädd, upprörd eller mycket glad. Hjärtat är det organ som känsligast reagerar på människans andliga upplevelser.

8.2. Substantivet själ kan också användas för att uttrycka människans inre, psykiska värld. I Matteusevangeliet läser vi: Du skall älska Herren, din Gud,

74

av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt sinne Skv Mt 22, 37. Hjärta och själ förenas i M. Daukštas Postilė: Om vårt hjärta eller vår själ inte anklagar oss, då har vi förtröstan inför Herren Gud DP 223. Så vackert du bevarade ditt hjärta och din själ DP 307.

Hjärta och själ är synonymer med närliggande betydelse: i vissa sammanhang ersätter de varandra, i andra kompletterar de varandra. Hjärta är en konkret benämning på själen, den inre människans värld. Själ är ett semantiskt vidare ord; det omfattar det obestämda innehållet i hjärtat och preciserar det när det står intill, efter hjärtat, till exempel:

Alla rörelser slutar tragiskt om människan glömmer att hon har ett hjärta och en själ, sitt outsägliga väsen, som kanske bara kan anas i musik och poesi (och bön) S.Geda. Hon såg efter dem, tog hand om dem, och detta milda kvinnliga inflytande förfinade och mildrade deras karaktär, hjärta och själ Vaižg. Jag ber att bli träffad av blixten, att vinden som sliter sönder manteln och blottar min kropp också ska blotta mitt hjärta och min själ B.Radz. O, hela mitt hjärta, hela min själ har jag offrat åt dig i det ädla!.. Mair. U-u – den jämrande vinden tränger in i hjärtat och själen S.Ner.

Här följer några exempel på användningen av hjärta och själ för att uttrycka samma innehåll, till exempel:

Människans hjärta är som en läckande säck: ondska, kärlek, skönhet – allt får plats B.Sruog. Under sådana nätter känner var och en vilka omätliga krafter att älska, lida och glädjas som dolde sig i själen B.Radz. Förlåt, Aleliumas... Inte med ord – förlåt i hjärtats djup LKŽ XIV 857 (K.Saj). I själens djup förstod jag genast att det var ett bedrägeri LKŽ XII 518 (A.Vencl).

8.3. De första författarna till litauiska skrifter använde också substantivet hjärta som beteckning för känslor och den inre människans värld, till exempel:

Mitt hjärta gläder sig över din frälsning Mž 530. Låt mig känna dig i hjärtat Mž 482. Fråga, människa, ditt eget hjärta hurudant ditt liv är LKŽ XIV 859 (BP II 285). Men kungens hjärta är outgrundligt BB Pat 25, 3. Sorg fyllde era hjärtan DP 215. Hjärtats bön, inte munnens, stiger upp till himlen DP 538. Jag sover, men mitt hjärta känner DP 79.

Denna bildliga betydelse återges också i de första ordböckerna, till exempel:

Hjärtat hoppas på något SD 449. Jag tänker, överväger i hjärtat SD 391. Sorg, förtrytelse, oro, vrede, bekymmer i hjärtat SD 63. Hjärtat klappar R 86, MŽ 113. Det gör ont i hjärtat LKŽ XIV 855 (B). Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen om LKŽ XIV 859 (C II 623).

I religiösa skrifter betonas vikten av människans andliga liv, därför är benämningen hjärta tämligen vanlig där; metaforiskt talar man om hjärtats jordmån, fröet i hjärtat, till exempel:

Och här ska var och en se in i sig själv och då märka hurdan jordmånen i hans hjärta är DP 101. Vi har... vår hjärtas jordmån, väl bearbetad, som har mottagit Guds ords utsäde LKŽ XIV 858 (SE 47). Fröet tog emot i hans hjärta LKŽ XIV 858 (MP 101). Ordet, det som såddes i deras hjärtan, tar jag bort¹ Ch¹ Mr 4, 15.

75

I M. Mažvydas skrifter förekommer širdis 118 gånger (Urbas 1996: 363–364), medan det i M. Daukšas Postilė förekommer omkring 600 gånger (Kuzinowski 1977: 282–284).

8.4. I de första bibelöversättningarna används även somatismerna inkstai, iščios, viduriai för att uttrycka betydelsen människans inre, andens värld, till exempel:

Mina njurar längtar mycket efter att skydda mig LKŽ IV 117 (ChJob, 19, 27). Och mitt moderliv (i marginalen: njurar) gläder sig när dina läppar talar sanning BBPat 23, 17. Och Josef skyndade sig, ty hans inälvor brann av längtan efter sin bror LKŽ K (Ch 1 Moz 43, 30).

