VITALIJA KARACIEJŪTĖ

Litauens universitet för utbildningsvetenskap

Forskningsområden: modern morfologi, dialektmorfologi, dialektologi.

SUBSTANTIVETS GENUSKATEGORI I VARĖNAS DIALEKT

Substantivets genuskategori i Varėnas subdialekt

SAMMANFATTNING

Genuskategorin i Varėnas dialekt har hittills inte undersökts eller beskrivits ur den naturliga morfologins perspektiv. Artikelns huvudsakliga syfte är att diskutera genuskategorins struktur i denna dialekt, att utifrån empiriskt material redogöra för substantivens semantiska och morfologiska egenskaper samt att fastställa fall av genusvariation. Analysen visade att: 1) substantivens genus (maskulinum och femininum) i Varėnas dialekt inte är strikt differentierat efter stammar, vilka tillsammans med böjningsändelser endast delvis markerar genus; det är inte heller korrekt att tala om ett särskilt ”genusmorfem” i substantivens struktur i Varėnas dialekt; 2) variation i genusformer är karakteristisk för den undersökta dialekten.

SAMMANFATTNING

Genuskategorin i Varėnas subdialekt har hittills inte undersökts eller beskrivits ur den naturliga morfologins perspektiv. Artikelns huvudsakliga syfte är att diskutera genuskategorins struktur i denna subdialekt, att utifrån empiriskt material presentera substantivens semantiska och morfologiska egenskaper samt att identifiera fall av genusvariation. Analysen visade att: 1) det inte finns någon strikt differentiering mellan maskulint och feminint genus i Varėnas subdialekt utifrån stammar, vilka tillsammans med böjningsändelser endast delvis markerar genus; det är inte korrekt att tala om ett särskilt ”genusmorfem” i substantivens struktur i Varėnas subdialekt. 2) Variation i genusformer är karakteristisk för den undersökta subdialekten.

NYCKELORD: sydaukštaitiska, Varėnas dialekt, naturlig morfologi, genuskategori, genusvariation.

NYCKELORD: sydaukštaitiska, Varėnas subdialekt, naturlig morfologi, genuskategorin, genusvariation.

Straipsniai / Articles

229

VITALIJA KARACIEJŪTĖ

En kategori – ett visst system av språkliga element – har en grammatisk betydelse och en grammatisk form som uttrycker den, det vill säga en formell markör (jfr Hockett 1965: 211; LKG I 18–19; Paulauskienė 1983: 157; Matthews 1997: 48)¹. För att fastställa vilka morfologiska kategorier ett visst språk har måste man först undersöka de böjningsformer (flexionsformer) som förekommer i språket. Med andra ord existerar en morfologisk kategori där den formellt framträder som sådan (Wurzel 1989: 53).

I modern morfologisk teori indelas ord i kategorier efter syntaktiska funktioner, ordbildning, grammatiskt innehåll och kontext (om kategorier och deras kännetecken, se vidare Carstairs-McCarthy 2000: 264–272). De grammatiska kategorierna numerus, kasus och genus² är inbördes förbundna³: ordformens grammatiska morfem (flexionen, eller flexivet) kodar alltid kategorierna numerus och kasus, och att den grammatiska genuskategorin har ett samband med numeruskategorin bekräftas av den språkliga universalie som säger att varje språk som har en genuskategori alltid också har en numeruskategori (Greenberg 1968: 95).

Det är vedertaget att substantivets genus uttrycks av det grammatiska morfemet i singular nominativ⁴. I så fall skulle de grammatiska morfemen i singular nominativformerna av substantiv i böjningsklasserna a, įa₁, įa₂, u, iu ha särskild status som markörer för ”maskulint genus”, till exempel: ná.m-as, kã.l-es, rug-ĩs, sùn-ùs, špiẽč-ùs. De grammatiska morfemen i singular nominativformerna av stammarna i och C skulle inte ha en sådan status (jfr Rosinas 2005: 45).

I Varėna-dialekten uttrycks den grammatiska genuskategorin också av singular genitiv, jfr formerna: substantiv i böjningsklasserna a, įa₁, įa₂, im, u, iu i genitiv: ná.m-o., kã.l-o., rùg-o., dã.bes-o., su.n-ãus, špiẽč-ãus. Om vi däremot jämför singular ackusativformerna av substantiv i samma böjningsklasser, ná.m-u., kã.l-u., sún-u., špiẽč-u., rùg-i., dã.bes-i., med ackusativformerna av feminina substantiv, daĩn-u., mãr̃č-u., žõl-bl., ã.k-i., sã.ser-i., skulle vi se att de grammatiska morfemen i de nämnda formerna saknar denna ”superkarakteristik” (jfr Rosinas 2005: 46). Här står man alltså inför ett genusproblem: de grammatiska morfemen i böjningsformerna kan på grund av alltför omfattande synkretism inte alltid uttrycka genus, vilket innebär att genus inte är helt differentierat i dialekten (jfr Rosinas 2005: 44).

¹ Apie kategorijos termino skirtingą vartoseną žr. Carstairs-McCarthy 2000: 267; Plungian 2010: 20.

² Apie giminės ir skaičiaus bei giminės ir linksnio sąveiką žr. Corbett 1991: 132, 154–157.

³ Enligt Wolfgang Ulrich Dressler kan morfologiska kategorier vara produktiva eller improduktiva. I tyskan är numerus exempelvis lika produktivt som kasus, medan genus endast uttrycks morfosyntaktiskt (Dressler 2003: 34).

⁴ Singular nominativändelsen kallas också tematisk markör (Savickienė, Kazlauskienė, Kamandulytė 2004: 5).

230

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Varėnos šnektos daiktavardžio giminės kategorija

FIG. 1. Karta över Varėna och dess omgivningar⁵

Ämnet är aktuellt inte bara på grund av det genusproblem som tagits upp, utan också eftersom genuskategorin i dialekten i Varėna och de närmast belägna byarna – Akmenė, Babriškės, Barčiai, Beržūpis, Giráitė, Kašėtos, Mer̃gežeris, Matuižai, Perloja, Pauosupė, Rūdnìa, Senõji Varėna, Ūta, Zervýnos och Žiūrai (se fig. 1) – som räknas till den sydaukštaitiska dialekten⁶ ännu inte har undersökts eller beskrivits, vare sig ur traditionell eller modern – naturlig – morfologis perspektiv.

Artikelns syfte är att diskutera dialektens genuskategoris struktur, att utifrån empiriskt material ge en semantisk och morfologisk karakteristik av substantivens genus samt att fastställa fall av genusvariation.

⁵ Kartan har utarbetats av Laura Geržotaitė.

⁶ Apie Varėnos šnektos skaičiaus kategoriją žr. Karaciejūtė 2012: 53–59.

Straipsniai / Articles

231

VITALIJA KARACIEJŪTĖ

Det undersökta materialet består av texter på dialekten som artikelns författare samlade in individuellt 2005–2013 i Varėna och de närmast belägna byarna (ljudinspelningarnas sammanlagda längd är cirka 70 timmar). Analysen omfattar språkliga data från äldre informanter, födda 1913–1939 och stadigvarande bosatta i det undersökta dialektområdet. Undersökningen genomförs enligt principerna för teorin om naturlig morfologi, som uppstod genom att begreppen markering och fonologisk naturlighet förenades (Dressler 2000: 289). I arbetet tillämpas deskriptiva, oppositionella och komparativa metoder.

