LIETUVIŲ KALBOS SINTAKSĖS TYRINĖJIMAI

LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI XXV (1986)

NIJOLĖ SLIŽIENĖ

LITAUISKA VERBS VALENS OCH SYNTAXISK KLASSIFICERING

1. GRUNDEN FÖR VERBENS SYNTAXISKA KLASSIFICERING – VALENS

Verbens valensmässiga egenskaper ligger till grund för den traditionella indelningen i personliga och opersonliga verb (utifrån om nominativ kan stå vid deras finita former eller inte) samt i transitiva och intransitiva verb (med hänsyn till om de kräver ackusativ eller inte). En mer detaljerad klassificering av verb, grundad på deras syntaktiska egenskaper, är dock också möjlig, där hänsyn tas till hela komplexet av former som verbet kräver¹.

På senare tid har man talat och skrivit mycket inte bara om verbets valens utan också om valensen hos andra ordklasser (substantiv, adjektiv). I många grundläggande frågor råder emellertid ännu ingen enighet, till exempel om vad som ska räknas som valens, vari dess väsen ligger, till vilken språklig nivå eller vilka nivåer den hör, och vilka praktiska metoder som finns för att fastställa valens. Utan att närmare gå in på valensforskningens historia³ och utan anspråk på att behandla ämnet uttömmande ska vi försöka förklara hur valens förstås i denna artikel, så att det blir tydligt vad som ligger till grund för den syntaktiska klassificeringen av verb⁴.

¹ Det första försöket av detta slag inom litauisk språkvetenskap gjordes av E. Geniuśienė (1971; Генюшене 1970).

² Valensfrågor behandlades ingående vid den XII internationella lingvistkongressen, som hölls i Wien 1977; föredragen publicerades i en separat volym (Abraham 1978). Något tidigare utkom en samling artiklar om valensfrågor, sammanställd av G. Helbig (Helbig 1971). Den som sannolikt har skrivit mest om verbvalens är den tyske språkvetaren G. Helbig; hans tidigare arbeten i ämnet sammanfattas i den senaste studien (Helbig 1982). Därutöver bör följande mer betydande och framträdande arbeten nämnas: Bondzio 1969; 1971; 1976; 1977; 1978; Emons 1974; Pasch 1977; Sommerfeldt 1973; 1977; Sommerfeldt – Schreiber 1974; Wotjak 1976; 1978; Апресян 1974, 119–156; Степанова 1973. Ch. J. Fillmores arbeten (1968; 1969 a; 1969 b; 1972; Филлмор 1981) är nära förbundna med semantisk valens.

³ Valensforskningens historia, från de första ansatserna till begreppet inom medeltida skolastik ända fram till början av 1970-talet, har utförligt skildrats av R. Bräuer (1974); en tämligen omfattande forskningsöversikt finns också i Helbig–Schenkel 1975, s. 12 ff.

⁴ Jämfört med författarens tidigare publicerade arbeten (Sližienė 1978; 1980) tolkas vissa företeelser med nära anknytning till valens något annorlunda i denna artikel. Framför allt gäller detta synen på den situation som verbet betecknar. Författaren har frångått Ch. J. Fillmores och många andra språkvetenskapares uppfattning att den situation som verbet betecknar helt motsvarar situationen i verkligheten (se Starosta 1978, s. 508 ff. för en kritik av denna syn) och menar att verbet tillsammans med sina valensled endast ger en viss semantisk bedömning av den verkliga situationen, vilken kan sammanfalla eller inte sammanfalla med den mentala avbildningen av situationen i människans medvetande (se 1.1.4 för en utförligare behandling).

45

1.1. VERBENS SYNTAXISKA OCH SEMANTISKA VALENS

1.1.1. I dagens lingvistik skiljs verbet vanligen från andra ordklasser som den mest konstruktiva ordklassen. Det tillerkänns en central roll i satsen, eftersom dess natur och inre egenskaper bestämmer satsens sammansättning och karaktär: vilka substantiv som måste åtfölja verbet, hur de förhåller sig till det och vilken semantisk karakteristik dessa substantiv har (Чейф 1975, 115; Helbig – Schenkel 1975, 24 ff.; Распопов 1975, 166). ”… hela människans begreppsvärld har sedan länge delats in i två huvudsakliga sfärer. Den ena, verbets sfär, omfattar tillstånd (läge, kvalitet) och händelser; den andra, substantivets sfär, omfattar ’ting’ (såväl fysiska objekt som substantiverade abstraktioner). Jag anser att verbet är det centrala av dessa, medan substantivet är perifert” – skriver Chafe (Чейф 1975, 114). Det är just substantivet och dess karaktär som är beroende av verbet, inte tvärtom (ibid., s. 115). Verbets semantiska egenskaper bestämmer i hög grad hela satsens innehåll (ibid., s. 190).

Egenskapen att, på grund av verbets betydelse, förbinda sig med ett visst antal ord i en viss form som verbet behöver kallas dess syntaktiska valens, och de ord och former som åtföljer det kallas dess valensled⁵. T.ex. kräver verbet skal två substantivkasus – nominativ och ackusativ: vyrai skaldo malkas, duoda kräver tre former – nominativ, ackusativ och dativ: mokinys duoda mokytojui sąsiuvinį, medan verbet verkia nöjer sig med en nominativ: vaikas verkia, och šąla har inte ett enda valensled och är således avalent. Efter antalet valensled delas verben in i envalenta, tvåvalenta, trevalenta och fyrvalenta; en särskild klass utgörs av avalenta verb (alla dessa är opersonliga). Verbets syntaktiska valens representeras av den syntaktiska valensstrukturen (härefter SinVS) – en viss modell för dess syntaktiska användning. I denna markeras verbet och dess valensled med särskilda symboler, t.ex. är SinVS för duoti Nₙ – Vf – Nₐ – N₆. Varje verbs SinVS modellerar samtidigt kärnan i den verbala sats som bildas med verbet.

1.1.2. Den andra sidan av valensen är verbets semantiska valens. Den representeras av verbets semantiska valensstruktur (härefter SemVS).

Verbets betydelse blir tydlig först när det förekommer tillsammans med sina valensled, genom vilka vissa av dess semantiska drag förverkligas. Verbets betydelse och dess semantiska egenskaper framgår alltså av den verbala satsens kärna, vilket innebär att verbets SemVS måste sammanfalla med propositionen i motsvarande verbala sats. Propositionen definieras vanligen som satsens betydelse (Palmer 1982, 69), satsens innehållsliga eller semantiska struktur (Арутюнова 1976, 34, 37), eller satsens djupstruktur (Fillmore 1968; Cook 1978, 296). Det som sägs om propositionen bör alltså också gälla verbets SemVS.

⁵ I den lingvistiska litteraturen benämns de på många olika sätt: aktanter (Tesnière 1959; Helbig 1982; Sommerfeldt – Schreiber 1974), determinanter (Geniušienė 1971), medspelare (Mitspieler) (Helbig – Schenkel 1975), komplement (Ergänzungsbestimmungen) (Erben 1964; 1968) m.fl.

⁶ De symboler som används i arbetet för att beteckna valensledens former förklaras i kapitel 2.

46

Propoziciją sudaro dviejų tipų terminai: predikatai ir argumentai (Palmer 1982, 69 tt.; plg. Tekorienė 1982, 135–136), arba kintamieji (Степанов 1980, 312). Predikatai yra reliaciniai terminai ir sakinyje dažniausiai atitinka veiksmažodžius, o argumentai yra priklausomi nuo predikatų ir sakinyje paprastai atitinka daiktavardžius. Tuo būdu sakinio branduolys, arba veiksmažodis su savo palydovais, yra predikatas su tam tikru argumentų rinkiniu, kurie sakinyje yra realizuoti konkrečiais leksiniais vienetais.

N. Arutiunova beskriver propositionen som satsens semantiska struktur, vilken förenar den denotativa och den signifikativa betydelsen, varav den signifikativa betydelsen är den viktigaste (Арутюнова 1976, 37, jfr 10–11, 45). Propositionen, liksom satsens kärna, kännetecknas av komponenternas semantiska heterogenitet: predikatet (och det verb som motsvarar det i satsen) hör till den signifikativa nivån, medan argumenten (och de substantiv som motsvarar dem) hör till den denotativa. Ett predikat är en viss egenskap som tillskrivs ett argument eller en relation mellan två eller flera argument. Det har betydelse men saknar referent, dvs. det hänvisar inte till något ting i den verkliga världen. Predikativa ord tillhör kategorin tecken-begrepp; deras teckenfunktion förverkligas endast i förhållande till signifikatet (Арутюнова 1976, 329, 378). Predikatet är innehåll, essens, ett semantiskt fenomen (Степанов 1980, 321). Argumenten motsvarar ting i verkligheten och har en identifierande funktion. Satsens semantiska struktur (och därmed även verbets SemVS) är således heterogen och kan inte likställas med ordets betydelse.

1.1.3. Satsen betraktas ibland (enligt vår mening utan grund) som ett ”sammansatt tecken” – en särskild form av benämning vars denotat inte är ett ting utan en hel situation (om detta, se Москальская 1981, 9–10; Степанов 1980, 320). Detta är en denotativ inriktning inom studiet av satsens semantik, vilken söker ett direkt samband mellan satsen och den extralingvistiska situation som den betecknar (se även Арутюнова 1976, 6–8).

Satsens semantiska struktur återger en viss situation, som avspeglas i vårt medvetande i form av predikativa strukturer⁷, men detta är inte satsens denotat, utan endast en viss semantisk tolkning av den – dess signifikat. T.ex. beskriver sats (1) Vyrai iškrovė daiktus iš vežimo en situation där tre referenter deltar: den som lastar av, de föremål som lastas av och den plats från vilken de lastas av. Satsens semantiska struktur består av ett predikat och tre aktanter⁸ – agenten, patienten och utgångspunkten, vilka helt motsvarar referenternas situationsroller; följaktligen är denna semantiska struktur en direkt återgivning av en verklig situation. Men i sats (2) Vyrai iškrovė vežimą beskrivs samma situation på ett annat sätt. Predikatet har här endast två aktanter – agenten och patienten – och de motsvarar inte referenternas situationsroller. Platsen från vilken föremålen lastas av

⁷ Predikat är både tanke- och språkstrukturer. I det första fallet återspeglar de relationerna mellan ting i verkligheten och strukturen hos dessa relationer; predikat förstås då som en intellektuell modell av denotatet. I det andra fallet är predikat modeller av den information som förmedlas genom språkstrukturer (Семенюк 1977, 112).

⁸ Aktanter är argument med en angiven semantisk funktion. Benämningar på semantiska funktioner, eller semantiska kasus, tillsammans med korta beskrivningar och exempel ges nedan; se 1.1.6.

47

föremål, behandlas i denna mening som patient, och därigenom framhävs dess relevans, medan de föremål som lastas blir helt irrelevanta och saknar motsvarighet både i meningen och i dess semantiska struktur. När de semantiska strukturerna i dessa båda meningar jämförs med den motsvarande verkliga situationen framträder deras olika signifikativa betydelser: i det första fallet sägs vad som gjordes med föremålen, i det andra – med vagnen.

1.1.4. I den lingvistiska litteraturen diskuteras den semantiska tolkning av situationen som verbet förmedlar av författarna som en språklig situation (Храковский 1974, 9), en abstrakt situation (Сусов 1973, 22 ff.), en situation som en sammansatt semantisk enhet (Сильницкий 1973, 373) m.m.; skillnaderna mellan den och den så kallade denotativa situationen framhålls. Vid en konkret analys av en menings semantik (eller verbets semantiska struktur) identifieras dessa situationer dock ofta med varandra, och referenternas roller i den verkliga situationen överförs till den situation som betecknas av verbet och därmed också till meningens semantiska struktur eller till verbets SemVS (se t.ex. Апресян 1974, 134 ff.)⁹. Då betraktas de semantiska strukturerna hos alla meningar – även sådana med mycket olika uppbyggnad – som kan kopplas till samma verkliga situation som identiska och sammanfallande med den både vad gäller antalet aktanter och deras beskaffenhet. J. Apresjan beskriver exempelvis semantiken i meningar som Он заливает бак горючим ↔ Он заливает горючее в бак på följande sätt: aktör – fyllningshandling – behållare – ämne ↔ aktör – fyllningshandling – ämne – behållare (Апресян 1967, 58). Som vi ser beskrivs meningarnas semantik i båda fallen på samma sätt och motsvarar helt sakförhållandena i verkligheten. Författaren säger också själv att båda meningarna (transformerna) beskriver situationer av samma klass, och att meningarnas semantiska skillnader beror på vilket element i situationen som betraktas som viktigare; detta element kan nämnas före de andra och betonas med logisk betoning, vilket medför att de syntaktiska positionerna i meningen för de ord som betecknar samma situationsföreteelser ändras i enlighet därmed¹⁰.

På liknande sätt anser Ch. J. Fillmore och hans teoris anhängare (J. Pleines, S. Anderson, W. A. Cook m.fl.) att meningens semantik direkt återspeglar den yttre situationen. Enligt dem har alla meningar som kan kopplas till samma situation – även om de innehåller olika verb och har olika syntaktisk struktur – samma semantiska struktur, vilken helt motsvarar den extralingvistiska situationen. Av detta kan man dra slutsatsen att det också råder en fullständig överensstämmelse (1: 1) mellan den grammatiska strukturen och den extralingvistiska situationen (Starosta 1978, 508–527¹¹; jfr Palmer 1982, 86–87). För att de semantiska skillnaderna mellan dessa meningar ska kunna förklaras, och för att de

⁹ N. Arutiunova förklarar sammanblandningen av språkets och verklighetens kategorier med att verkligheten i semantiska scheman inte existerar i sin ”råa” form, utan redan har passerat genom människans klassificerande och abstraherande medvetande och återspeglats och omvandlats i språket; därför ”lyfts” verklighetens element omärkligt upp till språkets nivå (Арутюнова 1976, 35).

¹⁰ Liknande är resultaten av I. Susovs undersökningar med predikatanalys; se Сусов 1973, 51 ff.

¹¹ S. Starosta har i denna artikel lämnat en ingående och, förefaller det, välgrundad kritik av denna uppfattning.

48

verkligen finns, tvivlar ingen på¹², behövs, som S. Starosta påpekar, flera ”djupa, djupare och djupaste nivåer”, positioner för subjekt och objekt i djupstrukturen, där det ena eller det andra konstituentet måste förekomma beroende på en viss aspekt av yttrandet (Starosta 1978, 518, 523). Enligt S. Starosta intresserar sig forskaren i sådana fall inte för lingvistiska strukturer, utan framför allt för situationers och betydelsers typologi, vilket inte kan motiveras ur syntaktisk synvinkel. Samma yttre situation kan motsvaras av olika verb med olika strukturer för semantiska kasus, vilket visar att situationen beskrivs på olika sätt med dessa verb; meningens semantiska representation omfattar endast vissa aspekter av den yttre situationen (Starosta 1978, 512–513, 522).

1.1.5. Verbets SemVS kan fastställas med de meningar som bildas med det för ögonen.

Först i meningen framgår verbets betydelse och hur den beskrivna verkliga situationen tolkas. Endast de deltagare i situationen som uttrycks i meningen genom motsvarande av verbet beroende ordformer motsvarar predikatets aktanter. De referenter som inte kan uttryckas i meningen förblir utanför gränserna för verbets SemVS, som en icke-aktuell del av situationen vilken är irrelevant för verbets betydelse (se mening (2))¹³.

Predikatets aktanters syntaktiska representationer i meningen är verbets valensbundna bestämningar. Deras grammatiska form och delvis även deras lexikala betydelse gör det möjligt att dra slutsatser om verbets SemVS, det vill säga om hur referenternas situationsroller tolkas semantiskt. Det finns ett visst samband mellan grammatiska kasus, som är de vanligaste formerna för verbets bestämningar, och semantiska funktioner eller semantiska kasus, även om de inte står i fullständig överensstämmelse (1: 1)¹⁴. S. Kacnelson har påpekat att kasusens betydelser inte uppstår i språket under kontextens påverkan, utan är ett faktum som tillhör språket och dess inre struktur. Kontexten är inte en generator för betydelserna, utan deras yttre ”framhävare”, som hjälper till att skilja en kasusfunktion från

¹² E. Moravcsik (1978, 255), pvz., pažymi, kad visi lingvistai (ypač S. Andersonas), tyrinėję anglų k. veiksmažodžius, reiškiančius pripildymą arba ištuštinimą, yra nurodę, kad tokios alternacinės konstrukcijos, kaip John smeared paint on the wall „Džonas tepė dažus ant sienos“ ir John smeared the wall with paint „Džonas tepė sieną dažais“ tikrai semantiškai skiriasi. Tačiau tas skirtumas autorės nurodomas tik sienos atžvilgiu: antrajame sakinyje esą teigiama, kad ji visa apimta veiksmo, o pirmajame to neturima galvoje (plg. Fillmore 1968, 48; 1969 a, 127–128). S. Starosta sakytų, kad pirmajame sakinyje apskritai kalbama ne apie sieną, o apie dažus ir tai, kas su jais daroma (plg. Starosta 1978, 512–513).

¹³ Ibland är referentens innehåll i mycket konkret form inkorporerat i verbets lexikala betydelse, exempelvis inkorporerar verben uogauti, grybauti, riešutauti de föremål som samlas in, medan miltuoti, rašaluoti, šukuoti inkorporerar redskapet eller medlet för handlingen; dessa företeelser anges av den nominala delen av verbstammen (derivationsbasen) och kan därför inte uttryckas separat i meningen. Det finns ingen grund för att anta att dessa verbs SemVS skulle omfatta en patient eller ett instrument som motsvarar de inkorporerade verkliga företeelserna, eftersom dessa verb inte kräver sådana aktanter.

¹⁴ Plg. Fink 1978, 180. Autorius teigia, kad nors gramatiniai linksniai turi daug funkcijų, tačiau pastebėta, kad tokios reliacinės konstantos, kaip agentas ir instrumentas, kryptis (Direction, Goal) ir kryptinga lokacija (Directional Location), daugelyje kalbų turi labai reguliarias išorines reprezentacijas.

49

kitos (Каценельсон 1972, 42). Vieniems linksniams būdingesnės vienos, kitiems – kitos semantinės funkcijos.

Nominativens och ackusativens semantik är i hög grad beroende av verbets betydelse. Om verbet till exempel betecknar en handling representerar nominativ vanligtvis handlingens subjekt, som oftast är en agent (t.ex. barnet springer, mormor spinner lin), medan ackusativ betecknar handlingens objekt, som oftast är en patient (t.ex. haren gnager på en morot), och ganska ofta handlingens innehåll (kontentiv) (t.ex. soldaten utför en order). När verbet betecknar ett tillstånd eller en process representerar nominativ vanligtvis tillståndets subjekt, som oftast är en patient (t.ex. barnet är sjukt, pennan bröts av), en beneficient (t.ex. brodern har ett hus) eller en percipient (t.ex. människor ser), medan ackusativ betecknar tillståndets objekt, som oftast är tillståndets innehåll (t.ex. jag hör ett oljud, laget vann matchen), mer sällan en patient (vid sidan av beneficienten, t.ex. de fick en lägenhet, vi har en trädgård). Betydelserna hos andra kasus är mer självständiga och mindre beroende av verbets betydelse¹⁵. Dativ betecknar till exempel en beneficient både vid verb som betecknar en handling och vid verb som betecknar ett tillstånd eller en process (jfr: barnen hjälpte föräldrarna, det går bra för honom, huset tillföll brodern), men betecknar en percipient endast vid tillståndsverb (perceptionsverb) (t.ex. barnet känner för att sova).

När vi alltså känner till verbets betydelse kan vi i meningen sluta oss till dess följeslags semantiska funktioner och, med hänsyn också till den beskrivna verkliga situationen, fastställa dess SemVS. Å andra sidan kan vi, när vi känner till verbets betydelse och dess SemVS, fastställa dess SinVS (jfr 1.3.1).

W. Bondzio, W. Flämig, J. Apresian och andra forskare utgår från den kända verbbetydelsen när de fastställer verbens semantiska valens (se Sl文žienė 1978, 111–112 för en utförligare behandling). Enligt W. Bondzio betyder ”har valens” framför allt att ett språkligt uttryck (t.ex. ett verb) på grundval av sitt abstrakta innehåll har tomma platser i relationell-logisk bemärkelse (1969, 234–235). Antalet tomma platser beror i själva verket på predikatet – verbets abstrakta innehåll – men argumentens semantiska funktioner kan i detta fall, när man endast utgår från verbets betydelse, fastställas enbart genom analys av den beskrivna verkliga situationen; på så sätt överförs referenternas situationsroller till verbets SemVS, som vad gäller såväl aktantantal som aktanternas art alltid motsvarar den verkliga situationens sammansättning.

Enligt vår uppfattning beror argumentens semantiska funktioner och verbets SemVS på hur den beskrivna verkliga situationen tolkas semantiskt och vilken allmän signifikativ betydelse verbet har, något som framgår först i meningen.

Verbets SemVS skrivs som en predikativ struktur där argumentens semantiska funktioner anges och där motsvarande verb eller dess symbol V sätts i stället för predikatet (egenskapen F eller relationen R), t.ex.: ge [A, P, B] eller V [A, P, B]; verbet ges betydelse förstås alltså som ett treställigt predi-

¹⁵ Jfr E. Kurylowiczs indelning av kasus i grammatiska och konkreta kasus. Nominativ och ackusativ är grammatiska kasus; deras huvudsakliga funktion är syntaktisk. Alla andra kasus har huvudsakligen en semantisk funktion (Курилович 1962).

50

kat, dvs. som en relation mellan agent, patient och beneficient. SemVS visar verbets aktanters antal och art på en abstrakt logisk-semantisk nivå; samtidigt visar den hur många valensbundna följeslagare verbet har på den yttre syntaktiska nivån och vilka semantiska funktioner dessa följeslagare har. Dessutom gör SemVS det möjligt att urskilja semantiska skillnader mellan verb med samma SinVS och semantiska likheter mellan verb med olika SinVS; olika SemVS kan också visa att samma företeelser i verkligheten ges olika semantiska tolkningar.