Denna betydelse hos somatismerna är typisk för andra språk och används inte i våra dialekter; därför bör den i LKŽ anges som ett främmande uttryck. I de nyaste bibelöversättningarna översätts den med somatismen širdis, jfr:

Detta längtar mitt hjärta efter i mitt bröst ST Job 19, 27. Jag ska glädjas av hela mitt hjärta när dina läppar talar rätt ST Pat 23, 17. Och han skyndade sig ut, eftersom hans hjärta ömmade för sin bror Skv 1 Moz 43, 30.

9. I vissa sammanhang blir betydelsen av širdies, symbolen för känslor, snävare och mer bestämd.

Širdies lokativ kan beteckna en plats som rymmer inte känslor utan en älskad person, till exempel:

Så länge du blundar, ska barnet vara i hjärtat LKŽ K(Rdn). Här finns en flicka i hjärtat LKŽ XIV 857 (JD 155). Allt prat är förgäves, när det finns en pojke i hjärtat LKŽ XIV 857 (BsO 61). Även när jag talade med andra hade jag dig i mitt hjärta (d.) LKŽ XIV 856 (Mlk). O, min pojke, o, min unge man, ska du älska mig, ska du bära mig i ditt hjärta? LKŽ XIV 856 (KlvD 20). Finns det verkligen inte längre någon plats för mig i ditt hjärta V.Krėv.

Širdies genitiv kan beteckna inte ett föremåls eller fenomens egenskap, utan en persons. Då blir betydelsen mycket adjektivisk och närmar sig semantiskt adjektiven kär, älskad, till exempel:

Du vet ju, min kära pojke, att jag inte sitter på herrgården LKŽ XIV 857 (KlvD 275). Gråt inte, mitt hjärtas barn, sov, sov... Det oroliga hjärtats barn somnar inte S.Ner. Hjärtats vän Lex 48.

Substantivet širdis blir en symbol för kärlek, välvilja och tillgivenhet (Š₅).

Verbfraser där širdies-ackusativ används tillsammans med verben lova, viga, övertala, vinna, förföra är mycket metaforiska och närmar sig den fraseologiska nivån, till exempel:

Du talar med mig, lovar mig ditt hjärta, men när du blir berusad ger du en annan din hand LKŽ III 653 (Žž). Förmodligen har du redan vigt ditt hjärta åt någon LKŽ XIV 859 (J.Dov). Minns du, unge pojke, hur ömt du talade tills du övertalade min lilla hjärtevän att bli din (d.) LKŽ XIV 859 (Plv). Flickan ler och vinner hjärtat DrskŽ 375. Fäst inte en ros i håret: den förför ett ungt hjärta Mair.

När man talar om ett ungt, evigt ungt hjärta uttrycks också idén om kärlek—

76

ja, denna känslas evighet, t.ex.:

Du är gammal, men hjärtat är detsamma, det åldras inte LKŽ XIV 859 (Krš). När kroppen är gammal är hjärtat ungt LKŽ XIV 859 (Rdn). Jag vet, kinderna kommer inte längre att be om något, grånade som de är – må åtminstone hjärtat i bröstet inte åldras V.Myk-Put.

10. Adjektiv som fungerar som bestämmande led i nominalfraser kan ange inte bara hjärtats fysiska egenskaper (se 3. 7.), utan också dess själsliga egenskaper, t.ex.:

Alla människor föds ju inte av guld, utan med ett gott hjärta LKŽ XIV 860 (Stl). Hjälpsam i nöden, en människa med gott hjärta LKŽ XIV 860 (Dgč). Den människan har ett känsligt hjärta LKŽ XIV 861 (Dkš). Han har ett medlidsamt hjärta, han känner med andra LKŽ XIV 861 (Pv). Han har ett ont hjärta, blev arg LKŽ XIV 861 (Rsn). Han är förlåtande till sinnelaget, dvs. han kommer att försonas med dig trots att han är arg LKŽ I₂ 391 (J I 131). De hade lejt folk att jaga barnen; det var hemska människor Dunž 219. Det finns sannerligen många dumbommar som av illvilja betraktar den stackars bonden som en enfaldig tok K.Donel.

Här har hjärta en betydelse som bidrar till att karakterisera en människa: vi kan betrakta det som en symbol för människans själsliga egenskaper, karaktär och böjelser (Š₆), t.ex.:

Om alla människor hade samma hjärta, vore det illa LKŽ XIV 860 (Skr). Jag har inte ett sådant hjärta att klaga LKŽ XIV 860 (Vgr). Jag är sådan till sinnelaget att jag inte kan glömma en god människa LKŽ XIV 860 (Skr). Jag älskar dig mer för ditt hjärta än för din krona LKŽ XIV 860 (J.Balč).

10.1. Š₆ är belagd i de första ordböckerna; vi finner den i äldre skrifter, t.ex.:

Ett hjärta som en moders R 262. Faderligt hjärta oöverlåtande LKŽ XIV 860 (CI 396). God vilja, gott hjärta SD¹ 22. Skaffa er vapen och var vid gott mod LKŽ XIV 861 (BB 1 Mak 3, 58). Gud gör gott mot dem som har ett gott och uppriktigt hjärta DP 30.

