LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XL (1998)

Vilija LAZAUSKAITĖ

Lietuvių kalbos institutas, Vilnius

OM DIALEKTALA UTTRYCK I ”LITAUISKA SPRÅKETS NUTIDA ORDBOK”

När man behandlar problemen med att normera det allmänna ordförrådet nämns ibland även brister i förklaringen av dialektala ords betydelser i ”Litauiska språkets nutida ordbok”. I alla tre ordboksutgåvor varierar principerna för urval och redovisning av dialektala ord (Morkūnas 1997: 43), och många dialektala betydelser kan betraktas som bokliga i standardspråket (Klimavičius 1997: 22). För att mer ingående diskutera sätten att förklara dialektala ords betydelser och problemen med detta har hela deras lista i DŽ₃¹ använts.

Dialektala ords betydelser redovisas i DŽ₃ enligt de sätt att förklara ords betydelser som beskrivs i inledningen (s. XII–XIII) till den tredje utgåvan av ”Litauiska språkets nutida ordbok”: hänvisande, definierande – beskrivande och synonymiskt.

Vid hänvisande förklaring av dialektala ords betydelser används endast hänvisningen žr. Med den hänvisas ”ord som används i snävare omfattning, dialektala, föråldrade, lånade och andra liknande ord eller avledningsvarianter till ord som används mer allmänt i standardspråket” (DŽ₃ XII). I själva verket gäller denna princip undantagslöst vid förklaring av verbbetydelser – vanligtvis hänvisas ett dialektalt ord till ett standardspråkligt ord, till exempel kvãštelėti, ~ja, ~jo vak. žr. k v a i š t e l ė t i, stẽlgtis, ~iasi –ėsi žem. žr. s t e n g-t i s, 2 sukirpti, ~sta, ~o tarm. žr. s u g i ž t i och så vidare. En analys av hur substantiv- och adjektivbetydelser redovisas visar att hänvisningen žr. används i vissa fall, men inte i andra, till exempel spãras (4) 2. ryt., žem. žr. s p y r y s och jfr. spandà (4), spánda (1) ryt., dz. ’stöd, stöttning’; senagalys (3^b, 3^b) tarm. žr. d e l č i a, slidūkas (2) vak. žr. k a z l ė k a s och jfr. gydūolė (2) dz. ’läkeört’, spúrgas (3) 3. ryt. ’tofs’ och så vidare.

Ibland används inte hänvisningen žr., trots att ordens betydelser inte sammanfaller, till exempel káltuvas (3^a) ryt. ’tröskkäpp’. Jfr de betydelser som anges för orden i den akademiska ”Litauiska ordboken” och i den tredje utgåvan av ”Litauiska språkets nutida ordbok”:

¹ Enligt de föreslagna kriterierna för urval av dialektala ord skulle endast mindre än hälften av de dialektala ord som anges i DŽ₃ tas med i standardspråkets ordbok (se vidare Lazauskaitė 1997: 14; 1998: 21).

233

kūltuvas (3^a) 1. ‘ett ålderdomligt redskap för att tröska säd (en klubba fäst vid en käpp); slaga’ 2. ‘ett redskap av trä för att slå loss sädeskornen från axen’ 3. ‘slagans klubba’ LKŽ VI 859

spragilas (3^b) 1. etnogr. ‘redskap för att tröska säd – en klubba fäst vid skaftet’ 2. ryt. ‘klubban på detta redskap’ 3. ‘tröskverkets trumma längsgående stång’ DŽ₃ 725

En jämförelse av de betydelser som beläggs i ordböckerna visar att de diskuterade ordens semantiska fält skiljer sig åt i två betydelser. I en ordbok över standardspråket bör endast etablerade betydelser av ord anges; därför bör man i första hand ta hänsyn till hur spridda betydelserna är i standardspråket och dialekterna. I så fall finns det två möjliga sätt att behandla ordet kūltuvas. Om ordet kūltuvas endast bör tas upp i standardspråkets ordbok med de betydelser som sammanfaller med ordet spragilas: kūltuvas (3^a) 1. se s p r a g i l a s 1, 2. östl. se s p r a g i l a s 2. Med hänsyn till hänvisningarna vid de aktuella orden i DŽ₃ är även följande förklaringssätt möjligt: kūltuvas (3^a) östl. ‘slagans klubba’. I det senare fallet följer man systematikprincipen, jfr kermušė (3^b) dial. ‘slagans klubba’, spragilinė (2) 2. östl. ‘slagans klubba’.

