Albina AUKSORIŪTĖ
FELAKTIG ANVÄNDNING AV SAMMANSATTA TERMER
Sammansatta termer består vanligen av två, tre eller fyra ord; i sällsynta fall förekommer termer som består av ännu fler ord. De består av en huvuddel, som vanligen är ett substantiv, och bestämningar som preciserar den. Dessa bestämningar utgörs oftast av adjektiv, particip eller substantiv i genitiv. I denna korta artikel behandlas några felaktigheter i användningen av bestämningar i sammansatta termer. Exemplen hämtas huvudsakligen från utkast till terminologistandarder. K. Gaivenis har tidigare skrivit om standardernas termer i artikeln ”Några tankar om terminologisk standardisering” i det andra numret av ”Terminologija”.
I sammansatta termer används bestämda former av adjektiv och particip för att ange art, till exempel: naturlig (= den naturliga) torkning, varm (= den varma) torkning, returnerbar (= retur-) förpackning, demonterbar (= demonterbar) förpackning, icke demonterbar (= icke demonterbar) förpackning, hopfällbar (= hopfällbar) förpackning, förslutbar (= förslutbar) förpackning, öppen (= öppen) förpackning, maximal (= maximal) krympning av trä, maximal (= maximal) svällning av trä och så vidare.
Som redan nämnts är adjektiv och particip inte de enda typiska uttrycken för bestämningar i sammansatta termer; även substantivets genitiv används. Ibland används andra kasus felaktigt i stället för genitiv. Dativ används när man vill betona ett föremåls ändamål, medan genitiv snarare betonar art; därför skrev K. Ulvydas att genitiv fungerar utmärkt i benämningar, eftersom det i sådana fall åtminstone delvis också har en viss ändamålsnyans. I termer bör alltså dativ ersättas med genitiv, till exempel: ämne för provkroppar (= provkroppens ämne), mönster för stolpar (= stolpmönster), mönster för sliprar (= slipermönster), mönster
1 U l v y d a s K. Žiūpsnelis farmacijos bei medicinos kalbos terminų ar šiaip pasakymų // Kalbos kultūra. 1971. Sąs. 21. P. 3.
47