KALBA IR VISUOMENĖ

RITA MILIŪNAITĖ

Institutet för det litauiska språket

INTERNETKOMMENTATORERS ATTITYDER TILL ÖVERVAKNINGEN AV DET LITAUISKA SPRÅKET

Under de senaste åren har diskussioner om olika språkfrågor varit vanligare än någonsin på det litauiska internet. Den vanligaste anledningen till att de uppstår eller sätts i gång är artiklar eller intervjuer som publiceras på internetportaler (ibland hämtade från tryckta eller muntliga medier) samt de läsarkommentarer som följer dem. Artiklarna speglar vanligen aktuella frågor inom språkpolitik och språkbruk, men ibland redogör någon utan språkvetenskaplig sakkunskap för sin syn på språkfrågor som berör honom eller henne och de svårigheter med språkbruk som personen själv har upplevt. Bara under 2009 pågick till exempel, fram till hösten, diskussioner på de populäraste nyhetsportalerna på internet om kvinnliga efternamn utan suffix, om när undervisningen i engelska som andraspråk skulle börja, om det samogitiska språket i skolorna i Samogitien; man dryftade om det litauiska språket hotades av tillbakagång och talade om litauisk stavning i den elektroniska miljön och om namn som emigrerade litauer gav sina barn ”så att britterna skulle förstå”, med mera.

Ofta kompletteras även en språkdebatt med ett mycket konkret ämne av mer allmänna tankar: det nuvarande tillståndet för det litauiska språket diskuteras, liksom meningen med och kvaliteten på språkvårdsinstitutionernas och språkvetarnas arbete. Dessa frågor engagerar nu framför allt den del av allmänheten som bryr sig om språkfrågor och visar hur allmänheten reagerar på olika språkfenomen och officiella språkpolitiska åtgärder.

R. MILIŪNAITĖ. Interneto komentuotojų nuostatos dėl lietuvių kalbos priežiūros 149

Även om man medger att nivån på diskussioner på internet ofta är ganska låg på grund av kommentatorernas anonymitet, verkar både de publicerade artiklarna och kommentarerna ändå läsas av många, även av dem som inte deltar i diskussionerna. Därför kan man anta att helheten av de tankar som publiceras blottlägger språkliga attityder hos åtminstone en del av den litauisktalande befolkningen – både i Litauen och i emigrationen – och påverkar hur dessa attityder utvecklas framöver. Det går alltså också att tala om undersökningar av de språkliga attityder som kommer till uttryck i diskussionerna. De bör bidra till att man bättre lyssnar till språkbrukarnas åsikter och undersöker varför avståndet mellan allmänheten och språkvetarna, liksom missnöjet med den nuvarande språkpolitiken, är påtagligt och inte minskar.

Syftet med artikeln är att undersöka en av de många diskussioner om språkfrågor som har förts på internet. Den visar inte bara hur internetgemenskapen reagerar på offentlig information om språk, utan blottlägger också brister i den nuvarande språkpolitiken och i allmänhetens språkliga bildning. Eftersom diskussionen handlade om språkvård och de områden som den bör omfatta, erbjöd de publicerade kommentarerna ett gott underlag för att undersöka hur människor uppfattar behovet av att medvetet reglera det offentliga språket och vad de förväntar sig av språkvårdsinstitutionerna. Artikeln syftar inte till att exakt statistiskt räkna ut vilka områden som nämns oftast och av kommentatorerna anses mest angelägna att kontrollera – det skulle kvantitativa enkäter bättre kunna fastställa. Här ligger intresset i stället i att blottlägga skillnader i åsikter och de argument som framförs, eftersom de visar vilka attityder till övervakningen av det litauiska språket som håller på att utvecklas i vårt samhälle.

1. INTERNETKOMMENTATORER OCH KOMMENTARER SOM UNDERSÖKNINGSOBJEKT FÖR SPRÅKLIGA ATTITYDER

Intresset för internetkommentarer som källa för undersökningar av allmänhetens språkliga attityder i Litauen har uppstått relativt nyligen (se Miliūnaitė 2006; Nevinskaitė 2008), samtidigt som man har insett att det är vanskligt att använda kommentarer i vetenskapliga undersökningar på grund av deras tidigare nämnda nivå, som återspeglar den låga nivån på den offentliga kulturen i samhället. Flera artikelförfattare på samma portaler lyfter fram fenomenet med litauiska kommentarer och diskuterar det (Dabašinskas 2009; Mitė 2009). Stanislovas Kairys skriver till exempel:

Man kan hävda att internetkommentatorerna är en specifik publik som inte särskilt väl återspeglar allmänna stämningar och attityder i samhället. Kanske är det så. Eller kanske är det tvärtom…

150

KALBOS KULTŪRA | 82

…? Är den öppet uttryckta illviljan på internet kanske bara toppen av ett isberg, under vilken en enorm massa av allmän fientlighet och nihilism döljer sig? (Kairys 2009)

I språkdebatter finns det ändå också intressanta tankar som gör det möjligt att få en mer konkret bild av hur samhället uppfattar de processer som pågår i språket och den språkpolitik som bedrivs i Litauen. Analys av kommentarer är en snabbare undersökningsmetod än särskilda enkäter eller intervjuer, men på grund av det spontana skriftliga talets särdrag (vilket också kommer att framgå av citaten nedan) är dessa uppgifter ganska ostrukturerade och innehåller tankesprång och logiska motsägelser. Därför krävs det mer tid och andra metoder för att bearbeta och undersöka dem än när man analyserar data från kvantitativa och kvalitativa enkäter som utformats med ett tydligt syfte i förväg.

Endast sociologiska undersökningar kan visa vilka samhällsgruppers åsikter och stämningar kommentatorerna på de största internetportalerna ger uttryck för. Enligt de uppgifter som Laima Nevinskaitė presenterar (Nevinskaitė 2008: 246) visade en representativ opinionsundersökning som genomfördes i mars–april i början av 2008 på uppdrag av projektet ”Elektronisk demokrati” att åldern och den procentuella fördelningen bland dem som regelbundet skrev kommentarer om samhällsliv och politik på nyhetsportaler (en gång i veckan eller oftare) var följande: 18–29 år – 67,4 procent, 30–39 år – 10,9 procent, 40–49 år – 15,2 procent, övriga – 6,5 procent. Man kan alltså få en viss uppfattning om vems åsikter som dominerar i internetkommentarerna; det är långt ifrån tonåringar som inte kan hållas ansvariga för sina handlingar, vilket man ibland tenderar att tro.

2. HUR UPPKOM INTERNETDISKUSSIONEN OM SPRÅKVÅRD?

Den diskussion om språkvård och dess metoder som undersöks här uppstod till följd av ett visst missförstånd eller rentav en liten provokation. På internetportalen www. atgimimas.lt (Lašienė 2009₁) publicerades en kort intervju – med elva frågor och svar – där Neringa Lašienė samtalade med Irena Smetoniene, ordförande för den statliga kommissionen för litauiska språket, under rubriken ”Var dricker kalvarna honung?”. Den journalistiska ingressen löd:

Om att unga vill ha ett korrekt språk, vilka språkliga nyheter som cirkulerar på internet och om stavningen av personnamn samtalar Neringa Lašienė med Irena Smetoniene, ordförande för den statliga kommissionen för litauiska språket.