När dialektord tas upp bör hänvisningen se inte användas om ett dialektord hänvisas till ett annat, t.ex. škūlas, ~à (4) zem. se b a u ž a s, škūlis, ~ė dkt. (2) zem. se b a u ž i s och jfr baužas, ~à (4) östl. 1. ‘hornlös’, 2. ‘skallig’. En sådan presentation visar att betydelserna av dessa ord i DŽ₃ är desamma. Jfr också betydelserna som anges för ordet škūlas, ~à i den akademiska ”Litauiska språkets ordbok”: 1. ‘baužas, hornlös’, 2. ‘slät’, 3. ‘klippt mycket kort, nästan kal’, 4. ‘jämn längs kanterna, utan utskjutande delar’ (LKŽ XIV 991). Vid förklaringen av det samogitiska ordet šmùlas, ~à (4) anges endast den första betydelsen av ordet baužas, ~à. Man bör alltså följa systematikprincipen – välja ut de mest frekvent använda betydelserna av ord och förklara dem på ett analogt sätt. Det kan ifrågasättas om det diskuterade sättet att förklara betydelser bör användas i en standardspråksordbok även när ett ord hänvisas till ett dialektord med samma rot, t.ex. náudas (1) östl. se 2 n a u d a och jfr 2 náuda b. (1) västl., dz. iron. ‘en god, berömvärd person’. Det kan också diskuteras om det över huvud taget är lämpligt att ta upp den första typen av dialektord i standardspråkets ordbok – former av substantivum commune med ändelsen ~as, som används mer sällan. Av dessa, dvs. dialektord av nominalt ursprung med ändelsen ~as, finns endast ett par i DŽ₃, medan det finns fler än tio former med ändelsen ~a. Hänvisningen se bör utelämnas när ordet som dialektordet hänvisas till är allmänt brukat i standardspråket, t.ex. drabà (4), drabnà (4) dial. se š l a p d r i b a, kūlis (2) samog. se a k m u o, lytùs (3) dial. se l i e t u s, siaustuvė (3^b) 2. samog. se v y s t y k l a s etc. I själva verket utelämnas ofta hänvisningen se i liknande fall i DŽ₃, t.ex. atarà (3^b) samog. ‘skärslända’, birulỹs (3^b) dz. ‘smula’, dvarystà (2) dial.

234

‘livegenskap’, 1 skarinis (2) dz., östl. ‘handduk’, staibis (1) samog. ‘vad’ etc. Det råder ingen tvekan om att så kallade dubbla hänvisningar inte bör förekomma i ordboken, t.ex. pėrlaidas (1) samog. 2. se į šautys, išautys (3ª) se pertraukas etc.

Analysen av betydelserna hos dialektorden i DŽ₃ visar att hänvisningen se i vissa fall är nödvändig. För det första bör förkortningen se användas när förklaringen av betydelsen hos ett dialektord hänvisar till ett standardspråksord med samma rot (här handlar det om ordbildningsvarianter), t.ex. krūvinė (2) dz. se kruvinoji, nešliava (1) samog. se nešulys, pažinė (3ᵇ) samog. se pažintis, pleiškas (2) västl. se pleištas, ponýbė (1) 2. dial. se ponija, sparus, ~i (4) dial. se spartus, šeimynietis, ~ė dkt. (2) östl. se šeiminykštis etc. Hänvisningen se är nödvändig när standardspråksordet som det hänvisas till används sällan och kräver en mer utförlig förklaring (oftast benämningar på växter, djur, redskap, sjukdomar etc.), t.ex. bamblys (4) västl. se tranas, blusinės plur. (2) samog. se tymai, bruišė (2) dial. se kuoja, kertėklė (2), kertėklis (2) samog. se vėdega, šarkakojis (2) dial. 1. se pentinius, 2. se pataisas, 1 trilapis (2) östl. se pupalaiškis etc. Den är också motiverad när förklaringsordet bör betraktas som en etnografisk term, t.ex. plūktuvė (3ᵇ) dial. se bruk­tuvė, spāras (4) 1. västl., samog. se gegnė, žiūbčius (2) östl. se žibikas etc. Markeringen se är särskilt lämplig när standardspråksordet som hänvisas till har flera betydelser, medan dialektordet används – eller bör tas upp i ordboken – med endast en av dessa betydelser, t.ex. kasninkas (2) dial. se kaspinas 1, mėdė (2) samog. se miškas 1, nešėnė (2) dial. 1. se apdaras 1, pādis (2) samog. se padėlys 4, raugienė (2) östl. se raugalas 4, slanktas (2) östl. se sloga 1 etc.