10.2. För att beskriva en människas läggning mer målande och uttrycksfullt används liknelser, t.ex.:

Människors hjärtan är som stenar: de äter på varandra LKŽ XIV 860 (Krš). Mannens hjärta är sten, kvinnans vax LKŽ XIV 862 (Erž). Hans hjärta är som järn: om natten tar han ingenting, ingen har någonsin övernattat där LKK XIII 124 (Grv).

Man säger också utan jämförelsemarkör, helt enkelt att en människa har ett hjärta av sten, guld, ett hårt, mjukt eller kallt hjärta. Hjärtats symboliska betydelse i fraser med adjektiv i bildlig betydelse som beskriver en persons själsliga egenskaper skapar förutsättningar för att bilda fraseologismer som på olika sätt karakteriserar människan.

11. Hjärtat kan, när det används tillsammans med adjektiv som beskriver själsliga egenskaper, synekdokiskt beteckna en person med vissa själsliga egenskaper (Š₇), t.ex.:

Men, finns det inte alla slags hjärtan i världen! LKŽ XIV 862 (Skr). Åh, hjär-

77

dis, att åskan skulle slå ner i honom – medan han låg! LKŽ XIV 862 (Žl). Så rasar murarna, allt sorgsnare för var dag, och gör hennes stormiga hjärta sorgset, inte bara ett Mair. Ett ont hjärta tycker inte om sång LKŽ XIV 862 (TŽ V 602 (Al).

12. Hjärtat utan bestämning kan helt enkelt beteckna en mänsklig egenskap. Då står det för goda själsliga egenskaper: uppriktighet, godhet, känslighet och medkänsla (Š₈), till exempel:

Där hjärta saknas är husen och fälten främmande LKŽ XIV 862 (Dkš). Tack för hjärtat, tack LKŽ XIV 862 (Bb). Hjärta för hjärta – sten för sten LKŽ XIV 862 (An). Jag lärde mina barn hjärtlighet D.Mušinskas.

En mycket god människa kan liknas vid ett hjärta, t.ex.: Åh tant, ett hjärta, inte en människa, så god, så god B.Radz.

12.1. Den metonymiska relationen ”kroppsdel i stället för egenskap” (Pikčilingis II 251) är också utmärkande för andra somatismer: huvud kan beteckna klokhet och kunnighet, nagel – skicklighet, tunga – vältalighet, till exempel:

Det behövs ett huvud för det arbetet LKŽ III 78 (Jnšk). Vad han än tog sig för med naglarna, så gjorde han det! LKŽ VIII 498 (Mžk). Somliga tjänar sitt bröd med naglarna, andra med huvudet LKŽ IX 773 (PPr 55). Åh, hon har verkligen tungan med sig LKŽ VII 458 (KlvrŽ). Hennes lilla tunga – inte ens djävulen kan skvallra LKŽ VII 458 (Ukm).

13. Hjärtat har ett särskilt värde, därför säger man till exempel:

Älska honom som din egen bror, som ditt eget hjärta LKŽ XIV 858 (Tat). Älskar som sitt hjärta, binder som en tjuv (lindar ett barn) LKŽ XIV 859 (LTR).

Värdesemet aktualiseras när hjärta används attributivt som ett stående epitet (Š₉) och fyller en bestämningsfunktion, till exempel:

Mormor lilla, kära mormor, hade du mycket möda innan du fick mig att växa upp? LKŽ XIV 864 (Niem 4). Lilla syster, kära vän, dela ut skorna: åt käre far små grå oxar, åt kära mor brokiga kor LKŽ XIV 864 (VoL 392 (Onš). Följ mig, kära mor, du lilla knopp av vitt silver (d.) LKŽ XIII 556 (Mrc).

En sådan generaliserad diminutiv användning av hjärtat är typisk för folkvisor: hjärtats diminutiver är vanligen mor lilla och far lilla emotionella följeslagare.

14. Värdesemet framträder särskilt tydligt när hjärta används som tilltal (Š₁₀), till exempel:

Mitt hjärta, kom och roa dig: din äldsta syster gifter sig LKŽ XIV 864 (LB 168). Lilla syster, hjärtevän, lilla ruta, käraste blomma, dyraste guld, sy åt heliga Ona, sy! LKŽ XIV 864 (Lp). Jag kallade dem inte vid namn: lilla hjärta, lilla älskling, min glädje LKŽ XIV 864 (JV 880).

Kärleksfulla diminutiver av hjärta används bildligt som tilltal för att uttrycka välvilja och ömhet. Betydelsen av ett kärleksfullt tilltal, som har utvecklats ur diminutivets affektiva betydelse, är generaliserad för personer av båda könen (Šimėnaitė 1995: 150).

