ŽODŽIŲ FORMOS IR JŲ VARTOSENA LIETUVOS TSR MOKSLŲ AKADEMIJA

N. SLIŽIENĖ

BETYDELSER OCH ANVÄNDNING AV SAMMANSATTA PASSIVA VERBFORMER

De finita formerna av passiv diates i litauiska är endast sammansatta. De bildas av ett presens- eller preteritumparticip av ett verb med självständig lexikal betydelse och finita former av hjälpverbet būti, till exempel: esu baramas, būtų baramas, buvo išbartas. I fråga om tempus- och modusbetydelse motsvarar de vissa finita former av aktiv diates, till exempel: yra gerbiamas — gerbia, buvo gerbiamas — gerbė, būdavo gerbiamas — gerbdavo, bus gerbiamas — gerbs, būtų gerbiamas — būtų gerbtu, būk gerbiamas — gerbk, tebūnie gerbiamas — tegerbie; yra pagerbtas — yra pagerbęs; buvo pagerbtas — buvo pagerbęs, pagerbė; būdavo pagerbtas — būdavo pagerbęs, pagerbdavo; bus pagerbtas — bus pagerbęs, pagerbs; būtų pagerbtas — būtų pagerbęs, pagerbtų; būk pagerbtas — būk pagerbęs, pagerbk; tebūnie pagerbtas — tebūnie pagerbęs, tegu pagerbia. Mellan de båda formerna finns endast en skillnad i diates. Aktivformerna visar att den person eller sak som uttrycks av satsens subjekt själv utför den handling som formerna betecknar, medan passivformerna betecknar en handling som utförs av någon annan och riktas mot den sak eller person som uttrycks av satsens subjekt (en sådan handling kommer nedan att kallas passiv). När passivformerna dessutom beskriver en sak som utsatt för en annans handling anger de samtidigt ett visst tillstånd hos den.

Som framgår av exemplen ovan motsvarar passivformer med presensparticip, i fråga om tempusbetydelse, enkla verbformer, medan former med preteritumparticip motsvarar både enkla och sammansatta perfektiva former av aktiv diates. Passivformer med betydelsen hos sammansatta perfektiva former har redan behandlats¹; därför behandlar denna artikel endast sådana passivformer som i fråga om tempus- och modusbetydelse motsvarar enkla former av aktiv diates².

Passivformer med presensparticip

§ 1. Sammansatta passivformer med presensparticip betecknar en passiv handling som är samtidig med talögonblicket, föregår det eller följer efter det. Vid sidan av handlingsbetydelsen är även en tillståndsbetydelse vanligen ganska tydlig.

¹ Se N. Sližienė, Betydelser och användning av sammansatta perfektiva verbtempus, i: Lietuvių kalbos gramatikos tyrinėjimai (hädanefter — LKGT), Vilnius, 1969, s. 17—40.

² Eftersom sammansatta passivformer med preteritumparticip både till sin struktur och till sina tempus- och modusbetydelser motsvarar sammansatta perfektiva former av aktiv diates, kallas de vanligtvis också perfektiva. I de fall då de i de nämnda betydelserna motsvarar enkla former av aktiv diates kan de dock endast i överförd bemärkelse kallas perfektiva.

77

Indikativ:

Presens: Ta dig djärvt den del som hålls åt dig. DaukRR 305. De (ungarna) gömmer sig genast i moderns fjädrar och matas av fadern. IvanLP II 25. Vid hålorna knyts överallt hemlighetsfulla sägner till dem. LKŽ II 232.

Preteritum: Den 8 april observerades vigselceremonier bland kniporna. IvanLP II 97. Mer än en gråhårig bybo berättade om galgberget, vars namn förknippades med en adelsmans bedrifter. CvR VIII 129. Dessutom återanställdes några arbetare som hade återvänt från fängelset, och lönetillägget betalades punktligt ut till alla under flera månader. VienR V 410.

Imperfekt: Här brukade också Glasgubben ofta nämnas. BalčHP₁ 253. Lyan stördes bara på våren, när Haren flyttade in i ladan, upp på höet, sedan det blivit varmare. CvR III 66.

Futurum: Han vet att de (hästarna) snart kommer att mobiliseras, och kungarna i Šalteikiai kommer bara att åka med valacker som inte duger i krig… SimonVK II 28. Vad är det för ett paradis, om det tas från några och ges åt andra! VienR V 201. Till ålderdomen kommer några procent att slängas dit, på grund av hjärnans uppmjukning. ČiulRR III 50.

Indirektiv: Men här klandrar nästan alla, stirrar en i ögonen och säger att pengar tydligen slösas bort helt i onödan. ŽemR I 49. Och man hade tydligen tröskat med ångmaskin. SimonVK II 205. Det hände att han började berätta vid vilka arbeten han hade blivit omkringflyttad. ŽemR II 374. Och de skulle inte ha tänkt på att en väg skulle dras längs bostadstomten… SimonVK I 46.

Det förekommer former av indirektiv som bildats med hjälp av hjälpverbets neutrumformer av passiva particip. De anger handlingar som har framgått av vissa omständigheter eller som endast antas.

I stället för ”springer i hast”, ”springer i full fart” brukade man förr också säga: jag far fram i hast. BūgKS 92.

Konditionalis-former där hjälpverbets form är enkel uttrycker hypotetiska handlingar i nutid eller framtid; deras tidsbetydelse, liksom hos de enkla aktiva konditionalisformerna, är odifferentierad och framgår först av ett vidare sammanhang.

Det skulle finnas betydligt fler ankor i vår trakt om de fick skydd. IvanLP II 73. Låt oss inte döma, så att vi själva inte blir dömda. SimonVK II 327.

