LIETUVIŲ KALBOTYROS KLAUSIMAI, XXXI (1994)

FRÅGOR OM SPRÅKNORMERING

TIINA LEEMETS

UTVECKLINGSTENDENSER INOM TERMINOLOGIN I ESTLAND

Före 1900-talet fanns endast ansatser till estnisk terminologi. På estniska publicerades läroböcker för folkskolan, tidningar samt olika handböcker inom naturvetenskap, geografi och medicin. I dessa användes en okoordinerad folklig fackvokabulär; termerna var ofta långa och beskrivande. Man insåg dock redan behovet av en ordentlig terminologisk uppsättning. Under 1800-talets andra hälft arbetade Estniska litteratursällskapet med terminologifrågor. Ett någorlunda betydande ordförråd, som delvis finns kvar än i dag, fanns till exempel inom medicin, naturvetenskap, matematik, språkvetenskap med mera. Vetenskapsspråken var emellertid tyska och latin.

Redan under 1900-talets första decennium började terminologikommittéer arbeta. Arbetet blev särskilt intensivt 1920, efter grundandet av Republiken Estland, då estniska blev det dominerande språket inom alla samhällsområden, däribland vetenskap och högre utbildning. Det fanns ett snabbt behov av ett standardiserat ordförråd inom alla vetenskapliga områden och samhällslivet. På 15–20 år utfördes ett enormt arbete. Över 40 fackordböcker publicerades med omkring 200 000 termer. De flesta ordböckerna utarbetades av terminologikommittéer knutna till universitetet i Tartu; det fanns också några enmansordböcker. Huvuduppgiften var att finna estniska motsvarigheter till tyska och latinska termer. Johannes Voldemar Veski var språkrådgivare i nästan alla kommittéer och skapade även sin egen teori om språkvård.

Termer som skapades under den nämnda perioden har till största delen bevarats fram till i dag. Många av dem har blivit allmänspråkliga, särskilt inom ekonomi, politik, juridik, historia och medicin.

Pärast Teist maailmasõda jätkati oskussõnastike väljaandmist. 1945. aastal ilmus ca 800 terminiga „Võimlemise oskussõnad“, mis jäi ainsaks 40. aastate algupäraseks sõnastikuks. 1946 a. ilmus veel vene keelest tõlgitud „Lühike filosoofiline leksikon“. Järgmisena valmis alles 1955. a „Poliitika ja majanduse oskussõnastik“, mis sisaldas 13 000 terminit. Alates 60. aastatest on ilmunud keskmiselt 4 oskussõnastikku aastas. Kokku on sõjajärgsel ajal ilmunud 133 oskussõnastikku (sh 11 tõlget), milles on esitatud ca 350 000 terminit.

Utöver förlagen ger även högskolor, ministerier, forskningsinstitut, olika myndigheter, organisationer och föreningar ut fackordböcker. År 1988 publicerades i Helsingfors en sexspråkig vattenvårdsordbok, framtagen genom ett samarbete mellan estniska och finska forskare.

Sedan 1973 har nationella terminologistandarder utarbetats i enlighet med GOST. Standarderna anger estniska termer, deras tillåtna och avrådda varianter, definitioner samt översättningar till ryska och ibland även till andra språk. Tidigare utarbetade specialister standardförslag, som därefter granskades av Språk- och litteraturinstitutet

78

Vid institutet språkligt bearbetades och standardiserades termer. På senare tid har initiativet kommit från institutet, det vill säga terminologerna utarbetar utkast och diskuterar sedan deras innehåll med fackexperter. Standarder har numera getts ut av planeringskommitténs (numera ekonomi­ministeriets) standardavdelning, och de är till sin natur de mest strikta fackordlistorna.

Mitmesuguste alade terminid moodustavad olulise osa 1976. a õigekeelsussõnaraamatust.