Varėna-dialektens genus⁷system består av en maskulin (t.ex.: šienas ”hö”, ūkis ”gård”, arklìs ”häst”, sunùs ”son”, dancis ”tand”, vanduo ”vatten”) och en feminin (t.ex.: krucinė ”bröst”, dúona ”bröd”, valžà ”makt”, klẹtis ”visthus”, sesuõ ”syster”, duktė̃ ”dotter”) genusopposition⁸. Substantivens genus är numera tvådelat, men tidigare hade balterna, utöver maskulinum och femininum (det omarkerade respektive det markerade genus), även neutrum⁹.

Traditionellt delas substantiv in i genus på semantisk och morfologisk grund (Laigonaitė 1961: 122–123; jfr även DLKG 62–63)¹⁰.

Semantiskt klassificerade substantivs genus, som grundar sig på lexikal betydelse och skillnader mellan könen¹¹, kan uttryckas inte bara genom olika stammar, kasusändelser eller avledning, utan också genom olika rötter, t.ex.: kàt su_šeimù [vyro] tė.ko. búc ‖ tėvas ⋮ mamà jō ‖ ”Att vara tvungen att vara där med familjen [mannen]. Hans far, hans mor” (Mrg); tai_cà màno. vīras anàs ‖ ”Det där är min man” (Prl) och tai_dar ⋮ va_šitōj mo.teris | tai_jōs mamà nevai kšto. ‖ ”Så nu går den här kvinnan, hennes mamma, inte” (Prl); tàs tai_jàu jōs ⋮ jo.s_ brólis | jo._brólis ‖ ”Den där är alltså hennes, hennes bror, hans bror” (Vrn) och o._jō˙ ⋮ tà jo._sesuõ irà

⁷ Apie giminės kategoriją žr.: Hockett 1965: 231; Aikhenvald 2004:1031–1045; Holvoet, Semėnienė 2006: 101–120; WALS. Apie giminės kategoriją šiaurinių širvintiškių, Joniškio ir Ramaškonių šnektose žr.: Markevičius 2009: 15–31; Kaikarytė 2010: 28–33; Tuomienė 2010: 53–61.

⁸ Aldonos Paulauskienės (2007: 23) teigimu, „kur yra opozicija, ten turi būti ir neutralizacijos galimybė, t. y. priešinamu jų narių suartėjimas iki sinonimijos arba net visiškas opozicijos išnykimas“.

⁹ Davidas Crystallas (1999: 130) šalia opozicijos vyriškoji giminė / moteriškoji giminė / bevardė giminė pateikia dar ir gyvas / negyvas priešpriešą (dar plg. Paulauskienė 1989: 172; Matthews 1997: 142). Manoma, kad vyriškosios ir moteriškosios giminės daiktavardžio klasės susiformavo iš aktyviųjų, gyvųjų daiktavardžių (genus activum), kurių denotatai yra gyvybiškai aktyvūs, o bevardės giminės daiktavardžio klasės – iš inaktyviųjų, kitaip tariant, pasyviųjų, negyvųjų daiktavardžių (genus pasivum), kurių denotatai yra gyvybinio ciklo neturintys objektai (Rosinas 2005: 156; dar žr.: Kuryłowicz 1964: 207; Mažiulis 1970: 76; Zinkevičius 1980: 176–177).

¹⁰ Alexandra Yurievna Aikhenvald (2004: 1034–1036) greta semantinio, formalaus morfologinio giminių skyrimo kriterijų mini fonologinį.

¹¹ Jfr ryska ”belýčius” (eng. epicenes), substantiven krolik ”kanin” och sobaka ”hund”, där det första kongruerar med maskulinum och det andra med femininum, men båda kan beteckna djur av valfritt kön. Exemplet visar att olika kongruenssystem för genus kan förekomma för olika ordklasser inom ett och samma språk (Aikhenvald 2004: 1033).

232

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Varėnos šnektos daiktavardžio giminės kategorija

ištekėjus ‖ ”Åh ja, hans syster är gift” (Prl); nórs jis pác lietùvis bùvo. | bet jau skaitė.s lenkū mó.ki.to.jes ‖ ”Även om han själv var litauisk, räknades han ändå som en polsk lärare” (Žr) och nù ir_paskui sã.ko. | per_pá.mo.ka(s) sė́žin visì | nu_ir_mó-ki.to.je¹² kláuse | vaikai ‖ iš_kur jūs ėmė.t šitù(s) žaislùs ‖ ”Nå, och sedan säger [hon], vi sitter alla på lektionerna, och så frågar läraren: barn, var har ni fått de här leksakerna ifrån?” (Vrn) (jfr Valeckienė 1984: 175–178; 1998: 231–234).

Par som betecknar tamdjur och vilda djur samt fåglar bör nämnas; deras ungar är alltid maskulina, t.ex.: jãėm dá.vę. kavėj– | katinùku. ‖ ”De gav honom en kattunge” (Vrn) och nei_katės netùrū ‖ ”Jag har inte ens någon katt” (Bbr); taĩ ir_katę [hade] ‖ ir_kačiuku. [hade] ‖ ”Så hade hon också en katt och en kattunge” (Bbr) (se även: Laigonaitė 1961: 124–126; Jakaitienė, Laigonaitė, Paulauskienė 1976: 33; Paulauskienė 1983: 179–180; 1989: 173–174; 1994: 161; 2006: 70–73; DLKG 63; Valeckienė 1998: 235–236).

Alla substantiv som inte betecknar personer, djur eller fåglar av olika kön har ett omotiverat genus (jfr: sakàũ ‖ taigi_jis tùri mašinėlbl. | ir_tùri kitù. matòciklu. ‖ ”Jag säger, alltså har han en liten bil och en annan motorcykel”; taĩ_iêi [barnen] nupirki. to.ki. stà.lu. | kàb va_dar̃ nuog_cà | dá.r lig_cà ‖ ir_cà tùri tokès kė́des ‖ ir̃ | tai_cà dáugáuse va_válgàu ‖ ”De [barnen] har köpt ett sådant bord, ungefär från här till här, ända hit. Och här har de sådana stolar, och det är här jag oftast äter” (Prl) osv.)¹³. Dessa substantiv böjs inte efter genus, jfr: mašinėlę. och **mašinėlis¹⁴; matòciklas och **matòcikla; stà.las och **stà.la¹⁵ (LKG I 19; Paulauskienė 1989: 170; 2006: 69; DLKG 62–63).

Genuset hos morfologiskt klassificerade substantiv bestäms av morfologiska egenskaper, dvs. deras form: stam och kasusändelser (Laigonaitė 1961: 122–123; jfr även DLKG 62–63).

Maskulinum och femininum identifieras med hjälp av det syntaktiska, eller syntagmatiska, kriteriet, som beskriver formkongruens, t.ex.: mė́li.na šviesà tràkšt ‖ ”Blått ljus, pang” (Prl); gã.ras to.kis cìltas tai_bùvo. ‖ ”En sådan bra bro var det” (Mrg).

¹² substantiv av typen móki.to.jes och móki.to.je kallas substantiva mobilia (jfr: Valeckienė 1998: 236–240; Holvoet, Semėnienė 2006:110; se även: Zumpt 1846: 17; Jacob 1851: 146; om markering i substantivpar, se Paulauskienė 1994: 159), eller motion nouns (ty. Movierung (Sexusdifferenzierung)), jfr Philippo Conzettos exempel: ”lieùv-is (‘manlig litauer’)” – ”lieùv-ė (‘kvinnlig litauer’)” (t har utelämnats – förf. anm.); ”pedagòg-as (‘manlig lärare’)” – ”pedagog-ė (‘kvinnlig lärare’)” (Conzett 2010: 148–149); för exempel från spanska och tyska, se Corbett 1991: 67; Lohde 2006: 124–126).