Konditionalisformer där hjälpverbets form är sammansatt uttrycker en hypotetisk handling i det förflutna, riktad mot det föremål eller den person som uttrycks av satsens subjekt, och motsvarar i fråga om tids- och modusbetydelse konditionalisens aktiva sammansatta perfektformer, som också uttrycker en hypotetisk handling i det förflutna, jfr: jag skulle ha blivit tillrättavisad — jag skulle ha tillrättavisat.

Om han hade blivit bättre behandlad skulle han inte ha sprungit därifrån för att söka bröd. JabIRR I 319. När drottning Gretė öppnar köksdörren tystnar stojandet plötsligt och en så besvärande tystnad uppstår att Gretė skulle vilja återvända till sitt rum, som om hon hade blivit tillrättavisad. Åh, hon vet att det här har gått ut över henne, att man här — högst sannolikt — har skrattat åt henne. SimonVK II 218–219.

På grund av den passiva diatesens specifika betydelse är imperativ- och optativformer mycket sällsynta: en befallning eller önskan riktas vanligtvis till den sak eller person som uttrycks av satsens subjekt, medan handlingens utförande i detta fall

78

är inte beroende av den. Därför uttrycker dessa modus passiva former, om de alls förekommer, snarare ett tillstånd hos ett föremål än en handling riktad mot det (med undantag för opersonliga former).

Var älskad av alla, men sök inte efter den kärleken. JablRR I 314. Så må det sägas. SchG 303. Nu när du redan har fläckat ditt samvete, du hycklare, låt då åtminstone inte Šimoniai-namnet släpas genom fängelserna. SimonR I 154.

I betydelsen av sammansatta passiva former i presens, särskilt i tredje person, används ofta enbart passiva presensparticip³. Ur nutida språksynpunkt skulle de också kunna betraktas som sammansatta former med en nollform av hjälpverbet i presens.

Sent sådda sommargrödor hålls ännu med flit kvar i jorden; men de kommer knappast att hinna mogna i den mindre heta solen. VaižgDD 59. Tjurarna förstod alltför väl att alla dessa hemska rop och smällar inte var riktade till dem. VaižgDD 70. Även herrarna i min släkt tas emot med heder. SimonVK II 20. Det tycks mig som om jag blir kallad... SruogR III 408.

Eftersom sammansatta presensformer används relativt sällan kommer enbart passiva presensparticip på vissa ställen också att anföras för att illustrera deras betydelser.

§ 2. Passiva former med presensparticip kan, liksom enkla aktiva former, ha antingen konkret eller generaliserad betydelse. I det första fallet betecknar de konkreta passiva handlingar som pågår vid talögonblicket, pågick i det förflutna eller kommer att pågå i framtiden.

När han frågade vem som hade gett dem befogenhet att beröva en oskyldig människa friheten, svarade de att det gjordes i polisens och deras herre Kalum-Beks namn. BalčHP₁ 310. Dangutė tvingas genast att gifta sig med den moziriske furste hon inte älskar. MairRR II 176. Kaziuliai välsignade sin enda dotter när hon gifte sig med deras egen dräng, som också mobiliserades. VienR I 285. Straffpatrullen hade nästan avslutat sitt arbete: på torget vid rådhuset sköts de sista holländarna, vilka de tappra krigarna hastigt hade fångat, några ännu i sängen, andra sedan de redan kommit till butiker och kontor. VenclR III 246. Därför kom han på att han i dag åtminstone skulle gå till Šmitas, där ljusbilder skulle visas. SimonVK II 300. Hon skulle också nästan vilja att hennes avfärd från detta hus avslutades med en bön. SimonVK I 243.

För att uttrycka en konkret passiv handling används nästan uteslutande passiva former av verb med pågående aspekt. Endast när presensformer används för att levande skildra händelser i det förflutna (betydelsen praesens historicum) används också former av verb med avslutad aspekt.

Det var redan sent – eller snarare tidig morgon – när han gav sig hemåt från Pagiriai. Plötsligt: klamp, klamp! Tre eller fyra män kom fram under den lilla bron. Vilius hade redan kastats till marken och blev rejält piskad med ridspön. Sedan sträcktes hans armar ut och bands hårt fast vid ändarna på en vit bräda. ”Spring nu, lilla vän!” rådde de utsminkade drängarna. SimonVK I 152—153.

I andra fall förekommer passiva former av verb med avslutad aspekt i betydelsen av en konkret handling endast här och där och ligger ganska nära former av verb med avslutad aspekt och perfektparticip (jfr § 6).

Därefter inreddes ett gästrum med två sängar, ett tvättställ i marmor och ett spegelskåp. SimonVK II 168.

³ Mer om detta, se N. Slįžienė, Lietuvių literatūrinės kalbos sudurtinių veiksmažodžio formų struktūrą, i: Lietuvių kalbos gramatinė sandara (hädanefter — LKGS), Vilnius, 1967, s. 78—79.

79

§ 3. Passivformer med presensparticip används överlag ganska sällan med en konkret betydelse av passiv handling. Oftast har de en generaliserad betydelse: de betecknar passiva handlingar i nutid, dåtid eller framtid som är fortgående eller alltid äger rum under vissa omständigheter.

Det finns ingen hävstång: hur man än gör hämtas vattnet mödosamt. ŽemR I 56. Hos oss förekommer de (skednäbbsänderna) överallt, men ingenstans finns de i stort antal. IvanLP II 85. Som det sägs: hunden hunden, hunden hunden, hundsvansen viftar, så också här. ŽemR II 457. All denna spannmål tröskas, rensas och hälls i ladorna, så att kärnan återvänder från strået till kornet efter 10, ibland 8 veckor, beroende på vädret, och ger hundrafaldig frukt åt sin odlare. DaukRR 213. Och sönerna hölls alla lika strängt under uppsikt, så att de inte skulle bli förvirrade och fästa blicken vid något vackert ansikte. SimonVK II 173. Det var en lång dag att vänta ut för både gammal och ung, och ingenting lämnades åt de två. VaižgDD 107. Han (brodern) skänktes henne på nytt varje gång. SimonVK I 201. När hösten kom, hoppets tid, skördades allt ända till sista kornet. CvR VIII 111. Ack, när gryr den dag då de kommer att hängas, de som ännu vill ha krig? SimonVK II 262. Meniga informerades om att deras försändelser skulle tas emot tidigast efter tre dagar. VenclR III 248. Kära du, varken jag eller Viliumas vill att det ska sägas om oss så som det sägs om era gästabud i Pamarys vid bröllop. SimonVK II 15.

