MOKSLO KALBOS KULTŪROS IR TERMINOLOGIJOS PROBLEMOSLIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXIV(1985)

STASYS KEINYS

VETENSKAPLIG OCH TEKNISK REVOLUTION OCH DEN LITAUISKA TERMINOLOGINS UTVECKLING

Den moderna vetenskapliga och tekniska revolutionen har ställt stora uppgifter också för språkvetenskapen, eftersom språket, med I. Belodedes ord, är som en barometer för samhällets nuvarande utveckling — alla landvinningar inom samhällsutvecklingen och vetenskapens och teknikens framsteg avspeglas dynamiskt och mångsidigt i världens mest utvecklade språk¹. Det är nödvändigt att grundligt ta sig an och undersöka såväl allmänna frågor om språkpolitik, språks funktion och planering som frågor om den inre utvecklingen hos enskilda språkformer och språknivåer, liksom deras samspel med icke-språkliga faktorer. Att begränsa vetenskaps- och teknikrevolutionens förhållande till språket och språkvetenskapen enbart till vetenskapsspråket eller, som man ofta säger, till problematiken kring särskilda användningsområden för språket och terminologin, vore uppenbart en alltför snäv förståelse av detta mångsidiga fenomen av global omfattning. Frågor om vetenskapsspråket och terminologin utgör en integrerad del av språkforskningen under moderna förhållanden och följer direkt av språkets funktioner och roll i samhällslivet.

Världens språk fungerar långt ifrån på samma sätt. Av de 2 500–3 000 språk som finns i dag har endast ungefär vart tionde en litterär form, medan de övriga helt saknar skriftspråklig form. Till sist skiljer sig också de omkring tre hundra litterära språken i dagens värld mycket åt vad gäller funktioner, utvecklingsgrad och utbredning. Vid sidan av de så kallade världsspråken, som används mest i mellanstatliga relationer, vid internationella evenemang och för andra kommunikationsbehov och på vilka den största mängden modern litteratur inom vetenskap, teknik, kultur, politik och andra områden publiceras, finns det också litterära språk vars funktioner är mycket begränsade till och med i livet hos de enskilda folk eller små folkgrupper som använder dem. Exempelvis kan användarna av vissa mindre utvecklade litterära språk på sitt modersmål inte få vare sig högre eller gymnasial utbildning och i en del fall inte ens grundutbildning. Detta visar att man inte kan ställa samma uppgifter för den fortsatta utvecklingen av språken själva och deras funktioner för alla språk. Utvecklade litterära språk ställs inför en sorts uppgifter, medan språk som ännu håller på att skapas och utvecklas i snabbare eller långsammare takt ställs inför andra.

Litauiska är ett relativt utvecklat litterärt språk. Det används inom alla områden av det litauiska folkets liv, har en tämligen lång tradition och en littera-

¹ Белодед И. К. Язык и социальный прогресс.— В кн.: Научно-техническая революция и функционирование языков мира. М., 1977, с. 5.

179

tur och tillräckliga resurser för att även framöver fruktbart tjäna alla samhällsområden, produktionen och skapandet, vetenskapen, tekniken, utbildningen och andra verksamhetsfält. På litauiska kan i princip allt som rör det moderna livet och det förflutna uttryckas, liksom naturligtvis frågor inom vetenskap och teknik. Tiderna är sedan länge förbi då vissa icke-litauiska forskare nästan sjöng litauiskans begravningssånger eller chauvinistiskt hävdade att språket inte lämpade sig för skönlitterärt skapande, vetenskapligt arbete eller annan verksamhet som kännetecknar kultiverade folk. Genom många generationers ansträngningar har litauiskan fulländats och fortsätter nu att utvecklas på ett fruktbart sätt.

Språkets utvecklingsgrad och uttrycksmöjligheter samt de enskilda användarnas behärskning av det är uppenbart nog olika saker. Språkliga slarvare har säkert funnits i alla tider och bland alla folk. Sådana förekommer även i dag. Det beklagliga är bara att sådana obildade människor ibland försöker skyla över sin okunnighet genom att lägga skulden på själva språket, som om språket bara kunde förmå så mycket som de själva förmår².

Litterära språk skapas och fulländas genom användarnas medvetna ansträngningar. I denna process har framstående lärda inom olika områden en stor roll; deras verk blir ofta inte bara ett nytt ord inom ett visst område (vetenskap, konst, politik etc.), utan också förebilder för språket. Inom den teoretiska och praktiska språkbildningens fält har språkvetare arbetat med stor betydelse ända sedan de moderna litterära språken uppstod. Vid den moderna litauiska litteraturens vagga stod J. Jablonskis, klassikern inom normeringen av detta språk, som hade mognat tillsammans med det. Språkvetarnas kontinuerliga tillsyn har följt också de senare skedena i det litauiska litterära språkets utveckling; även dagens språkvetare ägnar omsorgsfullt arbete åt språkvården. En aktiv och medveten språkvård, grundad på ingående teoretisk forskning, är särskilt aktuell under den moderna vetenskapliga och tekniska revolutionens förhållanden, då kontakterna mellan folk och språk har ökat kraftigt. Uppgiften att förbättra språkundervisningen — självklart också undervisningen i modersmålet — har också blivit oerhört viktig, så att varje samhällsmedlem behärskar språket fullständigt, med hänsyn inte bara till språklig korrekthet utan även till dess stilistiska differentiering och uttrycksmöjligheter.

1. Frågor om den litauiska terminologins utveckling

Under den vetenskapliga och tekniska revolutionens villkor är en av språkvetarnas och specialisternas inom olika andra vetenskaps-, teknik- och produktionsområden viktigaste uppgifter att vidareutveckla det så kallade vetenskapliga språket och att tillägna sig det så väl som möjligt. Detsamma gäller vetenskaplig och teknisk terminologi, som utgör kärnan i uttrycket för specialiserade ämnen. I vår tid, då vetenskapen har blivit en produktivkraft, kan samhällets språkliga behov endast tillgodoses genom en hög nivå på terminologin och språkvården i allmänhet. Därför är den ökade uppmärksamheten på terminologi-

² I en skarpt formulerad artikel, ”Är det rent i språkets hus?”, kritiserade han docent K. Zuperka, se ”Raudonoji vėliava” (dagstidningen i Šiauliai), 1983, 10 juni.

180

...gin och språkets vård är helt naturlig; den motsvarar tidsandan och tidens krav. Denna uppmärksamhet bidrar till att förbättra terminologiarbetet och driver på det så att det bedrivs snabbare, mer planmässigt och mer rationellt, med stöd av ingående teoretiska undersökningar och med hänsyn till behoven och framtidsutsikterna för vetenskapen, folkhushållet och den socialistiska kulturens utveckling i republiken och landet.