¹³ Jämför de franska exemplen: femininum maison ’hus’ och maskulinum château ’slott’. Dessa substantiv är inanimata, det vill säga saknar samband med manligt och kvinnligt kön (Aikhenvald 2004: 1031).

¹⁴ Två asterisker markerar former som är teoretiskt möjliga men inte används i dialekten.

¹⁵ I allmänhet klassificeras alla substantiv och har genus, men de böjs inte efter genus.

Straipsniai / Articles

233

VITALIJA KARACIEJŪTĖ

Låt oss också jämföra fall av kongruens mellan former där ändelserna inte är differentierade efter genus: nu_žūrâu kap_jįs dá.ro. | ir_às [darau] | kap_tàs *mìke. kvailùtis || ”Nå, jag tittar på hur han gör, och jag [gör] som den där Mike-tocken” (Grt); sà.kę. ¦ kad_jisai vàlkata || ”De sade att han var en luffare” (SVrn).

Det morfologiska, eller formella, kriteriet bygger på stammar och de böjningsändelser som är beroende av dem. Till exempel är substantiv med u-stam alltid maskulina: sùn-ùs dîrba *vîlnun || ”Sonen arbetar i Vilnius” (Žr); o. dabar ¦ ir_parduo-tùvę.s ¦ ir_tùrg-us dar_vieto.i ¦ viškas tenái vieto.idabar || ”Och nu finns både affärer och marknader på plats, allt finns där på plats nu” (Vrn).

I Varėna-dialekten, liksom i andra litauiska (och lettiska) dialekter som har undersökts med naturlig morfologis metoder (jfr Rosinas 2005; Markevičius 2009; Kaikarytė 2010), är substantivens genus inte strikt differentierat efter stammar, vilka tillsammans med böjningsändelserna endast delvis markerar genus (jfr Valeckienė 1998: 234).

I dialekten finns substantiv (som betecknar släktskapsförhållanden, befattningar och efternamn) med den grammatiska morfemen (böjningsändelsen) i̯ā, ē för femininumstammar, trots att de semantiskt är maskulina¹⁶, t.ex.: sakâu ¦ màno. tėtę. būuo. mėsininkas || ”Jag säger, min pappa var slaktare” (SVrn); labai totà¹⁷ būuo. gę.-ras || ”Den där tota var mycket bra” (Brč); paskuì ¦ màno. dėdę. ¦ mamõs brólis | tai_labai ¦ peilukù gražęi skutinėdavo. | visókeis raštaìs || ”Sedan brukade min farbror, mammas bror, skära mycket vackra mönster med en liten kniv” (Mtz); nu_kur ¦ kur iš-- ¦ iš_ valžõs àte.me. | atidúodavo. ¦ šíciem | *blínda¹⁸ | a(š) sakâu | to.kõ raíkėjo. | kàt ¦ vi̯siem ùšpakalu(s) su_nagáiko.m¹⁹ iškapót || ”Nå, var, var det från— från myndigheterna kom det, de brukade överlämna det åt de här, Blinda; jag säger, en sådan skulle ha behövts, så att han kunde ha slagit sönder allas bakdelar med piskor” (Žr).

Varėna-borna använder substantiv som utan kontext uppfattas som maskulina. I kontext visar kongruerande bestämningar substantivens genus; sådana ords form förblir densamma även när deras funktion förändras (jfr Stundžia 1979: 82; Valeckienė 1998: 240), t.ex.: kokìs jis_tì būožę.²⁰ būuo. | alè²¹ žã.-- ¦ žã.mę.s būuo. taì ¦ išvėžę. || ”Vilken buožė han var där, men han hade jord, så de körde bort den” (Ūt); iìs [vyras] mušeikà būuo. || ”Han [mannen] var en slagskämpe” (Brč); alę_tikrai

¹⁶ Detta fenomen kallas också konflikt mellan grammatiskt genus och biologiskt kön (se Markevičius 2009: 19–22; om konflikten mellan grammatiskt genus och biologiskt kön hos ryska substantiv, se LS 138–141).

¹⁷ Pappa, far eller mannens far.

¹⁸ Tadas Blinda.

¹⁹ Med piskor. En slavism.

²⁰ En mer välbärgad jordbrukare.

²¹ En konjunktion som är typisk för Varėna-dialekten och oftast används för att uttrycka motsats eller orsak.

234

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Varėnos šnektos daiktavardžio giminės kategorija

sã.vas vagìs ⋮ taĩ | argi_tù ⋮ argi_tù ⋮ daskaũosìs²² ‖ ”Men verkligen en egen tjuv, så du, du har väl kommit undan (gömt dig)” (SVrn)²³; o._kačiùkas bùuo. kóks zdráica²⁴ | ir_an ⋮ bùfeto.²⁵ | ir_an_špìnto.s | ir_ùisùr lá.kštę. to:kìs ‖ ”Och kattungen var en sådan zdraica och både på buffén och på skåpet och överallt sprang den omkring, en sådan” (Bbr); va_dabaŕ ⋮ ir_màno. káiman [det finns människor] | kuŕ ⋮ kur_bùuo. tokì priešai | išgamo.s bùuo. ‖ ”Ja, nu finns det också i min by [människor], där, där fanns sådana fiender, avskum fanns det” (Vrn). Det är uppenbart att de nämnda substantiven har en negativ, nedsättande klang (jfr Stundžia 1980: 79; Gudžinevičiūtė 2009: 273; för fler exempel, se Gudžinevičiūtė 2008).

Substantiven búožę., mušėikà, válkata, vagìs, zdráica, išgama ”har ingen separat ’egen’ stam eller böjning; det finns ingen särskild adjektivklass för ’genus commune’” (Stundžia 1980: 82), men de har två genus och kallas därför traditionellt hybrida (eng. hybrid nouns²⁶) (jfr Corbett 1991: 38, 66; Judžentis 2002: 43), eller substantiv med dubbel genusmarkering (pol. dwurodzajowe rzeczowniki) (jfr Otrębski 1956: 5; Rinkauskienė 1999: 13; Judžentis 2002: 43).

Feminina av substantiv med ”genus commune” (lat. substantiva communia, eng. common gender), som inte har status som grammatisk kategori i litauiskan, används nästan inte alls i Varėna-dialekten. Dialektens talare använder oftare den omarkerade maskulina formen²⁷.

Genuset hos vissa substantiv är inte alltid tydligt; inga grammatiska markörer visar det, till exempel: visùs giminės ⋮ visùs | kap kokè ⋮ kalėjimes tī. | višku. jì žinójo. ‖ ”Alla släkten, alla, som någon sorts, fängelser där, allt visste hon” (Bbr) (jfr: gi.váen-to.jes būu. ⋮ priė ⋮ pàt *ulõs | ir_dár ⋮ dár jō giminū va_cà skaitę.s [finns] ‖ ”Invånaren bodde alldeles vid Ūla, och där räknades ännu, ännu hans släktingar [fanns]” (Žr)); alltså, žmo-gùs tī. iāu ⋮ taĩsę.s²⁸ | dá.rę.s²⁹ | tvãrkę.s | bèt ⋮ daŕ girdėjáu ⋮ kat_pardúoda | tuos_na-mùs ‖ ”Alltså, den där personen hade redan börjat laga, höll på att göra i ordning och städa, men nu hörde jag att de säljer de där husen” (Bržp) (jfr kù.gi gali žmògùs dáuk pà.sako.c ‖ ”Vad kan en människa egentligen berätta, så mycket” (Vrn)); kad_gál spakainà³⁰ vaĩkas ‖ ”Så att kanske en lugn”

²² Slavism.