Passivformer av både imperfektiva och perfektiva verb används i generaliserad betydelse, men de förstnämnda är betydligt vanligare.

§ 4. Passivformer i presens med generaliserad betydelse beskriver ofta vanliga handlingar i nutid som nödvändiga eller möjliga. I det första fallet betecknar de sådana passiva handlingar som alltid utförs under vissa omständigheter och måste utföras.

Jag har skaffat dig en plats, men du måste betala honom en rubel … han följer dig genast … i staden betalar man för varje steg … ŽemR II 219. Ett gärdesgårdsstaket byggs inte med flätning, utan på det guriska sättet – det förstärks ända från marken. Vrn (LKŽ III 694). Järn smids medan det är rött … SimonVK II 276. Ord delas upp i stavelser: till nästa rad förs hela ordets stavelse och de efterföljande stavelserna i ordet. JablRR I 398. För att regnet inte ska blöta rågen läggs ett skydd (en hatt). Vdš (LKŽ VI 561). Varför strör du här som om du tog snus ur näsan – strö som man ska! Skd (LKŽ I 692). En vagnsstol görs av en tjock planka. Klov (LKŽ V 480).

I det andra fallet beskrivs vanliga passiva handlingar i nutid som möjliga och därför alltid utförda under vissa omständigheter.

Vanligen byggs bara boningshus (stugor), fartyg och städer (borgar). BūgKS 109. Om alla sjukdomar bara är nerver, och det fastställs så snabbt, varför behövs då läkare av alla möjliga slag? SimonVK II 181. Ett membran i påsform kan lätt framställas av kollodium. MatKCh 48. Det behövdes inte dela ut blånor; du ser själv hur de fås. CvR VIII 32.

§ 5. Ibland betecknar passivformer med presensparticip inte en pågående handling, utan en redan utförd handling. I dessa fall används de på ett sätt som liknar de sammansatta perfektformerna med relativ-resultativ betydelse⁴.

Den delas (jfr. är delad) i två delar. På den ena delen av tavlan avbildas en klarblå himmel med en sol som glänser i guld … På den återstående delen avbilda-

⁴ Se N. Sližienė, Sudurtinių atliktinių veiksmažodžio laikų reikšmės ir vartojimas, LKGT, s. 17–40.

80

den där grå, blixten hade blänkt på himlen. SimonVK I 175—176. Enligt överenskommelsen med Graužinis tilldelades Ignots mark (jfr. tilldelades) bara en torvmark. Gud-GuzKIT 279. Var och en av dessa Tyzenhauz hade med sig från Livland sin förfader Hans Henrik Tyzenhauz släktkrönika och ett pergament med en avskrift av ärkebiskopen i Rigas epistel, genom vilken Tyzenhauzarnas län omvandlades till evig egendom. (jfr. hade omvandlats) Gud-GuzKIT 338. Allt som hade uppstått där under dessa nådebevisningar bar hon (Severija) nu till den som hon av försynen hade tilldelats att få se (jfr. hade tilldelats). VaizgDD 56. Öst och väst, det djupa norr och söder ska förenas (jfr. ska bli förenade) genom ett ordnat arbete. SNėrP₁ 156.

Resultatet av handlingen betraktas i dessa fall av talaren som en fortsättning på eller del av den handling som beskrivs; därför används former med presensparticip⁵.

Passivformer med perfektparticip

§ 6. Passivformer med perfektparticip betecknar en passiv handling som har ägt rum i det förflutna eller kommer att äga rum i framtiden. De används inte för att beskriva handlingar i nutid.

Indikativ:

Preteritum: Snart hade allt guldet hällts upp i lika många säckar som det fanns munkar. VienR I 30. Genom snyftningarna berättades den lille mannens liv från vaggan och framåt. CvR VIII 179. Adams långa skägg klipptes först av med en klippmaskin, och sedan, när Aleksandras tog rakkniven i handen, föll det helt av, som en snödriva bortblåst av vinden. VencIR III 93. Små falkar dog, och deras bo revs sönder, kastades ut och blåstes åt alla håll av vinden… KrėvP 206. En onsdag, just när valkampen pågick, sammankallades ett möte i Elizaitis sal. SimonVK I 81.

Passivformer i preteritum med perfektparticip kan, liksom de enkla aktiva formerna i preteritum, i ett visst sammanhang beteckna en förfluten handling vars följder är relevanta i nutid. Denna betydelse ligger nära betydelsen hos presens perfekt. Skillnaden mellan dem är densamma, men ännu tydligare, som skillnaden mellan betydelsen hos aktiva sammansatta perfektformer i presens och enkla former i preteritum: passivformer i preteritum har, jämfört med perfektformer i presens, en betydligt tydligare betydelse av en förfluten handling och en betydligt svagare betydelse av ett nuvarande tillstånd⁶.