14.1. På liknande sätt tilltalar man metaforiskt en närstående, kär person med diminutiva benämningar på fåglar, bär, blommor, guld, silver eller andra behagliga, vackra och värdefulla ting (Šimėnaitė 1990: 66–67). Sådana kärleksfulla tilltal är belagda

78

redan i början av 1700-talet i J. Brodovskis handskrivna ordbok: Min lilla hjärtevän, min lilla falk, min lilla skatt LKŽ XIV 864 (B 690).

14.2. Hjärtats tilltalsbetydelse gav upphov till att en person med ett gott och milt sinnelag, eller någon som ständigt använder detta tilltal, fick öknamn som Širdele, Širdelynas, Širdytė, Širdukas, Širduke, Širdutė och till och med Širdelienė (L Pr 406). Efternamnet Širdukas, belagt i ”Litauisk efternamnsordbok”, skulle ha samma ursprung (LPŽ II 936 (Kv)).

15. En kär, dyrbar eller älskad person kan helt enkelt kallas lilla hjärtat, hjärtevän (Š₁₁), till exempel:

Jag får inte se min lilla hjärtevän vandra hem över fälten LKŽ XIV 863 (Grk). Det finns, det finns tre små väverskor; det finns inte, det finns inte min lilla hjärtevän LKŽ XIV 863 (D 29).

Synonymer till dessa exempel är den älskade; den kära.

16. Intressant nog betyder hjärta inte alltid kärlek eller godhet. I förbindelser med verben (pa)imti, užeiti, pereiti fungerar det (Š₁₂) som en synonym till vrede, till exempel:

När det gäller sådana arbeten blir man till sist arg LKŽ XIV 864 (Arm). Så arg blev jag på honom! LKŽ XIV 864 (Pun). Jag blev så arg att jag nästan började gråta LKŽ XIV 864 (Srv). Nu talar jag fint igen, ser du, ilskan har gått över LKŽ XIV 865 (Dl).

16.1. Endast det vidare sammanhanget gör det möjligt att skilja mellan ordets motsatta betydelser, till exempel:

Människorna var inte godhjärtade LKŽ XIV 862 (Užv). Till och med en sparv har ett hjärta! (sägs om någon liten och arg) LKŽ XIV 865 (Krok).

Hjärtat rymmer alla känslor och de mest skiftande sinnesstämningar, så det är förståeligt att det kan uttrycka inte bara godhet utan också vrede (om ord med motsatta betydelser och detta fenomens arkaiska karaktär, se närmare Ermanytė 1996: 53–59).

16.2. Av dessa motsatta betydelser hos hjärta bildas adjektiv med motsatta betydelser, širdingas, -a; širdus, -i, och substantiv, širdžius, till exempel:

a) Den där godhjärtade mannen älskade, fastän han var vår granne, alltid varje litauisk kamrat K. Donel. Hon är en så hjärtlig kvinna LKŽ XIV 900 (Jrb). Dina tänder ska falla ut, falla ut, och ingen liten hjärtevän ska älska dig, älska dig LKŽ XIV 900 (JV 718).

b) Han är mycket hetlevrad, bäst att inte reta honom LKŽ XIV 849 (Dbg). Retas inte, för han är väldigt lättretlig LKŽ XIV 900 (Ds). Hon är verkligen hetlevrad: hon slog bara inte ihjäl kon i vredesmod LKŽ XIV 900 (Trgn).

De betydelser hos dessa avledningar som har samband med vrede kan morfologiskt knytas till betydelsen hos hjärta ”ilska, vrede” och till verbet širsti ”bli arg, rasa” (Šimenaitė 1995: 153, 152). De semantiska sambanden mellan hjärta (Š₁₂) och širsti, širdytis är uppenbara, men inte typiska (Skardžius 1943: 487, 534; FrnW). Det primära verbet širsti, som inte kan delas upp morfologiskt, har sitt eget avledningsparadigm.

16.3. Det är värt att notera att hjärta i betydelsen ”ilska, vrede” oftast används i södra och östra Litauen (LKŽ XIV 864–865). Denna betydelse förekommer inte

79

i äldre skrifter och ordböcker. Den belades för första gången i en handskriven österländsk ordbok (RtŽ).

16.4. Synonymer till ilska širdas* och širsmas är belagda endast en gång vardera (LKŽ XIV 846, 905), medan pluralformen av substantivet širdai ”ilska, gräl” är vanligare, t.ex.:

Han klarar sig inte utan gräl med grannarna LKŽ XIV 845 (Prng). På grund av grälen slags de LKŽ XIV 845 (Lp).