²³Jämför formen som används med generaliserad betydelse: galì ráǯìkstīs | bet_daŕ ⋮ bijėi ⋮ visóku. và ⋮ vagū šitū ‖ ”Man kan yttra sig, men nu är man rädd för alla möjliga sådana här tjuvar” (Žr).

²⁴Yrväder, rastlös person.

²⁵Skåp för förvaring av kärl eller mat.

²⁶Fall där maskulin form bibehålls när man talar om en kvinna kan kopplas till att naturligt maskulint grammatiskt genus utvidgas till området för det markerade feminina genus (Holvoet, Semėnienė 2006: 106).

²⁷ Apie graikų kalbos daiktavardžių common gender žr. Holton ir kt. 1997: 61–62.

²⁸Gjorde bättre.

²⁹Tillverkade, arbetade.

³⁰Lugn.

Straipsniai / Articles

235

VITALIJA KARACIEJŪTĖ

”barnet” (Vrn) (jfr. acìmenu ¦ ì ¦ vaìku ¦ dúono.s ¦ sukrãmtė. ¦ sukrãmtė. | tai_vadi-no.(s) žandà | dro.bìnen skudurùkan ¦ cùkro. [įdeda] | ir_dúoda ¦ kap_čùlptūku. | ir_vaìkas³¹ trãuke tu._duonìti. ‖ ”Jag minns att man tuggade bröd åt barnet, tuggade det, och det kallades en žanda; man lade socker i en liten linnetrasa [lägger i] och gav den som en napp, och barnet sög på den där lilla brödbiten” (Grt).

Oböjliga, det vill säga substantiv med oföränderlig form, saknar morfologiska kännetecken för genus; deras genus uttrycks syntaktiskt (Paulauskienė 2001: 6; Judžentis 2002: 39; DLKG 64; om genus hos morfologiskt oanpassade substantiv, se Rimkutė 2011: 184–201). Inga sådana substantiv har belagts i den undersökta dialekten.

Exemplen visar dock att vissa substantiv av främmande ursprung, som borde böjas (KP66), används oböjda, det vill säga utan att ha anpassats till dialektens flexionssystem. De kan vara antingen maskulina eller feminina, jfr.: ir_và paprašāu *bro˙nùlė.s | pàrnėšė. šìtùs ¦ dù | kàp_ten ¦ nu_tokì žalì | kur_àplupi | kì.vi | kì.vi dùi suválgāu ‖ ”Och så bad jag Broniulė, hon tog med de här två, vad heter de, alltså sådana gröna som man skalar; kiwi, jag åt två kiwi” (SVrn) och aplùpo. ¦ supjãuėštė. smùlkėi | suválgāu ¦ tuós | kì.vi | dù ‖ ”Skalade, skar fint, åt upp de där två kiwifrukterna” (SVrn). Sådana variationer i lånordens genus uppstår tydligen därför att äldre personer inte vet vilken genusform som ska användas³².

I Varėna-dialekten har fall av kongruensbrott i genus belagts, till exempel: nu kàs ¦ senã.tvi-ne. zãùksmas ¦ bùvo. | tai_vàt ‖ ”Nå, det var väl ålderdomens glädje, så där” (SVrn); tai_jì. ¦ tas_*advãrda ¦ sã.ko. ‖ ”Så säger han, den där Edvard” (Prl); su_tóm pavijõčėum³³ [dottern hade lindats] ‖ ”Med den där pavijočiusen [dottern hade lindats]?” (Grt); nù ¦ tai_paskāu kap_atàina | tai_jàu ¦ pa-àiškina jiẽm ‖ kad_ti. iz_bã.lo.s balà ‖ tokè šàltinis ‖ ”Nå, sedan när de kommer, förklarar hon det för dem. Att där är en pöl från en källa. En sådan källa” (Bržp)³⁴. Sådana fall av genusinkongruens är enstaka och verkar ha använts tillfälligt av informanterna.

Särskilt bör de substantiv som används i den undersökta dialekten nämnas, vars genus ibland skiljer sig från genuset hos substantiv i vissa andra dialekter (till exempel Joniškis, de nordliga

³¹ I Varėna-dialekten används substantivet vaikas ibland i betydelsen pojke (son), till exempel: tai_vaìku. ¦ cig_víenu. vaìku. iāu [turime] | õ: ¦ o._trìs ¦ mẽrgo.s ‖ nu_tai_tàp | trìs mẽrgo.s ir_sunùs ‖ ”Så ett barn, bara ett barn har vi [nu], och, ja, tre flickor. Nå, så är det, tre flickor och en son” (Žr) (jfr. även Laigonaitė 1961: 124).

³² Substantivet kìvi tillhör enligt en enkätundersökning bland ungdomar gruppen av lånord som böjs oftast (Rimkutė, Raižytė 2010).

³³ Ett band som används för att binda ihop en lindad baby.

³⁴ Jämför också exemplet som skrevs upp i Barčiai: kokè bū̀s pradžà / tokè būs ir_pãgi.nas ”sådan början, sådant blir också slutet” (Brč) (Markevičienė 1999: 32).

236

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Varėnos šnektos daiktavardžio giminės kategorija

širvintiškių³⁵⁾ och standardspråkets substantivgenus. Varėna-talare ändrar genus (oftast på grund av slaviska språks påverkan³⁶⁾) när de talar om:

1) mat och drycker, t.ex.: o.sù bulbìne.m blìno.m | à ⋮ spîrginẽi ćíei gárdu.s ‖ ”Och med potatisplättar³⁷ är de där med spirgini goda” (Ūt); bandù prikepa | prìmala ⋮ aguõnu. | ir_tan_įau pienañ aguõ-- ⋮ aguõnpienę.n privìlgo. ‖ ”De bakar många bandos, maler vallmofrön, och i den mjölken, vallmofrömjölken, sväller de” (Ūt); va_c̀a cukrà jãĩ reikė ‖ ”Här är socker, om det behövs” (Vrn);

2) material eller rester av dem, t.ex.: drucì³⁸ rù.stai | cig_pa-- ⋮ pě.leno.s [blev kvar] ‖ ”Stockarna är grova, bara aska [blev kvar]” (Mrg); prá.stas | šmẽlis | ì ⋮ va_kiek_ce pieskà³⁹ ‖ ”Dålig sand, se hur mycket pieska det är här” (Vrn)⁴⁰; veden brinner upp och ⋮ och det blir kol ‖ ”Veden brinner upp och, och det blir kol” (Brč); terpentin ⋮ det brukade finnas fotogen ‖ ”Terpentin, det brukade finnas fotogen” (Grt);

3) ortnamn, t.ex.: en dotter till honom ⋮ *balbìeriškė.n [bor]‖ mo.ki.to.jè ‖ ”En dotter till honom bor i Balbieriškis, hon är lärare” (Prl); och min ⋮ *almýtė. kunde ännu en sådan bön. läsa | men_jag bara dessa_här och_ord | vin ⋮ vin ⋮ vin från_*galelìėjaus | och_hos_dem ⋮ var | redan_vid_*kùčes rött vin ‖ ”Och min Almytė kunde ännu en sådan bön, men jag bara de här orden: ’vin, vin, vin från Galiléen’; och hos dem fanns det redan till julafton rött vin” (Grt); *beržùpę.i⁴¹ var tre hus ‖ ”I Beržupis fanns tre hus” (Bržp); här hos_oss ⋮ här finns en bäck ‖ *duobùpę. ‖ gropig ⋮ gropig ‖ det var en vacker bäck ‖ ”Här hos oss, här finns en bäck. Duobupis. Gropig, gropig. Vår bäck var vacker” (Mtz)⁴²;

³⁵ Plačiau žr.: Markeviičius 2009: 17–24; Kaikarytė 2010: 32–33.