Förhållandet mellan synonymiska betydelseförklaringar bör diskuteras separat; analysen av dialektorden i DŽ₃ visar att det inte alltid är tydligt, t.ex. duonkepė (3ª) 2. östl. se duonkubilis, minkytuvis (1) samog. ‘duonkubilis’ och jfr dūonkubilis (1) ‘ett kärl för att blanda deg, minkytuvis’ och liknande. När ett ords betydelse förklaras kan man ibland behöva överväga vilket av de nämnda sätten som är lämpligast. Det bör inte råda någon tvekan om att hänvisande betydelseförklaring används när ett dialektord hänvisas till ett vanligare och mer etablerat standardspråksord, och synonymisk betydelseförklaring när dialektordet definieras med andra standardspråksord med samma eller närliggande betydelse, t.ex. ištekūolė (2) östl. 2. se nuotaka 1 och jfr mōčia (1) östl. fam. ‘mor’, mōtė (1) 2. dial. ‘mor’; kačiulti, ~a, ~o samog. 1. se kutenti och jfr glamžuoti, ~ūoja, ~āvo 2. samog. ‘smeka, omfamna’ etc.

Oftast förklaras betydelserna hos dialektorden i DŽ₃ definitoriskt – deskriptivt eller synonymiskt. Det finns många fall där betydelsen definieras med ord med samma rot, ordbildningsbetydelser anges och förklaringen dessutom kompletteras med standardspråks- och dialektord med samma eller närliggande betydelse. Därför bör de båda nämnda sätten att förklara betydelser behandlas tillsammans, eftersom det synonymiska sättet vanligtvis kompletterar det definitoriska när dialektord tas upp.

235

– deskriptivt, t.ex. beržytė (1) tarm. ’skog av unga björkar, björkdunge’, ėskà (4) žem. ’matlust, aptit’, kirtimas (2) 4. tarm. ’famn, fång’ osv. Men även i detta fall används dialektord vid sidan av standardspråkliga ord i förklaringarna av dialektordens betydelser, t.ex. avìkas (2) 2. tarm. ’hängande hängen på videkvistar som håller på att slå ut, videkissar’ och jfr avilė (3^b) žem. ’hängande hängen på pil, vide eller gråvide’, pūpuolė (1) ryt. ’knopp på en större växt’ (dialektorden avilė och pūpuolė bör ersättas med de standardspråkliga orden pumpuras och spurgana). Det förekommer fall där dialektordens betydelser förklaras med ord som sällan används i standardspråket och där det i de flesta fall är nödvändigt att ange markeringen šnek., t.ex. gvìzdė (2) žem. ’en lättsinnig kvinna, en toka’, pliovóti, ~ja, ~jo tarm. ’prata strunt, svamla’ osv.