I dagens terminologiarbete måste man ta till vara allt det bästa i tidigare generationers erfarenheter, både våra egna och andra folks, eftersom terminologin själv har sina rötter i vetenskapens och kulturens erfarenheter från gångna århundraden. Från mitten av 1500-talet börjar den litauiska terminologins skapande och tillväxt dokumenteras i skrift. Den äldre perioden i den litauiska skriftkulturen lämnade tydliga spår i det litauiska språkets utveckling och även i terminologins mognad och utgjorde, tillsammans med folkspråket, grundvalen och ett fast stöd för den snabba utvecklingen av det moderna litauiska litteraturspråket i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet samt för det produktiva skapandet och ordnandet av modern litauisk terminologi inom vetenskap, teknik och andra områden. Detta krävdes och möjliggjordes av att det litauiska språkets samhällsfunktioner utvidgades kraftigt inom nationens ekonomiska, politiska och kulturella liv. På alla dessa områden lämnade en stor skara framstående forskare, konstnärer, anställda vid högre läroanstalter och inom utbildningsväsendet i allmänhet samt andra framstående personer tydliga spår. För skapandet och utvecklingen av den litauiska terminologin under denna period gjorde språkvetarna J. Jablonskis (1860—1930), K. Būga (1879—1924), matematikerna och pedagogerna P. Mašiotas (1863—1940), M. Šikšnys (1874—1970), Z. Žemaitis (1884—1969), skogsvetaren P. Matulionis (1860—1932), biologerna J. Elisonas (1889—1946), T. Ivanauskas (1882—1971), P. Šivickis (1882—1968), L. Vailionis (1886—1939), kemisterna F. Butkevičius (1887—1934), A. Purėnas (1881—1962), kemisten och fysikern V. Čepinskis (1871—1940), läkarna P. Avižonis (1875—1939), K. Grybauskas (1886—1953), V. Lašas (1892—1966), P. Mažylis (1885—1966), ingenjörerna P. Jankauskas (1860—1941), P. Jodelė (1871—1955), V. Mošinskis (1876—1955), K. Vasiliauskas (1879—1957), P. Vileišis (1851—1926), litteratören M. Gustaitis (1870—1927), konsthistorikern P. Galaunė (född 1890), musikerna T. Brazys (1870—1930), J. Naujalis (1869—1934), M. Petrauskas (1873—1937), S. Šimkus (1887—1943), samhällsaktivisten J. Šliūpas (1861—1944), filosofen S. Šalkauskis (1886—1941), pedagogen A. Vireliūnas (1887—1925) och många andra synnerligen stora insatser. Framstående företrädare för Litauens kommunistparti och dess grundare, V. Mickevičius-Kapsukas (1880—1935), Z. Aleksa-Angarietis (1882—1940) med flera, arbetade fruktbart med att skapa en litauisk marxist-leninistisk terminologi. Före 1940 hade alltså terminologi för många områden redan skapats. Dessutom hade den terminologin etablerats i vetenskaplig, teknisk, pedagogisk och populärvetenskaplig litteratur samt i den praktiska verksamheten vid högre läroanstalter, specialskolor och allmänbildande grund- och gymnasieskolor.

Ända sedan sovjetmaktens återupprättande i Litauen har det litauiska språkets användning inom vetenskap, teknik, produktion och utbildning, liksom i republikens statliga,

181

kulturella och samhälleliga liv krävt en fortsatt utvidgning av arbetet med att normera, förbättra och ordna den litauiska terminologin. Det blev nödvändigt att komplettera terminologin inom olika områden med hänsyn till de nya samhällsförhållandena. Republikens industrialisering, jordbrukets kollektivisering, kulturrevolutionen och den därmed sammanhängande snabba utvecklingen av forskningen vid den republikanska vetenskapsakademi som grundades under sovjetmaktens första år, vid andra vetenskapliga institutioner och vid högre läroanstalter, liksom den påskyndade utbildningen av kvalificerad arbetskraft, aktualiserade uppgiften att vidareutveckla och förbättra terminologin inom många områden. Under sovjetmaktens första decennier förnyades den samhällspolitiska terminologin och terminologin för statslivet kvalitativt och fick fäste i allmänt bruk. Vetenskapliga, tekniska, politiska och andra litauiska böcker utgavs i stor mängd, liksom originalverk och översatta läroböcker för högre läroanstalter, specialiserade gymnasieskolor, yrkesskolor och allmänbildande skolor samt många populärvetenskapliga publikationer. Allt detta förde märkbart den litauiska terminologins utveckling och ordnande framåt och gav impulser till en bredare utarbetning av normerande termordböcker.

Terminologiarbetet förs snabbt framåt genom gemensamma insatser från den äldre generationen och de forskare som vuxit upp under sovjetmaktens tid. Detta arbete har tidigare byggt på, och bygger fortfarande på, de progressiva traditionerna för skapande och ordnande av litauisk terminologi samt på den rika och värdefulla erfarenhet som tidigare generationer av verksamma inom litauisk vetenskap, teknik, konst och andra områden har samlat. I terminologiarbetets teori och praktik utnyttjas också i stor utsträckning den omfattande erfarenheten av rysk vetenskaplig och teknisk terminologi. Här kan tilläggas att de flesta av de mer framstående litauiska forskarna och kulturpersonligheterna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hade avlagt examen vid ryska högre läroanstalter, och att några av dem före den stora socialistiska oktoberrevolutionen och under de första åren efter revolutionen arbetade där med undervisning och forskning. Detta bidrog utan tvivel till att den ryska terminologin fick betydande inflytande på den litauiska terminologi som skapades vid den tiden. Även tysk, engelsk och i viss mån fransk och polsk terminologi, och troligen i betydligt mindre utsträckning terminologin i andra språk samt principerna för dess skapande och ordnande, hade avsevärd inverkan. Man kan alltså säga att en nationell terminologiskola växte fram under 1900-talets första decennier, grundad både på själva det litauiska litteraturspråkets skapande och normering och på erfarenheterna av litauisk och annan terminologi.

Den långvariga verksamheten hos flera generationer av verksamma inom litauisk vetenskap, teknik, produktion, konst och andra områden, liksom kontinuiteten i terminologiarbetet och inom detta fält, har gett goda och mogna resultat. I dag är den litauiska terminologin inom många områden inte bara skapad utan också tämligen väl ordnad och normerad. Detta innebär naturligtvis inte på något sätt att terminologiarbetet är avslutat. Det kan över huvud taget aldrig avslutas, eftersom samhällsutvecklingen, vetenskapens och teknikens framsteg samt kulturens blomstring kräver att den terminologi som används ständigt utvecklas och förbättras, kompletteras och ses över på nytt. Därför är det lämpligt att tala endast om vissa skeden i terminologiarbetet.

182

dess fullbordan eller avveckling, dess samordning och harmonisering med läget inom vetenskap, teknik, produktion och andra områden vid den aktuella tidpunkten samt med samhällets behov. Terminologin måste alltid motsvara tidens krav, eftersom den endast då kan tjäna alla områden av samhällslivet obehindrat och fruktbart i deras utveckling.

Verk, artikelsamlingar, läroböcker, olika slags informationslitteratur och specialiserade periodiska publikationer utgivna på litauiska har stor betydelse för arbetet med att ordna terminologin inom vetenskap, teknik och andra områden samt för att införa normerade termer i bruk. Vid förberedelserna för utgivning av sådana publikationer utförs ett omfattande arbete med att komplettera, samordna och överlag ordna terminologin; brukade och nyligen föreslagna termer diskuteras ofta kollektivt. De grundläggande litauiska vetenskapliga verken ”Lietuvos TSR flora” (V., 1959–1980, 6 t.), ”Lietuvos TSR fizinė geografija” (V., 1958–1965, 2 t.), ”Lietuvos TSR istorija” (1957–1975, 4 t.), ”Lietuvių kalbos gramatika” (V., 1965–1975, 3 t.), ”Lietuvių literatūros istorija” (V., 1957–1969, 4 t., 5 kn.) och många andra är samtidigt de mest betydande landvinningarna inom litauisk terminologi och det tydligaste beviset på dess utveckling. Institutet för partihistoria vid Litauens kommunistiska partis CK bedriver ett fruktbart arbete med att ordna den litauiska samhällspolitiska och vetenskapliga marxist-leninistiska terminologin. Många institut vid republikens Mokslų Akademija, andra vetenskapliga institutioner och högre läroanstalter utför omfattande arbete med att ordna terminologin inom olika områden. Republikens förlags terminologiska verksamhet bör bedömas positivt. Ordningen av terminologin, särskilt normeringen, borde emellertid vara både effektivare och snabbare vid många vetenskapliga institutioner och högre läroanstalter. På många håll tar man sig fortfarande an dessa oerhört viktiga uppgifter sporadiskt och förlitar sig i hög grad på enskilda entusiaster, som ensamma, naturligtvis, ofta inte förmår reda ut alla terminologiska oklarheter som uppstår. Därför faller en alltför stor börda på förlagen, som inte heller alltid har tillräckliga resurser och tid för att lösa sådana frågor. Även översatta publikationer medför vissa terminologiska problem.