16.5. Somatismen širdis i betydelsen ”ilska, vrede” används av letterna (ME III 843–844, ĒIV III 351, LLVV VII₂ 324), vitryssarna (TCBM V₁ 439) och ryssarna (ССРЛЯ XIII 683, se vidare Šanskij 1985: 227). I dessa språk, liksom i hettitiska, albanska och armeniska, kan benämningen på hjärtat jämföras med ett verb med samma rot, använt i betydelsen ”bli arg” (Tischler 1980: 524).

16.6. Somatismen tulžis har också betydelsen ”ilska, vrede”, t.ex.:

Jag är ju inte arg; svälj en liten klunk och lugna din g a l l a LKŽ K(J.Balč). Jag fick ur mig all min g a l l a, så nu känns det till och med lättare LKŽ K (Dbk).

De internationella orden melankoli, splin, som betecknar negativa känslor, har en ursprunglig betydelse knuten till de grekiska somatismerna galla (cholē) och mjälte (splēn). K. Sirvydas återgav melankoli med uttrycket gallan förbittrad (SD 145).

17. I subjektiva uttryck kan hjärtat förekomma tillsammans med verb som betecknar de fysiska och fysiologiska tillstånd det upplever, t.ex.:

Ät det som h j ä r t a t l ä n g t a r e f t e r, drick det som h j ä r t a t ö n s k a r LKŽ XIV 863 (Btg). M å mitt l i l l a h j ä r t a få lite söt sömn LKŽ XIV 863 (N 40). H j ä r t a t h ä m t a d e s i g, när jag drack vatten LKŽ XIV 863 (J I 147). E f t e r m a t e n m å d d e h j ä r t a t i l l a, så sött som det smakade DūnŽ 313. H j ä r t a t v ä n d e s a v sådan tunn mjölkgröt LKŽ XIV 863 (Ggr). Det b ö r j a d e k ä n n a s o l u s t i g t i h j ä r t a t, när jag såg blod LKŽ XIV 863 (Jž). H j ä r t a t b l i r i l l a [mår illa], jag kräks DūnŽ 256. H j ä r t a t b l i r a r g t SD¹ 15, 65; SD 31.

Hjärtat längtar, önskar, vill, hämtar sig, blir illamående, vänder sig, mår illa, blir arg: dess tillstånd beror på ett sammanhang som rör fysiologiska behov, oftast mat eller andra fysiska reaktioner. Synekdokiskt betecknar det en person som reagerar på fysiologiska stimuli; det är centrum för livsfunktionerna. Denna betydelse skulle kunna definieras så här: ”symbol för människans reaktioner, behov och fysiologiska tillstånd” (Š₁₃).

17.1. DŽ₃ definition av denna betydelse av hjärtat är alltför specifik: ”magsäcken, svalget som grund för smakreflexen (mer sällan luktreflexen)”. Hjärtat är varken magsäcken eller svalget. Här möter vi åter relationen mellan del och helhet: hjärtat är en symbol för människan, som upplever fysiologiska förnimmelser och reaktioner.

* I band 14 av LKŽ återges en mening ur J. Bretkūnas bibel med det felaktigt dechiffrerade ordet širdas (LKŽ XIV 846 (BB Na 2,1): det ska vara smirdas. Ordet širdis(2), som återges i A. Lyberis ”Synonymordbok” med hänvisning till ordgruppen pyktis (Lyberis 1980: 425), beläggs inte i kartoteket till den akademiska ”Litauiska ordboken”.

80

SLUTSATSER

Substantivet hjärta har följande lexikal-semantiska struktur:

1. ”en inre kroppsdel, ett centralt blodpumpande organ som liknar formen av en omvänd kon”.

2. ”en sjukdom i detta organ”.

3. ”bröstpartiet under vilket detta organ finns”.

4. bildligt ”detta organ som symbol för människans känslor och sinnesstämningar, centrum för upplevelser, den inre världen”.

5. bildligt ”detta organ som symbol för kärlek, välvilja och tillgivenhet”.

6. bildligt ”detta organ som symbol för människans andliga egenskaper, karaktär och böjelser”.

7. bildligt ”en person med vissa andliga egenskaper”.

8. ”uppriktighet, godhet, känslighet, medkänsla”.

9. scom.ppr.dem. ”kärleksfullt epitet”.

10. scom. ppr. dem. ”kärleksfullt tilltal”.

11. scom ppr. dem. ”älskling; kära, käre”.

12. bildligt ”illvilja, vrede”.

13. bildligt ”detta organ som symbol för människokroppens reaktioner, behov och fysiologiska tillstånd”.

14. bildligt ”den viktigaste delen, mitten, centrum”.

15. ”den mjukare, inre delen av trä, kärnan”.

16. ”den mittersta fibern i linstrået”.

17. ”den mittersta delen av vissa grönsaker”.

18. ”bladen mitt i grodden”.

19. ”fruktens mittdel, fröhuset”.

20. ”blommans mitt”.