R. MILIŪNAITĖ. Interneto komentuotojų nuostatos dėl lietuvių kalbos priežiūros

151

En annan internetportal, www.delfi.lt, återpublicerade artikeln (Lašiene 2009₂), men lade tonvikten på ett helt annat sätt. Rubriken löd: ”Böter för den som talar fel”, och den journalistiska ingressen var formulerad så här:

Språkvetare ber Seimas anta en lag som skulle kräva att information som publiceras på internet och i det offentliga rummet i allmänhet är på litauiska och språkligt korrekt. Den som inte följer reglerna skulle riskera böter enligt lagen om administrativa överträdelser. Om texter på internet, det litauiska språk som unga påstås hata samt stavningen av utlänningars och nationella minoriteters namn – ett samtal med Irena Smetoniene, ordförande för den statliga kommissionen för litauiska språket.

Intervjun nämner fragmentariskt många frågor som rör språkvård och konkreta språkfenomen. Exempelvis nämns stavningen av efternamn tillhörande personer från andra folkgrupper, undervisning i vissa ämnen på främmande språk och företag i Litauen och utomlands med namn som inte är på litauiska – främmande språk på skyltar sägs vara ”en ren följd av affärspolitiken”. Frågor tas upp som är viktiga för sådana områden inom användningen och vården av det litauiska språket som undervisningen i litauiska i grundskolan, medier och offentlig information samt skönlitteratur och teater som källor för att lära sig standardspråket. Internetmedierna behandlades separat:

Problemet är att internetmedier ännu inte nämndes i 1995 års lag, och de slugaste utgivarna frågar: ”Var står det i lagen?” Därför tänker vi begära en ny lydelse av språklagen, som redan har registrerats, och hoppas att den antas av Seimas under denna mandatperiod. Där står det att information som publiceras var som helst i det offentliga rummet i allmänhet ska vara på litauiska och språkligt korrekt. Tillsammans med den nya lydelsen av lagen kommer ändringar i lagen om administrativa överträdelser.

Diskussionen på portalen www.delfi.lt uppstod alltså i huvudsak kring frågan om hur långt man juridiskt kan ingripa i språket på internet och i språkbruket i allmänhet. Formuleringen ”information som publiceras på internet och i det offentliga rummet i allmänhet” förklarades inte närmare i intervjun; endast ett undantag gjordes för kommentarer. På frågan om hur kommentarspråket skulle regleras svarade I. Smetonienė: ”Kommentarer kan man inte reglera, det är en personlig angelägenhet.” Av kommentarerna till själva intervjun framgår ändå att många läsare uppfattade det som om någon ”var ute efter” det språk de själva använde på internet (inklusive i kommentarer). Diskussionen visade alltså också kommentatorernas inställning till vad som skulle hända om deras fria offentliga språkbruk reglerades genom lag¹. Därför ger diskussionen uppgifter om hur internetpubliken

¹ Dėl sąvokos laisvoji viešoji kalba žr. Miliūnaitė 2009: 38–44.

152 KALBOS KULTŪRA | 82

ser på en aktiv litauisk språkpolitik, där man söker rättsliga medel för att reglera korrektheten i det offentliga språket.

Även om diskussionen ibland glider över på andra ämnen eller deltagarna börjar förebrå varandra för ovidkommande saker, kan dess kärna formuleras som ett försök att besvara frågan: bör man genom lagstiftning sträva efter att språket som används på internet ska vara korrekt? En följdfråga är vilka områden av litauisk språkanvändning en sådan lag över huvud taget bör omfatta och vilka områden som bör övervakas på andra sätt eller inte övervakas alls.

3. DATAKARAKTÄR OCH FORSKNINGSUPPGIFTER

För att undersöka internetkommentatorernas inställning till språkreglering ställer artikeln upp följande uppgifter:

• fastställa vilka områden av språkanvändningen som bör övervakas och som kommentatorerna prioriterar;

• ta reda på hur kommentatorerna uppfattar skillnaderna mellan offentligt och privat språk;

• fastställa om den nuvarande språkpolitiken för språkövervakning, enligt kommentatorerna, motsvarar samhällets förväntningar.

Den diskussion på internet som undersöks ägde rum den 4–6 april 2009. När den avslutades hade 1288 kommentarer registrerats, men senare hade redaktionen tydligen tagit bort några av dem som stötande, och 1258 kommentarer lämnades synliga för alla. Av dessa valdes 270 kommentarer ut som informativa för undersökningen och fördes över till ett kalkylblad i datorprogrammet Excelio, så att de språkanvändningsområden som nämndes i varje kommentar och kommentatorernas inställning till övervakningen av dem kunde särskiljas, och data analyseras med hjälp av programmets filter.

4. OMRÅDEN FÖR ANVÄNDNING AV LITAUISKA I OFFENTLIGA SAMMANHANG OCH DERAS TILLSYN

De områden där användningen av litauiska övervakas på statlig nivå och – vilket bör betonas – offentligt, både i tal och särskilt i skrift, brukar anges enligt följande (med tanke på att standardspråkets roll, och därmed även tillsynen, minskar längre ned i listan; se utförligare Miliūnaitė 2009: 29–30):

R. MILIŪNAITĖ. Interneto komentuotojų nuostatos dėl lietuvių kalbos priežiūros

153

statsförvaltning och administrativa relationer,

utbildnings- och forskningssystemet (skolan och läromedel, vetenskapligt språk m.m.),

medier och offentlig information,

kultur (skönlitteratur, teater m.m.),

affärsverksamhet, underhållning m.m.

I lagen om statsspråket², som ”fastställer användningen av statsspråket i det offentliga livet i Litauen, skyddet och tillsynen av statsspråket samt ansvaret för överträdelser av lagen om statsspråket”, behandlas både områden för användning och tillsyn av statsspråket och vissa aktörer som användare av statsspråket. I huvudsak omfattar lagen om statsspråket också de ovan nämnda områdena för språkanvändning som ska stå under tillsyn. Dessa områden beskrivs närmare i föreskrifterna för den statliga språkinspektionen³.

5. FÖRESTÄLLNINGAR OM SPRÅKBRUKSOMRÅDEN OCH TILLSYNEN ÖVER DEM I INTERNETKOMMENTARER

I en intervju som publicerats på internet nämns, om än fragmentariskt, nästan alla områden för språktillsyn: utbildnings- och forskningssystemet, medierna (inklusive internet), kulturen (skönlitteratur, teater osv.), näringslivet; vid ett tillfälle nämns också det administrativa språket. Vissa frågor bemöts i de undersökta kommentarerna, men nya tankar förs också fram. Dessutom försvarar kommentatorerna sina intressen som språkanvändare, och dessa sammanfaller inte alltid med de institutioners ståndpunkt som värnar statens intressen.

5.1. Kommentatorernas allmänna inställning till språkpolitiken för tillsynen över språket

I kommentarerna till den nämnda diskussionen uttrycker människor, liksom i många andra språkliga diskussioner på internet, sin syn på språket, dess tillstånd, språkvetarnas arbete och språkpolitiken för språktillsynen. Två tydliga motsatta uppfattningar framträder:

² Antagen den 31 januari 1995 – Žin., 1995, Nr. 15–344.

³ Žin., 2002, Nr. 17–670.