I utvecklingen av den litauiska terminologin under detta århundrade har encyklopediska publikationer spelat och spelar en betydande roll. Genom att sammanfatta och sammanställa ett samhälles landvinningar inom samhällsliv, vetenskap, teknik och kultur vid en viss tidpunkt bidrar encyklopedier till att fastställa normerad terminologi, samtidigt som de aktivt hjälper till att komplettera och vidareutveckla den. Nyligen inföll 50-årsdagen av starten för utgivningen av den första allmänna ”Lietuviškoji enciklopedija” (10 band, omfattande bokstäverna A—J, utgavs i Kaunas 1933–1941). Med tanke på bristen på specialordböcker i Litauen före kriget var denna encyklopedi också av särskilt stor betydelse för den litauiska terminologins utveckling. Under sovjettiden utgivna ”Mažoji lietuviškoji tarybinė enciklopedija” i tre band (V., 1966–1971) och ”Lietuviškoji tarybinė enciklopedija” i tolv band (V., 1976–1984) är mycket viktiga faktorer för normeringen, stabiliseringen och utvecklingen av den litauiska terminologin. Planerade nya encyklopedier och encyklopediska ordböcker kommer utan tvekan att främja en fortsatt förbättring av såväl olika områdens

183

litauiska terminologi som själva terminologiarbetet. Därför är det nu hög tid att mer ingående sammanfatta hur termer tas upp och normeras i litauiska encyklopedier, så att deras roll kan öka ytterligare och förekommande inexaktheter och terminologiska fel rättas till. Det händer att encyklopediernas redaktörer omotiverat ändrar etablerade termer, inför nya varianter av dem eller till och med ändrar typerna av termbildning ³.

Ingen enskild förläggare, redaktion eller annan myndighet bör ändra etablerade termer utan godkännande från en behörig terminologikommission och språkvetenskapliga terminologer. De viktigaste terminologiska frågorna bör däremot underställas Terminologijos taryba vid LTSR Mokslų Akademijos Prezidiumo för godkännande. Om detta inte görs har förslag från enskilda myndigheter eller publikationer ingen normerande giltighet. Terminologiskt godtycke förvirrar bara specialister och allmänheten.

2. Termordböcker

Väl utarbetade termordböcker är en mycket viktig faktor för att ordna terminologin och införa normerade termer. Samtidigt är de ett tydligt mått på ett fruktbart terminologiarbete. Under sovjettiden, närmare bestämt efter andra världskriget, eftersom inga termordböcker hann utarbetas i republiken under de knappt första åren av sovjetmakten, utgavs i Litauen över 70 termordböcker och ordlistor av olika omfattning, syfte och karaktär inom skilda områden. Ungefär hälften av detta antal utgörs av relativt små tvåspråkiga översättande läroboksordlistor, avsedda för studenter inom olika specialiteter, sammanställda av lärare vid högre läroanstalter och tryckta med rotaprint. De flesta av dessa ordlistor har haft liten betydelse för utvecklingen och ordnandet av litauisk terminologi. Som läromedel är de dock utan tvekan mycket nödvändiga ⁴. Flest läroboksinriktade termordböcker och ordlistor har utarbetats och utgivits av Kauno medicinos institutas och Vilniaus inžinerinio statybos institutas; något färre av Lietuvos žemės ūkio akademija, Vilniaus valstybinis V. Kapsuko universitetas och LTSR valstybinis kūno kultūros institutas. Enstaka verk har även utgivits av lärare, oftast vid språkinstitutioner och ibland vid specialiserade institutioner, vid vissa andra högre läroanstalter. Förlaget ”Šviesa” har gett ut några termordlistor för elever.

Samtidigt som man på alla sätt stöder och främjar utvecklingen av litauisk pedagogisk terminografi bör de läroboksinriktade termordböckernas och ordlistornas normerande roll stärkas, och fler sådana ordböcker bör utarbetas och ges ut för elever i grund- och gymnasieskolan. Institutionerna för specialämnen borde mer aktivt utarbeta läroboksinriktade termordböcker; hittills har institutionerna för ryska språket nästan inte alls varit verksamma på detta område

³ Det var filologie magister K. Gaivenis som fäste min uppmärksamhet på det sistnämnda fallet och uttryckte sitt missnöje med saken.

⁴ För en utförligare redogörelse för sådana termordböcker och ordlistor, se: Gaivenis K., Keinys S. Lietuviškų mokomųjų terminų žodynų apžvalga, trūkumai, tobulinimo rekomendacijos.— Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai. A serija, 1981, t. 2(75), p. 127—137.

184

lärare. Det är nödvändigt att se till att terminologikommissionerna inom respektive ämnesområden och språkvetare granskar ordböcker och ordlistor av detta slag innan de ges ut, och att de godkänns av allmänna terminologikommissioner vid högskolorna eller av republikens terminologikommissioner inom respektive område. Innan de ges ut måste de också samordnas med terminologirådet vid LTSR:s MA:s presidium.

De flesta ordböcker över termer som har getts ut av förlag och en del andra institutioner har utarbetats ganska väl och granskats av terminologikommissionen vid Institutet för litauiska språket och litteraturen vid republikens vetenskapsakademi och, efter att den avskaffats, av terminologigruppen vid samma institut. De har i hög grad bidragit till att stabilisera, normera och över huvud taget ordna den litauiska terminologin inom de berörda områdena. En stor del av dessa ordböcker är betydande arbeten inom litauisk terminografi och ett stort stöd för såväl specialister som anställda vid förlag och periodisk press samt för unga forskare.

Först bör de förklarande termordböckerna nämnas, eftersom deras normerande betydelse är störst. Följande räknas som de mest betydelsefulla förklarande termordböckerna: „Botanikos terminų žodynas“ (sammanst. Botanikos žodyno komisija, huvudred. J. Dagys.— V., 1965.— 664 p.), J. Ceičys „Melioracijos terminų žodynas“ (V., 1960.— 284 p.), K. Daukšas „Chemijos žodynas“ (V., 1960.— 452 p.), A. Jurevičius och A. Čižas „Aiškinamasis tekstilės terminų žodynas“ (V., 1962, d. 1.— 100 p.), A. Krutulis „Muzikos terminų žodynas“ (2:a kompletterade uppl.— V., 1975.— 260 p.), „Mokslinės ir techninės informacijos terminų žodynas“ (sammanst. A. Trečiokaitė.— V., 1983.— 228 p.) med flera. Bland de pedagogiska termordböckerna är S. Gecevičiūtės „Zoologijos terminų aiškinimai“ (V., 1974.— 180 p.) betydelsefull i detta avseende. Slutligen kan man inte heller förbigå den från ryska översatta „Filosofijos žodynas“ (litauisk utgåva, red. R. Plečkaitis.— V., 1975.— 488 p.). De flesta av dessa ordböcker är inte renodlat förklarande. I botanikens termordbok anges till exempel motsvarande latinska och ryska termer, i kemi-, meliorations- och textilordböckerna ryska termer, och i termordboken för vetenskaplig och teknisk information termer på ryska och engelska. Motsvarigheter på ryska och tyska anges i „Aiškinamajame medienos apdirbimo terminų žodyne“ (sammanst. A. Barkauskas, S. Jonaitis, M. Kairys med flera.— V., 1971.— 120 p.). Denna blandade typ av termordbok (förklarande och översättande) bör betraktas som den mest framtidsinriktade och användbara. För övrigt har specialisterna vid sektorn för terminologi och språkvård vid Institutet för språk och litteratur vid Estniska SSR:s MA också bedömt den förklarande och översättande termordbokstypen som den mest ändamålsenliga, med hänsyn till en liten republiks möjligheter att utarbeta och ge ut sådana ordböcker och till ordböckernas stora roll för att ordna och normera korrekta termer samt införa dem i bruk⁵. Sådana ordböcker, kompletterade med register över termer på andra språk, ger dessutom användaren största möjliga mängd nödvändig information, som behövs såväl av specialister som av anställda vid förlag och inom pressen, översättare, studenter och

