LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXXVIII (1997)

Vincentas DROTVINAS

KÄLLOR TILL LILL-LITAUENS NAMNSKICK I TYSKA ARKIV¹

Min första direkta bekantskap med källor till person- och ortnamn i Lill-Litauen i tyska arkiv var oplanerad. När jag hade börjat undersöka Lill-Litauens ordböcker från 1600- och 1700-talen² försökte jag hitta nyare arkivmaterial om den tidens litauiska skribenter, lexikografer och grammatikförfattare. Våren 1988 praktiserade jag vid seminariet för indoeuropeisk språkvetenskap vid Martin Luther-universitetet i Halle-Wittenberg, där den framstående tyska baltisten docent Gertrud Bense vänligt tog emot mig och gav mig sitt stöd. I Halle studerade jag det litauiska språkseminarium som verkade vid universitetet där 1727–1740 och där präster med pietistisk inriktning utbildades för Lill-Litauen. I arkivet vid Frankesche Stiftungen sökte jag spår av Jonas Richter och Wilhelm Hako (Haack), som undervisade i litauiska, och deras liv och verksamhet. Jag fick bekanta mig med ett där bevarat manuskript till en tysk-litauisk ordbok (1728) som tillskrivs Richter, liksom med ett exemplar med Haks rättelser till ”Vocavblarivm Litthvanico-Germanicvm et Germanico-Litthvanicvm…” (Halle, 1730) och annat material.

Eftersom det var svårt att från dåtidens Litauen ta sig till Preussens kulturarvs Geheimes Staatsarchiv Preußischer Kulturbesitz (förkortat GStA) i Västberlin (Dahlem), arbetade jag en tid vid det tyska centralarkivet i Merseburg, nära Halle (Deutsches Zentral Staatsarchiv, Dienststelle Merseburg). Efter Tysklands återförening tillhör Merseburgs bestånd sedan 1994 det ovannämnda GStA-arkivet i Berlin. Merseburgs arkivbestånd-

¹ Författaren höll ett föredrag i detta ämne med titeln ”Om Lill-Litauens namnskick”. – Litauiska språket: forskare och forskning. Konferensreferat till minne av P. Skardžius, Vilnius: Litauiska språkinstitutet, 1994, 12. Se även författarens information ”Litauiska studiers källor i tyska arkiv”. – Vetenskapens Litauen, december 1993. Nr 14(73).

² Författaren har utarbetat följande utgåvor av Lill-Litauens ordböcker: LEXICON LITHUANICUM. En handskriven tysk-litauisk ordbok från 1600-talet. Inledning, translitterering av ordbokstexten och ordregister utarbetade av V. Drotvinas. V.: Mokslas, 1987. – 586 s.; CLAVIS GERMANICO - LITHVANA. En handskriven tysk-litauisk ordbok från 1600-talet. Del I. A-E. Inledande artikel ”Anmärkningar om Friedrich Pretorius ordbok ’Clavis germanico - lithvana’” (s. X–XXVII). V.: Mokslo ir enciklopedijų leidykla. Bibliotheca Baltica. Lithvania. 1995. –629 s.; del II. F-L. V.: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1997. – 701 s.; del III och IV under tryckning (redaktionens anmärkning).

81

donde visade sig innehålla olika slags dokument från 1600- och 1700-talen från Lill-Litauen, med litauiska efternamn och ortnamn. Senare (1991, 1993 och 1994) fick jag tillfälle att bekanta mig något närmare med källorna till Lill-Litauens namnskick i tyska arkiv.

Det ovannämnda Berlinarkivet, som 1978 tog över bestånden från det tidigare Königsbergs statsarkiv (Staatliches Archiv Königsberg) från Göttingen (Staatliches Archivlager), innehåller ett rikt material av dokument från 1500- till 1800-talen som speglar den preussiska statens (hertigdömets och senare kungarikets) historia, politiska system, ekonomi och kultur³. Arkivbestånden är viktiga källor till litauernas historia, litauisk kultur och, mer specifikt, filologins historia. Även om arkiven i stort sett inte bjöd på några sensationella upptäckter, finns där rikligt med autentiskt primärmaterial av biografisk karaktär som kan belysa de litauiska skribenternas liv och verksamhet – från 1500-talet fram till K. Donelaitis. (Detta är ett separat ämne och en särskild uppgift för kulturhistoriker)⁴.