154

KALBOS KULTŪRA | 82

1) man bör över huvud taget inte ingripa i språkets utveckling; det ska utvecklas av sig självt, och det enda kriteriet för att språket ska fungera är att man kan förstå varandra:

Ett osunt intresse för språket vittnar bara om dess instabilitet och svaghet. Ett ”starkt”, friskt språk existerar utan yttre påverkan, konstlade normer och reglering. Förresten undrar jag om det finns sådant vansinne kring fel och reglering av språkbruket på andra håll, eller om det här är något som bara vi har hittat på?

Språket ska förbättras och utvecklas av sig självt. Men här försöker man på konstlad väg styra språket och bestämma vad man ska göra och hur man ska tala. Något sådant nonsens.

Låt oss tala fritt. Vad språkvetarna är irriterande. Språket är ett unikt fenomen som förändras och deformeras av sig självt, anpassat efter omständigheterna och tiden. På något sätt fanns det inga regleringar på medeltiden, men folk kunde ändå förstå varandra alldeles utmärkt. Och vad händer nu? Du sa fel; det ordet finns inte; jag sa ju till dig – vielabraukis...

Vi pratar som det passar var och en, på lantligt vis eller på den hårda dialekten från fält och gårdsplan – vad spelar det för roll, så länge vi förstår varandra.

2) man erkänner att språket behöver tillsyn:

Om man inte gör något kommer det litauiska språket att förfalla. Som rök. Visst förändras det en del på naturlig väg, men det har ingenting att göra med att förvanska det. Se hur fransmännen till exempel värnar sitt språk.

Det var på tiden! Vi håller ju på att bli förengelskade! Sovjettiden lyckades inte förryska oss, eftersom vi i skolorna hade oerhört bra och begåvade lärare i litauiska och litteratur. De tog verkligen i med hårdhandskarna! Ungdomarna är analfabeter nu. Det är beklagligt...

Böter hjälper förstås inte, lika lite som förbud. Litauens medborgare förstår inte att de genom att förvanska sitt språk visar sin utbildningsnivå och sin sociala, och ofta även yrkesmässiga, status; de skadar sig själva. Språkets prestige måste höjas i allmänhet. Man får intrycket att vi lever i ett land fullt av ohyfsade människor – skamligt...

En hel del kommentatorer misstar sig (sannolikt bidrar artikelns missvisande titel också till detta) och tror att lagen som nämns i intervjun även skulle gälla privat språkbruk. Därför är det förståeligt att en sådan ”språkpolitik” väcker upprördhet:

⁴ I de citerade kommentarerna har endast stavfel och vissa interpunktionsfel rättats; övrigt har lämnats som det såg ut på internet, med undantag för en helt autentisk kommentar (s. 157) som visar särdragen hos stavning utan litauiska diakritiska tecken.

R. MILIŪNAITĖ. Interneto komentuotojų nuostatos dėl lietuvių kalbos priežiūros 155

Man bör tala och skriva på litauiska och korrekt, men att straffa någon för att den inte kan eller förmår göra det är rent absurt. Hälften av människorna behärskar inte språket korrekt. Det löjligaste är till och med att se två litauiska språkvetare vara oense om fel. De kan båda på olika sätt identifiera fel i en text.

Av detta följer att människor som lär sig litauiska, är utlänningar eller har hälsoproblem som hindrar dem från att tala eller skriva korrekt på litauiska, eller som helt enkelt har sämre förmåga, helst inte borde försöka visa sina kunskaper i litauiska.

Ett enstaka försök att hitta motsägelser i själva artikeln påverkar inte diskussionens förlopp:

Vad är det då man straffas för – felaktig stavning eller språkbruk? Enligt artikelns rubrik handlar det om språkbruk. Men texten handlar till största delen om fel i skrivna artiklar. Och de obildade eller otåliga, som bara har läst rubriken, för ett väldigt oväsen. Journalisten är oprofessionell.

Ändå känner en del kommentatorer att språkvården i vissa fall – privat–offentligt, informellt–officiellt – bör skilja sig åt:

Om du börjar straffa människor för att de använder litauiska kommer du bara att få dem att hata litauiska. Informellt språk förblir informellt. Slang och nybildade ord kommer ändå in i litauiskan, eftersom ett levande språk, liksom människan, utvecklas (förändras).

Javisst, börja också kontrollera varje privat meddelande – det är en inskränkning av mina rättigheter. Kravet på korrekt litauiska i företagsnamn är helt absurt. Sådana krav bör bara gälla offentliga institutioner, medier och utbildning, och ingen annanstans.

Jag tycker inte att talspråket bör röras, eftersom det utgör grunden för språkets utveckling; språket står ju inte stilla.

Mer insiktsfulla kommentatorer försöker förklara att ingen utifrån över huvud taget bör lägga sig i det privata språkbruket (som uppfattas på olika sätt):

Skilj informell kommunikation från formell. I informell kommunikation är varken dialekter, slang eller till och med ett blandspråk förbjudna. Det handlar om formell kommunikation. Det är märkligt att så många människor hos oss läser en artikel utan att ens förstå vad som står i den, men skyndar sig att skriva en kommentar.

Språkbruk delas in i formell och informell kommunikation. Internetspråk räknas till informell kommunikation, medan politikernas tal i radio och på TV hör till den formella, och då är det obligatoriskt att tala standardlitauiska.

156

KALBOS KULTŪRA | 82

Med butiksbiträden eller marknadstanter kan du prata hur du vill, men prata inte som på marknaden i radion. Och ingen kommer att bötfälla dig.

Det finns särskilt många kommentarer där det bestämt hävdas att språket är varje människas ensak: ”jag talar som jag vill”, och att ingen har rätt att tala om för någon hur man ska tala, än mindre att straffa för misstag:

I allmänhet tillåter konstitutionen mig att tala och skriva som jag vill, så länge jag inte arbetar inom den offentliga förvaltningen, så dra åt skogen: jag skriver och talar som jag vill.

Bananrepublik... Jag skriver som jag vill och talar som jag vill. Om alla förstår mig, varför ska jag uppfinna hjulet på nytt?

Mitt språk är min ensak. Än så länge fjantar sig bara språkvetarna för att de inte har något bättre för sig – de måste rättfärdiga sin existens.

Jag föddes på den här planeten och det spelar ingen roll för mig vilket språk jag talar eller var jag bor!!!

I de kommentarer vars författare är benägna att medge att språkvård behövs, uppfattas den allmänna inriktningen för denna vård ibland som ett krav på att förenkla själva språksystemet och språkreglerna:

I vår tid, när det finns så mycket information, måste språket förenklas för att förmedla information, inte språkets skönhet! En ingenjör eller programmerare behöver inte ett litterärt språk! Det ska vara frivilligt! Den som vill fördjupa sig och lära sig ska ha respekt, men att tvinga alla är dumt!

Och vi håller oss lyckligt kvar bakom våra murar, som om ą, ę, ū, ų inspirerade vår nationalkänsla och nationella självmedvetenhet; ingen har mod nog att ens nämna möjligheten att förenkla eller eliminera dessa dumheter.

jag tycker att alla nasaler och fågeltecken borde avskaffas och all stavning (särskilt accentueringen) moderniseras! Jag har aldrig skrivit med fågeltecken och nasaler på internet och ingen kan tvinga mig att göra det! Innebörden är förståelig, punkt! Och den som behöver skönhet och konst – läs Maironis!