³⁶ Jfr även i Varėna-dialekten registrerade numerusvarianter (jfr: po. *kalėdai ’efter jul’ och pol. kolęda, ryska коляда) och genusvarianter (jfr: kišė.nus ’ficka’ och pol. kieszeń).

³⁷ När exempel på ett annat genus än i vissa dialekter och i standardspråket återges, skrivs den form som är vanligare och mer frekvent i dialekten.

³⁸ Grova.

³⁹ Sand.

⁴⁰ Jfr också ka(t)_tì. piesko. ⋮ viško._gi prìlanda ‖ ”Så mycket piesko, allt möjligt hamnar ju där” (Prl).

⁴¹ Jfr: köpte en ko | och_flyttade tillbaka för_att_bo igen | *beržùpin | till sitt hembygd | och_nu står ännu det lilla huset ‖ ”Han köpte en ko och flyttade tillbaka för att bo i Beržupis igen, till sin hemby, och det lilla huset står fortfarande kvar” (Bržp). Det varierar inte bara hur ortnamnsformerna uttrycks, utan också betoningen, jfr: och_den (bäcken) kallades ⋮ eftersom det fanns stora björkar | då döptes ⋮ till *beržù-- ⋮ *beržùpis ‖ ”Och den (bäcken) fick sitt namn eftersom det fanns stora björkar där; den kallades Beržupis” (Bržp); *beržùpis || man hade gjort *bi.-- ⋮ *bìržupis ‖ ”Beržupis. De hade gjort det till Biržupis [här talar man om betoningen – förf. anm.]” (Bržp).

⁴² Jfr: nå, här går bäcken ‖ *duobùpo. ‖ först rinner denna bäck ut i dammen ‖ dessutom: när du går till *mǫ́lius | den här vägen | genom den lilla skogen | till *mólu. by | då går den här bäcken fortfarande på tvären | in i *mẽrki. ‖ ”Nå, här går bäcken. Duobupis. Först rinner den här bäcken ut i dammen. Och när man går till Molius den här vägen, genom den lilla skogen, till byn Molius, går den här bäcken dessutom tvärs över mot Merkys” (Mtz).

Straipsniai / Articles

237

VITALIJA KARACIEJŪTĖ

4) en del av kläder, t.ex.: va_kišė.nun à(š) sudėjau ⋮ dùkrela || ”Jag lade i fickan, kära dotter” (SVrn); aš_tai nórų ⋮ išvilkė rankóvų || ”Jag vill dra av ärmen” (SVrn);

5) växter, t.ex.: kàs tas_vɑr-- ⋮ varnaléšas || ”Vad är det där för kardborre?” (Brč); viškas augíta | viška(s) savo. | nieko. beveik pirkta | nugì parša. pasipjėuni ⋮ tai_salótai | lašinùku. turì || ”Allt är egenodlat, allt är vårt eget, nästan ingenting är köpt; ja, man slaktar en gris, så har man sallad och sidfläsk” (Mtz); tai_và ramūneis papláunu || ”Så där tvättar jag (ögonen) med kamomill” (Brč). I dialektområdet har fall belagts där substantivet ramunėlė i en mening förekommer i både maskulinum och femininum, t.ex.: ramunė̃lė.s tai_vaikám | jàu_cìg ⋮ kab_kur gė.ma | jàũ tai_vaikàm ramunėlėi bùuo || ”Kamomillorna är bara till barnen, när de föds någonstans; sedan fanns det kamomill till barnen” (Ūt). Varianten ramunė̃lis ’kamomill’ används ganska brett – exempel har noterats från Rudnia, Giraitė, Matuizos och Ūta;

6) en del av ett organsystem hos människan, t.ex.: normá.lu.s màno. kepenai || ”Min lever är normal” (Vrn); kab_virto. nebà.gas⁴³ | taĩ ː ná.t an_tvo.rõs šmegenai būuo. isitã.ški. || ”När han blev fattig var hjärnan utsmetad ända uppe på staketet” (Ūt);

7) vissa rum och lokaler (byggnader, institutioner osv.), t.ex.: màno. anūkė. dírba ⋮ alùbarę.n | *varę.nõj || ”Mitt barnbarn arbetar på ölhallen i Varėna” (Zrv); múrs lietùvų. ko.kũ irà | prazgi.væ.no. | prazbùuo. ⋮ jàu_c̀æ žinãi | taĩ ⋮ tai_kantɔri dírba ⋮ tai_vėl jàu_ti. | ta(i)_isimo˙kinus | tén mó.ki.to.jes | tén bugáltere.s | taĩ ir, paskãũ nuvažã.wo. *sibiran | nugì turìstinin || ”Det finns sådana bland våra litauer; de har kommit sig upp och klarat sig här, du vet, den arbetar på kontoret, den andra där borta, den som utbildat sig, där är lärarna, där är bokhållarna, och sedan åkte hon till Sibirien, ja, till turiststället” (Vrn); c̀æ v́irtuvis màno. || ”Här är mitt kök” (Vrn); už_*má.k-simo.⁴⁴ ⋮ maždãuk và ⋮ už parduotùvę.s ⋮ šitam tárpi ligónine. būuo. || o˙.tén po.-leklìnikas būvis | prie_sto.tiẽs || tai_po.leklìnikas || ”Ungefär bakom ”Maxima”, där borta bakom affären, i det här mellanrummet låg sjukhuset. Och där borta låg polikliniken, vid stationen. Så var det polikliniken” (Vrn); paskui lenkai⁴⁵ kap_sužinójo. | tai_ti. ⋮ dár už_mũs ⋮ to.kõn klõnę.n⁴⁶ ⋮ ji. slėpė. vis || ”Sedan, när polackerna fick veta det, gömde hon allt där borta bakom oss, i en sådan sänka” (Bržp)⁴⁷; dírbau ša.xtuose: po.žemì ||

⁴³ Stackare.

⁴⁴ Livsmedelsbutiken ”Maxima”: Substantivformen *mà.ksimas har också belagts i Kašėtos, t.ex.: va_visa savo. vièto.n | nu_và pažù.rėk | kai kãi ⋮ *mà.ksiman ko.kèn | kai *mà.ksiman || ”Allt är ju på sin plats, nå, titta bara, när, när det är på någon ”Maxima”, när det är på ”Maxima”” (Kšt).

⁴⁵ Substantivet lenkas ’polack’ är i den sydaukštaitiska dialekten, och därmed även i Varėna-dialekten, det enda som accentueras enligt alla fyra accentueringsmönstren (se närmare Ragaišienė 2010: 45).

⁴⁶ Jfr också: nùvertė. | múrs tí kluònę.n būuo. || ”De rev ner det; vårt hus låg där i sänkan” (Kšt).

⁴⁷ Jfr också aš_dár klo.ná.łę.n gi.venàu || ”Jag bodde också i en liten sänka” (Vrn).

238

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Varėnos šnektos daiktavardžio giminės kategorija

”Jag arbetade i gruvorna, under jord” (Vrn). Former av maskulint substantiv šã.xtas ’gruva’ har också belagts i Perloja.