Fondai žinomi Rytų Prūsijos foliantų vardu (Ostpreußische Folianten)⁵, juose sukaupti valdžios įstaigų dokumentai nuo pat Prūsijos kunigaikštystės pradžios, t.y. 1525 m. Gausu Mažosios Lietuvos apskričių XVI–XVIII a. ūkinių dokumentų (Amtsrechnungen), tarp jų turto ir mokesčių sąrašų (vok. Steuerlange, Nachtgeldregister, Hufenschußprotokoll) ir pan. Pravartu apsistoti prie vieno iš foliantų. Tai Ragainės apskrities 1540 m. mokesčių knyga, turinti 602 puslapius.⁶ Dažniausiai puslapyje rašomos 2–3 valstiečių (būrų) pavardės, rečiau viena, itin retai keturios (p. 448) ar penkios (p. 524). Mokesčiai surašyti kaimais (villa). Gyvulių kiekio surašymas užima paprastai 6–9 eilutes, retai mažiau, puslapio pabaigoje susumuojamas savininko turtas galvomis (summa lateris) ir pinigine verte (facit an gelde). Foliante randama arti 2000 vienanarių ir dvinarių asmenų (perdėm vyrų) įvardijimų, taip pat nemažas kiekis vietovardžių. Iš asmenų įvardijimo galima spręsti, kad XVI a. pirmojoje pusėje Ragainėje, kaip ir visoje Mažojoje Lietuvoje, dvinarė (vardo ir pavardės) įvardijimo sistema buvo gerokai įsigalėjusi.⁷ Pažymėtina, kad p. 52 (nenumeruota) – 53

³ Se närmare Kurt Forstreuter. Das Preußische Staatsarchiv in Königsberg. Ein geschichtlicher Rückblick mit einer Übersicht über seine Bestände (Veröffentlichungen der niedersächsischen Archivverwaltung 3), Göttingen, 1955; Bernhard Jähnig. Amtsrechnungen und andere Akten der Kriegs- und Domänenkammern des Historischen Staatsarchivs Königsberg in Kaliningrader Gebietsarchiv. – Preußenland. Jahrgang 32/1994. Nr. 1. S. 18–19.

⁴ En översikt över litauiska studier i Königsbergs arkiv finns hos Z.Il[vinskis]– Lietuvių enciklopedija. T. 10. Čikaga, 1957. P. 497–500.

⁵ Se katalogen ”Verzeichnis der Ostpreußischen Folianten (ausschließlich Ermland). Nachgeprüft in Juli 1950. Findbuch Nr. 160.”.

⁶ Titel: ”Nochfolgende verzeichnis der anlage des Amptes Rangnt Armorū des XXXX t bis Jres 5 C t”. – OF nr 911a, Bd. 27. I det nedre hörnet på insidan av det främre omslaget finns stämpeln: ”Restauriert und neu eingebunden, den 25. 2. 1954. Staatliches Archivlager”.

⁷ Förekomsten av enledade namn förklaras av att skattelängden inte är ett helt officiellt dokument: ämbetsmannen Pakamorė antecknade där de bönder han kände till, vilka kan ha benämnt sig på ett mer individuellt och ”privat” sätt. Förhållandet mellan enledade och tvåledade namn är dock en separat fråga.

82

fyra skrivningar av efternamnet Mažvydaitis har hittats:

Glande villa⁸.

Laurin maswideit[is] Jacob MASVIDEITIS Mickna MASVIDEIT[IS] Jhan MASVIDEITIS⁹

Här har vi en lista över litauisktalande från Ragnit församling, där Martynas Mažvydas verkade som präst 1548–1563. Mažvydas hade kontakt med många av dessa bönder eller deras familjemedlemmar: han undervisade, döpte och begravde dem. Folianten förtjänar särskilda onomastiska studier. Som dokument över de litauisktalandes materiella villkor vid mitten av 1500-talet skulle den dessutom kunna intressera även ekonomhistoriker.