I kommentarerna om språkpolitikens språkvård framträder också tydligt bilden av språkvetarna som skapare av misslyckade nyord, en bild som redan blivit en etablerad åsiktsstereotyp (jfr Miliūnaitė 2006: 70–72):

Synd att språkvetarna inte klarar av att bilda nya ord på ett normalt sätt... Så kan det gå. Konstiga människor...

Språkvetarna är ett gäng människor som inte har något bättre för sig – jag håller med om att några av deras ändringar var nödvändiga, men hur många dumheter har de inte hittat på under sina sammanträden? Man skrattar bara man hör det – ett hån mot orden.

R. MILIŪNAITĖ. Interneto komentuotojų nuostatos dėl lietuvių kalbos priežiūros 157

När ni har gjort ett normalt litauiskt språk utan ord som lustas, vaizduoklis, operatyvioji atmintis och annat nonsens, kan ni börja fundera på någon lag... Men nu, medan litauiskan är rena svamparnas krig, får ni tänka ut ord som ingen vill ha och sitta still.

Tvärtom föreslår jag att VLKK fråntas alla privilegier, direkta och indirekta, efter en noggrann genomgång av den rådande situationen. Låt dem arbeta med vetskapen om att de inte kommer att lyckas tvinga på samhället något, utan att endast sådant som kommer naturligt och är tilltalande genom sin kvalitet kommer att accepteras (”en bra vara gör reklam för sig själv”). Kanske börjar de först då, till exempel, baka människovänliga nyord som tilltalar de flesta?

Förhållandet mellan det officiella språket och andra språk diskuteras också. I kommentarerna finns synpunkter på att man borde kontrollera strängare var det officiella språket inte används offentligt – till exempel i Vilnius och Vilniusregionen.

Jag håller helt med kommissionen. Kanske lyckas man äntligen tvinga Vilniusregionens slaver till lydnad; de ignorerar i allmänhet både det litauiska språket och Litauen självt.

Än i dag är det inte alla chefer som kan litauiska, trots att de har bott i Litauen i flera år, ja till och med årtionden. Och deras underställda talar litauiska än mindre. Vad är de: idioter eller fiender till den litauiska staten? Besök ”Lietuvos geležinkeliai”, butikerna i Visaginas, ”Mažeikių nafta” och företagen i Klaipėda. Jag respekterar Lettlands statliga språkinspektion. Där har man verkligen vidtagit åtgärder – vill du arbeta, tala det officiella språket. Varför tillåter vi då att man hånar vår stat och vårt språk?

Om den lag om talfel som nämns i den intervju som behandlas antogs, skulle enligt vissa kommentatorer, som inte skilde mellan offentligt och privat språkbruk, personer med annat modersmål drabbas:

Vi skulle automatiskt förbjuda personer med annat modersmål att tala med brytning, med motiveringen att de förfular vårt språk.

Eftersom dialektbruket i Litauen ännu inte har försvunnit från privata områden och i vissa fall inte heller helt har trängts undan från offentligt och rentav officiellt språkbruk⁵, diskuteras i kommentarerna (med språkvården i åtanke) också förhållandet mellan standardspråket och dialekterna, och man oroar sig för att det inte längre ska gå att använda dialekt offentligt:

⁵ Till exempel beslutade Skuodas kommunfullmäktige år 2007 att den officiella mötesspråket skulle vara den samogitiska dialekten (se http://www.lrytas.lt/-11831226281183066678-skuodo-savivaldyb%C4%97-pos%C4%97d%C5%BEiaus-%C5%BEemaiti%C5%A1kai.htm).

158

KALBOS KULTŪRA | 82

Det finns inget annat att göra längre, så man måste straffa människor för deras språk. En person som talar samogitiska, högstaitiska eller dzukiska får böta flera hundra litas. Varför är då bara den suvalkiska dialekten korrekt?

Samogiternas och högstaiternas dialekter får användas i talspråk, men i det offentliga livet används (och ska användas) det litauiska standardspråket.

JAG DANSAR SOM JAG KAN, SÅ VAD SKA VI NU GÖRA – SKALPERA ALLA SAMOGITER, DZUKER OCH SUVALKER?

Åh, era galningar, vad ska jag göra om jag bara talar samogitiska?

Jag kommer knappast att lära mig ert språk, men försök straffa mig.

Så man kan säga att många kommentatorer, även om de i princip stöder språkvården, ser ett hot i att deras privata språk också kan regleras genom lagar. Om kommentarernas språk i sig – om det bör kontrolleras – diskuteras också mer konkret (se 5.2.2).

5.2. Användningsområden

Den kvantitativa fördelningen mellan de områden för språkbruk som nämns i kommentarerna bestämdes i hög grad av den ovan nämnda intervjuintroduktionen, där det betonas att internetspråket behöver övervakas; därför diskuteras främst kontrollen av internet. Dessutom behandlas i diskussionen även andra områden för språkbruk som inte nämndes i intervjun.

5.2.1. Massmedierna

I allmänhet är det bara enstaka kommentatorer som nämner massmedierna som ett område för språkanvändning som bör övervakas, men enskilda företeelser inom dem får särskilt stor uppmärksamhet. I kommentarerna påpekas flera gånger att språkkontroll behövs inom de tryckta medierna (pressen, särskilt dagstidningarna). Diskussionen gäller främst språket i radio och television, och nästan alla är överens om att kontroll inom detta område är nödvändig och för närvarande otillräcklig:

Det är självklart att de som arbetar i radio och i TV-sändningar MÅSTE tala korrekt.

Vårt massmediespråk är inte dåligt, inte alls. På morgnarna lyssnar jag alltid på Šalkauskas pressöversikt på LTV. Utmärkt språk, utmärkt uttal.

Jag håller med om Šalkauskas, jag lyssnar också. Uttalet är rätt bra, men han har det lätt eftersom han läser innantill. Det blir intressant när journalisterna börjar tala ”fritt”. Och festen börjar på kvällarna på alla TV-kanaler. Särskilt alla slags tävlingsprogram som leds på ”ren standardsvenska”:))

R. MILIŪNAITĖ. Interneto komentuotojų nuostatos dėl lietuvių kalbos priežiūros

159

Den enda verkliga spridaren av litauiskhet i Litauen är LRT:s television. Alla de andra är de största fördärvarna av språket. Vilket exempel ger de Litauens barn?

[...] två saker bör bestraffas med mycket höga böter. För det första förvrängningar av språket i TV-program; till exempel är mössens språk i ”Dviračio žinios” oförlåtligt. Detsamma gäller program på andra kanaler där språket medvetet förvrängs. Endast fullständiga ignoramuser kan bete sig så, och det kan inte ursäktas på något sätt.

Programledare för vissa populära program nämns som personer som inte kan uttala eller betona orden korrekt, liksom en programledare som ”studerat utomlands och därför talar med brytning”. Den utländska programledaren för det tidigare TV-underhållningsprogrammet ”Kakadu”, som just börjat lära sig litauiska, väckte kanske störst förargelse bland kommentatorerna:

Vilket internet? Det räcker att se hur man talar på LNK, inte någon lokal utan en RIKSTÄCKANDE TV-kanal. BEERNYN:s ”litauiska” – VAD ÄR DET OM INTE ETT HÅN MOT DET LITAUISKA SPRÅKET? BLEV PROGRAMMET ”Kakadu” BESTRAFFAT?