1.1.6. Följande benämningar på semantiska kasus används för att beskriva argumentens semantiska funktioner¹⁶.

Agent [A] – funktionen som den som utför handlingen, vilken förutsätts av verb med aktionell betydelse. I meningen realiseras den som subjekt i nominativ (utom i passiva konstruktioner, där den representeras av genitiv). Två underklasser skiljs åt.

1) Agent₁ [A₁] – funktionen som handlingens initiativtagare och utförare, typisk för levande varelser, t.ex.: fåglar flyger, barnet läser en bok, dottern hjälper modern, gåskarl slogs med en tupp, eleverna löser ett problem.

2) Agent₂ [A₂] – funktionen som handlingens utförare, typisk för livlösa ting, naturkrafter och andra natur- och samhällsföreteelser, olika anordningar, maskiner och apparater, vilka har potential, en viss energi och därför kan utföra, framkalla eller sätta igång en handling, men saknar eget initiativ, t.ex.: en cyklon närmar sig, en maskin, ett tåg; vinden blåser mot fönstren, solen går upp, orgeln ljuder, ringklockan väckte mig, frukterna böjde trädens grenar, frosten förstörde gurkorna, stubbåkrarna sticker i benen, sjukdomar plågar människor, fascismen härjade i landet, lampan lyser, bäcken porlar.

Agent₂funktionen är heterogen. Vid behov skulle den kunna delas upp i åtminstone tre underklasser: naturkraft, orsak och instrument.

Instrumentell agent₂skiljer sig från instrumentfunktionen genom att den endast är möjlig när handlingen kan uppfattas som något som sker utan någons initiativ; instrumentet på referensnivån betraktas då som handlingens enda utförare – agent₂, t.ex.: en maskin körde över en människa, bussen åker till Šiauliai, flygplan skär genom himlen. Gränsen mellan instrument och instrumentell agent₂är dock tämligen godtycklig (jfr Helbig 1977, 84).

¹⁶Antalet semantiska kasus varierar kraftigt mellan olika forskares arbeten och sträcker sig från sex eller sju kasus till flera tiotal. Ch. J. Fillmore, den semantiska kasuslärans grundare, har vid upprepade tillfällen ändrat antalet och delvis även benämningarna på kasus i sina arbeten (se Арутюнова 1973 för en utförligare behandling), jfr Fillmore 1968; 1969a; 1969 b; 1981. Precis som Fillmore urskiljer W. L. Chafe endast ett fåtal semantiska kasus (Чейф 1975, 121–123); det gör även G. Helbig (1977), även om han delar in vissa kasus i ytterligare flera underklasser, liksom S. Starosta (1978, 471) och T. Lomtev (Ломтев 1965). G. Wotjak (1976, 368–369), W. Schenkel (1977, 96–98) och V. Bogdanov (Богданов 1977, 52–55) nämner något fler, medan J. Apresian räknar upp hela 25 semantiska kasus (Апресян 1974, 125–126). Ju fler kasus som särskiljs, desto snävare blir deras semantiska omfång och desto mer detaljerade blir de. När verbens SemVS beskrivs är det mer praktiskt att använda ett större antal semantiska kasus.

51

Termen agent används när åtskillnaden mellan agent₁ och agent₂ inte är relevant för verbets semantiska karakteristik, t.ex.: flickan / vinden spred löven¹⁷.

Patient [P] – en funktion för ett föremåls tillstånd, karakteristisk för såväl levande som livlösa ting. Patienten har två särdrag. Verb med aktionell betydelse förutsätter tillståndet hos ett föremål som påverkas fysiskt eller psykiskt, t.ex.: barnet slog sönder glaset, en splitter skadade soldaten, kylan förvandlade vattnet till is, männen lastade av vagnen, modern hällde mjölk i krukan, vinden lyfte ballongen, gubben drack upp tuppen, föräldrarna sålde kon, arbetarna bygger ett hus, barnet läser en bok (boken befinner sig i ett tillstånd där den läses), hunden skrämde fåren, vännerna varnade Juozas, hon bjöd in gästen, slog till över händerna, grep tag i käppen. I satsen realiseras denna patientvariant oftast som ett objekt i ackusativ. Verb med betydelse av tillstånd och process förutsätter att ett föremål befinner sig i ett visst statiskt tillstånd eller att dess tillstånd förändras, t.ex.: brödet ligger på bordet, barnet ligger i sängen, rågen får inte plats i sädesmagasinet, huset tillhör brodern, huvudet gör ont / huvudet, rågen vitnar, blommorna doftar; glaset föll och gick sönder, rågen gulnar, föräldrarna dog, ärtorna grodde, stugan tömdes, rummet fylldes med rök, människor steg i båten, föräldrarna har en trädgård, jag hittade en karljohanssvamp. Denna variant realiseras i satsen oftast som subjekt i nominativ, ibland som objekt i ackusativ och i andra former.

Patienten kan motsvara olika situationsroller och anger därför i många fall ett visst perspektiv på den beskrivna situationen. Patienten är det som betraktas som påverkat av den handling som verbet betecknar eller som befinner sig i ett visst tillstånd (statiskt eller dynamiskt) (jfr Starosta 1978, 472).

Perceptient [Pcp] – en perceivers funktion, karakteristisk för levande varelser som uppfattar verklighetens företeelser, har en viss inställning till dem och reagerar psykologiskt på dem, t.ex.: barnet vill sova, Tomas vet ingenting, jag hör ett oväsen, haren är rädd för till och med ett löv, eleven kan inte läxan, höken såg bytet, barnen lyder inte sina föräldrar, han tycker om böcker, arbetet bekymrar Jonui. Perceptienten förutsätts av perceptionsverb. I satsen realiseras den oftast som subjekt i nominativ, mer sällan som dativ.

Beneficient [B] – adressatens, mottagarens eller possessorns funktion, karakteristisk för levande varelser till vars fördel eller nackdel något sker, blir eller är, t.ex.: hon gav flickan ett äpple, sonen hjälper fadern, jag lovade vännen en bok, han visade sonen en stork, direktionen påminde arbetarna om deras åtaganden, vänd er till direktören; korna får ensilage, föräldrarna har ett hus, Anė tappade bort sina handskar, pengarna tillhör dig, Petras vann en motorcykel, vi har ont om tid, allt går bra för honom. Ibland uppfattas även livlösa ting som beneficient.

¹⁷ Helbigas (1977, 74 tt.) skiria net tris agente funkcijas. Tuo tarpu daugelis tyrinėtojų (Fillmore’as, Chafe’as, Schenkelis, Apresianas) vietoj agento₁ ir agento₂ skiria vieną plačiai suprantamo agento (arba subjekto) funkciją. Iš tikrųjų taip daryti galima būtų tik tuo atveju, jeigu agentu būtų laikoma labai bendra veiksmo funkcija, kaip ir kokia hiperfunkcija, kuri toliau būtų skaidoma į poklasius (plg. Генюшене 1983, 15, kur skiriama subjekto hiperfunkcija, turinti keturis poklasius). Agentą₁ ir agentą₂ laikyti viena semantine funkcija, be kita ko, neleidžia ir ta aplinkybė, kad veiksmažodžio semantinėje struktūroje agentas₁ derinasi prie didesnio skaičiaus kitų semantinių linksnių negu agentas₂. Pvz., su instrumentu eina tik agentas₁ (kaip veiksmo iniciatorius).

52

t.ex.: man satte tänder i räfsan, kavajen saknar en knapp, rökning skadar hälsan.

I vissa fall förutsätts beneficienten av benefaktiva verb med handlingsbetydelse och realiseras då i satsen som dativ. I andra fall förutsätts den av verb med betydelse av tillstånd och process och realiseras i satsen som subjekt i nominativ eller som dativ.

Kausator [C] – initiativtagarens funktion, karakteristisk för en person på vars initiativ någon annan utför en handling eller som skapar förutsättningar för att ett föremål ska hamna i ett visst tillstånd utan att själv direkt utföra handlingen, t.ex.: herren lät hugga ner skogen, fogden lät piska livegen, Ona lät sy upp en ny klänning, föräldrarna lät gifta bort sonen, grannarna låter fortfarande vetet mogna, husmodern tidigarelagde middagen, föräldrarna lät barnet studera.

Kontraagent [CA] – funktionen hos en motverkande kraft som står emot agenten, karakteristisk för levande varelser, liksom för livlösa ting och natur- och samhällsföreteelser, t.ex.: vargen försvarade sig mot hundarna, människorna försvarade sig mot hunger och kyla, isbrytaren kämpade mot isen och naturens krafter, jordbrukarna kämpar mot skadedjur, bönderna gjorde uppror mot herrarna, han gör motstånd mot mig.

Komitativ [Com] – funktionen hos en sekundär agent, patient, perceptient eller beneficient, som förekommer tillsammans med motsvarande huvudfunktion och i satsen oftast realiseras genom en prepositionsfras med Nₙ, t.ex.: fadern rådgjorde med modern, Julius umgås med Vincas, han ställde brodern mot systern, fadern delade jorden mellan Jonui och Antanas (se vidare 1.3.3).

Resultat [R] – resultatets funktion, karakteristisk för ett föremål som ett annat föremål (oftast patienten) förvandlas till eller omvandlas till, t.ex.: vattnet förvandlades till is / blev is, häxan förvandlade honom till sten, krukan föll sönder i skärvor.

Kontentyv [Con] – funktionen för handlingens eller tillståndets innehåll, karakteristisk för olika ting och företeelser och realiserad i satsen genom en mängd olika ordformer och konstruktioner, t.ex.: jag hör röster, den sjuke vill vila, barnen är rädda för åskan, alla gläder sig åt våren, alla vet det, människor väntar på klart väder, han behöver pengar, berätta om resan; alla visste redan vad som hade hänt; Jonas sade sig inte veta något, barnen spelar fotboll, laget vann matchen, hon spelade en räv, Andrius studerar kemi, dottern gick ut för att gifta sig, sonen utbildar sig till ingenjör, han blev ordförande, vi valde Joną till ordförande, det trädet kallas ek, rummet fylldes (blev fullt) av rök, jag fyllde krukan med mjölk, stranden växte igen med alar, snön täckte fälten, klänningen når ner till marken, grenarna rör vid väggen, fälten gav en god skörd, barnet stukade foten.

Källa [O] – funktionen för handlingens eller tillståndets utgångspunkt, ursprungliga material (ursprungliga tillstånd), karakteristisk för såväl levande som livlösa ting, t.ex.: barnen bad ut hästen av sin morbror, de mjölkade mycket mjölk ur kon, de fick ett lån från banken, han bygger ett staket av lera, av barn blir människor, hälsa honom från oss.

Motiv [M] – motiveringsfunktionen, karakteristisk för ting och företeelser som uppfattas som grund för en handling eller ett tillstånd, t.ex.: jag betalade två rubel för boken, ersätt honom för arbetet, jag arbetade av skulden.

53

Instrument [I] – funktionen hos hjälpmedel som används av agent₁, typisk för livlösa föremål, t.ex.: barnet stack sig på en nål, människor ringde i klockor, lys för mig med en lykta, torka dig med en handduk, barnet åker på cykel, lägg kniven mot stenen, modern torkade händerna mot förklädet, någon avfyrade ett skott med ett gevär, i barndomen red jag på en käpp, flickorna viftade med näsdukar. Ord med instrumentell betydelse kan nästan alltid ersättas med en fras med verbet använda, jfr.: barnet stack sig med hjälp av en nål, lägg kniven mot stenen med hjälp av en sten, jag red med hjälp av en käpp osv. Den typiskaste realiseringen av instrumentet i satsen är instrumental, ensam eller med prepositionen med. Ibland uttrycks instrumentet också med nominativ, t.ex.: En sten som någon kastat in krossade fönstret (jfr. agent₂).

Ibland kan även levande varelser uppfattas som redskap som används av agent₁, t.ex.: förr plöjde man med oxar, någon galopperade med häst / till häst.

Komparativ [Comp] – funktionen som jämförelsegrund, som förekommer tillsammans med tillståndspatienten och är typisk för det föremål som något jämförs med, likställs med osv., t.ex.: kopian motsvarar originalet, sonen växte om sin far, fakta motsvarar påståendet eller motsäger det, dottern liknade sin mor, barnen tar sin far till förebild, han skiljer sig från de andra barnen, haglet jämnade kornfältet med marken.

Retributiv [Rt] – funktionen för vedergällning/ersättning, oftast typisk för pengar som betalas för något, t.ex.: jag köpte en bok för två rubel, de sålde stugan för tusen rubel, för en rubel får man tio ägg.

Finitiv [Fin] – målfunktionen, typisk för föremål och företeelser som eftersträvas genom den handling som verbet betecknar, t.ex.: hästen söker havre, katten lurar på en mus, jag letar efter en kniv, lagen tävlar om förstaplatsen, jordbrukarna förbereder sig för sådden.

Kvantitativ [Q] – en kvantitativ funktion, typisk för olika måttenheter och andra företeelser genom vilka handlingens varaktighet, dess rumsliga utsträckning, föremåls vikt, volym, pris osv. mäts, t.ex.: föreläsningen varade i två timmar, jag förlorade två dagar, han var ute en dag / hela dagen, skogen sträcker sig över flera kilometer, brödet vägde ett kilogram, boken kostar tre rubel, hinken rymmer tio liter, under hela lovet vistades barnet på landet.

Lokativ [L] – en funktion som är typisk för föremål som uppfattas som en plats där något händer eller finns, där något får eller inte får plats osv., t.ex.: Vytautas härskade i Samogitien, det bullrar i rummet, det susar i huvudet på mig, hästarna står vid porten, boken ligger på bordet, vi förvarar veden under tak, salen rymmer 400 åskådare. I satsen realiseras lokativ med lokalkasus samt med olika prepositionskonstruktioner med lokativ betydelse, vilka får denna betydelse vid verb för tillstånd och process.

Direktiv [Dir] – funktionen för handlingens riktning och väg, som förutsätts av rörelseverb. Tre underklasser urskiljs.

1) Utgångspunkt [Ab] – en funktion som är typisk för ett föremål som uppfattas som den utgångspunkt där handlingen börjar och från vilken aktören eller det påverkade föremålet rör sig bort, t.ex.: Jonas gick ut ur huset, mormor reste sig från stolen, fadern

54

lyfte ner lådan från hyllan, männen hällde ut potatis ur säckarna, sjuksköterskan tog av bandaget från huvudet.

2) Slutpunkt [Ad] – en funktion som kännetecknar ett ting som uppfattas som den slutpunkt till eller vid vilken en aktör eller ett föremål i rörelse förflyttar sig och där rörelsen upphör när den har nåtts, t.ex.: läraren gick in i klassrummet, barnen klättrade upp på berget, vi satte oss vid floden, något föll innanför kragen, potatisen hälldes i säckarna, vi ska ställa skåpet mot väggen.

3) Väg [Via] – en funktion som kännetecknar ett ting som självt, eller vars omgivning, uppfattas som en väg längs vilken en aktör eller ett föremål i rörelse förflyttar sig, t.ex.: katten sprang över vägen, barnet klättrade över staketet, någon gick uppför trappan, barnen springer omkring i korridoren / genom korridoren, vatten sipprar genom taket, någon stack ut huvudet genom fönstret, tåget passerade förbi stationen, personen gick runt huset.

Vissa verb förutsätter endast en startpunkt eller en slutpunkt, eller endast vägfunktionen, t.ex.: lade på bordet, rymde ur fängelset, steg ur vagnen, klättrade upp på berget, sögs ner i jorden, lutade sig mot en sten, följer efter vagnen, vadar genom vattnet. I sådana fall markeras motsvarande positioner för startpunkt, slutpunkt eller väg i SemVS.

Andra verb förutsätter en övergripande direktivfunktion, som kan uttryckas som vilken som helst av de nämnda underklasserna, t.ex.: gick ut ur huset / till staden / genom dörren; ibland realiseras den i satsen inte i en utan i två eller till och med tre former, som var och en realiserar olika underklasser av direktivfunktionen, t.ex.: Ånga vällde in i stugan från köket genom de sotiga små dörrarna (Vencl.). I alla dessa fall markeras en enda övergripande direktivposition i verbets SemVS.

1.2. NÖDVÄNDIGA OCH FAKULTATIVA VERBLED. FRIA SATSLED

1.2.1. Vissa verbled är nödvändiga och kan inte utelämnas utan att satsen upphör att vara grammatisk under normala, sedvanliga språkförhållanden (i ett ”syntaktiskt vilotillstånd”, när situation och kontext inte bidrar med någon ytterligare påverkan; se Адмони 1966, 167), medan andra är fakultativa. Nödvändigheten hos verbleden fastställs endast i satsen genom elimineringstransformation: genom att utelämna en konstituent i taget fastställer man vilka som är nödvändiga och vilka som är fakultativa (jfr. Helbig – Schenkel 1975, 31 ff.; Helbig 1982, 24 ff.). De nödvändiga verbleden beskriver den del av situationen som verbets betydelse lyfter fram som viktigast och mest relevant. En av de framlyfta referenterna betraktas vanligen som patient eller agent, percipient, beneficient eller contentiv (det enda undantaget utgörs av opersonliga verb) och realiseras som subjekt i nominativ, jfr.:

(3) Snön [P] smälter.

(4) Klassen [P] tömdes.

(5) Båten [P] blev full av människor [Con].

Jonas [A₁] gick in i stugan [Dir].

Vandagas [Pcp] fick syn på bytet [Con].

Föräldrarna [B] har en trädgård [P].

55

(9) Hon [Pcp] mindes barndomen [Con].

Det finns högst tre obligatoriska satelliter, men oftast förekommer en eller två.

Under särskilda, specifika språkliga förhållanden kan obligatoriska satelliter utelämnas; ibland är det till och med nödvändigt att utelämna dem, till exempel i dialog, för att undvika kommunikativ redundans. Men lösryckt ur sitt sammanhang är en mening utan obligatoriska satelliter vanligtvis ogrammatisk. Ett undantag utgör meningar som (10)b:

(10) a. Hönorna [A1] lägger ägg [P].

b. Hönorna [A1] lägger.

Här är endast en lexikal realisering av patienten möjlig; den behöver inte förekomma i meningen, som ändå förblir grammatisk. Ackusativobjektet är här inte fakultativt, eftersom verbet, när det gäller andra fåglar än tamfåglar eller andra djur, ovillkorligen kräver ackusativ, trots att det används i samma betydelse, jfr:

(11) Spindlar [A1] lägger runda, vitaktiga eller gulaktiga ägg [P].

Sådana meningar som (10)b bör tydligen betraktas som elliptiska (jfr Helbig – Schenkel 1975, 54–55).

1.2.2. Fakultativa satelliter kan utelämnas ur meningen utan att den upphör att vara grammatisk. Fakultativa satelliter uttrycker den del av situationen som är mindre relevant för verbets betydelse. Semantiskt tolkad och införlivad som en beståndsdel av verbets SemVS är den i mycket allmän form implicit i dess betydelse och uppfattas tillsammans med denna. Därför betyder meningar utan fakultativa satelliter i stora drag samma sak som meningar med sådana (jfr Храковский 1974, 9; Helbig 1971, 276; 1977, 65; 1979, 70; Viehweger 1977, 350; Сусов 1973, 42–43)¹⁸. Till exempel vet vi redan, när vi hör meningen (12) Fadern [A₁] sålde huset [P], att någon köpte huset och att en viss summa pengar betalades för det. Fakultativa satelliter uttrycks i meningen när den information de tillför blir relevant för talarna och behöver preciseras; med andra ord beror deras förekomst i meningen på yttrandets kommunikativa syften. Jfr:

(13) Fadern sålde huset till kolchosen [B].

(14) Fadern sålde huset för fem tusen rubel [Rt].

1.2.3. Samma verklighetssituation kan beskrivas på olika sätt, genom att olika referenter varje gång förs fram i förgrunden och ges olika semantiska tolkningar. Referenter som lyfts fram som mest betydelsefulla uttrycks som verbets obligatoriska satelliter. Dessa utgör därför grunden för valensstrukturen och anger ett visst perspektiv på den beskrivna verklighetssituationen¹⁹. Referenter som betraktas som mindre aktu-

¹⁸ D. Viehweger har påpekat att verb med mer specialiserad betydelse inkorporerar fler argument (dvs. aktanter), och omvänt: ju mer generell betydelse ett verb har, desto färre argument kan vara inkorporerade i den (Viehweger 1977, 350).

¹⁹ Termen perspektiv används också av Ch. J. Fillmore och S. Starosta. Den förstnämnde förknippar den med aktanternas subjektivering och objektivering och hävdar att endast de element som betraktas som subjekt eller direkt objekt och utgör meningens kärna ingår i perspektivet, samt att perspektivet samtidigt är en struktur av såväl djupa grammatiska relationer som semantiska kasus (dvs. situationsroller) (Филлмор 1981, 499, 522, 529–530). S. Starosta betraktar perspektiv som olika aspekter av hur samma verklighetssituation återges; dessa framträder när ”meningens syntaktisk-semantiska representation läggs över en följd av möjliga yttre situationer” (Starosta 1978, 512).

56

som sekundära, som fakultativa satelliter. På så sätt uttrycks samma företeelser i verkligheten i ett fall med nödvändiga satelliter, i ett annat fall med fakultativa satelliter. Jfr:

(15)a. Petronė [A₁] knyter en huvudduk [P] (om halsen) [Ad].

b. Petronė [A₁] binder en halsduk [P] (med en huvudduk) [Con].

c. Petronė [A₁] binder en huvudduk [Con].

I de två första meningarna lyfts relationen mellan agent₁ och patient fram, men i den ena betraktas huvudduken som patient och i den andra halsen. I den tredje meningen lyfts relationen mellan agent₁ och kontent fram, och reflexivpartikeln visar att handlingen berör det föremål som uttrycks i nominativ, det vill säga själva agenten (i de två första meningarna visar den att en del (halsen) tillhör helheten (Petronė) och att handlingen utförs i referentens – agentens – intresse). Jfr även:

(16) a. Modern [A₁] tog av barnet [B] skorna [P].

b. Modern [A₁] tog av barnet [P] (skorna) [Con].