Panašios 1540, 1543 ir 1563–1565 m. mokesčių knygos yra Įsruties (Nr. 11), Klaipėdos (Nr. 19), Labguvos ir Laukiškos (Nr. 14), Tepliavos su Vėluva (Nr. 34), Tilžės (Nr. 35). Savo turiniu ir pavardžių bei vietovardžių gausumu išsiskiria Labguvos perkėlos šlūžo muitinės pajamų sąrašas (Zoll-Einnahmen, 1674) ir Labguvos muitinės sąskaitos (Schleusenzoll-Rechnungen, 1676)¹⁰, kurių pirmajame randame 580, o antrajame – per 850 pavardžių asmenų, iš Lietuvos Didžiosios Kunigaikštystės ar iš Tilžės plaukusių į Karaliaučių, Vėluvą su stintomis arba grįžusių, vežusių odas, kailius ir kt., plukdžiusių sielius, pvz., Brosche Kurschait aus der Gilge nach Königsberg, Butkus Paulaitis von Königsberg nach Rogaiten. Atskirai minėtinas 1561 m. Jurbarko ir Virbalio činšo registras (Zinsregister von Litauisch Jurburg u. Nowowola).

Annat material från 1600–1800-talen med anknytning till Lill-Litauen förvaras i arkivet i de så kallade Etat-Ministerium-fonderna (förkortat EM), vilka är indelade efter administrativa enheter – städer (Stadt) och distrikt (Amt) – och efter innehåll i avdelningar (Abteilung). Materialet har katalogiserats (dock inte allt, särskilt inte material från de tidigare Merseburg-fonderna). Katalogen (Findbuch) 154 omfattar exempelvis dokument från orter i Lill-Litauen (myndighetsförordningar, enskildas ansökningar, klagomål, tjänstemäns skrivelser, olika förteckningar osv.), som också betecknas med avdelningsnummer, t.ex. Insterburg – Abt. 118, Tilsit – Abt. 138 osv. Dokumenten är ytterligare indelade efter innehåll: kyrkoärenden (Generalia, Personalia, dvs. utnämningar och förflyttningar av präster, omsorg om dem och deras änkor m.m.; katekesundervisning, utarbetande och utgivning av religiös litteratur, protokoll från olika visitationer m.m.), skolärenden (skolors grundande,

⁸ Byn har ännu inte lokaliserats.

⁹ Se vidare Vincentas Drotvinas. Martyno Mažvydo bendrapavardžiai. – Kazimiero Būgos konferencija: Etimologija ir onomastika. Konferencijos programa ir tezės. Vilnius, 1996 m. lapkričio 6 d. P. 8–9. Se vidare Baltistica 32(1), 1997 (i tryck).

¹⁰ Labiawsche Schleußen Zoll Rechnung Anno 1674. Schleußengeld von Wittinnen, Strußen und Holtz Trifften, so auß vom Großfürstenthumb Lüttawen und von Tilsitt her undt zurück gegangen. – EM – XX. HA Nr. 13025, 13026.

83

byggande, reparation, anskaffning av inventarier, ved, åkermark, spannmål, omsorg om fattiga); kriminella brott, rättsfall; skogs- och jaktärenden, bränder m.m. (allt detta betecknas också med bokstäverna a, b, c, d osv.). I samtliga dessa dokument förekommer litauiska person- och ortnamn både i listor och enskilt. Inventering av dokumenten (beskrivning, urval osv.) för namnmaterialets skull vore ett separat arbete.

I detta arkiv förvaras också kyrkoböcker (Militärkirchenbücher) från den gamla och den nya preussiska armén (efter 1806), från 1600–1800-talen, eller fotokopior av dem. Där återfinns efternamn på litauisktalande som tjänstgjorde i armén samt på dem som stupade i kriget mot Napoleon eller i det tysk-franska kriget 1870–1871.¹¹