21. ”kornets kärna”.

22. ”kärvens mitt – vanligen tre sammanbundna kärvar”.

23. ”mittstången, axeln i en kastmaskin”.

24. ”kvarnstenarnas axel, spindel”.

25. ”klockans kläpp”.

26. ”plogens centrala del, plogbill”.

27. ”en ribba som förbinder hjulens framaxel med bakaxeln, tvärslå, hjulaxel”.

28. ”klossen i en liggande spinnrock som håller tvärslån med spolens stolpar, rova”.

29. ”en rund figur vars övre del är inåtböjd och vars nedre del smalnar av”.

30. ”ett kort som betecknas med röda hjärtformade ögon”.

31. ”mål”.

Polysemin hos substantivet širdis är blandad (se schema, s. 82), även om det första, grundläggande sememet ”organ som driver blodet” motiverar alla direkta och överförda betydelser, vilka förenas av gemensamma semer (se tabell, s. 83; plustecknet visar att sememet har en sådan sema).

81

Betydelseschema för substantivet širdis

82

Substantivet širdis: semem och semer

HJÄRTA; SEMER; SEMEM; S₁; S₂; S₃; S₄; S₅; S₆; S₇; S₈; S₉; S₁₀; S₁₁; S₁₂; S₁₃; S₁₄; S₁₅–₂₂; S₂₃–₂₈; S₂₉; S₃₀; S₃₁; del; helhet; funktion; funktionsstörning; form; centrum; insida; utsida; fysisk; andlig; människa; djur; föremål; sammansatta objekt; betydelse; värde; emotionell: positiv, negativ; termisk; kontext; abstrakt. +

83

Två grupper av betydelser hos širdies kan urskiljas.

1) Den första består av betydelser av nominativ karaktär (denotativa): den grundläggande betecknar en inre del (ett organ) av människans eller ett annat djurs kropp, och de sekundära betydelserna betecknar andra objekt i verkligheten. Utsuddade metaforer, där liknande föremål betecknas med en kroppsdel, är typiska för många somatismer: detta är den universella betydelseöverföringen ”kroppsdel” – ”föremålsdel”.

2) Den andra betydelsegruppen består av sekundära överförda betydelser som uttrycker människans inre, andliga värld. Det är fraseologiskt bundna betydelser som blottlägger det symboliska innehållet hos širdies.

Oppositionen kropp – hjärta, som visar förhållandet mellan helhet och del, blir, i takt med att betydelsesystemet för širdies utvecklas, den grundläggande oppositionen mellan den direkta och de överförda betydelserna, den semantiska oppositionen kropp – själ, materia – själ. Hjärtat förs över från fysisk verksamhet till psykisk och förenar två sidor av världen – den materiella och den andliga världen.

Substantivet širdis är inte bara en somatism. Hjärtat är ett mikrosystem som genom en mängd associativa samband förenar den påtagliga delen av föremålen, den konkreta materiella världen, med den osynliga, obestämda andliga världen. Detta ord är den mest innehållsrika metaforen: dess betydelsesystem, bestämt av realitetens betydelse, är ett tydligt exempel på språkets antropocentrism.

LITTERATUR OCH KÄLLOR

A l e k n a V. 1980: Salomėjos Nėries poezijos dažnumų žodynas. – Literatūra ir kalba 16, 167–423.

A r u t i u n o v a N. D. 1980: Арутюнова Н. Д. К проблеме функциональных типов значения. Аспекты семантических исследований, Москва: Наука, 156–249.

B a b i c k i e n ė Z. 1985: Reguliariųjų išvestinių reikšmių pateikimas aiškinamuosiuose lietuvių ir rusų kalbų žodynuose. – Lietuvių kalbotyros klausimai 24, 223–235.

BB – Biblia tatai esti wissas Schwentas Raschtas översatt till litauiska av J a n a s B r e t k ū n a s. Litauisk präst i Königsberg (manuskript från 1590).

BP – Postilla... av J a n a s B r e t k ū n a s... Königsberg... 1591. Del I och II.

B. Braz – B. B r a z d ž i o n i s, hans skrifter.

^Ch¹– Chylińskis litauiska bibel. Nya testamentet 2, Text, Poznań: Ossolińskis nationalstiftelse i Wrocław, 1958; 3, Register, Poznań: Statliga vetenskapliga förlaget, 1964.

D a u j o t y t ė V. 1984: Lyrikos teorijos pradmenys, Vilnius: Mokslas.

K. Donel – K. D o n e l a i t i s (1714–1780), hans skrifter.

DP – Postilla Catholicka... av prästen M i k a l o i v D a v k s z ą... översatt från polska... i Vilnius, Akademiens tryckeri... 1599.

DrskŽ – N a k t i n i e n ė G., P a u l a u s k i e n ė A., V i t k a u s k a s V. Ordbok över Druskininkais dialekt. Vilnius: Mokslas, 1988.