⁵ Отс X. Om utvecklingen av typer av estniska terminologiska ordböcker.— I: Teorins roll i utvecklingen av terminologin och regleringen av litterära språk. Tallinn, 1982, s. 112—113.

185

och andra människor som har att göra med motsvarande termer. Detta innebär naturligtvis inte att man helt bör avstå från översättande ordböcker, särskilt som det krävs betydligt mer både tid och arbete för att utarbeta en bra förklarande och översättande ordbok.

De flesta litauiska normerande termordböcker som hittills har getts ut är översättande. De är huvudsakligen tvåspråkiga ordböcker från ryska till litauiska eller från litauiska till ryska, till exempel V. Gudelis „Geologijos ir fizinės geografijos terminų žodynas“ (V., 1956.— 220 p.), „Literatūros terminų žodynas“ (sammanst. J. Petronis, V. Vanagas, A. Zալatorius.— V., 1962.— 80 p.), M. Mikalajūnas „Rusų—lietuvių kalbų meteorologijos terminų žodynas“ (V., 1975.— 220 p.), „Rusiškai lietuviškas ekonomikos terminų žodynas“ (ansv. red. K. Meškauskas.— V., 1966.— 292 p.), „Rusų—lietuvių kalbų politechninis žodynas“ (redaktionskollegiets ordf. A. Novodvorskis.— V., 1959.— 520 p.), V. Anskaitis och M. Kilo „Rusų—lietuvių kalbų žemės ūkio terminų žodynas“ (V., 1971.— 368 p.), „Sportinių terminų žodynas“ (ansv. sammanst. V. Steponaitis.— V., 1959.— 340 p.), „Teisinių terminų žodynas“ (sammanst. A. Žiurlys.— V., 1954.— 240 p.), den nyligen utgivna pedagogiska „Rusų—lietuvių kalbų žemės ūkio mechanizacijos terminų žodynas“ (sammanst. V. Gerulaitis, S. Lukėnas.— V., 1983.— 160 p.) med flera. Dessutom har flera större engelsk-litauiska termordböcker getts ut, till exempel A. Buračas „Anglų—lietuvių kalbų ekonomikos terminų žodynas“ (V., 1980.— 489 p.), A. Novodvorskis „Anglų—lietuvių kalbų politechninis žodynas“ (V., 1958.— 172 p.) och den pedagogiska „Anglų—lietuvių kalbų žemės ūkio terminų žodynas“ (ansv. red. R. Kelbauskienė.— V., 1977.— 168 p.).

En särskild grupp bland de översättande ordböckerna utgörs av flerspråkiga ordböcker. I dem anges, utöver de litauiska termerna, motsvarigheter på två eller flera andra språk; exempel på sådana är V. Kairys, A. Kaminskas, Z. Kudirka med flera „Rusų—lietuvių—anglų kalbų skaičiavimo technikos terminų žodynas“ (V., 1971.— 600 p.), den latin-litauisk-ryska „Medicinos terminų žodynas“ av V. Astrauskas, S. Biziulevičius, S. Pavilonis med flera (V., 1980.— 996 p.) och den litauisk-rysk-engelsk-tyska „Fizikos terminų žodynas“ (sammanst. Fizikos terminų komisija, red. P. Brazdžiūnas.— V., 1979.— 680 p.). Till dessa omfattande arbeten inom litauisk översättande terminografi kan man också räkna J. Vosyliaus kortare pedagogiska „Trumpą farmacinį poliglotinį žodyną“, utgiven av Kaunas medicinska institut (K., 1970.— 350 p.), med termer på latin, litauiska, engelska, tyska, franska och ryska.

Översättande termordböcker som ges ut av förlag har vanligtvis register över termer på det andra och efterföljande språket som bilagor. Detta ökar naturligtvis ordböckernas informationsvärde, eftersom en sådan tvåspråkig ordbok i praktiken motsvarar två ordböcker (till exempel kan en rysk-litauisk ordbok med ett register över litauiska termer också användas som en litauisk-rysk ordbok), medan en flerspråkig motsvarar rentav flera termordböcker. På så sätt sparas avsevärt mycket

186

av papper och den tid som sammanställare, förlag och tryckerier har till sitt förfogande. Detta är mycket viktigt, eftersom behovet av termordböcker i republiken har ökat kraftigt, medan deras utarbetande och utgivning ligger långt efter behoven.

Även om man mycket positivt bedömer utgivningen av termordböcker som har genomförts och pågår i Litauen under sovjettiden, eftersom den verkligen innebär ett stort steg framåt för den litauiska terminografin, går det inte att bortse från vissa brister i detta arbete. För det första har termordböcker inom vissa viktiga vetenskaps- och folkekonomiska områden ännu inte getts ut eller ens börjat utarbetas (exempelvis skogsbruk, byggnadsteknik, veterinärmedicin, samhällsvetenskap m.fl.); särskilt otillfredsställande är situationen när det gäller utarbetandet av termordböcker för republikens viktigaste industrigrenar. Republikens produktionssammanslutningar, fabriker och andra organisationer borde intressera sig mer för att ordna terminologin inom sina områden. Dessutom har upplagorna av de flesta ordböcker varit slutsålda länge, och en och annan termordbok som gavs ut för 20—30 år sedan är redan föråldrad⁶ och behöver därför kompletteras och uppdateras. En del termordböcker redigeras och förbereds för tryckning mycket långsamt på förlagen och ligger år efter år utan att tryckas. Detta blev ödet för de termordböcker inom medicin och jordbruksmekanisering som gavs ut under de senaste åren; detsamma gäller den nyligen utgivna polytekniska ordboken. Förklarande termordböcker utarbetas och ges ut i liten omfattning. Denna uppfattning delas av V. Michaltjenko, senior forskare vid Institutet för lingvistik vid Sovjetunionens vetenskapsakademi, som tillägger att översättningsordböcker var nödvändiga under terminologiarbetets första skede (inventering av termer), medan arbetet nu bör övergå till ett nytt stadium — att skapa terminsystem med hänsyn till utvecklingsspecifika drag inom olika vetenskaps- och teknikområden⁷. Den avlidne A. Rilskis, vetenskaplige sekreterare vid Sovjetunionens vetenskapsakademis kommitté för vetenskaps- och teknikterminologi, formulerade på liknande sätt denna uppgift för den litauiska terminologin vid ett unionsseminarium i Moskva i början av 1981, ägnat åt frågor om terminologiarbetet vid vetenskapsakademierna i unionsrepublikerna⁸. Slutligen brister den lexikografiska bearbetningen i vissa termordböcker (framför allt läromedel som tryckts med rotaprint), och litauiska termer saknar accentmarkering i många ordböcker.