En del av arkivets personnamn (och ortnamn) har publicerats, dock inte i litauistiska arbeten utan i verk av tyska historiker och släktforskningsspecialister. Följande publikationer bör nämnas: Horst Kenkel. Eine Rolle der jungen Mannschaft der Stadt Tilsit von Jahre 1703. – Altpreußische Geschlechterkunde. Blätter des Vereins für Familienforschung in Ost- und Westpreußen. Neue Folge. 11. Jahrgang. 1961. Hamburg. S. 106–116; Horst Kenkel. Bauernlisten des Amts Tilsit aus der Zeit vor und nach der großen Pest von 1709/10. Hamburg, 1968; Horst Kenkel. Familiennamen im nördlichen Ostpreußen. Herkunft, Wandel und Wechsel.- Altpreußische Geschlechterkunde. Neue Folge. Blätter des Vereins für Familienforschung in Ost- und Westpreußen. Hamburg. 19. Jahrgang. Heft 4/6. 1971. S. 317–32; Hans Heinz Diehlmann. Erbhuldigungsakten des Herzogtums Preußen. I. Teil. 1525 bis 1642. Hamburg, 1980; II Teil. 1648 bis 1678. Hamburg, 1983; III. Teil 1678 bis 1737. Hamburg, 1992; Bruno Janczik, Fritz Naunheim. Dragoner, Wibranzen und Enrollirteeen zur Zeit der großen Pest. Berichte und Tabellen der Amter 1711. – Altpreußische Geschlechterkunde. Bd. 16. 1986. Hamburg, S.181–221; Bd. 20, 1990, Hamburg, S. 143–254; Reinhard Wenskus. Namengebung und Namenwechsel im nordöstlichen Ostpreußen in der frühen Neuzeit.-Altpreußische Geschlechterkunde. Neue Folge. Blätter des Vereins für Familienforschung in Ost-und Westpreußen. Hamburg. 38 Jahrgang. Band. 20. 1990, S. 27–124. Litauiska historiker använder materialet i dessa publikationer, däribland listor över litauisktalandes efternamn, statistik m.m.; exempelvis Algirdas Matulevičius. Tilžės apskrities lietuviai ir jų pavardės prieš 3 amžius. – Lietuvininkų kraštas. Monografija. Kaunas, „Literae universitatis“, 1995. P. 213–222. Dessa listor är inte alltid tillförlitliga för lingvistiska undersökningar: man bör kontrollera att återgivningen av efternamn och ortnamn överensstämmer med originalet.

Den kanske viktigaste och mest omfattande källan till östpreussisk-litauisk onomastik är emellertid registreringsböckerna från kyrkorna i Lill-Litauens litauiska församlingar – registeranteckningar om dop, nattvardsgäster, lysningar, vigslar, konfirmationer och dödsfall, förda från 1600-talet till 1944, till en början på litauiska (ibland blandat med

¹¹ En katalog över armékyrkornas registreringsböcker förbereds för tryckning.

84

på tyska), latin och senare på tyska. De förvaras i två arkiv – Evangeliska centralarkivet (Evangeliches Zentralarchiv, EZA) i Berlin och Tysklands centrala genealogiska institution (Deutsche Zentralstelle der Genealogie) i Leipzig. Historien om dessa arkivs bestånd och deras innehåll är nästan okänd i Litauen, och därför bör detta beskrivas något närmare.

År 1935 trädde de så kallade Nürnberglagarna (Nürnberger Gesetze) i kraft i Nazityskland. Enligt dessa måste alla invånare styrka sin ”ariska härkomst” två generationer bakåt med dokument. För detta ändamål inrättades statliga folkbokföringskontor, som utfärdade handlingar på grundval av uppgifter i kyrkböckerna. En särskild institution för genealogisk forskning (Reichsstelle für Sippenforschung) ansvarade tillsammans med Evangeliska kyrkans synod för filmningen av böckerna.¹² Eftersom originalen till en del kyrkböcker förstördes eller skadades svårt under andra världskriget blev fotografier framställda från filmerna efter kriget den enda källan till registreringsuppgifter från kyrkoböckerna för många församlingar. Kyrkoregistreringsböcker från församlingar i Ostpreussen, som efter kriget hamnade under myndigheterna i den sovjetiska ockupationszonen, filmades först efter kriget.¹³ Dessa böcker överlämnades 1991 till Evangeliska centralarkivet. Därmed utgör bestånden av kyrkoregistreringsböcker från östtyska kyrkor i Evangeliska centralarkivet (EZA) numera den viktigaste samlingen av kyrkoregistreringsböcker från den gamla evangeliska kyrkans (ty. Altpreußische Union) kyrkor i Ostpreussen (där förvaras också motsvarande böcker från andra kyrkoprovinser). Arkivets syfte är att tillhandahålla ersättningshandlingar åt personer som förlorade sina folkbokföringsuppgifter under kriget (i samband med exempelvis arv av egendom) samt att tillhandahålla material för genealogisk forskning. För närvarande finns omkring 3 700 kyrkböcker från församlingar i Ostpreussen i Evangeliska centralarkivet; de omfattar åren 1579–1945.¹⁴

De äldsta kyrkboksuppgifterna från litauiska församlingar i detta arkiv är från mitten av 1600-talet: Peterswalde (?), 1629–1899; Tilžė, 1673–1799; Žiliai, 1687–1819; Būdviečiai, 1695–1944; Stalupėnai, 1729–1803; Bilderviečiai, 1730–1913; Priekulė, 1732–1877; Kraupiškas, 1736–1904; Vėluva, 1751–1852; Ragainė, 1757–1822; Geldupė, 1780–1809; Įsrutis, 1781–1845; Gavaičiai, 1809–1830; Didlaukis, 1880–1901 med flera.