Mycket bra, kanske kommer det äntligen att förbjudas för allsköns globala kringstrykare (t.ex. Bernin) att håna vårt språk i TV-program; det är ju hemskt att höra hur vårt modersmål, litauiskan, förvandlas till ett ”fågelspråk” på TV-skärmarna.

Ett annat problem med språket i talade medier, som många kommentatorer tar upp och anser bör kontrolleras, är svordomar och vulgariteter:

NÄR KOMMER VULGÄRA ORD ATT FÖRSVINNA FRÅN OLIKA TV-KANALER? FINNS DET NÅGON CENSUR KVAR?

Förr fanns det fångslang, nu finns det också TV-slang.

Sådana ryska lånord som inte ens fanns under sovjettiden strömmar ut från TV-kanalerna – ”koročė”, ”otkatas” och otaliga andra; till och med välkända skådespelare och andra kända personer uttalar dem med välbehag!

Kommentatorerna irriteras särskilt av den felaktiga konstruktionen du tūkstantis som sprids via olika talade medier:

Lär bara alla att inte säga ”du tūkstantis”, med början i Seimas, radion och televisionen.

Det är nödvändigt att bötfälla: [...] varje deltagare i ett tv- eller radioprogram som säger ”du tūkstantis” när han eller hon talar ska få böter på minst hundra litai.

160

KALBOS KULTŪRA | 82

5.2.2. Internet

Många kommentatorer håller med om att språket på internetportaler (det vill säga i huvudsak i nätmedierna) behöver övervakas:

Det är mycket riktigt av språkvetarna att be Seimas anta en lag som kräver att information som publiceras på internet och i det offentliga rummet i allmänhet ska vara på litauiska och korrekt.

Språket på internetportaler måste absolut kontrolleras; redan på Delfi är det svårt att hitta en artikel utan elementära fel. Kanske kan en och annan liten bot lära journalisterna att skriva mer noggrant.

Mycket riktigt. Det var på tiden. Varför kontrolleras tidningar och tidskrifter av språkvetare, men inte internetportaler? Alla måste verka på marknaden på jämlika villkor. Portalerna bryr sig i alla fall inte ett dugg om språket, de skriver som det faller sig och som det råkar bli.

Man försöker skilja mellan offentlig och privat språkbruk på internet:

Det elektroniska diskursspråket är en separat språkvarietet, kännetecknad av både skriftspråkliga och talspråkliga element. Så hävdar den stora majoriteten av framstående utländska språkvetare. Internet är unikt vad gäller språkliga uttryck; diskursspråket bör regleras utifrån reglerna för användningen av denna varietet.

Jag tror att det inte handlar om bloggar⁶, utan om medierna. Det verkar inte som om någon tänker jaga alla som skriver ”snd” i stället för ”i dag”. Det är, precis som kommentarer, en ”privatsak”.

P.S. Internet i sig kanske inte ägs av någon, men enskilda webbplatser GÖR det, vilket betyder att det också finns någon som kan hållas ansvarig.

Olika uttryck för bristande läskunnighet på internet sticker särskilt i ögonen på människor, och här ser de de första åtgärderna som bör vidtas för att börja kontrollera språket på internet:

Kanske kunde man börja med Delfi, för där finns tonvis av elementära stavfel och en fullständig brist på respekt för det litauiska språket???

Delfi kommer att gå i konkurs... här är ju hälften av journalisterna analfabeter; jag har sett mer än nog av ”lysti” och ”grįžo”. Jag skäms för er.

Medierna är fulla av elementära grammatiska fel, och till och med statliga webbplatser ”glänser” med att vara beströdda med grammatiska fel. Skamligt, helt enkelt; sluta hellre svamla om människors läskunnighet. Särskilt när man läser: kudykis, mergyna, stebŪklai, pazystamas, siūsti – då är det bara att springa och skrika, med händerna för huvudet.

⁶ Med internetdagböcker avses bloggar.

R. MILIŪNAITĖ. Interneto komentuotojų nuostatos dėl lietuvių kalbos priežiūros 161

I skolan lär de ut idiotiska tolkningar i stället för att lära eleverna skriva på litauiska utan grammatiska fel.

Det finns också de som tvivlar på om språket i internetsfären över huvud taget går att kontrollera:

Att försöka kontrollera något i internetsfären är som att slåss mot väderkvarnar. Ska redaktörer kanske nu också behöva redigera kommentarerna på Delfi? Och vad ska man säga om de tusentals personliga sidorna? Vem ska hålla koll på allt detta, och vad kan man i praktiken göra med den som har gjort fel? Ska man kanske sätta den som skrivit fel i fängelse och tvinga personen att betala böter?

Ska människor verkligen, när de skriver en blogg eller lägger ut information på någon webbplats eller en offentligt tillgänglig server, behöva tänka på hur de ska undvika administrativa påföljder?

Andra kommentatorer tycker att all kontroll av språket på internet skulle innebära ett undertryckande av människors frihet:

Nå, det här vore verkligen droppen. Jag är van vid att skriva med litauiska bokstäver och sätta ut kommatecken korrekt. Men man kan inte tvinga människor att kunna språket perfekt. Om de inte kan det, ska de då helst inte ens försöka? Dummare än så kan man knappast komma på, tycker jag... Det är ju ett intrång i människans frihet.

INTERNET ÄR INGENS egendom och har inget territorium, det är oberoende av någon klan eller något monopol som ägnar sig åt korrupt verksamhet. Därför strider sådana ”lagar” mot människors frihet att kommunicera. Med sådana metoder försöker man sätta munkavle på människor i det elektroniska rummet – det vill säga på internet.

I internetsfären gäller ett visst slangbruk, som måste få finnas kvar, precis som i hela världen...

Man diskuterar också separat språket i själva kommentarerna: får någon lägga sig i dem? Vissa anser att kommentarer är en helt personlig angelägenhet, där man inte behöver ta hänsyn till andra människors intressen eller anpassa sig efter allmänna normer:

Normalt kommenterande ska vara fritt som luften, eftersom man ska kunna sätta sig ner, koppla av och skriva fritt; man kan skoja på olika sätt, förstås bara utan svordomar. För många förknippas det ju med att tillbringa sin fritid.

Man minns också personer med andra modersmål som skriver kommentarer på litauiska:

Tai dabar rusakalbiai žmonės, kurie moka lietuviškai šnekėti, bet nemoka taisyklingai rašyti, taip išeina, neturės teisės rašyti komentaro internete, idant negautų baudos už blogai išdėstytą sakinį....... Nu viršūnė... jau kvailiau negali užsimanyt......

162

KALBOS KULTŪRA | 82

Nå, snart förbjuder ni väl också folk att prata. När man inte har något jobb hittar man på saker. Och hur ska ryssarna i Vilnius kunna skriva korrekt på litauiska? Gör mig inte löjlig.

Andra förstår att kommentarer hör till den offentliga, inte den privata sfären:

En berättigad, om än senkommen, begäran! Det vore utmärkt om den blev lag. Internetutrymmet förorenas ständigt (kanske till och med avsiktligt) av kommentarer från personer med bristande skrivkunnighet, och om det bland alla kommentatorer av en händelse dyker upp någon samtalspartner som skriver korrekt på litauiska krävs det mycket ansträngning och tid för att hålla diskussionen vid liv med hen, eftersom man tappar bort personen ur sikte bland berg av tomt prat från grovt språkbrukande förvrängare av nationalspråket. Sejmens förståelse är det enda hoppet för att litauiskan ska upprätthållas och överleva i internetmiljön!