Analysen av betydelserna hos dialektorden i DŽ₃ som betecknar olika maträtter (se tabell 1 för en utförligare redogörelse) visade på ett varierande förhållande mellan definierande-beskrivande och synonymisk förklaring, t.ex. bùrgė (2) vak. ’dålig soppa, tunn gröt; tjock och misslyckad gröt’, kliùrkė (2) vak. ’dålig soppa, en vattnig soppa’, skiñkis (2) vak. 2. ’dålig soppa’, veršputrė (1) žem. ’dålig soppa, tunn gröt’ osv. Av det presenterade materialet framgår att orden i de synonymiska förklaringarna betyder det som uttrycks genom den definierande-beskrivande metoden, t.ex. miešimas, troškė, eller förklarar mer utförligt, t.ex. kliurkalas, ragaišis. En sådan förklaring med synonymer, vilket A. Gudavičius (1997: 34) har påpekat, jämnar ut betydelseskillnaderna mellan närbesläktade semem och framhäver endast deras gemensamma drag. Detta visar att man inte alltid beaktar de systematiska relationerna mellan dialektorden och deras betydelser eller den lexikala systemstrukturen (Lazauskaitė 1998: 22). Dessutom bör det noteras att ord som ingår i synonymiska betydelseförklaringar vanligtvis kräver en mer ingående precisering. Ibland hör sådana ord till talspråket, t.ex. kliurkalas, troškė osv. (se tabell 1). Dialektord bör alltså definieras så enkelt som möjligt, det vill säga med semantiskt och stilistiskt neutrala ord. Om ett dialektord är allmänt känt och används i standardspråket bör även dess synonymer anges, med en tydlig markering av att de inte definierar dialektordet.

J. Paulauskas (1974: 47) yra siūlęs tam tikromis trafaretinėmis formulėmis aiškinti atskiras grupes sudarančių žodžių reikšmes, pvz., gyvulių jauniklių pavadinimus. Iš DŽ₃ tarmybių sąrašo analizei parinkti tarminiai veiksmažodžiai, nusakantys kalbėjimą, ir jų galūnės ~a vediniai, žymintys pamatiniu žodžiu pasakyto veiksmo atlikėją. Tiksliau sakant, šio darybos tipo vediniai eina menkinamosios reikšmės veiksmažodinės ypatybės turėtojų pavadinimais ir yra bendrosios giminės (substantivum commune) daiktavardžiai (žr. 2 lentelę).

236

1 lentelė

Betydelser hos DŽS-dialektord som betecknar maträtter

Dialektord

Markering

Metoder för att förklara ordens betydelser

Definierande-beskrivande

Synonymisk

Med standardspråkliga ord

Med ord som kräver en utförligare förklaring

Med standardspråkliga ord

Med ord som kräver en utförligare förklaring

1

2

3

4

5

6

avlett (1)

etnogr. dz.

’keso blandad med söt eller sur mjölk eller med gräddfil’

burokienė (2)

östra dial.

’rödbetssallad’

sausienė (2)

väst.

’potatis kokad torrt, stuvad,

stuvning’ (=’stuvad potatis’)

slōpė (2)

sydlit.

’stuvad potatis (vanligen med kött)’

grūdėnė (2)

sydlit.

’rätt av kokta gryn’

kruštienė (2)

dial.

1. ’korn av korn’, 2. ’dess soppa’

šautas (2)

dial.

‘bladsoppa,

bladgröt’

magra rödbetssoppor (1)

dial.

‘enkel, obredd rödbetssoppa’

göra (=‘förbättra maten med ett tillbehör’)

burgė (2)

västl.

‘enkel soppa, buza; tjock, misslyckad gröt’

buza (=3. se pliurza 2)

kliurkė (2)

västl.

‘enkel soppa,

kliurkals’ (=vard. ‘enkel soppa, enkel dryck’)

kalvköttsoppa (1)

jord.

‘en enkel vört,

buiza’ (=se buza)

juōdikis (1)

öst.

‘blodsoppa kokad i ängssyra’

rūgštymas (= ‘sur vätska, syra’)

skiṅkis (2)

väst.