Vår mäktige härskare erbjuder dig att godvilligt överlämna mannen och alla dem som togs tillfånga tillsammans med henne (jfr. är tillfångatagna), om du lovar att dra dig bort från borgen och lugnt lämna vårt land. KrėvP 165. — ”Redan har det grytt, härskare”, svarade den gamle Vaišnora. ”Men till fots hittar du honom inte i skogen, och till häst hinner du inte ikapp: det finns föga hopp om att gudarna får det som de hade lovats.” ”Gudarna ska få det som de har lovats!” sade han med sträv röst

⁵ Jfr. bruket av enkla presensformer för att beskriva en handling som redan har avslutats, t.ex.: Du är ju alldeles galen: du har inte en smula bröd hemma, och nu kommer du hem med en beskriven träbit (BsRP 28) (hustrun förebrår sin man, som kommit hem från marknaden och i stället för bröd köpt en läkares skylt), se Z. Dumašiūtė, Išplėsto esamojo laiko vartojimas dabartinėje lietuvių literatūrinėje kalboje, Lietuvos TSR mokslų akademijos darbai, serija A 1(8), Vilnius, 1960, s. 178—179.

⁶ Jfr. N. Sližienė, Sudurtinių atliktinių veiksmažodžio laikų reikšmės ir vartojimas, LKGT s. 23—26.

6. 520

81

den gråhårige översteprästen för de mäktiga gudarna. KrėvP 187. Hur mycket hade det redan sagts, hur mycket hade man ropat till herren; genom skogvaktaren hade också jag själv sagt det flera gånger till Baltaragis. Men eftersom ni inte lyssnar, befallde herren att djuren skulle räfsas ihop. ŽemR II 69. När barnet hade fått svaret att detta var bokstäver, att ord bildades av dessa bokstäver och att den som tog emot brevet på så sätt fick veta vad man hade velat säga honom i brevet, började det med ännu större nyfikenhet och uppmärksamhet betrakta bokstäverna som ströddes ut på papperet. PtR I 238. Petras bugar sig, såsom det hade visats, och går ut. BinkRn 293.

För att uttrycka en enstaka handling i förfluten tid används, förutom sammansatta passivformer i preteritum, också ensamma passiva particip i preteritum. Denna betydelse framträder i en viss kontext.

Till slut nåddes en kompromiss. Förhandlingarna slutade som bekant med ”gåsen”. SimonVK I 269. Middagen ordnades i småstaden på flera ställen: på fattighuset, i prästgårdens hushåll och annorstädes. Flera hundra människor fick mat, traktens alla tiggare bespisades och lastades med rester, så att de knappt orkade bära dem. VaižgRR I 375. Våren 1955 flög 36 (svanar) iväg, medan endast 4 sågs på hösten. IvanLPII 34. Utomlands började denna metod tillämpas först under andra världskriget, medan den i Sovjetunionen hade använts redan före kriget. BaršF 161.

Passiva particip i preteritum används inte ofta med denna betydelse. De förekommer något oftare i vetenskaplig litteratur och i publicistiskt språk⁷.

Imperfekt: ”Vi har inte längre någon kvass, så ta åtminstone lite soppa och drick — ja, för att styrka hjärtat.” Och gästen brukade bli djupt bugad för. VaižgRR I 183. Han klippte till kläderna, sydde den första sömmen åt dem, och nålen fortsatte sedan att arbeta av sig själv utan uppehåll tills plagget var färdigsytt. BalčHP₁ 119–120.

Futurum: Kanske kommer den som inte dödar mig att bli dödad av min hand... SimonVK II 318. Jaså, du kan dö; du kommer att bli klädd. Mlt (LKŽ I 40). Jag hoppas att vi kommer att tas emot vackert. SNėrP₁ 442. Res hem, det här är inte ditt arbete, och om du lägger dig i där du inte bör, kommer du att straffas med tio guldmynt för varje ord. BalčHP₁ 311. — Allt ska bli gjort, svarade Marė och ville gå. ŽemR II 302.

⁷Betydelsen av en handling i förfluten tid är också karakteristisk för passiva particip i preteritum i vissa slaviska språk, om än huvudsakligen endast för neutrumformer. I dag används de i denna betydelse endast i polska och ukrainska samt i vissa ryska dialekter, men tidigare, särskilt på 1700-talet, var de utbredda i det ryska litteraturspråket och förekommer dessutom i fornvitryska språkmonument. I de slaviska språken används de, liksom i litauiskan, också parallellt med sammansatta former bildade av passiva particip i preteritum och former av hjälpverbet būti ‘vara’ i preteritum; se Б. А. Матвеенко, Временное значение главного члена страдательно-безличного оборота (на материале украинского и белорусского языков), кн.: Историческая грамматика и лексикология русского языка, Москва, 1962; П. С. Кузнецов, К вопросу о сказуемостном употреблении страдательных причастий в русском литературном языке XVIII и начала XIX века, кн.: Труды Института русского языка АН СССР, т. II, Москва, 1950; П. С. Кузнецов, К вопросу о сказуемостном употреблении причастий и деепричастий в русских говорах, кн.: Материалы и исследования по русской диалектологии, т. III, Москва—Ленинград, 1949. P. Kuznecovas förklarar denna användning av particip i preteritum i det ryska litteraturspråket under 1700-talet och början av 1800-talet med inflytande från polska och latin, men påpekar samtidigt att den också hade visst stöd i det levande folkspråket.

I forna litauiska språkmonument används ibland, under inflytande från latinet, motsvarande passivformer i presens med betydelsen av en handling i förfluten tid (t.ex.: O teip’ W. Iėsus, kad’ iiėmus tatái passākė, imtas yra (jfr assumtus est Mr 16, 19; wžiėty jest WjP 379) ing’ dagu. DP 225). Parallellt förekommer också ensamma passiva particip i preteritum, t.ex.: Bei kad’ ne maž patārpt ne norėjo, numirė wel’ ir didžiuris, ir palaidotas pekloi. DP 271; det verkar inte lämpligt att förklara användningen av de sistnämnda med främmande språks inflytande, eftersom de, som vi redan har nämnt, fortfarande används i dag.