1.2.4. Subjektiva nominativformer är aldrig, och objektiva ackusativformer endast mycket sällan, fakultativa, eftersom de uttrycker de mest betydelsefulla företeelserna i den verkliga situationen. Tautologiska nominativ- och ackusativformer, till exempel: det regnar regn, det snöar snö, det gryr en gryning, det sticker en stickande smärta; arbeta ett arbete, lida en plåga, sova en sömn, resa en resa, kämpa en kamp, drömma en dröm och liknande, är överflödiga och bör inte betraktas som fakultativa satelliter. I dessa fall görs verbets betydelse endast explicit, vanligen av vissa stilistiska skäl (detta är särskilt karakteristiskt för folklorens språk) eller för att lyfta fram någon egenskap hos handlingen (processen), till exempel: drömma en dålig dröm, utföra ett intellektuellt arbete, det regnar ett varmt regn. Varken nominativ- eller ackusativformen motsvarar någon referent i den beskrivna verkliga situationen, eftersom verbets betydelse ensam ger en helhetsbild av handlingen eller företeelsen (jfr Кацнельсон 1972, 59–60; Сусов 1973, 41–42).

Många verb används med och utan objektiv ackusativform, jfr:

(17) Barnet [A₁] äter ett äpple [P].

(18) Barnet [A₁] äter nu.

(19) Barnet [P] äter bra.

Galininkas šiais atvejais neretai laikomas fakultatyviu (žr. Лайонс 1978, 382–383; Апресян 1974, 149; Helbig – Schenkel 1975, 54). Tai susiję su tuo, kad veiksmažodžio SemVS sutapatinama su tikrovės situacija ir todėl manoma, kad visuose šiuose sakiniuose veiksmažodžio reikšmė ir SemVS turi būti ta pati. G. Helbigas vis dėlto pripažįsta, kad šiais atvejais sakiniams su galininku ir be jo būdingi gana subtilūs semantiniai nedentotacinio pobūdžio skirtumai (Helbig 1971, 276; Helbig-Schenkel 1975, 54). Bet juk semantiniai skirtumai kaip tik ir rodo skirtingą tikrovės dalykų interpretavimą, o tai paprastai nesiderina su ta pačia veiksmažodžio SemVS ir SinVS. (17) iškeliamas veikėjo – agento₁ santykis su valgomu daiktu – pacientu, (18) aktualizuojamas tik veikėjo – agento₁, užsiėmimas valgymu (predikatinė struktūra F(x), nes veiksmas suvokiamas kaip vienintelio argumento požymis), o (19) valgantis asmuo traktuojamas kaip pacientas, nes veiksmažodžiu pasakoma tam tikra jo būsena; veiksmažodis savo reikšme šiuo atveju artimas būdvardžiui valgus.

1.2.5. De satsled som varken är nödvändiga eller fakultativa satelliter till verbet är fria led, vilka G. Helbig kallar fria hänvisnings-

57

mais (fria bestämningar), hos L. Tesnière – sirkonstanter (circonstants), hos andra lingvister – adjunkter (Vater 1978), attribut (Храковский 1974) m.fl.

Fria led bestäms inte av verbets betydelse och kan i varje mening ganska fritt läggas till eller utelämnas. Deras användning tillsammans med verb är ändå inte helt fri; det finns vissa begränsningar som betingas av deras inbördes semantiska förenlighet. Inte ens rums-, tids-, sätts- och orsaksadverbial, som H. Vater (1978, 26–27) påpekar, kan fritt kombineras med varje verb. Exempelvis kan ord som anger handlingens varaktighet inte förekomma tillsammans med momentana verb, liksom adverbialen plötsligt, hastigt, oväntat osv. är omöjliga tillsammans med verb som betecknar en handlings eller ett tillstånds varaktighet. Till skillnad från valensbundna satelliter har begränsningarna för användningen av fria led dessutom ibland samband med verbets grammatiska tempusbetydelse; exempelvis kan man inte säga i morgon kom, i går kommer osv.

I meningen liknar fria led fakultativa satelliter, eftersom båda kan lämnas osagda eller utelämnas. Det finns dock också en viss skillnad mellan dem. För det första är det semantiska innehållet hos fakultativa satelliter i mycket allmän form implicerat i verbets betydelse; därför förblir meningens information i stort sett densamma även när de fakultativa satelliterna inte uttrycks. Däremot försvinner den information som fria led tillför så snart de tas bort ur meningen (jfr Храковский 1974, 9). Den grundläggande skillnaden mellan fria led och fakultativa satelliter är emellertid att de förra inte har något stöd i verbets SemVS. I meningens predikativa struktur motsvarar fria led inte predikatets argument, utan fristående predikat; därför kan de på syntaxnivån betraktas som reducerade meningar och ersättas med bisatser, participkonstruktioner, självständiga meningar osv. Exempel:

(20) Vi ska ha semester på sommaren ← Vi ska ha semester när det blir sommar; Vi ska ha semester. Det blir på sommaren.

(21) Männen slog rep i stugan ← Männen slog rep när de var i stugan / medan de var i stugan; Männen slog rep. Det gjorde de i stugan; Männen var i stugan och slog rep.

(22) Det blev plötsligt mörkt ← Det blev mörkt. Det hände plötsligt.

Att fria led kan betraktas som reducerade meningar ser G. Helbig som det grundläggande kriteriet för att urskilja dem (Helbig 1982, 24 ff.; Helbig – Schenkel 1975, 31 ff.). Kriteriet är visserligen inte helt perfekt; vissa forskare har påpekat några av dess brister (Emons 1974, 73–75; Vater 1978, 28–29, 39)²⁰, och även G. Helbig själv har uppmärksammat vissa problem (1982, 26, 29). Trots detta kan de flesta fria led betraktas som reducerade meningar, vilket hjälper till att skilja dem från fakultativa satelliter. Slutligen måste man hålla med G. Helbig om att gränsen mellan

²⁰ H. Vater ser särskilt pessimistiskt på detta kriterium och kommer fram till slutsatsen att det inte finns några formella och objektiva kriterier för att skilja fakultativa satelliter från fria led (adjunkter). Enligt hans mening är alla beroende ord verbets valensbundna satelliter (komplement), ordnade enligt en viss hierarki från dem som nästan varje verb kräver till dem som bara mycket få verb behöver (Vater 1978, 39).

58

valentinių palydovų ir laisvųjų narių neblogai nustatomos ir intuityviai (Helbig 1982, 36). Žinoma, toks jų nustatymas negali būti preciziškas.

1.2.6. Instrumentalisens status i satsstrukturen är speciell.

Instrumentet är ett aktant i många verb med handlingsbetydelse, en medlem av deras SemVS; dess språkliga realisering – instrumental – betraktas i satsen oftast som ett fakultativt, mer sällan som ett nödvändigt verbkomplement. Å andra sidan kan instrumental i många fall, liksom fria led, behandlas som en reducerad sats och på den logiska nivån som ett separat predikat, t.ex.:

(23) Männen högg träden med yxor ← Männen högg träden. De gjorde det med yxor / De använde yxor till detta (använde yxor); Männen högg träden med hjälp av yxor.

Vissa forskare tvivlar över huvud taget på att verbens semantiska valens kan kräva ett instrument, eftersom detta sägs vara en lika modal kasusrelation som tid, sätt, orsak, ändamål m.m. (Cook 1978, 299). På liknande sätt behandlar A. Drukteinis (1982, 16—17) instrumentet inte bara som betydelsen ’verktyg’ eller ’medel’, utan också som betydelsen ’sätt att utföra en viss handling’; den är inte objektuell utan adverbiell, eller också är det helt enkelt en självständig kategori som omfattar betydelserna verktyg, medel och sätt att utföra en handling.

Att instrumentet har adverbiell karaktär hindrar inte att det betraktas som en aktant till verb, eftersom även rent adverbiella kasusrelationer (plats, riktning osv.) kan vara aktanter.²¹ Men viktigast är att det finns verb för vilka instrumental är nödvändigt, t.ex.: viftar med näsdukar, dinglar med benen, skallrar med tänderna, skramlar med kastruller, spände fast sig med ett bälte, släppte lös en gåskarl med en småsten m.fl. I den beskrivna verkliga situationen motsvarar ett sådant instrument oftast det påverkade föremålet. Många verb av denna typ används också med ackusativ i stället för instrumental; det påverkade föremålet tolkas då som patient, och verbens allmänna signifikativa betydelse skiljer sig något, jfr.: viftar på svansarna, dinglar med benen, skramlar med kastrullerna, spände fast sig med ett bälte, släppte en småsten på gåskarlen osv. Sådana verb är emellertid inte särskilt många. Oftast motsvarar instrumentet i den verkliga situationen en referent – ett verktyg eller ett medel med vilket ett annat föremål påverkas – och själva instrumentet uppfattas som en förmedlande länk mellan en levande aktör (agent₁) och det påverkade föremålet (patient). Instrumentalet som representerar det uttrycks sällan i satsen, eftersom dess semantiska innehåll oftast är implicerat i mycket konkret form i verbets betydelse: alla vet att man vanligen skär med kniv, spinner med spinnrock, väver i vävstol och hugger eller hackar med yxa, osv. Eftersom endast det semantiska innehållet hos fakultativa komplement impliceras i verbets betydelse, bör instrumental i dessa fall alltså betraktas som ett fakultativt komplement. Men just i dessa fall kan det behandlas som en reducerad sats, vilket visar dess närhet till fria led.

²¹ Instrumentet betraktas som ett semantiskt kasus som krävs av verbet av många forskare inom verbvalens och satssemantik, t.ex. G. Helbig (1977), W. Schenkel (1977), S. Starosta (1978), G. Wotjak (1976), W. L. Chafe (1975), Ch. J. Fillmore (1968; 1969 a; 1969 b), J. Apresjan (Апресян 1974), V. Bogdanov (Богданов 1977) m.fl.

59

Instrumental, som har en enda eller nästan enda konventionell lexikalisk representation, betraktas i detta arbete som irrelevant för verbens syntaktiska klassificering.

1.2.7. I vissa fall delas en referent så att säga upp vid en semantisk tolkning av situationen, och uttrycks i satsen med två ord: det ena ordet betecknar den i sin helhet, medan det andra endast betecknar en del av den (eller dess kläder, seldon, tankar, önskningar, behov osv.). I vissa fall motsvaras den uppdelade referenten av två aktanter i verbets SemVS, på liknande sätt som när de motsvarar två separata referenter, jfr.:

(24) Barnet _[A1_] lyfte huvudet _[P].

(25) Sjömännen _[A1_] hissade seglen _[P].

I andra fall ingår endast den semantiska tolkningen av en av den uppdelade referentens delar i verbets SemVS, eftersom den är fullt tillräcklig för att uppfylla verbets valens. T.ex.:

(26) Modern _[A1_] grep tag i barnet [P] i armen.

(27) Modern _[A1_] grep tag i barnet i armen _[P].

Ur ett signifikativt perspektiv skiljer sig dessa båda satser åt: i den första betonas påverkan på hela föremålet, medan föremålet i den andra berörs endast i den mån dess del påverkas. Även verbets relation till de beroende formerna skiljer sig åt: i sats (26) har det, utöver nominativ, en ackusativ som valenskomplement, medan det i (27) har en prepositionsfras. Samma prepositionsfras är i (26) ett fritt led med precisering som funktion, men som vi ser av (27) kan den styras av verbet (jfr.: Modern grep tag i änden av repet); det finns helt enkelt ingen ledig position för den i verbets SinVS. Om ackusativen som betecknar hela föremålet inte uttrycktes skulle prepositionsfrasen bli ett valenskomplement till verbet, men satsen skulle vara ofullständig både syntaktiskt och semantiskt. Eftersom prepositionsfrasen innehåller ett substantiv som betecknar en del av en helhet, kräver den semantisk komplettering, dvs. en angivelse av vilken helhet delen tillhör, och är därför inte semantiskt självständig. Denna saknade information uttrycks i satsen med dativ, som vi ser i (27). Endast när verbet är reflexivt och den reflexiva partikeln uppfyller det partitiva substantivets semantiska valens (den uttrycker helheten), kan en sådan prepositionsfras bli ett komplement med självständig betydelse, t.ex.:

(28) Kvinnan _[A1_] grep tag om huvudet _[P].

Dativens ställning i satsen är speciell i sådana fall. Verbet kräver eller styr den inte, och därför kallar G. Helbig och W. Schenkel den ”fri dativ” (1975, 46–47). I själva verket är den dock inte helt fri. Semantiskt är dativen beroende av ett annat substantiv; mellan dem råder ett possessivt förhållande, men detta beroende uttrycks inte särskilt syntaktiskt. Det possessiva förhållandet realiseras vanligen med genitiv, vilket innebär att dativens användning här bestäms av dess relation inte till substantivet utan till verbet²². Dess samband med verbet bekräftas av vissa-

²²J. Jablonskis har påpekat den skillnad som talaren tydligt upplever mellan denna betydelse av dativ och possessiv genitiv (t.ex. jam kojos dreba – jo kojos dreba): med genitiv framhävs vem något härstammar från och vem det tillhör (egenskap), medan dativ uttrycker att något händer någon eller finns för någon (Jablonskis 1957, 601). I grund och botten anger även andra författare samma betydelseskillnad (Абозина 1963; Эльзбутас 1967; Пирнян 1974).

60

I vissa fall är transformationer möjliga där dativ ersätts av ett subjektivt nominativ, t.ex.:

(29) Mina händer blev våta ↔ Jag blötte händerna.

Dativ är emellertid inte direkt knuten till verbet, utan till substantivet med partitiv betydelse och verbet tillsammans²³. Även om verbet inte kräver dativ och dativ inte kan betraktas som ett valenskomplement till verbet, är dativ nödvändig i satsen, eftersom substantivets semantiska valens med partitiv betydelse förblir otillfredsställd utan den. Därför betraktar vissa forskare den rentav som ett valenskomplement till verbet (se Erben 1968, 120). I själva verket finns det dock ingen grund för detta; i dessa fall är dativ sannolikt inte ett SinVS till verbet, utan en beståndsdel i satsens syntaktiska struktur som betecknar en person eller sak som berörs av handlingen, någon som något händer (beneficient). Med avseende på verbens valens bör den betraktas som ett fritt led.

Annorlunda är det i sådana fall där verbet styr dativ. Sådana verb betecknar någon form av fysisk påverkan på en levande varelse, t.ex.: (i)gelti, (i)durti, suduoti, užduoti, (su)drožti, tvoti, smogti, įkasti m.fl. Exempel:

(30) Ett bi stack mig [P].

(31) Husbon­den slog hästen [P] med piskan.

Dativ betecknar den person eller det djur som drabbas, men har också en viss nyans av intresse (beneficient), vilken saknas hos ackusativ, som i många fall kan ersätta dativ; jämför:

(32) En mygga stack mig [P] (LKŽ).

(33) Husbonden slog hästen [P] med piskan.

I sådana fall övertar dativ patientfunktionen från den styrda prepositionsfrasen, som betecknar en direkt påverkad del av en helhet, och är ett obligatoriskt komplement till verbet. När en styrd prepositionsfras däremot också finns med, betecknar dativ inte patient utan beneficient och är ett fritt led, liksom i de fall där dativ inte styrs direkt av verbet (jfr 27), t.ex.:

(34) Ett bi stack mig i ansiktet [P].

(35) Husbonden slog hästen över länden [P].

Prepositionsfrasen uppfyller verbets valens, trots att den saknar semantisk självständighet, och satsens predikation förefaller fullständig (jfr Абозина 1963, 33). Detta kan vi konstatera genom att ersätta substantivet i prepositionsfrasen med ett semantiskt självständigt ord; jämför:

(36) Regnet slog i ansiktet.

(37) Regnet slog mot fönstren.

Sådana meningar som (36) kan användas när det av sammanhanget eller talsituationen framgår vem den kroppsdel som berörs av handlingen tillhör.

På så sätt används verb som styr både dativ och en prepositionsfras enligt två syntaktiska valensmodeller.

²³Mer om dubbla dativförbindelser, se Абозина 1963; Эльзбуас 1967; Пирьян 1974; Апресян 1974, 153–154.

61

Den fria dativen står i ett possessivt förhållande till ganska varierande nominalkasus och prepositionsfraser, till exempel:

(38) Maskinen bröt av faderns arm.

(39) Det ringer i mina öron.

(40) Barnet klättrade upp i moderns knä.

(41) En god idé föll Jonui in.

1.3. SAMBANDET MELLAN VERBENS SYNTaktiska OCH SEMANTISKA VALENS OCH NÅGRA AV DESS SÄRDRAG

1.3.1. Antalet valensbundna satelliter till verbet motsvarar i allmänhet antalet aktanter i dess SemVS. Den kvantitativa avvikelse mellan dem som vissa forskare har framhållit följer av att den semantiska strukturen hos ett verb (eller en sats) identifieras med strukturen hos referenternas relationer i en verklig situation. Då måste alla satser som kan knytas till samma verkliga situation ha samma semantiska struktur, oavsett hur olika situationen beskrivs med dem (det kan skilja sig inte bara i den semantiska tolkningen utan också i omfattningen, dvs. i ett fall kan ett större och i ett annat fall ett mindre utsnitt av verkligheten beskrivas). Men satsernas betydelser skiljer sig åt, och dessa skillnader måste sökas på en annan nivå – syntaxens – med hjälp av begreppen djupt subjekt och djupt objekt, så att man kan fastställa vilket element i den semantiska strukturen (och i själva verket i den verkliga situationen) som framhävs mer än de andra.

SemVS, som fastställs utifrån verbets allmänna signifikativa betydelse och inte utifrån situationsroller, visar i många fall själv vilket element i situationen som framhävs mer än de andra, dvs. framhäver ett visst perspektiv på den beskrivna situationen. Bland de övriga semantiska aktanterna utmärker sig här särskilt patienten, som, beroende på verbets betydelse, kan motsvara ganska olika situativa referentroller i den verkliga situationen, jfr:

(42) Föräldrarna gav sin son en klocka i present.

(43) Naturen begåvade barnet med sällsynta talanger.

(44) Rummet fylldes med människor.

(45) Människorna tömde brunnen.

Endast i (42) motsvarar patienten den situativa patientrollen, som intuitivt tillskrivs en viss deltagare i situationen; i (43) motsvarar den beneficientrollen, i (44) platsrollen och i (45) utgångspunktsrollen. Patienten tycks överta det djupa subjektets och objektets funktioner och framhäver därmed de referenter som har dessa situationsroller som viktigare än de andra. Samtidigt visar den ett visst perspektiv på den verkliga situation som beskrivs av verbet. Patientens framhävande funktion stöds ofta också av dess syntaktiska realisering, som i hög grad beror på verbens betydelse: vid verb med aktionell betydelse realiseras patienten oftast i ackusativ, där den fungerar som direkt objekt i satsen, medan den vid verb med betydelse av tillstånd eller process realiseras i nominativ, där den fungerar som subjekt i satsen, och endast ibland som objektiv ackusativ (vid benefak-

62

av typtiska verb, jfr. 1.1.5)²⁴. På så sätt har patienten ofta inte bara semantisk utan även syntaktisk karaktär (samtidigt har också själva SemVS, där den ingår, en viss syntaktisk karaktär); dessutom är dess definition, som S. Starosta (1978, 472) påpekar, snarare psykologisk än fysisk, eftersom den lingvistiska meningsstrukturen inte kan fastställas och analyseras enbart med utgångspunkt i den yttre verkligheten, även om den skulle motsvara denna.

Den syntaktiska realiseringen av andra aktanter i SemVS är friare, men många av dem har ändå vissa särskilt typiska former för syntaktiskt uttryck. Exempelvis realiseras agenten vanligen i nominativ (med undantag för passiva konstruktioner), medan percipienten och beneficienten uttrycks i nominativ eller dativ. Den mest typiska realiseringsformen för lokativ är lokativ, men mycket ofta uttrycks den också genom olika prepositionskonstruktioner, vars lokativa betydelse, liksom den direktiva, framträder endast tillsammans med verb med en viss betydelse. Kontentyven representeras, liksom patienten, oftast av ackusativ, men mycket ofta uttrycks den också genom andra ordformer: nominativ, genitiv, instrumental samt prepositionskonstruktioner, beroende på vilka beroende former som står till verbets förfogande.

1.3.2. I vissa fall är verbens (eller ett och samma verbs, när det används på olika sätt) SemVS densamma, medan olika SinVS bidrar till att framhäva perspektivet på den beskrivna situationen. När ett element i situationen lyfts fram spelar det en central roll hur den motsvarande SemVS-aktanten representeras: som subjekt i nominativ eller som objekt i ackusativ, jfr.:

(46) a. Barn [Pcp] tycker om sagor [Con].

b. Barnen tycker om sagor [Con].

(47) a. Fakta [P] motsvarar påståendet [Comp].

b. Fakta [P] strider inte mot påståendet [Comp].

(48) a. Buskar [Con] växte över stränderna [P].

b. Stränderna [P] växte över av buskar [Con].

(49) a. Barnet [P] stack sig på fingret [Con].

b. Barnet [P] stack sig i fingret [Con].

Varje meningspar beskriver samma verkliga situation, men ur något olika perspektiv. I (46) a framhävs percipienten med nominativ, medan i (46) b kontentyven. I (47) a framhävs komparativet med ackusativ; i denna mening betraktas det som mer betydelsefullt än i (47) b. I dessa meningars semantiska struktur saknas patienten antingen helt eller så har den, trots att den realiseras syntaktiskt på samma sätt, ingen framhävande funktion. Patienterna i (48) och (49) har inte heller någon sådan funktion. I (48) fyller nominativ den framhävande funktionen: i det ena fallet framhävs kontentyven (a), i det andra patienten (b); i (49) är det ackusativ som fyller denna funktion och framhäver kontentyven (a).