År 1958 bildades Journalistförbundets språk- och översättningssektion, som under 30 år i hög grad har bidragit till utvecklingen av estnisk terminologi. Ofta är det pressen som först introducerar nya begrepp som saknar motsvarigheter i språket. Sektionen har då och då ordnat särskilda terminologimöten med deltagande av sakkunniga inom det berörda området. Terminologifrågor har diskuterats vid nästan varje möte i samband med språkanalys av någon publikation eller bland andra aktuella språkfrågor. Nya idéer och till och med termer har uppstått vid mötena. Sektionen har till exempel bidragit till utvecklingen av estniskspråkig rymdterminologi, eftersom de flesta begreppen inom området har utformats under sektionens verksamhetstid och kommit in i språket via pressen.

År 1985 inleddes arbetet med att skapa en termbank med hjälp av dator vid KKI. Den är tänkt som en universell databas. Hittills har 12—13 000 poster matats in, huvudsakligen inom datateknik och informatik.

Teorin om terminologisk planering behandlas för närvarande främst vid Språk- och litteraturinstitutet*. Omfattande teoretiska arbeten i ämnet har inte publicerats i Estland. Artiklar och föredrag har skrivits och hållits av såväl filologer som specialister inom andra områden, till exempel T. Erelt, R. Kull, H. Saari, U. Agur, H. Meriste, U. Mereste, U. Liivaku, H. Ots, L. Jürgenson med flera. Om terminologiarbetets historia, särskilt J. V. Veskis verksamhet, har A. Veski och A. Kask skrivit. År 1982 utkom T. Erelts ”Eesti oskuskeel”. Det är en mångsidig översiktlig handbok för alla som arbetar praktiskt med terminologi eller är intresserade av ämnet. Doktorsavhandlingar om terminologi har försvarats — ”Анализ принципов эстонской терминологии” (H. Saari 1981), ”Деривационные и семантические аспекты при формировании эстонской животноводческой терминологии” (S. Kasepalu 1977) samt ”Формирование медицинской терминологии инородного происхождения в эстонском языке” (A. Lill 1986). Terminologer har hittills främst utbildats genom praktiskt arbete. För filologistudenter har några enstaka specialkurser hållits.

KKI:s terminologigrupp ger också råd. Fackpersoner får lära sig att sammanställa termregister och fackordlistor; gruppen hjälper till att lösa frågor som rör enskilda termer, redigerar facktexter och håller föreläsningar vid institutioner.

Principerna för terminologisk planering har varit desamma i Estland sedan början av detta århundrade och har motsvarat allmänt vedertagna krav. J. V. Veski utgick från uppfattningen att språket självt rymmer allt som behövs för en systematisk språkutveckling. Han ansåg att ändamålsenlighet, folklig förankring och systematik var viktiga principer. Veski försökte framför allt bilda avledningar och sammansättningar av befintliga stammar. Han använde också sådana suffix som tidigare bara förekommit i enstaka dialektord, som -mu, -el, -jas, -li. För närvarande

* Oktober 1993 Estniska språkets institut. (Från och med oktober 1993 — Estniska språkets institut.)

79

är dessa produktiva suffix när nya termer bildas. Samtidigt ansåg Veski att stammar inte får överbelastas. De nya grundorden hämtade han främst från estniska dialekter och i mindre utsträckning från besläktade språk, framför allt finska. Han förändrade ofta dialektordens ljudform och gav dem betydelser som skilde sig ganska mycket från de ursprungliga. Till exempel kommer byggnadstermen rõdu från dialektordet redu ’utrymmet mellan taket och kammaren i ett äldre estniskt bostadshus’. Både betydelsen och ljudformen har förändrats. Ordet nugiline betyder på de estniska öarna ’obuden bröllopsgäst’, men Veski tog det i bruk som en zoologisk term i betydelsen parasit.