82

Indirekt modus: Selim kallas av alla för den värste och grymmaste mördaren, och du vågar säga att du har dödat hans son och inte genast blivit huggen i bitar. BalčHP₁ 295. Och även den fienden ska få se vad en tysk är och att man, hör du, inte skämtar med honom. SimonVK II 43. En av vakterna gick in i tältet för att säga att de snart skulle bli anfallna. BalčHP₁ 59.

Konditionalis-former med perfekt particip uttrycker en tänkt passiv handling som hör till det förflutna eller framtiden. I det första fallet betecknar de en möjlig eller önskad passiv handling i det förflutna som inte blev utförd, och motsvarar tidsmässigt de sammansatta perfektformerna av aktiv form i konditionalis, vilka uttrycker en tänkt handling i det förflutna, jfr.: jag skulle ha blivit förföljd — jag skulle ha förföljt.

Om jag ändå hade sprungit tillbaka först! Kanske hade hjälp då hunnit ges! ŽemR I 333. Om någon av de förnäma hade varit där, skulle barnet ha fått hjälp... ŽemR I 371.

Särskilt tydlig betydelse av handling i det förflutna har passivformer med sammansatta former av hjälpverbet.

Då skulle jag ha ätit det fodret med mycket större behag, om inte den som gödde sig på det hade blivit slaktad. DaukRR 327. En tid hade till och med Pyvydas ångrat sig över att han hade tagit anställning som stadigvarande arbetare i stället för att arbeta på ackord: hur mycket pengar skulle inte ha kunnat tjänas här VaizgRR I 284.

I det andra fallet betecknar passivformerna av konditionalis med perfekt particip möjliga eller önskade passiva handlingar som skulle kunna äga rum i framtiden; tidsmässigt motsvarar de de enkla formerna av aktiv form i konditionalis som används i ett visst sammanhang, jfr.: skulle ha blivit förföljd — skulle förfölja. Endast aktiva former kan uttrycka tänkta handlingar inte bara i framtiden utan också i nutiden, medan passivformer med perfekt particip inte alls används för att uttrycka handlingar i nutiden, vare sig verkliga eller tänkta.

Om du hittade samma lilla ört som fen förvandlade dig med, skulle du bli befriad. BalčHP₁ 163—164. Dessutom visade forskaren själv honom runt i biblioteket, visade honom alla skåp och gav honom många nyttiga råd om hur man bör arbeta för att målet snabbare skulle nås. VienR I 300. Det var oerhört viktigt för honom att allt blev gjort i tid och ordentligt. VaizgDD 97. Arbetarna i vårt distrikt kommer att göra allt för att de uppgifter som SUKP:s XXII kongress ställt upp ska genomföras framgångsrikt. T 1963, 10.

Passivformer i konditionalis som används med partikeln kad eller partikelsammansättningen kad man, uttrycker en uppmaning, befallning eller ett krav på att den angivna handlingen ska utföras.

Se till att det är gjort före kvällen! BilR I 106. Må den som hittar skatten och inte återlämnar den till min son vara förbannad. BalčHP₁ 95. Må ordet hållas! SruogR III 516. Se till att det genast blir ordentligt lagat åt mig! LzPR I 381.

Passivformer av imperativ med perfekt particip uttrycker en önskad passiv handling som någon tillönskas och ligger betydelsemässigt nära optativformer.

Välkommen, Vilnius! Välkommen, vår gamla stad! GirR II 13. Var förbannade, mördare, i den tidiga morgonstunden! Var förbannade med en förbannelse, ni som har gått över vår tröskel! Var förbannade av mödrarna för det oskyldiga blodet! Må pesten rycka er, förbannade, från jordens yta! SNėrP₁ 422.

Optativ: — Unge man, — sade han, — min herre kalifen kan göra dig till vad som helst han önskar, till och med till min efterträdare, medan jag själv inte kan göra mycket, och

6 *

83

det jag kan göra, låt det hellre bli gjort i dag än i morgon. BalčHP₁ 309. Slåss? Nej. Låt henne bli överraskad, överväldigad. Han kommer att döma utan att ha varnat. VencIR III 255.

Passivformerna i imperativ och optativ används mycket sparsamt.

§ 7. I betydelsen av en passiv handling i förfluten tid eller framtid används nästan enbart passivformer med perfektparticip av verb med perfektiv aspekt. Former av verb med imperfektiv aspekt förekommer sällan i dessa fall och ligger betydelsemässigt nära sammansatta passivformer med presensparticip.

Till en början trodde man att en outtömlig energikälla hade upptäckts här. BaršF 164. [Einiukas] växte upp på samma sätt som Grėtė själv uppenbarligen hade fostrats hemma. SimonVK II 351. Precis som man hade önskat — skomakaren (= skräddaren) blev förvaltare. BinkRn 171. Skulptören J. Mikėnas verk, som i fjol ställdes ut i Moskva och på världsutställningen i Venedig, är vida kända och uppskattade. T 1963, 10.

Jfr: För länge sedan, redan före kriget, tänkte man bygga en ny bostad, men det fanns aldrig några pengar. SimonVK II 171.

§ 8. Passivformer av verb med perfektiv aspekt och perfektparticip uttrycker endast en konkret passiv handling. Former av verb med imperfektiv aspekt kan också ha en generaliserad betydelse, men används mycket sparsamt. Generellt uttryckt används alltså passivformer med perfektparticip för att beteckna konkreta handlingar i förfluten tid eller framtid.

Eftersom passivformer med perfektparticip främst kännetecknar verb med perfektiv aspekt och uttrycker en konkret handling, kan de inte användas för att beskriva handlingar i nutid: sådana handlingar uttrycks med verbformer med perfektiv aspekt oftast i generaliserad betydelse.