Jag håller med om att litauiskan bör vara korrekt, utan grammatiska fel, med alla sina nasaler, punkter och ”hakar”. Det är helt enkelt obehagligt för ögat när man ser litauiskan så fruktansvärt förvanskad, särskilt i kommentarer.

Åsikterna går isär här främst därför att det över huvud taget är svårt att exakt beskriva kommentarernas genre på skalan privat–offentlig. Det råder inget tvivel om att detta är språk som används offentligt; inläggen är synliga för alla, men de är anonyma och kommunikationen liknar den på gatan eller på marknaden. Därför är också en annan dimension viktig här: informell–officiell. Kommentarernas miljö kan betraktas som en offentlig, informell språkbrukssfär med många och obestämda mottagare, vilket i sig medför att man i större eller mindre utsträckning behöver följa allmänt accepterade normer. Samtidigt kan varje person bevara sin individualitet; det beror enbart på personens egen inre kultur och utbildning vilken språkform och vilket sätt att tala hen väljer, hur hen anpassar sig till samtalspartnerna, visar dem respekt eller bortser från allt detta. Vissa kommentatorer beklagar att ”den vackra och nödvändiga insikten saknas, att man måste skriva korrekt överallt”, och anser att en sådan insikt bör odlas, men inte genom straff:

I kommentarer är det bäst att skriva så korrekt som möjligt, eftersom kommunikationen här, tror jag, sker mellan alla och inte bara mellan vänner. Men jag tycker inte att man någonsin bör straffa någon för sådana små misstag; det kanske bara råkade bli så för personen.

Kommunikation på internet eller offentligt får inte bli något som liknar att skriva en tolkning på ett prov, där man får böter om man inte blir godkänd.

På gården bland det egna gänget kan man strunta i vett och etikett och snacka hur som helst, men i kommentarer måste man tänka på att man inte är bland sina egna.

R. MILIŪNAITĖ. Interneto komentuotojų nuostatos dėl lietuvių kalbos priežiūros 163

Många kommentatorer är intoleranta mot den förvanskade stavning som förekommer i vissa kommentarer⁷:

Jag tycker att man borde förbjuda kommentatorer att skriva med ett icke-litauiskt alfabet. Helt enkelt blockera dem, eftersom det är obegripligt hur man kan förfula det litauiska språket ännu mer.

Särskilt oroar man sig för den utbredda analfabetismen bland unga. Portalen www.one.lt, som är populär bland ungdomar, och dess forum nämns ofta:

Jag är för att man straffar sådana där ”ounininkai” och liknande, som med avsikt förvränger det litauiska språket. Och en del barn vet inte längre själva hur man stavar till exempelvis ”šiaip”. Många är övertygade om att det ska vara ”šeip”. Andra skriver ”taį” i stället för ”tai”. Det är ju enkla ord, men dagens tonåringar kan inte längre ens skriva dem utan fel.

Internetgemenskapen själv reglerar i viss mån stavningsnormerna: det saknas inte (och inte bara i den här diskussionen) bitska repliker till dem som skriver utan litauiska bokstäver. Som en lösning för att tygla de obildade kommentatorerna föreslås att man skapar ett särskilt datorprogram som hindrar felaktiga inlägg från att publiceras:

Skapa ett sådant program som blockerar dem som skriver med ett icke-litauiskt alfabet. Vad är det för stavning utan nasaler, utan š och ž, utan ū? Det är det litauiska språkets särdrag, så låt oss vara snälla och hålla oss till det.

Eftersom jag läser många av dem har jag lagt märke till en märklig förändring i min egen automatiska skrivprocess. Saken är den att ungdomar skriver fruktansvärt (det här ordet skulle de till exempel stava klaikei). Och därför tappar man ofrånkomligen rytmen. Som programmerare skulle jag föreslå att varje kommentar filtreras genom något slags rättstavningsprogram. Det skulle hjälpa dem som skriver bra att inte förstöra sina vanor och hjälpa dem som skriver fruktansvärt att lära sig skriva bra. Man måste ta i ordentligt med dem:)

Det fanns flera som stödde ett sådant program: det skulle tydligen ”vara det första steget mot ett korrekt språkbruk på internet”. Kommentatorer som anklagas för att vara obildade ursäktar sig med tekniska brister hos datorer och mobiltelefoner (som också kan användas för att skriva på internet), särskilt utomlands:

Men då skulle tusentals litauer som bor utomlands inte kunna skriva kommentarer; de har kanske fått kontakt med landsmän via internetkaféer där det litauiska språket

⁷ Enligt en undersökning som genomfördes i slutet av 2007 skrev endast 40 procent av författarna i kommentarerna på www.delfi.lt med litauiska bokstäver, medan 78 procent av letter skrev med samtliga diakritiska tecken i samma portals lettiska version och 98 procent av esterna i den estniska versionen (Grigas, Pedzevičienė 2008: 15).

164

KALBOS KULTŪRA | 82

du får inte välja. Du skulle kunna be någonstans i Tyskland, Frankrike och liknande länder att aktivera litauiska åt dig.

Sms-skrivande på mobiltelefoner försämrar stavningen avsevärt. Det dyker upp många förkortningar, och till slut skriver vi inte längre på något annat sätt.

Specialister på informationsteknik säger att det numera i stort sett inte finns några tekniska hinder för att skriva med alla litauiska tecken (se Grigas 2007: 2–8); det går att hitta lösningar även när man befinner sig utomlands och saknar ett tangentbord med litauiska bokstäver.

Förresten hittade administrationen på samma nyhetsportal www.delfi.lt i början av 2009 ett sätt att påminna kommentatorerna om att man bör skriva med litauiska tecken (se bilden). Det är dock svårt att säga i vilken utsträckning den uppmaningen följs och vilken effekt den har, eftersom det fortfarande finns gott om inlägg utan litauiska diakritiska tecken.

Kommentarsfältet på internetnyhetsportalen www.delfi.lt

Det finns förstås också en dum eller rentav illvillig envishet. Några försöker förklara hur man kan undvika språkkontrollen:

Nu återstår bara att flytta sidorna till servrar utomlands, så kan man visa språkgestapo ett stort långfinger:)))

Lägg upp sidan i USA eller i vilket land som helst i det gamla EU och var säker på att det inte finns några liknande idiotiska lagar där. Sådana skämt skulle helt enkelt inte förstås där. Försök förbjuda skyltar i Storbritannien från att exempelvis ha text på flera språk, så kommer flera tusen araber att stå och ropa utanför parlamentet redan nästa dag.

P.S. Förresten registrerade jag, eftersom jag vet att det är bäst att inte ha något otalt med våra åsnor, företagets webbplats i mitt eget namn, medan själva webbplatsen tryggt ligger någonstans i Oklahoma City.

R. MILIŪNAITĖ. Interneto komentuotojų nuostatos dėl lietuvių kalbos priežiūros 165

Kommentatorerna upprörs också över svordomar i kommentarerna:

Kommentarerna påminner om klotter på väggarna i offentliga toaletter eller på gator.

Låt dem tala dialekt, tala med felaktigt uttal, men svär inte. När de svär blir det obehagligt. Det är omöjligt att ens diskutera och samtala normalt med en sådan person.