Terminologirådet vid LTSR:s vetenskapsakademis presidium ägnar stor uppmärksamhet åt frågor som rör litauisk terminografi. Vid rådets sammanträden har man ingående behandlat frågor om läromedelstermordböcker (den 20 december 1978) samt utarbetandet och utgivningen av litauiska termordböcker på förlagen (i december 1979

⁶ Om detta skrevs redan för ett tiotal år sedan (se: Г а й в я н и с К., К л и м а в и ч ю с П. Некоторые вопросы терминологической работы в Литовской ССР.— Научно-техническая терминология, 1973, № 2, с. 20).

⁷ М и х а л ь ч е н к о В. Ю. Тенденции развития научно-технической терминологии в балтийских языках.— В кн.: Научно-техническая революция и функционирование языков мира. М., 1977, с. 146.

⁸ Р ы л ь с к и й А. Г. Краткий обзор состояния и задач, решаемых терминологическими органами союзных республик.— В кн.: Проблемы разработки и упорядочения терминологии в Академиях наук союзных республик. М., 1983, с. 168.

187

13) frågor⁹; man behandlade också den långsiktiga planen för utgivning av termordböcker 1981—1990 (den 27 november 1980). De viktigaste termordböckerna som ska ges ut behandlas och godkänns; de granskas av terminologigruppen vid Institutet för litauiska språket och litteraturen.

3. Organisatoriskt terminologiarbete

För att organisera och samordna terminologiarbetet i republiken inrättades 1945 en terminologikommission vid LTSR:s vetenskapsakademis presidium; 1951 överfördes den till Institutet för litauiska språket (efter institutssammanslagningen 1952 kallades den Terminologikommissionen vid LTSR:s vetenskapsakademis institut för litauiska språket och litteraturen). Kommissionen utförde ett omfattande arbete genom att uppmuntra specialister inom olika områden att ägna större uppmärksamhet åt ordnandet av den litauiska terminologin och genom att granska utgivna termordböcker ur språklig synvinkel. Dess företrädare deltog aktivt i de många sammanträdena för terminologikommissioner inom olika områden. Under kommissionens verksamhetsår lades grunden för ett fortsatt framgångsrikt ordnande av den litauiska terminologin, och arbetsformer och metoder etablerades som senare bestod och vidareutvecklades. Kommissionen leddes skickligt och fruktbart under många år av docent, filologie kandidat J. Kruopas (1908—1975); när Terminologirådet vid LTSR:s vetenskapsakademis presidium inrättades blev han rådets vice ordförande.

Under efterkrigsåren var J. Kruopas den främste organisatören av arbetet med att ordna den litauiska terminologin och den främsta auktoriteten på området. Han bidrog aktivt till utarbetandet av ett tiotal viktiga termordböcker och behandlade noggrant, i samarbete med specialister inom olika områden, frågor om hur termer skulle presenteras i ”Dabartinės lietuvių kalbos žodynas” och i den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas”. Han publicerade artiklar om terminologi i vetenskapliga tidskrifter och periodisk press¹⁰. Lingvisterna V. Bartusevičius, N. Grigas (1896—1972), filologie kandidaten A. Kučinskaitė, filologie kandidaten V. Labutis, filologie kandidaten K. Gaivenis m.fl. arbetade produktivt vid olika tidpunkter i institutets terminologikommission. K. Gaivenis ägnade sig särskilt åt denna verksamhet och plöjde upp en bred terminologisk fåra under nästan tre decennier.

När terminologiarbetet i republiken utvidgades förmådde en kommission som enbart bestod av lingvister och arbetade på frivillig grund inte längre överblicka

⁹ Terminologirådets beslut i dessa frågor har publicerats; se: Om litauiska läromedelstermordböcker.— Kalbos kultūra, 1979, häfte 37, s. 4—5; Om utarbetande och utgivning av litauiska termordböcker.— Mūsų kalba, 1980, nr 3, s. 26—28.

¹⁰ Om J. Kruopas terminologiska verksamhet, se: Drotvinas V., Lyberis A., Pikčilingis J., Ulvydas K. Förlusten av en framstående litauisk språkforskare.— Kalbos kultūra, 1976, häfte 30, s. 4; Gaivenis K., Lyberis A., Ulvydas K. J. Kruopas— en framstående forskare av modersmålet.— Kalbos kultūra, 1978, häfte 34, s. 82—83; Гайванис К. И. Крупонас som terminolog och normerare av det litauiska språket— Den vetenskapliga och tekniska revolutionen och problemen med vetenskapsspråkets och terminologins kultur: sammandrag av föredrag och meddelanden från det regionala teoretisk-metodiska seminariet (symposiet) den 31 maj—1 juni 1983.— Vilnius, 1983, s. 30—31.

188

alla uppgifter som uppstår i samband med organiseringen och samordningen av arbetet med att ordna den litauiska terminologin. Därför utfördes, på initiativ av Terminologikommissionen, förberedande arbete för en organisatorisk omstrukturering av denna verksamhet. I enlighet med ett beslut som republikens ministerråd fattade i slutet av 1971 inrättades ett terminologiråd vid presidiet för Litauiska SSR:s vetenskapsakademi, och i juni 1972 godkände vetenskapsakademiens presidium rådets stadgar. Terminologirådets huvudsakliga uppgifter formuleras på följande sätt:

a) samordna och organisera arbetet med litauisk terminologi, som bedrivs vid olika vetenskapliga institutioner och läroanstalter, förlag, fabriker osv.;

b) godkänna utarbetade terminologiska ordböcker (bulletiner);

c) rekommendera enskilda vetenskapliga och tekniska termer för språkbruket.

Terminologirådet kan, i sitt arbete, inrätta terminologisektioner, kommissioner och underkommissioner för enskilda områden, rekommendera att forsknings-, utbildnings- och andra institutioner och organisationer tar upp terminologiska ämnen i sina arbetsplaner samt att förlagen inkluderar av rådet godkända terminologiska arbeten (ordböcker, artikelsamlingar osv.) i sina utgivningsplaner. Dessutom ska Terminologirådet samla in information om det terminologiarbete som bedrivs i republiken och om terminologiska ordböcker, bulletiner osv. som utarbetas eller planeras; rådet kan behandla dessa vid sina sammanträden, godkänna dem och rekommendera dem för praktiskt bruk. Vid behov anordnar rådet möten, konferenser och seminarier om olika terminologiska frågor och deltar dessutom i evenemang av detta slag som ordnas av andra institutioner, både inom och utanför republiken.

Terminologirådet arbetar på frivillig basis och har sitt säte vid vetenskapsakademiens institut för litauiska språket och litteraturen. Rådets uppgifter får stöd av den terminologigrupp vid institutet som inrättades ungefär samtidigt och vars huvudsakliga funktioner formuleras så här: att sköta dokumentationen och de löpande ärendena för Terminologirådets verksamhet; att följa terminologiarbetet i republiken och informera Terminologirådet om det; att upprätthålla kontakter med sektioner och terminologikommissioner, kollektiv som arbetar med terminologi samt författare till terminologiska ordböcker och ge dem språklig rådgivning; att utarbeta förslag till metodiska och andra instruktioner för terminologiarbetet; att behandla aktuella terminologiska frågor och förbereda samlingar med terminologiska artiklar och annat material för publicering; att språkgranska och recensera terminologiska ordböcker (bulletiner, förteckningar).

I Terminologirådet ingår 23 framstående specialister inom olika vetenskapliga och tekniska områden, däribland republiken vetenskapsakademis akademiledamöter P. Brazdžiūnas, J. Gaudrimas, J. Kubilius och P. Slavėnas samt korresponderande ledamöter av akademin J. Bulavas (juridik), J. Dagys, V. Gudelis, J. Macevičius, R. Šarmaitis och P. Vasinauskas. Sedan rådet grundades har dess ordförande varit akademiledamoten, professor och filologie doktor V. Mažiulis.