Betydelserelationen mellan passivformer med presensparticip och perfektparticip

§ 9. Sammansatta passivformer med presensparticip och perfektparticip är mycket nära besläktade betydelsemässigt och bildar ett sammanhängande system för passiv böjning. För att uttrycka en konkret passiv handling används former av verb med imperfektiv aspekt och presensparticip samt former av verb med perfektiv aspekt och perfektparticip. De förra uttrycker en handling som pågår vid en viss tidpunkt, de senare en handling som har ägt rum eller äger rum vid en viss tidpunkt. I generaliserad betydelse används former av både imperfektiva och perfektiva verb med presensparticip, medan former med perfektparticip nästan aldrig används i denna betydelse.

Denna fördelning av passivformer bestämdes av betydelsen hos de particip som bildar dem. Passiva presensparticip bildas främst av verb med imperfektiv aspekt och uttrycker den passiva handlingen som en process. Presensparticip av verb med perfektiv aspekt används vanligtvis endast för att beskriva en upprepad handling, då handlingens varaktighet inte kan framträda. Passiva perfektparticip bildas främst av verb med perfektiv aspekt och uttrycker den passiva handlingen som ett fullbordat faktum. Betydelserna hos passiva presens- och perfektparticip återspeglas alltså också i betydelserna hos de sammansatta former som bildas med dessa particip.

Man kan säga att passivformer med presensparticip i konkret betydelse endast omfattar transitiva verb med imperfektiv aspekt, medan former med perfekt-

84

particip av det förflutna – endast transitiva verb med händelseaspekt. Former med generaliserad betydelse och presensparticip omfattar både verb med durativ och med händelseaspekt, medan denna betydelse inte är utmärkande för former med perfektparticip. Följaktligen omfattar passivformerna med presens- och perfektparticip, endast när de betraktas tillsammans, alla transitiva verb och bildar därmed ett enda system av personböjda former i passivum.

Betydelserelationen mellan sammansatta passivformer och betydelsen hos presens- och perfektparticip i passivum

§ 10. Såväl sammansatta passivformer med presensparticip som former med perfektparticip har uppkommit ur sammansatta predikatskonstruktioner med presens- eller perfektparticip⁸. Participen betecknade en egenskap som härrörde från den handling som participets verbrot betecknade. Konstruktionerna med presensparticip betecknade därmed en egenskap hos ett föremål som härrörde från en passiv handling som pågick vid den tid som kopulan angav, medan konstruktionerna med perfektparticip betecknade en egenskap hos ett föremål som härrörde från en tidigare utförd passiv handling. Sådana konstruktioner med sammansatt predikat förekommer ännu i dag, t.ex.: Hans näsa var krökt som en knöl; Skriften var helt oläslig. Detta träd kommer att vara lämpligt till medar.

Längst från dessa konstruktioner står passivformerna med perfektparticip. I dem kan participets tidsbetydelse, dvs. betydelsen av en relativt tidigare handling, inte längre urskiljas som skild från hjälpverbets betydelse (participet har här förlorat sin tidsbetydelse). Tidsbetydelsen hos de sammansatta formerna uttrycks endast av hjälpverbets former, medan passivparticipet i perfektum endast betecknar själva handlingen och dessutom bestämmer den sammansatta formens betydelse vad gäller diates och aspekt. Eftersom det saknar en egen tidsbetydelse är perfektparticipet mycket nära knutet till hjälpverbet; samtidigt är det isolerat från attributiva perfektparticip i passivum och sådana som uttrycker en sekundär handling. Förlusten av participets tidsbetydelse medförde också att betydelsen hos passivformer med perfektparticip skiljer sig från betydelsen hos ateliska former (dvs. från den relativt-resultativa betydelsen), jfr. Slapukas… blev här gripen i rockslagen: han var skadad, kunde inte styra armen – vargen hade hamnat i en riktig fälla! (TilvU 162); här betecknar den sammansatta formen blev gripen en handling i det förflutna, som pågick samtidigt som de handlingar som uttrycks av de enkla formerna kunde inte styra, hade hamnat, medan den sammansatta formen var skadad betecknar ett resultativt tillstånd som varade under samma tid i det förflutna och hade uppstått till följd av en tidigare handling.

§ 11. Passivformer med presensparticip är inte lika tydligt åtskilda från konstruktioner med sammansatt predikat som former med perfektparticip.

⁸A. Potebnia betraktade de sammansatta passivformerna i litauiskan, liksom motsvarande former i ryskan, enbart som konstruktioner med sammansatt predikat. Enligt hans uppfattning uttryckte de två händelser och två tidsförhållanden (följaktligen har båda leden självständig såväl lexikal som grammatisk betydelse) och kunde därför inte betraktas som en enda grammatisk form; se А. А. Потебня, Из записок по русской грамматике, т. I–II, Москва, 1958, p. 146–154. P. Kuznecov betraktar däremot kombinationer av passivparticip och verbet быть i ryskan, vilka både till sin struktur och betydelse motsvarar litauiskans passivformer, som sammansatta former, även om han säger sig inte göra anspråk på att slutgiltigt avgöra frågan; se П. С. Кузнецов, Из истории сказуемостного употребления страдательных причастий в русском языке, докт. диссертация (mašinraštis), Москва, 1947, p. VI–VIII. Dessa kombinationer betraktas också som sammansatta former i den akademiska ryska grammatiken; se Грамматика русского языка, т. I, Москва, 1960, p. 502–504.

85

Det som framför allt skiljer dessa former från konstruktioner med sammansatt predikat är att de i fråga om tempus- och modusbetydelse motsvarar de enkla aktiva verbformerna och bildar korrelationer mellan personböjda aktiv- och passivformer: jag slår — jag blir slagen, jag slog — jag blev slagen osv. Därmed ingår de i verbets böjningssystem och skiljs från konstruktioner som fungerar som sammansatta predikat.