Inom det undersökta dialektområdets utbredning har också fler fall noterats, till exempel: nu_anūkas irgi ¦ žvìda. šim ¦ kečvìrto. ¦ dabàr ¦ va_bùs ¦ gegùžo. || įàu_dvinìs || ir_žá˙ntas màno. gegùži. gìmìs || ”Nå, barnbarnet är också tjugofyra (född), nu blir det väl i maj (födelsedag). Redan tvilling. Och min svärson är född i maj” (SVrn); bùuo. sùŋku⁴⁸ ¦ mó.-- ¦ kab và lá˙nku. laikàis ¦ ir mó˙kesči.s bùuo. labaĩ dìdelę.s || ”Det var svårt, som på den tiden då det var polskt, och skatterna var mycket höga” (Grt); túos anà ¦ ten | mìna mìna sù | iš ¦ į_tàs | lìeka jū skū.-- ¦ skur°rą.le. | va_kà-- ¦ plàukū ¦ kúokšto.s || ”De där (linstråna) trampar hon där, trampar och trampar med, av, till dem återstår skalet, ja, hårtofsar” (Mrg); dùkrela ¦ rà.dije sugē.do. || ”Lilla dottern, radion har gått sönder” (SVrn); nù_tai įàu_šìčiei trīs šienáuna dalgę.m⁴⁹ | šiē-- ¦ pašienáuna | tadù ¦ įàu_à(š) susìtvarkāu antrà.dienin | įàu_raìke ¦ kuģūs | ir_kuģūs šùždedu || ”Nå, de här tre (svärsönerna och sonen) slår redan hö med liar, slår lite hö, sedan gör jag mig i ordning på tisdagen, då behöver man redan (räfsa ihop) stackarna, och jag lägger ihop stackarna” (Kšt). Många olika former av substantivet rà.dije ’radio’ har också noterats i Giraitė, och substantivet dalgę. ’lie’ i Matuizos.

En särskild grupp substantiv utgörs av kvinnonamn som i dialekten kan sägas med ett annat genus (för att tilltala någon kärleksfullt), till exempel: sakàū ¦ *maritùkai | àš tavìm ¦ tikù | tikėk ir_tù manìm || ”Jag säger: lilla Marytė, jag tror på dig, tro också du på mig” (SVrn). En kvinna kan kallas turteliu, till exempel: pataisìk ¦ dukrèla | pataisìk ¦ turtèla mà-no. || ”Laga den (radion), lilla dotter, laga den, min lilla rikedom” (SVrn). Maskulina substantiv kan ibland ha feminin böjning, till exempel: guļkis ¦ *rikùli | guļkis guļkis ¦ *rikǝ.le | *rikùli ¦ nepristók || ”Lägg dig, Rikuli, lägg dig, lägg dig, lilla Rike, Rikuli, ge dig inte av!” (Kšt).

När man talar om substantivens genuskategori är det viktigt att betona att den är en klassificerande kategori och inte en böjningskategori (Rosinas 2005: 45; jfr Paulauskienė 1994: 165; DLKG 62)⁵⁰. Till exempel kodar böjningsändelserna i formerna av substantivet avilìs två grammatiska kategorier – numerus och kasus. Om vi jämför detta substantivs deklinationsparadigm med andra deklinationsparadigm i Varėna-dialekten ser vi att

48

Danguolės Mikulėnienės (1996: 151) nuomone, forma sùŋku su šaknyje išlaikytu kirčiu yra senesnė, nei galūninio kirčiavimo forma suŋkù.

49

För en utförligare beskrivning av formen, se LKA 1111, karta nr 50.

50

Jerzy Kuryłowiczius (1962: 205) skiria deiktinę (daiktavardžių) ir anaforinę (būdvardžių) giminę. Jo teigimu, apie gramatinę giminės kategoriją galima kalbėti tik tada, kai kalboje egzistuoja anaforinė (būdvardžių) giminė. Axelis Holvoetas ir Loreta Semėnienė (2006: 120) kalba apie daviklio ir gaviklio gimines: „giminė dažniausiai reiškiama viena ar kitai giminei būdingomis galūnėmis, tačiau giminės kategorijos gramatinis statusas remiasi tuo, kad giminės atžvilgiu skiriamos derinamųjų žodžių (būdvardžių, daugelio įvardžių) formos. Šis dalykas lemia, kad giminės požymius reikia priskirti ne tik patiems daiktavardžiams, bet ir su jais derinamiems žodžiams. Tai verčia skirti daviklio ir gaviklio gimines.“

Straipsniai / Articles

239

VITALIJA KARACIEJŪTĖ

ändelserna i alla böjningsformer av substantivet avil̃s kodar inte genus. Till exempel symboliserar den grammatiska morfemen /-i./ i ackusativ singularisformen á.vil-i. kategorikombinationen ’singularis’ & ’ackusativ’, men inte ’singularis’ & ’ackusativ’ & ’maskulinum’, eftersom vi då också måste hävda att den grammatiska morfemen /-i./ i substantivet á.k-i. symboliserar samma kategorier. Det vore också felaktigt att säga att den grammatiska morfemen /-i./ kodar genus – de nämnda substantiven tillhör inte bara olika böjningsklasser (stammar), utan även olika genus (om genus i lettiskt standardspråk, se Rosinas 2005: 44–45). Enligt Albertas Rosinas (2005: 45) är den lexikala morfemen hos många substantiv oskiljaktig från den grammatiska betydelsen av det ena eller andra genuset; därför vore det inte helt korrekt att tala om en särskild ”genusmorfem” i strukturen hos substantiv i Varėna-dialekten⁵¹.

Eftersom ”i de fall då ett substantiv har en stam som är atypisk för dess genus, anges dess genus av ett syntagmatiskt eller semantiskt kriterium”, medan substantivets stam tillsammans med böjningen endast delvis kan ange genus (Valeckienė 1998: 234), vore det lämpligt att klassificera substantiven i Varėna-dialekten efter stammar:

1. Substantiv med stammarna a (t.ex. šiėn-as ’hö’, vã.bal-as ’skalbagge’, žãnt-as ’svärson’), iₐ₁ (t.ex. kã.l-es ’väg’, vė́l̃n-es ’djävul’, vė́j-es ’vind’), iₐ₂ (t.ex. smẽl-is ’sand’, grãustin-is ’åska’, šulin-ī̀s ’brunn’), iₘ (t.ex. debes-ìs ’himmel’, danc-ìs ’tand’, žvė.r-is ’djur’), u (t.ex. al-ùs ’öl’, med-ùs ’honung’, tur̃g-us ’marknad’), iu (t.ex. spiec̃-ùs ’svärfar’, rubã.ž-us ’gräns’, ámž-us ’ålder’), Cₘ (t.ex. vɑnd-uõ ’vatten’, akm-uõ ’sten’, sto.m-uõĩ ’kropp’) är maskulina. Till denna grupp hör också substantiv med stammarna ā (t.ex. tõt-a ’pappa’, *kundr-à ’Kundra’, *smetõn-a ’Smetona’), iā⁵² och ē (t.ex. tẽt-ę. ’pappa’, dẽd-ę. ’farbror’, *mik-ę. ’Mikė’), vilka betecknar manliga personer.

2. Substantiv med stammarna ā (t.ex. dúon-a ’bröd’, šatr-à⁵³ ’halm’, mo.kiːkl-à ’skola’), iā (t.ex. kój-e ’ben’, marč-i ’svärdotter’, pará.pij-e ’församling’), ē (t.ex. žo.l-ẽ̃ ’gräs’, bit-ę. ’bi’, vīrtuv-e. ’kök’), i_f (t.ex. pirč-is ’bastu’, šìrž-is ’hjärta’, klēt-is ’visthus’), C_f (t.ex. ses-uõ ’syster’, dukt-ẽ̃ ’dotter’) är feminina.