189

I sin verksamhet förlitar sig Terminologirådet på områdesspecifika terminologikommissioner, som för närvarande är fler än tjugo i republiken. Mer än hälften av de verksamma terminologikommissionerna är republikomfattande, medan de övriga har inrättats för enskilda institutioners interna behov. Några av de republikomfattande områdesspecifika terminologikommissionerna leds av ledamöter i Terminologirådet. Exempelvis är akademiledamoten P. Brazdžiūnas ordförande för kommissionen för fysikalisk terminologi, akademiledamoten J. Kubilius leder kommissionen för matematisk terminologi, Litauiska SSR:s vetenskapsakademis korresponderande ledamot J. Dagys leder kommissionen för den botaniska ordboken, Litauiska SSR:s vetenskapsakademis korresponderande ledamot P. Vasinauskas leder kommissionen för agronomisk terminologi osv. Med stöd av det mångåriga, fruktbara arbetet och erfarenheterna hos vissa terminologikommissioner strävar Terminologirådet efter att kommissionerna för de viktigaste vetenskapliga och tekniska områdena ska vara republikomfattande, det vill säga samla republikens främsta specialister, oavsett var de arbetar. Detta bidrar till att alla terminologiska frågor som uppkommer kan lösas på ett sakkunnigt sätt, att termer som används och sådana som nyligen införts eller revideras samordnas på lämpligt sätt och att man undviker den terminologiska variation som ibland förekommer vid enskilda institutioner.

En områdesspecifik terminologikommission är den viktigaste länken i det praktiska terminologiarbetet. Den ska samla in all information som rör terminologin inom dess område, sammanställa ett terminologiskt kartotek, diskutera och införa korrekta, systematiska termer i språkbruket samt verka för att områdets terminologi motsvarar den samtida nivån inom världens vetenskap och teknik liksom behoven inom republikens vetenskap, produktion, utbildning och vetenskapliga folkbildning. Områdesspecifika terminologikommissioner bör publicera resultaten av sitt arbete i form av terminologiska ordböcker, bulletiner och förteckningar. Dessa kan först läggas fram som utkast och förslag för diskussion och, efter överläggning och fastställelse, underställas Terminologirådet vid presidiet för Litauiska SSR:s vetenskapsakademi för godkännande.

En del av de områdesspecifika terminologikommissioner som är verksamma i republiken har samlat på sig stor erfarenhet av terminologiarbete och utfört ett omfattande arbete med att systematisera, normera och ordna terminologin inom sina respektive områden. Exempelvis har den tidigare nämnda kommissionen för den botaniska ordboken, som under många år letts framgångsrikt av professor, biologidoktor J. Dagys, arbetat med gott resultat i sex decennier. Under många år har ett omfattande kartotek över botaniska termer och växtnamn sammanställts. Där har termer och namn inom området samlats in både ur en mängd litterära källor (tryckta och handskrivna vetenskapliga böcker, artiklar osv. från nutid och äldre tid) och ur det levande folkspråket. Genom insatser från kommissionen, som då leddes av L. Vailionis, sammanställdes den omfattande «Lietuviškas botanikos žodynas» (Litauisk botanisk ordbok), som utgavs i Kaunas 1938 (del 1—600+40 s., red. J. Dagys). Detta var det största och ett av de mest genomarbetade litauiska terminografiska arbetena som trycktes i Litauen före 1940. I ordbokens huvuddel står först växtens vetenskapliga systematiska namn på latin, tillsammans med en förklaring av dess betydelse eller ursprung; därefter följer familjen som växten tillhör, växtens vetenskapliga litauiska namn och dess syno-

190

namn, motsvarigheter på tyska, ryska, polska och lettiska samt en kortfattad beskrivning av växtplats, utbredning och användning och annat. Därefter infogades för enkelhetens skull ett växtnamnsregister på litauiska och latin. Dessutom innehöll ordboken en farmakognostisk nomenklatur (på latin–litauiska och litauiska–latin) redigerad av K. Grybauskas, en tabell över de presenterade växternas systematik och en ordlista över adjektiv som används i artnamn på latin–litauiska. Utgivningen av denna ordbok var ett stort steg framåt för litauisk terminologi och terminografi. I ordbokens andra del var det meningen att ordnade termer inom växtcytologi, -anatomi, -morfologi och -fysiologi skulle presenteras. Botanikordbokskommissionen fullgjorde denna uppgift genom att utarbeta den förklarande ”Botanikterminologiska ordboken”, som utkom under sovjettiden (V., 1965). Kommissionen har färdigställt en ny, kompletterad och omarbetad ordbok över växternas systematik, som måste ges ut ¹¹. Kommissionens systematiska verksamhet var aktiv och skapade samtidigt förutsättningar för en mer ingående undersökning av botanikvetenskapens och terminologins utveckling på detta område i Litauen. Således lämnar Botanikordbokskommissionens målmedvetna och omsorgsfulla arbete under många årtionden ett verkligt betydande avtryck i den litauiska vetenskapshistorien.

Mycket målmedvetet och framgångsrikt har den terminologikommission för fysik som leds av akademikern, professor P. Brazdžiūnas vid LTSR MA arbetat i tre årtionden. År 1958 utkom en liten litauisk-rysk översättande ”Fysikterminologisk ordbok”, utarbetad av kommissionen med stöd av en termdatabas som börjat sammanställas före kriget vid fysikinstitutionen vid Litauens universitet och därefter kompletterats under sovjettiden vid Vilnius universitet. Åren 1971 och 1973 publicerades i två volymer ett utkast till en omfattande fyrspråkig översättande fysikterminologisk ordbok, som efter ingående och omsorgsfull behandling vid kommissionens sammanträden gavs ut av förlaget ”Mokslas” år 1979. Ordboken innehåller nästan 20 000 fysiktermer på litauiska, ryska, engelska och tyska. Kommissionen har dessutom utarbetat ”Laserfysikens terminologiska ordbok”, som granskades år 1981 av Terminologigruppen vid Litauiska institutet för språk och litteratur och godkändes i slutet av samma år av Terminologirådet vid LTSR MA:s presidium, och har påbörjat förberedelserna för en encyklopedisk fysikordbok ¹².

Även kommissionerna för zoologi, matematik, agronomi och några andra arbetar fruktbart och organiserat. Det är beklagligt att verksamheten vid Terminologikommissionen vid Vetenskapsakademiens institut för fysikaliska och tekniska energiproblem har avstannat; den hade arbetat mycket produktivt i ett femtontal år från slutet av 1960-talet (1960—1969 gav kommissionen ut 29 häften med termer från olika teknikområden, med en sammanlagd omfattning på över 350 sidor). Kommissionen leddes skickligt av tekn. vet. kand. J. Stasiulevičius (1923—1973).

¹¹ Mer om Botanikordbokskommissionens verksamhet, se: Dagys J. Hur litauiska botanikterminologiska ordböcker utarbetades.— I: Litauisk terminologi (Frågor inom litauisk språkvetenskap). V., 1975, vol. 16, s. 244—248.

¹² Mer om arbetet med att ordna litauisk fysikterminologi, se: Brazdžiūnas P. Skapandet av litauisk fysikterminologi.— Språkvård, 1983, häfte 44, s. 4—8.