1.3.3. I regel förekommer det inte två likadana aktanter i ett verbs SemVS. Detta är de flesta forskare överens om²⁵. Frågan om betydelsen av ömsesidig handling uppstår dock—

²⁴ I vissa fall ersätts nominativ och ackusativ, när det semantiska förhållandet till verbet förändras något, av genitiv som uttrycker obestämd mängd, jfr.: tog en tugga av brödet, åt sig mätt på kött, bröt av några grenar; vid verb i nekad form förekommer i stället genitiv vid negation, exempelvis: det finns inga pengar (jfr. det finns pengar), har inga handskar (jfr. har handskar).

²⁵ Denna tes försvaras särskilt i Ch. J. Fillmores och S. Starostas arbeten.

63

…morfem av verb med reciproka betydelser och vissa andra verb (slåss, avtala, gräla, bli osams, mötas, förenas; hetsa, egga till strid, presentera för varandra, blanda (vad med vad), förena, skilja åt, dela m.fl.), som betecknar en sådan verklighetssituation där det finns två eller flera referenter som utför identiska roller. Vissa anser att sådana verbs SemVS bör innehålla två aktanter med samma semantik (se Апрсян 1974, 27, 137; Schenkel 1977, 105–106).

De nämnda situationerna kan tolkas semantiskt på två sätt, och därför har verben två olika SemVS och motsvarande SinVS. I det ena fallet behandlas referenter som utför identiska roller som en enda kollektiv aktant (agent, patient, percipient, ibland beneficient). I satsen realiseras en sådan kollektiv aktant genom motsvarande pluralform av substantivet, t.ex.:

(50) Männen [A₁] samtalar.

(51) Barnen [Pcp] blev osams.

(52) Republikerna [P] gränsar till varandra i norr.

(53) Andrius hetsade hundarna [P].

(54) Modern delade äpplet åt barnen [B].

I stället för ett pluralböjningsled kan två (eller flera) former av samma kasus i singular, med samma syntaktiska funktion och som satsled i samordning, användas som dess substitut, jfr: Jonas, Petras och Antanas samtalar.

I det andra fallet tolkas referenterna, som utför identiska roller i verklighetssituationen, semantiskt olika: den ena framhävs, medan den andra skjuts i bakgrunden och så att säga blir underordnad. Därför motsvaras de i verbets SemVS av två aktanter med olika semantik, vilka också realiseras i satsen med olika syntaktiska former:

(50 a) Jonas [A₁] samtalar med Petras [Com].

(51 a) Julius [Pcp] blev osams med sin vän [Com].

(52 a) I norr gränsar Litauen [P] till Lettland [Com].

(53 a) Andrius hetsade Sargis [P] mot Margis [Com].

(54 a) Modern delade äpplet åt Jonukas [B] tillsammans med Onutė [Com].

Den aktant som representeras av en prepositionsfras i (50 a) behandlas vid sidan av agenten som en sekundär agent, i (51 a) vid sidan av perceptienten som en sekundär percipient, i (52 a) och (53 a) som en sekundär patient och i (54 a) som en sekundär beneficient. Egenskapen att följa med och vara underordnad förenar alla dessa semantiska varianter och gör det möjligt att betrakta dem som en och samma aktant, som också i samtliga fall realiseras på samma sätt i satsen. I detta arbete kallas den komitativ²⁶.

²⁶ S. Starosta (1978, 469) jį vadina vidiniu lokatyvu (Inner Locative) — labai plačios ir neapibrėžtos semantikos aktantu, kuriuo S. Starostos laikomi labai įvairūs ir skirtingi dalykai, susiję su paciento (taip pat labai plačiai S. Starostos suprantamo) pozicija (1978, 493 tt.). Būdamas labai bendras ir neapibrėžtas, šis aktantas neturi ir kokios nors jam būdingos įprastos sintaksinės realizacijos.

64

Vissa verb, t.ex. träffas, sammanträffa, kan också tolka samma verklighetssituation något annorlunda genom att lägga större vikt vid referenten – komitativet, som då realiseras i ackusativ, jfr:

(55) a. Jonas [P] träffades med Petras [Com].

b. Jonas [P] träffade Petras [Com].

1.3.4. SemVS för vissa reflexiva och ett fåtal icke-reflexiva verb består av två aktanter som motsvarar en och samma situationsreferent: den ena motsvarar hela referenten, betraktad som en patient, och den andra en del av den, betraktad som ett innehåll. Dessa verb betecknar en spontan, oavsiktlig handling – en process (de besvarar frågan vad hände?), t.ex.:

(56) Barnet [P] slog i benet [Con].

(57) Hästen [P] skadade (stukade, bröt) benet [Con].

(58) Fadern slog i huvudet [Con].

Ackusativen har i dessa fall också en preciserande funktion: den specificerar den skadade delen av referenten – patienten. Ibland är den fakultativ, jfr:

(59) Barnet [P] skadade sig, sårade sig, slog i sig.

1.3.5. Verbets SinVS är den lexikal-syntaktiska realiseringen av dess SemVS. SemVS syntaktiska realisering beror inte bara på aktanternas semantiska funktioner, utan också på verbets syntaktiska användningsmöjligheter, dvs. på vilka ordformer (kasus, kasus med prepositioner, infinitiver, particip osv.) verbet förekommer tillsammans med i satsen. Den lexikala realiseringen av SemVS bestäms i sin mest allmänna form av aktanternas semantiska funktioner; t.ex. förknippas agent₁, percipient, beneficient och kausator vanligtvis med en levande varelse och realiseras därför med konkreta substantiv som betecknar levande ting; innehåll förknippas ofta med abstrakta företeelser och realiseras med abstrakta substantiv, bisatser i komplexa meningar osv. Mycket beror dock här på varje verbs lexikala betydelse och dess möjligheter till semantisk förening med andra ord. Därför dricker vi t.ex. vatten, öl och kompott, men äter soppa; vi tvättar ansiktet, slår i huvudet, tvättar kläder, men tvättar eller skrubbar händerna. Ett verbs möjlighet att kombineras med vissa lexem, eller dess möjligheter till ömsesidig semantisk förening med andra ord, kallas vanligtvis dess lexikala valens (jfr Jakaitienė 1980, 32—33). Den lexikala valensen bestämmer hela verbets lexikala ordmiljö, eller lexikala distribution, medan dess valensledsagare endast utgör en del av denna: det är de ord och ordformer som verbet kräver utifrån sin betydelse och som bildar satsens kärna. Vid syntaktisk klassificering av verb är den lexikala valensen relevant endast i den mån den har samband med verbens valensledsagare.

1.3.6. Verb kan ha samma syntaktiska men olika semantiska valens, och omvänt: deras semantiska valens kan vara densamma medan den syntaktiska valensen skiljer sig åt. Flera grupper av verb kan urskiljas.

3. 120

65

1) Verbens SinVS är identiska. Två fall är möjliga:

a) Även SemVS är identiska. Sådana verb tillhör samma semantiska grupp, eftersom de har samma allmänna signifikativa betydelse (deras individuella lexikala betydelser kan naturligtvis skilja sig åt, men de kan också vara synonyma). Jfr:

(60) a. Barnet [A₁] äter ett äpple [P].

b. Fadern [A₁] läser tidningen [P].

c. Husmodern [A₁] dukade av (jfr tog bort) bordet [P]. Nₙ – Vf–Nₐ

Alla dessa verb betecknar en aktörs – initiators – inverkan på ett föremål.

b) SemVS skiljer sig åt. Verbens allmänna signifikativa betydelse är olika och de tillhör olika semantiska grupper, jfr:

(61) a. Vinden [A₂] öppnade fönstret [P].

b. Petras [B] har en bil [P].

c. Eleverna [Pcp] respekterar lärarna [Con]. Nₙ – Vf–Nₐ

Verbet öppna betecknar en aktörs inverkan på ett föremål, ha betecknar en persons – en possessors – tillstånd, betingat av personens förhållande till sin egendom, respektera betecknar en persons psykiska förhållande till ett föremål.

2) Verbens SinVS skiljer sig åt.

a) SemVS är identiska. Sådana verb tillhör olika syntaktiska klasser, men samma semantiska klass. Jfr:

(62) a. Nₙ – Vf – Nɡ: Barnen är rädda för vargen.

b. Nₙ – Vf – Nₐ: Jag ser ljuset.

c. Nₙ – Vf – Nᵢ: Vi gläder oss åt våren.

d. Nₙ – Vf – antNɡ: Fadern blev arg på sonen. V [Pcp, Con]

Alla dessa verb betecknar en persons psykiska relation till ett föremål.

I de fall då samma situation beskrivs visar olika SinVS vilka deltagare i situationen som framhävs som viktigare än de andra, men verbens betydelser skiljer sig föga; se (46) och (47). Verben tycka om och behaga betecknar en persons psykiska relation till ett föremål, medan motsvara och inte motsäga innebär att ett föremål (fenomen) jämförs med ett annat föremål. SemVS-aktanter motsvarar i dessa fall referenternas situationsroller, och i båda meningarna i varje par är relationen mellan predikatets argument densamma.

b) SemVS är olika. Verbens betydelser skiljer sig åt, och de tillhör olika såväl syntaktiska som semantiska klasser. Jfr:

(63) a. Nₙ – Vf – nuoNɡ: Jonas [A₁] försvarade sig mot hunden [CA].

b. Nₙ – Vf – Nᵈ: Hunden [A₁] bet Jonas [P].

c. Nₙ – Vf – Nᵢ: Jonas [Pcp] blev upprörd över hunden [Con].

d. Nₙ – Vf: Jonukas [P] brast i gråt.

Varje verb beskriver en helt annan verklighetssituation, och deras betydelser har ingenting gemensamt.

När två (eller flera) verb beskriver samma verklighetssituation tolkas den i varje fall semantiskt på olika sätt; relationerna mellan predi-

66

argumentkategori (ibland även ett annat antal argument), en annan generell signifikativ betydelse (liksom individuell lexikal betydelse). Jfr:

(64) a. Nₙ – Vf – Nₐ – Nᵈ: Jonas [A₁] gav en bok till en vän [B] [x] [y] [P]. [z]

b. Nₙ – Vf – Nₐ – från Nᵍ: En vän [B] fick en bok av Jonas [O] [y] [x] [P]. [z]

(65) a. Nₙ – Vf – Nᵢ: Jag [Pcp] gläds åt våren [Con]. [x] [y]

b. Nₙ – Vf – Nₐ: Våren [A₂] gör mig [P] glad. [y] [x]

(66) a. Nₙ – Vf – Nₐ – från Nᵍ: Någon [A₁] stal pengar från Jonas [O] [x] [y] [P]. [z]

b. Nₙ – Vf – Nₐ: Någon [A₁] rånade Jonas [P]. [x] [y]

Sådana meningspar, som beskriver samma verklighetssituation på olika sätt och därför skiljer sig signifikativt, kallas parafraser (Степанов 1981, 201 tt.; jfr. Москальская 1978, 74–75). Parafraser vars predikat har samma antal argument kallas i regel konversiva.

1.3.7. Eftersom verbens valens beror på deras betydelse kan samma verb, använt i olika betydelser, ha olika valens och tillhöra olika syntaktiska och semantiska klasser. Därför klassificeras verb efter valens inte som lexem utan som semem²⁷. Samma verb kan i ett fall vara tvåvalent, i ett annat trevalent eller envalent osv. Följande relationer kan föreligga mellan verbets SinVS och SemVS.

1) Olika SinVS för verbet.

a) Även SemVS är olika. Verbet ingår i olika syntaktiska och semantiska klasser. När olika verklighetssituationer beskrivs skiljer sig verbets individuella lexikala betydelse mer eller mindre (det kan vara så att vi i vissa fall redan har olika lexem – homonymer²⁸). Jfr:

(67) a. Nₙ – Vf – Nᵈ – Inf: Läraren [C] lät barnen [B] leka en stund [Con].

b. Nₙ – Vf – Nₐ – Inf: Föräldrarna [C] låter barnen [P] studera [Fin].

²⁷ Således har åtskillnaden mellan polysemi och homonymi ingen avgörande betydelse när verb klassificeras efter valens.

²⁸ Man menar att endast de betydelser som har en viss semantisk gemenskap (dvs. gemensamma semantiska element – semer) tillhör ett och samma lexem (Jakaitienė 1980, 46; Валеева 1975, 124; Барина 1963, 54). Ur detta perspektiv skulle (67) a, b, c illustrera betydelser av ett och samma lexem, vilka har momentet av viljeutövning hos en person gemensamt, medan (67) d skulle vara ett annat lexem.

3*

67

c. Nₙ – Vf – Nₐ – AdvDir: Grannarna [C] släpper hästarna [P] till betet [Dir].

d. Nₙ – Vf – Nₐ – įNₐ: Männen [A₁] lägger näten [P] i sjön [Ad].

När samma verkliga situation (eller åtminstone delvis överlappande verkliga situationer) beskrivs, tillhör verbet olika semantiska klasser eftersom det har olika generell signifikativ betydelse (situationen ges olika semantiska tolkningar), medan dess lexikala betydelse skiljer sig mindre. Jfr:

(68) a. Nₙ – Vf – Nₐ – įNₐ: Barnet [A₁] slungade stenen [P] mot kråkan [Ad].

b. Nₙ – Vf – Nᵢ – įNₐ: Barnet [A₁] kastade med stenen [I] mot kråkan [Ad].

c. Nₙ – Vf – Nₐ – Nᵢ: Barnet [A₁] träffade kråkan [P] med stenen [I].

(69) a. Nₙ – Vf – Nₐ – Nᵈ: Vi [A₁] utfodrar hö [P] åt korna [B].

b. Nₙ – Vf – Nₐ – Nᵢ: Vi [A₁] utfodrar korna [P] med hö [Con].

(70) a. Vfᵢₘₚ – Nᵍ – Nᵢ: I dammen [L] drunknade gräs [P].

b. Nₙ – Vf – Nᵍ: Dammen [P] fylldes av gräs [Con].

(71) a. Vfᵢₘₚ – Nᵍ – įNₐ: Till gården [Ad] anlände gäster [P].

b. Nₙ – Vf – Nᵍ: Gården [P] fylldes av gäster [Con].

(72) a. Nₙ – Vf – išNᵍ: Vatten [P] droppar ur kranen [Ab].

b. Nₙ – Vf: Kranen [P] droppar.

(73) a. Nₙ – Vf – Nₐ – nuo Nᵍ: Modern [A₁] dukade av disken [P] från bordet [Ab].

b. Nₙ – Vf – Nₐ: Modern [A₁] dukade av bordet [P].

b) SemVS samma. Verbet används enligt två eller flera syntaktiska valensmodeller, men både dess allmänna signifikativa betydelse och dess individuella lexikala betydelse kan i huvudsak vara densamma. Endast vissa nyanser i den signifikativa betydelsen är möjliga; dessa tillförs yttrandet genom att ett visst led framhävs i den syntaktiska strukturen med nominativ eller ackusativ, utan att dess semantiska funktion förändras (se 48, 49). På så sätt fungerar verbets olika SinVS i dessa fall som parallella modeller. Jfr även följande exempel:

(74) a. Nₙ – Vf – Nₐ: Hon mindes barndomen.

b. Nₙ – Vf – Nᵈ: För henne mindes barndomen. } V [Pcp, Con]

(75) a. Nₙ – Vf: Höet blev genomblött av regnet.

b. Vfᵢₘₚ – Nₐ: Det regnade ner på höet. } V [P]

(76) a. Nₙ – Vf – Nᵍ: Ona gör sig av med fästmannen.

b. Nₙ – Vf – Nᵢ: Ona gjorde sig av med fästmannen.

c. Nₙ – Vf – nuoNᵍ: Ona gjorde sig av med fästmannen. } V [B, Con]

Den individuella lexikala betydelsen hos verbet kan dock vara olika i varje enskilt fall, även om den allmänna signifikativa betydelsen är densamma i samtliga fall. Skillnaderna i betydelse beror till stor del på den varierande lexikala omgivningen, det vill säga verbets lexikala valens. Jfr:

(77) a. Nₙ – Vf – Nₐ – Nᵢ: Ona slog rågarna med en räfsa.

b. Nₙ – Vf – Nᵢ – įNₐ: Fadern slog med knytnäven på bordet.

c. Nₙ – Vf – Nₐ – įNₐ: Slå det lilla glaset mot den lilla stenen. } V [A₁, P, I]

68

2) Verbets SinVS är densamma.

a) SemVS skiljer sig åt. Verbet används i olika betydelser (homonymi är också möjlig) och tillhör i varje fall en annan semantisk grupp, men dess syntaktiska valens är densamma. Jfr:

(78) a. Fiskar [A₁] lägger rom [P]. b. En tunna [P] vatten [Con] läcker. Nₙ – Vf – Nₐ

(79) a. Modern [A₁] föder barn [P]. b. Jäst [A₂] jäser rågbröd [P]. c. Barn [A₁] för oväsen [Con]. d. Is [P] lyfter en människa [Con]. Nₙ – Vf – Nₐ

(80) a. Barn [A₁] rör sig mycket. b. Bordet [P] rör sig (står ojämnt). Nₙ – Vf

b) SemVS är densamma. Även om både den syntaktiska och den semantiska valensen är densamma, kan verbet användas i helt olika betydelser om det betecknar olika situationer i verkligheten. Jfr:

(81) a. Människor [A₁] ger ut böcker [P]. b. Fiskar [A₁] lägger rom [P]. c. Bin [A₁] svärmar [P]. d. Barn [A₁] blåser såpbubblor [P]. Nₙ – Vf – Nₐ

(82) a. Tänder [P] faller ut. b. Kylan [P] faller. c. Boskap [P] faller. Nₙ – Vf

Endast i de fall då även den lexikala valensen sammanfaller (sateliterna är ord från samma klasser och till och med underklasser) kan man anta att verbet har samma individuella lexikala betydelse, jfr:

(83) a. Hästar [P] faller. b. Kor [P] faller. c. Flugor [P] faller. Nₙ – Vf

(84) a. Barn [A₁] startar gräl [Con]. b. Arbetare [A₁] startar uppror [Con]. Nₙ – Vf – Nₐ

2. VERBENS SYNTAKTISKA KLASSER

De två största syntaktiska verbklasserna är personliga och opersonliga verb, vilka skiljer sig åt genom behovet av ett subjekt i nominativ: personliga verb kräver nominativ, opersonliga gör det inte. Eftersom verbsemem klassificeras efter valens räknas även personliga verb som används opersonligt (dvs. utan subjekt i nominativ) till de opersonliga verben. Därmed kan samma verb tillhöra båda syntaktiska klasserna, om det används både med personlig och opersonlig betydelse.

Efter antalet valensbundna medled delas personliga verb in i envalenta, tvåvalenta, trevalenta och fyrvalenta, medan opersonliga verb delas in i envalenta och tvåvalenta. De opersonliga verb som inte har något medled alls i satsen är

69

ovalenta (eller avalenta). Dessa underklasser av personliga och opersonliga verb delas vidare in efter konkreta syntaktiska valensmodeller (dvs. SinVS), som skiljer sig åt genom de valensbundna medledens grammatiska former.

Illustrationsmaterialet är hämtat ur ”Dabartinės lietuvių kalbos žodynas” (V., 1972; förkortas DLKŽ), den akademiska ordboken ”Lietuvių kalbos žodynas”, band I–XII (V., 1956–1981; förkortas LKŽ), skönlitterära verk, J. Jablonskis skrifter och talspråklig standardlitauiska. Oftast anges endast verbet och dess valensbundna medled, och därför anges inga källor. Endast i vissa fall, exempelvis när en hel sats eller en mindre vanlig och inte helt vedertagen ordkombination i standardspråket återges, anges källan (källförkortningarna är desamma som i ”Lietuvių kalbos žodynas”).

Den syntaktiska klassificering av litauiska verb och den semantiska karakteristiken av de syntaktiska klasserna som presenteras i artikeln är sannolikt ofullständiga, eftersom de bygger på endast en del av verben och våra ordböcker dessutom inte återger verbens syntaktiska bruk särskilt utförligt. Artikelns syfte är att ge en övergripande bild av de syntaktiska klasserna hos litauiska verb och en ungefärlig syntaktisk-semantisk karakteristik av dem.

Verbens syntaktiska valensmodeller (eller SinVS) betecknas med följande symboler: Vf — finita form av ett personligt verb, Vf_imp — finita form av ett opersonligt verb, N — substantiv, Adj — adjektiv, Adv — adverb, Inf — infinitiv, Part — particip, SD — underordnad (vanligen bisats-) led i en sammansatt sats, pN — prepositionskonstruktion, AdvLoc — adverbial som anger plats, AdvDir — adverbial som anger rörelseriktning eller väg, AdvQuant — adverbial som anger kvantitet, n — nominativ, g — genitiv, d — dativ, a — ackusativ, i — instrumentalis, l — lokativ.

I de syntaktiska valensmodellerna anges endast de grundläggande formerna för verbens valensbundna medled. Oftast handlar det om substantivkasus och prepositionskonstruktioner, mer sällan om adverb, adjektiv, infinitiv, particip och bisatser (när dessa inte ersätter substantivkasus eller prepositionskonstruktioner som fungerar som medled). Medledens grundläggande former kan ersättas av olika ordkombinationer, exempelvis: jag köpte ett kilo äpplen, tio ostar, en halv vattenmelon (jfr. en bok); han delade ut böckerna till tio elever (jfr. eleverna); många människor samlades, skaror av människor samlades (jfr. människor); jag själv (jfr. jag) vet inte detta; genitiv för obestämd mängd, exempelvis: det dök upp några modiga (jfr. en modig person), jag köpte socker och godis (jfr. ett kålhuvud), halvparticip och halvparticipkonstruktioner, exempelvis: jag hör åska mullra (jfr. åskan), vi väntar på att det ska dagas (jfr. gryningen), det hördes åska mullra (jfr. åskan), jag såg fadern återvända (jfr. fadern), liksom underordnade led i sammansatta satser, exempelvis: Jag ser att katten klättrar upp på vinden; Jag ser: katten klättrar upp på vinden (jfr. jag ser katten). Syntaktiska modeller med sådana ersättare för valensbundna medled anges inte separat.