Det grammatiska genuset fastställs⁵⁴ med utgångspunkt i dativ singularis⁵⁵ (jfr: dat. sg. šiėn-u, kã.l-ū, smẽl̃-u, dẽ.bẽs-u, á.l-u, spiéc-u, vɑ́ndēn-u; dúon-ai, kój-ei,

⁵¹ Det antas att de grammatiska morfemen *-as, *-is, *-us tidigare symboliserade maskulinum, medan femininum uttrycktes av *-āi *-ē och neutrum av de grammatiska morfemen *-a, *-u och *-i. Endast de grammatiska morfemen *-is och *-ō symboliserade inte genuskategorin (Rosinas 2005: 159).

⁵² Inga substantiv med denna stamtyp har belagts.

⁵³ En lång och tunn gren.

⁵⁴ Aleksejus Andronovas (2002: 123) siūlo morfologines gimines vadinti „vyriškoji, arba ui giminė“ ir „moteriškoji, arba ai/ei giminė“.

⁵⁵ Denna regel gäller inte för Shirvintos-underdialekten och vissa sydliga Anykščiai-dialekter (Markevičius 2009: 16–17).

240

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Varėnos šnektos daiktavardžio giminės kategorija

mãrc-ei, žõl-ai, šĩrž-ei, sẽ.ser-ei), dvs. det grammatiska morfem som ”symboliserar (det är maximalt eller åtminstone minimalt ikoniskt) ett knippe av tre grammatiska kategorier och anger böjningstypen” (Rosinas 2005: 46)⁵⁶.

Undersökningen visade att:

1) Varėna-dialektens genusstruktur består, liksom i andra dialekter som har undersökts med naturlig morfologis metoder (Joniškis och de nordliga širvintiškiai-dialekterna), av en opposition mellan maskulinum och femininum.

2) Substantivens genus är inte strikt differentierat efter stammar; stammarna med sina böjningsändelser visar endast delvis genus.

3) Talare av Varėna-dialekten ändrar vanligen genus när de talar om mat och drycker (t.ex.: su_blĩno.m, aguõnpienę.n); material eller rester av sådana (t.ex.: pẽ.leno.s, aŋglei); ortnamn (t.ex.: *balbieriškę.n, *duobupę.); växter (t.ex.: varnalẽšas, ramu-nẽlei); klädesplaggens delar (t.ex.: kišẽ.ñun, raŋkõvu.); vissa utrymmen och lokaler (t.ex.: vĩrtuvis; po.lekliñikas); delar av människokroppens organsystem (t.ex.: kepenaĩ, šmegenaĩ) och annat.

4) Det är också felaktigt att tala om en särskild ”genusmorfem” i Varėna-dialektens substantivstruktur, eftersom den lexikala morfemen hos många substantiv inte kan skiljas från den grammatiska betydelsen av det ena eller det andra genuset.

L I T T E R A T U R

A i k h e n v a l d A l e x a n d r a Y u r i e v n a 2004: Gender and noun class. – G. E. Booij, Ch. Lehmann, J. Mugdan. Morphologie / Morphology: Ein Internationales Handbuch Zur Flexion Und Wortbildung / an International Handbook on Inflection and Word-Formation 2. Berlin, New York: Walter de Gruyter, 1031–1045.

A n d r o n o v a s A l e k s e j u s 2002: Dėl naujų publikacijų lietuvių kalbos teorinės fonetikos ir morfologijos klausimais. – Acta Linguistica Lithuanica 47, 117–129.

C a r s t a i r s - M c C a r t h y A n d r e w 2000: Category and feature. – G. E. Booij, Ch. Lehmann, J. Mugdan. Morphologie / Morphology: Ein Internationales Handbuch Zur Flexion Und Wortbildung / an International Handbook on Inflection and Word-Formation 1. Berlin, New York: Walter de Gruyter, 264–271.

C o n z e t t P h i l i p p 2010: The role of grammatical gender in noun-formation: A diachronic perspective from Norwegian. – Cognitive Perspectives on Word Formation. Edited by A. Onysko, S. Michel. Berlin, New York: De Gruyter Mouton, 148–149.

C o r b e t t G r e v i l l e G. 1991: Gender. Cambridge: Cambridge University Press.

⁵⁶ Apie giminių nykimo priežastis pasaulio kalbose žr. Aikhenvald 2004: 1042–1043.

S t r a i p s n i a i / A r t i c l e s

241

VITALIJA KARACIEJŪTĖ

Crystal David 1999: The Penguin Dictionary of Language. 2nd edition. London: Penguin Books.

DLKG – Grammatik för det nutida litauiska språket, ansvarig redaktör V. Ambrazas. Vilnius: Institutet för vetenskap och encyklopedisk förlagsverksamhet, 2005.

Dressler Wolfgang Ulrich 2000: Naturalness. – G. E. Booij, Ch. Lehmann, J. Mugdan. Morphologie / Morphology: Ein Internationales Handbuch Zur Flexion Und Wortbildung / an International Handbook on Inflection and Word-Formation 1, Berlin, New York: Walter de Gruyter, 288–296.

Dressler Wolfgang Ulrich 2003: Degrees of grammatical productivity in inflectional morphology. – Rivista di Linguistica 15.1, 31–62 (prieiga internete: http://linguistica.sns.it/RdL/15.1/04.Dressler.pdf) [žiūrėta 2014 04 22].

Greenberg Joseph Harold 1968: Some Universals of Grammar with Particular Reference to the Order of Meaningful Elements. – Universals of Language. Edited by J. H. Greenberg. 2nd edition. Cambridge (Mass.): MIT Press, 73–113.

Gudzinevičiūtė Ona Laima 2008: Lietuvių kalbos substantiva communia. Daktaro disertacijos rankraštis. Vilnius: Vilniaus universitetas.

Gudzinevičiūtė Ona Laima 2009: Substantiva communia: pavadinimo ir turinio problema. – Acta humanitarica universitatis Saulensis 8, 272–281.

Hockett Charles Francis 1965: A Course in Modern Linguistics. New York: Macmillan.

Holton David, Mackridge Peter, Philippaki-Warburton Irene 1997: Greek: A Comprehensive Grammar of the Modern Language. London: Routledge.

Holvoet Axel, Semėnienė Loreta 2006: Giminės kategorija. – Lietuvių kalbos gramatikos darbai 4 (Daiktavardinio junginio tyrimai), red. A. Holvoet, R. Mikulskas. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 101–120.

Jacob George Andrew 1851: The Bromsgrove Latin Grammar. 3rd edition. London: Simpkin, Marshall, and Co.

Jakaitienė Evalda, Laigonaitė Adelė, Paulauskienė Aldona 1976: Lietuvių kalbos morfologija. Vilnius: Mokslas.

Judžentis Artūras 2002: Naujas žvilgsnis į lietuvių kalbos daiktavardžių giminės kategoriją. – Acta Linguistica Lithuanica 45, 39–47.

Kaikarytė Aušra 2010: Joniškio šnektos daiktavardžio linksniavimo sistema. Daktaro disertacija. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Kar ж

Varėnos šnektos daiktavardžio giminės kategorija

KP – Språkråd 1. Grammatiska former och deras användning, sammanställd av R. Miliūnaitė. Vilnius: Institutet för vetenskap och encyklopedisk förlagsverksamhet, 2009.

Kurylowicz Jerzy 1962: Курилович Е. Очерки по лингвистике. Сборник статей. Москва: Издательство иностранной литературы.

Kurylowicz Jerzy 1964: The Inflectional Categories of Indo-European. Heidelberg: Carl Winter.

Laigonaitė Adelė 1961: Daiktavardžių giminės ir skaičiaus kategorija. – Dabartinė lietuvių kalba, red. Jonas Kazlauskas, Adelė Laigonaitė, Vincas Urbutis. Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 122–147.

LKA I – Atlas över det litauiska språket 1. Lexikon. Vilnius: Mokslas, 1977.