1. ‘svagt öl, kvass’, 2. ‘dålig soppa’

237

1 2 3 4 5 6 misà (4) öst. ‘bröddryck eller någon annan sorts kvass, jäsning’ (= ‘sur vätska, syra’) sālymas (3^b) öst. 1. ‘gröt av siktat rågmjöl’, 2. ‘sötat vatten, gröt (=1. ‘soppa av mjöl eller gryn’) mjölblandning’ (=2. ‘sötat vatten’) pāmentalas (3^4b) öst. 1. ‘gröt av rågmjöl, mjölblandning till rödbetssoppa, till jäsning av kvass’, 2. ‘syra gjord av rågmjöl’ gröt (=1. ‘soppa av mjöl eller gryn’) mjölblandning (=1. ‘blandning av mjöl; hoprörd gröt; blött malt’) kiūkis (2) väst. 2. ‘ihopklibbat bröd’ saldabandė (2) väst. ‘söt, osyrad bulle, 2. bulle (=1. ‘limpa’) ragaišis’ (=’bröd av grovt vete- eller kornmjöl’) 1 miežainis (2) sam. ‘kornkaka, ragaišis’ („ – “) 1 miežienis (2) öst. ‘kornkaka, ragaišis’ („ – “) lāistytinis (1) dial. ‘liten kaka av kornmjöl, beströdd med flott’ pyragaitis (1) dial. 2. ‘klimp, stor kroppkaka’ paliēpsnis (2) öst. ‘bulle, tunn kaka gräddad framför ugnsöppningen’ pārpelis (1) öst. ‘klimp av mjöl eller potatis’ švilpikas (2) öst. ‘klimp som formas av mjöl eller potatis på en sikt eller ett rivjärn’ 1 verštinis (2) dial. ‘tjock potatisplätt’

238

2 lentelė

DŽ₃ dialektala verb som beskriver talande och deras a-ändade avledningar

Verb | Betydelseförklaring av verbavledningen | Använt grundord | Upprepad betydelseförklaring av grundordet | Använda synonymer osv. | sniaukróti ~ja, ~jo öst. ‘tala otydligt genom näsan’ | sniaukrà subst. (4) öst. ‘en som sniaukroja’ | švėnauti, ~auja, ~avo dial. ‘tala långsamt strunt, pladdra’ | švėna subst. (1) dial. ‘en som švėnuoja, | talar strunt’ | varėzgoti, ~ja, ~jo dial. ‘tala strunt, pladdra’ | varėzgà subst. (2) dial. ‘en som varėzgoja, | pladderbytta’ | trailinti, ~a, ~o, trailúoti, -úoja, -ávo dz. ‘tala strunt, snacka, pladdra’ | tráila subst. (1) dz. ‘en som talar strunt, | pladderbytta’ | švotróti, ~ja, ~jo öst. ‘pladdra strunt, prata’ | švótra subst. (1), švótrà subst. (2) öst. ‘struntpratare, pladderbytta’ | réntuoti, ~auja, ~avo öst., dz. 3. ‘tala strunt, prata’ | 1 rénta (1) öst. 3. subst. ‘en pratsam person’

Av det presenterade materialet framgår att betydelserna i en ordbok över standardspråket måste formaliseras så långt det är möjligt. När betydelserna hos dialektord och deras avledningar förklaras bör man naturligtvis inte begränsa sig enbart till den formella nivån. När det gäller avledningar bör man uppmärksamma ytterligare en sak – förhållandet mellan grundordet och avledningen. Exempelvis visar analysen av verbavledningar i DŽ₃ att man vid förklaringen av deras betydelser har kommit bort från grundorden:

239

Av det diskuterade materialet framgår att man vid beskrivningen av semantiskt analoga företeelser bör fastställa förhållandet mellan den avledningsbetydelse som anges i definitionen, den definierande-beskrivande förklaringen och den synonymiska förklaringen, samt deras inbördes ordning.²