Valensbundna medled ersätts ibland av fria satsled med betydelse av plats, sätt eller syfte, exempelvis: I kolgruvan (jfr. till gruvan) gav han bort hela sin friska

70

den (LKŽ); Hon bär också vackra (jfr vackra kläder) en vanlig dag; Men Gud ville nog så (jfr det) (Simon); Saliutukas tyckte inte om (jfr daghemmet) på dagis; Så här (jfr vad) händer det ibland en människa! (Balt); Åh, hon skickade, skickade mig, kära svärmor, efter höets gröna strå och sommarens snö (jfr ut i skogen) (Jabl). Dessa ersättningar för satelliter bildar inte heller några särskilda syntaktiska valensmodeller.

Eftersom verb med obligatoriska och fakultativa satelliter presenteras tillsammans markeras fakultativitet inte i de syntaktiska valensmodeller som tas upp. I de illustrativa exemplen sätts fakultativa satelliter inom parentes.

Nedan presenteras verbens syntaktiska klasser och deras underklasser. Den minsta underklassen är en grupp verb som används enligt en viss syntaktisk valensmodell (SinVS). I arbetets tredje del ges en syntaktisk-semantisk karakteristik av envalenta och tvåvalenta personliga verb.

2.1. PERSONLIGA VERB

2.1.1. Envalenta verb

N_n – Vf: fåglarna kvittrar, vaxet smälter.

2.1.2. Tvåvalenta verb

N_n – Vf – N_a: barnen plockar bär;

N_n – Vf – N_g: fadern letar efter lien;

N_n – Vf – N_d: Jonas hjälper föräldrarna;

N_n – Vf – N_i: invånarna ägnar sig åt fiske;

N_n – Vf – pN (med objektiv pN):

N_n – Vf – antN_g: hunden anföll mig;

N_n – Vf – beN_g: vi klarar oss utan dig;

N_n – Vf – dėlN_g: de kom överens (om morgondagen);

N_n – Vf – išN_g: alla hånar Jonas;

N_n – Vf – frånN_g: människan försvarade sig mot hundarna;

N_n – Vf – tillN_g: djuren anpassar sig till omgivningen;

N_n – Vf – påN_g: plogen fastnade på en sten;

N_n – Vf – omN_a: männen talade om händelsen;

N_n – Vf – motN_a: åskan slog ner i huset;

N_n – Vf – överN_a: modern rappade [barnet] över händerna;

N_n – Vf – motN_a: bönderna gjorde uppror (mot makten);

N_n – Vf – förN_a: vännerna går i borgen för mig;

N_n – Vf – medN_i: tuppen slogs med gåskarlen;

N_n – Vf – AdvLoc: karen står i kammaren | på vinden | längs väggarna | här;

N_n – Vf – AdvDir: fadern gick ut till staden | ut ur huset | längs stigen | dit;

N_n – Vf – AdvQuant: föreläsningen varade en timme | ungefär en timme | länge;

71

N_n – Vf – Adv²⁹: barnet beter sig väl;

N_n – Vf – Inf: Ona är lat och väver;

N_n – Vf – Inf / Part / SD: han hoppas bli frisk / bli frisk / att han blir frisk;

N_n – Vf – Part / SD: vi gläder oss (över att ha återvänt / över att vi återvände);

N_n – Vf – SD: Jag trodde att solen gick upp.

2.1.3. Trivalenta verb

Precis som ettvalenta verbs syntaktiska valensmodell N_n – Vf ingår i alla syntaktiska modeller för tvåvalenta verb, ingår många modeller för tvåvalenta verb också i de syntaktiska modellerna för trevalenta verb. Till dem tillkommer bara ytterligare en komponent, som krävs av verbens betydelse och valens.

N_n – Vf – N_a – N_g: han undervisar barn (i matematik);

N_n – Vf – N_a – N_d: den gamla damen gav flickan ett äpple;

N_n – Vf – N_a – N_i: modern klädde på barnet (med skor);

N_n – Vf – N_a – N_i/ Adj: alla anser honom vara klok / vis;

N_n – Vf – N_a – N_i/ Adj: han gjorde mig till sin tjänare / olycklig;

Nₙ – Vf – Nₐ – Nᵢ/ Adv: läraren betygsatte uppsatsen med en fyra / som bra;

Nₙ – Vf – Nₐ – Adjₐ: domstolen fann honom skyldig;

Nₙ – Vf – Nₐ – pN:

Nₙ – Vf – Nₐ – antNₐ: Pietuo hetsade hunden på fåren;

Nₙ – Vf – Nₐ – išNₐ: Andrius tog en leksak från sin vän;

Nₙ – Vf – Nₐ – nuoNₐ: värden skyddade gästen från hunden;

Nₙ – Vf – Nₐ – užNₐ: föräldrarna gifte bort dottern med en man;

Nₙ – Vf – Nₐ – apieNₐ: de frågade ut mig om stjärnorna;

Nₙ – Vf – Nₐ – įNₐ: kylan förvandlade vatten till is;

Nₙ – Vf – Nₐ – priešNₐ: mor skyddade mig mot fadern;

Nₙ – Vf – Nₐ – užNₐ: vännen satsade fem rubel på mig;

Nₙ – Vf – Nₐ – su Nᵢ: han jämförde kopian med originalet;

Nₙ – Vf – Nₐ – AdvLoc: vi förvarar äpplen i lådor / på hyllor / där;

Nₙ – Vf – Nₐ – AdvDir: männen flottade timmer på Nemunas / från Litauen / till Preussen / nedströms;

Nₙ – Vf – Nₐ – AdvQuant: myndigheterna värderade stugan till (tvåtusen rubel);

Nₙ – Vf – Nₐ – Inf / SD: modern uppmanade gästerna (att äta / att de skulle äta);

Nₙ – Vf – Nₐ – Part / SD: han försäkrade oss om att han skulle återvända / att han återvänder;

Nₙ – Vf – Nₐ – SD: Vännerna övertygade mig om att det verkligen var så.

Nₙ – Vf – Nᵍ – Nᵍ: resenären frågade (flickan) om vägen;

Nₙ – Vf – Nᵍ – Nᵈ: jag önskar er lycka;

Nₙ – Vf – Nᵍ – pN:

²⁹ Ši SinVS kelia rimtų abejonių (plg. Pasch 1977, 21; Helbig 1979, 71). Tokie veiksmažodžiai, kaip elgtis, gyvuoti, gyventi „gyvuoti“, laikytis „t. p.“, būtinai reikalingi būdo reikšmės prieveiksmio arba jo pakaitalo, kuris atskleidžia jų turinį ir kartu apibūdina patį veiksmo ar būsenos subjektą. Sakinio predikatinėje struktūroje prieveiksmis kartu su veiksmažodžiu atitinka predikatą, o ne predikato argumentą.

72

Nₙ – Vf – N𝗀 – frånN𝗀: han kräver (av mig) pengar;

Nₙ – Vf – N𝗀 – om Nₐ: vännerna frågade ut mig om dig;

Nₙ – Vf – N𝗀 – AdvDir: Jonas hällde vatten i badkaret;

Nₙ – Vf – N𝗀 – Inf / SD: vännerna bad mig vänta / att jag skulle vänta.

Nₙ – Vf – N𝑑 – Nᵢ: fadern skröt (för alla) med sin son;

Nₙ – Vf – N𝑑 – pN:

Nₙ – Vf – N𝑑 – om Nₐ: chefen meddelade (oss) om mötet;

Nₙ – Vf – N𝑑 – för Nₐ: vi (för er) går i god för Petras;

Nₙ – Vf – N𝑑 – Inf: du hindrar mig (från att arbeta);

Nₙ – Vf – N𝑑 – Part / SD: han erkände (för dem) att han hade tagit / hade tagit pengarna;

Nₙ – Vf – N𝑑 – SD: fadern bekräftade (för mig) att brodern talar sanning.

Nₙ – Vf – Nᵢ – pN:

Nₙ – Vf – Nᵢ – på Nₐ: Jonas slog med knytnäven i bordet;

Nₙ – Vf – Nᵢ – genom Nₐ: Stasys slog med åran genom vattnet;

Nₙ – Vf – Nᵢ – med Nᵢ: systern bytte kläder med brodern;

Nₙ – Vf – Nᵢ – AdvDir: hon strök med fingret över bordet;

Nₙ – Vf – Nᵢ – AdvQuant: han slet ut en päls på två år.

Nₙ – Vf – apieNₐ – išN𝗀: han fick veta om händelsen (av vänner);

Nₙ – Vf – antN𝗀 – AdvDir: bröderna red bort (på hästar) (ut i krig);

Nₙ – Vf – suNᵢ – Adv: herrarna behandlade livegna grymt.

Nₙ – Vf – AdvLoc – AdvQuant: han stannade här i ungefär ett år.

2.1.4. Fyrvalenta verb

Det finns mycket få fyrvalenta verb, och de används sällan med alla fyra följeslagarna. Oftast är en eller två följeslagare fakultativa och lämnas outtalade.

I dessa verbs syntaktiska valensmönster ingår vissa syntaktiska mönster för trivalenta verb; till dem tillkommer en viss prepositionskonstruktion eller ett adverbial som verbet kräver.

Nₙ – Vf – Nₐ – N𝑑 – pN:

Nₙ – Vf – Nₐ – N𝑑 – perNₐ: jag ska lämna över boken till dig (via Anelė);

Nₙ – Vf – Nₐ – N𝑑 – užNₐ: föräldrarna sålde huset (till kolchosen) (för två tusen rubel);

Nₙ – Vf – Nₐ – N𝑑 – nuoN𝗀: hälsa honom från mig.

Nₙ – Vf – Nₐ – Nᵢ – AdvDir: Šimtas transporterade oss över floden (i en båt).

Nₙ – Vf – Nₐ – išN𝗀 – užNₐ: han köpte märket (av en vän) (för fem kopek);

Nₙ – Vf – Nₐ – antN𝗀 – AdvDir: barnet flottade soldatfigurerna (på en träflisa) (nedför vattnet).

Nₙ – Vf – Nₐ – AdvLoc – AdvQuant: de höll Petras i fängelse i två år.

Nₙ – Vf – N𝑑 – Nᵢ – užNₐ: han ersatte mig (för arbetet) (med pengar).

Nₙ – Vf – Nᵢ – suNᵢ – užNₐ: jag gjorde upp med honom (för arbetet) (kontant).

73

2.2. OPERATIONELLA VERB

2.2.1. Avalenta verb

Vf_imp: det regnar, det snöar, det gryr, det åskar, det blixtrar, det dimmar, det fryser.

2.2.2. Envalenta verb

Vf_imp – N_g: det samlade sig ärenden;

Vf_imp – N_d: patienten blev bättre;

Vf_imp – N_a: jag blev genomblöt;

Vf_imp – AdvLoc: i jorden | under fötterna | här sjunker man ner;

Vf_imp – AdvDir: det droppar från taket.

2.2.3. Tvåvalenta verb

Vf_imp – N_g – N_d: jorden behöver gödsel;

Vf_imp – N_g – N_a: det kom in snö på gården;

Vf_imp – N_g – AdvLoc: det saknas luft i rummet;

Vf_imp – N_g – AdvDir: till skolan samlades elever;

Vf_imp – N_d – nuoN_g: jag kommer att få mig en utskällning av far;

Vf_imp – N_d – suNi: det går bra för honom med pojken;

Vf_imp – N_d – Inf: passagerarna fick vänta.

Vf_imp – N_a – N_i: barnet fick utslag (finnar);

Vf_imp – N_a – AdvDir: jag lyfts upp i luften;

Vf_imp – N_a – Inf: Monika kände en dragning till att gå ut på promenad.

Vf_imp – N_i – AdvLoc: här doftar det (av blommor);

Vf_imp – N_i – AdvDir: en svalka blåste in från sjön.

3. SYNTAXISK-SEMANTISK KARAKTERISTIK AV EN- OCH TVÅVALENTA PERSONLIGA VERB

3.1. ENVALENTA VERB

N_n– Vf – deras enda syntaktiska valensmodell. Den realiserar följande SemVS:

V [P]: vaxet smälter, molnen skingras, säden ger god skörd, sömmen sprack, potatisen gror, säden blir dyrare, barnen växer, patienten mår bättre, hunden sitter, skönheten bleknar, hästen snubblade, grisen blev bortskämd, människan blev utblottad, dottern uppför sig som en flicka, kniven försvann, temperaturen stiger, vintern kommer, bilderna upprepas, drömmarna går i uppfyllelse, skorna blev utslitna, nötterna går inte att skala, flugorna gnagde på sig, hunden biter, barnet går redan (dvs. kan gå), kranen rinner, kastrullen vidbränns, krukan rann ut (spilldes ut).

V [A₁]: en människa, ett djur andas; tjuren råmade; fåglarna kvittrar; en människa, en häst ser sig omkring; en människa, en tupp, en näktergal sjunger; flickorna skrattar högt, barnet ljuger, fadern

74

nu läser (dvs. är sysselsatt med läsning), vi äter ett mellanmål på eftermiddagen, tjurarna stångas, kvinnorna grälade, barnen plockar bär.

V [A₂]: klockan surrar, tröskverket dånar, skogen brusar, stormen rasar, vinden viner, kylan biter, fascismen härjade.

V [Pcp]: människor är stolta, ”gör sig stora”, inbillar sig ”detsamma”; jag ändrade mig; barnet blev busigt, släppte loss; Juozapota blev galen, du misstar dig, katten blev modigare, hästen blev vild, barnen blev osams.

3.2. DVALENTA VERB

En av de medföljande leden till tvåvalenta personliga verb är nominativformen av substantiv eller ord som ersätter dem; den är alltid obligatorisk. Det andra ledet utgörs av olika substantivkasus, prepositionskonstruktioner, adverb, verbets infinitiv, particip och participkonstruktioner samt bisatser i sammansatta meningar; detta led kan vara obligatoriskt eller fakultativt. Den största och semantiskt mest varierade underklassen utgörs av verb som används med ackusativ (transitiva verb).

N_n – Vf – N_a

Ackusativ är, liksom nominativ, oftast ett obligatoriskt komplement till verb. En mängd olika SemVS-aktanter realiseras både i nominativ och i ackusativ.

V [A₁, P]: barnen krossar ärter, hästarna äter klöver, jägarna sköt en vildsvinsgalt, Jonas tog på sig en rock, fågeln fällde ihop vingarna, barnen prövade isens hållfasthet, spindeln väver ett nät, han skapade en ny metod, barnen retade hunden, eleven läser en bok, herden drack ett glas brännvin, dottern sydde om hela familjens kläder, de rånade husbonden, någon plundrade lagret, föräldrarna uppfostrar barnen, du lurade mig, suggorna diar kultingarna, hunden jagar katten, pojkarna red ut hästarna, människorna vadade i smutsen, jag gick genom hela skogen, hönsen smutsade ner stugan, hästen sprang fram till herrgården, fåglarna slog sig ner på staketen, barnen omringade den gamle mannen, fadern sadlade av hästen, eleverna besökte läraren, du gav dig på vår Juozas (Krėv), barnen lämnade hemmet, katten sprang över vägen, vi passerade husen, mannen åt upp alla pengarna, herden fyllde en påse med potatis.

V [A₂, P]: ljuset bländar människan, solen förgyller björkskogarna, regnet friskar upp jorden, ögonen livar upp ansiktet, skorna klämmer fötterna, trädet slog pojken med häpnad, sången skingrar bekymren, den automatiska linjen fördubblade arbetsproduktiviteten, syrorna frätte på såret, blommorna spred en behaglig doft, revolutionen inledde en ny era, faror skrämmer människan, olyckan slog honom med häpnad, arbete gör människan rikare, du stör mig (håller mig upptagen), vinden vädrade ut stugan, solen hettade upp rummet, ryktet nådde Jonas, kylan nyper i ansiktet, blixten slog ner en människa, vinden blåste bort ansiktet, solen gick genom dimman.

V [A₁, Con]: männen spelar (fotboll), människorna sjöng (en hymn), Sigutė spelar (räv) (det vill säga spelar rävens roll), Ona utför alla hushållssysslor, han pratar strunt, jag fullgjorde din befallning, sonen höll sitt ord, vi åt (middag), storken gjorde en cirkel.

V [A₂, Con]: flygplanet gjorde en cirkel, en ögla; maskiner utför arbetet på åkrarna, radion meddelade väderprognosen, ringningen tillkännagav rasten, barometern visar en väderförändring.

75

V [I, P]: kniven vässar kniven, öronen fångade varje ljud, dessa adjektiv betonar föremålets egenskap, gästerna underhölls av ett dragspel, en bra plog får raka fåror.

V [Pcp, Con]: barn tycker om sötsaker, jag hör människors röster, eleven kan sin läxa, hon minns sin ungdom, han värdesätter pengar, hon drömde om sin far.

V [B, P]: arbetarna fick lön, människan utnyttjar människan där, sommarvete utarmar jorden mycket, herden tappade bort en gåsunge, jag tappade bort min penna, Jonas skaffade sig en bil, de förvärvade sin farbrors jord, huset styrdes av fadern, jag hittade en blyertspenna, föräldrarna har ett hus, huset har en ingång, kvinnorna fick lika rättigheter som männen, fadern [avį] ett får andra skor, läraren bär glasögon.

V [P, Con]: sonen fick en sjukdom, byggnadstakten fick stor betydelse, jag fullbordar ett liv, barnet är förkylt, jorden har formen av ett klot, laget fick ett övertag, fälten ger skörd, sand absorberar vatten, däcket släpper ut luft, fönstren släpper in kylan, det området når fram till (sträcker sig till) Östersjön, hästen stukade benet, fadern bröt armen.

V [P, Comp]: sonen växte om sin far, rönnbusken växte högre än olvonet, majsen växte om ogräset, Jonas växte ur sin kavaj, kopian motsvarar originalet, havren överträffade kornet.

V [P, Com]: Petras träffade sin farbror, fadern sammanförde häromdagen smeden.

V [Con, P]: sömnen övermannade fadern, jag drabbades av en sjukdom, Marta greps av svaghet, skeppet drabbades av en storm, människan drabbades av en olycka, unga arbetare utökade kollektivet, ogräset växte över köksträdgården, finnar täckte ansiktet, molnen dolde månen, tavlor prydde väggarna.

V [Con, Pcp]: jag greps av rädsla, systrarna överväldigades av avund (panik, lättja).

När kontentyven realiseras i nominativ uttrycks satsens subjekt ofta av ackusativ. Nominativen uttrycker verbets innehåll, och dess lexikala betydelse är nära knuten till det. (Detta är också karakteristiskt för satser i andra syntaktiska modeller som innehåller en kontentyv i nominativ.)

V [C, P]: herrn högg ned skogen, förmannen lät piska livegen, föräldrarna gifte bort döttrarna, barnen lät hundarna ruttna, en dålig husbonde gör boskapen torr (genom att stänga in den i ladugården), grannen lät ännu säden mogna, du torkade kransen på huvudet, mästaren gjorde skorna kortare, vi har redan kläckt kycklingarna, barnen vädrade ut stugan (medan de öppnade och stängde dörren), du kommer att värma upp rummen (efter att ha öppnat fönstren).

_{Modelio N}ₐ – Vf – Nₐ:s semantiska tolkning och möjligheterna till semantisk samordning mellan nominativ och ackusativ återges i tabell 1³⁰.

I denna syntaktiska valensmodell är ackusativ mycket sällan fakultativ. Kontentyv-ackusativ är fakultativ något oftare.

I många fall kan ackusativ ersättas av genitiv för obestämd mängd, som har samma semantiska och syntaktiska funktion, men vars objektbetydelse är något modifierad: den betecknar inte hela objektet, utan bara en obestämd del av det, inte en hel mängd objekt, utan bara ett obestämt antal av dem. Jfr.: jag hittade bröd / bröd, poeten skrev en dikt / dikter, jag såg storkar / storkar. Alla ackusativformer kan dock inte ersättas av genitiv. Det beror både på verbets och substantivets betydelse: de måste vara förenliga med betydelsen obestämd mängd.

Ett och annat verb används med samma betydelse också enligt en annan syntaktisk valensmodell, där genitiv står i stället för ackusativ, jfr.: ungdomen går-

³⁰ Ackusativ med kvantitativ betydelse behandlas tillsammans med andra former och konstruktioner med samma betydelse (se 3.2.8).

76

Tabell 1

Nₙ | Nₐ | Patient | Kontentiv | Komparativ | Percipient | Komitativ Agent | + | + Instrument | + Percipient | + Beneficient | + Patient | + | + | + | | + Kontentiv | + | | | + Kausator | +

på en liten ratt / ett litet ratt, barnen leker kurragömma / lekar, sonen lär sig ryska språket / ryska, fadern tittar på huset / husets. Genitivattributen skiljer sig endast genom en knappt märkbar nyans av ändamålsbetydelse.

Vid verb som betecknar sinnesförnimmelser, känslor, varseblivning, vetande och tal, liksom vid verben hitta, gripa, fånga, överraska, möta, lämna och vissa andra kan ackusativpositionen intas av en ackusativ med en gerundiumform eller av enbart en gerundiumform, t.ex.: jag känner vinden blåsa, alla förstår att hon ljuger, du fann sköterskan stående, jag mötte fadern på väg ut, jag hörde det åska, jag såg det blixtra, liksom av en bisats i en komplex mening, t.ex.: Jag känner att vinden blåser; Alla förstod att hon ljuger.

En särställning intar sådana meningar som: Kattungen … bröt benen (Jabl); Eller kanske barnet … bröt nacken (Simon); Purvins son … bröt nacken (ibid.), vars semantiska struktur omfattar två aktanter som i den verkliga situationen motsvarar en enda referent (som helhet och dess del; jfr 1.3.4.). Verben i dessa meningar betraktas vanligen som intransitiva och används utan ackusativ. Dessa meningar är endast vissa transformationer av motsvarande meningar med possessiv dativ (jfr 1.2.7); dessa verbs vanliga betydelse implicerar inte en sådan SemVS. Verben används här enbart transitivt och är stilistiskt markerade. Det finns dock verb som fritt används både intransitivt och transitivt, jfr: han stukade foten – jag stukade benet, händerna blev våta – jag blötte ner händerna.