Alla svordomar på internet måste absolut filtreras bort!

Av de diskuterade kommentarerna framgår det att många av deras författare är missnöjda med det rådande läget för det litauiska språket på internet och förstår att olika genrer av språkbruk fungerar i denna miljö, och att man måste söka olika sätt att vårda dem.

5.2.3. Politikernas och andra myndighetsföreträdares språk

Många kommentatorer nämner politikernas offentliga språk, som ingalunda är föredömligt och borde övervakas mer, eftersom politikerna sägs vara väl synliga i samhället och deras språkbruk påverka andra. Vissa kommentatorer hade invändningar mot den dåvarande Litauens presidents, Valdas Adamkus, språk; det föreslås att språkkontrollen inleds vid presidentämbetet. Man anser också att språkkurser skulle vara till gagn för ledamöterna i Seimas och andra myndighetsföreträdare:

Man borde också börja med statens högsta tjänstemän! Så länge de sluddrar på ryska eller engelska och vanställer språket, skulle lagar av liknande slag vara värdelösa!

Ett kriterium för våra politiker borde vara ett prov i språkvård. Nu avlägger ju alla pedagoger ett sådant prov när de får sin yrkesbehörighet. Det finns inget större skäl till skam i dag än att lyssna på våra politiker – så kallade politiker; ”politikers” tal skulle passa bättre inom citationstecken. Man får leta efter sådana analfabeter i andra samhällsskikt.

Dessutom får den officiella administrativa språkets nivå inte glömmas bort:

Korrekt dokumenthantering och ett korrekt språkbruk är nödvändiga i korrespondensen mellan myndigheter och i kontakterna med andra stater.

5.2.4. Skolan

Kommentatorerna betonar vikten av att undervisa i litauiska – hur länge litauiskan kommer att leva i framtiden beror på vad barnen lär sig i skolan. Därför föreslås att man först utvecklar behovet av ett vårdat språk och färdigheter i att använda ett korrekt språk:

166

KALBOS KULTŪRA | 82

Det är hög tid att stärka litauiskan i skolorna innan det är alldeles för sent, annars går det åt skogen med stavningen.

[...] litauiskhetens framtid beror enbart på utbildningssystemet för våra barn, inte på en dum artikel som ändå inte kommer att genomföras i praktiken.

Gå ut till skolorna och förskolorna och undervisa ungdomarna, så att framtiden talar vackert och korrekt, men i stället har någon minoritet börjat undervisa småbarnen på era förskolor.

5.2.5. Skönlitteratur, kultur

Några kommentatorer föreslår att man i högre grad kontrollerar språket i böcker, särskilt översatta skönlitterära verk:

Kommissionen borde hellre granska boköversättarnas arbete. Det går inte längre att läsa skönlitteratur ordentligt. Ibland är litauiskan där helt söndertrasad.

Det finns en uppfattning om att utbildade människor som talar offentligt självklart borde tala korrekt:

Men även utbildade människor gör misstag. Ibland reser sig håret när man lyssnar på parlamentariker eller företrädare för konsten: de kan inte litauiska alls, de använder visserligen bara litauiska ord, men tar varken hänsyn till kasus eller stil; de vet helt enkelt inte hur de ska böjas och anpassas. Jag hörde till exempel en gång dansaren A. K. tala. Han sade: ”När det gäller dansen, så borde man öva in stegen.” Är det litauiska? Det tror jag inte... Kraven på litauiska måste skärpas.

Uppmärksamheten riktas också mot ett område som språkexperterna kontrollerar alltför lite – litauiska sångtexter:

Låt dem rätta sångtexterna; sedan är det hundratals människor som lär sig felaktiga former... Precis som i Riaubiškytės sång, där det stod ”att bekänna sin kärlek”; det rättades senare, men det går inte längre att radera från albumen. I varannan text finns allvarliga språkfel.

5.2.6. Övriga områden

Kommentatorerna störs också av språket som används inom olika offentliga tjänsteområden, eftersom ”de som har kontakt med människor måste kunna tala och skriva korrekt”:

Titta på hur många misstag läkarna gör, vissa är helt enkelt analfabeter. I skolan måste man undervisa i vacker handstil.

R. MILIŪNAITĖ. Interneto komentuotojų nuostatos dėl lietuvių kalbos priežiūros

167

Börja med att anta en lag om att man på statliga företag ska betjänas på nationalspråket och inte på ett främmande språk. Särskilt om man ringer efter ambulans och sjuksköterskan inte ens kan säga god dag på litauiska.

Språkinspektionen borde hellre undersöka namnen på företag som registreras, där till och med djävulen kan bryta tungan på alla främmande ord, och ta reda på vilka produktnamn som anges på fakturorna.

Det uttrycks faktiskt en hel del missnöje över offentliga skyltar och företagsnamn som inte är på litauiska:

När ett företag bildas borde dess namn godkännas av den litauiska språkkommissionen. Det skulle också vara ett slags inslag i kampen för det litauiska språkets renhet.

Icke-språkvetare kanske inte kan FORMULERA DET EXAKT, men deras önskan är tydlig – att det av alla offentliga skyltar ska framgå vems mark det är och vilken stat man befinner sig i. Att en LANDSBOR som inte kan främmande språk ska kunna förstå av skylten vart han ska gå och vart inte. DET ÄR HANS KONSTITUTIONELLA RÄTT att få information på STATSSPRÅKET!

Visst, ETT VARUMÄRKE ÄR OKRÄNKBART, men det kan finnas som en TILLÄGGSskylt, information för dem som bryr sig om det.

Det är företagarherrarnas ansvar att komma på vad de ska skriva på den huvudsakliga – LITAUISKA – skylten. Det är ju ELEMENTÄR ARTIGHET, och de kan inte bete sig som OCKUPANTER här.

Jag irriteras av namn som ”MaXima”, ”Super neto” och många andra... Varför ”släppte” språkkommissionen in dem? Vi ska ju tala litauiska i Litauen! Nå, låt säga att vi inte kan ändra ”Adidas”, men vem tillät en litauisk butikskedja att ha ett sådant namn som ”MaXima”?

När det gäller skyltar är allt mycket enkelt – om du gillar de LITAI som LITAUER betalar med, så borde de litauerna också gilla att sätta upp litauiska skyltar. Och om det är ett alltför stort offer för dig, eller om du inte har råd med en översättare som översätter åt dig, vilken sorts företagare är du då? Och om det är så viktigt för dig att skryta med att du minsann är någon sorts ”ton”, så sätt upp den skylten någonstans också – den stör mig inte; huvudsaken är att du med stora bokstäver skriver på litauiska vad det är här – en krog, en bastu, en vapen- eller rödbetsaffär. Annars tar jag mina litai förbi och lämnar dem hos dem där det är tydligt för mig vad som döljer sig bakom skylten.

Varför ska då en stadsdel som heter Riversaidas uppstå i Klaipėda? Det är ju ett icke-litauiskt namn:((((

En genomgång av kommentatorernas åsikter i internetdiskussionen om tillsynen över det litauiska språket visar att kommentarernas författare tar upp många problem inom språkvården och blottlägger brister. De flesta är inte likgiltiga inför de processer som pågår i dagens språk och den språkpolitik som bedrivs, och de förväntar sig betydligt större aktivitet från språktillsynsmyndigheterna.