191

Framgången i arbetet hos de nämnda kommissionerna för botanik, fysik och andra terminologiområden beror på att de omfattar och aktivt engagerar de främsta specialisterna inom respektive områden från såväl forskningsinstitutioner som högre läroanstalter, att de leds av de mest auktoritativa och aktiva forskarna, att de hela tiden har konkreta mål och uppgifter i sikte som de genomför planmässigt och systematiskt, och att de ständigt samarbetar med språkvetare med terminologisk inriktning. Mångårig erfarenhet av att ordna litauisk terminologi visar att dessa faktorer är den viktigaste förutsättningen för kommissionernas framgångsrika arbete. Särskilt bör de främsta forskarna i republiken nämnas för sitt engagemang i terminologin inom sina områden och i modersmålets frågor i allmänhet. Denna gamla och fina tradition inom litauisk vetenskap och terminologi förs vidare av professorerna P. Brazdžiūnas, A. Buračas, J. Dagys, K. Daukšas, A. Gučas, V. Gudelis, J. Kubilius, J. Macevičius (KPI), S. Pavilonis, P. Slavėnas, R. Šarmaitis, P. Vasinauskas, J. Vidmantas, A. Vitkus och många andra. Denna tradition måste stödjas och bevaras på alla sätt.

Det är viktigt att terminologikommissionerna hela tiden har uppgifter att genomföra och därefter går vidare till nya, mer komplicerade arbeten. Endast ett välordnat och kontinuerligt terminologiarbete kan garantera att terminologin inom respektive områden håller jämna steg med vetenskapens och teknikens framsteg och själv bidrar till dessa framsteg. Det mest realistiska och, med organiserat arbete, genomförbara arbetet för terminologikommissionerna är att normera och systematisera termer inom respektive område och i allmänhet ordna dem med hjälp av termdatabaser samt utarbeta termordböcker och publicera utkast till sådana eller bulletiner. En viss etapp i arbetet avslutas med att en normerande termordbok eller en samling rekommenderade termer färdigställs. Ett sådant arbete bidrar inte bara till att standardisera och systematisera termerna inom ett enskilt område, utan också till att samordna dem med termer inom närliggande och andra besläktade områden. Samtidigt samordnas också den nationella terminologin med motsvarande terminologi på andra språk. En sådan samordning är mycket viktig för framgång inom forskning, produktion och annan verksamhet.

En aktuell fråga för litauisk terminologi inom varje område är strävan efter semantisk överensstämmelse med den ryska terminologin inom motsvarande område. Detta är viktigt både för en bättre utbildning av specialister och för vetenskaplig och industriell verksamhet i en multinationell stat. Som nämnts skapades och ordnades litauiska termer inom flera områden redan i början av detta århundrade med den ryska terminologin som förebild. Under sovjetiska förhållanden står litauisk och rysk terminologi i ständig kontakt, kan man säga. Därför finns det inte heller någon större klyfta mellan terminologin i dessa två språk. Man strävar också efter att samordna terminologin med andra språk, framför allt med de språk på vilka den största mängden ny information inom vetenskap och teknik publiceras; i många områden har engelskan sedan en tid varit ett sådant språk. Även andra språk bör beaktas. Dessutom är det självklart att de vetenskapsområden som har internationell latinsk terminologi och nomenklatur i första hand måste rätta sig efter denna.

192

Den huvudsakliga uppgiften för det praktiska arbetet med litauisk terminologi är att påskynda terminologins systematisering, normalisering och komplettering, ytterligare förbättra dess överensstämmelse med motsvarande termer på internationella språk, ryska och andra språk samt höja den allmänna kulturen inom själva terminologin och detta arbete. Standardiseringen av litauisk terminologi inom många områden väntar fortfarande på ett mer aktivt ingripande. Såväl utarbetandet av republikanska terminologistandarder som ordnandet och fastställandet av litauiska motsvarigheter till unionens statliga terminologistandarder återstår tills vidare som mycket aktuella men föga framdrivna uppgifter.

4. Teoretiskt och metodiskt terminologiarbete

Teoretiska och tillämpade undersökningar inom detta område samt metodiskt arbete som bedrivs i republiken bidrar till att utveckla litauisk terminologi och förbättra dess systematisering. Det största arbetet på detta område har utförts av forskarna vid Vetenskapsakademins institut för litauiska språket och litteraturen, och även språkvetare vid Vilnius universitet har undersökt enskilda frågor inom litauisk terminologi.

Den huvudsakliga inriktningen inom teoretisk forskning om litauisk terminologi är lingvistisk. Ur detta perspektiv har litauisk terminologis uppkomst och utveckling, termers struktur, bildning och semantik, språkkontakternas inverkan på litauisk terminologi samt andra frågor undersökts. Fyra doktorsavhandlingar i filologi har försvarats, där följande behandlats: den litauiska språkvetenskapliga terminologins historia (A. Balašaitis, 1961), bildningen av litauiska enordstermer (S. Keinys, 1968), sammansatta termer i nutida litauiska (K. Gaivenis, 1969) och översättningslån inom litauisk teknisk terminologi (A. Kaulakienė, 1983). Under det senaste decenniet har två volymer av Institutet för litauiska språket och litteraturens vetenskapliga skrifter ”Frågor inom litauisk språkvetenskap”, ägnade åt terminologisk forskning, publicerats: ”Litauisk terminologi” (V., 1975) och ”Litauiskans specialordförråd” (V., 1983). Dessutom ägnas en del av publikationen ”Problem inom sociolingvistik” (V., 1979) åt dessa frågor. Aktuella frågor inom litauisk terminologis teori och praktik behandlas också i artiklar av terminologer som publiceras i serie A av ”Litauiska SSR:s vetenskapsakademis skrifter”. Där har allmänna principer för skapande och normering av litauisk terminologi behandlats ¹³, litauiska terminologiska läroböcker har översiktligt granskats och förslag till förbättringar av dem har lagts fram ¹⁴, flera artiklar om litauiska översatta tekniska termer har publicerats ¹⁵ med mera.

¹³ Gaivenis K. Bendrieji lietuvių terminijos kūrimo ir norminimo principai.— Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai. A serija, 1979, t. 3(68), p. 77—85.

¹⁴ Gaivenis K., Keinys S. Min. veik.

¹⁵ Kaulakienė A. Sammansatta kalkeringar i den litauiska polytekniska terminologin.— Litauens SSR:s vetenskapsakademis handlingar. Serie A, 1981, vol. 1(74), s. 73—82; även hennes. Semantiska kalkeringar i den litauiska polytekniska terminologin.— Där, 1981, vol. 4(77), s. 99—107; även hennes. Fraseologiska och sammansatta kalkeringar i den litauiska tekniska terminologin.— Där, 1983, vol. 4(85), s. 91—100.

¹³ Užsak. Nr. 1007

193

Terminologiska frågor, särskilt praktiska sådana, ges stort utrymme i Institutet för litauiska språket och litteraturens publikation ”Språkvård”. Tre häften av denna publikation har sammanställts av institutets terminologigrupp. Dessa häften ägnas uteslutande åt terminologiska frågor ¹⁶. En hel del material som är användbart för språkvården, både i terminologiska frågor och framför allt i frågor om språkvård inom olika specialområden, har publicerats i ”Litauiska språksektionens häften” ¹⁷ och i den periodiska publikationen ”Vårt språk”, som ersatte dem 1971. Många artiklar och kortare texter som behandlar enskilda termer och språkvårdsfrågor inom vetenskap, teknik, handel och andra områden har också publicerats i andra vetenskapliga publikationer samt i tidningar och tidskrifter som ges ut i republiken. Dessa frågor tas upp i radio- och tv-program. Det är sant att terminologiska frågor inte alltid behandlas och diskuteras tillräckligt sakkunnigt; obefogade och misslyckade rättelser och förslag förekommer. Ibland rättar vissa språkvetare och specialister inom andra områden enskilda termer utan hänsyn till de systematiska samband som utvecklats mellan termer inom vissa områden, utan att beakta litauiska terminologiska traditioner och de krav som ställs på termer och utan att följa det vedertagna förfarandet för att föreslå, ändra och godkänna termer. I många fall kan sådana rättelser endast betraktas som förslag och inte som slutgiltiga rekommendationer som omedelbart ska införas i bruk. Sådana förslag kan möjligen vara till nytta för terminologin genom att uppmärksamma terminologer och terminologikommissioner på frågor som bör diskuteras och kanske också ordnas.