3.2.2. Nₙ – Vₗ – N₉

Verben som kräver nominativ och genitiv är av två slag. Vissa förekommer med genitiv endast när de har prefixen at-, per-, pri-, vilka ger dem betydelsen av en stor mängd handling (t.ex.: åt sig mycket svamp, åt för mycket klöver, samlade på sig bär), eller pa-, pra-, už-, ibland at-, vilka ger handlingen en begränsad omfattning (t.ex.: bröt av några grenar, kokade upp lite gröt, åt lite kött, bröt av en bit bröd); alla dessa kräver genitiv av obestämd mängd-

77

³¹. Andra verb styr genitiv utan dessa prefix; det är de egentliga genitivverben, t.ex.: frukta, vilja, längta efter, beklaga, undvika, söka och andra.

Genitiv är oftare än ackusativ ett fakultativt verbkomplement.

Olika semantiska funktioner realiseras både med nominativ och genitiv. Kontentivfunktionen är mest typisk för genitiv.

V [A₁, P]: kvinnorna valde ris, barnen högg upp ved, flickorna flätade kransar, den drunknande griper till och med efter ett halmstrå, männen tog sig an liar, den gamle grep tag i räcket, barnet klamrar sig fast vid moderns kjol, Jonas lutade sig mot staketet, de tryckte sig mot väggen, den gamle stödde sig på en käpp, han rörde vid min hand.

V [A₂, P]: bilen tappade plommon på vägen, vinden bröt av grenar, regnet skapade vattenpölar.

V [A₁, Con]: barn leker (kurragömma), människor tog sig an arbetet, han studerar (matematik), de små lyssnar på en saga, familjen åt sig mätt (på majs), kon åt för mycket (klöver), grisarna lade sig till ro bland svinmålla, håll dig på avstånd från dåliga människor, han undvek alla, lejonet aktar sig för ormar, fadern avböjde arbetet.

V [A₂, Con]: översvämningen orsakade skada.

V [A₁, Fin]: modern letar efter en nål, Kazys spanade efter henne själv, katten lurpassar på musen, ungdomen strävar efter bildning, hästen söker sig till havren, modern ser till ordningen, männen ordnar med tilltugg, vi söker en utväg, kvinnan ropade på hjälp.

V [A₁, CA]: jag lyckades knappt freda mig mot hundarna.

V [Pcp, Con]: vi hoppas på klart väder, föräldrarna saknade barnet, Petras längtade efter hembygden, han beklagade katten, barnet vill sova, familjen är trött på den här maten (jfr. maten), Ona sörjer (fadern), hon själv undvek gräl, han avsvor sig sina åsikter, barnen lyssnar på (föräldrarna), han följde mitt råd, vi följer lagarna, fåren är rädda för hunden, han är rädd för dig (jfr. dig), fadern blev skrämd av höga räntor, barnet blev skrämt av hunden.

V [P, Con]: mina händer är rädda för kylan, modern förlorade medvetandet, ängarna förlorade sin grönska, floden håller sig till den gamla fåran, ungarna håller sig till boet, grenarna vidrörde glaset, plogen fastnade i en rot, kläderna blev indränkta av damm, ögonen fylldes med sand, fartyget kom fram till vatten, han köpte tobak (rök), båten fylldes med människor, torget var fullt av kärror, ängen växte igen av träd, skogen vimlade av upprorsmän, maskinen kräver underhåll.

V [B, Con]: en viss person led brist på bröd, vi fick slut på (saknade) pengar, vi kommer knappast att ha nog med foder, den gamle gjorde sig av med styvdottern (jfr. styvdotter), de avsvor sig hundarna, barnen förlorade sin far.

V [Con, Pcp]: en överraskning (framgång, bekymmer) väntar dig, stora faror lurar på er.

³¹Med undantag för verb med prefixen at-, per-, som betecknar en stor mängd av handlingen, kan andra verb också användas med ett ackusativobjekt av mängdbetydelse eller ett obestämt mängdord i dess ställe, vilket styr genitiv för en obestämd mängd; jfr.: plockade en korg full av bär, bröt av lite grenar, åt lite kött, bet av en bit bröd. Det är alltså inte fråga om genuina genitivverb (jfr. Grenda 1979, 34).

78

Den semantiska tolkningen av modellen N_n – Vf – N_g och möjligheterna till semantisk ömsesidig samordning mellan nominativ och genitiv återges i tabell 2. Vid vissa verb, t.ex.: klausyti(s), laukti, bijoti(s), tykoti, tikėtis och andra, kan en gerundiumform eller en gerundiumkonstruktion (genitiv eller ackusativ med gerundium) förekomma i positionen för det kontentyva och andra genitivattributet, t.ex.: vi väntar

Tabell 2

Nn | Ng: Patient | Kontentyv | Finita verb | Kontragent | Percipient Agent₁ | + | + | + | + | Agent₂ | + | + | | | Percipient | | + | | | Patient | | + | | | Beneficient | | + | | | Kontentyv | | | | | +

när det regnar, hoppades alla att det skulle svalna; om kvällarna brukade hon lyssna till näktergalen sjunga, katten lurpassar på musen när den kommer fram, jag väntar på att dörren ska öppnas, jag hoppades att brodern skulle återvända, hon var rädd att fadern snart skulle dö. Vid dessa och vissa andra verb kan genitivpositionen också upptas av en underordnad sats, t.ex.: Om kvällarna brukade jag lyssna på hur näktergalen sjöng; Vi väntar på att våren ska komma; Akta dig så att ormen inte biter dig.

3.2.3. N_n – Vf – N_d

Dativ som verbkomplement är inte vanligt, men genom det realiseras tämligen varierande semantiska funktioner, av vilka beneficientfunktionen är den mest typiska.

V [A₁, B]: sonen hjälper föräldrarna, Ona betjänar gästerna, han förebrår mig, mittemot sminkar de sig åt oss, solisten bugade sig (för publiken), Jonas instämde med Petras, dotter tröstar sig hos modern, hon visade sig för läkaren, hunden gör sig till (för husse), Jonas kurtiserar Ona, jag syndade (mot den gamla lilla modern), hon behagar alla, (honom) svarade de andra vargarna (Vien).

V [A₂, B]: ditt råd hjälpte (oss), det klagomålet skadade dem mycket.

V [A₁, P]: hästen sparkade barnet, gåsen magrade; ett bi stack hunden.

V [A₂, P]: rökning skadar (hälsan), arbete skadar inte (hästen), kattmyntste hjälper (huvudet), frosten skadade grönsakerna, stubbåkrarna sticker (mig), en gren rispade henne.

V [A₁, CA]: invånarna gjorde motstånd mot ockupanterna, sonen gjorde motstånd mot föräldrarna, hon gjorde motstånd mot sitt öde, Jonas ger inte efter för sin vän, han motsatte sig ständigt alla, jag kommer aldrig att säga emot dig.

V [A₁, Fin]: människorna förberedde sig för sådden, den långsamme förberedde sig för språnget, han förberedde sig för ett långt samtal.

79

_{V [Pcp, B]: sönerna lydde fadern, Juozas gav efter (för sin hustru), modern förlät sin son, hon offrade sig för familjen.}

V [Pcp, Fin]: Laurynas hängav sig åt konsten, han ägnade sig åt (invigde sig i) vetenskapen.

V [Pcp, Con]: invånarna gav lätt efter för paniken, föräldrarna samtyckte inte till ett sådant steg från sonens sida.

V [P, B]: äpplet tillföll Marytė, pengarna kommer (en person) till nytta, (mig) råkade en bra bok komma till handa, jorden blev kvar åt sonen, Jonas tjänade (hos Paugai), han representerade vår klass, vi tänker inte vara någons slavar, sjalen passar henne, ett vasstak passar den gamla stugan , (svärdottern) födde en liten pojke (LKŽ), dörren är inte i vägen (för musen).

V [P, Fin]: klöver passar som foder, den där länken skulle passa dig även som ring (Jabl), en sådan lärobok är till nytta för självstudier, faderns förtjänst gick åt till mat. På dativpositionen kan dativ med infinitiv förekomma, till exempel: en sådan herde duger bara till att valla gäss.

V [P, Comp]: den korta mänskliga livstiden är jämförbar med de blommande och vissnande örterna (Donel), fakta motsäger påståendet; eller kan en sparv, enfaldig som den är, mäta sig med en örn? (Donel).

V [P, Con]: trävirke står emot statisk böjning, järn ger efter för korrosion.

V [Con, B]: fosterlandet hotas av fara, resan lönade sig (för honom), Onutė lyckas inte med vinrutan (LKŽ), arbetet går honom inte bra (verbformen *sektis* används ofta också utan nominativ, det vill säga opersonligt; då är situationen den betecknar något annorlunda).

V [Con, Pcp]: han tycker om Verutė, de gamla har tröttnat på vintern, de där samtalen har tråkat ut mig, modern bekymrar sig för barnen, han tyckte sig se något, sonen drömde om sin mor, ett långvarigt arbete blir alla trött på, till och med en oskyldig liten fågel kommer honom i vägen (LKŽ), Urtės öde kom henne i tankarna (Simon), Petrui tyckte mycket om Žolis tal (Žem), hans tal väckte avsky hos mig (LKŽ).

Den semantiska tolkningen av modellen Nₙ – Vf – Nᵈ och möjligheterna till semantisk ömsesidig samordning mellan nominativ och dativ visas i tabell 3.

Tabell 3

Nₙ | Nᵈ: Beneficient | Patient | Kontrollagent | Finitiv | Kontentyv | Komparativ | Percipient; Agent₁: + | + | + | +; Agent₂: + | +; Percipient: + | + | +; Patient: + | + | + | +; Kontentyv: + | +

På nominativpositionen kan ett particip eller en participkonstruktion användas, jfr: hon tröttnade på att vänta, jag hoppas inte längre att hon ska komma; Butkieneis kärlek kom först nu, när hon började sucka (Vaižg), liksom även en bisats i en hypotaktisk mening, jfr: Jag hoppas inte längre att han kommer.

80

3.2.4. Nₙ – Vf – Nᵢ

Instrumentalis har både objektiva och adverbiala (plats-, väg- och kvantitets-) betydelser. Eftersom andra former, särskilt prepositionskonstruktioner, också används parallellt med samma adverbiala betydelser, förs instrumentaler med dessa betydelser, liksom lokativer, in i sammanställda modeller med AdvLoc, AdvDir, AdvQuant och behandlas tillsammans med andra alternativa former (se 3.2.6; 3.2.7; 3.2.8).

Instrumentalis (ensam eller med prepositionen su) är det främsta uttrycket för instrument, men har också andra semantiska funktioner. För ett stort antal verb är instrumentalis ett fakultativt komplement.

V [A₁, I]: systern surrar med vävstolen, fåglarna flaxar med vingarna, männen svingade svärd, väktaren klingade med nycklarna; hon knäppte till med tanden, blinkade till med ögat (Vaižg); barnen skvätter vatten på varandra, Jonas spände ett bälte om sig, den gamle stödde sig på en käpp, Petras spelade (dragspel).

V [A₁, Pl]: flickorna delade ett äpple (jfr. ett äpple i ackusativ), pojkarna bytte (atsi-mainė, apmainė, pasmainė) mössor med varandra, han använde sin farbrors bil.

V [A₁, Con]: de försörjer sig på fiske, männen spelade (kort), invånarna ägnar sig åt att sköta omgivningen, barnen följer sina föräldrar, hon antog ett främmande efternamn, han utropade sig till kung, Jonas utbildar sig till agronom, soldaten riskerade (livet), vi livnärde oss bara på rötter, de handlar med (spannmål), föräldrarna tar hand om barnen (klär dem, matar dem osv.).

V [A₁, R]: djävulen förvandlades till en hund (jfr. till en hund).

V [A₁, CA]: Om det inte vore för katten, skulle du inte kunna försvara dig mot råttorna (LKŽ).

V [Pcp, Con]: Vilius är mycket stolt (över hästarna) (Simon), alla förundrades över hans klokhet, han intresserar sig för konst, alla beundrar ditt handlande, de litar inte på mig, jag tvivlar på de löftena, föräldrarna gladdes (åt sina barn), du kommer att förvissa dig om att mina ord är sanna, hon blev besviken på sin väninna, alla äcklas av honom (jfr. honom i genitiv), vi är fortfarande rädda för värmen (jfr. värme i genitiv), njut av bären, han lockades av den lätta förtjänsten, vi nöjde oss med andraplatsen, låt oss bekymra oss för andras bekymmer, föräldrarna berömde sina söner.

V [B, Con]: vi blev just av med oväntade gäster (jfr. gäster i genitiv), herrn gör anspråk på vägen (Žem), vi klarar oss med de pengarna.

V [P, Con]: hon bar en gammaldags rutig sjal, han har också finskor på sig till vardags, fadern täcker med en päls, barnet fick mässling, alla hade genomgått den där influensan, han blev förgiftad (av fisk), grytan luktar (rök), hennes ansikte utstrålade vänlighet, livet här präglas av stor mångfald, deras omsorg begränsar sig till att enbart förmedla yrkeskunskaper, detta ord fungerar som objekt, gröten kommer i klumpar, duvorna livnär sig på säd, växterna livnär sig på mineralämnen.

Som Patient betraktas ofta en plats där något på ett eller annat sätt framträder eller uppstår, täcker eller fyller den, lämnar den eller passerar genom den och därmed orsakar ett visst tillstånd hos den (platsen själv är inte tillståndets källa), t.ex.: ängarna blommade (av kabbeleka), sjöstranden lystes upp (av lägereldar), himlen glimmar (av stjärnor), skogen dånade av fågelsång, trädgården flammar av vallmo, väggen skimrade av papper, ögonen fylldes av tårar, gropen fylldes med vatten, brigaden förstärktes med unga arbetare, taket täcktes av mossa, stranden växte igen av alar, hjärtat flödar av blod, ansiktet strålade av hälsa, ugnen utstrålar hetta, där flyter floderna av mjölk. Meningar av denna typ är i många fall meningar med ati-

81

med lämpliga adverbiella komponenter vissa, oftast stilistiskt markerade, transformeringar, jfr.: Ängarna blommade av kabbleka ← Kabblekor blommade på ängarna; Hjärtat flödar av blod ← Blod flödar från hjärtat. Verbens vanliga betydelse förutsätter inte en sådan SemVS.

V [P, R]: hästen blev åter människa, själva granen blev till, byn fördelade sig på enskilda gårdar (jfr. till enskilda gårdar), krukorna splittrades i skärvor, smärtan förvandlades till glädje.

_{Modelio N}ⁿ – Vf – Nⁱ den semantiska tolkningen och hur nominativ och objektiv instrumentalis semantiskt passar ihop visas i tabell 4.

Tabell 4

_Nⁿ | Nⁱ Instrument | Patient | Kontent | Resultat | Kontrahent Agent₁ | + | + | + | + | + Percipient | | | + | | Beneficient | | | + | | Patient | | | + | + |

3.2.5. Nⁿ – Vf – pN (med objektiva pN)

Verben kan följas av två slags prepositionskonstruktioner (pN): objektiva och adverbiella. De adverbiella pN behandlas längre fram tillsammans med andra adverbiella bestämningar (AdvLoc, AdvDir, AdvQuant).

Verben förekommer med den ena eller andra objektiva pN, som var och en har en särskild betydelse och därmed skiljer sig från adverbiella pN, vilka ofta används parallellt med andra former med samma adverbiella betydelse, jfr.: herden grep tag i en gren [P] – herden gick bakom trädet / under trädet / till trädet [Dir].

3.2.5.1. i pN-positionen – genitiv med prepositionerna ant, be, dėl, iš, nuo, prie, už.

_Nⁿ – Vf – antN^g.

V [A₁, P]: hunden anföll ormen, alla gav sig på mig, fadern skäller (på barnen).

V [Pcp, Con]: jag blev arg (på dig), Jonas skickar (på mig).

_Nⁿ – Vf – beN^g.

V [B, Con]: en människa klarar sig en vecka utan mat, jag klarar mig också utan dig, på något sätt klarade vi oss utan hjälp.

_Nⁿ – Vf – dėlN^g.

V [A₁, Con]: männen kom överens (om resan), föräldrarna rådgjorde (om sonens giftermål).

V [Pcp, Con]: modern blev orolig (för sin son) (jfr med sonen).

_Nⁿ – Vf – išN^g.

V [P, Con]: metaller består av kristaller, deras lägenhet består av tre rum.

V [P, O]: av den där käppen blir det inget handtag, av de där svanarna blir det flickor (LKŽ), kommunistpartiet växte fram ur marxistiska studiegrupper, av örnen blev en människa.

82

V [P, Comp]: Jonukas utmärker sig bland alla elever.

V [B, Con]: de lever av jakt, vi lever av arbete i fabriken.

V [Pcp, Con]: alla förundras över mig (DLKŽ) (jfr. mig), han gläder sig åt din olycka (DLKŽ) (jfr. olycka), herrarna gör narr av de fattiga, alla skrattar åt honom.

N_n – Vf – från N_g.

V [A₁, CA]: samerna försvarade sig mot korsriddarna, den fege flyr också (från haren), han gömde sig (för folkmassan), jag undkom med knapp nöd (döden).

V [A₁, Con]: han avstod från resan (jfr. resan), de försäkrade sig (mot skador).

V [P, Con]: livsprocesserna är beroende av solens värme och ljus, de är beroende av fabriksägaren.

V [P, Comp]: dagen skilde sig inte från natten.

V [Pcp, Con]: han vande sig av med arbetet, han kan inte vänja sig av med att äta (LKŽ), jag har redan slutat dia modersmjölk (Gud-Guz), kalven har redan avvants (från kon).

N_n – Vf – till N_g.

V [A₁, P]: han klänger sig fast vid mig, flickan hakade fast vid Jonas.

V [A₁, Con]: hon gör sig mycket till för mannen, Jonas kurtiserar Ona, han fjäskar (för mig), djuret anpassar sig till omgivningen, även flickorna stämde in i vår sång.

V [P, Con]: språket hör till de samhälleliga företeelserna, den vita klänningen passar till mörkt hår.

V [Pcp, Con]: hunden vande sig vid sin nya husse, den vande sig vid den nya platsen.

N_n – Vf – bakom N_g.

V [A₁, P]: jag grep tag i grenen (jfr. grenen), ingen tar tag i den brinnande änden, fatta inte tag i det heta järnet.

V [A₁, Con]: dottern gifte sig med en agronom, Ona gifte sig med Jonas.

V [P, Con]: plogen fastnade på en sten.

3.2.5.2. i pN-positionen – ackusativ med prepositionerna om, till, mot, bakom.

N_n – Vf – omN_a.

V [A₁, Con]: de pratade om en ny bok, han uttalade sig positivt om filmen.

V [A₁, P]: kvinnan förbereder sig bara för hemmet (LKŽ), hon förbereder sig för gården (J), flickorna rörde sig kring frukosten (Žem).

V [Pcp, Con]: han tänker på hämnd, flickan drömde (om sin framtid).

N_n – Vf – tillN_a.

V [A₁, P]: någon knackar på dörren, inte ens en liten fisk fastnar på kroken (LKŽ), barnet klamrar sig fast vid moderns kjol.

V [A₁, I]: grisen kliar sig mot pålen.

V [A₂, P]: åskan slog ner i huset, den där träbiten skrapar mot glaset (LKŽ), regndropparna trummade mot fönstren.

V [A₁, B]: eleven vände sig till läraren.

V [A₁, M]: han svarade inte på vår begäran (på hans ord), ingen svarade på mitt rop, direktören tog hänsyn till arbetarnas önskemål.

V [P, R]: de förvandlades till stenar (jfr med stenar), våra barn har redan vuxit upp till män, krukan (i skärvor) gick sönder, rågen går över i tistlar (DLKŽ).

83

V [P, Con]: potatisen går upp i blasten, hönan gick ut på åkrarna, mamma går på besök, han präntade in det i huvudet (LKŽ), kapitalismen utvecklades till sitt högsta utvecklingsstadium (LKŽ).

V [P, Comp]: barnet brås på sin farfar, han är lik sin far, litteraturen blir alltmer lik vetenskapen.

Nₙ – Vf – priešNₙ.

V [A₁, CA]: bönderna gjorde uppror (mot herrarna), Petriukas gav sig på husfrun, de går till angrepp (kämpar) mot myndigheterna.

V [A₁, B]: jag gjorde bra ifrån mig inför mina vänner.

V [A₁, Con]: de protesterade mot domarens beslut.

Nₙ – Vf – förNₐ.

V [A₁, B]: vännerna går i borgen för mig, han går i god för mig (DLKŽ).

V [A₁, Con]: de kommer att rösta på sin kandidat, vi kommer att rösta för att fosterlandet ska blomstra.

V [A₁, M]: han arbetade av skulden, vi arbetade av fredagen.

V [Pcp, Con]: var och en ansvarar för sitt arbete.

3.2.5.3. i pN-position – instrumental med prepositionen su.

Nₙ – Vf – suNᵢ.

V [A₁, Com]: tuppen slåss med gåsen, Jondas grälade med sin bror, barnen jagar runt med hundarna, fadern drack sig berusad tillsammans med gästen, pojkarna retades med flickorna, jag tog farväl av min vän, grannen skilde sig från sin hustru.

V [A₁, P]: familjen arbetade med höet, straffarna gjorde upp med invånarna, vi klarar oss själva med tjuven.

V [A₁, CA]: den sjuke kämpade mot döden.

V [Pcp, Com]: modern träffade sina söner, hon kommer inte överens med sin man, Jonukas blev osams med sina vänner, sonen umgicks med daglönarens dotter.