Även om den kvalitativa betydelsen hos presensparticipen som bildar passivformerna har försvagats betydligt (annars skulle dessa former inte kunna motsvara de enkla verbformerna till sin betydelse), återspeglas den ändå till viss del i betydelsen hos de sammansatta passivformerna: samtidigt som de betecknar en handling riktad mot det föremål som uttrycks som satsens objekt, betecknar de också ett visst tillstånd hos detta föremål. Till exempel betyder jag blir slagen inte bara att någon slår mig, utan också vilket tillstånd jag befinner mig i till följd av att någon slår mig. Tillståndsbetydelsen knyter fortfarande dessa former till konstruktioner med sammansatt predikat och visar att de inte helt har skilts från dessa.

Således har de sammansatta passivformerna med presens- och perfektparticip, trots att betydelsen hos de particip som ingår i dem har förändrats i större eller mindre grad⁹, isolerats från motsvarande konstruktioner med sammansatt predikat och intar nu en bestämd plats i verbens böjningssystem.

Sammansatta passiva former med presens- och preteritparticip i texter från 1500- och 1600-talen

§ 12. De passiva former med presens- och preteritparticip som förekommer i texter från 1500- och 1600-talen skiljer sig inte mycket från nutida former i fråga om betydelse och bruk. Former med presensparticip har oftast en generaliserad betydelse (a), mer sällan betecknar de en konkret passiv handling som pågår vid en viss tidpunkt i nutid, förfluten tid eller framtid (b).

a) Denna sång sjungs som på latin. Mž 318. Herren förbarmar sig över min son David: dottern min är plågad av den onde. DP 113. Ibland plågas också någon annan god människa här i världen. Varje dag dras vi in i synder och orenhet, ibland av djävulen, ibland av en ond människa, ibland av vår egen kropp. BrP II 53.

b) Hittills har den andre glatts, men du förs nu bort. DP 272. Och han välsignade dem och kallade dem vid namn, så som människor brukade kallas BrB 1 Moz 5, 2.

För att beteckna en generaliserad handling används verbformer både av pågående aspekt och av punktuell aspekt, medan för en konkret handling nästan enbart former av pågående aspekt används. Några verbformer av punktuell aspekt som betecknar en konkret handling förekommer i J. Bretkūnas skrifter.

Och alla som den dagen hade slagits ihjäl, både män och kvinnor, var tolv tusen, alla människor från Ai. BrB Jos 8, 25. Om vi i dag ser

⁹ Hjälpverbet har här, liksom i alla andra sammansatta former, förlorat sin lexikala betydelse och uttrycker endast grammatiska kategorier; se vidare N. Slizienė, Lietuvių literatūrinės kalbos sudurtinių veiksmažodžio formų struktūra, LKGS, s. 65–66.

86

skulle dö och bli begravd. Och efter tre dagar skulle han komma till oss... Då skulle vi verkligen tro att den mannen hade återvänt från de döda och levde. BrP1124.

§ 13. Passiva former med preteritparticip betecknar vanligen konkreta passiva handlingar i förfluten tid eller framtid.

Och medan de såg på lyftes han upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. DP 228. Så blev midjaniterna kuvade inför Israels barn, och de lyfte aldrig mer sina huvuden. BrB Teis 8, 28. Knacka, så skall det öppnas för er. Mž 102. Var och en som hör dessa mina ord skall liknas vid en förståndig man, som byggde sitt hus på en klippa. SP 50. Se till att du inte blir dödad. DP 199. Varje dal skall fyllas, varje berg och höjd skall sänkas. DP 29. Vad har jag att göra med Jesus, som kallas Kristus? Alla sade: Han skall korsfästas, korsfäst honom, korsfäst honom! DP 168.

Liksom i dagens litterära språk används i texter från 1500- och 1600-talen främst verbformer med preteritparticip av punktuell aspekt för att uttrycka handlingar i förfluten tid eller framtid. Ändå förekommer något fler än i dag obestämda verbformer med preteritparticip, vilka betecknar en pågående handling och tycks ha betydelse av pågående aspekt.

I Petničiai gick han omkring i gränderna och husen med stort oväsen och larm. SP 363. De gav Guds rättvisa åt dem, så att de utan uppehåll skulle piskas med järnpiskor i åratal av de starkaste och hårdaste djävulska käpparna. SP 161. Den som gifter sig med en man skall inte visa sig för andra för att de skall älska henne och hon bli älskad av dem, utan hon skall se till att hon gifter sig med en rättskaffens man och blir älskad av honom. SP 223. För vår och våra angelägenheters skull, som verkligen är emot vår tro, skall Herrens ord inte hädas mer av judar, hedningar, turkar och avfällingar. DP 168. Denna plats kallades Gilgal ända till denna dag. BrB Joz 5, 9.

Som man kan se ligger de passiva formerna med preteritparticip i dessa meningar betydelsemässigt mycket nära formerna med presensparticip. Det är endast de senare som vi skulle använda i dessa fall i dag. Ibland används även i äldre texter former med preteritparticip sida vid sida med former med presensparticip.

Detta skall du veta: din avkomma skall bo i ett land som inte är deras, och där skall de tvingas till träldom och plågas i fyrahundra år. BrB 1 Moz 15, 13.

Detta innebär att bruket av sammansatta passiva former med presens- och preteritparticip i texter från 1500- och 1600-talen var något mindre etablerat än i dagens litterära språk.

Slutsatser

1. De finita enkla verbformerna i aktiv diates motsvaras i fråga om tempus- och modusbetydelse av de finita sammansatta formerna i passiv diates med presens- respektive preteritumparticip. Former med presensparticip, som är karakteristiska för verb med imperfektiv och perfektiv aspekt, motsvarar de aktiva formerna av imperfektiva verb med konkret betydelse och de aktiva formerna av imperfektiva och perfektiva verb med generaliserad betydelse, medan former med preteritumparticip, som främst är karakteristiska endast för perfektiva verb, motsvarar de aktiva formerna av perfektiva verb med konkret betydelse. Avvikelser förekommer

87

jämförelsevis mycket sällan; något fler finns endast i skriftspråket på 1500- och 1600-talen. Därmed omfattar passivformerna med presens- och preteritumparticip, när de betraktas tillsammans, alla transitiva verb och bildar korrelationer med de finita enkla formerna i aktiv diates.