För att terminologiarbetet ska lyckas är det mycket viktigt att specialister inom olika områden får terminologisk och lingvistisk utbildning. För detta ändamål bör populära publikationer om terminologi och språkvård samt olika metodiska hjälpmedel för terminologiarbete utarbetas. En del har gjorts även på detta område. Institutet för litauiska språket och litteraturen har med rotaprint publicerat den kortfattade ”Instruktion för upprättande av termordboksregister”, utarbetad av terminologigruppen (V., 1972.—14 p.). Några år senare gav Litauens geologiska forskningsinstitut också ut en liknande instruktion med rotaprint ¹⁸. Till litauiska har översatts den metodiska handboken ”Как работать над терминологией” (М.: Наука, 1968.—76 с.), utarbetad av USSR:s vetenskapsakademis kommitté för vetenskaps- och teknikterminologi¹⁹, och förlaget ”Mokslas” har i serien ”Språk och människor” publicerat en populär framställning av grunderna i litauisk terminologi ²⁰. Det som har gjorts kan dock endast betraktas som början på terminologisk utbildning för specialister och allmänheten i stort.

I framtiden är det nödvändigt att påskynda både forskningen om litauisk terminologi och utarbetandet av metodiska och populära hjälpmedel för specialister som arbetar med terminologi men inte är filologer. De teoretiska frågorna måste undersökas vidare om litauiska—

¹⁶ Kalbos kultūra, 1973, sąs. 27.—100 p.; 1979, sąs. 35.—88 p.; 1983, sąs. 44.—88 p.

¹⁷ Lietuvių kalbos sekcijos sąsiuviniai, 1968—1970, sąs. 1—22.

¹⁸ Geologijos terminų kortelių užpildymo instrukcija.—V., 1975.—28 p.

¹⁹ Terminologinis darbas (Pagalbinė priemonė pagal D. Lotės ir TSRS MA Mokslinės-techninės terminologijos komiteto darbus / Vertė A. Kaulakienė).—V., 1973.—70 p.

²⁰ Keinys S. Terminologijos abėcėlė.—V., 1980.—116 p.

194

grunderna för litauisk terminologi, historien om hur terminologin inom olika områden har bildats och utvecklats, dess nuvarande läge och utvecklingstendenser samt att ingående belysa förhållandet mellan litauisk terminologi i det förflutna och i nutiden och terminologin i andra språk. Jämförande studier av terminologin inom motsvarande områden på litauiska och andra språk bör utvecklas. Under den vetenskapliga och tekniska revolutionens nuvarande förhållanden och med den omfattande kommunikationen mellan specialister från olika folk är en mer ingående synkron jämförande undersökning av litauisk och rysk terminologi angelägen. Detta bör bidra till att ytterligare förbättra den litauiska terminologin och underlätta inlärningen av termer på båda språken. Sådana undersökningar pågår redan för närvarande vid Institutet för litauiska språket och litteraturen och vid vissa högre läroanstalter.

Även det litauiska språket inom vetenskapen och andra specialområden där termer används väntar på mer omfattande och ingående undersökningar. Det är sant att dessa frågor behandlas i översiktlig form i stilistikläroböcker, och ett antal artiklar och kortare texter har publicerats om enskilda frågor. De sistnämnda består dock oftast av rättelser av enskilda språkfel och språkgranskningar av olika böcker och småskrifter. Det är dags att också ta itu med övergripande undersökningar av vetenskapligt språk.

För terminologiarbetet är det bland annat viktigt att undersöka frågan om litauisk återgivning av så kallade internationella termer och tendenserna att anpassa dem till litauiskan. Även om detta har en lång tradition och till stor del har stabiliserats, förekommer det fortfarande olika litauiseringsvarianter, och vissa oklarheter uppstår ibland också när nya låntermer anpassas. Det vore värdefullt att utarbeta rekommendationer eller till och med en instruktion för hur sådana termer ska litauiseras.

De som arbetar med terminologi behöver i hög grad metodiska hjälpmedel för terminologisk standardisering och för utarbetande av termordböcker. En sammanfattning av terminologiarbetet i republiken och av de bästa terminologikommissionernas verksamhet bör också bidra till detta. Metodiska hjälpmedel som utarbetas med utgångspunkt i erfarenheterna av terminologisk standardisering i Litauen och av terminologiarbetet i andra sovjetrepubliker och utländska länder skulle vara ett stort stöd för de många entusiaster som arbetar med terminologi, av vilka flertalet saknar den filologiska och lexikografiska utbildning som arbetet kräver.

Här har endast några av de aktuella frågorna inom litauisk terminologi nämnts. Att undersöka dem och utarbeta motsvarande praktiska rekommendationer bör bidra till att arbetet med att ordna den litauiska terminologin blir ännu mer framgångsrikt. Detta är mycket viktigt med tanke på att terminologin ligger i främsta ledet av språkets moderna utveckling. Nästan allt nytt som tillkommer i det litterära språkets ordförråd och ordbildning, och delvis även på andra språkliga nivåer, hänger nämligen oftast samman med terminologin och dess användning inom olika funktionella språkvarieteter. Den snabba vetenskapliga och tekniska utvecklingen och den allmänna höjningen av sovjetfolkets kulturella nivå kräver att terminologiarbetet vidareutvecklas och utvidgas och att standardiseringen av termer påskyndas.

195

DEN VETENSKAPLIGA OCH TEKNISKA REVOLUTIONEN OCH UTVECKLINGEN AV LITAUISK TERMINOLOGI

Sammanfattning

Artikeln ger en översikt över den litauiska terminologins utveckling och utarbetandet och utgivningen av terminologiska ordböcker. Den belyser det organisatoriska och metodiska arbetet samt teoretiska och tillämpade studier av litauisk terminologi under sovjetmakten och under den moderna vetenskapliga och tekniska revolutionen.

Det första kapitlet ger en kort översikt över den moderna litauiska terminologins framväxt och utveckling och konstaterar att terminologin inom många områden numera inte bara har skapats utan också i viss utsträckning har systematiserats. Samtidigt framhålls den stora betydelsen av utgivna vetenskapliga arbeten, uppslagsverk och läroböcker för högre utbildningsanstalter, gymnasiala specialutbildningar, yrkesutbildningar och andra läroanstalter.

Det andra kapitlet ger en översikt över läget inom litauisk terminografi och urskiljer typer av utgivna och under utarbetande varande terminologiska ordböcker (förklarande, förklarande och översättande, översättande med flera).

Det tredje kapitlet behandlar organiseringen av terminologiarbetet i Sovjetlitauen. Huvudvikten läggs vid arbetet i terminologirådet vid LitSSR:s vetenskapsakademis presidium, grundat 1971, samt vid verksamheten i branschernas terminologikommissioner.

Det fjärde kapitlet ger en kort översikt över läget inom teoretisk forskning och utarbetandet av metodiska hjälpmedel för terminologiarbetet.

I varje kapitel beskrivs, förutom läget i den aktuella frågan, vissa brister och de närmaste uppgifterna för att förbättra terminologiarbetet i republiken anges.