År 1923 hölls den första kongressen för lärare i estniska, som antog en resolution om samordning av grammatiska termer. Där sägs att bland parallella benämningar bör man välja den variant som definierar begreppet eller företeelsen mest exakt, är så kort och lättuttalad som möjligt och inte är klumpig eller så lik andra att den kan förväxlas med dem. Om de befintliga varianterna är misslyckade bör en ny, lämplig term skapas. Allmänt kända facktermer som används i grundundervisningen bör vara inhemska. För mer specifika begrepp rekommenderades internationella termer.

Samma principer gäller än i dag. En term måste följa samtidens språknorm. Ordförrådet i närliggande vetenskaper bör samordnas så långt det är möjligt. Kortare termvarianter föredras; ofta blir en term kortare med tiden i takt med att den används allt oftare. En beskrivande term med flera ord blir ofta ett sammansatt ord, som i sin tur kan bli en avledning. I fraser och sammansättningar bör onödiga, tautologiska led undvikas. Korthet kan dock inte vara ett självändamål om det går ut över tydligheten.

Avledning är en av de viktigaste möjligheterna att bilda termer på estniska. Suffix tilldelas bestämda betydelser och används för att försöka uppnå systematik i terminologin. Inom zoologin används till exempel suffixet line för att beteckna en ordning och suffixet lane för att beteckna en familj. Vid benämning av maskiner och apparater är suffixet ur mycket produktivt, liksom -el och -i. Teknikspecialisten L. Jürgenson förespråkade i slutet av 1960-talet ett ytterst strikt system för användningen av suffix. Han rekommenderade att särskilda suffix skulle användas för att beteckna till exempel maskiner, material, arbetare, processer, processresultat och så vidare. Detta skulle emellertid strida mot språkbruket och överbelasta en och samma stam. Paronymi bör undvikas.

Man motsätter sig inte strikt termvarianter. De kan vara ändamålsenliga, till exempel av stilistiska skäl i presspråk. Många långa termer har vardagliga kortformer, till exempel transformaator och trafo, informatsioon och info. Den senare används i dag till och med oftare än den fullständiga formen. Par av inhemska och främmande ord är vanliga, till exempel geograafia och maateadus, ortograafia och õigekirjutus, transport och veondus. Framför allt bör allmänt kända termer vara på estniska. I skolans lågstadium är det bättre att använda inhemska termer och på gymnasiet att använda internationella termer parallellt med dem. I vetenskapligt språk föredras de senare. Man bör undvika såväl onödig purism som överdriven användning av främmande ord.

Under 1920- och 1930-talen sökte man främst estniska motsvarigheter till tyska, latinska och ryska ord. I dag kommer nya begrepp in i estniskan framför allt via ryska och engelska; även finskt inflytande kan märkas. Det finns områden där det under de senaste årtiondena inte har varit fackmässigt

80

I kommunikationen har estniska nästan inte alls använts, till exempel inom militären, sjöfarten, luftfarten, järnvägen, vissa industrigrenar och diplomatin. Språket inom dessa områden är särskilt förvanskat; man känner inte längre till sina egna termer.

Främmande ord har alltid betraktats som olämpliga. Men utvecklingen inom vetenskap, teknik och samhälle för ständigt med sig nya begrepp. Ofta kommer först ett citatord in i språket och anpassas med tiden i uttal och stavning. Vanligen försöker man ändå, med utgångspunkt i begreppets innehåll, skapa en lämplig inhemsk term. I pressen stöter man på ord som sponsor, manager ~ mänedžer, briefing, marketing, public relations ~ PR, perestroika ja glasnost. För flera av dem har redan egna motsvarigheter skapats, men de har ännu inte etablerats i språket. Till exempel kan man hitta tre varianter av ordet briefing: det engelska citatordet, det uttalsenliga briifing samt det åtminstone till hälften estniska sammansatta ordet infotund. Det är viktigt att se till att estniskan inte utsätts för ett alltför stort inflytande från andra språk.