V [Pcp, Con]: svärmodern vande sig vid svärdottern, alla gick med på ett sådant förslag, han finner sig i den rådande situationen, farfar har svårt att reda ut de där siffrorna.

V [B, Con]: vi kommer väl på något sätt att klara oss med fodret (DLKŽ), jag klarar mig med fem rubel, han räknade fel på pengarna (DLKŽ).

V [P, Com]: i norr gränsar Litauen till Lettland, jag råkade stöta på gästen i dörröppningen, han kom närmare byns ungdomar, vi är släkt med Poškais, teorin hänger samman med praktiken, havets dån smälter samman med tallarnas sus.

V [P, Con]: ögonen vande sig vid mörkret.

V [P, Comp]: en ung ek har blivit lika stor som en ask.

Prepositionskonstruktionen suNᵢ, som har instrumentfunktion, är en alternativ form till det instrumentella instrumentalet (se 3.2.4).

3.2.6. Nₙ – Vf – AdvLoc

I positionen AdvLoc förekommer lokativ, prepositionsfraser, rumsadverb och ibland instrumental. Deras betydelse är inte specialiserad och de ersätter fritt varandra. AdvLoc betecknar vanligtvis en plats där något är, uppstår eller sker, eller dit något ryms eller inte ryms, osv. Den lokativa betydelsen åtföljs ibland av nyanser av andra betydelser, som till och med kan överskugga den, t.ex.: vi registrerade oss hos den jourhavande [L-A₁], grannen hamnade i knipa [L-Con], de lever i överflöd [L-Con], alla deltog i festen [L-Con].

84

I positionen AdvLoc förekommer olika pN: antN₉, anapusN₉, artiN₉, gretaN₉, prieN₉, šaliaN₉, tarpN₉, užN₉, virš(um)N₉, apieNₐ, aplinkNₐ, pasNₐ, pagalNₐ, prieš(ais)Nₐ; poNᵢ, tiesNᵢ osv.

De flesta verb som kännetecknas av denna SinVS betecknar ett tillstånd hos ett ting eller en förändring av tillstånd, medan vissa betecknar icke-riktad rörelse (t.ex.: springa omkring, fladdra omkring, springa runt, småspringa osv.).

Följande SemVS realiseras genom modellen Nₙ – Vf – AdvLoc:

V [A₁, L]: barnen vadade i pölen, fåglarna flyger omkring (i luften | ovanför ladugården), gåsen strövar omkring vid husen | längs kornfälten, grisarna springer längs ladugården | i inhägnaden, flugor springer omkring på bordet, han gick bland människor, Jonas sträckte ut sig på marken, romerna slog sig ned i alderskogen | vid alderskogen | nära byn, människorna stannade vid vägkanterna | längs vägkanterna.

V [A₂, L]: blicken stannade vid fotografiet, rykten spreds i småstaden.

V [P, L]: Jonas bor i staden | utanför staden | vid floden, i nätet fanns en gryta (Balc), haren ligger i åkerkanten, de övernattade i byn, allt hamnade i elden, mamma satt vid vävstolen | på bänken, det sprack ett hål i den sjuka, korna vadade i vattnet, stå inte i regnet, vattnet hålls kvar i leran, all spannmål kommer att hamna i boden, videbuskar växer på strandängarna, tunnor stod längs gränsen | vid gränsen, vatten står i pölar runt omkring, en säng står längs väggen, en droppe hänger under näsan, drängen övernattade under bron, en lampa hänger ovanför huvudet, vi kommer alla tillbaka bakom bordet | i matsalen, korten lades på bordet, en vän var på besök hos mig.

3.2.7. Nₙ – Vf – AdvDir

I positionen AdvDir förekommer olika prepositionskonstruktioner (parallellt med konstruktionen iNₐ används ibland även illativ: į mišką | mišk an), adverb och instrumental.

Verb med denna SinVS betecknar oftast ett föremåls rörelse i en riktning, mer sällan i olika riktningar (t.ex. vaikai laksto koridorium | po koridorių); några av dem anger ett föremåls bestämda läge i rummet (t.ex. miškas prieina prie upės³²). Vissa av dem kräver endast att utgångs- eller slutpunkten eller vägen anges, medan andra förutsätter en allmän direktiv funktion; deras valens uppfylls då av vilken form eller konstruktion som helst med direktiv betydelse, eller till och med av två eller tre konstruktioner (t.ex.: eina takeliu į paežerę, iš Klaipėdos į Vilnių grįžome per Kauną).

Utgångspunkten uttrycks med konstruktionerna išN₉ och nuoN₉, slutpunkten med antN₉, iki/ligiN₉, prieN₉, užN₉, įNₐ, pasNₐ, poNᵢ m.fl., samt med adverb; vägen uttrycks med perNₐ, proNₐ, poNₐ, apie/aplinkNₐ m.fl., samt med instrumental och adverb. Med vissa verb (oftast sådana som har motsvarande prefix) används särskilda pN, t.ex.: nulipo nuo aukšto, įlipo į medį, užlipo ant arklio, perlipo per tvorą; andra verb används med vilken pN, vilket adverb eller vilken instrumentalform som helst som uttrycker den avsedda betydelsen, t.ex.: jis nuėjo į kambarį | prie durų | už durų | po stogu | ten [Ad], mašinos važiuoja plentų | per lauką | pro miestą | aplink miestą [Via].

Vid vissa verb, särskilt sådana vars betydelse knappast alls har med rörelse att göra, ligger de direktiva pN mycket nära objektkonstruktioner, t.ex.: jis atsirėmė į sieną, voratinkliai buvo prisikabinę prie medžių, vaikas glaustėsi prie mamos, jis prilindo prie viršininkų,

³²På liknande sätt som rörelseverb används även verb som (pa)žvelgti, (pa)žiūrėti, t.ex.: pažvelgiau į saulę | pro langą | iš arti.

85

mes bėgome nuo lietaus, žvirblis ištrūko iš katino nagų, mergaitė atsiliko nuo tėvų, Jonas prisidėjo prie mūsų, o kartais direktyven har en tydlig nyans av kontentiv betydelse, t.ex.: jis įsivėlė į nemalonią istoriją, tėvai vis brido į skolas, mes priėjome prie išvados, Jonas gilinasi į dalyko esmę, kūrinys priartėjo prie liaudies epo, jie išsivadavo iš bėdos.

Följande SemVS realiseras genom modellen Nₙ – Vf – AdvDir:

V [A₁, Ab]: ryttaren steg av hästen, kalven hoppade ut ur inhägnaden, fången flydde ur fångenskapen, han strök sig ur listan.

V [A₂, Ab]: lėktuvas atsiplėšė nuo žemės.

V [P, Ab]: käppen sticker upp ur vattnet, beck sprutar fram ur knopparna (Tilv), all sötma har kommit ur vaxet (LKŽ), författaren härstammar från en bondefamilj.

V [A₁, Ad]: fiskaren vadade ut i vattnet, alla rusade fram till fönstret, han steg in i vagnen, tuppen flög upp på taket, kycklingarna kröp in under hönan, kom inte överens (med mig), han gick bakom trädet, du vävde alldeles intill nystanen (LKŽ), jag kommer förbi till dig / in i rummet.

V [A₂, Ad]: fartyget gick på grund, bilen körde fram till dörren / ända fram till dörren, tåget närmade sig (stationen), solen gick bakom molnen.

V [P, Ad]: på vattnet lade sig is, mössan går ner över öronen, våra ängar sträcker sig fram till sjön, vattnet sögs upp i jorden, lien slog emot en sten, all havre hamnade i säcken, en sticka trängde in under nageln, kniven trängde in nedanför armbågen / i armbågen / intill armbågen, barnet hamnade under bilen / i bilen, bönan växte ända upp till himlen.

V [A₁, Via]: pojken hoppade över staketet, hon gick över spången, haren sprang förbi mig, barnet smet igenom den där springan, han gick runt stugan, hunden följer efter herden / tätt bakom, Jonas trängde sig fram genom folkmassan, barnen springer omkring på gården / längs stigen.

V [A₂, Via]: elden hoppade över diket, genom de förtäckta fönstren tränger ljuset bara svagt igenom, genom gården / förbi åkte en släde, (på gatorna) kör trådbussar.

V [P, Via]: En staty passerar inte genom dörren, en piska slingrade sig runt halsen, ett ungt träd växte runt hela brunnen (LKŽ).

V [Con, Via]: En rysning löpte genom Usninis ådror (Tilv), rysningar gick genom kroppen (LKŽ), ett bittert leende for över hennes ansikte (LKŽ).

V [A₁, Dir]: kor vadar i vattnet / över bäcken / från den ena stranden till den andra / ur vattnet upp på stranden, hundar kom springande (i harens spår / till oss / hem till oss / från skogen), Jonas återvände från jakten / hem, vi gick ner från berget / ner i dalen, barn sprang ut ur stugan / ut på gården / genom dörren, han gick längs landsvägen / vidare / till sjön / förbi, vi reser (till havet / genom Litauen / runt Litauen / långväga ifrån).

V [A₂, Dir]: flygplanet flyger (från Vilnius / till Moskva / lågt över marken), tåget kommer (från Trakai / till Vilnius), vinden brukade komma springande (över rågens toppar / från fälten), bussen går redan (till Gargždai (LKŽ) / förbi Gargždai / från Gargždai).

V [P, Dir]: vägen går genom skogen / genom skogen / förbi skogen / in i skogen / ut ur skogen, tårar rann (längs kinderna / över kinderna / ur ögonen / ner på händerna), rök steg (ur skorstenen / genom en springa / in i stugan), mjöl faller (ur säcken / ner i säcken / genom hålet), löv faller (från träden / ner på marken), något föll (från bordet / ner på bordet), molnen driver (över himlen / från väster / västerut).

86

3.2.8. Nₙ – Vf – AdvQuant

I AdvQuant-positionen förekommer ackusativ, prepositionskonstruktionerna iki/ligi N₉, apie Nₐ, arti N₉, netoli N₉ etc., kvantitativa adverb daug, mažai, ilgai, trumpai etc., och mer sällan instrumentalis. Ibland förekommer två samordnade prepositionsfraser i AdvQuant-positionen, t.ex.: föreläsningen varade från klockan tre till fem, skogen sträckte sig från Užubaliai till Šventoji-stränderna (Vien).

AdvQuant med tidsbetydelse beror vanligtvis på verb med prefixet iš-, pra- etc. (t.ex.: išbūti, prabūti), rumslig betydelse – på verb som betecknar ett rumsligt tillstånd, ibland en handling (t.ex.: siekti, tęstis, nusitęsti etc.), viktbetydelse – på verbet sverti, prisbetydelse – på verben kainuoti, atsieiti etc., och antal – på verbet skaičiuoti etc. Även verb som betecknar en persons (ibland ett föremåls) förmåga att göra något har ett kvantitativt komplement, t.ex.: han kan lyfta en hel centner, jag dricker en liter på en gång.

Följande SemVS realiseras genom modellen Nₙ – Vf – AdvQuant:

V [A₁, Q]: barnen sprang runt hela dagen | ända till kvällen | ungefär en timme, de unga specialisterna arbetade av den föreskrivna tiden, Jonas arbetade i ungefär två veckor | nästan två veckor | fram till hösten, hela våren från början; eleven hoppade tre meter | nästan tre meter | fram till staketet; barnet räknade till hundra.

V [A₂, Q]: stormen började och varade hela natten, radion var tyst hela dagen | ända till kvällen.

V [P, Q]: hans lycka varade inte länge, föreläsningen varade två timmar | ungefär två timmar | till klockan två, förtrycket pågick i århundraden | mycket länge, hon var sjuk hela vintern | ända till våren, jag stod nästan en timme, far levde i nittio år | till nittio års ålder | mycket länge; den här skogen sträcker sig över tiotals | tiotals kilometer, ängen når (sträcker sig) ända till Nemunas, kroppens längd når tre meter, solen steg bara en handsbredd | steg mycket lite; ullen väger ett kilogram | lite | mycket; hissen tar (dvs. kan ta) fem personer; boken kostar två rubel | billigt; upplagan uppgår till fem tusen exemplar.

V [Pcp, Q]: flickan dagdrömde hela natten | ända till gryningen.

3.2.9. Nₙ – Vf – Adv

Verben som elgtis, gyvuoti, gyventi ”gyvuoti”, laikytis etc. kräver nödvändigtvis ett sättsadverbial som beskriver den handling som verbet betecknar genom att blottlägga dess innehåll. Adverbialet kan ersättas av ett jämförande uttryck, ibland en prepositionsfras, jfr. du handlade manligt | som en man | enligt lagen.

V [A₁, Con]: eleven betedde sig föredömligt, och vargen skulle inte heller ha handlat så.

V [P, Con]: familjen mår bra, vi lever dåligt; Hur lever ni? Jfr. dagarna går allt bättre.

3.2.10. Nₙ – Vf – Inf

Verb som betecknar en viss persons inställning till en handling eller beredskap att utföra den (t.ex.: tycka om, frukta, vanligen, gå med på, förbereda sig, besluta sig, komma till insikt, vägra, vara lat, ångra (sig) etc.), liksom verb som anger en för stor eller för liten mängd av en handling eller att handlingen utförs vid fel tidpunkt (t.ex.: öka för mycket, minska, tidigarelägga, senarelägga etc.),

87

kräver, utöver nominativ, en infinitiv som blottlägger deras innehåll³³. Infinitivhandlingens subjekt är alltid detsamma som subjektet för verbets finita form.

V [A₁, Con]: vi vägrar att samarbeta med er, han gick med på att hjälpa oss, gästen gjorde sig redo att gå.

V [Pcp, Con]: Ona är för lat för att andas, jag är rädd för att gå dit, fadern bestämde sig för att tala med sin son, hon kom inte på att fråga, Jonas tycker om att spela fiol, vi brukar gå upp tidigt.

V [C, Con]: han ger inte någon för mycket att ge (LKŽ), jag tidigarelade det lite att komma (LKŽ), minska inte mängden gröt att koka (LKŽ).

3.2.11. Nₙ – Vf – Inf / Part / SD

Verb som betecknar perspektivet på hur en handling förverkligas (t.ex.: tikėtis, viltis, svajoti, manyti, nuspręsti, nutarti, su(si)tarti, ketinti, apsiminti, kartais bijoti m.fl.) kräver antingen infinitiv, futurum participium activi i första person eller en underordnad bisats som ersätter dessa. Dessa alternanter kan i varje enskilt fall ersätta varandra, t.ex.: jis tikisi pasveikti | pasveiksiąs | kad pasveiks. Nominativ tillsammans med particip bildar specifika konstruktioner (nominativus cum participio), vilka är karakteristiska för en bredare grupp verb (om dessa, se Ambrazas 1978; 1979, 96 ff.).

Endast två SemVS realiseras med denna syntaktiska modell:

V [Pcp, Con]: vi är rädda för att komma för sent | att vi kommer för sent | att vi ska komma för sent; jag tror att jag hinner | att jag ska hinna | att jag kommer att hinna; han hoppas få | att han ska få | att han kommer att få ett bättre arbete.

V [A₁, Con]: jis apsiėmė tai padaryti | padarysiąs | kad tai padarys; susitarkime kol kas nepasakoti om denna incident (Myk-Put) (jfr nepasakosime…); [jie] sukalbėjo sekmadienį užsakus paduoti (Žem).

3.2.12. Nₙ – Vf – Part / SD

Denna SinVS är karakteristisk för verb med frasstyrning som betecknar fysisk och psykisk perception samt psykisk aktivitet (t.ex.: matyti(s), regėti(s), jausti(s), pa(si)justi, manyti(s), tartis, žinoti(s), su(si)prasti, susigriebti, at(si)minti, už(si)miršti, įsitikinti, abejoti m.fl.), information (t.ex.: sakyti(s), minėti, liudyti, skelbti(s), tvirtinti, kalbėti, rašyti(s), gintis, teisintis m.fl.), emotionella och simulerade tillstånd (t.ex.: džiaugtis, bijoti(s), baisėtis, rūpintis, sielvartauti, gailėtis, verkti, gėdytis, apsimesti, išsidūoti, dėtis, slėpti(s), tartis, būti m.fl.); tillsammans med passiva particip förekommer också verb som uttrycker vilja eller ovilja, ansträngning eller undvikande, rädsla, begäran,

³³ Fasiska verb (t.ex.: pradėti, imti, baigti m.fl.) och vissa modala verb (t.ex.: galėti, turėti, privalėti, pajėgti, sugebėti osv.) modifierar endast betydelsen av den handling som betecknas av infinitiven. Infinitiven är därför inte ett valensbundet komplement till dem, utan bildar tillsammans med verbets finita form satsens verbala centrum (jfr Helbig–Schenkel 1975, 57–58).

Infinitiven till vissa verb används ibland substantiviskt, dvs. i stället för substantiv, t.ex.: tuoj atsirado valgyti ir gerti (jfr valgių ir gėrimų), motiną įnešė praustis (jfr dubenį su vandeniu), šeimininkė padėjo ant stalo valgyti (jfr valgius), dėdė davė jam užsirūkyti (jfr cigaretę). I dessa fall används infinitiven i motsvarande kasusposition och fungerar som en kasusersättning.

88

vana (t.ex.: vilja, tycka om, vänta, streta emot, försöka, stå ut, vara rädd m.fl.)³⁴. Particip används oftast tillsammans med reflexiva verb (reflexivpartikeln fungerar som en grammatisk markör som anger att dessa verbs och participets handlingar har samma subjekt, se Ambrazas 1978, 58). Med icke-reflexiva verb förekommer i denna position oftare en bisats; den senare kan ersätta en konstruktion med aktivt particip endast om subjektet för handlingarna i huvudsatsen och bisatsen är detsamma, t.ex.: han insåg att han hade gjort | att han hade begått ett misstag. Jfr med passivt particip: katten vill bli klappad | att någon klappar den | att den blir klappad (handlingarnas subjekt är olika).

Den semantiska karakteristiken hos dessa verb är också föga varierad.

V [Pcp, Con]: han tror (sig) drömma | att han drömmer; de såg att de inte skulle vinna något | att de inte vinner något; jag insåg att jag hade misstagit mig | att jag hade misstagit mig; räven gladde sig åt att få | att den skulle få en läcker frukost; modern låtsades inte ha märkt något | att hon inte märkte något; jag hoppas bli frikänd | att jag kommer att bli frikänd | att de frikänner mig; hästen är rädd för att bli slagen | att den inte ska bli slagen | att den inte ska bli slagen på nosen.

V [A₁, Con]: han säger (sig) veta allt | att han vet allt; köpmannen undertecknade att han skulle överlämna (jfr att han skulle överlämna) alla sina ägodelar (BsRP); Antanas försäkrade att han inte hade sett (Žem) / att han inte såg; den gamla kvinnan ursäktade sig med att hon inte skulle dricka / att hon inte skulle dricka vodka; då gjorde hon inget motstånd mot att bli bjuden (Žem) / att de skulle truga på henne.

3.2.13. Nₙ – Vf – SD

I positionen för den underordnade satsdelen (SD) står oftast en bisats, mer sällan en beroende satsdel i en asyndetisk sats (t.ex.: Och jag trodde – solen går upp). I övrigt intar SD oftast positionen för kasusformer och prepositionsfraser och har samma semantiska funktion; den används alltså som ersättning för dessa led, jfr: jag såg soluppgången [Con] / hur solen går upp [Con]; jag tänkte på det kommande arbetet [Con] / hur jag ska arbeta [Con]. Endast i de fall där SD har en annan semantisk funktion kan den betraktas som ett särskilt verbkomplement och som ett element i dess SinVS, t.ex.: De undersöker vilka skatter som döljer sig på havsbottnen [Con], jfr de undersöker havsbottnen [P]; Alla läste vad som stod där [Con], jfr alla läste kungörelsen [P]; Du ska räkna ut hur många människor som finns i salen [Con], jfr du ska räkna människorna [P].

Ibland kan SD inte ersättas vare sig av ett substantiv i kasusform eller en prepositionsfras, eller av en infinitiv eller ett particip (de två senare kan inte ersätta SD eftersom handlingarnas subjekt i huvudsatsen och bisatsen är olika), t.ex.: Jag trodde att något dåligt hade hänt. I dessa fall kan SD endast ersättas av ett frågande eller nekande pronomen, t.ex.: Vad trodde du?; Jag tänkte inte på något, liksom av en ackusativ- och gerundivkonstruktion (om denna, se Ambrazas 1968; 1974, 265–270), t.ex.: jag trodde att något dåligt hade hänt.

Den semantiska karakteristiken för denna syntaktiska modell liknar den för de två föregående modellerna, som också innehåller SD (se 3.2.11; 3.2.12).

³⁴ I denna artikel har vi använt den lista över verb som styr dessa konstruktioner och deras gruppindelning som V. Ambrazas har lagt fram (1978, 8–9).

Particip fungerar inte som valenskomplement till fasverb sluta, avsluta, upphöra, vilka inte betecknar en separat handling utan endast ger participets handling en fasmässig avslutningskarakteristik, t.ex. det slutade regna (jfr Ambrazas 1978, 12).

89

V [Pcp, Con]: Karšinčius beslutade att hennes tarmar hade vänt sig (Cvir); Grigienė gjorde sitt yttersta för att mannen inte skulle märka det (Krėv); Han visste inte åt vilket håll han skulle köra; Justukas kom på att man kunde använda den där stocken i stället för en båt (Maš).

V [A₁, Con]: Kanske ljög människorna bara om att det fanns någon slags myndighet (Krėv).

3.2.14. Särskilt bör nämnas de verb som i grammatiker vanligtvis betraktas som (oegentliga) kopulor. De har en viss lexikal betydelse, men uttrycker samtidigt att den egenskap som anges av predikatets nominaldel existerar; därigenom liknar de kopulan vara, som saknar lexikal betydelse (och därför finns det inte heller någon grund för att tala om dess valens). Alla dessa verb styr ett instrumentalis i kontentiv eller resultativ betydelse, men används liksom kopulan vara också med predikativ nominativ av substantiv eller adjektiv (även med former som ersätter denna: prepositionskonstruktioner, jämförande uttryck osv.).