DunŽ – V i t k a u s k a s V. Ordbok över de nordöstra dünininkai-dialekterna. Vilnius: Mokslas, 1976.

_DŽ₁ – Ordbok över det nutida litauiska språket, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, 1954.

_DŽ₂ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius: Mintis, 1972.

_DŽ₃ – Ordbok över det nutida litauiska språket, Vilnius: Förlaget för vetenskap och encyklopedier, 1993.

84

ĒIV III – Kagaine E. Ordbok över Ērgemes dialekt 3, Riga: Zinātne, 1983.

Ermanytė I. 1997: Kelios pastabos apie enantiosemiją. – Lietuvių kalbotyros klausimai 37, 53–59.

Fillmor Č. 1983: Филллмор Ч. Об организации семантической информации в словаре – Новое в зарубежной лингвистке 14, Москва: Прогресс, 23–60.

FrnW – E. Fraenkel. Litauisches etymologisches Wörterbuch 1–2, Heidelberg-Göttingen, 1955–1965.

Gijom G. 1992: Гийом Г. Принципы теоретической лингвистики, Москва: Прогресс.

R. Gran – R. Granauskas, hans skrifter.

Ivič M. 1973: Lingvistikos kryptys, Vilnius: Mintis.

Jakaitienė E. 1988: Leksinė semantika, Vilnius: Mokslas.

Jurgaitienė I. 1970: Maironio “Pavasario balsų” dažnuminis žodynas. – Literatūra 13(1), 133–153.

Karaulov J.N. 1976: Караулов Ю.Н. Общая и русская идеография, Москва: Наука.

Kasares Ch. 1958: Касарес Х. Введение в современную лексикографию, Москва: Издательство иностранной литературы.

Kėžytė S. 1961: Perkeltinės žodžio reikšmės ir jų pateikimas “Lietuvių kalbos žodyne”.– Lietuvių kalbotyros klausimai 4, 233–253.

Kotelova N. Z. 1974: Котелова Н.З. Искусственный семантический язык (теоретические предпосылки). – Вопросы языкознания 5, 48–63.

V. Krėv – V. Krėvė-Mickevičius (1882–1954), jo raštai.

KTŽ – Gaivenis K., Keinys S. Kalbotyros terminų žodynas, Kaunas: Šviesa, 1990.

Kudzinowski Cz. 1977: Indeks-słownik do “Daukšos Postilė” 2, oprac. Cz.Kudzinowski, Poznań:Wydawnictwo naukowe uniwersytetu im. Adama Mickiewicza.

Kuznecova Ė. V. 1982: Кузнецова Э.В. Лексикология русского языка, Москва: Высшая школа.

Lex – Lexicon Lithuanicum, redigerad av V. Drotvinas. Vilnius: Mokslas, 1987 (En handskriven tysk-litauisk ordbok från 1600-talet).

Lyberis A. 1980: – Sinonimų žodynas, Vilnius: Mokslas.

LKA I – Litauiska språkets atlas 1, Lexikon, Vilnius: Mokslas, 1977.

LKT – Lietuvių kalbos tarmės, Vilnius: Mintis, 1970.

LKŽ I₂–II₂ – Litauiska språkets ordbok 1–2, Vilnius: Mintis, 1968–1969.

LKŽ III–XVII – Litauiska språkets ordbok 3–6, Vilnius: Statliga förlaget för politisk och vetenskaplig litteratur, 1956, 1957, 1959, 1962; 7–9: Mintis, 1966, 1970, 1973; 10–15: Mokslas, 1976, 1978, 1981, 1984, 1986, 1991; 16–17: Förlaget för vetenskap och encyklopedier, 1995, 1996.

LKŽ K – kortregister för ”Litauiska språkets ordbok”.

LLVV VII₂ – Ordbok över lettiska litteraturspråket 72, Riga: Zinātne, 1991.

LPr – Butkus A. Lietuvių pravardės, Kaunas: Aesti, 1995.

LPŽ II – Litauisk efternamnsordbok 2, Vilnius: Mokslas, 1989.

LzŽ – Petrauskas J., Vidugiris A. Lazūnų tarmės žodynas, Vilnius: Mokslas, 1985.

Mair – Maironis (J.Mačiulis) (1862–1932), jo raštai.

J. Marcin – Justinas Marcinkevičius, hans skrifter.

M. Mart – M. Martinaitis, hans skrifter.

ME III – K. Mühlenbach a. Lettiska språkets ordbok. Redigerad, kompletterad och fortsätt av J. Endzelīns 3, Riga: Kultūras fonda izdevums, 1927–1929.