Problemet med urval av betydelser uppstår ofta vid förklaringen av polysema dialektord. När man avgör hur ord med mer än en betydelse ska presenteras, bör man följa samma kriterier för urval av betydelser: spridning i litteratur och ordböcker samt systematik; särskilt bör betydelsens etablering i standardspråket och dialekterna betonas. Oftast uppfyller urvalet av dialektbetydelser i DŽ₃ dessa kriterier, t.ex. róti, ~ja, ~jo dz. ‘hinna göra något tillsammans, hinna i kapp’, jämför även betydelserna i ”Lietuvių kalbos žodynas”: 1. ‘hinna göra något tillsammans, hinna i kapp’ LKŽ XI 841 (Drsk, Svn, Lš, Lp, Srj, Smn, Mrk; J. Jabl, V. Krėv), 2. ‘tycka om, längta mycket efter’ LKŽ XI 841 (Gmž, Sv) m.fl. Ibland kan man dock undra varför ett dialektord över huvud taget bara tas upp med en betydelse i DŽ₃, trots att det akademiska ordboksmaterialet visar att det har fler, t.ex. užmainas (1) dial. ‘ersättare’ och jämför betydelserna som registrerats i den akademiska ordboken: 1. ‘byte, utbyte’ LKŽ XVII 656 (Sut; MP 203), 2. ‘ersättning, substitut’ LKŽ XVII 656 (NdŽ), 3. se 1 užvadas 1 LKŽ XVII 656 (DŽ; Prng)³ m.fl. Detsamma gäller dialektord vars betydelser är lika utbredda i dialekterna, t.ex. tuntuoti, ~úoja, ~ávo öst. ‘gå omkring utan mål, tassa omkring, trampa på stället’ och jämför betydelserna i den akademiska ordboken: 1. ‘gå omkring utan mål, gå sysslolös, tassa omkring, trampa på stället’ LKŽ XVII 25 (Ds, Lkm, Dbk, Krd, Švd, Sug, Ant, Slk, Lb, Rk, Kzt, Klt, Dglš, NdŽ), 2. ‘arbeta långsamt, pyssla’ LKŽ XVII 25 (Dkšt, Sld, Zr, Vžns, Dgl, Sdk, Ktk, An, Tr, Mlt, Antr, Mlk, Vj, Ktk, Lb, Slk, Lcl, Dglš), 3. ‘sköta om, vårda’ LKŽ XVII 25 (Ktz, Trgn, Slk)⁴ m.fl. Ibland är principen för förklaringen av ett dialektords betydelse oklar, t.ex. tùmpis, ~ė subst. (1) dial. ‘en tjock, kort, misslyckad person eller ett djur’ och jämför betydelserna i den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas”: 1. ‘en trög häst’ LKŽ XVII 18 (Užv, LK, DŽ¹), 2. ‘misslyckad person, dumbom’ LKŽ XVII 18 (Plt, Žr, DŽ¹)⁵ m.fl.

I själva verket är åtskiljandet och urvalet av betydelser en av de mest komplicerade uppgifterna, eftersom ett ord kan delas upp i fler, mer specialiserade betydelser eller färre, men mer allmänna och abstrakta betydelser (Gudavičius 1997: 35). Vid förklaringen av dialektala ord-

² Ibland kombineras flera varianter av den definierande-beskrivande metoden när betydelsen av ett ord i DŽ₃ anges, t.ex. vvėklis, ~ė subst. (2) sam. ‘en som ständigt gnäller, en gnällspik, tjatmoster, en som ständigt ber om saker’ m.fl.

³ Enligt uppgifterna i den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas” bör dialektordet užmainas över huvud taget inte tas upp i en ordbok över standardspråket, eftersom det används så sällan.

⁴ På grund av den begränsade användningen bör den tredje betydelsen av verbet tuntuoti, ~úoja, ~ávo inte tas upp i en ordbok över standardspråket.

⁵ I den andra utgåvan av ”Dabartinės lietuvių kalbos žodynas” överensstämmer de betydelser som anges för ordet tùmpis, ~ė med de betydelser som anges i den akademiska ”Lietuvių kalbos žodynas”.

240

Vid urvalet av deras betydelser är det viktigast att ta hänsyn till ordbokens system och sätt att presentera betydelserna.

Mottagen 1998 12 01

LITERATŪRA

Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius: Mintis, 1972.

DŽ₃ – Dabartinės lietuvių kalbos žodynas, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1993.

G u d a v i č i u s A. 1997: Dabartinės lietuvių kalbos žodynas leksikos sistemiškumo požiūriu. – Lietuvių kalbotyros klausimai 37, 33–39.

K l i m a v i č i u s J. 1997: Kas yra bendrinės kalbos leksika? Sampratos, nuomonės ir prietarai. Žodyno praktika ir teorija. Vartojimo reikmės ir problemos. – Lietuvių kalbotyros klausimai 37, 20–32.