2. Sammansatta passivformer med presens- respektive preteritumparticip skiljer sig i olika grad från de konstruktioner med sammansatta predikat som de en gång utvecklades ur. I de sammansatta formerna har passiva preteritumparticip förlorat sin tidsbetydelse och isolerats från preteritumparticip som används i alla andra sammanhang; därför bildar de tillsammans med verbet vara en mycket nära enhet. De passiva presensparticip som ingår i sammansatta former har inte genomgått en lika stor betydelseförskjutning: deras adjektiviska egenskaper har bara försvagats och de verbala har framträtt tydligare, men även det har varit tillräckligt för att en sådan participfras tillsammans med hjälpverbet vara i sin grammatiska betydelse ska motsvara de finita enkla formerna i aktiv diates. Det som fortfarande förbinder dessa former med konstruktioner med sammansatta predikat är den betydelse av tillstånd som ännu kan förnimmas vid sidan av handlingsbetydelsen, vilket visar att de inte är strikt åtskilda.

3. Användningen av sammansatta passivformer i 1500- och 1600-talens skrifter är i huvudsak densamma som i dagens litteraturspråk; endast används former med preteritumparticip av imperfektiva verb, vilka har en närliggande betydelse, något oftare än i dag vid sidan av former med presensparticip.

Mottagen 1971. X. 5

Н. СЛИЖЕНЕ

BETYDELSER OCH ANVÄNDNING AV SAMMANSATTA PASSIVA TEMPUSFORMER

Sammanfattning

Artikeln behandlar betydelserna och användningen av sammansatta passiva tempusformer med presens- och preteritumparticip, vilka genom sina tidsbetydelser motsvarar enkla tempusformer i aktiv diates.

Sammansatta passivformer med presensparticip betecknar en handling riktad mot det föremål som uttrycks av subjektet, vilken är samtidig med talögonblicket, föregår det eller följer efter det. De skiljer sig från motsvarande enkla tempusformer i aktiv diates endast genom passiv betydelse, jfr.: esu baramas — baru, buvau baramas — bariau osv. Former av verb med imperfektiv aspekt har både konkret och generaliserad betydelse, medan former av verb med perfektiv aspekt vanligen endast har generaliserad betydelse, t.ex.: Sužiėdovuvės buvo švenčiamos linksmai, bet Grėtei džiaugsmo nebuvo. — Förlovningen firades (ordagrant: var firad) glatt, men Grėtė kände ingen glädje (I. Simonaitytė). Svirties nėra: kaip norint vargingai yra semiamas vanduo. — Det finns ingen brunnsvinda: vattnet hämtas (ordagrant: är hämtat) med största möda, hur man än försöker (Žemaitė). Kai ateidavo ruduo, vilčių metas, derlius būdavo nuimamas iki grūdelio. —

88

När hösten, hoppets tid, kom, skördades (ordagrant: blev skördad) grödan till det sista kornet (P. Cvirka).

Sammansatta passiva former med perfektparticip betecknar en konkret passiv handling som har ägt rum i det förflutna eller förutses i framtiden, och bildar korrelationer mellan aktiv och passiv diates med motsvarande enkla tempusformer: buvau pavytas – pavijau, būdavau pavytas – pavydavau, būsiu pavytas – pavysiu osv.¹⁰ Exempel: Pro kukčiojimus buvo papasakotas mažojo žmogaus gyvenimas nuo pat lopšio. Genom snyftningarna berättades den lille mannens liv från själva vaggan (P. Cvirka). Taigi žiūrėk, neužmiršk, girtas pas mergas ne jok, nes būsi išjuoktas ir pažemintas. – Så se upp, glöm inte: åk inte berusad till flickorna, annars blir du utskrattad och förödmjukad (Vaižgantas). Betydelsen av passiv handling är karakteristisk nästan enbart för verbformer av perfektiv aspekt. Sammansatta former av imperfektiva verb med denna betydelse förekommer sällan.

Eftersom sammansatta passiva former med perfektparticip karakteriserar nästan enbart verb av perfektiv aspekt och endast har en konkret betydelse, används de inte för att beteckna handlingar som äger rum i presens, vilka former av verb av perfektiv aspekt vanligtvis uttrycker generaliserat.

Sammansatta passiva former med presens- och perfektparticip utgör ett enda böjningssystem för passiv diates, eftersom de först när de tas tillsammans helt motsvarar de enkla tempusformerna i aktiv diates till sin betydelse och omfattar alla transitiva verb. Former med presensparticip, som är karakteristiska för både perfektiva och imperfektiva verb, motsvarar de enkla tempusformerna i aktiv diates som betecknar en konkret pågående handling eller har en generaliserad betydelse. Former med perfektparticip, som är karakteristiska för perfektiva verb, motsvarar formerna i aktiv diates som betecknar en konkret fullbordad handling eller en handling som kommer att fullbordas i framtiden.

Användningen av sammansatta passiva former i litauiska skrifter från 1500–1600-talen är i huvudsak densamma som i det moderna språket; det förekommer bara fler passiva former med perfektparticip av imperfektiva verb.

Inkommet

5.X.1971

¹⁰Detta är deras andra betydelse. Om deras första, relativt resultativa betydelse, behandlas i en annan artikel, se N. Slizienė, Sudurtinių atliktinių veiksmažodžio laikų reikšmės ir vartojimas, i samlingsvolymen Lietuvių kalbos gramatikos tyrinėjimai, Vilnius, 1969, s. 17–40.