De filmade kyrkböckerna från Ostpreussen, som nämnts ovan och som tillhörde rikets institution för genealogisk forskning, förvaras också vid Tysklands centrala genealogiska institution i Leipzig

¹² Se närmare Christa Stache. Das Evangelische Zentralarchiv und seine Bestände. Berlin, Alektor–Verlag. 1992. S. 221–223.

¹³ Detta utfördes av medlemmar i mormonkyrkan ”Kirche Jesu Christi der Heiligen der letzten Tage” (USA), se Christa Stache. A.a. s. 221.

¹⁴ Verzeichnis der Kirchenbücher im Evangelischen Zentralarchiv in Berlin. Teil I. Die Kirche der altpreußischen union. 3., erweiterteund verbesserte Auflage bearbeitet von Christa Stache. (Veröffentlichungen des Evangelischen Zentralarchiv in Berlin. Herausgegeben von Hartmut Sander. Band 30. –Berlin, Evangelisches Zentralarchiv. 1992.

¹⁵ Bestandverzeichnis der Deutschen Zentralstelle der Genealogie. Teil I. Die Kirchenbuchunterlagen der östlichen provinzen Posen, Ost- und Westpreußen, Pommern und Schlesien. Bearbeitet von Martina Wermes, Renate Jude u.a. Verlag Degener and Co, Neustadt/Aisch. Leipzig, 1991.

85

ge¹⁵. Bland de äldsta i Leipzig kan nämnas böckerna från Įsrutis 1619, Tilžė 1647, Žuvininkai 1648, Laukstyčiai 1663, Kaukėnai 1668, Žiliai 1685 samt Būdviečiai och Nybudžiai 1695.

Efter att ha gått igenom böckerna i de nämnda arkiven de visu kan man sammanfattningsvis säga att Berlins centrala evangeliska arkiv främst innehåller mikrofiche av kyrkböcker, även om det också finns originalböcker. I Leipzigs arkiv finns filmer (Rollfilm) framställda från mikrofilmer, men även unika böcker, det vill säga böcker från orter eller år som saknas i det centrala evangeliska arkivet. Bland dessa kan nämnas böckerna från Katyčiai 1669–1682 och 1683–1687, Nemirsk iemis 1680–1710 m.fl. Böckerna (eller deras filmer) varierar både i fråga om innehåll och nuvarande skick. För det första skiljer sig böckerna åt vad gäller förekomsten av litauiska efternamn. Av det numerära förhållandet mellan litauiska och tyska efternamn kan man dra slutsatsen att invånarna i alla dåtidens litauiska församlingar inte uteslutande var litauer: ju mer avlägset belägen församlingen var, desto mer övervägande litauiska var efternamnen. I städer och köpingar är litauiska efternamn fåtaliga. I böckerna från 1683 i den litauiska församlingen vid S:t Elisabeths kyrka i Karaliaučius är exempelvis litauiska efternamn ytterst sällsynta, liksom i Klaipėdas kyrkböcker. Litauiska efternamn saknas nästan helt även i kyrkböckerna från Vėluva på 1600-talet och från Gumbinė, Įsrutis, Stalupėnai och andra småstäder på 1700-talet. Detta betyder naturligtvis inte att litauer inte bodde i dessa småstäders omgivningar, eftersom bedömningen grundar sig på de böcker som bevarats. Det är också viktigt att uppmärksamma handskrifternas (och de därav framställda filmernas och mikroficheernas) kvalitet. Alla böcker är inte lika lättlästa. Av olika orsaker – spretig och hastig handstil, inte alltid prydliga anteckningar (papper sparades ju), papperets kvalitet, bläck som bleknat eller flutit ihop, ibland också trängt igenom till andra sidan, med mera – förblir kanske en tiondel av texterna på boksidorna oläsliga (för att kunna läsas skulle texten behöva restaureras). Kopior försämrar ofta texten ytterligare och gör den nästan oläslig.