168 KALBOS KULTŪRA | 82

SLUTSATSER

1. Kommentarerna i de undersökta språkdebattdiskussionerna visar att människor har olika uppfattningar om betydelsen av språkvård och dess tillämpning inom olika områden av språkanvändningen. För vissa är det helt oacceptabelt att man ingriper i språkets utveckling, medan andra medger att vissa områden av språkanvändningen bör kontrolleras av staten.

2. I de undersökta internetkommentarerna anges följande områden för användning av det offentliga (officiella och fria) litauiska språket, där språkvård och kontroll behövs (i ungefärlig ordning efter betydelse):

1) medierna (programledare i tv och radio, tv-filmer, internetbaserade nyhetsportaler, pressen),

2) den offentliga politiska sfären (politikers och andra myndighetsföreträdares språk),

3) offentlig information och tillhandahållande av tjänster till allmänheten (offentliga skyltar, företagsnamn, företagswebbplatser),

4) utbildning (förskolor, skolor),

5) skönlitteratur (särskilt översättningar),

6) individuella webbplatser på internet (t.ex. bloggar) och internetkommentarer.

Således förknippar samhället främst förväntningar på ett korrekt språk med medierna – talade, tryckta och internetbaserade. Man anser också att den offentliga informationen och politikernas språk bör kontrolleras mer, så att de allmänna kultur- och språknormerna följs.

3. Språket i det offentliga internetutrymmet, som inte nämns i 1995 års lag om statsspråket, väcker stor oro på grund av de processer som pågår där. Diskussionen visade att människor värderar information som de själva lägger ut och information som publiceras officiellt (t.ex. på nyhetsportaler och myndigheters webbplatser) på olika sätt. Många instämmer i uppfattningen att språket på internetbaserade nyhetsportaler behöver övervakas mer.

Det råder stor osäkerhet kring språket i offentliga kommentarer – om det bör kontrolleras utifrån (främst vad gäller stavning och obscena ord). De flesta är i grunden intoleranta mot svordomar och vulgariteter i det offentliga internetutrymmet, liksom i talade medier. Å andra sidan reagerar de känsligt när deras egna intressen berörs. Därför uppstår missnöje helt naturligt, även om man felaktigt har uppfattat det som att det privata språket kommer att kontrolleras. En del kommentatorer medger att kommentarsspråket är offentligt, men att det är privatpersoners och anonyma människors språk. Det kan regleras endast genom gemensamma insatser från internetportalerna själva och den allmänna opinionen, det vill säga genom att skapa en miljö där det råder tydliga uppfattningar: ett levande, obeskuret språk i fri stil är ett värde och ett ideal.

R. MILIŪNAITĖ. Interneto komentuotojų nuostatos dėl lietuvių kalbos priežiūros

169

4. Språklig information som riktar sig till allmänheten, både den officiella och den som förmedlas av medierna, bör presenteras tydligare och mer exakt för att undvika tomma diskussioner, åtminstone en del missförstånd och onödiga spänningar mellan allmänheten och språkvetarna. Argumenten och mångfalden av synpunkter som framförs i liknande språkdebatter måste beaktas när språkpolitiska åtgärder vidtas och förklaras offentligt.

ŠALTINIAI

Lašienė N. 2009₁: Kur geria veršiai medų. – Prieiga per internetą: http://www.atgimimas.lt/articles.php?id=1238061176, kovo 27.

Lašienė N. 2009₂: Kalbantiems netaisyklingai – baudos. – Prieiga per internetą: http://www.delfi.lt/news/daily/lithuania/article.php?id=21323801, balandžio 4.

LITERATŪRA

Dabašinskas G. 2009: Bevardis chamas prie klaviatūros vairo. – Prieiga per internetą: http://www.bernardinai.lt/index.php?url=articles/93520, balandžio 6.

Grigas G. 2007: Lietuviški rašmenys kompiuteryje. – Gimtasis žodis 3, 2–8.

Grigas G., Pedzevičienė S. 2008: Internetiniai komentarai. Ar mokame juos rašyti? – Kompiuterija 1, 15.

Kairys S. 2009: Savaitė bus šilta. Kaip šlykštu! – Prieiga per internetą: http://www.atgimimas.lt/ssi.php?id=1248938441&which=1&f_text=, liepos 31.

Miliūnaitė R. 2006: Internetinė visuomenė ir kalbininkai: pokalbis įmanomas? – Bendrinės kalbos norminimas ir vartojimas [mokslo straipsnių rink.], Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 62–81.

Miliūnaitė R. 2009: Dabartinės lietuvių kalbos vartosenos variantai, Vilnius: Lietuvių kalbos institutas.

Mitė V. 2009: Internetiniai komentarai ir „komentarai“. – Prieiga per internetą: http://www.delfi.lt/news/ringas/lit/article.php?id=21260225, kovo 31; 771 šio straipsnio komentaras.

Nevinskaitė L. 2008: Kalbos politikos vertinimas interneto komentaruose. – Kalbos kultūra 81, 245–265.

Gauta 2009 10 19

170

KALBOS KULTŪRA | 82

ATTITUDES OF INTERNET COMMENTATORS TOWARDS THE SUPERVISION OF THE LITHUANIAN LANGUAGE

Summary

The paper deals with the attitudes of internet commentators towards the supervision of the Lithuanian language. Reference is made to a discussion launched on the internet in April 2009 on the initiative of the Commission of the State Lithuanian Language that the new draft law on the state Lithuanian language should include a provision that the language of the information placed on the internet and in public space in general should be in accordance with the requirements of standard Lithuanian.

The researched commentaries have shown that people differ in their attitudes towards the importance of language supervision and control of different areas of language usage. Some claim that any intrusion into language is unacceptable; others admit that some areas of language usage should be controlled on a national level. The majority of commentary writers are not indifferent towards the processes going on in contemporary Lithuanian and current language policy; they also raise various issues on language supervision and expect that language supervision institutions should be more actively involved in the process.

The commentaries usually refer to the following areas of language usage (official and free) which require supervision and control (given in the order of importance):

1) mass media (television and radio programmes, TV films, news portals on the web and the press);

2) public discourse of politicians (language of politicians and other representatives of public institutions);

3) public information and services (public notices, names of companies, company websites);

4) education (kindergartens and schools);

5) literature (especially translations);

6) private websites (e.g. blogs) and internet commentaries.

The society most often relates its expectations of a well-formed and grammatically correct language with spoken, printed and internet mass media. Public information (public notices, names of companies) and the language of politicians are treated as requiring most control.

The supervision of public speeches on the internet, not included in the Law on State Lithuanian Language of 1995, is treated in different ways. Many people approve of the idea that the language of news portals should be more strictly supervised. However, opinions differ as to the supervision of commentaries and particularly their regulation by fines. Some agree that stricter control should be imposed

R. MILIŪNAITĖ. Interneto komentautojų nuostatos dėl lietuvių kalbos priežiūros 171

on the language of commentaries, especially on spelling and swear words; some authors treat such measures as an attack on human rights.

Before taking measures of language policy and discussing them in public, it would be important to consider the variety of approaches and their arguments. This would help avoid misunderstandings and the tension arising between linguists and the society at large.

RITA MILIŪNAITĖ

Lietuvių kalbos institutas

P. Vileišio g. 5, LT-10308 Vilnius

[email protected]

172

KALBOS KULTŪRA | 82