Vissa av dem förekommer oftare med instrumentalis, andra med nominativ. Dessa verbs SinVS och SemVS motsvarar i många fall inte satsens predikativa struktur (jfr den tveksamhet beträffande modellen Nₙ — Vf — Adv som tas upp i fotnot 29). Man kan urskilja ett par grupper av dessa verb: 1) Nₙ — Vf — Nₗ /Nₙ/Adjₙ (låtsas, låtsas vara, bli, blev, blev, förblev, förvandlades), t.ex.: han låtsas vara kung / kung / arg (jfr att han inte vet); 2) Nₙ — Vf — Nₗ / Nₙ / Adjₙ/Adv (känner sig, verkar), t.ex.: han känner sig som människa / människa / frisk (jfr frisk) / ganska bra. Substantivens och adjektivens nominativ eller ett adverb kan förekomma även i andra SinVS hos trevalenta, opersonliga verb.

4. AVSLUTANDE ANMÄRKNINGAR

Artikelns resonemang och överväganden, liksom deras praktiska tillämpning, kan kort sammanfattas i följande påståenden:

1. Den mest detaljerade syntaktiska klassificeringen av verb grundar sig på deras valensegenskaper. Efter valens indelas verb i personliga och opersonliga, i envalenta, tvåvalenta, trevalenta, fyrvalenta och avalenta. Därefter grupperas de efter sin syntaktiska valensstruktur, det vill säga efter konkreta syntaktiska valensmodeller. Slutligen delas verb, med utgångspunkt i sin semantiska valens, in i syntaktisk-semantiska grupper.

2. Vid en sådan klassificering av verb behöver man känna till deras syntaktiska och semantiska valens. Syntaktisk valens är det behov som verbets betydelse ger upphov till av att förbinda sig med ett bestämt antal ord i en viss form – valensled. Verbets syntaktiska valens representeras av den syntaktiska valensstrukturen (SinVS). Semantisk valens är en viss semantisk tolkning av den verklighetssituation som verbet betecknar, fixerad som en motsvarande uppsättning semantiska funktioner (aktanter eller semantiska kasus); med andra ord är det verbets allmänna signifikativa betydelse, som det har som predikat i satsen. Verbets semantiska valens representeras av den semantiska valensstrukturen (SemVS).

3. Antalet valensled till ett verb motsvarar antalet aktanter i dess SemVS. I många fall finns det också en viss överensstämmelse mellan ledens grammatiska form och aktanternas semantiska funktioner.

4. Såväl ett verbs semantiska som syntaktiska valens bör fastställas genom att analysera satser som bildats med verbet, eftersom det är först i satsen som verbets allmänna signifikativa betydelse och dess syntaktiska förbindelse-

90

möjligheter att bildas. När verbets SemVS fastställs enbart utifrån dess lexikala betydelse överensstämmer den helt med den beskrivna verklighetssituationen både vad gäller antalet aktanter och deras beskaffenhet, eftersom alla referenternas situationsbundna roller överförs direkt till den. Då ignoreras verbets (liksom satsens) allmänna signifikativa betydelse, och alla satser som kan knytas till samma verklighetssituation betraktas som semantiskt identiska. Därav kan man dra slutsatsen att det också råder fullständig överensstämmelse mellan den grammatiska strukturen och den extralingvistiska situationen.

5. Verben klassificeras utifrån sin allmänna signifikativa betydelse; ett verb kan i ett fall vara tvåvalent, i ett annat trevalent eller envalent och så vidare. I vissa fall är verbets enskilda betydelser förbundna med olika verklighetssituationer, i andra fall tolkas samma verklighetssituation semantiskt på olika sätt av verbet. De enskilda signifikativa betydelserna framhäver olika perspektiv på beskrivningen av samma situation: alla andra referenter lyfts fram och tolkas semantiskt på olika sätt. I sådana fall skiljer sig också verbets syntaktiska valens.

Vid en sådan klassificering av verb är det inte avgörande att det saknas tydliga gränser mellan polysemi och homonymi.

6. Verbens medföljande led är obligatoriska eller fakultativa. Denna skillnad fastställs på syntaxens yttre nivå, men är irrelevant för verbens syntaktiska klassificering. Ett verb hänförs till en viss syntaktisk klass med hänsyn till antalet eller formen på de medföljande led det har, oavsett om dessa led är obligatoriska eller fakultativa. Fakultativitet hos medföljande led kännetecknar enskilda verb, inte deras syntaktiska klasser: samma klass omfattar verb med såväl obligatoriska som fakultativa medföljande led. Fakultativiteten hos medföljande led är relevant vid undersökning av enskilda verbs valens, vid sammanställning av valensordböcker för verb och även vid undersökning av verbfrasers struktur.

LITERATŪRA

[Abraham W. (ed.)] Valence, Semantic Case and Grammatical Relations. Papers Prepared for the Working Group “Valence and Semantic Case“. 12th International Congress of Linguists. University of Vienna, Austria, August 29 to September 3, 1977. – Amsterdam, 1978.

Ambrazas V. Galininkas su padalyviu senuosiuose lietuvių kalbos paminkluose. – Baltistica, 1968, t. 4(2), p. 195–209.

Ambrazas V. Lietuvių kalbos vardininko su dalyviu (nominativus cum participio) struktūra ir raida. – Kn.: Lietuvių kalbotyros klausimai, 1978, t. 18, p. 7–67.

Ambrazas V. Lietuvių kalbos dalyvių istorinė sintaksė. – V., 1979.

Bondzio W. Das Wesen der Valenz und ihre Stellung im Rahmen der Satzstruktur. – Wissenschaftliche Zeitschrift der Humboldt-Universität zu Berlin. Ges.-Sprachwiss. Reihe. 1969, Jg. 18, H. 2, S. 233–240.

Bondzio W. Valenz, Bedeutung und Satzmodelle. – In: Beiträge zur Valenztheorie. Halle (Saale), 1971, S. 85–103.

Bondzio W. Abriß der semantischen Valenztheorie als Grundlage der Syntax. – Zeitschrift für Phonetik, Sprachwissenschaft und Kommunikationsforschung, 1976, Bd. 29, H. 4, S. 354–363 (T. 1); 1977, Bd. 30, H. 1, S. 261–273 (T. 2); 1978, Bd. 31, H. 1, S. 21–33 (T. 3).

Bräuer R. Die Valenztheorie. Ihre Geschichte, ihr aktueller Stand und ihre Möglichkeiten. – Wissenschaftliche Zeitschrift der Humboldt-Universität zu Berlin. Ges.-Sprachwiss. Reihe. 1974, Jg. 23, H. 3/4, S. 267–280.

91

Cook W. A. A Case Grammar Matrix Model (And Its Application to a Hemingway Text). – In: Abraham (ed.) 1978, p. 295–309.

Drukteinis A. Objekto sąvoka ir kai kurie požymiai. – Kalbotyra, 1982, t. 33 (1), p. 15–20.

Emons R. Valenzen englischer Prädikatsverben. – Tübingen, 1974 (6) (Linguistische Arbeiten, 22).

Erben J. Abriß der deutschen Grammatik. – Berlin, 1964.

Erben J. Deutsche Grammatik. – Frankfurt am Main, 1968.

Fillmore Ch. J. The Case for Case. – In: Universals in Linguistic Theory. New York, 1968, p. 1–88.

Fillmore Ch. J. Types of Lexical Information. – In: Studies in Syntax and Semantics. Dordrecht – Holland, 1969(a), p. 109–137.

Fillmore Ch. J. Toward a Modern Theory of Case. – In: Modern Studies in English. Readings in Transformational Grammar. New Jersey, 1969(b), p. 361–376.

Fillmore Ch. J. Subjects, Speakers and Roles. – In: Semantics of Natural Language. Dordrecht – Holland, 1972, p. 1–24.

Fink S. R. Case Grammar and Valence Theory at a Stalemate? The Relevance for Semantic Memory. – In: Abraham (ed.) 1978, p. 177–190.

Flämig W. Valenztheorie und Schulgrammatik. – In: Beiträge zur Valenztheorie. Halle (Saale), 1971, S. 105–121.

Geniuṡienė E. Lietuvių kalbos veiksmažodžių sintaksinė klasifikacija. – Kalbotyra, 1971, t. 23 (1), p. 7–16.

Geniuṡienė E. Dabartinės lietuvių kalbos konversiniai sangrąžiniai veiksmažodžiai. – Baltistica. II priedas, 1977, p. 63–69.

Grenda Č. Apibrėžtumo/neapibrėžtumo požymių opozicija veiksmažodžių konstrukcijose su daiktavardžiu. – Kalbotyra, 1979, t. 30 (1), p. 32–38.

[Helbig G. (Hrsg.)] Beiträge zur Valenztheorie. – Halle (Saale), 1971.

Helbig G. Zur semantischen Charakteristik der Argumente des Prädikats. – In: Probleme der Bedeutung und Kombinierbarkeit im Deutschen. Leipzig, 1977, S. 40–92.

Helbig G. Zum Status der Valenz und der semantischen Kasus. – Deutsch als Fremdsprache, 1979, H. 2, S. 65–78.

Helbig G. Valenz – Satzglieder – Semantische Kasus – Satzmodelle. – Leipzig, 1982.

Helbig G., Schenkel W. Wörterbuch zur Valenz und Distribution deutscher Verben. – Leipzig, 1975.

Jablonskis J. Rinktiniai raštai. – V., 1957, t. 1.

Jakaitienė E. Lietuvių kalbos leksikologija. – V., 1980.

Moravcsik E. A. Case Marking of Objects. – In: Universals of Human Language. Vol. 4. Syntax. Stanford, California, 1978, p. 251–289.

Palmer F. R. Semantics. – M., 1982.

Pasch R. Zum Status der Valenz. – Linguistische Studien. Reihe A/42, Berlin, 1977, S. 1–50.

Schenkel W. Zur semantischen Kombinierbarkeit deutscher Verben mit Substantiven. – In: Probleme der Bedeutung und Kombinierbarkeit im Deutschen. Leipzig, 1977, S. 93–115.

Sližienė N. Veiksmažodžių valentingumo klausimu. – Kn.: Lietuvių kalbotyros klausimai, 1978, t. 18, p. 107–123.

Sližienė N. Subjektinimo ir objektinimo vaidmuo nustatant lietuvių kalbos veiksmažodžių sintaksinį valentingumą. – Lietuvos TSR Mokslų Akademijos darbai. A serija, 1980, t. 1(70), p. 93–105.

Sommerfeldt K. E. Zur Besetzung der Leerstellen von Valenzträgern. – Deutsch als Fremdsprache, 1973, H. 2, S. 95–101.

Sommerfeldt K. E. Bedeutungsanalyse und Valenztheorie im Dienste der Konfrontation. – Zeitschrift für Phonetik, Sprachwissenschaft und Kommunikationsforschung, 1977, Bd. 30, H. 3, S. 251–260.

92

Sommerfeldt K. E., Schreiber H. Wörterbuch zur Valenz und Distribution deutscher Adjektive. – Leipzig, 1974.

Starosta S. The One Per Cent Solution. – In: Abraham 1978, p. 459–575.

Tekorienė D. Sintaksinė semantika, jos nagrinėjimo metodai ir žodžių junginių semantikos problemos. – Kalbotyra, 1982, t. 33 (1), p. 132–139.

Tesnière L. Éléments de syntaxe structurale. – Paris, 1959.

Vater H. On the Possibility of Distinguishing between Complements and Adjuncts. – In: Abraham 1978, p. 21–45.

Viehweger D. u. a. Probleme der semantischen Analyse, als: Studia Grammatica XV. – Berlin, 1977.

Wotjak G. Kontrastive Verb­beschreibung und Valenzanalyse. – Zeitschrift für Phonetik, Sprachwissenschaft und Kommunikationsforschung, 1976, Bd. 29, H. 4, S. 364–374.

Wotjak G. Einige Überlegungen zur Valenztheorie und Kasusgrammatik. – Deutsch als Fremdsprache, 1978, H. 3, S. 177–181.

Абозина Н. М. Дательный с двойной синтаксической соотнесенностью в современном немецком языке. – Уч. зап. ЛГПИ. Л., 1963, т. 255, с. 23–36.

Адмони В. Г. Структурный каркас элементарного предложения в современных германских языках. – В кн.: Структурно-типологическое описание современных германских языков. М., 1966, с. 165–197.

Апресян Ю. Д. Экспериментальное исследование семантики русского глагола. – М., 1967.

Апресян Ю. Д. Лексическая семантика. – М., 1974.

Арутюнова Н. Д. Проблемы синтаксиса и семантики в работах Ч. Филлмора. – ВЯ, 1973, N 1, с. 117–124.

Арутюнова Н. Д. Предложение и его смысл. – М., 1976.

Богданов В. В. Семантико-синтаксическая организация предложения. – Л., 1977.

Валнева И. М. Особенности структуры предложения, связанные с семантикой и валентностью глагола. – В кн.: Структура предложения и классы слов в романо-германских языках. Калинин, 1975, с. 119–125.

Варина В. Г. Проблема денотата и вопросы языкового значения. – Иностранные языки в высшей школе, 1963, вып. 2, с. 38–54.

Гак В. Г. Высказывание и ситуация. – В кн.: Проблемы структурной лингвистики – 1972. М., 1973, с. 349–372.

Генюшене Э. Ш. Валентностные классы литовского глагола и система синтаксических структур. – В кн.: Синтагматика, парадигматика и их взаимодействие на уровне синтаксиса. Матер. конф. Рига, 1970, с. 58–60.

Генюшене Э. Ш. Рефлексивные глаголы в балтийских языках и типология рефлексивов. – Вильнюс, 1983.

Кацнельсон С. Д. Типология языка и речевое мышление. – Л., 1972.

Курилович Е. Очерки по лингвистике. – М., 1962.

Лайонз Д. Введение в теоретическую лингвистику. – М., 1978.

Ломтев Т. П. Описание структуры предложения на основе его функционального представления. – Slavia, 1965, N 34, fasc. 3, с. 422–430.

Москальская О. И. Синтаксическая парадигматика и синтаксическая деривация. – В кн.: Проблемы общего и германского языкознания. М., 1978, с. 71–78.

Пирья Э. М. Дательный падеж и его стилистическое использование в немецком языке. – В кн.: Вопросы грамматического строя германских языков. Омск, 1974, с. 74–81.

Расопов И. П. Сказуемое как конструктивный центр предложения. – В кн.: Теоретические проблемы синтаксиса современных индоевропейских языков. Л., 1975, с. 162–168.

Семенюк М. П. Уровни исследования валентности. – В кн.: Лексико-грамматическая сочетаемость в германских языках. Челябинск, 1977, с. 111–116.

93

Сильницкий Г. Г. Семантические типы ситуаций и семантические классы глаголов. — В кн.: Проблемы структурной лингвистики — 1972. М., 1973, с. 373—391.

Степанов Ю. С. К универсальной классификации предикатов. — Изв. АН СССР. Сер. лит.-ры и яз. 1980, т. 39, N 4, с. 311—323.

Степанов Ю. С. Имена. Предикаты. Предложения. — М., 1981.

Степанова М. Д. Теория валентности и валентный анализ. — М., 1973.

Сусов И. П. Ситуация как означаемое предложения на реляционном уровне. — В кн.: Вопросы английской и французской филологии. Тула, 1972, с. 25—48.

Сусов И. П. Семантическая структура предложения. — Тула, 1973.

Филлмор Ч. Дело о падеже открывается вновь. — В кн.: Новое в зарубежной лингвистике. М., 1981, вып. 10, с. 496—530.

Храковский В. С. Пассивные конструкции. — В кн.: Типология пассивных конструкций. Диатезы и залоги. Л., 1974, с. 5—45.

Храковский В. С. Исчисление диатез. — В кн.: Диатезы и залоги: Тез. конф. „Структурнотипологические методы в синтаксисе разноструктурных языков“. Л., 1975, с. 34—51.

Чейф У. Л. Значение и структура языка. — М., 1975.

Шмелев Д. Н. Синтаксическая членимость высказывания в современном русском языке. — М. 1976.

Эльзбутас Ю. В. Дательный заинтересованного лица в современном русском и литовском языках. — Филол. науки, 1967, N 3, с. 3—13.

Н. СЛИЖЕНЕ

ВАЛЕНТНОСТЬ И СИНТАКСИЧЕСКАЯ КЛАССИФИКАЦИЯ ГЛАГОЛОВ ЛИТОВСКОГО ЯЗЫКА

Резюме

В статье излагается взгляд автора на глагольную валентность и раскрываются возможности ее применения в синтаксической классификации глаголов. Рассматриваются две стороны валентности глагола: семантическая и синтаксическая, на основе которых глаголы делятся на синтаксические классы и синтактико-семантические группы.

Под семантической валентностью глагола автором понимается определенная семантическая интерпретация обозначаемой глаголом ситуации, которая фиксируется как некий набор семантических функций (актантов, или семантических падежей). (В статье представлен список семантических падежей, которыми пользуется автор, и их краткие характеристики.)

Автор придерживается мнения, что между реальной ситуацией и представляемой глаголом ее семантической интерпретацией прямого соответствия нет. Одна и та же ситуация может получить различные интерпретации; на первый план выдвигаются каждый раз иные референты, меняется их семантическая оценка и перспектива представления ситуации. Один и тот же глагол данную ситуацию может обозначать по-разному, каждый раз у него иное общее сигнификативное значение и иная семантическая валентность. Поэтому глаголы классифицируются как семемы: в одном случае тот же глагол может быть двухвалентным, в другом — трех- или одновалентным и т.п. Вследствие того для синтаксической классификации не имеет решающего значения отсутствие четких границ между явлениями полисемии и омонимии.

Семантическая валентность глаголов изображается в виде семантических структур, которые в основном соответствуют семантической структуре (или пропозиции) образованных с данными глаголами предложений.

Синтаксическая валентность — это потребность глагола в определенном наборе словоформ — валентных партнеров, обусловленная его значением. Число валентных партнере-

94

ров соответствует числу актантов в семантической структуре валентности глагола. Партнеры — это синтаксические репрезентации актантов. Во многих случаях некоторое соответствие наблюдается также между грамматической формой партнеров и семантическими функциями актантов. Синтаксическая валентность глагола изображается в виде синтаксических структур, или синтаксических моделей, которые в свою очередь моделируют синтаксическое ядро предложения, образованного с данным глаголом.

И семантическая, и синтаксическая структура валентности глагола, по мнению автора, должна устанавливаться при анализе образованных с данным глаголом предложений, так как только в предложении выясняются общее сигнификативное значение глагола и его сочетательные возможности. Если семантическая валентность глагола устанавливается исключительно на основе его лексического значения, семантическая структура валентности неизбежно отождествляется с положением вещей в реальной ситуации, образ которой содержится в человеческом сознании. Ситуативные роли референтов переносятся в семантическую структуру валентности глагола, и она полностью соответствует составу реальной ситуации по отношению к числу и характеру актантов. Поэтому всем предложениям, которые можно соотносить с одной и той же реальной ситуацией, приписывается одинаковая семантическая структура, несмотря на различия в обозначении ими данной ситуации и в синтаксической структуре.

Валентные партнеры глаголов являются обязательными или факультативными. Данное различие устанавливается на поверхностном синтаксическом уровне (т.е. в предложении) но для синтаксической классификации глаголов оно нерелевантно. Отнесение глагола к определенному синтаксическому классу не зависит от того, являются ли его партнеры обязательными или факультативными. Факультативность партнеров является приметой отдельных глаголов, а не всего синтаксического класса. Она актуальна при исследовании валентности отдельных глаголов, при составлении валентностных словарей, а также при изучении синтаксической структуры глагольных предложений.

В литовском языке по отношению к валентности глаголы делятся на личные и безличные, на одно-, двух-, трех-, четырехвалентные и авалентные (с нулевой валентностью). Более мелкие классы образуют глаголы с формально одинаковой конкретной синтаксической структурой валентности. Наконец, на основе семантической валентности глаголы подразделяются на синтактико-семантические группы.

N. SLĖŽIENĖ

THE VALENCE AND THE SYNTACTIC CLASSIFICATION OF LITHUANIAN VERBS

Summary

The most detailed syntactic classification of verbs is possible to make on the ground of their valence. This paper concerns itself with the syntactic and semantic valence of Lithuanian verbs and its practical application in their syntactic classification.

The semantic valence of verb is considered a certain semantic interpretation of the situation given by the verb, the interpretation being fixed as a complex of semantic functions (or semantic cases). It seems plausible to assume that there is no direct correspondence between the external situation and its semantic interpretation provided by the verb. The same situation can be interpreted by various verbs as well as by the same single verb differently from the semantic point of view, and in every case the significance and the semantic valence (as well as the syntactic valence) of verb is different. Consequently the verbs with respect to their valence are classified as sememes: every sememe provides a different perspective of the same situation which is represented by the semantic valence of verb in terms of different semantic cases (actants). The semantic valence of verb is represented as a semantic valence structure, which virtually corresponds to the semantic structure (or proposition) of the sentence containing this verb.

95

The syntactic valence of verb is considered to be a verbal potence to take certain complex of word forms (complements), determined by its meaning. The number of complements corresponds to the quantity of actants in the semantic structure. Complements are the syntactical representatives of actants. Some associative link (but not the correspondence one-to-one) is seen also between the semantic functions and grammatical forms of complements. The syntactic valence of verb is represented as a syntactic valence structure, which in the main fashions the nuclear pattern of the sentence containing this verb.

The distinction between obligatory and optional complements seems to be irrelevant to the syntactic classification of verbs. The optionality of complements is peculiar to separate verbs, not to whole syntactic class of verbs.

With respect to their valence verbs are divided foremost into personal and impersonal verbs, then according to the number of their complements into avalent, monovalent, divalent, trivalent and tetravalent verbs. Furthermore verbs are subclassified after the fashion of their specific syntactic valence structures and, lastly, the syntactic-semantic groups of verbs are divided according to their semantic valence structure.