Kokkuvõtteks võib öelda, et alates 1920. aastast on terminoloogiatöö olnud eesti keelekorralduses tähtsal kohal. Tollal alustati mitmel alal peaaegu tühjalt kohalt ja tehti lühikese ajaga ära tohutu töö. Tänapäeva kirjakeeles on oskuskeel üks olulisemaid allkeeli, mis pidevalt areneb. Tekivad uued mõisted ja terved uued teadusharud nagu informaatika, kosmose uurimine jt. Täisväärtuslik rahvus- ja riigikeel peab suutma neid kõiki kajastada. Selleks on vaja nii järjepidevat oskuskeelekorraldust kui ka keele normaalset staatust suveräänses riigis.

TERMINOLOGINS UTVECKLINGSRIKTNINGAR I ESTLAND

Sammanfattning

Artikeln ger en översikt över terminologiarbetets omfattning och inriktning samt principerna för terminologiarbetet i Estland under 1900-talet. Efter Republiken Estlands grundande (1920–1940) utgavs över 40 termordböcker med nästan 200 000 termer. Efter andra världskriget utgavs 133 ordlistor (omkring 350 000 termer). Sedan 1973 har nationella terminologistandarder utarbetats. År 1985 inleddes arbetet med en termbank vid Språk- och litteraturinstitutet. Sedan början av detta århundrade har terminologikommittéer varit det traditionella organet för terminologiarbetet. Före kriget bedrevs det mesta av det teoretiska arbetet vid universitetet i Tartu (J. V. Veskis verksamhet var särskilt betydelsefull); i dag ägnas dessa frågor störst uppmärksamhet vid Språk- och litteraturinstitutet.

Principerna för terminologiarbetet har varit desamma sedan seklets början. En term ska följa det samtida språkbrukets normer, vara så kort och tydlig som möjligt. De viktigaste sätten att bilda nya termer i estniska är avledning och sammansättning. Estniska dialekter och besläktade språk har framför allt varit källor till nya ordstammar. Termvarianter fördöms inte nödvändigtvis. Långa termer och deras kortare vardagliga varianter används parallellt, liksom inhemska och lånade ord.

Det nationella språket och statsspråket måste kunna återge nya begrepp, som för närvarande huvudsakligen kommer in i estniskan via ryska och engelska. Terminologin måste skyddas mot ett alltför stort inflytande från andra språk.

TERMINOLOGINS UTVECKLINGSRIKTNINGAR I ESTLAND

Sammanfattning

Föredraget är en refererande översikt över inriktningen och omfattningen av terminologiarbetet och principerna för standardisering av terminologilexikonet i Estland under 1900-talet. Efter Estniska republikens bildande utkom över 40 terminologiska ordböcker under åren 1920–1940, med—

6. Lietuvių kalbotyros klausimai, XXXI

81

sammanlagt omkring 200 000 termer. Under efterkrigstiden utkom 133 ordböcker (omkring 350 000 termer). Sedan 1973 utarbetas republikomfattande terminstandarder. År 1985 inleddes arbetet med att skapa en termbank vid Institutet för språk och litteratur (ИЯЛ). Terminologikommissioner har sedan seklets början varit det traditionella organet för standardisering av terminologilexikonet. Under ER:s tid (1920–1940) behandlades teoretiska frågor huvudsakligen vid universitetet i Tartu (Й. В. Вески:s verksamhet är särskilt välkänd). I dag ägnas dessa frågor främst uppmärksamhet vid ИЯЛ.

Principerna för standardisering av terminologilexikonet har inte förändrats väsentligt under hela seklet. En term ska följa den språkliga normen för den aktuella perioden, vara så kort som möjligt och samtidigt tydlig. De viktigaste sätten att skapa nya termer i estniska är avledning och bildning av sammansatta ord. Nya rötter hämtades framför allt från estniska dialekter och besläktade språk. Variation är tillåten inom terminologin. Långa termer och deras kortare varianter kan användas parallellt, liksom nationella och lånade ord.

En fullvärdig nationell terminologi ska återspegla nya begrepp, som i dag främst förs in i estniska från ryska och engelska. Dessutom måste man se till att terminologin inte utsätts för alltför stort inflytande från andra språk.