LKG I – Grammatik över det litauiska språket 1. Vilnius: Mintis, 1965.

Lohde Michael 2006: Wortbildung des Modernen Deutschen: Ein Lehr- und Übungsbuch. Tubingen: Narr.

LS – Språk och deras status, redigerad av T. Shopen. Pennsylvania: University of Pennsylvania Press, 1987.

Markevičienė Žaneta 1999: Aukštaičių tarmių tekstai 1. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Markevičius Aurimas 2009: Šiaurinių širvintiškių daiktavardžio linksniavimas ir jo istorija. Monografija. Vilnius: Vilniaus universiteto leidykla.

Matthews Peter Hugoe 1997: The concise Oxford dictionary of linguistics. Oxford: Oxford University Press.

Mažiulis Vytautas 1970: Baltų ir kitų indoeuropiečių kalbų santykiai. Vilnius: Mintis.

Mikulėnienė Danguolė 1996: Dėl linksniuojamųjų žodžių kirčiavimo variantų pietinėse aukštaičių tarmėse. – Lietuvių kalbotyros klausimai 36, 148–155.

Otrębski Jan 1956: Gramatyka języka litewskiego III. Warszawa: Państwowe wydawnictwo naukowe.

Paulauskienė Aldona 1983: Lietuvių kalbos morfologijos apybraiža. Kaunas: Šviesa.

Paulauskienė Aldona 1989: Gramatinės lietuvių kalbos vardažodžių kategorijos. Vilnius: Mokslas.

Paulauskienė Aldona 1994: Lietuvių kalbos morfologija. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla.

Paulauskienė Aldona 2001: Apie „nelinksniuojamųjų“ daiktavardžių giminę. – Gimtoji kalba 5, 5–6.

Paulauskienė Aldona 2006: Lietuvių kalbos morfologijos pagrindai. Kaunas: Technologija.

Straipsniai / Articles

243

VITALIJA KARACIEJŪTĖ

Paulauskienė Aldona 2007: Opozicijos ir jų neutralizacija gramatinių kategorijų paradigmos. – Kalbos teorija ir praktika. Konferencijos pranešimų tezės. Kaunas: Kauno technologijos universitetas, 23–24 (prieiga internete http://www.kalba.ktu.lt/files/konf_tezes_2007.pdf) [žiūrėta 2014 04 22].

Plungian Vladimir 2010: Gramatinių kategorijų tipologija 1. Vilnius: Vilniaus universitetas.

Ragaišienė Vilija 2010: Linksniuojamųjų žodžių kirčiavimo variantai pietų aukštaičių ir rytų aukštaičių vilniškių tarmėse. Daktaro disertacijos rankraštis. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Rimkutė Erika 2011: Morfologiškai neadaptuotų daiktavardžių giminė. – Kalbos kultūra 84, 184–201.

Rimkutė Erika, Raižytė Jūratė 2010: Morfologinis skolinių adaptavimas lietuvių kalboje. – Lietuvių kalba 4 (prieiga internete http://www.lietuviukalba.lt/index.php?id=162) [žiūrėta 2014 04 22].

Rinkauskienė Regina 1999: Rytų aukštaičių uteniškių vardazodis: dabartinė padėtis ir istorinė raida. Daktaro disertacijos rankraštis. Vilnius: Vilniaus pedagoginis universitetas.

Rosinas Albertas 2005: Latvių kalbos daiktavardžio linksniavimo sistema: sinchronija ir diachronija. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

Stundžia Bonifacas 1979: Giminės kategorija lietuvių kalbos gramatinėje sandaroje. – Aktualiosios kalbotyros problemos. Mokslinės konferencijos pakvietimas-programa ir tezės. Vilnius: Vilniaus V. Kapsuko universitetas, 80–83.

Stundžia Bonifacas 1980: Vadinamosios bevardės giminės vieta lietuvių kalbos morfologinėje sistemoje. Eksperimentinis tyrinėjimas. – Kalbotyra 31(1), 79–87.

Tuomienė Nijolė 2010: Ramaškonių šnektos daiktavardis: sociolingvistinis tyrimas. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Valeckienė Adelė 1984: Lietuvių kalbos gramatinė sistema. Giminės kategorija. Vilnius: Mokslas.

Valeckienė Adelė 1998: Funkcinė lietuvių kalbos gramatika. Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas.

WALS – Corbett G. G. Antal genus. – Världsatlas över språkstrukturer (tillgänglig på internet http://wals.info/feature/30) [hämtad 2014-04-22].

Wurzel Wolfgang Ullrich 1989: Inflectional Morphology and Naturalness. Dordrecht: Kluwer.

Zinkevičius Zigmas 1980: Lietuvių kalbos istorinė gramatika 1. Vilnius: Mokslas.

Zumpt Carl Gottlob 1846: A school-grammar of the Latin language. London: Longman, Brown, Green, and Longmans, Paternoster-Row.

244

Acta Linguistica Lithuanica LXXI

Varėnos šnektos daiktavardžio giminės kategorija

ORTNAMNSFÖRKORTNINGAR

Bbr – Babriškės Brč – Barčiai Bržp – Beržūpis Grt – Giráitė Kšt – Kašėtos Mrg – Mer̃gėzeris Mtz – Matùizos Prl – Perlojà SVrn – Senóji Varėna Ūt – Ūtà Vrn – Varėna Zrv – Zervýnos Žr – Žiūraĩ

Substantivets genuskategori i Varėna-dialekten

SAMMANFATTNING

I Varėna-dialekten och i de närmast belägna byarna (Akmũo, Babriškės, Barčiai, Beržūpis, Giráitė, Kašėtos, Mer̃gėzeris, Matùizos, Perlojà, Pauosupė, Rudnìà, Senóji Varėna, Ūtà, Zervýnos, Žiūraĩ), som räknas till de sydliga aukštaitiska dialekterna, har genuskategorin inte undersökts och beskrivits ur den naturliga morfologins perspektiv.

Artikelns huvudsyfte är att diskutera genuskategorins struktur i denna dialekt, att på grundval av empiriskt material presentera substantivens semantiska och morfologiska genusegenskaper samt identifiera fall av genusvariation.

Undersökningen visade att: 1) genuskategorins struktur i Varėna-dialekten består av en opposition mellan maskulinum och femininum, vilket liknar förhållandena i andra dialekter (Joniškis, de nordliga širvintiškiai) som undersökts med den naturliga morfologins metod; 2) det finns ingen strikt genusdifferentiering (maskulinum och femininum) efter stamtyp; stammar med ändelser markerar genus endast delvis; 3) talare av Varėna-dialekten byter vanligtvis genus hos ord som betecknar mat och dryck (t.ex. su̇bl̇ino.m, aguõnpiene.n); material och deras avfall (t.ex. pė.leno.s, áŋglei); ortnamn (t.ex. *balbìeriškė.n, *duóbupe.); växter (t.ex. varnalė̃šas, ramunėlėi); klädesplagg (t.ex. kišã̃.ṙun, rankóviu.); vissa utrymmen och lokaler (t.ex. vìrtuvis; po.leklìnikas); människokroppens organ (t.ex. kepenaĩ, šmegenaĩ) och annat; 4) det är missvisande att hänvisa till en specifik ”genusmorfem” i substantivens struktur i Varėna-dialekten, eftersom det lexikala morfemet är oskiljaktigt från den ena eller andra grammatiska genusbetydelsen.

Inlämnad den 11 juni 2014.

VITALIJA KARACIEJŪTĖ

Litauens universitet för utbildningsvetenskap

Taraso Ševčenkos g. 31, LT-03111 Vilnius, Litauen

[email protected]

Straipsniai / Articles

245