L a z a u s k a i t ė V. Dėl dzūk ybių pateikimo „Dabartinės lietuvių kalbos žodyne“. – Jaunųjų kalbininkų konferencija. Konferencijos tezės. Vilnius: Lietuvių kalbos institutas, 13–15.

L a z a u s k a i t ė V. 1998: Dėl tarmybių ir jų reikšmių pateikimo „Dabartinės lietuvių kalbos žodyne“. – Mokslinis seminaras, skirtas kalbininkės dialektologės A. Jonait ytės 70-mečiui. Pranešimų tezės. Šiauliai: Šiaulių universitetas, 21–24.

L y b e r i s A. 1983: Žodžių atrankos problema „Dabartinės lietuvių kalbos žodyne“. – Lietuvių kalbotyros klausimai 22, 147–154.

LKŽ II₂ – Lietuvių kalbos žodynas 2, Vilnius: Mintis, 1969.

LKŽ VI – Lietuvių kalbos žodynas 6, Vilnius: Valstybinė politinės ir mokslinės literatūros leidykla, 1962.

LKŽ VIII – Lietuvių kalbos žodynas 8, Vilnius: Mintis, 1970.

LKŽ XI – Lietuvių kalbos žodynas 11, Vilnius: Mokslas, 1978.

LKŽ XIV – Lietuvių kalbos žodynas 14, Vilnius: Mokslas, 1986.

LKŽ XVII – Lietuvių kalbos žodynas 17, Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidykla, 1996.

M o r k ū n a s K. 1997: Norminamasis žodynas ir lingvistinė geografija. – Lietuvių kalbotyros klausimai 37, 40–45.

P a u l a u s k a s J. 1974: Aktualios leksikos norminimo problemos ir žodynas. – Kalbos kultūra 27, 40–49.

P a u l a u s k a s J. 1985: Žodyno redagavimas žodžių grupėmis. – Kalbos kultūra 49, 6.

ZUR BEDEUTUNGSANGABE DER DIALEKTISMEN IM „WÖRTERBUCH DER LITAUISCHEN GEGENWARTSSPRACHE“ („DABARTINĖS LIETUVIŲ KALBOS ŽODYNAS“)

Zusammenfassung

Die Untersuchung der Bedeutungsangaben des in der dritten Auflage des „Wörterbuches der litauischen Gegenwartssprache“ („Dabartinės lietuvių kalbos žodynas“. – Vilnius, 1993) enthaltenen dialektalen Wortschatzes hat erwiesen, daß bei der semantischen Charakterisierung solcher Wörter nicht immer die in der „Einführung“ dieses Wörterbuches festgelegten Grundsätze eingehalten werden.

Hervorzuheben sind folgende Unzulänglichkeiten:

1. Analoge lexikalische Einheiten werden unterschiedlich erklärt;

241

2. Bei den zu derselben semantischen Gruppe gehörenden Dialektismen differiert das Verhältnis der umschreibenden und der synonymischen Deutung: Zum einen haben die sinnverwandten Wörter dieselbe Bedeutung, die die Definition angibt, zum anderen wirkt sie in Richtung der Einengung bzw. Erweiterung der Bedeutung des zu erklärenden Wortes.

Solch ein Vorgehen verwischt die semantischen Unterschiede der nahverwandten lexikalischen Einheiten. Dadurch wird lediglich das Gemeinsame unterstrichen. Das zeugt wiederum davon, daß nicht immer auf die systembedingten Verhältnisse der Dialektismen und ihrer Bedeutungen sowie auf die semantische Struktur der dialektalen Lexeme entsprechenderweise Rücksicht genommen wird.

Bei der Bedeutungsangabe der Dialektismen ist es deshalb unumgänglich,

1. ihre Bedeutungen mit semantisch und stilistisch neutraler Lexik zu definieren,

2. die Bedeutungen zu formalisieren und die analogen lexikalischen Einheiten auf dieselbe Art und Weise zu charakterisieren,

3. die Bedeutungsunterschiede der sinnverwandten Lexeme nicht zu nivellieren,

4. das Hauptprinzip des Aufbaus des Wörterbuches nach semantischen Gruppen konsequent durchzuführen.

242