Hittills har forskningen i litauisk onomastik främst grundats på källmaterial från Storfurstendömet Litauen. En del av registreringsböckerna från kyrkor i litauiska församlingar i Lill-Litauen, liksom andra historiska dokument, finns visserligen på Litauens vetenskapsakademis bibliotek, Litauens nationalbibliotek Martynas Mažvydas bibliotek och Vilnius universitetsbibliotek. Alla dessa böcker har inte inventerats, och deras språkliga betydelse har hittills inte beskrivits. Personnamnen i Vilniusarkivens källor har också undersökts i ringa utsträckning. Det bör nämnas att namnsektionen vid Institutet för litauiska språket i år börjar samla in personnamn och ortnamn från Lill-Litauen¹⁶.

Den första bekantskapen med dokumenten i de nämnda tyska arkiven (en exakt förteckning kan sammanställas först efter en grundligare studie av källorna) ger anledning att anta att allt material om lietuvininkai-namn i de tyska arkiven utgör en ny källa för litauisk historisk onomastik. Därför är det angeläget att samla in tiotusentals person-

¹⁶ Genovaitė Kiškienė. Om suffixet lie. -ait- i efternamn i det forna Ostpreussen. – Baltistica, XIX (2), 1983. s. 179–183.

86

namn och ortnamn, som representerar lietuvininkai-namnbruket under 1500–2000-talen. Den mest framstående forskaren i litauisk onomastik, prof. habil. dr. A. Vanagas, var mycket angelägen om en sådan utökning av samlingarna vid namnsektionen vid Litauiska språkets institut; även akademikern Z. Zinkevičius och habil. dr. V. Maciejaukienė är mycket intresserade av detta. Ett sådant register skulle vara en gruva av språkliga rikedomar och borde få sina ”gruvarbetare”. Det skulle utgöra en hittills outnyttjad källa för historien om Lill-Litauens antroponymi och toponymi. En undersökning av hur lietuvininkai-efternamnen uppkommit samt av person- och ortnamnens ursprung, bildning, germanisering och andra frågor skulle tillföra och bredda slutsatserna i den befintliga forskningen om litauiskt namnbruk och säkerställa framsteg inom litauisk historisk onomastik¹⁷.

Att sammanställa det planerade registret är naturligtvis inte ett dagsverke; det kräver ett särskilt projekt och finansiering. Först och främst behövs människor som kan bygga upp registret. I Berlin fördes samtal med ”den rikaste ägaren av efternamn”, direktören för det centrala evangeliska arkivet (EZA), dr Hartmut Sander. Herr Sander förstår projektets vetenskapliga karaktär och har bidragit till att kopior av en del av arkivets material snabbare kunnat nå Vilnius. (Vi tackar honom varmt för detta.) De första kopieringsarbetena fick ekonomiskt stöd av ordföranden för Lill-Litauens fond, Vilius Petraitis. Det är nödvändigt att finna tillräckliga medel för kopiering av dokument och insamling av material i Berlin och Leipzig.

Jag är tacksam mot ordförandena för Historiska kommissionen i Berlin, prof. dr h. c. Klaus Zernach och prof. dr Volfram Fischer, liksom mot ordföranden för stiftelsen Fritz Thyssen Stiftung, dr Rudolf Kerscher, för möjligheten att arbeta i tyska arkiv.

Källorna till den litauiska onomastiken i Lill-Litauen i Tysklands arkiv

Sammanfattning

I uppsatsen behandlas källor till litauiska person- och ortnamn från 1500–2000-talen, vilka finns i kyrkoböcker från litauiska församlingar och andra handlingar från Ostpreussen i Geheimes Staatsarchiv Preußischer Kulturbesitz, Berlin, i Evangelisches Zentralarchiv, Berlin, och i Zentralstelle für deutsche Genealogie, Leipzig. Dessa arkivmaterial är hittills nästan okända i Litauen och utgör det aktuella forskningsobjektet för den litauiska onomastikens historia.

¹⁷Källorna i Berlins centrala evangeliska arkiv har börjat undersökas, se Aušra Šeškutė, Vincentas Drotvinas. Om efternamn och förnamn bland litauerna i Ragnits distrikt. – Litauiska språket: forskare och forskning: Till minne av 450-årsjubileet för den första litauiska boken – Martynas Mažvydas katekes. Litauiska språkets institut. Konferenssammandrag. 23–24 oktober 1996, s. 32–33.

87