V. Myk-Put – V. Mykolaitis-Putinas (1893-1967), jo raštai.

A. Mišk – A. Miškinis (1905–1983), jo raštai.

Mž – Mažvydas. De äldsta monumenten över det litauiska språket fram till år 1570... Kaunas: Utgiven av undervisningsministeriet, 1922.

MŽ – Littauisch-deutsches und Deutsch-littauisches Wörter-Buch...av Christian Gottlieb Mielcke... Königsberg: Tryckt och utgiven av Hartungska hovboktryckeriet, 1800.

85

Naž I–V – Niedermann M., Senn A., Brender F., Salys A. Litauisk ordbok över skriftspråket 1–5, Litauisk-tysk del, Heidelberg: Carl Winter Universitätsverlag, 1932–1968.

S. Nėr – S. Nėris (1904–1945), jos raštai.

Nikitin M. V. 1983: Никитин М.В. Лексическое значение слова, Москва: Высшая школа.

Nikitin M. V. 1988: Никитин М.В. Основы лингвистической теории значения, Москва: Высшая школа.

Paulauskas J. 1987: Sistemin is lietuvių kalbos žodynas, Vilnius: Mokslas.

Paulauskienė A. 1994: Lietuvių kalbos morfologija, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Pikčilingis J. II: Litauisk stilistik 2, Vilnius: Mokslas, 1975.

PK– Polski z Litewskim Katechism... Nakładem... Máłcherá Pietkiewicza...W Wilnie: Drukował Stanisław Wierzejski...1598.

R – Littauisch-Deutsches und Deutsch-Littauisches lexicon... gesammelt von Philipp Ruhig... Königsberg: Druckts und verlegets I. H. Hartung, 1747.

B. Radz – B. Radzevičius (1940–1980), jo raštai.

SD – Dictionarium trium lingvarum... Avtcore... Constantino Szyrwid...Qvinta editio...Vilnae. SD¹ – den första upplagan av samma ordbok (omkring 1690).

Skardžius P. 1943: Lietuvių kalbos žodžių daryba, Vilnius.

Skv – Den heliga skrift i Gamla och Nya testamentet... Översatt och försedd med kommentarer av prästen J. Skvireckas... I–V bd. – 1913–1937, VI bd. – 1911.

B. Sruoga – B. Sruoga (1896–1947), jo raštai.

ССРЛЯ XIII– Современный словарь русского литературного языка 13, Москва-Ленинград: Издательство Академии Наук СССР, 1962.

ST – Den heliga skriften. Gamla testamentet. Översättning från hebreiska och grekiska, prästen A. Rubšys. Putnam. CT: ”Krikščionis Gyvenime”, 1994–1995.

Stepanov J. S. 1981: Степанов Ю.С. Имена. Предикаты. Предложения, Москва: Наука.

Šanskij N. M. 1985: Шанский Н.М. В мире слов, Москва: Просвещение.

Šimėnaitė Z. 1990: Maloniniai kreipiniai. – Kalbos kultūra 59, 65–67.

Šimėnaitė Z. 1995: Daiktavardžio širdis dariniai. – Lietuvių kalbotyros klausimai 35, 148–168.

Tischler J. 1980: Hethitisches etymologisches Glossar. Mit Beiträgen von Günter Neumann. Lieferung 3. – Innsbrucker Beiträge zur Sprachwissenschaft 20, 403–600.

ТСБМ V, – Förklarande ordbok över det belarusiska språket 5₁, Minsk: Belarusiska sovjetiska encyklopedin uppkallad efter Petrus Broŭka.

Ufimtseva A. A. 1986: Уфимцева А. А. Лексическое значение, Москва: Наука.

Urbas D. 1996: Martyno Mažvydo raštų žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Vaižg – Vaizgantas (J.Tumas) (1869–1933), jo raštai.

Žem – Žemaitė (J.Žymantienė) (1845–1921), jos raštai.

Förkortningar för övriga källor som i LKŽ.

SUBSTANTIVETS SEMANTIK ŠIRDIS

Sammanfattning

I den 14:e volymen av ”Lietuvių kalbos žodynas” (red. Litauiska språk- och litteraturinstitutet vid Litauens vetenskapsakademi) beskrivs substantivet širdis ur lexikografisk synvinkel. I denna artikel undersöks detta ords semantiska relationer till andra ord för att fastställa det analyserade substantivets plats i språksystemet och urskilja dess olika betydelser.

Vid analysen av semantiken hos širdis diskuteras sememernas paradigmatiska respektive syntagmatiska

86

egenheter samt betydelsernas motivation och hierarki, liksom frågor om regelbunden polysemi.

Substantivet širdis betecknar inte enbart en inre kroppsdel. Širdis omfattar ett mikrosystem med konkreta betydelser och abstrakta betydelser som hänför sig till obestämt avgränsade begrepp i den andliga världen. Detta system förmedlar uppenbarligen språkets antropocentriska karaktär.

87